Prop. 2004/05:110

11 Rättsligt skydd för tekniska åtgärder och Prop. 2004/05:110 elektronisk information om

rättighetsförvaltning

11.1 Inledning

Den snabba och omfattande utvecklingen av den digitala tekniken har på ett genomgripande sätt kommit att påverka upphovsrätten. En påtaglig konsekvens av denna utveckling är de ökade möjligheterna att utnyttja upphovsrättsligt skyddade verk och till upphovsrätten närstående rättigheter. T.ex. är det enkelt att mycket snabbt skapa digitala kopior av skyddade verk och prestationer och överföra dem till allmänheten via globala nätverk som Internet. På detta sätt kan miljoner människor på olika ställen i världen på ett ögonblick få tillgång till kopior som är av samma, eller nästan samma, kvalitet som originalet.

Den digitala utvecklingen har emellertid inte bara skapat ökade förutsättningar att utnyttja upphovsrättsligt skyddade verk och till upphovsrätten närstående rättigheter. Den har också gett större möjligheter att kontrollera utnyttjanden, möjligheter som sannolikt kommer att utvecklas ytterligare framöver. I ingressen till direktivet sägs bl.a. att den tekniska utvecklingen kommer att ge rättsinnehavarna möjlighet att tillämpa tekniska åtgärder som utformats för att förhindra eller begränsa handlingar som inte är godkända av dem (stycke 47). Som exempel på tekniska åtgärder kan nämnas olika former av tekniska hinder för åtkomst till ett verk eller hinder för kopiering av ett verk, t.ex. kopieringsspärrar.

Samtidigt som användningen av tekniska åtgärder ger ökade möjligheter för rättighetshavarna att hindra olovlig användning finns det alltid de som försöker, och lyckas, kringgå de tekniska åtgärderna. Eftersom sådan verksamhet redan förekommer har rättsliga regleringar börjat införas i olika länder för att förhindra olovlig användning (jfr artikel 11 i WIPO-fördraget om upphovsrätt eller WIPO Copyright Treaty, WCT, och artikel 18 i WIPO-fördraget om framföranden och fonogram eller WIPO Performances and Phonograms Treaty, WPPT).

Om olika rättsliga regleringar upprättas i de skilda medlemsstaterna inom EU kan det leda till att den inre marknaden inte fungerar. I stycke 47 i ingressen dras därför slutsatsen att en harmonisering av rättsliga regler till skydd för tekniska åtgärder bör åstadkommas.

Mot denna bakgrund har det tagits in bestämmelser i direktivet om att rättsligt skydd skall ges för sådana tekniska åtgärder som en upphovsman eller en innehavare av en till upphovsrätten närstående rättighet använt för att kontrollera användningen av sitt verk eller sin skyddade prestation. Bestämmelserna finns intagna i artikel 6 i direktivet.

I ingressen till direktivet konstateras vidare att eftersom den tekniska utvecklingen underlättar överföring av verk och prestationer kommer det att krävas att rättighetshavarna bättre kan identifiera verk, prestationer, upphovsmän och andra rättighetshavare, samt att de lämnar information om villkoren för användningen av verket eller prestationen (stycke 55). Syftet med detta är enligt samma stycke att underlätta förvaltningen av

de rättigheter som är knutna till verket eller prestationen. I detta

285

ingresstycke dras därför slutsatsen att rättighetshavarna bör uppmuntras Prop. 2004/05:110 att använda märkning som, utöver den angivna informationen, bl.a.

innehåller uppgifter om deras tillstånd när verk eller andra prestationer läggs ut på nätverk.

Precis som för de tekniska åtgärderna finns emellertid en risk för olaglig verksamhet som syftar till att ta bort eller ändra den till verket knutna elektroniska informationen om förvaltningen av rättigheterna eller till att på olika sätt göra exemplar av verk m.m. från vilka denna information har tagits bort utan tillstånd, tillgängliga för allmänheten (stycke 56 i ingressen till direktivet). Även på denna punkt kan olika rättsliga regleringar i de skilda medlemsstaterna inom EU leda till att den inre marknaden inte fungerar. I stycke 56 i ingressen dras därför slutsatsen att ett harmoniserat rättsligt skydd mot varje sådan verksamhet bör upprättas. I direktivet har därför tagits in bestämmelser om rättsligt skydd för elektronisk information om rättighetsförvaltning. Bestämmelserna finns i artikel 7 i direktivet.

I detta kapitel behandlas genomförandet av artiklarna 6 och 7 i direktivet.

11.2 Nuvarande ordning

I lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) finns bestämmelser om skydd för tekniska åtgärder som avser att hindra olovlig användning av upphovsrättsligt skyddade verk endast när det gäller datorprogram. I 57 a § föreskrivs att den som i annat fall än som avses i 53 § säljer, hyr ut eller för försäljning, uthyrning eller annat förvärvssyfte innehar ett hjälpmedel som är avsett endast för att underlätta olovligt borttagande eller kringgående av en anordning som anbringats för att skydda ett datorprogram mot olovlig exemplarframställning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Bestämmelsen är en följd av artikel 7.1.c i direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram. Endast omsättning eller innehav i kommersiellt syfte av sådana hjälpmedel är otillåten. Ett privat innehav utan något kommersiellt syfte täcks inte av bestämmelsen. (Se prop. 1992/93:48 s. 136). Användning av ett sådant hjälpmedel kan emellertid utgöra ett led i ett upphovsrättsintrång enligt 53 § URL. Likaså kan innehav vara straffbart såsom ett led i förberedelse till upphovsrättsintrång. I fall då 53 § URL är tillämplig kan ansvar endast komma i fråga enligt den bestämmelsen. Detta framgår uttryckligen av lagtexten i 57 a § URL.

Ett hjälpmedel för att kringgå eller ta bort en kopieringsspärr som skyddar ett datorprogram utgörs vanligen av särskilda datorprogram som kan ta bort eller eliminera effekten av kopieringsspärrar (se a. prop. s. 135). Det kan emellertid också vara fråga om olika former av handledningar, t.ex. en tryckt handbok eller en demonstrationsvideo. Tryckta skrifter, filmer, videogram och ljudupptagningar samt andra tekniska upptagningar kan endast bli föremål för rättsliga åtgärder på grund av sitt innehåll om det medges enligt tryckfrihetsförordningen (TF) eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), se 1 kap. 3 § TF och i 1 kap. 4 §

YGL. Det undantag för upphovsrätten som finns i 1 kap. 8 § TF och

286

1 kap. 12 § YGL omfattar inte 57 a § URL (prop. 1992/93:48 s. 137). Det finns inte heller någon annan bestämmelse i dessa grundlagar som medger rättsliga åtgärder i fall som avses i 57 a § URL. Det är således inte möjligt att tillämpa denna bestämmelse om hjälpmedlet utgör tryckt skrift enligt TF eller medium som omfattas av YGL (se a. prop. s. 137).

Utanför den upphovsrättsliga regleringen finns liknande bestämmelser i lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning (avkodningslagen). Dessa bestämmelser avser att ge rättsligt skydd för tekniska åtgärder som använts för att hindra obehörig tillgång till vissa tjänster. Med tjänst avses enligt 2 § i den lagen vissa angivna tjänster om tjänsten är föremål för villkorad tillgång och tillhandahålls mot betalning. De tjänster som avses är till att börja med ljudradio- eller televisionsutsändningar som är riktade till allmänheten och varje annan tjänst som utförs elektroniskt, på distans och på begäran av mottagaren. Avsikten är även att ge skydd åt tjänsteleverantörer som tillhandahåller villkorad tillgång men som inte samtidigt tillhandahåller själva innehållet i tjänsten (se prop. 1999/2000:49 s. 10). Det har därför föreskrivits att även tillhandahållandet av villkorad tillgång till en tjänst skall anses som en tjänst i sig i lagens mening. Som exempel på tjänster som omfattas av den nu behandlade lagen kan, utöver radio- och televisionsutsändningar (dvs. betalradio och betal-TV), nämnas sådant som beställvideo (video on demand), ”music on demand”, elektronisk utgivning och ett stort urval andra online-tjänster (a. prop. s. 10).

Med avkodningsutrustning avses enligt 4 § avkodningslagen utrustning eller programvara som utformats eller anpassats för att göra en tjänst som omfattas av lagen tillgänglig i tolkningsbar form. Enligt 5 § får avkodningsutrustning inte yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte tillverkas, importeras, distribueras, säljas, hyras ut, innehas, installeras, underhållas eller bytas ut i syfte att göra en tjänst som omfattas av lagen tillgänglig i tolkningsbar form utan tjänsteleverantörens godkännande. Den som på annat sätt än genom import uppsåtligen bryter mot den nämnda paragrafen döms till böter eller fängelse i högst två år, vilket framgår av 6 §. För import av olovlig avkodningsutrustning kan straff enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling komma ifråga. Marknadsföring av olaglig avkodningsutrustning är förbjudet enligt marknadsföringslagen (1995:450) (se a. prop. s. 13 med hänvisning till Marknadsdomstolens beslut MD 1996:22).

Även i förarbetena till avkodningslagen (prop. 1999/2000:49) behandlades frågan om relationen till grundlagsbestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och då särskilt frågan huruvida avkodningsutrustning i vissa fall kunde anses utgöra en sådan teknisk upptagning som sedan den 1 januari 1999 skyddas enligt YGL. De fall som diskuterades var programvara som utformats eller anpassats för att göra en skyddad tjänst åtkomlig utan tjänsteleverantörens godkännande och som vanligtvis tillhandahålls på CD-ROM, diskett eller online via t.ex. Internet. Frågan var om YGL:s skydd för produktion, spridning och innehav av informationsbärare utgjorde ett hinder mot lagbestämmelser som förbjuder vissa förfaranden med avkodningsutrustning. Det konstaterades att huvudsyftet med YGL är att säkerställa friheten att yttra sig i massmedier som ett medel för den fria åsiktsbildningen i samhället. Således var det massmedial användning av de angivna teknikerna som

Prop. 2004/05:110

287

omfattades av YGL. När det gällde den aktuella programvaran sades Prop. 2004/05:110 därefter att grunden i den var programkoden. Därefter gjordes analysen

att programkoden knappast kunde anses utgöra ett meddelande eller en uppgift som var avsedd för spridning till andra i den bemärkelse som avsågs i YGL. En teknisk upptagning som innehöll programvara avsedd för olaglig avkodning kunde därför inte anses vara en sådan teknisk upptagning som omfattades av YGL. I den mån en sådan teknisk upptagning också innehöll uppgifter som kunde omfattas av grundlagsskydd torde det vara möjligt att göra en åtskillnad i straffrättsligt hänseende som ledde till att olika straff- och processrättsliga regler kunde komma att gälla för olika ”sekvenser” i tekniska upptagningar av aktuellt slag. (Se för det nu anförda prop. 1999/2000:49 s. 15 f.)

Det finns i dag inte några särskilda bestämmelser som rör elektronisk information om rättighetsförvaltning. I någon utsträckning kan dock bestämmelserna i 3 § och 11 § andra stycket URL vara av intresse. Enligt 3 § URL har upphovsmannen en ideell rätt att få sitt namn angivet i den omfattning och på det sätt god sed kräver när exemplar av ett verk framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten. Av 11 § andra stycket URL följer att när ett verk återges offentligt med stöd av 2 kap. URL skall även källan anges i den omfattning och på det sätt god sed kräver. Enligt samma bestämmelse får verket i dessa fall inte heller ändras i större utsträckning än användningen kräver.

En straffrättslig bestämmelse som kan vara av intresse i förevarande sammanhang är bestämmelsen om dataintrång i 4 kap. 9 c § brottsbalken. Enligt denna bestämmelse döms den som olovligen bereder sig tillgång till upptagning för automatisk databehandling eller olovligen ändrar eller utplånar eller i register för in sådan upptagning för dataintrång till böter eller fängelse i högst två år. Också försök eller förberedelse till dataintrång, som om brottet fullbordats inte skulle ha varit att anse som ringa, är straffbelagt (se 4 kap. 10 § brottsbalken). Brottsbalkens bestämmelse om dataintrång syftar till att skydda upptagningar för automatisk databehandling. Bestämmelsen infördes i brottsbalken i samband med att den tidigare datalagen (1973:287) blev ersatt med personuppgiftslagen (1998:204). Datalagens bestämmelse om dataintrång (21 §) överfördes härvid utan ändring i sak till brottsbalken.

11.3 Överväganden

11.3.1 Införande av regler om skydd för tekniska åtgärder och elektronisk information om rättighetsförvaltning

Regeringens förslag: Bestämmelser om rättsligt skydd för tekniska åtgärder och elektronisk information om rättighetsförvaltning tas in i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Merparten av dessa bestämmelser placeras i ett nytt kapitel, 6 a, i lagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (se

promemorian s. 327).

288

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller inte haft något att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 6 i direktivet finns bestämmelser om att rättsligt skydd skall ges för sådana tekniska åtgärder som en upphovsman eller en innehavare av närstående rättigheter använt för att kontrollera användningen av sitt verk eller sin skyddade prestation. I artikel 7 i direktivet återfinns vidare bestämmelser om rättsligt skydd för elektronisk information om rättighetsförvaltning.

Vad gäller upphovsrättsligt skyddade verk finns, som framgått av föregående avsnitt, i svensk rätt regler av likartad typ endast avseende datorprogram och då bara vad gäller kommersiell hantering av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder till skydd för datorprogram (57 a § URL). Det finns inte några regler av denna karaktär såvitt avser tekniska åtgärder till skydd för andra typer av upphovsrättsligt skyddade verk eller för prestationer skyddade av till upphovsrätten närstående rättigheter. De liknande bestämmelser som finns i lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning respektive 4 kap. 9 c § brottsbalken om dataintrång har andra skyddsföremål än upphovsrätten. Bestämmelsen i 4 kap. 9 c § brottsbalken syftar till att generellt skydda upptagningar för automatisk databehandling och är inte specifikt inriktad på att skydda tekniska åtgärder som avser att hindra olovlig användning av upphovsrättsligt skyddade verk. Dessutom är dataintrångsbestämmelsen för närvarande föremål för översyn till följd av EU:s rambeslut om angrepp mot informationssystem och Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet. Även om bestämmelsen i viss utsträckning kan vara tillämplig i sådana fall av kringgående av tekniska åtgärder som avses i artikel 6 i direktivet är den inte tillräcklig för att åstadkomma ett fullständigt och tydligt genomförande av direktivet. Vad gäller information om rättighetsförvaltning finns inte heller några särskilda regler vare sig för upphovsmän eller för närstående rättighetshavare.

Genom artikel 6 och 7 ställer direktivet krav på att medlemsstaterna inför regler om rättsligt skydd för tekniska åtgärder och för information om rättighetsförvaltning i sin nationella lagstiftning. Enligt regeringens mening är sådana regler nödvändiga för att ge upphovsmännen och innehavarna av närstående rättigheter användbara instrument att förvalta sina rättigheter i en digital omgivning. I avsnitt 8.4 och 8.5 har utvecklats varför individuell rättighetsförvaltning bör uppmuntras. För att det skall bli möjligt att uppnå den önskade utvecklingen mot ökad individuell rättighetsförvaltning blir det än viktigare att se till att rättighetshavarna får de rättsliga förutsättningar som behövs för att kunna utveckla tekniskt skydd för sina verk och prestationer. Regler om rättsligt skydd för tekniska åtgärder och information om rättighetsförvaltning är också ett viktigt inslag mot piratkopiering.

I promemorian anfördes att det rättsliga skydd för tekniska åtgärder och information om rättighetsförvaltning som direktivet behandlar bör införas i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) och att merparten av de nya bestämmelserna bör placeras i ett nytt 6 a kapitel i denna lag.

Nästan alla remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller inte haft något att erinra mot det. Svenska Journalistförbundet har dock anfört att

Prop. 2004/05:110

289

bestämmelserna om rättsligt skydd för

tekniska

åtgärder i stället

bör

Prop. 2004/05:110

införas

i

lagen

(2000:171)

om

förbud

beträffande

viss

avkodningsutrustning (avkodningslagen).

Som framgått av föregående avsnitt skyddar avkodningslagen vissa tjänster som är föremål för villkorad tillgång och tillhandahålls mot betalning. Artikel 9 i direktivet anger att direktivet inte påverkar bestämmelser om villkorad tillgång. Av detta följer att direktivet inte är avsett att påverka utformningen av den typ av bestämmelser som finns i avkodningslagen. Det rättsliga skydd för tekniska åtgärder och information om rättighetsförvaltning som direktivet behandlar är i stället av upphovsrättslig karaktär. Bestämmelserna förser rättighetshavarna med vissa medel för att på ett effektivt sätt förvalta sina rättigheter i en digital miljö och är på så sätt direkt förknippade med det upphovsrättsliga skyddet. Det är därför lämpligt att, precis som skett med den nämnda bestämmelsen avseende datorprogram, införa bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder och för information om rättighetsförvaltning i upphovsrättslagen.

Direktivets bestämmelser i artikel 6 och 7 är relativt omfattande. Det skulle ge en svåröverskådlig lagstiftning att genomföra bestämmelserna enbart genom en eller flera sanktionsbestämmelser i 7 kap. URL. Reglerna kan göras tydligare och mer lättförståeliga om de, på sätt som föreslogs i promemorian, delas upp i dels handlingsregler avseende rättsligt skydd för tekniska åtgärder och information om rättighetsförvaltning dels sanktionsbestämmelser. Detta har också tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Handlingsreglerna bör placeras omedelbart före 7 kap. URL i ett nytt 6 a kap. Sanktionsbestämmelserna bör placeras tillsammans med övriga bestämmelser om ansvar i 7 kap. URL.

11.3.2 Definition av tekniska åtgärder

Regeringens förslag: En definition av direktivets begrepp ”teknisk åtgärd” tas in i en inledande bestämmelse i det nya kapitlet om rättsligt skydd för tekniska åtgärder och information om rättighetsförvaltning i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Definitionen formuleras så att det tydligt framgår att direktivets krav på att de tekniska åtgärderna skall vara effektiva ligger redan i begreppet teknisk åtgärd. Vidare tydliggörs genom definitionen att de tekniska åtgärderna måste vara ägnade att förhindra eller begränsa upphovsrättsligt relevanta förfoganden, dvs. exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten. (52 b § andra stycket upphovsrättslagen)

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 331).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har varit positiva till förslaget eller lämnat det utan erinran. Ett antal remissinstanser, däribland Sveriges Filmuthyrarförening upa, SVF Sveriges videodistributörers förening, Svenska Antipiratbyrån, Sveriges

Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), Svenska Artisters och

290

Musikers Intresseorganisation (SAMI), International Federation of the Phonographic Industry (Ifpi), Föreningen Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Föreningen Copyswede, Föreningen STOP (Scandinavian TV Organisation against Piracy), Filmproducenternas Rättighetsförening och Svenska Filminstitutet har dock invänt mot förslaget att de tekniska åtgärderna, för att omfattas av definitionen, måste vara ägnade att förhindra eller begränsa upphovsrättsligt relevanta förfoganden. Dessa remissinstanser har uttalat att förslaget i promemorian på ett oönskat sätt begränsar omfattningen av det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder. Flera av de nyssnämnda remissinstanserna har också anfört att förslaget enligt deras mening inte är förenligt med direktivet.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 6.1 i direktivet skall medlemsstaterna ge tillfredsställande rättsligt skydd mot kringgående av effektiva tekniska åtgärder. I artikel 6.3 i direktivet anges vad som utgör en teknisk åtgärd respektive en effektiv teknisk åtgärd. Av denna bestämmelse framgår att en teknisk åtgärd i direktivets mening är varje teknik, anordning eller komponent som har utformats till att vid normalt bruk förhindra eller begränsa handlingar med avseende på verk eller prestationer som inte är tillåtna av innehavaren av upphovsrätt eller av närstående rättigheter eller av sådan rätt av sitt eget slag som skall skyddas enligt kapitel III i direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (databasdirektivet). I artikel 6.3 anges vidare att tekniska åtgärder skall anses vara effektiva om användningen av ett skyddat verk eller annat alster (dvs. en prestation som skyddas enligt reglerna för närstående rättighetshavare) kontrolleras av rättighetshavarna genom en åtkomstkontroll eller skyddsprocess, t.ex. kryptering, kodning eller annan omvandling av verket eller alstret eller en kontrollmekanism för kopiering, om processen uppfyller skyddsändamålet. I stycke 48 i ingressen sägs bl.a. att ett rättsligt skydd bör ges för tekniska åtgärder som effektivt begränsar åtgärder som inte är godkända av innehavarna av någon upphovsrätt, till upphovsrätten närstående rättighet eller rätt av sitt eget slag angående databaser.

I promemorian föreslogs att en definition av begreppet ”teknisk åtgärd” skulle tas in i det nya kapitlet om rättsligt skydd för tekniska åtgärder och information om rättighetsförvaltning i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL). Utifrån direktivets syfte och ordalydelse gjordes bedömningen att definitionen endast skulle omfatta sådana tekniska åtgärder som var ägnade att förhindra eller begränsa upphovsrättsligt relevanta förfoganden.

Flertalet remissinstanser har varit positiva till förslaget eller lämnat det utan erinran. Flera remissinstanser har dock invänt mot förslaget att tekniska åtgärder, för att åtnjuta rättsligt skydd, måste vara ägnade att förhindra eller begränsa upphovsrättsligt relevanta förfoganden. Den föreslagna ordningen skulle enligt dessa remissinstanser allt för mycket begränsa omfattningen av det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder, särskilt eftersom teknik som baseras på åtkomstkontroll enligt deras uppfattning då inte skulle omfattas. Ett antal remissinstanser har också hävdat att förslaget i det nu aktuella avseendet inte är förenligt med direktivet.

Prop. 2004/05:110

291

Som har påpekats av några remissinstanser är direktivets ordalydelse inte helt tydlig i fråga om definitionen av tekniska åtgärder. Av ordalydelsen i artikel 6.3 i direktivet samt stycke 48 i ingressen framgår dock att direktivets definition av teknisk åtgärd endast tar sikte på åtgärder som har utformats för att förhindra eller begränsa handlingar med avseende på verk eller andra alster som inte är tillåtna av innehavaren av enligt lag föreskriven upphovsrätt eller av enligt lag föreskrivna till upphovsrätten närstående rättigheter. En teknisk åtgärd måste alltså, för att tillerkännas rättsligt skydd, ha vidtagits i syfte att skydda upphovsrätten till ett verk eller rätten till en prestation skyddad av närstående rättigheter. Enligt regeringens tolkning skall det alltså finnas ett tydligt samband mellan den tekniska åtgärd som vidtagits (t.ex. en kopieringsspärr eller en åtkomstkontroll av något slag) och den aktuella upphovsrätten eller närstående rättigheten. Det innebär i sin tur enligt regeringens tolkning att den tekniska åtgärden måste fungera så att den på något sätt hindrar eller begränsar möjligheten att vidta upphovsrättsligt relevanta förfoganden med verket eller prestationen. Med andra ord måste åtgärdens funktion vara att hindra eller begränsa exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten av det skyddade verket eller prestationen. Detta följer av att det endast är sådana förfoganden (handlingar) som omfattas av enligt lag föreskriven upphovsrätt eller av enligt lag föreskrivna till upphovsrätten närstående rättigheter och som därmed en innehavare av upphovsrätt eller närstående rättigheter har rätt att kontrollera (tillåta eller förbjuda).

Att ge ett rättsligt skydd för alla tekniska åtgärder som rättighetshavarna vidtar – oavsett om de syftar till att hindra eller begränsa upphovsrättsligt relevanta handlingar eller inte – skulle ge ett alltför långtgående och svåröverskådligt rättsligt skydd för tekniska åtgärder. Det skulle innebära att det skulle bli förbjudet att kringgå även tekniska åtgärder som används i dag eller som kan komma att utvecklas i framtiden som hindrar eller begränsar handlingar som inte alls omfattas av upphovsmannens ensamrätt. Ett exempel på en sådan åtgärd som används i dag och som nämndes i promemorian är s.k. regionkoder. Regionkoder används på DVD-filmer och DVD-spelare för att dela upp marknaden för filmverk geografiskt och tidsmässigt. Det enda relevanta förfogande som sådana koder skulle kunna anses vara kopplade till är spridning av filmverken i fråga. Regionkoderna hindrar dock inte spridningen avseende de fysiska exemplaren av verket, de hindrar endast att man tittar på filmerna i vissa DVD-spelare. Den relevanta upphovsrättsliga åtgärden, att sprida filmerna, kan äga rum helt utan hinder av regionkoderna. Att låta sådana åtgärder omfattas av bestämmelsen om rättsligt skydd för tekniska åtgärder skulle enligt regeringens mening ge ett alltför långtgående skydd. Sammanfattningsvis delar regeringen promemorians bedömning att direktivet bör tolkas så att det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder endast omfattar sådana åtgärder som hindrar eller begränsar upphovsrättsligt relevanta handlingar och att detta tydligt bör framgå av lagtexten.

Flera remissinstanser, bl.a. International Federation of the Phonographic Industry, har invänt mot att en sådan begränsning innebär att s.k. åtkomstkontroll – dvs. tekniska åtgärder som skyddar mot icke- auktoriserad åtkomst – inte skulle omfattas av det rättsliga skyddet för

Prop. 2004/05:110

292

tekniska åtgärder. De har menat att promemorians förslag strider mot artikel 6 i direktivet och att det ger rättighetshavarna ett för svagt skydd. Stockholms universitet har å andra sidan anfört att all åtkomst till ett verksinnehåll i en digital miljö innebär ett upphovsrättsligt förfogande eftersom det vid åtkomsten uppkommer en tillfällig kopia och sådana kopior, enligt direktivet, omfattas av upphovsmannens ensamrätt till exemplarframställning.

Som har framgått ovan är det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder begränsat till sådana åtgärder som hindrar eller begränsar upphovsrättsligt relevanta handlingar. Av detta följer inte att sådana spärrar som baseras på åtkomstkontroll regelmässigt faller utanför det rättsliga skyddet. Ett vanligt inslag i den digitala miljön är sådana tjänster i digitala nätverk som syftar till att mot betalning tillhandahålla material som är skyddat av upphovsrätt eller närstående rättigheter. Det rör sig exempelvis om sådana fall där ett musikaliskt verk eller ett filmverk hålls tillgängligt på Internet för avlyssning och nedladdning av den som ingår avtal om detta och betalar för det, dvs. on-lineförsäljning av musik och film. När åtkomsten till sådana tjänster skyddas med kryptering eller liknande medel hindrar eller begränsar krypteringen just exemplarframställning och nya tillgängliggöranden för allmänheten av det upphovsrättsligt skyddade materialet. I dessa fall är det därför normalt så att krypteringen eller det liknande förfarandet utgör en teknisk åtgärd i direktivets mening. När det gäller den digitala miljön är det dessutom så att det redan vid enbart tittande och lyssnade på nätverk som Internet regelmässigt uppstår tillfälliga kopior. Som Stockholms universitet har anfört innebär detta att i princip varje åtgärd för att ta del av ett verk i en digital miljö faller under upphovsmannens ensamrätt till exemplarframställning. Detta förhållande får enligt regeringens mening till följd att också spärrar som baseras på åtkomstkontroll, i en digital miljö, skyddar mot upphovsrättsligt relevanta handlingar. Spärrar av denna typ som förekommer på t.ex. Internet omfattas alltså normalt av direktivets definition av tekniska åtgärder. Sammantaget får man således, också när det gäller tekniska åtgärder i form av åtkomstkontroll, göra en bedömning i det enskilda fallet av om åtgärden avser att skydda ett upphovsrättsligt relevant förfogande eller inte.

Av artikel 6.3 framgår bl.a. att en teknisk åtgärd i direktivets mening är varje teknik, anordning eller komponent som har utformats till att vid normalt bruk förhindra eller begränsa handlingar av visst angivet slag. Enligt regeringen kan det inte uteslutas att uttrycket i fråga skulle kunna få en begränsande betydelse vid tillämpningen av bestämmelserna om tekniska åtgärder. För att undvika att de svenska bestämmelserna görs mer långtgående än vad som har varit avsikten i direktivet bör därför lagtexten i denna del utformas i nära anslutning till direktivets ordalydelse. Hur uttrycket närmare bör tolkas får avgöras i rättstillämpningen, i sista hand av EG-domstolen.

Det finns behov av att ta in en definition av vad som utgör skyddsföremålet för reglerna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder i upphovsrättslagen. Som utvecklats ovan bör det när det gäller definitionen av begreppet teknisk åtgärd tydligt framgå i lagtexten att det enbart är tekniska åtgärder som skyddar upphovsrättsligt relevanta förfoganden som avses. När det gäller direktivets definition av begreppet

Prop. 2004/05:110

293

effektiv i artikel 6.3 kan konstateras att denna inte ger särskilt mycket mer vägledning för tillämpningen av reglerna än vad redan användningen av ordet ”effektiv” gör. Kungliga Tekniska Högskolan har uttryckt viss oro för att också helt enkla kopieringsspärrar skall komma att skyddas mot kringgående och för vad detta kan medföra i fråga om tillåtligheten av vissa datorprogram. Det effektivitetskrav som föreskrivs i artikel 6.3 i direktivet innebär emellertid att en teknisk åtgärd inte får vara alltför enkelt utformad utan måste fylla en reell funktion. En teknisk åtgärd som utan större besvär kan kringgås av användarna kan alltså inte anses åtnjuta rättsligt skydd. Samtidigt kan man förstås inte för rättsligt skydd kräva att en teknisk åtgärd är så effektiv att det är helt omöjligt att kringgå den. I sådant fall skulle reglerna om rättsligt skydd inte behövas. Regeringen delar promemorians bedömning att vad som avses i direktivet helt enkelt är att en teknisk åtgärd måste vara verkningsfull i åtminstone någon utsträckning för att få rättsligt skydd. Den exakta gränsen avseende när en teknisk åtgärd är så lätt att kringgå att rättsligt skydd inte kan ges blir en fråga för rättspraxis och ytterst för EG- domstolen. Sammanfattningsvis delar regeringen promemorians bedömning att direktivets definition av en effektiv teknisk åtgärd tydligast uttrycks i lagtexten genom att ordet verkningsfull används.

Ett alternativ till den tvåstegsmodell som har använts i direktivet, dvs. att först ange vad som är en teknisk åtgärd och därefter vad som avses med en effektiv sådan, är att lägga in kravet på effektivitet redan i definitionen av vad som utgör en teknisk åtgärd. Lagtexten skulle då endast behöva behandla tekniska åtgärder och man kan undvika användningen av det mer otympliga begreppet verkningsfulla tekniska åtgärder. Med denna metod skulle det också bli helt klart att lagtexten uteslutande handlar om skyddade tekniska åtgärder och aldrig om några andra tekniska åtgärder. Skäl talar alltså för att, på sätt som föreslogs i promemorian, bygga upp definitionen i endast ett steg, där kravet på att den tekniska åtgärden skall vara verkningsfull läggs in redan i definitionen av vad som utgör en teknisk åtgärd.

Sammantaget bör alltså definitionen av begreppet tekniska åtgärder utformas på samma sätt som föreslogs i promemorian.

11.3.3 Tillämpningsområdet för bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder

Regeringens förslag: Bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder skall omfatta alla typer av upphovsrättsligt skyddade verk utom datorprogram. De skall vidare omfatta samtliga prestationer som skyddas av närstående rättigheter. Bestämmelserna skall inte vara tillämpliga vid tillhandahållande av allmänna handlingar enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen, vid sådan användning i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse som avses i 26 b § andra stycket upphovsrättslagen, eller vid kryptografisk forskning. De skall inte heller vara tillämpliga när det gäller sådana tekniska åtgärder eller arrangemang som används i samband med sådana tjänster i form av ljudradio- eller televisionsutsändningar som avses i 2 § 1 lagen (2000:171) om förbud

Prop. 2004/05:110

294

beträffande viss avkodningsutrustning. (52 b, c

och h §§

Prop. 2004/05:110

upphovsrättslagen)

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (se

promemorian s. 331). Vissa lagtekniska justeringar har dock gjorts i

regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har varit positiva till

förslaget eller lämnat det utan erinran. Kungliga Tekniska Högskolan har

dock uttryckt viss oro för att skyddet för tekniska åtgärder, trots det

föreslagna undantaget för kryptografisk forskning, skall verka hämmande

på detta forskningsområde. När det gäller den föreslagna avgränsningen

mot lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning

(avkodningslagen) har Viasat, Canal Digital, Sveriges TV-producenter,

Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), TV 4,

International Federation of the Phonographic Industry (Ifpi),

Föreningen Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd

(KLYS), Föreningen STOP (Scandinavian TV Organisation against

Piracy),

Filmproducenternas

Rättighetsförening,

Sveriges

Utbildningsradio, Sveriges Television och Svenska Filminstitutet

framfört synpunkter som syftar till att också villkorade tjänster i form av

ljudradio- eller televisionsutsändningar bör omfattas av det rättsliga

skyddet för tekniska åtgärder. Flera av dessa remissinstanser har

motiverat denna uppfattning med att det är angeläget att privat innehav

och användning av s.k. piratkort (som t.ex. möjliggör tillgång till betal-

TV sändningar) förbjuds. Sveriges Television och TV 4 har framfört att

också sådana televisionsutsändningar som tillhandahålls utan krav på

betalning bör omfattas av det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet är i princip tillämpligt på

alla typer av verk. Av artikel 1.2 i direktivet framgår dock att direktivet

inte skall påverka befintliga gemenskapsbestämmelser på vissa områden.

Ett område där tidigare bestämmelser finns är datorprogram (artikel

1.2.a) i form av direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt

skydd för datorprogram (datorprogramdirektivet). Ett annat område är

databaser (artikel 1.2.e) som regleras i direktiv 96/9/EG av den 11 mars

1996 om rättsligt skydd för databaser (databasdirektivet). Innebörden av

artikel 1.2 i direktivet är dock inte att dessa typer av verk helt undantas

från det nya direktivets tillämpningsområde. I stället gäller att i den

utsträckning som de tidigare EG-direktiven avseende dessa typer av verk

innehåller likartade bestämmelser som det nya direktivet så är det de

äldre bestämmelserna som skall gälla. Finns det inte några bestämmelser

alls i tidigare direktiv gäller således det nya direktivets bestämmelser.

Databasdirektivet innehåller inte några bestämmelser om rättsligt

skydd för tekniska åtgärder. Det gör däremot datorprogramdirektivet.

Artikel 7.1.c i datorprogramdirektivet har i svensk rätt genomförts i 57

a § URL (se vidare avsnitt 11.2 om gällande rätt). Utgångspunkten är

därför att de nya reglerna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder skall

gälla alla verk (inklusive databaser) utom datorprogram. Situationen vad

gäller datorprogram utvecklas mer i stycke 50 i ingressen, där det bl.a.

anges att ett harmoniserat rättsligt skydd för tekniska åtgärder inte skall

påverka skyddsbestämmelserna i datorprogramdirektivet och i synnerhet

inte bör omfatta sådana tekniska åtgärder som används i samband med

295

datorprogram som behandlas uteslutande i det direktivet. I samma ingresstycke anges vidare att skyddet inte bör hämma eller förhindra utveckling eller användning av några vägar för att kringgå en teknisk åtgärd som behövs för att möjliggöra handlingar som utförts i enlighet med bestämmelserna i artikel 5.3 eller 6 i datorprogramdirektivet. I artikel 5.3 i detta direktiv ges den som har rätt att använda en kopia av ett program en rätt att också undersöka eller prova programmets funktion för att utröna de idéer och principer som ligger bakom programmets olika detaljer. Artikel 6 i datorprogramdirektivet behandlar s.k. reverse engineering eller dekompilering. Enligt den bestämmelsen har den som har rätt att använda ett datorprogram också rätt att återge eller översätta ett programs kod i den omfattning som behövs för att åstadkomma att programmet skall kunna samverka med andra program. I svensk rätt återfinns bestämmelser motsvarande artikel 5.3 och 6 i datorprogramdirektivet i 26 g § fjärde stycket och 26 h § URL.

När det gäller till upphovsrätten närstående rättigheter är direktivets bestämmelser om tekniska åtgärder enligt artikel 6.3 i direktivet tillämpliga på alla ”enligt lag föreskrivna till upphovsrätten närstående rättigheter”. I samma artikel nämner direktivet även rätten av sitt eget slag enligt databasdirektivet.

I artikel 9 i direktivet anges att direktivet inte påverkar bestämmelser om bl.a. tillgång till allmänna handlingar. I stycke 60 i direktivets ingress anges vidare att det skydd som föreskrivs i direktivet inte bör påverka bl.a. nationella bestämmelser om tillgång till allmänna handlingar, som kan påverka skyddet av upphovsrätt eller närstående rättigheter.

I stycke 51 i ingressen anges att tillämpligheten av det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder inte påverkar allmän ordning enligt artikel 5 i direktivet eller allmän säkerhet. Artikel 5.3.e i direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att göra inskränkningar i ensamrätterna till exemplarframställning och överföring till allmänheten bl.a. för användning i den allmänna säkerhetens intresse eller för att garantera ett korrekt genomförande av ett administrativt eller rättsligt förfarande.

I stycke 48 i ingressen anges att det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder bl.a. inte får hindra kryptografisk forskning.

Artikel 9 i direktivet anger slutligen att direktivet inte påverkar bestämmelser om villkorad tillgång (se även stycke 60 i ingressen till direktivet).

Som har framgått ovan görs genom stycke 50 i ingressen till direktivet helt klart att direktivets bestämmelser om rättsligt skydd för tekniska åtgärder inte är tillämpliga om verket är ett datorprogram. Mot denna bakgrund föreslogs i promemorian att de nya bestämmelserna i upphovsrättslagen om rättsligt skydd för tekniska åtgärder inte skall omfatta datorprogram. Ingen remissinstans har haft någonting att invända mot detta. Regeringen ansluter sig till den bedömning som har gjorts i promemorian. När det gäller datorprogram bör alltså 57 a § URL gälla oförändrad.

Av artikel 6.3 i direktivet följer att direktivets bestämmelser om tekniska åtgärder är tillämpliga på alla närstående rättigheter samt rätten av sitt eget slag enligt databasdirektivet, som enligt svensk rätt behandlas som en till upphovsrätten närstående rättighet (49 § URL). Vid

Prop. 2004/05:110

296

genomförande i svensk rätt av bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder bör dessa således på sätt som föreslogs i promemorian, och vilket ingen remissinstans invänt emot, göras tillämpliga på samtliga till upphovsrätten närstående rättigheter.

Bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder skall alltså som utgångspunkt omfatta alla typer av upphovsrättsligt skyddade verk utom datorprogram samt samtliga prestationer som skyddas som till upphovsrätten närstående rättigheter.

Det som nu redovisats har tagit sikte på vad som primärt utgör bestämmelsernas tillämpningsområde, dvs. vilka verk och närstående rättigheter som bör omfattas av bestämmelserna. Det finns emellertid anledning att också göra överväganden rörande begränsningar i vissa hänseenden av bestämmelsernas tillämpningsområde.

Det första fallet som bör övervägas gäller allmänna handlingar. I 26 b § första stycket URL anges att allmänna handlingar oavsett upphovsrätten skall tillhandahållas enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Reglerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen ger allmänheten rätt att ta del av en allmän handling på plats men även att mot avgift få en kopia av den allmänna handlingen. Det finns inte några hinder i upphovsrättslagen mot den exemplarframställning och det tillgängliggörande för allmänheten av verk som kan förekomma i samband med att allmänheten får ta del av allmänna handlingar (jfr dock 8 kap. 27 § sekretesslagen, 1980:100). Det är inte uteslutet att det skulle kunna förekomma att något som ges in till en myndighet och blir en allmän handling skyddas av tekniska åtgärder, t.ex. på så sätt att det inte går att skriva ut en kopia av en text som finns på en anordning av något slag. Om bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder skulle gälla även i förhållande till allmänna handlingar skulle det bl.a. innebära att det blev förbjudet för myndigheter att kringgå tekniska åtgärder. Även i fall då en myndighet känner till och har tillgång till hjälpmedel för att framställa en kopia av en allmän handling skulle det inte vara tillåtet på grund av reglerna om rättsligt skydd mot kringgående av tekniska åtgärder. Det kan ifrågasättas om detta är förenligt med de svenska grundlagsfästa reglerna om handlingsoffentlighet. Med hänsyn härtill föreslogs i promemorian att bestämmelserna om tekniska åtgärder inte skall vara tillämpliga vid tillhandahållande av allmänna handlingar enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Ingen remissinstans har haft något att erinra mot promemorians förslag. Som har framgått ovan är det i artikel 9 i direktivet klart uttalat att direktivet inte skall påverka regler om tillgång till allmänna handlingar. Mot denna bakgrund ansluter sig regeringen till promemorians förslag. Reglerna om skydd för tekniska åtgärder bör alltså på sätt föreslogs i promemorian begränsas såvitt avser allmänna handlingar.

Som behandlats i avsnitt 8.18 innebär artikel 5.3.e i direktivet att det är möjligt att bibehålla den svenska bestämmelsen i 26 b § andra stycket URL om användning av verk i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse. Som anfördes i promemorian vore det orimligt om det vid sådan användning inte skulle vara tillåtet att kringgå en teknisk åtgärd, t.ex. inom ramen för en polisutredning eller en rättegång. Mot bakgrund av vad som anges om förhållandet mellan skyddet för tekniska åtgärder och allmän ordning och säkerhet i stycke 51 i ingressen till

Prop. 2004/05:110

297

direktivet kan direktivet inte heller anses innebära detta. Reglerna om skydd för tekniska åtgärder bör alltså på sätt som föreslogs i promemorian, och vilket ingen remissinstans invänt emot inte vara tillämpliga vid sådan användning i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse som avses i 26 b § andra stycket URL.

Stycke 48 i ingressen anger att det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder inte får hindra kryptografisk forskning. Även den kryptografiska forskningen bör alltså uttryckligen på sätt som föreslogs i promemorian undantas från tillämpningsområdet för bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder. Med ett sådant undantag finns det enligt regeringens bedömning inte någon anledning till sådan oro i fråga om utvecklingen på forskningsområdet som Kungliga Tekniska Högskolan har uttryckt. Direktivet innehåller ingen definition eller närmare beskrivningen av vad som avses med kryptografisk forskning. Vad som kan anses utgöra kryptografisk forskning får därmed bedömas utifrån vad sådan forskning allmänt kan anses omfatta. Detta torde normalt inte medföra några tillämpningsproblem. Den exakta gränsen för områdets omfattning får bli en fråga för rättspraxis och ytterst för EG-domstolen.

En särskild fråga gäller förhållandet till bestämmelserna i avkodningslagen. Som redovisats i avsnitt 11.2 skyddar avkodningslagen vissa tjänster som är föremål för villkorad tillgång och tillhandahålls mot betalning. Den kanske vanligaste tjänsten som skyddas enligt avkodningslagen är televisionssändningar som är riktade till allmänheten, s.k. betal-tv tjänster. Andra exempel är tjänster som utförs elektroniskt, på distans och på begäran av mottagaren, dvs. olika former av s.k. on demand tjänster som finns tillgängliga mot betalning på nätverk som Internet. Frågan är hur bestämmelserna i avkodningslagen och de nya bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder skall förhålla sig till varandra. Bör bestämmelserna vara parallellt tillämpliga eller bör så inte vara fallet? Behövs i så fall några bestämmelser som uttryckligen reglerar när respektive lagstiftning är tillämplig?

Om dessa frågor anfördes i promemorian inledningsvis följande. Varken innehållet i tjänsterna eller de programbärande signalerna i en radio- eller televisionssändning är föremål för skydd enligt avkodningslagen. I stället är det själva den villkorade tjänsten som sådan som skyddas. Samtidigt kan förstås innehållet i de levererade tjänsterna vara skyddat av upphovsrätt eller närstående rättigheter eller de programbärande signalerna vara skyddade enligt bestämmelsen om radio- och televisionsföretags rättigheter i 48 § URL. Artikel 9 i direktivet anger att direktivet inte påverkar bestämmelser om villkorad tillgång. Med bestämmelser om villkorad tillgång avses sådana bestämmelser som regleras i avkodningslagen och i det direktiv som den lagen bl.a. baseras på (direktiv 98/84/EG av den 20 november 1998 om det rättsliga skyddet för tjänster som bygger på eller utgörs av villkorad tillgång). I promemorian drogs slutsatsen att direktivet om upphovsrätten i informationssamhället alltså inte var avsett att påverka utformningen av den typ av bestämmelser som finns i avkodningslagen.

Regeringen instämmer i denna inledande analys och slutsats. Utgångspunkten är alltså att de nya bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder i upphovsrättslagen inte skall påverka bestämmelserna i avkodningslagen. Frågan är om detta leder till att

Prop. 2004/05:110

298

respektive lagstiftning bör gälla helt parallellt eller om det behövs några utryckliga bestämmelser i upphovsrättslagen som avgränsar de nya bestämmelsernas tillämpningsområde i förhållande till bestämmelserna i avkodningslagen.

När det först gäller s.k. on demand tjänster – dvs. enligt avkodningslagens terminologi tjänster som är föremål för villkorad tillgång och som utförs elektroniskt, på distans, mot betalning och på begäran av mottagaren – som avser upphovsrättsligt skyddat material konstaterades i promemorian att det tekniska skyddet, exempelvis kryptering, ofta skyddade såväl leverantören av betaltjänsten som upphovsrättsligt relevanta förfoganden i form av exemplarframställning och nya tillgängliggöranden för allmänheten. I dessa fall var det alltså normalt så att krypteringen eller det liknande förfarandet utgjorde en teknisk åtgärd i det nu aktuella direktivets mening, samtidigt som tjänsten att tillhandahålla det skyddade materialet mot betalning utgjorde en skyddad tjänst enligt direktiv 98/94/EG. I promemorian gjordes därför bedömningen att skyddet enligt avkodningslagen inte var tillräckligt i dessa fall. För att det nu aktuella direktivet skulle bli korrekt genomfört borde, enligt promemorian, i dessa fall även de nya bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder vara tillämpliga.

I fråga om villkorade tjänster i form av tillhandahållande av radio- och televisionsutsändningar, exempelvis betal-tv tjänster, gjordes däremot en annan bedömning i promemorian. Enligt promemorian torde i dessa fall den kryptering av signalen som användes för att skydda den villkorade tjänsten normalt enbart vara inriktad på att hindra enskilda från att ta del av den skyddade tjänsten, dvs. sändningen, utan att betala särskilt för detta. Det tillgängliggörande för allmänheten som skedde i detta fall skedde redan i och med själva utsändningen. Om någon obehörig dekrypterade signalen var det för att själv få del av sändningen och de däri ingående verken och inte för att i sin tur göra sändningen och verken tillgängliga för allmänheten. Promemorian konstaterade att det inte var något upphovsrättsligt relevant förfogande att själv ta del av ett verk eller en prestation skyddad av närstående rättigheter. Kryptering av radio- och televisionsutsändningar torde alltså vanligen inte ha till syfte att hindra exemplarframställning av programinnehåll eller signal eller att hindra obehöriga personer från att i sin tur tillgängliggöra programmen eller signalerna för allmänheten. I promemorian drogs därför slutsatsen att det i dessa fall inte var fråga om sådana tekniska åtgärder som avsågs i direktivet. I dessa fall borde därför enligt promemorian endast avkodningslagens bestämmelser tillämpas.

För att klargöra förhållandet mellan bestämmelserna i avkodningslagen och bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder i upphovsrättslagen föreslogs i promemorian att det skulle framgå av upphovsrättslagen att de nya bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder inte var tillämpliga på tekniska åtgärder och arrangemang som användes i samband med villkorade tjänster i form av radio- eller televisionsutsändningar.

Ett antal remissinstanser har kritiserat promemorians ställningstagande och fört fram att enligt deras mening bör också villkorade tjänster i form av ljudradio- eller televisionsutsändningar omfattas av det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder. Flera av dessa remissinstanser har

Prop. 2004/05:110

299

motiverat denna uppfattning med att det är angeläget att privat innehav och användning av s.k. piratkort (som t.ex. möjliggör tillgång till betal- TV sändningar) förbjuds. Flera remissinstanser, bl.a. Svenska filminstitutet och Sveriges TV-producenter, har fört fram att användningen av piratkort och annan avkodningsutrustning innebär förlorade intäkter för betal-TV bolagen om flera hundra miljoner kronor per år.

Regeringen delar promemorians bedömning om när de nya bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder bör vara tillämpliga i förhållande till de angränsande bestämmelser som finns i avkodningslagen. De nya bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder bör alltså, av de skäl som fördes fram i promemorian, inte vara tillämpliga när det gäller sådana tekniska åtgärder och arrangemang som används i samband med sådana tjänster i form av ljudradio- eller televisionsutsändningar som skyddas enligt avkodningslagen. För att klargöra förhållandet mellan bestämmelserna i avkodningslagen och bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder bör det, precis som föreslogs i promemorian, införas en uttrycklig bestämmelse om detta i upphovsrättslagen. Samtidigt som regeringen alltså delar promemorians bedömning om förhållandet mellan direktivets bestämmelser om rättsligt skydd för tekniska åtgärder och avkodningslagens bestämmelser håller regeringen med om att det kan ifrågasättas om det är rimligt att det även fortsättningsvis skall vara tillåtet att som privatperson skaffa sig tillgång till t.ex. betal-TV sändningar utan att betala till tjänsteleverantören. De nya angränsande reglerna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder som nu föreslås samt vad ett antal remissinstanser har anfört om omfattningen av användningen av piratkort talar starkt för att även privat hantering av piratkort bör förbjudas. Frågan om ändringar av avkodningslagen omfattades emellertid inte av promemorian. Något underlag för ett slutligt ställningstagande i denna fråga finns därför inte i detta lagstiftningsärende. Regeringen avser att nu ta in ett sådant underlag och återkomma med eventuella förslag till lagändringar.

Sveriges Television och TV 4 har anfört att också sådana televisionsutsändningar över satellit som tillhandahålls utan krav på betalning i ett land men som inte är avsedda för direktmottagning av allmänheten i andra länder bör omfattas av skyddet för tekniska åtgärder.

Avsaknaden av krav på betalning ändrar dock inte den eventuella kodningens övergripande syfte att hindra enskilda från att ta del av sändningen. Syftet är alltså normalt inte att hindra exemplarframställning eller att hindra obehöriga personer från att i sin tur tillgängliggöra programinnehåll eller signaler för allmänheten. Härav följer att det i regel inte heller i dessa fall rör sig om sådana tekniska åtgärder som avses i direktivet. De principiella överväganden beträffande omfattningen av det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder som har redovisats i föregående avsnitt träffar därför också den nu aktuella typen av TV-sändningar. Det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder omfattar alltså normalt inte heller TV-sändningar som tillhandahålls utan krav på betalning och bör inte i detta sammanhang utsträckas till att omfatta sådana TV-sändningar. TV- sändningar som är riktade till allmänheten men tillhandahålls utan krav på betalning omfattas inte heller av skyddet för villkorad tillgång till

Prop. 2004/05:110

300

tjänster i avkodningslagen (jfr beträffande denna typ av TV-sändningar prop. 1993/94:53 s. 6 och 24 samt prop. 1999/2000:49 s. 7). Frågan om avkodningslagen bör utsträckas till att avse även sådana sändningar kan inte tas upp i detta lagstiftningsärende.

Lagtekniskt bör de lösningar som föreslogs i promemorian väljas. Det innebär till en början att definitionen av tekniska åtgärder som utgångspunkt bör omfatta samtliga upphovsrättsligt skyddade verk (52 b §). Därefter bör i en av de inledande bestämmelserna i kapitlet anges att datorprogram inte omfattas av bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder (52 c §). I samma bestämmelse bör anges att dessa bestämmelser inte heller är tillämpliga vid tillhandahållande av allmänna handlingar enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen, vid sådan användning i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse som avses i 26 b § andra stycket URL eller vid kryptografisk forskning. I bestämmelsen bör också anges att bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder inte heller är tillämpliga såvitt gäller tekniska åtgärder eller arrangemang som används i samband med sådana tjänster i form av ljudradio- eller televisionsutsändningar som avses i 2 § 1 avkodningslagen. Sist i det nya kapitlet bör slutligen en särskild bestämmelse införas (52 h §), där det anges att bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder är tillämpliga även i relation till närstående rättigheter. Jämfört med promemorians förslag bör endast vissa lagtekniska justeringar göras.

11.3.4 Förbud mot kringgående av tekniska åtgärder

Regeringens förslag: Det införs ett förbud mot kringgående av tekniska åtgärder utan upphovsmannens eller dennes rättsinnehavares samtycke. Förbudet innebär att det inte är tillåtet att kringgå en digital eller analog spärr som hindrar eller begränsar exemplarframställning av ett upphovsrättsligt skyddat verk, att kringgå en teknisk skyddsprocess som hindrar eller begränsar tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller kringgå en annan teknisk åtgärd som hindrar eller begränsar sådant tillgängliggörande. Förbudet skall dock inte gälla när någon, som lovligen har tillgång till ett exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk, kringgår en teknisk åtgärd för att kunna se eller lyssna på verket eller prestationen. (52 d § upphovsrättslagen)

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se promemorian s. 331 f.). I regeringens förslag har dock i vissa avseenden valts en annan lagteknisk lösning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har varit positiva till förslaget eller lämnat det utan erinran. Ett antal remissinstanser, däribland Sveriges Filmuthyrarförening upa, SVF Sveriges videodistributörers förening, Svenska Antipiratbyrån, International Federation of the Phonographic Industry (Ifpi), Föreningen STOP (Scandinavian TV Organisation against Piracy) och Svenska Filminstitutet har dock varit kritiska till förslaget att det rättsliga skyddet mot kringgående av tekniska åtgärder skall begränsas till att avse sådana tekniska åtgärder som uteslutande hindrar eller begränsar exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller en prestation skyddad av närstående

Prop. 2004/05:110

301

rättigheter. Dessa remissinstanser har anfört att det rättsliga skyddet mot kringgående också bör omfatta tekniska åtgärder som har någon typ av kumulativ funktion, t.ex. sådana tekniska åtgärder som skyddar såväl mot kopiering som mot icke-auktoriserad åtkomst. Några remissinstanser har i anslutning härtill anfört att skivbolagen, som en konsekvens av förslaget, ständigt måste ligga steget före i den tekniska utvecklingen för att säkerställa att förekommande tekniska åtgärder åtnjuter rättsligt skydd.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 6.1 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna skall ge tillfredsställande rättsligt skydd mot kringgående av tekniska åtgärder om personen som utför kringgåendet känner till eller har skälig anledning att anta att han eller hon utför en sådan handling. I stycke 48 i direktivets ingress anges att rättsligt skydd bör ges för tekniska åtgärder som effektivt begränsar åtgärder som inte är godkända av rättighetshavarna, utan att dock hindra den elektroniska utrustningens normala funktion eller den tekniska utvecklingen av den.

I promemorian föreslogs att ett förbud mot kringgående av tekniska åtgärder utan upphovsmannens eller dennes rättsinnehavares samtycke skulle införas. Förbudet skulle enligt förslaget innebära att det inte var tillåtet att kringgå en digital eller analog spärr som uteslutande hindrar eller begränsar exemplarframställning av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller en prestation skyddad av närstående rättigheter, att dekryptera ett datorprogram som uteslutande hindrar eller begränsar tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller en prestation skyddad av närstående rättigheter eller kringgå en annan teknisk åtgärd som uteslutande hindrar eller begränsar sådant tillgängliggörande. Kravet på att den tekniska åtgärden uteslutande skulle hindra eller begränsa exemplarframställning alternativt tillgängliggörande för allmänheten innebar t.ex. att en kopieringsspärr på en CD-skiva som också hindrade att man lyssnade på skivan inte åtnjöt något rättsligt skydd. Sådana tekniska åtgärder som skyddade ett verk som gjordes tillgängligt för allmänheten elektroniskt och på distans genom en tjänst som var föremål för villkorad tillgång och tillhandahölls mot betalning föreslogs dock enligt förslaget i promemorian få skydd även om åtgärden också skyddade den villkorade tjänsten.

Flertalet remissinstanser har varit positiva till förslaget i stort eller lämnat det utan erinran. Den remisskritik som har framkommit har i huvudsak varit riktad mot förslaget att det rättsliga skyddet mot kringgående skall begränsas till att avse sådana tekniska åtgärder som uteslutande hindrar eller begränsar exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller en prestation skyddad av närstående rättigheter.

I avsnitt 11.3.1 har konstaterats att reglerna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder bör delas upp i handlingsregler och sanktionsregler. Det bör därför införas ett förbud mot kringgående av tekniska åtgärder i det nya kapitel 6 a URL.

Som utvecklats närmare i avsnitt 11.3.2 innebär direktivet enligt regeringens tolkning att det är sådana tekniska åtgärder som utformats till att förhindra eller begränsa exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten som skall åtnjuta rättsligt skydd. Det finns därigenom en tydlig koppling till upphovsrättsligt relevanta

Prop. 2004/05:110

302

förfoganden. Direktivet ställer däremot inte upp något krav på att det dessutom skall ske ett upphovsrättsintrång eller ens finnas ett syfte att begå eller underlätta upphovsrättsintrång för att ett kringgående av en teknisk åtgärd skall sanktioneras. Exempel på sådant som skall förbjudas och sanktioneras är kringgående av digitala eller analoga kopieringsspärrar, eller att ta bort, förstöra, manipulera eller på annat sätt kringgå andra tekniska åtgärder som hindrar eller begränsar tillgängliggörande för allmänheten av upphovsrättsligt skyddade verk.

För att förbudet mot kringgående skall bli tydligare och mer lättillgängligt bör, på sätt som föreslogs i promemorian, de typer av kringgående som i första hand kan väntas bli aktuella så långt möjligt beskrivas i förbudsbestämmelsen. Till att börja med bör förbudet avse att utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare kringgå en digital eller analog spärr som hindrar eller begränsar framställning av exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk. En annan typ av åtgärd som kan antas förekomma men som inte bör vara tillåten är kringgående av en skyddsprocess, exempelvis en kryptering, som hindrar eller begränsar tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk. Eftersom det härutöver kan förekomma andra typer av tekniska åtgärder som hindrar eller begränsar tillgängliggörande för allmänheten av upphovsrättsligt skyddade verk bör förbudet avse även situationen att någon kringgår en annan teknisk åtgärd som hindrar eller begränsar sådant tillgängliggörande. Jämfört med den lagtext som föreslogs i promemorian bör vissa justeringar av ordalydelsen göras i förtydligande syfte (jfr artikel 6.3).

Det kan förekomma att en teknisk spärr innehåller såväl ett skydd mot upphovsrättsligt relevanta förfoganden, som skydd avseende sådant som inte är upphovsrättsligt relevant. Det har t.ex. förekommit uppgifter om att vissa kopieringsspärrar på CD-skivor också hindrat att man lyssnar på skivan, vanligen i dator men ibland även i CD-spelare. Det utgör inte ett upphovsrättsligt relevant förfogande att enbart lyssna på eller titta på ett exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk. Med sikte framförallt på denna situation föreslogs i promemorian att rättsligt skydd skulle ges endast avseende sådana tekniska åtgärder som uteslutande hindrar eller begränsar exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten av upphovsrättsligt skyddade verk. Som har framgått ovan har flera remissinstanser kritiserat promemorians förslag i denna del.

Om det inte vore tillåtet att t.ex. kringgå en kopieringsspärr på en CD- skiva som utöver att hindra kopiering också hindrar att man lyssnar på skivan skulle det innebära att rättighetshavarna fick ett mycket långtgående skydd. Ett sådant rättsligt skydd för tekniska åtgärder skulle sträcka sig längre än vad som motsvaras av det upphovsrättsliga skyddet och i vissa delar sakna koppling till upphovsrätten. Det rättsliga skyddet skulle riskera bli både orimligt och svåröverskådligt. Enskild användning av ett exemplar av ett verk i form av att se eller lyssna på detsamma bör därför även fortsättningsvis vara tillåten och inte omfattas av rättighetshavarnas kontroll. Detta bör gälla även när en teknisk spärr har en dubbel funktion på så sätt att den skyddar såväl upphovsrättsligt relevanta förfoganden, som sådant som inte är upphovsrättsligt relevant. Som anfördes i promemorian är det dessutom rättighetshavarna som har möjlighet att styra de tekniska åtgärdernas utformning. De kan således,

Prop. 2004/05:110

303

inom ramen för vad som är tekniskt möjligt, välja att låta en spärr vara begränsad till att avse just sådant som är upphovsrättsligt relevant.

Av dessa skäl delar regeringen den principiella uppfattning som redovisas i promemorian och som låg till grund för förslaget att begränsa förbudet mot kringgående av tekniska åtgärder till sådana tekniska åtgärder som uteslutande hindrar eller begränsar upphovsrättsligt relevanta förfoganden.

Emellertid finns det enligt regeringens mening skäl som talar för en delvis annorlunda lagteknisk lösning av denna fråga än den som föreslogs i promemorian. Framförallt är det angeläget att uttryckligen klargöra att det även i fortsättningen skall vara tillåtet att kringgå en teknisk åtgärd om det är nödvändigt för att själv kunna ta del av ett exemplar av ett verk. Det finns också anledning att fastställa att denna princip gäller även när en teknisk spärr har en dubbel funktion på så sätt att den skyddar såväl upphovsrättsligt relevanta förfoganden, som sådant som inte är upphovsrättsligt relevant. I promemorians förslag var avsikten att det skulle framgå av ordet ”uteslutande”. Enligt regeringens mening bör det anges på ett tydligare sätt. En sådan tydligare reglering kan uppnås genom att det i den aktuella förbudsbestämmelsen uttryckligen anges att förbudet mot kringgående av tekniska åtgärder inte skall gälla när någon kringgår en teknisk åtgärd för att kunna se eller lyssna på ett exemplar av ett verk eller en prestation. Med denna lösning kan ordet ”uteslutande” i promemorians förslag genomgående utgå.

Som har framgått i avsnitt 11.3.2 innebär en digital miljö att också spärrar som baseras på åtkomstkontroll i och för sig kan anses skydda mot upphovsrättsligt relevanta handlingar eftersom det också vid enbart tittande och lyssnande på nätverk som t.ex. Internet uppstår tillfälliga kopior. Genom den av regeringen nu föreslagna lösningen görs det klart att förbudet mot att kringgå tekniska åtgärder emellertid inte gäller när ett kringgående är nödvändigt för att någon skall kunna se eller lyssna på ett exemplar av ett verk eller en prestation. Härigenom tillses alltså att det rättsliga skyddet avgränsas och inte blir för långtgående.

Samtidigt bör det angivna undantaget från förbudet mot kringgående vara begränsat till sådana fall där den som kringgår den tekniska åtgärden för att kunna se eller lyssna på verket lovligen har tillgång till verket i fråga. Detta för att klargöra att det exempelvis inte skall vara tillåtet att kringgå en teknisk åtgärd som skyddar sådana tjänster som innebär att material skyddat av upphovsrätt tillhandahålls mot betalning på t.ex. Internet. Det skall alltså vara förbjudet att kringgå en teknisk åtgärd som skyddar exempelvis musik eller filmer som säljs för nedladdning över Internet. Om en person som försöker kringgå det tekniska skyddet inte har någon lovlig tillgång till verket skall han eller hon inte få kringgå skyddet även om kringgåendet endast sker i syfte att titta eller lyssna. Endast om personen har lovlig tillgång, t.ex. har köpt ett exemplar av en CD-skiva, skall det vara tillåtet att kringgå ett tekniskt skydd, t.ex. en kopieringsspärr om det behövs för att personen skall kunna lyssna på skivan. För att uppnå denna effekt krävs alltså att det endast skall vara tillåtet att kringgå om personen har lovlig tillgång till verket i fråga.

Uttrycket ”lovligen” bör väljas eftersom det redan förekommer i upphovsrättslagen (se 8 § URL) med den huvudsakliga innebörden att upphovsmannens samtycke erfordras. Som framgår i exemplet ovan har

Prop. 2004/05:110

304

man t.ex. lovlig tillgång till ett exemplar av ett verk som man har köpt. Härutöver omfattar uttrycket också sådan tillgång som är en följd av att någon av inskränkningsbestämmelserna i 2 kap. URL är tillämplig, dvs. som har stöd i lag (jfr Lagrådets yttrande i samband med införandet av 8 § URL, NJA II 1961 s. 96). I praktiken innebär detta framförallt att också innehav av lagligt framställda kopior av ett verk skall anses utgöra lovlig tillgång.

De fall då en teknisk åtgärd skyddar ett verk som görs tillgängligt för allmänheten elektroniskt, på distans och på begäran av mottagaren genom en tjänst som är föremål för villkorad tillgång och tillhandahålls mot betalning var i promemorians förslag föremål för en särlösning som innebar att det för dessa fall gjordes ett undantag från det i promemorian föreslagna kravet på att en teknisk åtgärd, för att åtnjuta rättsligt skydd, inte fick ha någon annan funktion än att hindra eller begränsa exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk (se promemorians förslag till 52 d § andra stycket). Regeringens förslag leder till samma resultat men innebär en förenkling av lagtexten eftersom denna särreglering inte längre behövs.

För en annan lagteknisk lösning än den som föreslogs i promemorian talar också vad några remissinstanser har anfört om att rättighetshavarna kan tvingas att ständigt ligga steget före i den tekniska utvecklingen för att säkerställa att förekommande tekniska åtgärder äger rättsligt skydd mot kringgående. Promemorians förslag innebar nämligen att de befintliga tekniska åtgärderna på marknaden riskerade att förlora sitt rättsliga skydd när nya tekniker för uppspelning lanserades. En ny teknisk lösning för uppspelning av musik kunde nämligen innebära att på marknaden redan befintliga kopieringsspärrar på CD-skivor inte var anpassade till den nya tekniken, helt enkelt därför att den inte var känd när skivan lanserades. Detta kunde medföra att kopieringsspärren hindrade att skivan kunde lyssnas på med den nya tekniken. I en sådan situation kunde det, med promemorians förslag, hävdas att kopieringsspärren inte längre uteslutande hindrade eller begränsade upphovsrättsligt relevanta förfoganden. Det skulle därmed plötsligt vara tillåtet att kringgå samtliga kopieringspärrar av denna typ. För att komma till rätta med detta problem bör bestämmelsen om att det skall vara tillåtet att kringgå en teknisk åtgärd för att själv kunna ta del av ett verk utformas dels så att den knyts till att kringgående krävs för att personen i det enskilda fallet skall kunna se eller lyssna på verket dels till att personen har lovlig tillgång till ett exemplar av verket. Härigenom undviks alltså att nya tekniker för uppspelning, redan genom sin introduktion på marknaden, på ett generellt sätt kan komma att påverka det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder.

Genom denna lösning ges ett bättre rättsligt skydd för de tekniska åtgärderna jämfört med promemorians förslag samtidigt som skyddet inte utsträcks på ett olämpligt sätt. Med denna lösning blir också bestämmelsen tydligare och lättare att förstå. Genom de föreslagna bestämmelserna är sammantaget direktivets krav på ett tillfredsställande rättsligt skydd mot kringgående av tekniska åtgärder uppfyllt.

Vilka sanktioner ett kringgående bör leda till behandlas i avsnitt 11.3.10 om sanktioner. I det sammanhanget behandlas även frågan om vilken kännedom en person måste ha haft rörande det förhållandet att han

Prop. 2004/05:110

305

eller hon olovligen kringgått en teknisk åtgärd för att sanktionerna skall kunna tillämpas.

Till skillnad från vad som gäller beträffande hantering av avkodningsutrustning enligt 5 § lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning och beträffande hantering av hjälpmedel för kringgående av datorprogram enligt 57 a § URL är artikel 6.1 i direktivet inte begränsat till gärningar som sker yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte. Även kringgående som utförs av privatpersoner omfattas således. Denna lösning valdes i direktivet eftersom det bedömdes att skyddet annars riskerade att bli verkningslöst. Förbudet mot kringgående bör således, i enlighet med direktivets krav och i enlighet med vad som föreslogs i promemorian, gälla även om kringgåendet sker av privatpersoner utan något förvärvssyfte.

11.3.5 Förbud mot olika typer av hantering av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder

Regeringens förslag: Det införs ett förbud mot olika typer av hantering av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder. Det skall vara förbjudet att tillverka, överföra, importera, sprida genom att exempelvis sälja eller hyra ut, eller i förvärvssyfte inneha sådana anordningar, produkter eller komponenter eller att tillhandahålla tjänster som marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå en teknisk åtgärd. Detsamma skall gälla beträffande sådana anordningar m.m. som endast har ett begränsat intresse från förvärvssynpunkt eller ett begränsat förvärvsmässigt användningsområde utöver att kringgå en teknisk åtgärd. Förbudet gäller också avseende anordningar m.m. som huvudsakligen är utformade, konstruerade, anpassade eller framtagna i syfte att möjliggöra eller underlätta kringgående av en teknisk åtgärd. (52 e § upphovsrättslagen)

Regeringens bedömning: Ett förbud mot att marknadsföra den aktuella typen av anordningar m.m. eller tjänster, som direktivet föreskriver, kommer att gälla enligt marknadsföringslagen (1995:445). Ett sådant förbud behöver därför inte införas i upphovsrättslagen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se promemorian s. 332).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har varit positiva till förslaget eller lämnat det utan erinran. Ett fåtal remissinstanser, däribland

Sveriges Filmuthyrareförening upa och SVF Sveriges videodistributörers förening har förordat att direktivets uttryck ”kommersiellt syfte” används i stället för det i promemorian föreslagna ordet ”förvärvssyfte”. Samma remissinstanser har ifrågasatt om inte också sådan spridning av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder som sker via elektroniska nätverk bör förbjudas. Några remissinstanser, bl.a. Svenska Antipiratbyrån, har förordat att ett förbud mot att marknadsföra hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder införs direkt i upphovsrättslagen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I artikel 6.2 i direktivet åläggs medlemsstaterna att införa ett tillfredsställande rättsligt skydd mot tillverkning, import, spridning, försäljning, uthyrning,

Prop. 2004/05:110

306

marknadsföring i försäljnings- eller uthyrningssyfte eller innehav i kommersiellt syfte av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder. Hjälpmedlen i fråga är anordningar, produkter, komponenter eller tillhandahållande av tjänster som (a) marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå, eller (b) endast har ett begränsat kommersiellt intresse eller användningsområde av betydande art utöver att kringgå, eller (c) huvudsakligen är utformade, konstruerade, anpassade eller framtagna i syfte att möjliggöra eller underlätta kringgående av en teknisk åtgärd.

Till större delen finns i dag inte någon svensk lagstiftning som hanterar de frågor som behandlas i artikel 6.2. Vad gäller marknadsföring av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder finns dock redan lagstiftning i form av de allmänna krav angående marknadsföring som uppställs i 4 § marknadsföringslagen (1995:450).

I promemorian föreslogs att ett förbud mot olika typer av hantering i förvärvssyfte av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder skulle införas. Förbudet skulle enligt förslaget innebära att det inte var tillåtet att tillverka, importera, sprida, sälja, hyra ut eller inneha i förvärvssyfte sådana anordningar, produkter eller komponenter som marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå en teknisk åtgärd. Motsvarande förbud föreslogs gälla beträffande sådana anordningar m.m. som endast har ett begränsat intresse från förvärvssynpunkt eller ett begränsat förvärvsmässigt användningsområde utöver att kringgå en teknisk åtgärd samt beträffande anordningar m.m. som huvudsakligen är utformade, konstruerade, anpassade eller framtagna i syfte att möjliggöra eller underlätta kringgående av en teknisk åtgärd. Förbudet föreslogs också gälla beträffande tillhandahållande av tjänster. I fråga om förbud mot att marknadsföra den aktuella typen av anordningar m.m. eller tjänster gjordes i promemorian bedömningen att ett sådant förbud inte behöver införas i upphovsrättslagen eftersom ett sådant förbud, som en följd av den s.k. lagstridighetsprincipen, kommer att gälla enligt marknadsföringslagen (1995:445).

Flertalet remissinstanser har varit positiva till förslaget eller lämnat det utan erinran. Några remissinstanser har dock lämnat vissa mera detaljbetonade synpunkter.

Den hantering som direktivet föreskriver skydd mot är tillverkning, import, spridning, försäljning, uthyrning, marknadsföring i försäljnings- eller uthyrningssyfte eller innehav i kommersiellt syfte.

Som föreslogs i promemorian bör det i upphovsrättslagen införas ett förbud mot hantering av den typ av anordningar m.m. som räknas upp i direktivet, samt mot tillhandahållande av sådana tjänster.

Till en början kan konstateras att uttrycket kommersiellt syfte enligt ordalydelsen i artikel 6.2 tar sikte endast på innehav av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder och inte på någon annan typ av hantering av hjälpmedel. Stockholms universitet har ifrågasatt om detta förhållande återspeglas tillräckligt tydligt i promemorians förslag till lagtext. Regeringen instämmer i att detta bör uttryckas tydligare, vilket kan ske genom en mindre ändring i promemorians förslag till lagtext.

När det gäller genomförandet av direktivets förbud mot innehav i kommersiellt syfte av produkter m.m. för kringgående föreslogs i promemorian att uttrycket ”kommersiellt syfte” skulle bytas ut mot det i upphovsrättslagen redan använda uttrycket ”förvärvssyfte”. Detta har

Prop. 2004/05:110

307

kritiserats av några remissinstanser, bl.a. Svenska Antipiratbyrån, som anfört att kommersiellt syfte har en vidare innebörd än förvärvssyfte. Enligt dessa remissinstanser skulle användningen av uttrycket ”förvärvssyfte” till skillnad från uttrycket ”kommersiellt syfte” få till följd att privatpersoner som har ett intresse av att tillgodogöra sig det ekonomiska värde som representeras av ett upphovsrättsligt skyddat verk fritt kan inneha hjälpmedel för kringgående. Enligt dessa remissinstanser har alltså uttrycket ”kommersiellt syfte” en långtgående innebörd.

Av ordalydelsen i artikel 6.2 framgår att innehav av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder utan kommersiellt syfte inte omfattas av direktivets bestämmelse. Enligt regeringens mening kan avsikten med direktivet i denna del inte vara någon annan än att just ange att det skall vara tillåtet att inneha ett hjälpmedel för att själv kunna vinna åtkomst till någon annans upphovsrättsligt skyddade verk. De aktuella remissinsatsernas tolkning skulle göra direktivets krav på att det i fråga om innehav skall föreligga ett kommersiellt syfte meningslöst. Regeringen delar alltså inte dessa remissinstansers tolkning av begreppet kommersiellt syfte i direktivet. Att innehav av ett hjälpmedel är tillåtet innebär dock inte att det också är tillåtet att använda hjälpmedlet för att kringgå en teknisk åtgärd. Den frågan får avgöras med tillämpning av den förbudsbestämmelse som regeringen föreslår (se avsnitt 11.3.4).

När det sedan gäller promemorians förslag att använda uttrycket ”förvärvssyfte” i stället för direktivets uttryck ”kommersiellt syfte” kan det konstateras att förvärvssyfte är det uttryck som redan används i upphovsrättslagen, se 21 och 57 a §§ URL. Också beträffande dessa bestämmelser har uttrycket ”kommersiellt syfte” eller motsvarande uttryck legat till grund för bestämmelsernas utformning i det nu aktuella avseendet (se artikel 6.2.b i direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser samt artikel 7.1.c i direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram). Uttrycket ”förvärvssyfte” har givits en förhållandevis vid betydelse inom upphovsrätten (se t.ex. Henry Olsson, Upphovsrättslagstiftningen – en kommentar, Stockholm 1996 s. 145) och i de båda nyssnämnda fallen har alltså bedömningen gjorts att detta uttryck kan användas synonymt med uttrycket ”kommersiellt syfte”. Det finns inte skäl att nu göra någon annan bedömning. Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att promemorians förslag bör följas i denna del.

Några remissinstanser, däribland Sveriges Filmuthyrareförening upa och SVF Sveriges videodistributörers förening har uttryckt oro för att ordet ”sprida” kommer att förstås så att det endast avser spridning av fysiska exemplar av hjälpmedel, dvs. att ”sprida” skall ges den innebörd som begreppet har enligt 2 § tredje stycket URL. Spridningsrätten i 2 § tredje stycket URL är genom lagtextens utformning knuten till fysiska exemplar av ett verk. Det finns dock inget som talar för att avsikten med direktivet varit att begränsa förbudet vad gäller hantering av hjälpmedel till endast fysiska exemplar. Att begränsa bestämmelsen så att den inte omfattar t.ex. tillgängliggörande på Internet av ett datorprogram som är utformat just för kringgående av en teknisk åtgärd skulle innebära hål i systemet som medför att bestämmelsen i många fall skulle bli verkningslös. Ingenting talar för att det varit avsikten vare sig med direktivet eller promemorians förslag. För att klargöra bestämmelsens

Prop. 2004/05:110

308

tillämpningsområde bör lagtexten utformas på så sätt att det framgår att den inte är begränsad till spridning av fysiska exemplar. Lagtexten bör därför formuleras om så att den uttryckligen omfattar även överföring av hjälpmedel för kringgående. Detta föranleder också vissa redaktionella ändringar i promemorians förslag till lagtext.

Några remissinstanser, bl.a. Svenska Antipiratbyrån, har förordat att ett förbud mot att marknadsföra hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder införs direkt i upphovsrättslagen. Det finns emellertid redan lagstiftning på detta område i form av marknadsföringslagen (1995:450). I marknadsföringslagen ställs krav på att marknadsföringen skall stämma överens med god marknadsföringssed. Med god marknadsföringssed avses god affärssed eller andra vedertagna normer som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare vid marknadsföring av produkter (3 § marknadsföringslagen). Som anfördes i promemorian är en viktig princip på detta område den s.k. lagstridighetsprincipen, som innebär att marknadsföringen måste vara laglig, dvs. inte strida mot annan lag eller kunna leda till lagbrott (se prop. 1994/95:123 s. 43). Med stöd av lagstridighetsprincipen har Marknadsdomstolen bl.a. förbjudit marknadsföring av s.k. piratdekodrar (se MD 1996:22, jfr prop. 1999/2000:49 s. 13 samt i fråga om praxis från senare tid t.ex. MD 2004:17). Det innebär att om ett förbud mot försäljning m.m. av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder införs i upphovsrättslagen så kommer marknadsföring av sådana hjälpmedel att vara förbjuden enligt marknadsföringslagen.

Ett par remissinstanser har påpekat att Marknadsdomstolen vid flera tillfällen har slagit fast att den marknadsrättsliga bedömningen sker fristående från immaterialrättsliga överväganden och att ett förbud enligt marknadsföringslagens bestämmelser inte kan meddelas på den grunden att ett förfarande utgör t.ex. varumärkes- eller patenträttsintrång (se härvid t.ex. MD 2004:15 och MD 2002:25). Bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder syftar till att ge rättighetshavarna möjlighet att förvalta sina rättigheter i en digital miljö. Bestämmelserna kan därför i och för sig sägas vara av upphovsrättslig karaktär (se avsnitt 11.3.1). Att bestämmelserna är kopplade till det upphovsrättsliga skyddet innebär dock inte att lagstridighetsprincipen skulle sakna tillämpning vid marknadsföring av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder. Det blir i dessa fall inte fråga om att göra några särskilda immaterialrättsliga bedömningar. I stället kommer Marknadsdomstolens prövning att begränsas till frågan om det har skett marknadsföring av sådana hjälpmedel som är olagliga enligt de nya bestämmelserna i upphovsrättslagen.

När det gäller marknadsföring av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder finns alltså redan relevant lagstiftning i form av marknadsföringslagen. Något särskilt förbud i upphovsrättslagen mot marknadsföring i försäljnings- eller uthyrningssyfte av sådana hjälpmedel som anges i direktivet bör därför inte införas.

Med undantag för marknadsföring bör förbudsbestämmelsen i upphovsrättslagen , i enlighet med vad som föreslogs i promemorian, omfatta all den typ av hantering som anges i direktivet.

En ytterligare fråga rör vilka hjälpmedel som hanteringen i direktivet avser. De hjälpmedel som direktivet omfattar är enligt artikel 6.2

Prop. 2004/05:110

309

anordningar, produkter, komponenter och tjänster som a) marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå, eller b) endast har ett begränsat kommersiellt intresse eller användningsområde av betydande art utöver att kringgå, eller (c) huvudsakligen är utformade, konstruerade, anpassade eller framtagna i syfte att möjliggöra eller underlätta kringgående av en teknisk åtgärd. Innebörden av artikel 6.2.a och 6.2.c är tydlig i den svenska språkversionen av direktivet. Innebörden av artikel 6.2.b är dock mer oklar. Som anfördes i promemorian bör i denna del tolkningshjälp hämtas från de engelska och danska språkversionerna av direktivet. Den engelska språkversionen lyder ”have only a limited commercially significant purpose or use other than to circumvent”. I den danska språkversionen anges i denna del ”kun i begrænset omfang har andet kommercielt formål eller anden kommerciel anvendelse en omgåelse af”. Med ledning av dessa språkversioner av direktivet och med hänsyn till vad som har anförts ovan kan innehållet i artikel 6.2.b uttryckas tydligare om det anges att det är fråga om anordningar etc. som utöver att kringgå en teknisk åtgärd endast har ett begränsat intresse från förvärvsmässig synpunkt eller ett begränsat förvärvsmässigt användningsområde. Detta stämmer överens med vad som föreslogs i promemorian. Ingen remissinstans har haft några synpunkter på detta.

Frågan om vilken sanktion som skall följa om någon bryter mot det föreslagna förbudet behandlas i avsnitt 11.3.10.

Liksom vid införandet av 57 a § URL respektive avkodningslagen uppkommer även i detta lagstiftningsärende frågor kring relationen mellan bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder och tryckfrihetsförordningen (TF) respektive yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Det stora flertalet av de hjälpmedel som nu kommer att förbjudas torde utgöras av olika former av tekniska anordningar, såsom programvara. Det finns inte anledning att nu göra någon annan analys beträffande huruvida informationsbärare av sådan programvara och likartade tekniska åtgärder omfattas av YGL:s bestämmelser än den som gjordes i förarbetena till avkodningslagen (prop. 1999/2000:49 s. 15 f.). Som anfördes i promemorian och som ingen remissinstans har invänt emot innebär detta att en teknisk upptagning som t.ex. innehåller programvara avsedd att kringgå en teknisk åtgärd normalt inte kan anses vara en sådan teknisk upptagning som omfattas av YGL. I den mån den tekniska upptagningen även innehåller grundlagsskyddade uppgifter bör det vara möjligt att göra en åtskillnad mellan dessa uppgifter och de som inte är grundlagsskyddade så att olika rättsliga regler gäller för dessa olika delar av upptagningen. Precis som konstaterades i förarbetena till 57 a § URL (prop. 1992/93:48 s. 137) kan det dock även, om än betydligt mer sällan, förekomma att ett hjälpmedel utgörs av t.ex. en handledning i tryckt form eller i form av en demonstrationsvideo eller liknande. I dessa fall är det tydligt fråga om ett meddelande eller en uppgift som lämnas inom ramen för yttrandefriheten. Som anfördes i promemorian innebär det att samma analys måste göras beträffande dessa fall som i förarbetena till 57 a § URL (a. prop. a. s.). Ingen remissinstans har invänt mot denna bedömning. Slutsatsen blir alltså att TF:s och YGL:s regler har företräde i dylika fall. Sammanfattningsvis delar regeringen promemorians bedömning i nu berörda delar.

Prop. 2004/05:110

310

11.3.6

Begränsningar i skyddet för tekniska åtgärder

Prop. 2004/05:110

Regeringens förslag: Den som på grund av vissa av inskränkningarna i 2 kap. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk får utnyttja ett upphovsrättsligt skyddat verk, skall ha rätt att använda ett exemplar av ett verk som denne lovligen har tillgång till även om exemplaret skyddas av en teknisk åtgärd. De inskränkningar som avses är bestämmelserna om arkiv och biblioteks exemplarframställning m.m. (16 § upphovsrättslagen), förfoganden till förmån för personer med funktionshinder (17 § upphovsrättslagen), återgivning av vad som framförs i offentliga debatter samt av innehållet i allmänna handlingar m.m. (26 och 26 a §§ upphovsrättslagen) samt efemära, dvs. i huvudsak tillfälliga, upptagningar (26 e § upphovsrättslagen). Om sådant utnyttjande hindras av en teknisk åtgärd, får en domstol på yrkande av den berättigade användaren förelägga upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare vid vite att möjliggöra för användaren att utnyttja verket. Rätten att använda verket och att få ett vitesföreläggande skall inte gälla i fråga om verk som har gjorts tillgängliga för allmänheten i enlighet med överenskomna avtalsvillkor på ett sätt som gör att enskilda kan få tillgång till verket genom överföring från en plats och vid en tidpunkt som de själva har valt. (52 f § upphovsrättslagen)

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se promemorian s. 349 f.).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har varit positiva till förslaget eller lämnat det utan erinran. Ett fåtal remissinstanser har dock varit kritiska till att begränsningar i det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder införs. Vidare har några remissinstanser anfört att rätten att till följd av inskränkningsbestämmelser i upphovsrättslagen använda verk som skyddas av tekniska åtgärder också bör omfatta kopiering för privat bruk.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 6.4 i direktivet finns bestämmelser om vissa begränsningar i skyddet för tekniska åtgärder. Där anges till att börja med att trots det rättsliga skyddet mot kringgående av tekniska åtgärder skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att rättsinnehavarna gör det möjligt att utnyttja vissa inskränkningar. Sådant säkerställande skall bara avse situationen att det saknas frivilliga åtgärder från rättighetshavarnas sida, inbegripet avtal mellan rättighetshavare och andra berörda parter. Säkerställandet skall ske till förmån för personer som enligt nationell lagstiftning har rätt att utnyttja undantag eller inskränkningar enligt vissa artiklar i direktivet, om en sådan person har laglig tillgång till verket eller prestationen i fråga. De aktuella artiklarna är 5.2.a (exemplarframställning på papper genom fotokopiering), 5.2.c (exemplarframställning av bibliotek, utbildningsanstalter, museer eller arkiv), 5.2.d (efemära upptagningar), 5.2.e (sociala institutioners mångfaldigande av radio- och TV- utsändningar), 5.3.a (användning i illustrativt syfte inom undervisning eller vetenskaplig forskning), 5.3.b (användning för personer med funktionshinder), och 5.3.e (användning för vissa allmänna intressen).

Den rättsliga möjligheten till ingripande mot tekniska åtgärder skall

311

endast sträcka sig så långt som behövs för att sådana undantag eller inskränkningar skall kunna utnyttjas.

I artikel 6.4, fjärde stycket anges att de nu redovisade bestämmelserna om begränsningar i det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder inte skall tillämpas på verk och prestationer som gjorts tillgängliga för allmänheten i enlighet med överenskomna avtalsvillkor på ett sätt som gör att enskilda kan få tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

Av de nu beskrivna bestämmelserna framgår att lagstiftaren, utom i de nyssnämnda avtalssituationerna, skall säkerställa att de angivna inskränkningarna – i den mån de gäller enligt nationell lagstiftning – kan användas om inte rättighetshavarna frivilligt ser till att så kan ske. Därutöver finns i artikel 6.4, andra stycket en bestämmelse som ger medlemsstaterna rätt men inte skyldighet att vidta sådana åtgärder när det gäller personer som har rätt att utnyttja inskränkningen enligt artikel 5.2.b, dvs. kopiering för privat bruk. Detta får ske om rättighetshavarna inte redan möjliggjort mångfaldigande för privat bruk i den mån som behövs för att undantaget eller inskränkningen i fråga skall kunna utnyttjas och i enlighet med bestämmelserna i artikel 5.2.b och 5.5 (den s.k. trestegsregeln, se avsnitt 8.1). I artikel 6.4, andra stycket anges slutligen att rättighetshavarna inte därigenom får hindras från att i enlighet med 5.2.b och 5.5 vidta lämpliga åtgärder vad avser antalet exemplar vid kopieringen.

De frågor som behandlas i artikel 6.4 tas även upp i stycke 51 i ingressen till direktivet. Där sägs att medlemsstaterna bör främja frivilliga åtgärder från rättighetshavarnas sida, inbegripet ingående och genomförande av avtal mellan rättighetshavare och andra berörda parter, så att syftet med vissa undantag eller inskränkningar enligt nationell lagstiftning skall kunna uppnås i enlighet med direktivet. I stycket anges vidare att i avsaknad av sådana frivilliga åtgärder eller avtal inom rimlig tid bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att se till att rättighetshavarna ger de personer som har rätt till sådana undantag eller inskränkningar lämpliga möjligheter att utnyttja dessa, genom att ändra en genomförd teknisk åtgärd eller på annat sätt. Slutligen anförs i stycket att för att förhindra missbruk av sådana åtgärder som vidtagits av rättighetshavarna, bl.a. inom ramen för avtal, eller av medlemsstaterna, bör alla tekniska åtgärder som används vid genomförandet av sådana åtgärder åtnjuta rättsligt skydd. Den sist refererade meningen knyter an till tredje stycket i artikel 6.4. Där erinras om att även sådana tekniska åtgärder som används vid frivilliga avtal om säkerställande av användning enligt vissa inskränkningsbestämmelser eller vid uppfyllande av sådana bestämmelser om säkerställande av användning enligt inskränkningsbestämmelser som medlemsstaterna föreskrivit skall åtnjuta skydd mot kringgående enligt artikel 6.1.

Mot den angivna bakgrunden föreslogs i promemorian att det skulle införas regler i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) som hanterar situationen att frivilliga överenskommelser om möjlighet att utnyttja vissa inskränkningsbestämmelser i 2 kap. URL inte kommer till stånd. Flertalet remissinstanser har varit positiva till förslaget eller lämnat det utan erinran. Sveriges TV-producenter och Filmproducenternas

Prop. 2004/05:110

312

Rättighetsförening (frf) har dock anfört att det överhuvudtaget inte, dvs. varken nu eller senare, bör införas några begränsningar i det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder. Vidare har några remissinstanser, bl.a. Svenska Antipiratbyrån, anfört att man bör avvakta med lagstiftning för att under viss tid ge parterna möjlighet att pröva frivilliga lösningar.

Som har framgått ovan anger direktivet bl.a. att det är ”i avsaknad av frivilliga åtgärder från rättsinnehavarnas sida” som medlemsstaterna måste vidta lämpliga åtgärder. Detta kan uppfattas som att regler om säkerställande av möjlighet att använda inskränkningar inte behöver införas samtidigt som direktivet i övrigt. Med denna tolkning skulle direktivet alltså ge medlemsstaterna vissa möjligheter att i ett första läge underlåta att genomföra artikel 6.4 och i stället avvakta utvecklingen för att se om rättighetshavarna själva tar initiativ till att tillåta sådan användning eller om det annars bildas avtalspraxis på området. Samtidigt anger dock direktivet att frivilliga åtgärder eller avtal måste komma till stånd inom rimlig tid samt att medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder. Detta talar för att man inte kan avvakta med lagstiftning. Härtill kommer att lagstiftningsprocessen i Sverige är förhållandevis utdragen tidsmässigt. Skulle man avvakta med införandet av möjlighet att vidta rättsliga åtgärder till dess att det klarläggs att frivilliga åtgärder eller avtal inte kommer till stånd inom rimlig tid så tar det därefter ytterligare minst ett år innan lagstiftning kan finnas på plats för att åtgärda problemet. Utgångspunkten är naturligtvis att frivilliga avtal och överenskommelser kommer att komma till stånd i Sverige. Om detta emellertid inte skulle ske inom rimlig tid och rättsliga remedier saknas, skulle det kunna ifrågasättas om svensk rätt är förenlig med direktivet. Mot denna bakgrund delar regeringen bedömningen i promemorian att det redan nu bör införas regler i upphovsrättslagen som hanterar situationen att frivilliga överenskommelser inte nås. Frågan om det har gått rimlig tid för uppnående av sådana överenskommelser får, som påpekas i promemorian, beaktas inom ramen för de rättsregler som således bör föreslås.

Tidigare i detta avsnitt har redovisats vilka artiklar i direktivet som genom artikel 6.4 första stycket kan sägas ha företräde framför tekniska åtgärder. Upplägget i direktivet är att endast om nationell lagstiftning ger rätt att utnyttja ett undantag eller en inskränkning enligt de uppräknade artiklarna, föreligger en skyldighet för medlemsstaterna att säkerställa att användning enligt undantaget eller inskränkningen i fråga kan ske.

Till en början måste det alltså bedömas vilka av bestämmelserna i artikel 6.4 första stycket som är aktuella för svensk del. I promemorian föreslogs att de inskränkningar i upphovsrättslagen som avser arkiv och biblioteks exemplarframställning m.m. (16 § URL), förfoganden till förmån för personer med funktionshinder (17 § URL), återgivning av vad som framförs i offentliga debatter samt av innehållet i allmänna handlingar m.m. (26 och 26 a §§ URL) samt efemära upptagningar (26 e § URL) skulle kunna genomföras utan hinder av att verket skyddas av en teknisk åtgärd. När det gällde de övriga inskränkningar i upphovsrättslagen som berörs av artikel 6.4 första stycket (dvs. 14, 18 och 23 §§ URL) anfördes i promemorian att det inte kunde bli aktuellt att en teknisk åtgärd hindrade rätten att göra upptagningar av lärares och elevers egna framföranden av verk och att det därför inte behövdes något

Prop. 2004/05:110

313

säkerställande av inskränkningen i 14 § URL gentemot tekniska åtgärder. Vidare anfördes att det var osannolikt att det skulle komma att finnas något beaktansvärt behov av att säkerställa användning gentemot tekniska åtgärder när det gällde samlingsverk för undervisning (18 § URL) och återgivning av konstverk i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning (23 § första stycket 1 URL).

Ingen remissinstans har haft någonting att invända mot vad promemorian anfört i dessa delar. Regeringen delar promemorians bedömning om vilka bestämmelser som är aktuella för svensk del. I likhet med vad som föreslogs i promemorian bör det därför i fråga om 16, 17, 26, 26 a och 26 e §§ URL föreskrivas att den som på grund av någon av dessa bestämmelser får utnyttja ett upphovsrättsligt skyddat verk har rätt att använda detsamma på sätt som anges i aktuell bestämmelse utan hinder av att verket skyddas av en teknisk åtgärd. Dessutom bör det införas regler som säkerställer att respektive inskränkning kan utnyttjas om detta ändå hindras av en teknisk åtgärd.

En förutsättning för att en person skall ha rätt att utnyttja en inskränkning är enligt direktivet att personen har laglig tillgång till det skyddade verket. I promemorians föreslogs att det i lagtexten skulle anges att endast den som lagligen innehar eller har tillgång till ett upphovsrättsligt skyddat verk skall ha rätt att använda det med stöd av någon av de aktuella inskränkningsbestämmelserna. Enligt regeringens mening bör förutsättningen enligt direktivet i stället uttryckas på så sätt att personen i fråga skall ha lovlig tillgång till det aktuella verket (jfr NJA II 1961 s. 96 och avsnitt 8.14 ovan).

Regeringen har härefter att ta ställning till om det också bör införas regler som innebär att inskränkningen i 12 § URL avseende kopiering för privat bruk skall ha företräde framför tekniska åtgärder.

I artikel 6.4 andra stycket öppnas för en möjlighet till regler om säkerställande av utnyttjande även av inskränkningar avseende kopiering för privat bruk. Vad direktivet säger är dock att medlemsstaterna får vidta sådana åtgärder, inte att de skall göra det. Dessutom anges för detta fall att rättighetshavarna har rätt att med hjälp av en teknisk åtgärd begränsa hur många exemplar som får framställas. Någon skyldighet för medlemsstaterna att införa möjligheter att ingripa i fall då tekniska åtgärder hindrar kopiering för privat bruk föreligger alltså inte. Frågan är om en sådan möjlighet ändå bör införas.

I promemorian gjordes bedömningen att det inte i nuläget borde införas regler som innebär att inskränkningen avseende kopiering för privat bruk skall ha företräde framför tekniska åtgärder. De flesta remissinstanserna har instämt i promemorians bedömning eller lämnat denna utan erinran. Ett fåtal remissinstanser, däribland Sveriges Arkitekter och Sveriges Reklamförbund, har dock anfört att rätten att till följd av inskränkningsbestämmelser i upphovsrättslagen använda verk som skyddas av tekniska åtgärder också bör omfatta kopiering för privat bruk.

Som anfördes i promemorian blir det allt vanligare att digitala kopior av verk och prestationer, framför allt musik och filmverk, läggs ut på globala nätverk som Internet utan tillstånd, exempelvis genom s.k. fildelningsprogram. Att lägga ut verk på detta sätt är inte tillåtet enligt reglerna om kopiering för privat bruk, varken vad avser

Prop. 2004/05:110

314

exemplarframställningen eller tillgängliggörandet för allmänheten. Inte heller finns det några andra regler i upphovsrättslagen som tillåter denna typ av förfoganden utan rättighetshavarens samtycke. Som fördes fram i promemorian är det således både förståeligt och berättigat att rättighetshavarna på olika sätt försöker hindra denna utveckling. Ett sätt att försöka hindra att verk och prestationer läggs ut på Internet utan tillstånd är att lägga in kopieringsspärrar på CD-skivor och DVD-skivor med film så att digital kopiering förhindras. En effekt av detta är dock att det också många gånger fråntar enskilda möjligheten inte bara att lägga ut verk på Internet utan också att kopiera digitalt för privat bruk.

Inskränkningsbestämmelsen om kopiering för privat bruk är dispositiv. Det är alltså möjligt att avtala bort tillämpningen av bestämmelsen helt eller delvis i samband med t.ex. försäljning eller uthyrning av ett exemplar av ett verk. Man kan därför inte tala om någon absolut rättighet för enskilda att kopiera för privat bruk. Möjligheten att kopiera för privat bruk är inte heller lika skyddsvärd som de tidigare behandlade inskränkningsbestämmelserna, t.ex. inskränkningen till förmån för människor med funktionshinder. Som fördes fram i promemorian är det många gånger helt avgörande för personer med funktionshinder att de kan framställa en digital kopia av ett verk för att de över huvud taget skall kunna ta del av verket, t.ex. med hjälp av en talsyntes eller punktskriftsdisplay. Ett motsvarande grundläggande behov av att kunna utnyttja en inskränkning för att alls kunna ta del av ett verk gäller inte såvitt avser kopiering för privat bruk. Dessutom har den digitala tekniken medfört att kopiering för privat bruk är betydligt mer ingripande för rättighetshavarna i dag än vad denna typ av kopiering var vid lagens tillkomst. Det vore vidare väldigt långtgående att införa en möjlighet för var och en som köpt t.ex. en CD-skiva med kopieringsspärr att vidta rättsliga åtgärder mot aktuella rättighetshavare.

Samtidigt måste den elektroniska utrustningens utveckling beaktas. Denna har bl.a. medfört att allt fler använder sådant som bärbara MP3- spelare i stället för bärbara kassettbandspelare (freestyle) eller bärbara CD-spelare. Det är naturligtvis inte önskvärt att denna utveckling hämmas av att det t.ex. allt oftare, på grund av de kopieringsspärrar som används på CD-skivor för att förhindra att musik läggs ut på Internet utan tillstånd, blir omöjligt att kopiera t.o.m. ett enda exemplar av den CD- skiva man har köpt till sin bärbara MP3-spelare och att rättighetshavarna således skulle hindra all kopiering för privat bruk.

Till att börja med kan dock konstateras att det finns en stor mängd CD- skivor, även nya, där kopieringsspärrar överhuvudtaget inte används. Tendensen verkar dessutom snarare vara att användning av kopieringsspärrar minskar än ökar. När det gäller CD-skivor som har kopieringsskydd finns ändå vissa möjligheter till kopiering för privat bruk. Exempelvis torde det normalt vara möjligt att göra en kopia för privat bruk på en ”oinspelad” (blank) CD-skiva med hjälp av en s.k. stationär CD-brännare (dubbel CD-spelare med inbyggd CD-brännare). Vidare är det möjligt att göra en ”analog avspelning” av en CD-skiva, t.ex. på ett kassettband. Enligt uppgifter från skivbolagens företrädare förekommer också att kopieringsspärrade CD-skivor innehåller en möjlighet att göra t.ex. en kopia till en MP3-spelare. Några signaler om att rättighetshavarna genom tekniska åtgärder skulle försöka hindra all

Prop. 2004/05:110

315

kopiering för privat bruk finns alltså inte. Mot bakgrund av det anförda delar regeringen den bedömning som gjordes i promemorian. Reglerna om begränsningar i skyddet för tekniska åtgärder bör alltså inte nu utsträckas till att omfatta även inskränkningsbestämmelsen i 12 § URL avseende kopiering för privat bruk. Som angavs i promemorian bör dock den fortsatta utvecklingen noga följas.

TeliaSonera och IT-Företagen har anfört att det vore till fördel om förutsättningarna för en omvärdering av frågan om kopiering för privat bruk kunde konkretiseras eftersom det skulle ge bättre förutsebarhet på marknaden.

Användandet av tekniska åtgärder befinner sig ännu bara i början av sin utveckling. I nuläget är det svårt att överblicka den fortsatta utvecklingen. Det är t.ex. möjligt att det kommer att utvecklas olika priser beroende av antalet kopior som kan göras av den produkt man köper. Som förts fram ovan finns det dessutom hittills inga signaler om att rättighetshavarna skulle försöka hindra all kopiering för privat bruk genom tekniska åtgärder. Regeringen förutsätter att rättighetshavarna vidtar åtgärder som innebär rimliga möjligheter för konsumenterna att även fortsättningsvis göra kopior för privat bruk. Regeringen kommer att följa utvecklingen noga särskilt utifrån ett konsumentperspektiv och senast tre år från att de nya reglerna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder har trätt i kraft påbörja en utvärdering av hur konsumenternas möjligheter att kopiera för privat bruk har påverkats av de nya reglerna. Skulle det då visa sig att situationen för konsumenterna inte är rimlig kommer regeringen att överväga frågan om införande av ett vitesföreläggande på nytt.

En ytterligare fråga, som har tagits upp av Sveriges Radio och Sveriges Television är om reglerna om begränsningar i skyddet för tekniska åtgärder bör omfatta också andra inskränkningar i upphovsrättslagen än de som berörs i artikel 6.4 i direktivet, särskilt citaträtten i 22 § URL. Enligt dessa remissinstanser innebär det ett hinder i den allmänna informations- och yttrandefriheten att inte var och en kan citera ur offentliggjorda verk.

De begränsningar i skyddet för tekniska åtgärder som kan bli aktuella i de olika medlemsstaterna är de som framgår av artikel 6.4 i direktivet och som har beskrivits tidigare i detta avsnitt. Det är således inte förenligt med direktivet att införa bestämmelser i svensk rätt som innebär att också andra inskränkningar i 2 kap. URL, exempelvis citaträtten, skall äga företräde framför tekniska åtgärder. En sådan reglering kan alltså redan av detta skäl inte komma i fråga. Det kan dessutom ifrågasättas om det finns något behov av några sådana ytterligare bestämmelser. Remissinstanserna för inte fram några konkreta exempel på hur tekniska åtgärder skulle kunna hindra citaträtten. Sveriges Television hänför sig till tekniska åtgärder som hindrar exemplarframställning. Det är emellertid svårt att tänka sig ett fall där en sådan teknisk åtgärd skulle hindra citaträtten. En kopieringsspärr på ett verk, t.ex. ett litterärt verk, hindrar inte att delar av verket kan citeras, t.ex. att delar kan läsas upp eller att delar av en text kan citeras i t.ex. en tidning. Är det i stället fråga om ett filmverk eller ett musikaliskt verk där citaträtten utövas genom att en liten del av verket sänds ut t.ex. i en recension av verket i TV eller radio är det också svårt att tänka sig att en kopieringsspärr eller annan

Prop. 2004/05:110

316

teknisk åtgärd skulle kunna hindra att denna citaträtt utövas, eftersom kopieringsspärrar inte hindrar all form av kopiering. Någon form av inspelning av ljudet och bilden kan ju alltid göras bara den som skall citera har en sådan tillgång till verket som förstås alltid krävs för att citaträtten skall kunna utövas. (Att den tekniska åtgärden skall få kringgås om exempelvis kopieringsspärren hindrar att det överhuvudtaget går att titta och lyssna på verket framgår av det förslag som behandlas i avsnitt 11.3.4 ovan). Mot denna bakgrund delar inte regeringen remissinstansernas farhågor. Sammanfattningsvis finns det alltså inte någon möjlighet enligt direktivet och inte heller något sakligt behov att utvidga reglerna på det sätt som dessa remissinstanser fört fram.

Nästa fråga är vilken typ av rättsregler som bör införas för de inskränkningar som alltså bör ha företräde framför reglerna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder. I promemorian föreslogs att det skulle införas en möjlighet att vända sig till domstol och begära ett vitesföreläggande mot en rättighetshavare som inte frivilligt ser till att berättigade personer kan utnyttja de aktuella inskränkningarna. Flertalet remissinstanser har varit positiva till förslaget eller lämnat det utan erinran. Några remissinstanser, däribland SVF Sveriges videodistributörers förening, har dock anfört att möjligheten att vända sig till domstol och begära ett vitesföreläggande är allt för långtgående. Ett par av dessa remissinstanser har också ifrågasatt att förslaget är förenligt med direktivet. Å andra sidan har ett antal remissinstanser framfört synpunkter i motsatt riktning, dvs. med innebörd att promemorians förslag inte är tillräckligt långtgående. Exempelvis har Sveriges Television anfört att det vore bättre om den som äger rätt till nyttjande enligt en inskränkningsbestämmelse själv fick kringgå den tekniska åtgärden och Stockholms Universitet har uttryckt viss oro för att ett vitesföreläggande i vissa fall inte kommer att utgöra ett tillräckligt starkt påtryckningsmedel.

Såväl av artikel 6.4 första stycket, som av stycke 51 i ingressen framgår att det som skall säkerställas är att rättighetshavarna gör det möjligt för berörda personer att utnyttja inskränkningar. Härav följer enligt regeringens mening att det inte är förenligt med direktivet att låta dessa berörda personer få rätt att på egen hand kringgå tekniska åtgärder. Som anfördes i promemorian vore en sådan ordning inte heller lämplig eftersom det då skulle skapas en legal marknad för sådana hjälpmedel som artikel 6.2 förbjuder. Det skulle i sin tur medföra att det blev svårt att beivra tillverkning, import m.m. av sådana hjälpmedel eftersom det skulle vara svårt att motbevisa påståenden om att dessa endast skulle användas för lagligt bruk. Dessutom torde det ofta kunna vara förenat med praktiska svårigheter att på egen hand kringgå tekniska åtgärder. Som har framgått i tidigare avsnitt skyddar direktivet endast effektiva tekniska åtgärder. Det ligger därför i sakens natur att ett kringgående av en teknisk åtgärd inte utan vidare kan genomföras av varje person som är berättigad till detta. Det bör alltså inte införas regler som ger de berättigade personerna rätt att själva kringgå tekniska åtgärder. I stället bör det enligt regeringens mening införas regler som ger dem ett rättsmedel mot rättighetshavarna i fall då en teknisk åtgärd hindrar sådan användning som avses i aktuell inskränkningsbestämmelse.

Prop. 2004/05:110

317

Som anfördes i promemorian är det som bör eftersträvas en möjlighet till fullgörande av rätten att utnyttja verket på visst sätt. Regler om straffrättsliga sanktioner eller skadestånd framstår inte som särskilt lämpade för att uppnå detta syfte. Med beaktande av direktivets konstruktion ligger det i stället närmast till hands att införa en möjlighet att begära ett vitesföreläggande mot en rättighetshavare som inte frivilligt ser till att berättigade personer kan utnyttja de aktuella inskränkningarna. Enligt regeringens bedömning utgör ett vitesföreläggande en tillräcklig påtryckning för att, i de fall där så behövs, se till att en rättighetshavare möjliggör det utnyttjande som är i fråga. En bestämmelse av den typ som föreslås i promemorian bör därför införas. I samband med en prövning av om ett vitesföreläggande skall meddelas finns utrymme att också beakta den tidigare nämnda omständigheten huruvida det gått så lång tid att det kan konstateras att frivilliga åtgärder eller avtal inte kommit till stånd inom rimlig tid eller om man bör avvakta detta ännu en tid.

I artikel 6.4 fjärde stycket anges att rätten till utnyttjande trots tekniska åtgärder inte skall tillämpas på verk och prestationer som gjorts tillgängliga för allmänheten i enlighet med överenskomna avtalsvillkor på ett sätt som gör att enskilda kan få tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer. När det gäller verk som har gjorts tillgängliga för allmänheten på detta sätt kan alltså inte heller personer som i och för sig till följd av någon av de angivna paragraferna är berättigade att använda verket angripa de tekniska åtgärder som har använts för att skydda det. Ett typexempel är avtal om köp av exemplar av ett musikaliskt verk genom nedladdning av musiken från en webbplats på Internet. I en sådan situation får den berättigade användaren alltså respektera de avtalsvillkor som kan ha överenskommits om hur verket får användas. Som föreslogs i promemorian, och som ingen remissinstans särskilt har invänt emot, bör det mot den angivna bakgrunden införas en bestämmelse i upphovsrättslagen som klargör att man inte kan få ett vitesföreläggande i sådana situationer. Som Lagrådet har föreslagit bör bestämmelsen utformas i nära anslutning till direktivets ordalydelse. För att klargöra att bestämmelsen endast tar sikte på sådana överföringar till allmänheten som avses i 2 § tredje stycket 1 sista meningen URL (överföringar som sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer) bör emellertid ordalydelsen förtydligas något i förhållande till Lagrådets lagförslag.

I artikel 6.4 tredje stycket anges att även sådana tekniska åtgärder som tillämpas i samband med att en rättighetshavare frivilligt tillåter utnyttjande enligt en inskränkningsbestämmelse, skall åtnjuta rättsligt skydd enligt artikel 6.1. Enligt samma artikel skall detsamma gälla för tekniska åtgärder som tillämpas vid genomförandet av de åtaganden som vidtas av medlemsstaterna. Det rättsliga skyddet i artikel 6.1 är skydd mot kringgående av tekniska åtgärder. Eftersom artikel 6.1 inte innehåller några undantag för den angivna typen av tekniska åtgärder måste, som anfördes i promemorian, skrivningen i artikel 6.4 tredje stycket betraktas som en erinran om vad som ändå gäller. Någon särskild rättsregel utöver den som föreslås till genomförande av artikel 6.1 är alltså inte nödvändig för dessa fall.

Prop. 2004/05:110

318

11.3.7 Definition av elektronisk information om rättighetsförvaltning

Regeringens förslag: En definition av direktivets begrepp ”information om rättighetsförvaltning” tas in i en inledande bestämmelse i det nya kapitlet om skydd för tekniska åtgärder och information om rättighetsförvaltning i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. (52 b § andra stycket upphovsrättslagen)

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se promemorian s. 360).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 7.1 i direktivet skall medlemsstaterna ge tillfredsställande rättsligt skydd mot vissa handlingar som riktas mot information om rättighetsförvaltning om dessa utförs av personer med vetskap om att detta sker utan tillstånd. Artiklarna 7.1.a och 7.1.b anger de handlingar som det är fråga om. Det rör sig bl.a. om att avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning (se vidare avsnitt 11.3.9 nedan). Av de nu angivna bestämmelserna framgår att skyddsföremålet enligt direktivet i denna del är elektronisk information om rättighetsförvaltning.

I artikel 7.2 första stycket anges vad som avses med begreppet information om rättighetsförvaltning. Det rör sig om all information som lämnas av rättighetshavare i syfte att identifiera ett verk eller en prestation som avses i det aktuella direktivet eller omfattas av rätten av sitt eget slag enligt direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser (databasdirektivet), eller information om villkoren för användning av verket eller prestationen liksom eventuella nummer eller koder som uttrycker sådan information. I artikel 7.2 andra stycket anges vidare att någon av dessa uppgifter måste vara kopplad till en kopia av verket eller prestationen eller framträda i samband med överföring till allmänheten av det.

Den information som det är fråga om kan exempelvis vara uppgifter om ett verks titel, vem som är upphovsman eller, när det gäller till upphovsrätten närstående rättigheter, t.ex. vem som har producerat en upptagning. Det kan också vara information om villkoren för att använda verket eller prestationen. (Jfr stycke 55 i ingressen). Ett exempel på ett fall då information framträder i samband med överföring till allmänheten av ett verk är sådan elektronisk information som framträder i anslutning till en musikfil på Internet. Information som är kopplad till en kopia av ett verk kan exempelvis vara sådan information som finns på en DVD- skiva med en upptagning av ett filmverk.

I promemorian föreslogs att en definition av begreppet ”information om rättighetsförvaltning” skulle tas in i det nya kapitlet om rättsligt skydd för tekniska åtgärder och elektronisk information om rättighetsförvaltning i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL).

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Prop. 2004/05:110

319

Som anfördes i promemorian finns det ett behov av att ta in en definition av begreppet information om rättighetsförvaltning i den svenska lagtexten. I promemorian anfördes att innehållet i artikel 7.2 första stycket borde uttryckas på ett något mer kortfattat sätt. I stället för att, som i direktivets bestämmelse, ange att den information som det är fråga om också omfattar information i form av nummer eller koder borde det enligt promemorian i den svenska lagtexten lämpligen anges att information om rättighetsförvaltning avser all information, oavsett form, som syftar till att identifiera verket eller prestationen eller till att upplysa om villkor för användning av det. Enligt regeringens mening blir dock inte definitionen tydligare med den av promemorian föreslagna ordalydelsen. För att undvika missförstånd och tolkningsproblem anser regeringen att det är bättre att följa den definition som ges i direktivet. Lagtexten bör alltså inte använda begreppet ”oavsett form” utan närmare följa direktivets ordalydelse i denna del. Också när det gäller att ange vad informationen skall syfta till för att omfattas av definitionen av elektronisk information om rättighetsförvaltning bör lagtexten närmare ansluta till direktivets ordalydelse. Enligt regeringens mening bör lagtexten därför kompletteras så att den anger att det är fråga om information som syftar till att identifiera verket, upphovsmannen, dennes rättsinnehavare eller till att upplysa om villkor för användning av verket. Härutöver bör förutsättningen i artikel 7.2 andra stycket, dvs. att uppgifterna skall vara kopplade till en kopia av, eller framträda i samband med överföring till allmänheten av ett verk eller en prestation, tas in i definitionen. Definitionen bör också klargöra att informationen skall ha lämnats av upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare. Sammantaget bör alltså definitionen av begreppet information om rättighetsförvaltning utformas i nära överensstämmelse med direktivtexten.

Definitionen av begreppet information om rättighetsförvaltning bör placeras i samma inledande bestämmelse som definitionen av begreppet teknisk åtgärd (52 b §).

11.3.8 Tillämpningsområdet för bestämmelserna om rättsligt skydd för elektronisk information om rättighets- förvaltning

Regeringens förslag: Bestämmelserna om rättsligt skydd för elektronisk information om rättighetsförvaltning skall omfatta alla typer av upphovsrättsligt skyddade verk och samtliga alster som skyddas som till upphovsrätten närstående rättigheter. (52 b och h §§ upphovsrättslagen)

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 361).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet är i princip tillämpligt på alla typer av upphovsrättsligt skyddade verk. I artikel 1.2 i direktivet anges dock att direktivet inte skall påverka befintliga

Prop. 2004/05:110

320

gemenskapsbestämmelser på vissa områden. Tidigare bestämmelser finns dels avseende datorprogram (artikel 1.2.a) i form av direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (datorprogramdirektivet) dels avseende databaser (artikel 1.2.e) som regleras i direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (databasdirektivet). Som tidigare har framhållits (se avsnitt 11.3.3) är emellertid innebörden av artikel 1.2 i det nya direktivet att detta direktiv gäller i den utsträckning som de tidigare EG-direktiven inte innehåller några likartade bestämmelser avseende aktuella typer av verk. Om det inte finns några bestämmelser alls i tidigare direktiv gäller alltså det nya direktivets bestämmelser.

När det gäller närstående rättigheter framgår det av artikel 7.2 att direktivets bestämmelser om information om rättighetsförvaltning är tillämpliga på alla alster som avses i direktivet eller som omfattas av den rätt av sitt eget slag som föreskrivs i kapitel III i databasdirektivet.

I promemorian föreslogs att bestämmelserna om rättsligt skydd för elektronisk information om rättighetsförvaltning skulle omfatta alla typer av upphovsrättsligt skyddade verk och samtliga alster som skyddas som närstående rättigheter.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Varken datorprogramdirektivet eller databasdirektivet innehåller några bestämmelser om rättsligt skydd för information om rättighetsförvaltning. Också dessa typer av verk omfattas alltså av direktivets bestämmelser i nu aktuellt hänseende. Som föreslogs i promemorian bör därför de nya reglerna om rättsligt skydd för informationsförvaltning gälla oavsett vilken typ av upphovsrättsligt skyddat verk som informationen avser, dvs. även när den avser databaser och datorprogram.

Som anfördes i promemorian innebär det som artikel 7.2 anger i fråga om närstående rättigheter att direktivet kräver att bestämmelserna om information om rättighetsförvaltning görs tillämpliga för utövande konstnärer, fonogramframställare, framställare av upptagningar av rörliga bilder, radio- och TV-företag och databasframställare. Däremot omfattas inte fotografers närstående rättigheter av den aktuella bestämmelsen i direktivet. Samma behov av skydd för information föreligger emellertid även såvitt gäller fotografer. Det finns inte någon saklig anledning att behandla den gruppen av närstående rättighetshavare annorlunda på denna punkt. Som föreslogs i promemorian bör mot denna bakgrund bestämmelserna om rättsligt skydd för information om rättighetsförvaltning göras tillämpliga på samtliga närstående rättigheter.

Lagtekniskt bör de lösningar som föreslogs i promemorian väljas. Det innebär till en början att definitionen av information om rättighetsförvaltning anges avse upphovsrättsligt skyddade verk (52 b §). Vidare bör av den bestämmelse som regeringen har föreslagit skall ligga sist i det nya kapitlet (52 h §, se avsnitt 11.3.3) framgå att bestämmelserna om information om rättighetsförvaltning är tillämpliga också på närstående rättigheter.

Prop. 2004/05:110

321

11.3.9 Förbud mot att avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning m.m.

Regeringens förslag: Ett förbud införs mot att utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning som avser ett upphovsrättsligt skyddat verk. Vidare förbjuds spridning, import i spridningssyfte samt överföring till allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller ett exemplar av verket om sådan information har avlägsnats eller ändrats olovligen avseende verket eller exemplaret. I båda fallen krävs för att förbudet skall gälla att den åtgärd som vidtas orsakar, möjliggör, underlättar eller döljer ett intrång i en rättighet som skyddas enligt upphovsrättslagen. (52 g § upphovsrättslagen)

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 360).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 7.1.a i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna skall ge tillfredsställande rättsligt skydd mot handlingar som innebär att en person avlägsnar eller ändrar elektronisk information om rättighetsförvaltning. Artikel 7.1.b behandlar situationen att elektronisk information om rättighetsförvaltning har avlägsnats från eller ändrats beträffande ett upphovsrättsligt skyddat verk eller en prestation skyddad av närstående rättigheter eller exemplar av sådana verk eller prestationer. Medlemsstaterna skall enligt denna bestämmelse ge ett tillfredsställande rättligt skydd mot att sådana verk och prestationer (eller exemplar därav) sprids, importeras i spridningssyfte, sänds ut i radio eller television, överförs till allmänheten eller görs tillgängliga för allmänheten. Av andra stycket i artikel 7.1 framgår att i båda fallen är en förutsättning för skyddet att den person som vidtar en handling av det aktuella slaget vet eller har skälig anledning att anta att han eller hon genom sitt handlande orsakar, möjliggör, underlättar eller döljer intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter.

I promemorian föreslogs att ett förbud mot att utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning avseende ett upphovsrättsligt skyddat verk skulle införas. Enligt förslaget skulle förbudet också omfatta spridning, import i spridningssyfte samt överföring till allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller ett exemplar därav om sådan information har avlägsnats eller ändrats olovligen avseende verket eller exemplaret. För att förbudet skulle gälla skulle det enligt förslaget krävas att den åtgärd som vidtas orsakar, möjliggör, underlättar eller döljer ett intrång i en rättighet som skyddas enligt upphovsrättslagen.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

För att genomföra artikel 7 i svensk rätt bör det, som föreslogs i promemorian, införas ett förbud i upphovsrättslagen när det gäller sådana åtgärder som anges i artikeln. Som tidigare har angivits (se avsnitt

Prop. 2004/05:110

322

11.3.7) framgår det av artikel 7 att det är elektronisk information om rättighetsförvaltning som skall skyddas. Förbudet bör således endast avse sådan elektronisk information.

Förbudet bör till att börja med, och i anslutning till direktivets ordalydelse, gälla åtgärder som innebär att någon utan upphovsmannens eller dennes rättsinnehavares samtycke avlägsnar eller ändrar elektronisk information om rättighetsförvaltning avseende ett upphovsrättsligt skyddat verk eller en prestation skyddad av närstående rättigheter.

När det sedan gäller hantering av verk och prestationer eller exemplar därav som har ändrats i detta hänseende anges i direktivet att spridning, import i spridningssyfte, utsändning i radio eller television, överföring till allmänheten eller tillgängliggörande för allmänheten skall hindras. När det gäller utsändning i radio eller television är det en typ av förfogande som enligt det förslag som nu läggs fram kommer att ingå i det nya begreppet överföring till allmänheten (se avsnitt 7.2). Det finns därför inte någon anledning att särskilt nämna radio- och televisionsutsändning i den svenska förbudsbestämmelsen. Beträffande den sist uppräknade typen av förfogande, tillgängliggörande för allmänheten, kan direktivet inte tolkas på annat sätt än att vad som avses är sådana tillgängliggöranden på begäran som anges i artikel 3.2 såvitt gäller närstående rättighetshavare och i artikel 3.1 som en del av överföringsrätten såvitt gäller upphovsmän. Som utvecklats närmare i avsnitt 7.2 och som framgår av stycke 23 och 24 i ingressen till direktivet avses med uttrycket i artikel 3.1 och 3.2 endast distansöverföringar. Det finns inte någon anledning att anta att uttrycket ”göra tillgängligt för allmänheten” har någon mer vidsträckt betydelse i artikel 7.1 än i artikel 3.1 och 3.2. Mot denna bakgrund är det inte nödvändigt att särskilt ange tillgängliggörande för allmänheten bland de åtgärder som förbjuds utan det är tillräckligt att använda uttrycket överföring till allmänheten. På sätt som föreslogs i promemorian bör således förbudet när det gäller att förfoga över verk och prestationer eller exemplar därav som ändrats vad avser elektronisk information om rättighetsförvaltning avse spridning, import i spridningssyfte och överföring till allmänheten.

Motion Picture Association har anfört att förbudsbestämmelsen också bör omfatta hjälpmedel som kan användas för att manipulera elektronisk information om rättighetsförvaltning. i dag finns det överhuvudtaget inte några bestämmelser i upphovsrättslagen som rör elektronisk information om rättighetsförvaltning. Enligt regeringens mening bör det inte nu komma i fråga att införa bestämmelser om rättsligt skydd för elektronisk rättighetsförvaltning som är mer omfattande än vad som föreskrivs i direktivet. Dessutom är det redan så att hantering av hjälpmedel som är avsedda för att avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning i vissa fall kan utgöra förberedelse till brott mot 53 § URL.

En förutsättning för de ovan angivna förbuden är enligt direktivet att personen i fråga vet eller har skälig anledning att anta att hans eller hennes agerande orsakar, möjliggör, underlättar eller döljer intrång i en upphovsrätt eller i närstående rättigheter. Som anfördes i promemorian måste detta uppfattas som dels ett krav på att åtgärden skall medföra någon av de angivna effekterna, dels ett krav på viss kännedom om detta hos personen i fråga. I förbudsbestämmelsen bör därför, som föreslogs i

Prop. 2004/05:110

323

promemorian, anges att förbudet endast gäller om åtgärden som vidtas Prop. 2004/05:110 orsakar, möjliggör, underlättar eller döljer ett intrång i en rättighet som

skyddas enligt upphovsrättslagen. Frågan om vilken kännedom som personen som vidtar åtgärden måste ha haft behandlas i avsnitt 11.3.10 om sanktioner.

11.3.10 Sanktioner

Regeringens förslag: Den som, i annat fall än som avses i 53 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet mot olika typer av kommersiell hantering av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff skall den dömas som, i annat fall än som avses i 53 § upphovsrättslagen, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet att avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning eller mot förbudet att sprida, importera i spridningssyfte eller överföra till allmänheten verk eller prestationer eller exemplar därav beträffande vilka sådan information har avlägsnats eller ändrats. Den som, i annat fall än som avses i 53 § upphovsrättslagen, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet att kringgå tekniska åtgärder skall dömas till böter. Bestämmelserna placeras i en ny paragraf i upphovsrättslagen, 57 b §. (57 b § upphovsrättslagen)

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 366 f.).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har varit positiva till förslaget eller lämnat det utan erinran. Rikspolisstyrelsen har dock ifrågasatt om det inte vore lämpligare med ett annat sanktionssystem än det straffrättsliga. Vidare har ett antal remissinstanser, bl.a. International Federation of the Phonographic Industry (Ifpi) och Svenska Filminstitutet, anfört att också den som bryter mot förbudet att kringgå tekniska åtgärder bör kunna dömas till fängelse.

Skälen för regeringens förslag: I såväl artikel 6 som artikel 7 i direktivet anges att medlemsstaterna skall ge tillfredsställande rättsligt skydd mot utförandet av de handlingar som anges i artiklarna.

I artikel 7.1.c i direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (datorprogramdirektivet) finns en bestämmelse som liknar artikel 6 i det nu aktuella direktivet. Artikel 7.1.c i datorprogramdirektivet föreskriver att medlemsstaterna skall besluta om lämpliga åtgärder mot personer som utför en åtgärd som innebär omsättning eller innehav för kommersiella ändamål av varje hjälpmedel vars enda syfte är att underlätta att en teknisk anordning som har anbringats för att skydda ett datorprogram avlägsnas eller kringgås utan tillstånd. Den bestämmelsen genomfördes i svensk rätt genom införandet av 57 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL), som straffbelägger sådana förfaranden som anges i artikel 7.1.c i datorprogramdirektivet. Den som bryter mot bestämmelsen i 57 a

§ URL döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

324

I promemorian föreslogs att den som, i annat fall än som avses i 53 § URL, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet mot olika typer av kommersiell hantering av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder skulle dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Vidare föreslogs att den som, i annat fall än som avses i 53 § URL, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet att avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning eller mot förbudet att sprida, importera i spridningssyfte eller överföra till allmänheten verk eller prestationer eller exemplar därav beträffande vilka sådan information har avlägsnats eller ändrats skulle dömas till samma straff. Slutligen föreslogs att den som, i annat fall än som avses i 53 § URL, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet att kringgå tekniska åtgärder skulle dömas till böter.

När det inledningsvis gäller frågan vilken typ av sanktionssystem som bör väljas har nästan samtliga remissinstanser tillstyrkt eller lämnat promemorians förslag utan erinran. Rikspolisstyrelsen har dock påpekat att brott mot upphovsrättslagstiftningen kan vara svåra att såväl upptäcka som att utreda och ifrågasatt om det inte vore lämpligare med ett annat sanktionssystem än det straffrättsliga. Rikspolisstyrelsen har i detta sammanhang också pekat på det förhållandet att det enligt 6 kap. 22 § 2 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation inte är möjligt att spåra en gärningsman med hjälp av teleoperatörer i sådana fall där den brottsutredande myndigheten bedömer att ett brott endast kan föranleda böter.

Regeringen kan instämma i vad Rikspolisstyrelsens har anfört om att brott mot upphovsrättslagstiftningen kan vara svåra att upptäcka och utreda. Samtidigt bör det dock framhållas att svårigheterna, liksom vid annan typ av brottslighet, varierar beroende på vilket brott som det är fråga om och på omständigheterna i det enskilda fallet. Det förhållandet att det ibland kan vara svårt att upptäcka och utreda överträdelser mot upphovsrättslagstiftningen har inte heller någon direkt koppling till just straffsanktioner utan gäller i princip oavsett vilken typ av sanktioner som väljs.

Som fördes fram i promemorian motsvarar den hantering av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder som behandlas i artikel 6.2 i direktivet och i en av de nu föreslagna nya förbudsbestämmelserna i det närmaste helt de förfaranden som straffbeläggs i 57 a § URL. När det gäller elektronisk information om rättighetsförvaltning kan konstateras att såväl artikel 7 som den nu föreslagna förbudsbestämmelsen innebär att den handling som utförs skall orsaka, möjliggöra, underlätta eller dölja intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter. Som anfördes i promemorian innebär detta att det i dessa fall är fråga om förfaranden som ligger mycket nära upphovsrättsintrång. Regeringen delar därför promemorians bedömning att de redovisade förhållandena motiverar en straffsanktionering av de föreslagna bestämmelserna om förbud mot hantering av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder och förbud mot att avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning.

Frågan är därefter hur förslaget avseende förbud mot kringgående av tekniska åtgärder bör sanktioneras för att uppnå den effekt som direktivet

Prop. 2004/05:110

325

föreskriver, dvs. ett tillfredsställande rättsligt skydd. Denna fråga diskuterades tämligen ingående i promemorian.

Som anfördes i promemorian bör det rättsliga skyddet, för att kunna betecknas som effektivt, verka i avhållande riktning för såväl mindre som mer allvarliga fall av otillåtna handlingar. Detta innebär att det rättsliga skyddet skall verka avhållande såväl i sådana fall där en privatperson vid ett enstaka tillfälle kringgår en teknisk åtgärd som i sådana fall där kringgående sätts i system inom ramen för en kommersiell verksamhet. De sanktioner som kan förväntas ha en sådan avhållande effekt är dels en straffsanktion, dels en sanktionsavgift som drivs in som en civilrättslig fordran av rättighetshavaren. I förhållande till en sanktionsavgift ger en kriminalisering en tydligare signal om att samhället inte accepterar det förbjudna beteendet. Som fördes fram i promemorian måste samtidigt beaktas att polisens och åklagarväsendets resurser bör koncentreras på sådan verksamhet som genom omfattning, regelbundenhet m.m. kan leda till mer allvarliga skadeverkningar. Denna aspekt kan emellertid tillgodoses genom att den i promemorian föreslagna särskilda åtalsregeln införs (se avsnitt 11.3.11 nedan). Mot denna bakgrund delar regeringen promemorians bedömning att också förbudet mot kringgående av tekniska åtgärder bör straffsanktioneras.

När det gäller den särskilda fråga som Rikspolisstyrelsen har omnämnt

– att det enligt 6 kap. 22 § 2 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation inte är möjligt för t.ex. åklagarmyndighet att genom teleoperatörer få uppgift om abonnemang i sådana fall där myndigheten bedömer att det aktuella brottet endast kan föranleda böter – kan noteras att denna fråga har betydelse inte bara när det gäller förbudet mot kringgående av tekniska åtgärder. Denna fråga har även betydelse för de båda andra förbudsbestämmelser som regeringen föreslår skall straffsanktioneras liksom överhuvudtaget för brott mot upphovsrättslagen, eftersom bedömningen i många av dessa fall blir att brottet endast kommer att föranleda böter. Frågan om denna uppgiftsskyldighet omfattas inte av direktivet och kan inte behandlas inom ramen för detta lagstiftningsärende. (Frågan berörs ytterligare i nästa avsnitt).

Beträffande frågan om hur straffskalan för de olika föreslagna förbuden bör utformas föreslogs i promemorian att straffskalan avseende förbuden mot hantering av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder och mot att avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning skulle vara böter eller fängelse i högst sex månader. I fråga om förbudet mot hantering av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder hänvisades i detta avseende till den straffskala som gäller för de likartade förfaranden som straffbeläggs i 57 a § URL. Beträffande förbudet mot att avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning gjordes bedömningen att en motsvarande straffskala var rimlig. Ingen remissinstans har invänt mot vad som fördes fram i promemorian i dessa avseenden. Regeringen delar promemorians bedömning av vad som utgör en lämplig straffskala. Den som bryter mot något av de nu båda aktuella förbuden bör alltså dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Som anfördes i promemorian bör normalstraffet i båda fallen vara böter. I vissa fall kan det dock tänkas

Prop. 2004/05:110

326

förekomma fall då det på grund av försvårande omständigheter är Prop. 2004/05:110 motiverat med en mer ingripande påföljd (jfr prop. 1992/93:48 s. 136).

När det härefter gäller frågan om hur straffskalan avseende förbudet mot kringgående av tekniska åtgärder skall utformas föreslogs i promemorian att den som bryter mot detta förbud skall dömas till böter. Ett antal remissinstanser, bl.a. International Federation of the Phonographic Industry (Ifpi) och Svenska Filminstitutet, har invänt mot promemorians förslag i denna del. Enligt dessa remissinstansers uppfattning kommer den föreslagna straffsanktionen inte att verka avhållande om inte fängelse ingår i straffskalan.

Som påpekades i promemorian skiljer sig förslaget avseende förbud mot kringgående av tekniska åtgärder i viss utsträckning från de andra föreslagna nya förbudsbestämmelserna genom att det i större utsträckning griper in i den privata sfären. Förbudet gäller även utan något förvärvssyfte och det krävs inte att ett kringgående sker i syfte att begå eller underlätta upphovsrättsintrång. Att det är en privatperson som kringgår en teknisk åtgärd för att komma i åtnjutande av upphovsrättsligt skyddat material torde utgöra normalfallet av kringgående. I de fall där det ändå rör sig om ett kringgående som sker inom ramen för en kommersiell verksamhet torde verksamhetens bedrivande också innefatta gärningar som utgör brott mot 53 § URL. Mot denna bakgrund delar regeringen bedömningen i promemorian att straffskalan avseende överträdelser mot förbudet mot kringgående av tekniska åtgärder bör stanna vid böter. Som angavs i promemorian bör dock en utvärdering av straffbestämmelsen ske när den har varit i kraft en tid. I det sammanhanget bör också undersökas om bestämmelsen har varit tillräckligt avhållande.

En ytterligare fråga är de nya bestämmelsernas förhållande till 53 § URL. I denna fråga anfördes följande i promemorian. Kringgående av en teknisk åtgärd kan i vissa fall utgöra ett led i ett fullbordat brott mot 53 § URL eller försök eller förberedelse till ett sådant brott. När det gäller den hantering av hjälpmedel för kringgående som nu föreslås bli förbjuden så kan sådana gärningar i många fall utgöra medverkan till fullbordat brott mot 53 § URL eller medverkan till försök eller förberedelse till sådant brott. Även gärningar som utgör överträdelser av det nya förbudet till skydd för elektronisk information om rättighetsförvaltning kan utgöra fullbordat brott mot 53 § URL, försök eller förberedelse till sådant brott eller medverkan till något av dessa. I linje med vad som gäller enligt 57 a § URL bör i dessa fall ansvar endast komma i fråga enligt 53 § URL (jfr prop. 1992/93:48 s. 137). Det förhållandet att gärningen även innebär en överträdelse av förbuden till skydd för tekniska åtgärder eller elektronisk information om rättighetsförvaltning är därvid en omständighet som bör beaktas som försvårande vid straffmätningen. Detta innebär alltså att en överträdelse av de nu föreslagna nya förbuden till skydd för tekniska åtgärder respektive elektronisk information om rättighetsförvaltning kommer att kunna straffas antingen enligt 53 § URL eller enligt den föreslagna nya straffbestämmelsen (under förutsättning att övriga rekvisit är uppfyllda). Direktivets krav på tillfredsställande rättsligt skydd är därmed uppfyllt.

327

Ingen remissinstans har haft någonting att invända mot vad Prop. 2004/05:110 promemorian har anfört i denna del. Regeringen instämmer för sin del i

såväl den redovisade analysen som den angivna slutsatsen.

I fråga om subjektiva rekvisit anges i artikel 6.1 att tillfredsställande rättsligt skydd skall ges mot kringgående av tekniska åtgärder om personen som utför kringgåendet känner till eller har skälig anledning att anta att han eller hon utför en sådan handling. Någon motsvarande skrivning finns inte i artikel 6.2 som behandlar hantering av hjälpmedel för kringgående. I artikel 7 anges att det tillfredsställande rättsliga skyddet skall gälla om den person som avlägsnar eller ändrar elektronisk information eller gör verk eller prestationer eller exemplar därav som ändrats med avseende på elektronisk information tillgängliga för allmänheten har vetskap om att handlingen utförs utan tillstånd och vet eller har skälig anledning att anta att han därigenom orsakar, möjliggör, underlättar eller döljer ett intrång.

I promemorian föreslogs att samtliga föreslagna straffbestämmelser skulle ha uppsåt eller grov oaktsamhet som subjektiva rekvisit. Ingen remissinstans har haft någonting att invända mot promemorians förslag i denna del. Svea hovrätt har dock ifrågasatt om inte förslaget avseende subjektiva rekvisit är mer långtgående än vad direktivet kräver.

Det är till en början helt klart att alla uppsåtliga gärningar bör straffbeläggas för att uppfylla direktivets krav. Som anfördes i promemorian kan emellertid en person ha skälig anledning att anta något även i fall då uppsåt inte föreligger. Det kan exempelvis röra sig om fall då en person medvetet undviker att ta reda på om det han eller hon tänker göra utgör ett kringgående av en teknisk åtgärd eller inte. För att genomföra direktivet på ett korrekt sätt bör därför även grov oaktsamhet straffbeläggas när det gäller straffbestämmelsen avseende sådana handlingar som behandlas i artikel 6.1. När det gäller artikel 7 är direktivet mera oklart i det aktuella avseendet. Av bestämmelsens ordalydelse tycks dock följa att olika subjektiva rekvisit avses gälla för olika delar av bestämmelsen. Sannolikt är det denna fråga som Svea hovrätts yttrande tar sikte på. En tänkbar lösning vore att beträffande förbudet avseende elektronisk information om rättighetsförvaltning införa en straffbestämmelse med s.k. blandat subjektivt rekvisit. Detta skulle nära ansluta till ordalydelsen i direktivet och alltså innebära att vissa rekvisit i straffbestämmelsen skulle var täckta av uppsåt och andra av oaktsamhet. Enligt regeringens mening framstår dock denna lösning som mindre ändamålsenlig och tydlig än den som fördes fram i promemorian. Som har framgått ovan har heller ingen remissinstans invänt mot promemorians förslag. I enlighet med vad som föreslogs i promemorian bör därför grov oaktsamhet straffbeläggas också när det gäller straffbestämmelsen avseende sådana handlingar som behandlas i artikel 7.

När det gäller förbudet mot hantering av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder framstår det som lika straffvärt att av grov oaktsamhet överträda detta förbud som att överträda något av de båda andra aktuella förbuden. Som föreslogs i promemorian bör därför även den straffbestämmelsen ha uppsåt eller grov oaktsamhet som subjektivt rekvisit.

328

De straffbestämmelser som regeringen föreslår i detta avsnitt bör placeras i en ny paragraf i upphovsrättslagen, 57 b §.

11.3.11 Åtalsregler m.m.

Regeringens förslag: Vad gäller förbudet mot kringgående av tekniska åtgärder införs en särskild åtalsregel som innebär att sådant brott får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. För den nya straffbestämmelsen i övrigt skall samma åtalsregler gälla som annars enligt upphovsrättslagen, dvs. brottet får åtalas av åklagare endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. (59 § upphovsrättslagen)

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 367).

Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser har varit positiva till förslaget eller lämnat det utan erinran. Några remissinstanser, däribland Svenska Antipiratbyrån och International Federation of the Phonographic Industry (Ifpi) har dock anfört att den föreslagna särskilda åtalsregeln beträffande förbudet mot kringgående av tekniska åtgärder inte bör införas.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 59 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) gäller den generella regeln att brott som avses i upphovsrättslagen får åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

När det gäller förbudet mot kringgående av tekniska åtgärder föreslogs i promemorian att det skulle införas en särskild åtalsregel med innebörd att sådant brott skulle få åtalas av åklagare endast om åtal var påkallat ur allmän synpunkt. För den nya straffbestämmelsen i övrigt föreslogs att samma åtalsregler som annars gäller enligt upphovsrättslagen skulle gälla, dvs. att brottet får åtalas av åklagare endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt. Förslaget har mottagits positivt eller lämnats utan erinran av nästan samtliga remissinstanser. Några remissinstanser, däribland Svenska Antipiratbyrån och International Federation of the Phonographic Industry (Ifpi) har dock anfört att den föreslagna särskilda åtalsregeln inte bör införas eftersom den inte kan anses ha en tillräckligt avhållande verkan.

Förbudet och straffbestämmelsen avseende kringgående av tekniska åtgärder skiljer sig från såväl tidigare existerande straffbestämmelser som från övriga nu föreslagna nya bestämmelser genom att dessa bestämmelser på ett annat sätt griper in i den privata sfären. Man kan tänka sig många olika typer av överträdelser av dessa bestämmelser, från ett enstaka kringgående som utförs av en privatperson och där det inte är fråga om uppsåt utan om grov oaktsamhet, till uppsåtliga och omfattande fall av kringgående som sker i en kommersiell verksamhet. Som anfördes i promemorian är det inte rimligt att ställa det allmännas resurser till förfogande för samtliga dessa situationer. Mot denna bakgrund bör det, som föreslogs i promemorian, för denna straffbestämmelse införas en annan åtalsbestämmelse än den som hittills gällt för hela URL. I enlighet

Prop. 2004/05:110

329

med promemorians förslag bör åtalsbestämmelsen ha innebörden att Prop. 2004/05:110 dessa brott endast får åtalas av åklagare om det är påkallat från allmän

synpunkt. Tänkbara sådana fall kan t.ex. vara att kringgående utförs systematiskt eller att det utförs som ett led i en yrkesmässig verksamhet. I de fall då åtal inte bedöms vara påkallat från allmän synpunkt finns möjlighet för rättighetshavarna att driva sin sak som enskilt åtal och därigenom få en straffsanktion utdömd.

I överensstämmelse med vad som föreslogs i promemorian anser regeringen att det när det gäller de övriga nu föreslagna nya straffbestämmelserna saknas anledning att föreskriva någon annan åtalsregel än den som gäller för övriga brott enligt upphovsrättslagen.

En ytterligare fråga är om det med avseende på de nu föreslagna straffbestämmelserna behöver införas några särskilda bestämmelser i upphovsrättslagen om t.ex. förverkande och beslag. I promemorian gjordes bedömningen att något sådant behov inte fanns. Ingen remissinstans har haft någonting att erinra mot detta ställningstagande.

Bestämmelserna i 54–56 §§ URL om ersättningsskyldighet, inlösen och förstörelse av egendom, liksom bestämmelsen om beslag enligt 59 § URL förutsätter att det föreligger ett intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter. Som anfördes i föregående avsnitt kan de handlingar avseende tekniska åtgärder eller elektronisk information om rättighetsförvaltning som regeringen nu föreslår skall förbjudas ibland vara att bedöma enligt 53 § URL. I sådana fall är givetvis de angivna bestämmelserna om ersättningsskyldighet m.m. tillämpliga. Så är däremot inte fallet när de nu föreslagna straffbestämmelserna skall tillämpas, eftersom dessa fall i sig inte utgör upphovsrättsintrång.

Frågan är då om det behövs några särskilda bestämmelser.

Som anfördes i promemorian kommer hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder i många fall att kunna förverkas med stöd av 36 kap. 3 § brottsbalken eftersom det är fråga om sådana föremål som knappast har någon legitim användning (jfr prop. 1992/93:48 s. 137). I fall då legitim användning saknas kommer samma bestämmelse kunna användas beträffande hjälpmedel för att ta bort eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning. 36 kap. 3 § brottsbalken bör också ofta kunna tillämpas beträffande exemplar av verk från vilka elektronisk information om rättighetsförvaltning har tagits bort eller ändrats. Som konstaterades i promemorian föreligger det alltså inte något behov av särskilda bestämmelser om förverkande. Inom Justitiedepartementet pågår dock av andra skäl ett arbete med att införa särskilda bestämmelser om förverkande på hela immaterialrättens område. Det förslaget innebär bl.a. att det på upphovsrättens område skall införas utökade möjligheter att förverka bl.a. olovliga kopior och hjälpmedel (se lagrådsremissen Utökade möjligheter att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott m.m., dnr Ju2000/330).

Egendom som skäligen kan antas vara förverkad enligt 36 kap. 3 § brottsbalken får enligt 27 kap. 14 a § rättegångsbalken tas i beslag. Som konstaterades i promemorian finns det därför inte något behov av några nya bestämmelser om beslag.

I promemorian anfördes att det inte heller finns något behov av bestämmelser motsvarande dem som i övrigt finns i 55 och 56 §§ URL.

330

Detta har ingen remissinstans invänt mot och regeringen delar Prop. 2004/05:110 promemorians bedömning.

Som anfördes i promemorian saknas det anledning att göra någon annan bedömning vad gäller behovet av en särskild ersättningsrätt än den som gjordes vid införandet av 57 a § URL. Då konstaterades att det inte fanns något sådant behov (prop. 1992/93:48 s. 137). Ingen remissinstans har invänt mot detta. De ersättningsfrågor som kan bli aktuella får i stället prövas enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer.

12 Direktivets artikel 8 om sanktioner och möjligheter att vidta rättsliga åtgärder

12.1 Nuvarande ordning

Enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) skyddas upphovsmannens ensamrätt till sitt verk genom ett system av olika sanktioner av såväl straff- som civilrättslig karaktär. Den som begår intrång i ensamrätten exempelvis genom att utan upphovsmannens samtycke kopiera och sälja hans verk kan därför drabbas av påföljder i form av t.ex. straff och skadestånd. En domstol kan vidare förordna om åtgärder för att förebygga fortsatt intrång.

Straffansvar

I 53 § URL föreskrivs att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i upphovsrätten straffas med böter eller fängelse i högst två år. Straffbestämmelsen i fråga gäller också i vissa andra fall, t.ex. vid import i spridningssyfte av exemplar av verk, där exemplaren framställts utomlands under sådana omständigheter att en sådan framställning här skulle varit straffbar. Enligt 53 § andra stycket URL skall dock den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram eller i digital form kopierar en sammanställning i digital form under vissa närmare angivna förutsättningar inte dömas till ansvar.

För försök eller förberedelse till brott mot 53 § URL döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Eftersom fängelse är föreskrivet för brott mot 53 § URL, är även medverkan till sådant brott straffbart enligt 23 kap. 4 § första stycket brottsbalken.

Enligt 57 § URL gäller straffbestämmelserna i 53 § URL också i fråga om intrång i till upphovsrätten närstående rättigheter.

I mål om brott mot URL får åklagare väcka åtal endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt (59 § URL).

Tvångsmedel i brottmål

I ett straffrättsligt förfarande kan rättegångsbalkens regler om tvångsmedel i brottmål komma till användning.

331

Bestämmelser om beslag finns i 27 kap rättegångsbalken. Enligt huvudregeln i 1 § får ett föremål tas i beslag om det skäligen kan antas äga betydelse för utredning om brott eller vara någon avhänt genom brott eller på grund av brott förverkat. Beslag får dock beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse (se 27 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken). Vad som sägs om föremål gäller i princip även skriftliga handlingar. I 2 och 3 §§ finns dock särskilda regler som begränsar möjligheterna att beslagta skriftliga handlingar och brev, telegram och andra försändelser.

I 59 § tredje stycket URL finns en särskild bestämmelse om beslag. Enligt den bestämmelsen får också bl.a. den egendom med avseende på vilken intrång föreligger tas i beslag i ett straffrättsligt förfarande. Dessa bestämmelser är motiverade av att rättegångsbalkens regler om beslag föreskriver att beslag kan läggas bl.a. på föremål som kan ”vara genom brott någon avhänt”. Om exemplar framställs olagligen har målsäganden (innehavaren av upphovsrätten eller den närstående rättigheten) emellertid inte någon äganderätt till de framställda exemplaren. Dessa kan därför inte sägas vara avhända denne och den berörda beslagsregeln i rättegångsbalken kan därför inte tillämpas (se SOU 1956:25 s. 443). Mot den bakgrunden har URL kompletterats med särskilda beslagsregler.

Bestämmelser om husrannsakan i brottsutredande syfte finns i 28 kap. rättegångsbalken. Husrannsakan kan vara antingen reell eller personell, dvs. avse antingen föremål eller personer.

Reell husrannsakan företas för att söka efter föremål som är underkastade beslag eller för att utröna omständigheter som kan få betydelse för utredning om brott. För sådan husrannsakan fordras enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken att det ”förekommer anledning” att det har förövats ett brott för vilket fängelse kan följa, vilket är fallet vid upphovsrättsintrång eller intrång i närstående rättigheter. I normalfallet krävs skälig misstanke mot en person för att husrannsakan skall få genomföras hos honom eller henne. Hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får husrannsakan ske endast om brottet förövats hos honom eller henne, om den misstänkte gripits där eller om det annars förekommer synnerlig anledning att man genom husrannsakan skall anträffa föremål som är underkastat beslag eller vinna annan utredning om brottet. Enligt 28 kap. 3 a § rättegångsbalken får husrannsakan beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

Ett förordnande om husrannsakan meddelas enligt 28 kap. 4 § rättegångsbalken av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Om en husrannsakan kan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden vidtas, bör åtgärden inte vidtas utan rättens förordnande.

Med stöd av rättegångsbalkens regler om husrannsakan och beslag kan polisen även undersöka innehållet i datorer. Det finns emellertid inte några särskilda bestämmelser i lag som direkt reglerar polisens eftersökning av uppgifter som finns lagrade i datorer. Frågan har utretts av Polisrättsutredningen, se SOU 1995:47 s. 184. En undersökning av uppgifter i datorer kan ha stor betydelse vid misstänkt intrång i

Prop. 2004/05:110

332

upphovsrätten, såväl i fall då det upphovsrättsliga skyddet avser ett datorprogram, som i andra fall av upphovsrättsintrång som sker med användning av datorer. Den kan också ha betydelse för inhämtande av affärsuppgifter som kan visa omfattningen av ett misstänkt intrång. Polisen undersöker ofta datorer för att inhämta uppgifter i brottsutredande syfte.

Vitesförbud

Om upphovsrättsintrång eller annan överträdelse enligt 53 § URL har begåtts får domstol, på yrkande av rättighetshavaren, förbjuda fortsatt intrång vid vite (53 a § URL). Det måste alltså ha skett ett intrång innan ett vitesförbud kan meddelas. Ett vitesförbud kan också meddelas interimistiskt. Vid en begäran om förbud behöver rättighetshavaren inte, som vid straff och skadestånd, styrka vare sig uppsåt eller oaktsamhet hos den som gör intrång och han eller hon behöver inte heller föra bevisning om intrångets skadeverkningar. Den fråga som prövas är om det i objektiv mening föreligger ett intrång.

Förutsättningarna för att meddela ett interimistiskt förbud är att käranden måste visa sannolika skäl för att intrång föreligger och för att det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av kärandens ensamrätt. Det krävs att käranden ställer säkerhet för den ersättning som han eller hon kan bli skyldig att betala om det senare visar sig att något intrång inte har ägt rum. I de fall där rättighetshavaren saknar ekonomiska möjligheter att ställa säkerhet kan han eller hon befrias från detta krav. Innan ett vitesförbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelsen om vitesförbud är tillämplig också i fråga om de till upphovsrätten närstående rättigheterna (57 § URL).

Skadeståndsansvar

Bestämmelser om skadestånd finns i 54 § URL. Paragrafen är tillämplig även i fråga om de till upphovsrätten närstående rättigheterna (57 § URL).

Den som i strid med URL utnyttjar ett verk eller en annan skyddad prestation skall betala skälig ersättning för utnyttjandet. Detta gäller även vid intrång som sker i god tro. Sker intrånget uppsåtligen eller av oaktsamhet har rättighetshavaren dessutom rätt till ersättning för annan förlust än utebliven ersättning för utnyttjandet samt för lidande eller annat förfång.

Intrångsundersökning

I 56 a–56 h §§ URL finns bestämmelser om s.k. intrångsundersökning. Bestämmelserna innebär att en innehavare av upphovsrätt eller till upphovsrätten närstående rättigheter i ett civilrättsligt förfarande kan begära att det görs en undersökning för att säkra bevis hos den som på goda grunder misstänks för att ha gjort intrång eller för försök eller

Prop. 2004/05:110

333

förberedelse till intrång. Allmän domstol kan besluta om intrångsundersökning om det skäligen kan antas att någon har gjort intrång. Vid undersökningen får föremål och handlingar som kan antas ha betydelse för utredning om intrånget eftersökas. På samma sätt som gäller i fråga om beslag eller husrannsakan enligt rättegångsbalken får beslut om intrångsundersökning endast meddelas om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse. Det krävs vidare att sökanden ställer säkerhet för den skada som kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet får domstolen dock befria sökanden från detta krav. Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten.

Åtgärder med olovligt framställda verk m.m.

Utöver de hittills i detta avsnitt redovisade bestämmelserna finns också en bestämmelse om vissa åtgärder med olovligt framställda exemplar m.m. i 55 § URL. Enligt 57 § URL är bestämmelsen tillämplig även i fråga om närstående rättigheter. Huvudprincipen enligt denna bestämmelse är att den som vidtar en åtgärd som innebär intrång i upphovsmannens eller den närstående rättighetshavarens ensamrätt får, om det anses skäligt, tåla att egendom med viss anknytning till intrånget ändras, förstörs eller mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget. Det räcker att intrång i objektiv mening föreligger (se NJA II 1961 s. 356). Intrånget behöver alltså inte vara straffbart eller kunna föranleda skadeståndsskyldighet. Den som har lidit intrånget kan framställa ett yrkande vid domstol om att denna skall meddela ett förordnande om en viss åtgärd. Yrkandet kan framställas i ett mål om påföljd för intrång eller i en särskild rättegång. Åtgärderna är att beteckna som skyddsåtgärder. Fastän det förutsätts att intrång har begåtts innan åtgärder kan vidtas är åtgärderna inte att anse som förverkande eller annan rättsverkan av brott. Ett förordnade gäller också mot icke godtroende tredje män som har den aktuella egendomen i sin besittning.

Bestämmelserna om åtgärder med olagliga varor m.m. är också tillämpliga vid försök och förberedelse till straffbara intrång.

I fråga om talan som förs med stöd av dessa bestämmelser i ett brottmål om ansvar för intrång gäller vad som i allmänhet är föreskrivet om talan om enskilt anspråk. Således är reglerna i 22 kap. rättegångsbalken tillämpliga.

Egendom som avses med skyddsåtgärderna kan, som framgått tidigare, tas i beslag om brottsligt intrång skäligen kan antas föreligga. Härigenom säkerställs en framtida verkställighet av ett beslut om en skyddsåtgärd. Beslag kan dock endast ske i brottmål, dvs. i mål om ansvar för intrång. Om endast skadeståndstalan eller talan om skyddsåtgärd förs, kan i motsvarande fall reglerna i 15 kap. 3 § rättegångsbalken om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt tillämpas.

Beskrivningen har hittills avsett åtgärder med sådan egendom med avseende på vilken intrång föreligger. Även hjälpmedel som har använts för framställningen, t.ex. trycksatser och klichéer, och som kan användas endast för den ifrågavarande framställningen kan dock bli föremål för en skyddsåtgärd.

Prop. 2004/05:110

334

Eftersom bestämmelserna om avstående mot lösen m.m. inte omfattar hjälpmedel som har använts vid olaglig framställning av exemplar av visst verk men som kan användas även för helt laglig framställning av exemplar av andra verk, t.ex. inspelningsapparater, har förverkandebestämmelser införts som öppnar en möjlighet att förklara egendom av detta slag förverkad (55 § fjärde stycket URL, jfr även prop. 1981/82:152 s. 24 f.). För närvarande övervägs dessutom att införa ytterligare möjligheter till förverkande på immaterialrättens område (se lagrådsremissen Utökade möjligheter att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott m.m., dnr Ju2000/330).

Lagen om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster

Lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informations- samhällets tjänster trädde i kraft den 1 juli 2002. Genom lagen genomförs i huvudsak direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”).

Med informationssamhällets tjänster avses tjänster som normalt utförs mot ersättning och som tillhandahålls på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare. Förenklat uttryckt ingår en mängd olika tjänster som är kopplade till handeln av varor och tjänster över Internet eller andra nät, såsom e-handelstjänster, finansiella tjänster, informationstjänster, s.k. webbhotel och söktjänster (jfr prop. 2001/02:150 s. 19 och s. 110). En förutsättning för att en tjänst skall omfattas av begreppet är att den tillhandahålls online, dvs. via en förbindelse som möjliggör direkt interaktiv kommunikation.

Lagen innehåller bl.a. regler om fri rörlighet och tillämpning av svensk rätt på tjänster som tillhandahålls av tjänsteleverantörer som har sitt fasta driftsställe i Sverige samt regler om att tjänsteleverantören måste lämna viss information, tillhandahålla vissa tekniska hjälpmedel och lämna bekräftelse vid beställningar.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om viss ansvarsfrihet för tjänsteleverantörer som fungerar som mellanhänder, dvs. som bara överför eller lagrar information som lämnats av andra (16–19 §§). Sådana leverantörer skall under vissa förutsättningar inte på grund av innehållet i informationen kunna åläggas att ersätta skada eller betala sanktionsavgift. De får vidare dömas till ansvar för brott som avser innehållet i informationen endast om brottet begåtts uppsåtligen.

Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen)

Lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (den s.k. BBS-lagen) trädde i kraft den 1 maj 1998. BBS är en förkortning av den engelska beteckningen på elektroniska anslagstavlor, Bulletin Board System. Lagen innebär i huvudsak att den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla i rimlig omfattning skall ha uppsikt över en sådan tjänst. Tillhandahållaren är skyldig att ta bort bl.a. meddelanden som uppenbart innehåller intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter. Den som underlåter att ta bort sådana meddelanden kan

Prop. 2004/05:110

335

straffas. Vidare kan datorer och andra hjälpmedel som använts vid brott Prop. 2004/05:110 mot lagen i vissa fall förverkas.

Med en elektronisk anslagstavla avses enligt 1 § BBS-lagen en tjänst för elektronisk förmedling av meddelanden. I lagens förarbeten (prop. 1997/98:15 s. 5 f. och 9 f.) förklaras att ett avgörande kriterium är att den som använder tjänsten kan ta del av andras meddelanden och sända egna meddelanden till andra, dvs. att tjänsten är interaktiv. En informationsdatabas, t.ex. en webbplats, som enbart tillhandahåller information sägs således i normalfallet inte omfattas av lagen. Som exempel på vilka tjänster som omfattas av lagen anges i förarbetena s.k. webbhotell. Med det begreppet avses där en tjänst där någon erbjuder användare att lägga upp egna informationsdatabaser i form av webbplatser, som nås genom den som inrättat möjligheten att lägga upp dem.

Med tillhandahållaren avses den eller de som leder verksamheten där tjänsten erbjuds. Vem denne eller vilka dessa är får avgöras mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet. Skälet till att det är tillhandahållaren som har ålagts ett ansvar är att denne ansågs vara den som kan bestämma över tjänstens användning, inklusive de tekniska och administrativa rutinerna. Det ansågs därför vara tillhandahållaren som i stor utsträckning avgör vilket utrymme som ges för missbruk av tjänsten (a. prop. s. 10).

Av 7 § andra stycket BBS-lagen framgår att den som kan dömas till ansvar enligt brottsbalken eller URL inte skall dömas till ansvar enligt BBS-lagen för att inte ha tagit bort eller på annat sätt förhindrat vidare spridning av meddelanden.

12.2

Överväganden

Regeringens förslag: Det tas in en uttrycklig bestämmelse i 53 a §

lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk om

att vitesförbud också kan meddelas mot den som medverkar till en åtgärd

som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §

upphovsrättslagen.

Regeringens bedömning: Direktivets bestämmelser i artikel 8.1 och

8.2 om sanktioner och möjligheter att vidta rättsliga åtgärder när det

gäller intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter tillgodoses genom

gällande svenska bestämmelser. Någon lagändring är därför inte

nödvändig. (53 a § upphovsrättslagen)

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens (se

promemorian s. 382). Något förslag till en uttrycklig bestämmelse fanns

dock inte i promemorian.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har lämnat

bedömningen utan erinran. Ett fåtal remissinstanser, däribland SVF

Sveriges videodistributörers förening och Svenska Antipiratbyrån, har

dock anfört att svensk lagstiftning inte uppfyller kravet i artikel 8.3 i

direktivet om att det skall finnas möjligheter för rättighetshavarna att

begära förelägganden mot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en

tredje part för att begå intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter.

336

Dessutom har några remissinstanser, bl.a. International Federation of the Phonographic Industry (Ifpi) och Svenska Antipiratbyrån, föreslagit att det skall införas en möjlighet för rättighetshavarna att begära förelägganden mot mellanhänder att lämna ut uppgifter om vem som innehar abonnemang.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 8 i direktivet innehåller bestämmelser om sanktioner och möjligheter att vidta rättsliga åtgärder. I artikel 8.1 anges att medlemsstaterna skall se till att det finns lämpliga sanktioner och möjligheter att vidta rättsliga åtgärder i fråga om intrång i de rättigheter och skyldigheter som fastställs i direktivet. Vidare anges att medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att dessa sanktioner och möjligheter att vidta rättsliga åtgärder tillämpas. Slutligen anges att sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Enligt artikel 8.2 skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att rättighetshavare, vilkas intressen berörs av en intrångshandling som utförs inom dess territorium, kan föra talan om skadestånd och/eller begära föreläggande samt, i tillämpliga fall, föra talan om beslag av det material som använts vid intrånget och även av sådana anordningar, produkter eller komponenter som avses i artikel 6.2.

Artikel 8.3 anger att medlemsstaterna skall se till att rättighetshavare har möjlighet att begära ett föreläggande gentemot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter. I stycke 59 i ingressen till direktivet anges följande. I synnerhet i den digitala miljön kan de tjänster som mellanhänder erbjuder i ökande grad utnyttjas av en tredje part för att göra intrång. I många fall är det dessa mellanhänder som har de största möjligheterna att sätta stopp för sådant intrång. Utan att andra tillgängliga sanktioner och möjligheter att vidta rättsliga åtgärder påverkas bör rättighetshavare därför ha möjlighet att begära ett föreläggande mot en mellanhand som i ett nät förmedlar en tredje mans intrång i ett skyddat verk eller annat alster i ett nät. Denna möjlighet bör finnas tillgänglig även i sådana fall då de åtgärder som mellanhanden vidtar är undantagna enligt artikel 5. Villkoren och bestämmelserna för förelägganden av detta slag bör medlemsstaterna själva bestämma om i sin nationella lagstiftning.

I promemorian gjordes till att börja med bedömningen att bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.2 om sanktioner och möjligheter att föra talan mot den som begått intrång i upphovsrätt eller till upphovsrätten närstående rättigheter tillgodoses genom gällande svenska bestämmelser. Några lagändringar föreslogs därför inte i dessa avseenden.

Samtliga remissinstanser har lämnat promemorians bedömning i denna del utan erinran.

Av föregående avsnitt har framgått att lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL) innehåller bestämmelser om sanktioner och möjligheter att föra talan vid intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter. Dessutom är reglerna om beslag i brottmål i rättegångsbalken tillämpliga. När det gäller intrång i upphovsrätt eller till upphovsrätten närstående rättigheter innehåller den svenska lagen samtliga av de typer av bestämmelser som direktivet anger

Prop. 2004/05:110

337

i artikel 8.1 och 8.2, dvs. bl.a. regler om straff, skadestånd och vitesförbud. Regeringen delar uppfattningen i promemorian att de sanktioner som den svenska lagen föreskriver väl uppfyller direktivets krav på effektivitet, proportionalitet och avskräckande effekt. I avsnitt 11.3.11 har konstaterats att de regler om beslag och förverkande som finns i rättegångsbalken och brottsbalken i stor utsträckning är tillämpliga på sådana hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder som behandlas i artikel 6.2 i direktivet samt att det inte finns något behov av särregler i detta hänseende. Sammanfattningsvis anser därför regeringen att svensk rätt uppfyller kraven enligt artikel 8.1 och 8.2 i direktivet. Som konstaterades i promemorian föranleder dessa bestämmelser alltså inte några lagändringar.

Nästa fråga är om bestämmelsen i artikel 8.3 angående möjlighet att begära förelägganden mot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter föranleder några lagändringar eller om bestämmelsen tillgodoses genom gällande svenska bestämmelser.

Även i detta avseende gjordes i promemorian bedömningen att gällande svenska bestämmelser var tillräckliga för att uppfylla direktivets krav. Några lagändringar föreslogs därför inte.

De flesta remissinstanserna har lämnat promemorians bedömning utan erinran. Ett fåtal remissinstanser, däribland SVF Sveriges videodistributörers förening och Svenska Antipiratbyrån, har dock anfört att de befarar att existerande regler inte uppfyller kravet i artikel 8.3. De har därför fört fram att URL bör kompletteras med en uttrycklig möjlighet att rikta ett vitesförbud även mot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för intrångsgörande handlingar.

Direktivets artikel 8.3 innehåller, som redovisats, ett krav på att medlemsstaterna skall se till att rättighetshavarna kan begära förelägganden mot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i upphovsrätt eller till upphovsrätten närstående rättigheter. Av stycke 59 i ingressen framgår att det som avses främst är att rättighetshavaren skall ha möjlighet att i fall då intrångsmaterial läggs ut på nätverk som Internet, vända sig mot Internetleverantören (mellanhanden) och begära att denne tar bort materialet.

I den utsträckning Internetleverantören kan hållas ansvarig i upphovsrättsligt hänseende för materialet i fråga finns förstås samtliga de möjligheter att ingripa som URL ger inklusive möjligheten till förbud vid vite mot fortsatt intrång. Ett vitesförbud förutsätter inte att några subjektiva rekvisit är uppfyllda utan det är tillräckligt att det objektivt sett föreligger intrång (se prop. 1993/94:122 s. 45). Förbudet måste dock riktas mot den som gör intrång, vilket medför att Internetleverantören åtminstone måste medverka (i objektivt hänseende) till en intrångshandling för att sanktionen skall kunna tillgripas.

När det gäller frågan i vilken utsträckning mellanhandens agerande kan sägas utgöra intrång har i avsnitt 8.3 ingående redovisats vilken situation som gällt tidigare beträffande mellanhänders ansvar för s.k. tillfälliga kopior. Vidare har där föreslagits att direktivets artikel 5.1 skall genomföras i svensk rätt genom en inskränkningsbestämmelse (11 a § URL) som bl.a. innebär att tillfälliga kopior som uppkommer vid en överföring i ett nät mellan tredje parter via en mellanhand under vissa

Prop. 2004/05:110

338

närmare förutsättningar som anges i bestämmelsen omfattas av den nya inskränkningen. Det innebär att de tillfälliga kopior som uppkommer i samband med överföringen i nätverket då intrångsmaterial läggs ut på t.ex. Internet ofta kommer att falla in under den nya inskränkningen. De tillfälliga kopiorna utgör således normalt inte i sig intrångsmaterial som mellanhanden kan göras omedelbart ansvarig för.

När det härefter gäller de mer permanenta exemplar som lagras på mellanhandens serverutrymme av någon annan som enligt avtal med mellanhanden har rätt att utnyttja serverutrymme, torde mellanhanden som huvudregel inte kunna anses framställa de exemplar som laddas upp där (i vart fall om mellanhanden inte alls kunnat påverka exemplarframställningen när den ägde rum), jfr prop. 2001/02:150 s. 48. Inte heller i denna situation kan alltså mellanhanden regelmässigt (ens i objektivt hänseende) hållas omedelbart ansvarig för upphovsrättsintrång.

I det nyss angivna fallet görs intrångsmaterialet även tillgängligt för allmänheten. (Med den nya terminologi som nu föreslås sker en överföring till allmänheten.) Rättsläget i fråga om mellanhandens ansvar för det förfogandet är inte helt klart. I den s.k. BBS-domen (NJA 1996 s. 79) slog Högsta domstolen fast att det krävs ett aktivt handlande för att straffrättsligt omedelbart ansvar för upphovsrättsintrång skall kunna komma i fråga för en person som drivit en datornätverksamhet och inte själv vare sig laddat upp eller laddat ned det skyddade materialet. Frågan vad som krävs för skadeståndsrättsligt ansvar eller för straffrättsligt medverkansansvar bedömdes dock inte av Högsta domstolen.

När det gäller medverkansansvar kan konstateras att sådant ansvar gäller vid upphovsrättsintrång på samma sätt som vid andra brottstyper. För medverkansansvar krävs enligt 23 kap. 4 § brottsbalken att någon främjat gärningen med råd eller dåd. För att det skall vara fråga om straffbar medverkan måste det röra sig om ett främjande som antingen fysiskt eller psykiskt har övat inflytande på brottets tillkomst eller utförande (Lena Holmqvist m.fl., Brottsbalken – en kommentar, Kap. 13

– 24, Norstedts juridik 1998 s. 23:54). Medverkansansvar förutsätter däremot inte att det som en person bidrar med utgör en betingelse för att gärningen skall komma till stånd. Medverkansansvar kan drabba även den som endast obetydligt bidragit till den brottsliga gärningen (se a. kommentar s. 23:53). I NJA 1963 s. 574 ansågs t.ex. en man som medverkande till misshandel trots att denne enbart tagit hand om en bekants rock medan denne bl.a. misshandlade en annan person.

Av vad som nu redovisats beträffande rättsläget när det gäller medverkansansvar framgår att medverkansansvaret i svensk rätt är tämligen långtgående. I promemorian drogs slutsatsen att detta fick till följd att en mellanhand i vissa situationer, i vart fall i objektivt hänseende, kunde anses som medverkande till sådana överföringar till allmänheten som innebär att intrångsmaterial läggs ut på t.ex. Internet. Detta har kritiserats av de ovannämnda remissinstanserna, särskilt SVF Sveriges videodistributörers förening, som har efterlyst preciseringar och ifrågasatt om de möjligheter att begära föreläggande gentemot mellanhänder som följer av medverkansansvaret är tillräckliga för att uppfylla direktivets krav.

Inledningsvis bör framhållas att själva bedrivandet av en leverantörsverksamhet normalt inte torde vara tillräckligt för att en

Prop. 2004/05:110

339

mellanhand skall kunna hållas ansvarig (ens i objektivt hänseende) för att ha främjat olovlig överföring av upphovsrättsligt skyddat material till allmänheten eller olovlig exemplarframställning. Eftersom det inte torde finnas någon generell skyldighet för den som vidarebefordrar information att undersöka informationens innehåll bör som regel inte heller mellanhandens underlåtenhet att kontrollera om det förekommer intrångsmaterial i verksamheten anses utgöra ett främjande i det nu aktuella hänseendet. (Jfr till det nu anförda prop. 2001/02:150 s. 89.)

För att ett medverkansansvar (i objektiv mening) skall komma i fråga för mellanhanden torde alltså som regel krävas någonting mer än själva tillhandahållandet och bedrivandet av leverantörsverksamheten. Ett exempel på en situation där medverkansansvar (i vart fall i objektivt hänseende) kan aktualiseras är när ”intrångsgöraren” har träffat avtal med mellanhanden om rätt att utnyttja dennes serverutrymme och mellanhanden därefter har fått konkreta indikationer på att serverutrymmet används på ett sätt som innebär upphovsrättsintrång. Sådana situationer är enligt regeringens bedömning exempel på när en mellanhand genom främjande, i vart fall i objektivt hänseende, kan komma att anses som medverkande till en överföring till allmänheten och därmed exempel på att det finns möjlighet att ingripa mot mellanhanden med ett vitesförbud enligt 53 a § URL eller med åtgärder enligt 55 § URL när mellanhandens tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå upphovsrättsintrång. Möjligheten till ingripande finns alltså även om mellanhanden sedan inte kan göras ansvarig på grund av att de subjektiva kraven för straffrättsligt ansvar (uppsåt eller grov oaktsamhet) inte är uppfyllda, eller på grund av att reglerna om ansvarfrihet avseende skadestånd, sanktionsavgifter och straff i 16-19 §§ lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster är tillämpliga.

En annan möjlighet till ingripande erbjuder reglerna i BBS-lagen. Lagen är, som utvecklats i avsnitt 12.1 om gällande rätt, enbart tillämplig på vissa mellanhänder, bl.a. mellanhänder som erbjuder användare att lägga upp egna informationsdatabaser i form av webbplatser, som nås genom den som inrättat möjligheten att lägga upp dem (webbhotell). En sådan mellanhand är skyldig att ta bort meddelanden som uppenbart innehåller bl.a. material som gör intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter. Den som underlåter detta kan straffas. Vidare kan datorer och andra hjälpmedel som använts vid brott mot lagen i vissa fall förverkas.

Dessutom gäller enligt svensk rätt att beslut enligt 55 § URL om förstöring etc. riktas mot den som gjort intrång i upphovsrätten men även gäller mot icke godtroende tredje man (se NJA II 1961 s. 357, jfr 55 § tredje stycket URL). Det är således möjligt att verkställa ett beslut om förstöring etc. som riktas mot intrångsgöraren även mot Internetleverantören om denne är i ond tro. Ytterligare en möjlighet till ingripande kan finnas genom reglerna i 27 kap. rättegångsbalken eller 59 § URL om beslag.

Sammanfattningsvis finns således redan i svensk rätt möjligheter till ingripande mot en mellanhand i fall då dennes tjänst utnyttjas av någon annan för att begå intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter.

I sammanhanget kan anmärkas att också direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

Prop. 2004/05:110

340

(sanktionsdirektivet) innehåller bestämmelser om möjlighet för rättighetshavare att begära föreläggande mot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av tredje man för att göra intrång i en immateriell rättighet (se artikel 9 och 11). Frågan om förelägganden mot mellanhänder i syfte att skydda immateriella rättigheter kommer alltså att övervägas på nytt i samband med att sanktionsdirektivet genomförs.

Lagrådet har i sitt yttrande anfört att det, med tillämpning av de regler som finns i dag, i många situationer är ovisst i vad mån det är möjligt att ingripa med föreläggande mot mellanhänder i syfte att hindra eller begränsa intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter. Därmed får det enligt Lagrådet också anses ovisst om existerande möjligheter till ingripande mot mellanhänder är tillräckliga för att uppfylla direktivets krav i artikel 8.3. Enligt Lagrådets mening är det önskvärt att rättsläget vad gäller möjligheten att ingripa med förelägganden mot mellanhänder redan nu klargörs genom att en uttrycklig reglering förs in i upphovsrättslagen.

Artikel 8.3 anger att medlemsstaterna skall se till att rättighetshavare har möjlighet att begära ett föreläggande gentemot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter. Enligt stycke 59 i ingressen till direktivet får medlemsstaterna själva bestämma om villkoren och bestämmelserna för förelägganden i sin nationella lagstiftning. Härav framgår att direktivet medger medlemsstaterna ett visst utrymme att själva bestämma de förutsättningar som bör gälla för att ett föreläggande mot en mellanhand skall kunna beslutas. För att uppfylla direktivets krav är det alltså, enligt regeringens tolkning av artikel 8.3, inte nödvändigt att i svensk rätt föreskriva att det alltid skall vara möjligt för rättighetshavare att få till stånd ett föreläggande mot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i upphovsrätt eller närstående rättigheter. Som har utvecklats ovan finns redan en bestämmelse i 53 a § URL som ger möjlighet att rikta vitesföreläggande mot den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 § URL. Denna bestämmelse kan förstås göras gällande mot en mellanhand som kan göras omedelbart ansvarig för upphovsrättsintrång. Som har redovisats ovan kan emellertid bestämmelsen också användas mot den som medverkar till upphovsrättsintrång. Även om det i vissa situationer kan anses som ovisst om mellanhandens agerande uppfyller kraven på att han eller hon skall anses som medverkande är medverkansansvaret i svensk rätt förhållandevis långtgående. Regeringen delar därför bedömningen i promemorian att de existerande reglerna är tillräckliga för att uppfylla direktivets krav. Någon lagändring är alltså inte nödvändig, enligt regeringens mening.

Samtidigt skulle förstås en uttrycklig reglering i upphovsrättslagen av frågan under vilka förutsättningar det skall vara möjligt att ingripa med förelägganden mot mellanhänder innebära fördelar ur tydlighetssynpunkt. Det klargörande som redan nu kan göras, dvs. utan ytterligare beredningsunderlag, är att det uttryckligen i 53 a § URL anges att vitesförbud också kan meddelas mot den som medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 § URL. En sådan lagändring innebär att det direkt av upphovsrättslagen framgår att möjligheten att ingripa med förelägganden även gäller den som i objektiv

Prop. 2004/05:110

341

mening medverkar till ett upphovsrättsintrång. Med detta klargörande i 53 a § URL tillgodoses också Lagrådets synpunkt att det är önskvärt att rättsläget vad gäller möjligheten att ingripa med förelägganden mot mellanhänder redan nu klargörs genom att en uttrycklig reglering förs in i upphovsrättslagen.

En ytterligare fråga är om det bör införas möjligheter för rättighetshavarna att ingripa mot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i upphovsrättsligt skyddat material även i de fall mellanhanden inte ens kan anses medverka i objektiv mening. Denna fråga ger dock upphov till ett antal frågeställningar som kräver ingående överväganden. Framförallt aktualiseras frågan om hur bestämmelserna lämpligen bör avgränsas. En annan fråga som kräver en noggrann analys är hur tredje mans, inklusive den påstådda intrångsgörarens, intressen kan tillgodoses när rättighetshavare vänder sig till domstol för att få till stånd förelägganden mot mellanhänder. Det saknas beredningsunderlag för att nu bedöma dessa frågor. Som har angivits ovan kommer emellertid frågan om förelägganden mot mellanhänder i syfte att skydda immateriella rättigheter att övervägas på nytt i samband med genomförandet av sanktionsdirektivet. Detta direktiv skall vara genomfört i svensk rätt senast den 29 april 2006 och arbete pågår för närvarande inom Justitiedepartementet med en departementspromemoria.

Några remissinstanser, bl.a. International Federation of the Phonographic Industry (Ifpi) och Svenska Antipiratbyrån, har i samband med att de lämnat synpunkter på artikel 8 i direktivet föreslagit att det skall införas en möjlighet för rättighetshavarna att begära förelägganden mot mellanhänder att lämna ut uppgifter om abonnemang. En sådan möjlighet skulle enligt dessa remissinstanser bl.a. innebära bättre möjligheter för rättighetshavarna att vidta effektiva åtgärder mot piratverksamhet på Internet utan att belasta polis- och åklagarmyndigheter.

De aktuella remissinstansernas förslag tar i första hand sikte på frågan om möjlighet att få ut uppgifter från t.ex. en Internetleverantör om vem som begår upphovsrättsintrång. Den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst är – utan hinder av den tystnadsplikt som annars gäller - skyldig att lämna uppgift om abonnemang till brottsutredande myndighet i fall som gäller misstanke om sådant brott som bedöms kunna föranleda annan påföljd än böter, se 6 kap. 22 § 2 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Innebörden av den aktuella bestämmelsen är alltså att abonnentuppgifter bara skall lämnas till brottsutredande myndigheter och endast om det är fråga om allvarligare brott. Bestämmelsen kan sägas vara baserad på avvägningar mellan å ena sidan behovet av att ingripa mot brott och å andra sidan skyddet för privatpersoners integritet (jfr artikel 15 i direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation).

Direktivet om upphovsrätten i informationssamhället innehåller inte några bestämmelser om rätt att få ut uppgifter från operatörer och andra som tillhandahåller kommunikationsnät eller kommunikationstjänster om vem som kan ha gjort sig skyldig till upphovsrättsintrång. Promemorian behandlade därför inte denna fråga. Det finns alltså inte något underlag

Prop. 2004/05:110

342

för att bedöma frågan. Frågan om tystnadsplikten skall kunna brytas på Prop. 2004/05:110 begäran av rättighetshavare eller andra privaträttsliga organ kräver

ingående överväganden bl.a. av integritetsaspekter. Frågan kan därför inte tas upp inom ramen för detta lagstiftningsärende.

13 Ett svenskt tillträde till WIPO-fördragen

Regeringens förslag: Riksdagen skall godkänna dels WIPO-fördraget om upphovsrätt, dels WIPO-fördraget om framföranden och fonogram med förklaringen enligt artikel 3.3 i detta fördrag i förening med artikel 5.3 i den internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag, upprättad i Rom den 26 oktober 1961 (Romkonventionen), att Sverige inte avser att ge skydd på grundval av utgivningskriteriet.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Behovet av samordnade internationella lösningar inom upphovsrätten är stort. Upphovsrättsligt skyddade verk har sedan länge kunnat kopieras och spridas över nationsgränserna. Det internationella samarbetet på detta område är också av gammalt datum. Den grundläggande konventionen inom upphovsrätten är Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk (1886). Konventionen innebär bl.a. att

konventionsländerna åtar sig att ge skydd åt verk av upphovsmän från

andra konventionsländer. Vissa närstående rättigheter regleras i

Internationella konventionen den 26 oktober 1961 om skydd för

utövande konstnärer, framställare av fonogram och radioföretag

(Romkonventionen). Sverige har tillträtt båda dessa konventioner. Det

huvudsakliga innehållet i konventionerna beskrivs i avsnitt 4.2.1 och

4.2.2.

Genom informationssamhällets framväxt har upphovsrätten och de till

upphovsrätten närstående rättigheterna blivit än mer gränsöverskridande.

Med dagens teknik går det enkelt och snabbt att göra perfekta kopior av

skyddade produkter och överföra dessa till hela världen. För att

uppdatera skyddet av upphovsrätten, och de till upphovsrätten närstående

rättigheterna, till den digitala utvecklingen antogs två nya konventioner

vid en diplomatkonferens inom ramen för Världsorganisationen för den

intellektuella äganderätten (WIPO) i december 1996. Den ena

konventionen reglerar upphovsrätten och brukar benämnas WCT (WIPO

Copyright Treaty eller WIPO-fördraget om upphovsrätt). Den andra

reglerar vissa närstående rättigheter, nämligen skyddet för sångare,

musiker eller andra utövande konstnärer när det gäller ljudupptagningar

av deras framföranden t.ex. på CD-skivor och skyddet för producenter av

ljudupptagningar (fonogram), dvs. skivbolag m.fl., och brukar benämnas

WPPT (WIPO Performances and Phonograms Treaty eller WIPO-

fördraget om framföranden och fonogram). Detta fördrag omfattar inte

skyddet för skådespelare, sångare, musiker eller andra utövande

konstnärers framföranden i filmer eller andra audiovisuella produktioner.

343

Ett försök att lösa denna fråga vid en diplomatkonferens i december 2000 Prop. 2004/05:110 ledde inte till något resultat och frågan vilar därför tills vidare. Något

skydd på internationell nivå för skådespelare med fleras framföranden i filmer och för filmproducenter finns alltså ännu inte. WIPO-fördragen bifogas som bilaga 2 och 3. Envar av konventionerna har hittills ratificerats av drygt fyrtio stater och har därmed trätt i kraft. WCT trädde i kraft den 6 mars 2002 och WPPT den 20 maj 2002.

Som beskrivits i avsnitt 5.1 är ett av syftena med direktivet att se till att medlemsstaterna i EU genomför WCT och WPPT på ett samordnat sätt. Genom rådets beslut av den 16 mars 2000 (2000/278/EG, EGT L89/6 den 11 april 2000) har WCT och WPPT godkänts på den Europeiska gemenskapens vägnar när det gäller frågor inom gemenskapens behörighet. Genom samma beslut har rådets ordförande bemyndigats att deponera godkännandeinstrumenten hos WIPO:s generaldirektör från och med den dag när medlemsstaterna skall sätta i kraft direktivets bestämmelser. Avsikten är att medlemsstaterna och gemenskapen skall tillträda fördragen samordnat genom att samtidigt deponera sina ratifikationsinstrument hos WIPO så snart som medlemsstaterna genomfört direktivet. På grund av det anförda anser regeringen att Sverige bör tillträda fördragen och att tillträdet bör ske så snart som möjligt.

Det ankommer enligt 10 kap. 2 § regeringsformen på riksdagen att godkänna fördragen.

I avsnitt 13.1 görs en bedömning av vilka lagstiftningsåtgärder som kan behövas för att Sverige skall kunna ratificera WCT. Motsvarande genomgång görs beträffande WPPT i avsnitt 13.2.

13.1 Lagstiftning som föranleds av WCT

Regeringens bedömning: Några lagstiftningsåtgärder med anledning av en svensk ratificering av WIPO-fördraget om upphovsrätt, utöver de som följer av genomförandet av direktivet, är inte nödvändiga.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har lämnat bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning

I det följande görs en genomgång, artikel för artikel, av innehållet i WCT jämfört med svensk rätt i nuvarande lydelse eller med de ändringar som i övrigt föreslås i detta arbete.

Artikel 1, förhållande till Bernkonventionen

Artikeln behandlar relationen mellan WCT och Bernkonventionen. Där anges bl.a. (artikel 1.1) att WCT är en sådan särskild överenskommelse som avses i artikel 20 i Bernkonventionen och (artikel 1.4) att konventionsstaterna skall tillämpa artikel 1–21 i, och bilagan till,

Bernkonventionen. I anslutning till artikel 1.4 i WCT i ett gemensamt

344

uttalande (agreed statement) uttalade diplomatkonferensen att rätten till framställning av exemplar enligt artikel 9 i Bernkonventionen och de inskränkningar som är tillåtna enligt denna skall gälla fullt ut även i en digital miljö. Det sades vidare att även exemplar som lagras i digital form i ett elektroniskt medium utgör exemplarframställning i den konventionens mening. Uttalandet återfinns i anslutning till artikel 1.4, se bilaga 3.

Direktivet innehåller i artikel 2 en definition av begreppet exemplarframställning som svarar mot diplomatkonferensens gemensamma uttalande. Där anges att exemplarframställningsrätten innefattar ensamrätt att tillåta eller förbjuda direkt eller indirekt, tillfälligt eller permanent, mångfaldigande oavsett metod och form, helt eller delvis.

I avsnitt 7.1 föreslås att direktivets definition av begreppet exemplarframställning skall tas in i 2 § URL. Det klargörs därmed att även s.k. tillfälliga kopior ingår i upphovsmannens ensamrätt, vilket tidigare varit oklart i svensk rätt. Regeringen anser liksom promemorian att den utformning rätten till exemplarframställning i 2 § första stycket URL kommer att ha efter de ändringar som nu föreslås i bestämmelsen svarar mot det uttalande som gjordes av diplomatkonferensen. Svensk rätt är i övrigt redan sedan tidigare i överensstämmelse med Bernkonventionen. Regeringen delar därför promemorians bedömning att artikel 1 i WCT inte föranleder några särskilda lagstiftningsåtgärder.

Artikel 2, omfattningen av det upphovsrättsliga skyddet

Artikel 2 behandlar omfattningen av det upphovsrättsliga skyddet. Där anges att upphovsrätten ger skydd för uttrycksformer och inte för idéer, förfaranden, utförandemetoder eller matematiska begrepp.

Enligt svensk rätt gäller redan att det endast är den individuella utformningen som verket har fått som får upphovsrättsligt skydd, inte verkets innehåll, som t.ex. idéer, tankar eller uppgifter om fakta (se NJA II 1961 s. 15). Regeringen delar alltså promemorians uppfattning att innehållet i artikeln redan motsvaras av gällande rätt. Några lagstiftningsåtgärder är därför inte nödvändiga med anledning av artikeln.

Artikel 3, tillämpningen av artiklarna 2–6 i Bernkonventionen

I artikel 3 anges att de avtalsslutande parterna skall ge motsvarande tillämpning åt bestämmelserna i artikel 2–6 i Bernkonventionen med avseende på det skydd som föreskrivs i WCT. Artikel 2–6 i Bernkonventionen innehåller grundläggande bestämmelser om verksbegreppet, förutsättningarna för skydd enligt konventionen och skyldigheten till nationell behandling m.m. Svensk rätt innehåller redan bestämmelser som motsvarar dessa regler i Bernkonventionen. Dessa bestämmelser i upphovsrättslagen är tillämpliga på alla de verkstyper som skall ha skydd enligt WCT, liksom på alla verk, oavsett form. Regeringen delar därför promemorians uppfattning att några lagstiftningsåtgärder inte är nödvändiga med anledning av artikel 3

Prop. 2004/05:110

345

WCT. Såsom konstaterades i promemorian måste förstås införas regler i internationella upphovsrättsförordningen (1994:193) om upphovsrättslagens tillämpning på verk av personer med anknytning till WCT-land. Dessa regler kan beslutas genom förordning med stöd av 62 § URL och kräver alltså inte några lagändringar.

Artikel 4, datorprogram

Artikel 4 föreskriver att datorprogram skall ges skydd som litterära verk oavsett det sätt eller den form de är uttryckta i. Datorprogram ges enligt 1 § första stycket 2 URL skydd som litterära verk. Den ändring i fråga om exemplarframställningsrätten som nu föreslås i 2 § URL (se avsnitt 7.1) kommer att gälla även för datorprogram. Några särskilda lagstiftningsåtgärder med anledning av artikel 4 i WCT är därför inte nödvändiga. (Jfr även rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram som genomfördes i svensk rätt genom lagändringar år 1993, se prop. 1992/93:48).

Artikel 5, sammanställning av data (databaser)

Enligt artikel 5 skall sammanställningar av material ha upphovsrättsligt skydd, oavsett form. I artikeln anges även att skyddet inte omfattar data eller materialet i sig och inte inverkar på den upphovsrätt som kan finnas till de data eller det material som ingår i sammanställningen. Databaser – dvs. sammanställningar av verk, uppgifter eller annat material – som uppfyller kravet på verkshöjd, ges redan genom 1 § URL ett upphovsrättsligt skydd. De ändringar som nu föreslås i fråga om exemplarframställningsrätten i 2 § URL (se avsnitt 7.1) kommer att gälla även beträffande de upphovsrättsligt skyddade sammanställningarna. Skyddet kommer därmed att motsvara artikel 5 i WCT. (Därutöver kan sammanställningar som inte uppfyller kravet på verkshöjd ha skydd enligt 49 § URL. Detta s.k. sui generisskydd omfattas inte av artikel 5 i WCT.) Mot denna bakgrund anser regeringen i likhet med promemorian att några lagstiftningsåtgärder inte är nödvändiga med anledning av artikel 5 i WCT.

Artikel 6, spridningsrätten

Artikel 6.1 föreskriver att upphovsmän skall ha ensamrätt till spridning av sina verk genom försäljning eller annan överlåtelse av äganderätt. Enligt 2 § första stycket URL har upphovsmannen en ensamrätt att göra verket tillgängligt för allmänheten. Denna rätt innefattar enligt andra stycket även en spridningsrätt, vilken omfattar all spridning till allmänheten oavsett om den sker genom att verket eller exemplar därav utbjuds till försäljning, hyrs ut, lånas ut eller sprids på annat sätt. Svensk rätt motsvarar alltså kraven i artikel 6.1 i WCT.

Enligt artikel 6.2 är konventionsstaterna fria att själva besluta om konsumtion av denna spridningsrätt efter den första försäljningen eller annan övergång av äganderätten till originalet, eller ett exemplar av verket, som skett med upphovsmannens tillstånd. Svensk rätt har tidigare

Prop. 2004/05:110

346

föreskrivit global konsumtion beträffande spridningsrätten till upphovsrättsligt skyddade verk och vissa av de prestationer som skyddas av närstående rättigheter. För andra av de prestationer som skyddas av närstående rättigheter har i stället gällt regional, EES-vid, konsumtion. Regeringen föreslår nu på grund av direktivet att regional konsumtion skall gälla för såväl verk som alla närstående rättigheter. Dessa konsumtionsfrågor behandlas i avsnitt 8.11.

Artikel 6.2 ger, som nämnts, valfrihet i fråga om val av konsumtionsprincip. De lagändringar som föreslås vad gäller konsumtionsbestämmelserna föranleds alltså inte av artikel 6 i WCT.

Artikel 7, uthyrningsrätten

Artikel 7 behandlar upphovsmännens uthyrningsrätt. I artikel 7.1 anges att upphovsmän till datorprogram, filmverk och verk som tagits in i fonogram skall ha en uteslutande rätt att besluta om kommersiell uthyrning till allmänheten av sina verk eller exemplar därav. Detta krav gäller emellertid enligt artikel 7.2 inte datorprogram, om programmet i sig inte är det väsentliga objektet för uthyrningen. Vidare gäller kravet beträffande filmverk endast om sådan kommersiell uthyrning ger upphov till en vidsträckt kopiering av sådana verk, som materiellt skadar ensamrätten till exemplarframställning.

Enligt svensk rätt gäller beträffande alla typer av verk utom byggnader och brukskonst, att trots att konsumtion av spridningsrätten kan ha inträtt beträffande ett exemplar av ett verk får ingen utan upphovsmannens tillstånd tillhandhålla allmänheten exemplaret genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar (19 § andra stycket 1 URL). För datorprogram gäller dessutom enligt 19 § andra stycket 2 att de inte utan upphovsmannens tillstånd får tillhandahållas ens genom utlåning. Dessa bestämmelser i upphovsrättslagen infördes som en följd av rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram och rådets direktiv 92/100/EEG om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter (se prop. 1994/95:58). Sammantaget innebär denna reglering att svensk rätt redan överensstämmer med vad som föreskrivs om rätten till uthyrning i artikel 7 i WCT. Regeringen delar alltså promemorians bedömning att artikeln inte föranleder några lagändringar.

Artikel 8, rätten till överföring till allmänheten

Enligt artikel 8 skall upphovsmän ha ensamrätt till överföring av sina verk till allmänheten på trådbunden eller trådlös väg, inbegripet att verken görs tillgängliga på ett sådant sätt att enskilda personer kan få tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer (tillhandahållande på begäran). I artikel 8 i WCT anges uttryckligen att den inte skall påverka de bestämmelser om bl.a. ensamrätt till radio- och televisionssändningar av verk m.m. som redan finns för vissa rättighetshavare i artikel 11 bis(1)(i) i Bernkonventionen (se vidare vilka artiklar som räknas upp i artikel 8 i WCT, bilaga 2). Artikel 8 motsvaras

Prop. 2004/05:110

347

av artikel 3.1 i direktivet (artikel 3.1 omfattar dock även de radio- och televisionsutsändningar av verk som regleras i Bernkonventionen).

Som har utvecklats i avsnitt 7.2 ger svensk rätt redan i dag upphovsmän en ensamrätt till det som i direktivet benämns överföring till allmänheten inom ramen för ensamrätten till tillgängliggörande för allmänheten. I begreppet överföring till allmänheten enligt artikel 3.1 i direktivet ingår de förfoganden som omfattas av artikel 8 i WCT. I avsnitt 7.2 föreslås att direktivets begrepp överföring till allmänheten nu också skall införas uttryckligen i upphovsrättslagen, som en del av rätten till tillgängliggörande för allmänheten. I fråga om genomförandet av artikel 3.1 i direktivet mer i detalj hänvisas till avsnitt 7.2. Vad som föreslås där innebär i huvudsak att rättsläget i vissa avseenden klarläggs (jfr särskilt vad som där sägs om offentligt framförande och visning). Sammantaget delar regeringen promemorians bedömning att artikel 8 i WCT inte kräver några lagändringar utöver de som föreslås för att genomföra artikel 3.1 i direktivet.

Artikel 9, skyddstiden för fotografiska verk

Artikeln föreskriver att fördragsslutande stater inte skall tillämpa artikel 7.4 i Bernkonventionen vilken ger möjlighet att inskränka skyddstiden för fotografiska verk till 25 år från verkets tillkomst. Enligt svensk rätt gäller redan den vanliga upphovsrättsliga skyddstiden (70 år efter det att upphovsmannen avled) också för fotografiska verk. Mot denna bakgrund delar regeringen bedömningen i promemorian att artikeln inte kräver någon lagstiftningsåtgärd.

Artikel 10, inskränkningar och undantag

Artikel 10 innehåller den s.k. trestegsregeln, som också återfinns i artikel 9 i Bernkonventionen. Trestegsregeln reglerar konventionsstaternas utformning av inskränkningar i upphovsrätten. Enligt den får inskränkningar endast göras i vissa särskilda fall, som inte strider mot det normala utnyttjandet av verket och som inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. Trestegsregeln har även tagits in i artikel 5.5 i direktivet. Artikel 5.5 har närmare behandlats i avsnitt 8.1. Det framgår där att bestämmelsen inte kräver någon särskild lagstiftningsåtgärd. Enligt regeringens mening finns inte någon anledning att göra någon annan bedömning beträffande artikel 10 i WCT.

Artiklarna 11 och 12, förpliktelser avseende tekniska åtgärder och information om rättighetsförvaltning

Artiklarna 11 och 12 innehåller bestämmelser om tekniska åtgärder och information om rättighetsförvaltning. Artikel 11 anger att konventionsstaterna skall ge ett tillfredsställande rättsligt skydd och effektiva möjligheter att vidta rättsliga åtgärder mot kringgående av sådana effektiva tekniska åtgärder som en upphovsman använder i anslutning till utövande av sina rättigheter och som innebär en begränsning i möjligheten till användning av verket som inte har

Prop. 2004/05:110

348

medgivits av upphovsmannen eller är tillåten enligt lag. Artikel 12 föreskriver att konventionsstaterna skall ha tillfredsställande och effektiva möjligheter att vidta rättsliga åtgärder mot personer som avlägsnar eller ändrar elektronisk information om rättighetsförvaltning eller sprider, överför m.m. verk eller exemplar av verk där elektronisk information om rättighetsförvaltning blivit ändrad eller avlägsnad utan tillstånd. Artikeln innehåller även vissa föreskrifter om vid vilken typ av vetskap personerna i fråga blir ansvariga och en definition av begreppet information om rättighetsförvaltning.

Artiklarna 11 och 12 i WCT har föranlett detaljerade bestämmelser i artiklarna 6 och 7 i direktivet. I avsnitt 11 lämnas förslag på hur artikel 6 och 7 i direktivet skall genomföras i svensk rätt. Det föreslås ske genom att nya straffsanktionerade bestämmelser om rättsligt skydd för tekniska åtgärder och för elektronisk information om rättighetsförvaltning införs i upphovsrättslagen. I och med att dessa ändringar görs kommer svensk rätt även att bringas i överensstämmelse med WCT. För en närmare behandling av föreslagna lagstiftningsåtgärder hänvisas till avsnitt 11.2.

Artikel 13, tillämpning i tiden

Artikeln, som hänvisar till artikel 18 i Bernkonventionen, behandlar frågan om tillämpningen av WCT på verk som skapats innan detta fördrag träder i kraft. Den generella principen är att det skydd fördraget ger även skall tillämpas på verk som skapats dessförinnan. Motsvarande bestämmelser finns i artikel 10.1 i direktivet.

Samtliga de rättigheter som tillkommer upphovsmän enligt WCT finns som framgått tidigare redan föreskrivna i upphovsrättslagen i dess nu gällande lydelse. Exemplarframställningsrätten har emellertid förtydligats genom den ändring som gjorts i 2 § URL, och har därigenom möjligen utvidgats något i förhållande till gällande rätt (rättsläget var ju tidigare oklart bl.a. vad gäller tillfälliga kopior, se närmare avsnitt 7.1). Redan direktivet föranleder att en övergångsbestämmelse införs som gör 2 § URL i dess nya lydelse (till den del den avser exemplarframställning) tillämplig även på verk som skapats innan den nya lydelsen av paragrafen träder i kraft. Hur denna övergångsbestämmelse mer i detalj bör se ut samt andra överväganden rörande övergångsbestämmelser redovisas i avsnitt 14. Några lagstiftningsåtgärder utöver vad direktivet föranleder är inte nödvändiga med anledning av artikel 13 i WCT.

Artikel 14, bestämmelser om verkställighet av rättigheter (”enforcement”)

Enligt artikel 14 åtar sig konventionsstaterna att införa de åtgärder som behövs för tillämpningen av WCT. Vidare skall de se till att verkställighetsprocedurer (inklusive snabba sådana) finns tillgängliga som möjliggör effektiva åtgärder mot intrång i rättigheter enligt WCT och sanktioner som avskräcker mot fortsatt intrång. Bestämmelser av motsvarande innehåll finns i artikel 8 i direktivet. I svensk rätt finns redan ett väl utvecklat system för att säkerställa och sanktionera upphovsrättsliga bestämmelser. Artikel 8 i direktivet behandlas mer i detalj i avsnitt 12. Regeringen delar promemorians bedömning att några

Prop. 2004/05:110

349

lagstiftningsåtgärder med anledning av artikel 14 i WCT inte är Prop. 2004/05:110 nödvändiga.

Artikel 15–25, administrativa bestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 15-25 innehåller administrativa bestämmelser om den beslutande församlingen enligt WCT, om kraven för att bli part till konventionen m.m. Regeringen anser i likhet med promemorian att ingen av dessa artiklar är sådan att den kräver någon särskild lagstiftningsåtgärd.

13.2 Lagstiftning som föranleds av WPPT

13.2.1 Minimirättigheterna enligt WPPT m.m.

Regeringens förslag: I lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk tas in en bestämmelse om att utövande konstnärer har de rättigheter som föreskrivs i 45 § upphovsrättslagen även för framföranden av uttryck av folklore.

Regeringens bedömning: WPPT:s bestämmelser om minimirättigheter förutsätter i övrigt inte några lagändringar utöver de som görs med anledning av genomförandet av direktivet.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har huvudsakligen tillstyrkt eller lämnat förslaget respektive bedömningen utan erinran. Svensk scenkonst har emellertid anfört att det är oklart vad som avses med ”uttryck av folklore” och att en tydligare definition behövs.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

I det följande görs en genomgång, artikel för artikel, av innehållet i WPPT jämfört med svensk rätt i nuvarande lydelse eller med de ändringar som i övrigt föreslås i denna lagstiftningsprodukt. WPPT:s bestämmelser om anknytningsmoment (artikel 3) och om nationell behandling (artikel 4) behandlas dock inte i detta avsnitt. Dessa frågor redovisas i stället i avsnitt 13.2.2.

Artikel 1, förhållande till andra konventioner

Artikeln är en inledande bestämmelse om fördragets relation till andra internationella överenskommelser och till regleringen avseende upphovsrätten. Där anges att WPPT inte skall innebära något avsteg från den Internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram och radioföretag upprättad i Rom den 26 oktober 1961 (Romkonventionen), inte skall påverka skyddet för upphovsrätten och inte skall ha samband med eller påverka rättigheter och skyldigheter som kan föreligga enligt andra fördrag. Regeringen

350

anser i likhet med promemorian att artikeln inte föranleder någon lagstiftningsåtgärd.

Artikel 2, definitioner

Artikel 2 innehåller definitioner av begrepp som förekommer i fördraget. De begrepp som definieras är utövande konstnärer, fonogram, upptagning, fonogramframställare, utgivning, ljudradio- och televisionsutsändning och överföring till allmänheten.

Endast i ett fall får definitionerna i artikel 2 WPPT direkt betydelse i förhållande till gällande svensk rätt. Det gäller artikel 2(a) som definierar begreppet utövande konstnärer. Där anges att med utövande konstnärer avses skådespelare, sångare, musiker, dansare och andra personer som sceniskt framställer, sjunger, reciterar, deklamerar, medverkar i, tolkar eller på annat sätt framför litterära eller konstnärliga verk eller uttryck av folklore.

Av fördraget följer alltså att utövande konstnärer skall ha vissa rättigheter i förhållande till sina framföranden. På grund av definitionen i artikel 2(a) skall dessa rättigheter även omfatta framföranden av folklore. Direktivet är inte specificerat på detta sätt. Där anges endast att utövande konstnärer skall ha skydd avseende förfoganden med upptagningar av deras framföranden (artikel 2 och 3.2 i direktivet). Kravet på skydd för uttryck av folklore återfinns alltså enbart i WPPT.

I svensk rätt skyddas enligt 45 § första stycket URL endast en utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk.

Något skydd för framföranden av uttryck av folklore som sådana, dvs. utan att det är fråga om ett litterärt eller konstnärligt verk, finns alltså inte. I promemorian föreslogs att det i 45 § första stycket URL skulle tas in en bestämmelse om att en utövande konstnär även har ett skydd för ett framförande av ett uttryck av folklore. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Svensk scenkonst har emellertid framfört att det är oklart vad som avses med begreppet ”uttryck av folklore” och att en tydligare definition behövs i den svenska lagtexten.

Regeringen bedömer, i likhet med promemorian, att bestämmelsen i WPPT kräver vissa ändringar i svensk rätt. Liksom promemorian anser regeringen att detta kan ske genom att man i 45 § första stycket URL tar in en bestämmelse om att en utövande konstnär även har ett skydd för ett framförande av ett uttryck av folklore. Regeringen bedömer att en sådan ändring i och för sig inte torde leda till någon större skillnad i praktiken. Framföranden av litterära och konstnärliga verk omfattas nämligen redan av skyddet enligt 45 § första stycket URL även om verkets skyddstid har gått ut. Även ett framförande av ett verk skapat för flera hundra år sedan omfattas alltså av 45 § första stycket URL. I de flesta fall torde ett uttryck av folklore vara att anse som ett litterärt eller konstnärligt verk. Redan enligt gällande rätt får alltså framföranden av folklore i form av gamla litterära eller konstnärliga verk skydd enligt 45 § URL. Liksom promemorian bedömer regeringen emellertid att det inte kan uteslutas att det kan förekomma fall där det som framförs inte är ett verk i upphovsrättslagens mening. För att klargöra att svensk rätt står i överensstämmelse med WPPT anser regeringen att en uttrycklig

Prop. 2004/05:110

351

bestämmelse om skydd för framföranden av uttryck av folklore bör tas in i lagen. Någon särskild definition av vad som avses med begreppet ”uttryck av folklore” finns inte i WPPT. En sådan bör därför inte heller föras in i den svenska lagtexten. Regeringen anser sammanfattningsvis, i likhet med promemorian, att det i 45 § URL bör läggas till att de utövande konstnärerna också har skydd för sina framföranden av uttryck av folklore.

Rättigheter för utövande konstnärer

I artiklarna 5–10 i WPPT behandlas de rättigheter som enligt fördraget tillkommer enbart utövande konstnärer. I upphovsrättslagen behandlas deras rättigheter främst i 45 § med där gjorda hänvisningar.

Artikel 5, utövande konstnärers ideella rättigheter

I artikel 5 finns bestämmelser om utövande konstnärers ideella rätt, dvs. hans eller hennes rätt att namnges och att motsätta sig varje förvanskning av framförandet eller liknande som är till men för hans eller hennes anseende. I den svenska lagen finns en hänvisning i 45 § tredje stycket URL, som behandlar rättigheter för de utövande konstnärer, till 3 § URL, som behandlar ideella rättigheter. Det innebär att sådana bestämmelser som nämns i artikel 5 WPPT redan finns i svensk rätt. Regeringen anser alltså liksom promemorian att någon ändring av den svenska lagen därför inte behövs på denna punkt.

Artikel 6, utövande konstnärers ekonomiska rättigheter vad gäller vissa framföranden

Artikel 6 innehåller regler om utövande konstnärers ensamrätt när det gäller dels radio- och televisionssändningar och överföring till allmänheten av deras levande framföranden t.ex. direktsändning från en konsert (utom i fall då framförandet redan ingår i en radio- eller televisionssändning), dels upptagning av sådana framföranden. Artikeln föreskriver att de utövande konstnärerna skall ha ensamrätt att tillåta eller förbjuda sådana förfoganden. Utövande konstnärer har enligt gällande svensk rätt redan motsvarande rättigheter, se 45 § första stycket URL. I avsnitt 10.1 föreslås nu även att 45 § URL skall formuleras om, så att det tydligt framgår att de utövande konstnärerna har exklusiva ensamrättigheter i aktuella avseenden. Därigenom blir det än tydligare att svensk rätt uppfyller de krav som artikel 6 WPPT ställer upp. Någon ytterligare ändring av den svenska lagen behövs alltså inte enligt regeringens bedömning.

Artikel 7, rätten till mångfaldigande

Enligt artikeln skall utövande konstnärer ha ensamrätt till framställning av exemplar av framföranden som upptagits på ett fonogram. Vad som avses med fonogram definieras i artikel 2(b). Utgångspunkten enligt denna definition är att fonogram är en upptagning av ljuden i ett

Prop. 2004/05:110

352

framförande eller av andra ljud eller av en framställning av ljud (t.ex. datorskapade ljud). I samtliga dessa fall gäller dock enligt artikel 2(b) att det inte är fråga om fonogram om det är en upptagning som ingår i ett filmverk eller audiovisuellt verk. Rätten till exemplarframställning täcker alltså inte sådana ljudupptagningar som utgör en del av ett filmverk eller ett annat audiovisuellt verk. Av ett uttalande från diplomatkonferensen (”agreed statement”) i anslutning till artikel 2(b) framgår dock att rättigheter såvitt gäller själva fonogrammet inte påverkas av att detta tas in i ett filmverk eller ett audiovisuellt verk, t.ex. en musikvideo. Intagandet av fonogrammet i ett filmverk eller ett annat audiovisuellt verk är alltså endast en form av utnyttjande av fonogrammet som i övrigt behåller sina rättigheter intakta. En separat användning av fonogrammet även om det kopierats från det audiovisuella verket omfattas alltså fortfarande av de utövande konstnärernas (musikernas och sångarnas) och fonogramframställarens rättigheter.

De utövande konstnärernas ensamrätt till exemplarframställning behandlas i direktivet i artikel 2(b). Där anges att de utövande konstnärernas exemplarframställningsrätt skall avse upptagningar av deras framföranden. Direktivet innehåller alltså inte den begränsning som WPPT gör när det gäller upptagningar på film.

Utövande konstnärer har enligt 45 § andra stycket URL en ensamrätt till framställning av exemplar av upptagningar av deras framföranden. Inte heller i svensk rätt finns det alltså någon begränsning vad gäller upptagningar på film. Genom den lagändring som föreslås i avsnitt 10.1 klargörs ytterligare att det är fråga om en exklusiv ensamrättighet för de utövande konstnärerna. I avsnitt 10.1 föreslås även att det i 45 § URL skall tas in en hänvisning till bl.a. 2 § andra stycket URL. Det innebär att exemplarframställningsrätten kommer att ha samma omfattning som för upphovsmännen. Den innefattar således även bl.a. tillfälliga kopior. Regeringen anser sammanfattningsvis, i likhet med promemorian, att någon ytterligare ändring i svensk rätt inte behövs för att uppfylla kraven enligt artikel 7 i WPPT.

Artikel 8, spridningsrätten

Artikel 8 behandlar utövande konstnärers rätt att kontrollera spridning genom försäljning eller annan överlåtelse av äganderätt av original och kopior av deras framföranden upptagna på fonogram. På motsvarande sätt som enligt artikel 7 gäller rätten till spridning endast sådana framföranden som finns upptagna på ett fonogram såsom det begreppet definieras i artikel 2(b). Bestämmelsen innebär således att en utövande konstnär inte enligt WPPT får någon spridningsrätt till ett filmverk eller ett annat audiovisuellt verk bara för att hans framförande finns på ett fonogram som ingår i detta verk.

Enligt gällande svensk lag är det inte tillåtet att utan den utövande konstnärens samtycke göra en upptagning av dennes framförande tillgänglig för allmänheten, vilket framgår av 45 § andra stycket URL. Det innebär att en utövande konstnär bl.a. kan kontrollera spridning (oavsett om detta sker genom överlåtelse av äganderätt eller på annat sätt) till allmänheten avseende upptagningar av sitt framförande. Den svenska bestämmelsen gäller alla upptagningar och alltså även sådana

Prop. 2004/05:110

353

fonogram som omfattas av WPPT. Genom de ändringar som har föreslagits i avsnitt 10.1 klargörs att spridningsrätten avseende upptagningar av framföranden utgör en exklusiv ensamrättighet för utövande konstnärer. Den svenska lagen är således redan i överensstämmelse med WPPT, vilket blir ännu tydligare genom de ändringar som nu har föreslagits i 45 § URL.

I andra stycket till den nu behandlade artikeln överlämnas till de fördragsslutande staterna att bestämma i vad mån spridningsrätten skall konsumeras. WPPT lägger således inte något hinder i vägen för att tillämpa vare sig regional (EES-vid) eller global konsumtion. Enligt 45 § fjärde stycket URL gäller i dag att exemplar av upptagningar av utövande konstnärers framföranden som med den utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får fritt spridas vidare. Har överlåtelsen däremot skett utanför EES-området har inte rättigheterna konsumerats. För att få sprida upptagningarna (t.ex. CD-skivor eller filmer) inom EES-området krävs då tillstånd av de utövande konstnärerna. Regional konsumtion gäller alltså i detta hänseende. Denna regel är förenlig med WPPT och artikel 8.2 i WPPT föranleder således inte någon ändring av svensk lag. Frågan om den internationella tillämpligheten av bestämmelsen om konsumtion behandlas i avsnitt 13.2.2.

Artikel 9, uthyrningsrätten

I artikeln förskrivs att utövande konstnärer skall ha en ensamrätt att tillåta eller förbjuda kommersiell uthyrning till allmänheten av exemplar av sina framföranden som finns på ett fonogram, och detta även om exemplaret spritts med konstnärens samtycke så att konsumtion därmed inträtt. Bestämmelsen omfattar alltså bara upptagningar av framföranden på ett fonogram. Definitionen av vad som är att anse som ett fonogram framgår av artikel 2(b). (se även avsnitten om artikel 7 och 8 ovan). Spelas exempelvis framförandet av ett musikverk in på film omfattas framförandet inte av någon uthyrningsrätt såvitt gäller filmen enligt WPPT.

Svensk rätt innehåller i 45 § femte stycket 1 URL en bestämmelse som innebär att konsumtion av spridningsrätten avseende upptagningar av utövande konstnärers framföranden inte ger rätt att tillhandahålla allmänheten exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar. Svensk rätt tillgodoser alltså WPPT:s krav. Regeringen anser därför, i likhet med promemorian, att någon lagändring inte är nödvändig.

Artikel 10, rätt att göra upptagna framföranden tillgängliga för allmänheten

Artikel 10 behandlar de utövande konstnärernas rätt att göra sina på fonogram upptagna framföranden tillgängliga för allmänheten på visst sätt. Enligt artikeln skall de ha ensamrätt avseende sådana tillgängliggöranden på trådbunden eller trådlös väg som sker på ett sådant sätt att allmänheten kan ta del av dem från en plats och vid en

Prop. 2004/05:110

354

tidpunkt som de själva väljer, dvs. tillhandahållande på begäran. Artikeln Prop. 2004/05:110 har sin motsvarighet i artikel 3.2.a i direktivet.

Som har konstaterats i avsnitt 10.1.2 ger svensk rätt utövande konstnärer en rätt att göra sina prestationer tillgängliga för allmänheten. Inom detta begrepp ryms förfoganden i form av tillhandahållande på begäran. Svensk rätt ger således redan i sin gällande lydelse en grundbefogenhet motsvarande artikel 10 i WPPT. Till detta kommer dock att svensk rätt i dag innehåller en tvångslicens i 47 § URL avseende användning av ljudupptagningar vid en ljudradio- eller televisionsutsändning eller vid ett annat offentligt framförande (enligt dagens terminologi). I avsnitt 10.1.2 föreslås att de utövande konstnärernas rättigheter skall utformas som exklusiva ensamrättigheter. Vidare föreslås i avsnitt 10.2.2 att den tvångslicens som finns i 47 § URL inte längre skall avse tillhandahållande på begäran. Genom dessa ändringar kommer svensk rätt att stämma överens med artikel 10 i WPPT. Genomförandet av artikel 3.2.a. i direktivet behandlas mer i detalj i avsnitt 10. Regeringen delar sammanfattningsvis promemorians bedömning att någon ytterligare lagändring till följd av artikel 10 i WPPT inte behövs.

Rättigheter för framställare av fonogram

I artiklarna 11–14 i WPPT behandlas de rättigheter som enligt fördraget tillkommer enbart framställare av fonogram. I upphovsrättslagen behandlas deras rättigheter främst i 46 § med där gjorda hänvisningar.

Artikel 11, rätten till mångfaldigande

Enligt artikel 11 skall framställare av fonogram ha en ensamrätt att framställa exemplar av sina fonogram. Begreppet fonogram definieras i artikel 2(b), vilket har redovisats närmare i anslutning till övervägandena rörande artikel 7 WPPT. Artikel 11 motsvaras av artikel 2.c i direktivet.

Enligt 46 § första stycket URL får en grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud eller rörliga bilder tagits upp inte utan framställarens samtycke eftergöras. Rätten gäller som huvudregel under 50 år från det att upptagningen gjordes. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 10.1. Där framgår att det nu, som ett led i genomförandet av direktivet, föreslås att ordalydelsen skall ändras så att det uttryckligen framgår att bestämmelsen avser en exklusiv ensamrätt för fonogramproducenter att framställa exemplar av fonogrammen. I avsnitt 10.1 föreslås även att det i 46 § URL skall tas in en hänvisning till bl.a. 2 § andra stycket URL. Det innebär att exemplarframställningsrätten kommer att ha samma omfattning som för upphovsmännen. Genom dessa lagändringar kommer svensk rätt även att bringas i överensstämmelse med artikel 11 i WPPT. Regeringen anser sammanfattningsvis, i enlighet med promemorian, att någon ytterligare lagändring inte är nödvändig.

355

Artikel 12, spridningsrätten

Prop. 2004/05:110

Artikel 12.1 innehåller regler om en ensamrätt för fonogramframställare när det gäller spridning av deras fonogram genom försäljning eller annan överlåtelse av äganderätt.

Enligt gällande svensk lag är det inte tillåtet att utan fonogramframställarens samtycke göra ett fonogram tillgängligt för allmänheten, vilket framgår av 46 § första stycket URL. Det innebär att en fonogramframställare bl.a. kan kontrollera spridning (oavsett om detta sker genom överförande av äganderätt eller på annat sätt) till allmänheten avseende upptagningar av sitt framförande. I avsnitt 10.1 föreslås att det klargörs att spridningsrätten avseende fonogram utgör en exklusiv ensamrättighet för fonogramframställare. Den svenska lagen är således redan i överensstämmelse med WPPT, vilket blir ännu tydligare genom de ändringar som nu föreslås i 46 § URL.

I andra stycket av artikel 12 överlämnas till de fördragsslutande staterna att bestämma i vad mån spridningsrätten skall konsumeras. WPPT lägger således inte något hinder i vägen för att tillämpa vare sig regional (EES-vid) eller global konsumtion. Enligt 46 § tredje stycket URL gäller i dag att exemplar av fonogram som med fonogramframställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet fritt får spridas vidare. Har överlåtelsen däremot skett utanför EES-området har rättigheterna inte konsumerats. Regional konsumtion gäller alltså i detta hänseende. För att få sprida upptagningarna (t.ex. CD-skivor) även inom EES-området krävs då tillstånd av fonogramframställaren. WPPT tillåter, som redovisats, sådana bestämmelser. Artikel 12.2 i WPPT föranleder således inte någon ändring av svensk lag. Frågan om den internationella tillämpligheten av konsumtionsbestämmelsen behandlas nedan i avsnitt 13.2.2.

Artikel 13, uthyrningsrätten

I artikel 13 föreskrivs att fonogramframställare skall ha en ensamrätt att tillåta kommersiell uthyrning till allmänheten av exemplar av sina fonogram, och detta även om exemplaret spritts med fonogramframställarens samtycke så att konsumtion därmed inträtt.

Svensk rätt innehåller i 46 § tredje stycket 1 URL en bestämmelse som innebär att konsumtion av spridningsrätten avseende fonogram inte ger rätt att tillhandahålla allmänheten exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar. Svensk rätt tillgodoser alltså fördragets krav. Liksom promemorian bedömer regeringen att någon lagändring inte är nödvändig.

Artikel 14, rätt att göra fonogram tillgängliga för allmänheten

Artikel 14 innehåller regler om en ensamrätt för fonogramframställare när det gäller tillhandahållande av fonogram på trådbunden eller trådlös väg på ett sådant sätt att enskilda personer kan få tillgång till dem från en plats och vid en tid som de själva väljer, dvs. tillhandahållande på begäran. Motsvarande regler finns i artikel 3.2.b i direktivet.

356

Som har konstaterats i avsnitt 10.1.2 ger svensk rätt fonogramframställare en rätt att göra sina prestationer tillgängliga för allmänheten. Inom detta begrepp ryms förfoganden i form av tillhandahållande på begäran. Svensk rätt ger således redan i sin gällande lydelse en grundbefogenhet motsvarande artikel 14 i WPPT. Till detta kommer dock att svensk rätt i dag innehåller en tvångslicens i 47 § URL avseende användning av ljudupptagningar vid en ljudradio- eller televisionsutsändning eller vid ett annat offentligt framförande (enligt dagens terminologi). I avsnitt 10.1.2 föreslås att fonogramframställarnas rättigheter skall utformas som exklusiva ensamrättigheter. Vidare föreslås i avsnitt 10.2.2 att den tvångslicens som finns i 47 § URL inte längre skall avse tillhandahållande på begäran. Genom dessa ändringar kommer svensk rätt att stämma överens med artikel 14 i WPPT. Genomförandet av artikel 3.2.b. i direktivet behandlas mer i detalj i avsnitt 10 ovan. Regeringen anser sammanfattningsvis i likhet med promemorian att någon ytterligare lagändring till följd av artikel 14 i WPPT inte behövs.

Gemensamma bestämmelser för utövande konstnärer och fonogramframställare

I artiklarna 15–23 i WPPT finns gemensamma bestämmelser för utövande konstnärer och fonogramframställare.

Artikel 15, rätt till ersättning för ljudradio- och televisionsutsändning och offentliga framföranden av fonogram

Enligt artikel 15.1 skall utövande konstnärer och fonogramframställare ha rätt till skälig ersättning när fonogram som getts ut i kommersiellt syfte används i ljudradio- eller televisionsutsändning eller vid andra överföringar till allmänheten. Artikel 2(f) innehåller en definition av vad som enligt WPPT är att anse som en radio- eller televisionsutsändning. Enligt artikel 2(g) WPPT inkluderar begreppet överföring till allmänheten överföring genom vilket medium som helst, med undantag för radio- och televisionsutsändning (som alltså definierats särskilt i punkten före), av ljuden i ett framförande eller en framställning av ljud upptagna på ett fonogram. I artikel 2(g) anges vidare att med avseende på tillämpningen av artikel 15 omfattar överföring till allmänheten att ljuden eller en framställning av ljud som är upptagna på fonogram görs hörbara för allmänheten. Det innebär alltså att artikel 15 även omfattar offentliga framföranden (enligt den nya definition av detta begrepp som har föreslagits i avsnitt 6.2). Artikel 15.1 behandlar alltså en ersättningsrätt, vilket är en svagare rätt än en exklusiv ensamrättighet. Ordalydelsen i artikel 2(g) är så vid att den egentligen borde omfatta även sådana förfoganden som regleras i artikel 10 och artikel 14, dvs. tillgängliggörande för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till upptagningarna från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer (tillhandahållande på begäran). Som konstaterades i promemorian kan detta emellertid inte vara avsikten, eftersom tillhandahållanden på begäran behandlas särskilt i artikel 10 och artikel

Prop. 2004/05:110

357

14 (se Jörg Reinbothe och Silke von Lewinski, The WIPO Treaties 1996, Reed Elsevier (UK) Ltd 2002, s. 385).

Artikel 15.2 innehåller vissa regler bl.a. om fördelningen av ersättningen. I artikel 15.3 sägs att fördragsslutande stater genom en förklaring till WIPO:s generaldirektör kan ange att de önskar tillämpa reglerna i artikel 15.1 endast i fråga om vissa utnyttjanden eller begränsa deras tillämpning på något annat sätt eller inte tillämpa dem över huvud taget. Som kommer att behandlas närmare i avsnitt 13.2.2 följer av artikel 4.2 att skyldigheten till nationell behandling inte gäller i den utsträckning som en annan fördragsslutande stat har gjort en reservation enligt artikel 15.3.

Som framgått tidigare i detta avsnitt har enligt svensk rätt såväl utövande konstnärer, som fonogramframställare i grunden en ensamrätt att göra upptagningar av sina prestationer tillgängliga för allmänheten. Denna ensamrätt är dock kraftigt begränsad genom den tvångslicens avseende ljudradio- och televisionsutsändningar samt andra offentliga framföranden (enligt den nuvarande innebörden av detta begrepp) av ljudupptagningar, som finns i 47 § URL. I 47 § URL föreskrivs att utövande konstnärer och fonogramframställare har rätt till ersättning vid utnyttjanden enligt tvångslicensen. I avsnitt 10.2 har föreslagits vissa ändringar i 47 § URL. En sådan ändring består i en följdändring på grund av den förändring som i avsnitt 7 har föreslagits beträffande terminologin inom begreppet tillgängliggörande för allmänheten. Den förändrade terminologin består bl.a. i att ett nytt underbegrepp införs till begreppet tillgängliggörande för allmänheten, nämligen överföring till allmänheten. Vissa förfoganden som tidigare benämnts offentligt framförande förs över till det nya underbegreppet överföring till allmänheten. Tvångslicensen måste mot denna bakgrund ändras så att den inte enbart avser offentliga framföranden, utan även överföring till allmänheten. En annan ändring som föreslås är emellertid att vissa förfoganden som tidigare kunnat ske med stöd av tvångslicensen inte längre kommer att kunna ske med stöd av denna bestämmelse. Det är vissa fall av det som fortsättningsvis kommer att benämnas överföring till allmänheten som således tas bort från tvångslicensens tillämpningsområde. Det som det är fråga om är situationer då en överföring till allmänheten sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till ljudupptagningen från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer, dvs. tillhandahållande på begäran. Denna ändring är en följd av att artikel 3.2 i direktivet som föreskriver att utövande konstnärer och fonogramframställare skall ha ensamrätt till sådant tillhandahållande, vilket ju också framgår av artikel 10 och 14 i WPPT. Direktivet ger inte utrymme för en tvångslicens av den typ som finns i 47 § URL såvitt avser sådana förfoganden. När det gäller överföring till allmänheten i form av tillhandahållande på begäran kommer svensk rätt alltså inte att innehålla en tvångslicens med ersättningsrätt utan i stället en exklusiv ensamrätt, som inte har inskränkts generellt. Däremot kommer svensk rätt även fortsättningsvis att innehålla en tvångslicens i 47 § URL med en ersättningsrätt för utövande konstnärer och fonogramproducenter vad gäller övrig överföring till allmänheten och offentligt framförande av fonogram. De svenska bestämmelserna i den lydelse de föreslås få i 47 § URL kommer alltså att uppfylla reglerna i WPPT i denna del.

Prop. 2004/05:110

358

Frågan om tillämpning av artikel 15 i förhållande till andra WPPT- stater behandlas i avsnitt 13.2.2.

I artikel 15.4 finns en specialregel som anger att sådana fonogram som har gjorts tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att medlemmar av allmänheten kan få tillgång till dem från en plats och vid en tid som de själva väljer skall anses utgivna i kommersiellt syfte. Regeln i 47 § URL gäller i fråga om alla ljudupptagningar oavsett om, och i så fall i vilket syfte, de gjorts tillgängliga för allmänheten. Regeringen anser därför i likhet med promemorian att vad som föreskrivs i artikel 15.4 inte kräver några lagändringar för svensk del. Sammanfattningsvis kan konstateras att artikel 15 i WPPT inte föranleder några lagändringar utöver de som föreslås med anledning av direktivet.

Artikel 16, inskränkningar och undantag

Artikel 16 anger att konventionsstaterna får ha samma inskränkningar i de utövande konstnärernas och fonogramframställarnas rättigheter som i den egentliga upphovsrätten. Liksom artikel 10 i WCT innehåller artikel 16.2 i WPPT också den s.k. trestegsregeln. Trestegsregeln reglerar konventionsstaternas utformning av inskränkningar i upphovsrätten. Enligt den får inskränkningar endast göras i vissa särskilda fall, som inte strider mot det normala utnyttjandet av verket och som inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. Trestegsregeln finns också intagen i artikel 5.5 i direktivet, som har behandlats i avsnitt 8.1. Där framgår att bestämmelsen inte föranleder någon särskild lagstiftningsåtgärd. Som konstaterades i promemorian finns förstås inte någon anledning att göra någon annan bedömning vad gäller artikel 16 i WPPT.

Artikel 17, skyddstiden

I artikel 17.1 föreskrivs att skyddstiden för utövande konstnärers rättigheter enligt fördraget skall vara minst 50 år från utgången av det år då framförandet togs upp på ett fonogram. Av artikel 17.2 följer att skyddet för fonogramframställare skall vara minst 50 år från utgången av det år då fonogrammet först gavs ut eller, om utgivning inte skett inom 50 år från upptagningen, 50 år från utgången av det år då upptagningen gjordes.

Av 45 § andra stycket URL följer att skyddstiden för utövande konstnärer är 50 år efter det år då framförandet skedde eller, om upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom 50 år från framförandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes. Motsvarande gäller enligt 46 § första stycket för fonogramframställares rättigheter enligt paragrafen.

I avsnitt 10 föreslås en ändring i 46 § andra stycket URL för att till svensk rätt överföra innehållet i direktivets artikel 11.2 (som bygger på artikel 17.2 i WPPT) om att skyddstiden alltid skall räknas från första utgivningen i fall då sådan utgivning har skett inom 50 år från året för upptagningen. Ändringen innebär alltså att om offentliggörande sker först och utgivning därefter räknas tiden om 50 år från det senare

Prop. 2004/05:110

359

datumet och inte, som tidigare, från det första. Regeringen delar Prop. 2004/05:110 promemorians bedömning att det utöver den redan föreslagna ändringen

inte krävs någon ändring i svensk lag med anledning av reglerna om skyddstiden i WPPT.

Artiklarna 18 och 19, skyldigheter angående tekniska åtgärder och information om rättighetsförvaltning

Artiklarna 18 och 19 innehåller bestämmelser om tekniska åtgärder och information om rättighetsförvaltning. Artikel 18 anger att konventionsstaterna skall ge ett tillfredsställande rättsligt skydd och effektiva möjligheter att vidta rättsliga åtgärder mot kringgående av sådana effektiva tekniska åtgärder som utövande konstnärer eller fonogramframställare använder i anslutning till utövande av sina rättigheter och som innebär en begränsning i möjligheten till användning av deras framföranden eller fonogram som inte har medgivits av dessa rättighetshavare eller är tillåten enligt lag. Artikel 19 föreskriver att konventionsstaterna skall ha tillfredsställande och effektiva möjligheter att vidta rättsliga åtgärder mot personer som avlägsnar eller ändrar elektronisk information om rättighetsförvaltning eller sprider, sänder ut i radio eller television m.m. framföranden, exemplar av upptagna framföranden eller fonogram där elektronisk information om rättighetsförvaltning blivit ändrad eller avlägsnad. Artikeln innehåller även vissa föreskrifter om vilken typ av vetskap personerna i fråga skall ha och en definition av begreppet information om rättighetsförvaltning.

Artiklarna 18 och 19 i WPPT har föranlett detaljerade bestämmelser i artikel 6 och 7 i direktivet. I avsnitt 11 lämnas förslag på hur artikel 6 och 7 i direktivet skall genomföras i svensk rätt. Det föreslås ske genom att nya straffsanktionerade bestämmelser om rättsligt skydd för tekniska åtgärder och för elektronisk information om rättighetsförvaltning införs i upphovsrättslagen. I och med att dessa ändringar görs kommer svensk rätt även att bringas i överensstämmelse med WPPT. För en närmare behandling av föreslagna lagstiftningsåtgärder hänvisas till avsnitt 11.1 och 11.2.

Artikel 20, formaliteter

I artikeln föreskrivs att formaliteter inte får föreskrivas för skydd enligt fördraget. URL innehåller inte några bestämmelser om formaliteter för skyddet av närstående rättigheter och lagen uppfyller därför de krav som WPPT ställer upp i detta hänseende.

Artikel 21, reservationer

Artikeln föreskriver att reservationer inte är tillåtna med undantag av vad som följer av artikel 15.3. Regeringen bedömer i likhet med promemorian att artikeln inte föranleder någon lagstiftningsåtgärd.

360

Artikel 22, tillämpning i tiden

Prop. 2004/05:110

I artikel 22.1 föreskrivs att reglerna i artikel 18 i Bernkonventionen skall ges motsvarande tillämpning när det gäller utövande konstnärers och fonogramframställares skydd enligt fördraget. Den nämnda artikeln i Bernkonventionen föreskriver i korthet att skydd enligt konventionen i ett tillträdande land skall ges åt alla verk som inte blivit allmän egendom (dvs. skyddet har upphört) i ursprungslandet (dvs. i huvudfallet det land där första utgivning har skett). Motsvarande bestämmelse finns i artikel 10.1 i direktivet. Artikel 22.2 ger en möjlighet för fördragsslutande stater att begränsa skyddet för utövande konstnärers ideella rättigheter till sådana framföranden som har ägt rum efter fördragets ikraftträdande för den staten.

Liksom när det gäller upphovsrätten är den allmänna principen alltså också på de närstående rättigheternas område att nya rättigheter skall gälla även i fråga om prestationer som har tillkommit före lagens ikraftträdande. Bestämmelsen får särskild betydelse i fråga om de nya bestämmelser rörande utövande konstnärers och fonogramproducenters ensamrättigheter till tillhandahållande på begäran som införs vid genomförandet av direktivet och ett tillträde till WPPT, vilka alltså bör göras tillämpliga också på framföranden och fonogram från tiden före ikraftträdandet. Detta följer dock till övervägande del redan av direktivet. Mer detaljerade överväganden rörande ikraftträdande- och övergångsbestämmelsernas utformning redovisas i avsnitt 14. Svensk rätt kommer därmed att överensstämma med artikel 22 i WPPT. Någon anledning finns inte att med stöd av artikel 22.2 inskränka skyddet för utövande konstnärers ideella rätt till framföranden som har ägt rum efter ikraftträdandet.

Artikel 23, bestämmelser om verkställighet av rättigheter (”enforcement”)

Enligt artikel 23 åtar sig fördragsparterna att införa de åtgärder som behövs för tillämpningen av WPPT. Vidare skall de se till att verkställighetsprocedurer (inklusive snabba sådana) finns tillgängliga som möjliggör effektiva åtgärder mot intrång i rättigheter enligt WPPT och sanktioner som avskräcker mot fortsatt intrång. Bestämmelser av motsvarande innehåll finns i artikel 8 i direktivet. I svensk rätt finns redan ett väl utvecklat system för att säkerställa och sanktionera upphovsrättsliga bestämmelser. Artikel 8 i direktivet behandlas i avsnitt 12. Regeringen anser i likhet med promemorian att några lagstiftningsåtgärder med anledning av artikel 23 i WPPT inte är nödvändiga.

Artiklarna 24–33, administrativa bestämmelser och slutbestämmelser

Artiklarna 24-33 innehåller administrativa bestämmelser om den beslutande församlingen enligt WPPT, om kraven för att bli part till konventionen m.m. Bestämmelserna föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

361

Sammanfattande slutsats

Prop. 2004/05:110

Efter genomgång av de artiklar i WPPT som behandlar det materiella innehållet i utövande konstnärers och fonogramframställares rättigheter konstaterar regeringen i likhet med vad som uttrycktes i promemorian att endast en lagändring är nödvändig. Den ändring som behövs är att föra in framföranden av uttryck av folklore bland de utövande konstnärernas rättigheter. I övrigt råder alltså materiell överensstämmelse mellan svensk rätt efter de förslag som lagts fram på annat håll i detta lagstiftningsprojekt å ena sidan och WPPT å andra sidan.

13.2.2 Anknytningsmoment och frågor om nationell behandling

Regeringens bedömning: Några lagändringar är inte nödvändiga med anledning av WPPT:s bestämmelser om anknytningsmoment och om nationell behandling.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har lämnat bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning

Allmänt

I föregående avsnitt har konstaterats att det endast krävs en lagändring i upphovsrättslagen för att det skall råda materiell överensstämmelse mellan WPPT och svensk lag. En annan fråga som måste övervägas är emellertid frågan om vilka personer som skall få de rättigheter som WPPT föreskriver. Regler om internationell tillämplighet av upphovsrättslagen finns, som har beskrivits tidigare i avsnitt 13, i internationella upphovsrättsförordningen (1994:193). I artikel 3 i WPPT finns bestämmelser om s.k. anknytningsmoment för rättigheterna i WPPT, dvs. bestämmelser om i vilka fall en WPPT-stat är skyldig att ge internationell tillämplighet åt de rättigheter som föreskrivs i WPPT. I artikel 4 i WPPT finns bestämmelser om WPPT-staternas skyldighet att ge till nationell behandling åt de personer beträffande vilka något av anknytningsmomenten föreligger. Med skyldighet till nationell behandling avses skyldighet att ge de utländska personer som har relevant anknytning till en WPPT-stat ett lika bra skydd som det som ges åt personer med anknytning till det egna landet. I det följande behandlas till att börja med frågan om anknytningsmoment och avslutningsvis frågan om nationell behandling.

WPPT:s regler om anknytningsmoment

I artikel 3 i WPPT behandlas vilka rättighetshavare som skyddas enligt fördraget, dvs. anknytningsmomenten för skyddet. Skydd skall ges åt utövande konstnärer och framställare av fonogram som är medborgare i andra fördragsslutande stater. Begreppet ”medborgare i andra fördragsslutande stater” definieras i artikel 3.2 på så sätt att därmed avses

de utövande konstnärer och framställare av fonogram som skulle få

362

skydd enligt Romkonventionens bestämmelser, om samtliga WPPT- stater vore anslutna till den konventionen. WPPT har således därigenom fullt ut importerat Romkonventionens anknytningsmoment.

Anknytningsmomenten enligt Romkonventionen

Romkonventionen täcker till stora delar samma områden som WPPT. Romkonventionens bestämmelser om anknytningsmoment (dvs. förutsättningarna för skydd) är komplicerade.

Enligt artikel 4 i Romkonventionen gäller som huvudregel att nationell behandling för utövande konstnärer skall ges om framförandet äger rum i en annan fördragsslutande stat eller är upptaget på ett fonogram som är skyddat enligt artikel 5 i konventionen eller också (på annat sätt än genom ett fonogram) ingår i en radio- eller televisionssändning som är skyddad enligt artikel 6 i konventionen.

Artikel 5 i Romkonventionen föreskriver att nationell behandling för framställare av fonogram skall ges i tre fall. Dessa är om framställaren är medborgare i en annan fördragsslutande stat, om den första upptagningen gjordes i en sådan stat, eller om fonogrammet först getts ut i en sådan stat. Genom en notifikation till Förenta nationernas generalsekreterare kan en fördragsslutande stat enligt artikel 5.3 förklara att den inte kommer att ge skydd på grundval av första utgivning eller alternativt på grundval av första upptagning. Man kan alltså utesluta endera av dessa båda anknytningskriterier men man kan däremot inte utesluta skydd på grundval av nationalitet enligt denna bestämmelse, se dock nedan angående artikel 17 i Romkonventionen.

Artikel 6 innehåller bestämmelser om när ett radio- eller televisionsföretag skall ha skydd. Radio och televisionsföretag omfattas emellertid ej av WPPT. Deras egna rättigheter kommer därför inte att behandlas i det följande. Som nämnts i anslutning till redovisningen av artikel 4 i Romkonventionen ovan har dock artikel 6 betydelse för de utövande konstnärernas skydd. Artikel 6 anger att skydd skall ges om radio- eller televisionsföretaget har sitt säte i en annan fördragsslutande stat eller om utsändningen företogs från en sändare belägen i annan fördragsslutande stat. Enligt artikel 6.2 kan en konventionsstat avge en förklaring av innebörd att den kommer att skydda utsändningar endast om radio- eller televisionsföretaget har sitt säte i annan fördragsslutande stat och utsändningen företogs från sändare belägen i samma stat.

Artikel 16.1(a)(iv) i Romkonventionen ger de anslutna staterna möjlighet att avge en förklaring om att man avser att ställa upp krav på reciprocitet när det gäller just ersättningsrätten vid sekundära utnyttjanden av fonogram, t.ex. då en CD-skiva spelas i radio (jfr 47 § URL). Ett krav på reciprocitet innebär att ersättning endast betalas ut till en utövande konstnär eller fonogramframställare från en annan konventionsstat om denna stat har ett motsvarande ersättningssystem.

I artikel 17 i Romkonventionen finns en särskild regel som tillkom speciellt för att tillmötesgå de nordiska länderna. Regeln föreskriver att länder som den 26 oktober 1961 gav skydd till fonogramproducenter enbart beroende på kriteriet om var upptagningen ägt rum har möjlighet att avge en förklaring om att staten önskar tillämpa enbart upptagningskriteriet vid tillämpningen av vissa bestämmelser i

Prop. 2004/05:110

363

Romkonventionen. Avges en sådan förklaring blir effekten för det första att staten i fråga kan begränsa sig till att tillämpa upptagningskriteriet beträffande fonogramframställare rättigheter och alltså utesluter både nationalitetskriteriet och utgivningskriteriet. Vidare blir det endast upptagningskriteriet som blir relevant vid tillämpning av reciprocitet beträffande ersättningsrätten efter förklaring enligt artikel 16.1(a)(iv). Om en stat utnyttjar både möjligheten enligt artikel 17 och den enligt artikel 16.1(a)(iv) blir effekten alltså följande. Fonogramframställare får exemplarframställningsrätt avseende sina fonogram endast om första upptagningen skett i en Romkonventionsstat. Utövande konstnärers skydd för framföranden upptagna på fonogram enligt artikel 4.2 gäller endast om fonogrammet tagits upp i en Romkonventionsstat.

Ersättningsrätten till såväl utövande konstnärer som fonogramframställare gäller endast om fonogrammet tagits upp i en Romkonventionsstat och denna stat själv ger en motsvarande ersättningsrätt. Som redovisas närmare nedan har Sverige utnyttjat dessa möjligheter förutom vad gäller exemplarframställningsrätten avseende fonogram.

Möjlighet att avge förklaringar m.m. enligt WPPT

Av artikel 3.3 i WPPT följer att samma möjligheter finns att avge förklaringar som enligt artiklarna 5.3 och 17 (såvitt avser artikel 5) i Romkonventionen. Vad gäller ersättningsrätten, som i Romkonventionen regleras i artikel 12, motsvaras den av artikel 15 i WPPT. Enligt artikel 15.3 i WPPT kan en konventionsstat avge en förklaring av innebörd att staten i fråga inte avser att tillämpa bestämmelsen om ersättningsrätt, helt eller delvis.

Sveriges förklaringar enligt Romkonventionen

I samband med tillträdet till Romkonventionen avgav Sverige i nu intressanta delar förklaringar enligt artiklarna 6.2, 16.1(a)(iv) och 17 i Romkonventionen. Förklaringen enligt artikel 17 i Romkonventionen har återkallats såvitt avser mångfaldiganderätten avseende fonogram i samband med att mångfaldiganderätten för fonogramframställare utvidgades till att gälla alla fonogram oavsett ursprung (61 § första stycket sista punkten URL). Förklaringen enligt artikel 6.2 återtogs år 1986. Vad som återstår och blir relevant vid tillträdet till WPPT är därför främst den förklaring som avgavs enligt artikel 17 i Romkonventionen till den del den inte dragits tillbaks, i kombination med förklaringen enligt artikel 16.1(a)(iv) i samma konvention. Förklaringen enligt artikel 17 innebär att Sverige för skyddet för fonogram förutom såvitt gäller mångfaldigande, dvs. för rätten till ersättning för offentliga framföranden (överföring till allmänheten och offentligt framförande enligt den i avsnitt 7.2 föreslagna terminologin) av fonogram, uteslutande skall tillämpa upptagningskriteriet. Sverige skall alltså ge skydd om fonogrammet första gången upptagits i en stat som är bunden av Romkonventionen men måste inte ge skydd på grundval av nationalitet eller första utgivning i en sådan stat. Förutom denna förklaring har

Prop. 2004/05:110

364

Sverige avgett en förklaring enligt artikel 16.1(a)(iv) som har betydelse för ersättningsrätten. Förklaringen enligt artikel 16.1 (a)(iv) innebär att Sverige skall tillämpa reciprocitet i fråga om ersättningsrätten avseende ljudupptagningar. Reciprociteten gäller då förstås i förhållande till upptagningskriteriet på grund av den förklaring som Sverige avgett enligt artikel 17. När det gäller mångfaldigande av fonogram innebär den delvis tillbakadragna förklaringen enligt artikel 17 att Sverige har åtagit sig att ge mångfaldiganderätt avseende fonogram på grundval av alla tre kriterierna, dvs. nationalitetskriteriet, upptagningskriteriet och utgivningskriteriet.

Gällande svensk rätt

För utövande konstnärer gäller enligt svensk rätt att skydd enligt upphovsrättslagen ges åt framföranden som har gjorts i en stat som är ansluten till Romkonventionen. Detta gäller dock inte bestämmelserna om tillgängliggörande för allmänheten i 45 § andra stycket URL. (13 § första och andra stycket internationella upphovsrättsförordningen). Därutöver gäller enligt 13 § tredje stycket samma förordning att bestämmelserna i 47 § URL om ersättning för offentliga framföranden av fonogram skall tillämpas på ljudupptagningar som gjorts i ett annat land än Sverige som är anslutet till Romkonventionen. I samma stycke anges vidare att ersättning inte skall betalas för ljudupptagningar som gjorts i ett antal uppräknade länder. Uppräkningen avser sådana länder som är anslutna till Romkonventionen beträffande vilka reciprocitet inte föreligger.

För framställare av fonogram gäller enligt svensk rätt följande. Exemplarframställningsrätten enligt 46 § URL gäller enligt 61 § första stycket sista punkten URL för alla fonogram, dvs. oavsett ursprung. I den delen har ju Sverige också, som nämnts tidigare, dragit tillbaka sin förklaring enligt artikel 17 i Romkonventionen. Liksom för de utövande konstnärerna gäller därutöver enligt 13 § tredje stycket internationella upphovsrättsförordningen att bestämmelserna i 47 § URL om ersättning för offentliga framföranden av fonogram skall tillämpas på ljudupptagningar som gjorts i ett annat land än Sverige som är anslutet till Romkonventionen, utom vissa angivna länder (p.g.a. bristande reciprocitet).

Vilka anknytningsmoment bör gälla fortsättningsvis?

Till att börja med skall konstateras att på grund av bestämmelsen i 1 § andra stycket internationella upphovsrättsförordningen skall vid tillämpningen av upphovsrättslagen den som är medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) alltid behandlas som om han eller hon vore svensk medborgare, en juridisk person från ett EES-land alltid behandlas som en svensk juridisk person och en juridisk person med säte i ett EES-land alltid behandlas som en juridisk person med säte i Sverige. Frågan om internationell tillämpning av Romkonventionen och WPPT är således endast av betydelse när det

Prop. 2004/05:110

365

gäller personer som har anknytning till ett Romkonventionsland eller ett WPPT-land men saknar den angivna anknytningen till EES-området.

Som redan nämnts täcker Romkonventionen och WPPT i ganska stor utsträckning samma rättigheter och rättighetshavare. Några skillnader finns dock. Romkonventionen omfattar fler grupper av rättighetshavare än WPPT. Förutom de utövande konstnärerna och fonogramframställarna omfattas även radio- och televisionsföretagen. Detta får emellertid endast den innebörden att anknytningsmoment för radio- och televisionsföretag inte behöver övervägas för WPPT:s del.

WPPT å andra sidan, ger fler rättigheter än Romkonventionen. Båda konventionerna ger exemplarframställningsrätt till både fonogramframställare och utövande konstnärer, skydd till utövande konstnärer för radio- och televisionsutsändningar och överföring till allmänheten av deras levande framföranden utom då framförandet redan utgör ett i radio eller television utsänt framförande, rätt för utövande konstnärer att kontrollera den första upptagningen av sina framföranden och slutligen ersättningsrätt vid sekundära utnyttjanden av fonogram till fonogramframställare och utövande konstnärer (Romkonventionen ger dock möjlighet att gynna bara den ena gruppen medan WPPT endast öppnar för att föreskriva att endast den ena gruppen får kräva in ersättningen).

WPPT ger därutöver ideella rättigheter till utövande konstnärer, spridningsrätt, uthyrningsrätt samt rätt till tillgängliggörande för allmänheten på begäran. Eftersom de båda konventionerna alltså överlappar varandra vore en situation där det råder alltför stora skillnader mellan vilka anknytningsmoment som skall gälla för Romkonventionen respektive WPPT olycklig, med hänsyn till att reglerna bör utformas på ett sätt som underlättar deras praktiska tillämpning. En rimlig utgångspunkt är därför att samma anknytningsmoment bör gälla för båda konventionerna, om det är möjligt och om inte starka skäl talar för något annat.

Vilka krav ställer då respektive konvention upp för de olika grupperna av rättighetshavare och de olika typerna av rättigheter i fråga om anknytningsmoment? Här finns anledning att först titta på vilka möjligheter WPPT ger beträffande val av anknytningsmoment. Redan tidigare har redovisats att artikel 3.3 i WPPT ger möjlighet att avge förklaringar enligt artikel 5.3 och 17 (såvitt avser artikel 5) i Romkonventionen. WPPT möjliggör alltså till att börja med att en konventionsstat utesluter antingen upptagningskriteriet eller utgivningskriteriet såvitt avser fonogramframställares rättigheter på sätt som anges i artikel 5.3 i Romkonventionen, med den effekt detta även har för de utövande konstnärernas rättigheter enligt artikel 4.2 i Romkonventionen. När det gäller artikel 17 i Romkonventionen uppkommer emellertid vissa ytterligare frågeställningar. På samma sätt som beträffande artikel 5.3 i Romkonventionen öppnar artikel 3.3 i WPPT visserligen för möjligheten att tillämpa artikel 17 i Romkonventionen även beträffande rättigheter enligt WPPT. Artikel 17 i Romkonventionen anger dock som en förutsättning för att en stat skall få tillämpa enbart upptagningskriteriet, att staten i fråga beträffande fonogramframställare tillämpade enbart detta kriterium den 26 oktober 1961, dvs. den dag Romkonventionen antogs. Syftet med bestämmelsen

Prop. 2004/05:110

366

var alltså att de stater som redan tillämpade en ordning med enbart upptagningskriteriet som anknytningsmoment skulle få fortsätta göra det. Frågan är då om det även i förhållande till WPPT är den 26 oktober 1961 som är det relevanta datumet. Artikel 3 i WPPT anger inte något datum. Det innebär emellertid inte med självklarhet att det datum som anges i Romkonventionens bestämmelse gäller. Syftet med artikel 3 i WPPT är att ta över systemet beträffande anknytningsmoment från Romkonventionen. Detta system måste dock tillämpas med beaktande av de omständigheter som är speciella för WPPT. Syftet med artikel 17 i Romkonventionen var, som nyss nämnts, att tillåta stater att fortsätta tillämpa ett system de hade vid antagandet av Romkonventionen. Med beaktande av detta syfte anser regeringen i likhet med promemorian att den rimliga tolkningen av artikel 3.3 i WPPT är att syftet med att tillåta tillämpning av artikel 17 i Romkonventionen för WPPT:s rättigheter är att möjliggöra för WPPT-stater att fortsätta tillämpa ett system de hade vid antagandet av WPPT. Det relevanta datumet för tillämpningen av artikel 17 i Romkonventionen avseende WPPT:s rättigheter måste således vara datum för detta antagande, dvs. den 20 december 1996. Se beträffande detta resonemang Jörg Reinbothe och Silke von Lewinski, The WIPO Treaties 1996, Reed Elsevier (UK) Ltd 2002, s. 275 f.

För Sveriges del innebär detta följande. Den 20 december 1996 gällde enligt 61 § URL, liksom nu, att bestämmelsen i 46 § URL om fonogramframställares rättigheter skulle tillämpas på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelsen om eftergörande i 46 § URL skulle dessutom tillämpas på alla ljudupptagningar (dvs. oavsett ursprung). Bestämmelsen om ersättning enligt 47 § URL tillämpades enligt samma bestämmelse vid den relevanta tidpunkten, liksom fortfarande, på ljudupptagningar som äger rum i Sverige och på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Situationen var alltså redan på grund av dessa bestämmelser den att Sverige inte den 20 december 1996 beträffande fonogramframställare enbart tillämpade upptagningskriteriet. Redan vid denna tidpunkt gällde dessutom att Sverige hade övergivit upptagningskriteriet som enda anknytningsmoment för fonogramframställare även i internationella upphovsrättsförordningen. Inledningsvis i detta avsnitt har redovisats regeln i 1 § andra stycket i denna förordning om att EES-medborgare och juridiska personer från eller med säte i ett EES-land likställs med motsvarande svenska personer. Denna regel gällde den 20 december 1996. Det aktuella datumet gällde dessutom (liksom nu) enligt 21 § i denna förordning att bestämmelserna i 46 § URL såvitt avser tillgängliggörande för allmänheten genom uthyrning skulle tillämpas på ljudupptagningar vars framställare är medborgare i ett land anslutet till Världshandelsorganisationen (WTO-land) eller juridisk person från ett WTO-land.

Det anförda innebär alltså att Sverige inte uppfyller kravet på att enbart ha tillämpat upptagningskriteriet såvitt avser fonogramframställares rättigheter det datum som konstaterats vara relevant, dvs. den 20 december 1996. Regeringen anser därför i likhet med promemorian att Sverige inte har rätt att avge en förklaring enligt artikel 17 i

Prop. 2004/05:110

367

Romkonventionen (och artikel 3.3 i WPPT) om att enbart tillämpa upptagningskriteriet med verkan beträffande rättigheterna enligt WPPT. Däremot är det möjligt att med verkan för WPPT avge en förklaring enligt artikel 5.3 i Romkonventionen om att inte tillämpa utgivningskriteriet för fonogramframställare (vilket även får effekt för de utövande konstnärerna på grund av artikel 4.2 i Romkonventionen). Beträffande mångfaldiganderätten för fonogramframställare gäller, som nämnts, redan en särregel. Enligt bestämmelsen i 61 § första stycket sista meningen URL gäller att skyddet enligt 46 § URL avseende eftergörande gäller för alla ljudupptagningar oavsett ursprung. I likhet med promemorian bedömer regeringen att WPPT inte föranleder någon ändring av bestämmelsen i 61 § URL. I övrigt bör för fonogramframställarnas rättigheter enligt WPPT upptagningskriteriet och nationalitetskriteriet tillämpas. En förklaring enligt artikel 5.3 i Romkonventionen jämförd med artikel 3.3 i WPPT bör således avges om att Sverige inte avser att ge skydd på grundval av utgivningskriteriet.

För de utövande konstnärerna gäller enligt WPPT (liksom enligt Romkonventionen) att skydd skall ges om framförandet skett i annan konventionsstat, om framförandet tagits upp på ett fonogram som skyddas enligt Romkonventionens artikel 5 och om framförandet ingår i en radioutsändning som skyddas enligt Romkonventionens artikel 6. Anknytningsmomenten för de utövande konstnärernas mångfaldiganderätt och ersättningsrätt är således till sin innebörd beroende av hur man förhåller sig till de möjligheter att begränsa skyddet som finns i artikel 5, 6 och 17 i Romkonventionen. För svensk del finns sedan tidigare inte kvar någon förklaring enligt artikel 6.2 i Romkonventionen och inte heller någon förklaring enligt artikel 17 såvitt avser mångfaldigande av fonogram. Ovan har konstaterats att det inte är möjligt för Sverige att avge en förklaring enligt artikel 17 i Romkonventionen om att enbart tillämpa upptagningskriteriet såvitt avser fonogramframställares rättigheter enligt WPPT. Vidare har konstaterats att en förklaring om att inte tillämpa utgivningskriteriet bör avges. Detta får effekt för de utövande konstnärerna på så sätt att de när det gäller deras framföranden som tagits upp på fonogram kommer att få de rättigheter WPPT föreskriver om fonogrammet tagits upp i en WPPT- stat eller framställts av en fonogramframställare från en WPPT-stat.

När det gäller fonogramframställares och utövande konstnärers rätt enligt WPPT till ersättning för sekundära utnyttjanden av deras fonogram (jfr 47 § URL) följer av artikel 4.2 i WPPT att rätt till ersättning endast föreligger i den mån den WPPT-stat som rättighetshavaren har anknytning till inte har avgett en förklaring enligt artikel 15.3 om att inte tillämpa ersättningsrätten helt eller delvis. Reciprocitet kan alltså tillämpas. Någon särskild förklaring avseende detta behöver inte avges. För svensk del finns inte någon anledning att ge rätt till ersättning för offentliga framföranden av fonogram till medborgare i stater som inte själva ger svenska rättighetshavare motsvarande ersättningsrätt. I samband med tillträdet till WPPT bör därför införas regler om reciprocitet i internationella upphovsrättsförordningen när det gäller rätten till ersättning i enlighet med vad artikel 4.2 ger möjlighet till.

Inledningsvis har konstaterats att om inte starka skäl föranleder något annat bör samma anknytningsmoment tillämpas beträffande både WPPT

Prop. 2004/05:110

368

och Romkonventionen. Det skulle alltså innebära att förklaringen enligt artikel 17 i Romkonventionen skulle dras tillbaka och en förklaring enligt artikel 5.3 om att inte tillämpa utgivningskriteriet avges i stället. De rättigheter Romkonventionen ger utövande konstnärer och fonogramframställare återfinns även i WPPT. En ändring av Romkonventionens anknytningsmoment så att de överensstämmer med dem som kommer att gälla enligt WPPT har således endast den effekten att det påverkar vad som gäller i förhållande till stater som är anslutna till Romkonventionen men inte till WPPT. Fonogramframställare från sådana stater, liksom utövande konstnärer vars framföranden tagits upp på ett fonogram som framställts av en fonogramframställare från en sådan stat kommer att få rättigheter enligt Romkonventionen som de annars inte skulle ha haft. När det gäller ersättningsrätten ger artikel 16.1(a)(iv) i Romkonventionen möjlighet att ställa upp ett krav på reciprocitet i förhållande till det nya nationalitetskriteriet. Kravet på reciprocitet i förhållande till upptagningskriteriet som redan finns i svensk rätt bör bibehållas. Med beaktande av detta bör effekterna för svenska rättighetshavare av en ändring i fråga om anknytningsmomenten även avseende Romkonventionen vara begränsade. Liksom promemorian anser regeringen att några starka skäl mot att tillämpa samma anknytningsmoment beträffande båda konventionerna inte föreligger. För en ändring talar också att en stor majoritet av EU:s medlemsstater redan tillämpar nationalitetskriteriet jämte antingen upptagningskriteriet eller utgivningskriteriet eller båda. Med beaktande av det nu anförda och av önskemålet om att tillämpa samma anknytningsmoment beträffande båda konventionerna anser regeringen att förklaringen enligt artikel 17 i Romkonventionen bör dras tillbaks och att en förklaring enligt artikel 5.3 i samma konvention om att inte tillämpa utgivningskriteriet bör avges i stället.

De nya regler som bör gälla i fråga om anknytningsmomenten för skydd av utövande konstnärer och fonogramframställare enligt såväl Romkonventionen som WPPT kan efter det att riksdagen godkänt att Sverige tillträder WPPT införas genom ändringar i internationella upphovsrättsförordningen (62 § URL). Några lagändringar med anledning av artikel 3 i WPPT är således inte nödvändiga.

Kravet på nationell behandling

Kravet på nationell behandling regleras i artikel 4 i WPPT. I artikel 4.1 föreskrivs att fördragsslutande stater skall ge medborgare i andra avtalsslutande parter, sådana de definieras i artikel 3.2, samma behandling som man ger sina egna medborgare när det gäller ensamrättigheterna som föreskrivs i fördraget och rätten till ersättning för sekundära utnyttjanden av fonogram enligt artikel 15.

Hänvisningen till artikel 3.2 innebär alltså att med ”medborgare i andra avtalsslutande parter” avses de utövande konstnärer eller fonogram som skulle ha uppfyllt kraven för skydd enligt Romkonventionen om samtliga WPPT-stater vore parter till Romkonventionen (se vidare framställningen ovan avseende artikel 3). Betydelsen av reglerna om nationell behandling är att i de delar en stat har valfrihet hur en bestämmelse skall genomföras

Prop. 2004/05:110

369

i nationell rätt måste staten ge lika fördelaktiga bestämmelser till de som anses som medborgare enligt artikel 3 som till sina egna medborgare.

Kravet på nationell behandling kan sträcka sig olika långt i olika sammanhang. Enligt Bernkonventionen, såväl som enligt TRIP:s-avtalet, är kravet på nationell behandling såvitt gäller upphovsrättsligt skyddade verk vidsträckt. Bernkonventionen (artikel 5) anger att konventionsstaterna skall ge nationell behandling såväl avseende de rättigheter som deras nationella rätt ger, eller kommer att ge, till upphovsmän, som avseende de rättigheter Bernkonventionen räknar upp. Artikel 3 i TRIP:s-avtalet ställer upp motsvarande krav när det gäller det upphovsrättsliga skyddet. För de närstående rättigheterna har i Romkonventionen valts ett mer begränsat krav på nationell behandling. Enligt artikel 2 i Romkonventionen är kravet på nationell behandling begränsat till det skydd som Romkonventionen ger och de begränsningar Romkonventionen föreskriver. Enligt artikel 3 i TRIP:s-avtalet gäller kravet på nationell behandling uteslutande i förhållande till de rättigheter som avtalet föreskriver. Även WPPT har ett mer begränsat krav på nationell behandling. Enligt artikel 4.1 i WPPT skall nationell behandling ges när det gäller ensamrättigheterna enligt WPPT och rätten till ersättning enligt artikel 15 i WPPT. Det finns alltså inte något krav på att ge nationell behandling avseende eventuella andra rättigheter som fonogramframställare och utövande konstnärer kan tänkas ha enligt nationell rätt.

I artikel 4.2 föreskrivs att skyldigheten till nationell behandling enligt artikel 4.1 inte gäller till den del som den andra fördragsslutande staten utnyttjar de reservationer som föreskrivs i artikel 15.3. Den sistnämnda artikeln föreskriver att en fördragsslutande stat genom en förklaring till WIPOs generaldirektör kan förklara att den kommer att tillämpa bestämmelserna om rätt till ersättning endast med avseende på vissa utnyttjanden eller begränsa deras tillämpning på något annat sätt eller att den inte alls kommer att tillämpa dessa bestämmelser. Som har utvecklats i avsnittet 13.2.1 rörande artikel 3 innebär artikel 4.2 att reciprocitet kan tillämpas beträffande ersättningsrätten oavsett vilket anknytningsmoment som är tillämpligt. Där har också konstaterats att någon förklaring i samband med ratifikationen om att man avser att tillämpa reciprocitet inte behövs utan detta följer direkt av de berörda artiklarna i WPPT. I avsnitt 13.2.1 har också dragits den slutsatsen att Sverige bör tillämpa reciprocitet beträffande ersättningsrätten.

En särskild fråga är vilka krav på nationell behandling som WPPT innebär när det gäller spridningsrätten och närmare bestämt konsumtion av spridningsrätten. Bestämmelser om spridningsrätt finns beträffande utövande konstnärer i artikel 8 WPPT och beträffande fonogramframställare i artikel 12 WPPT. I båda artiklarna anges, som har redovisats i avsnitt 13.2.1 att konventionsstaterna har frihet att tillämpa vilka villkor de vill när det gäller villkoren för konsumtion av spridningsrätten efter första försäljning eller annan övergång av äganderätten till ett original eller en kopia av de fixerade, skyddade prestationerna. Konventionsstaterna är alltså fria att själva välja om de önskar tillämpa global konsumtion, regional konsumtion eller nationell konsumtion. Kravet på nationell behandling innebär förstås att spridningsrätten måste ges till personer med relevant anknytning till en

Prop. 2004/05:110

370

WPPT-stat (se angående anknytningsmomenten föregående delavsnitt Prop. 2004/05:110 rörande artikel 3 i WPPT). Frågan är då vad detta krav innebär när det

gäller bestämmelser om konsumtion av spridningsrätten. Måste man ge internationell tillämplighet åt de regler man enligt den valfrihet WPPT ger väljer att ha beträffande konsumtion av spridningsrätten för sina egna medborgare eller har man också frihet att välja att ha andra regler om konsumtion för andra WPPT-medborgare? En bestämmelse om konsumtion av spridningsrätten utgör en inskränkning i spridningsrätten. En bestämmelse om global konsumtion innebär en större inskränkning i ensamrätten än en bestämmelse om regional konsumtion. Skulle man t.ex. tillämpa regional konsumtion för sina egna medborgare men global konsumtion för andra WPPT-medborgare så innebär det att spridningsrätten får ett mer gynnsamt innehåll för de egna medborgarna. Som anfördes i promemorian är ett sådant agerande inte förenligt med kravet på nationell behandling såvitt gäller spridningsrätten. Det anförda innebär att Sverige måste införa regional konsumtion i förhållande till alla utövande konstnärer och fonogramframställare som har relevant anknytning till en WPPT-stat enligt bestämmelsen i artikel 3.3 i WPPT. Detta bör ske genom att regler härom, efter det att riksdagen godkänt att Sverige tillträder WPPT, införs i internationella upphovsrätts- förordningen (jfr 62 § URL). Några lagändringar med anledning av artikel 4 i WPPT är alltså inte nödvändiga.

14 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Ändringarna i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall träda i kraft den 1 juli 2005. De skall med vissa angivna undantag vara tillämpliga på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser om s.k. regional konsumtion skall dock fortfarande tillämpas på exemplar av verk som med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet före ikraftträdandet. Detsamma gäller för exemplar av kataloger och fotografiska bilder enligt 49 respektive 49 a §§. Bestämmelsen om beräkning av skyddstid för ljudupptagningar skall inte tillämpas på ljudupptagningar beträffande vilka skyddstiden löpt ut vid lagens ikraftträdande. Äldre bestämmelser skall slutligen fortfarande tillämpas i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot

promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 10 i direktivet innehåller bestämmelser om tillämpningen i tiden av direktivet. Enligt artikel 10.1 skall direktivet tillämpas på alla verk och alla andra alster (dvs. prestationer skyddade av till upphovsrätten närstående rättigheter) som avses i direktivet och som den 22 december 2002 skyddas genom medlemsstaternas lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter

371

eller som uppfyller kriterierna för skydd enligt bestämmelserna i direktivet eller i de bestämmelser som avses i artikel 1.2 i direktivet.

Av artikel 10.2 följer att direktivet inte skall påverka åtgärder som har vidtagits och rättigheter som har förvärvats före den 22 december 2002.

Direktivet skulle ha varit genomfört den 22 december 2002. Eftersom direktivets genomförande alltså är försenat är det särskilt angeläget att de nya och ändrade bestämmelserna träder i kraft snarast möjligt. Mot denna bakgrund bör de nya bestämmelserna träda i kraft den 1 juli 2005.

På upphovsrättens område gäller allmänt att nya regler tillämpas även på verk och prestationer skyddade av närstående rättigheter som har tillkommit före ikraftträdandet av de nya reglerna. Denna princip avspeglas i direktivets artikel 10.1 och bör, med vissa begränsningar som behandlas i det följande, gälla även i fråga om de nu föreslagna lagändringarna. I promemorian föreslogs att detta skulle tas in i en särskild bestämmelse. Regeringen delar denna uppfattning. Eftersom genomförandet av direktivet är försenat i Sverige måste denna bestämmelse alltså avse samtliga verk och prestationer som var skyddade vid ikraftträdandet.

Till att börja med behöver särskilda överväganden göras avseende sådana exemplar av verk, beträffande vilka spridningsrätten konsumerats enligt de äldre bestämmelserna om internationell konsumtion. Det är rimligt att sådana exemplar får spridas vidare fritt även om regional konsumtion inte inträtt, eftersom exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk kan ha köpts upp utanför EES-området tidigare. Förutsättningarna för sådana redan vidtagna åtgärder bör alltså inte ändras retroaktivt. Detta får anses följa av grunderna för artikel 10.2 i direktivet. I enlighet med vad som föreslogs i promemorian som har lämnats utan erinran av remissinstanserna, bör det sagda tas in i en särskild övergångsbestämmelse. Såsom Lagrådet har påpekat bör bestämmelsen lämpligen utformas så att äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas på sådana exemplar av verk som med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet före ikraftträdandet. En ändring från internationell till regional konsumtion sker också beträffande sådana sammanställningar som skyddas enligt 49 § och fotografier som skyddas enligt 49 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL). Även i dessa fall är den nyss nämnda övergångsbestämmelsen rörande 19 § första stycket tillämplig, eftersom 49 och 49 a §§ hänvisar till 19 § URL. Regeringen ansluter sig alltså till Lagrådets bedömning att detta inte behöver föreskrivas uttryckligen i övergångsbestämmelsen.

Särskilda överväganden bör också göras när det gäller sådana ljudupptagningar som enligt den föreslagna ändringen avseende beräkningen av skyddstiden i 46 § URL i vissa fall kan få förlängd skyddstid. Som närmare redovisas i avsnitt 10.1 är grunden för denna ändring direktivets bestämmelse i artikel 11.2. Enligt den bestämmelsen ändras artikel 3.2 i direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (skyddstidsdirektivet) såvitt avser utgångspunkten för beräkningen av skyddstidens längd för fonogramframställare. En följd av ändringen är att skyddstidens längd kan bli längre under vissa förutsättningar. Vid genomförandet i svensk rätt av skyddstidsdirektivet

Prop. 2004/05:110

372

konstaterades det att direktivets bestämmelser krävde att skyddet Prop. 2004/05:110 återupplivades för vissa verk beträffande vilka skyddstiden enligt äldre

bestämmelser hade löpt ut (se prop. 1994/95:151 s. 32 f.). Det hade därför legat nära till hands att anta att skyddet även i det nu aktuella fallet skulle kunna återupplivas. Det nu aktuella direktivet innehåller emellertid en uttrycklig bestämmelse i artikel 11.2, som säger att om skyddstiden har löpt ut den 22 december 2002 skall artikel 11.2 inte innebära att de rättigheterna åter blir skyddade. Mot denna bakgrund bör även i de svenska övergångsbestämmelserna tas in en bestämmelse som anger att de nya bestämmelserna om beräkning av skyddstiden för ljudupptagningar inte gäller om skyddstiden hade löpt ut före de nya bestämmelserna träder i kraft. Artikel 11.2 anger visserligen den 22 december 2002 som relevant datum för övergångsbestämmelsen. Eftersom Sverige är försenat med genomförandet och ändringen av skyddstidsbestämmelsen alltså inte har genomförts per den 22 december 2002 bör den svenska bestämmelsen ta sikte på tidpunkten för ikraftträdandet.

En annan princip som vanligen tillämpas vid ändringar i upphovsrättslagen är att nya upphovsrättsliga regler inte bör tillämpas såvitt gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Den principen får sitt uttryck i direktivets artikel 10.2. Även denna princip bör tillämpas vid de nu aktuella lagändringarna men bör på grund av förseningen med genomförandet ta sikte på tidpunkten för ikraftträdandet. Principen bör tas in i en särskild bestämmelse. I enlighet med vad Lagrådet har förslagit bör det lämpligen uttryckligen framgå av bestämmelsen att äldre bestämmelser skall tillämpas i dessa fall. En effekt av bestämmelsen är att de nya reglerna inte påverkar ingångna avtal.

Det skulle kunna ifrågasättas om det behövs några särbestämmelser när det gäller bestämmelserna om talbokstillstånd enligt 17 § URL, som nu föreslås bli ändrade. Talbokstillstånd har tidigare meddelats även till juridiska personer som använt dem i kommersiell verksamhet. Tillstånd enligt 17 § URL i dess nya lydelse kommer inte att kunna meddelas för exemplarframställning m.m. som sker i förvärvssyfte. I praktiken torde detta hindra att vinstdrivande bolag får tillstånd att framställa talböcker m.m. Frågan är då vad som kommer att gälla för de bolag som redan har tillstånd enligt bestämmelsen i dess gällande lydelse? Frågan regleras emellertid genom den nyss föreslagna övergångsbestämmelsen om att de nya reglerna inte skall påverka förvärvade rättigheter. Ett företag som fått tillstånd att framställa talböcker enligt 17 § URL i dess gällande lydelse har därigenom förvärvat en rättighet. Den nya utformningen av bestämmelsen påverkar alltså inte denna rättighet. Företaget kommer därmed att kunna fortsätta framställa talböcker i enlighet med tillståndet och 17 § URL i dess nuvarande lydelse. Den som vill ha möjlighet att vidta de åtgärder som 17 § URL i dess nya lydelse medger måste förstås ansöka om nytt tillstånd enligt bestämmelsens nya utformning och kan då endast få tillstånd om kraven enligt den nya bestämmelsen är uppfyllda.

373

15

Ekonomiska och andra konsekvenser

Prop. 2004/05:110

Regeringens bedömning: Förslagen medför inte några nämnvärda ökade kostnader för det allmänna. Förslagen kan medföra mindre kostnadsökningar för enskilda. Förslagen medför inte några konsekvenser för miljön eller för jämställdheten.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte framfört några synpunkter på

promemorians bedömning i fråga om konsekvenser av förslagen.

Skälen för regeringens bedömning: De föreslagna lagändringarna avseende omfattningen av ensamrätten för upphovsmän och närstående rättighetshavare är främst av lagteknisk karaktär. Regeringen delar därför promemorians uppfattning att de inte kan förväntas orsaka kostnader för det allmänna eller för enskilda.

När det gäller föreslagna inskränkningar i upphovsrätten gör regeringen följande överväganden. I bestämmelsen om kopiering för privat bruk har bl.a. föreslagits förändringar som innebär att möjligheten att med stöd av bestämmelsen kopiera på arbetsplatser minskar. Denna förändring har kombinerats med ett förslag om en ny avtalslicensbestämmelse avseende kopiering inom myndigheter, företag och organisationer m.fl. Det innebär att viss kopiering som tidigare skedde inom arbetslivet utan betalning i fortsättningen skall ersättas. Som konstaterats i promemorian kommer detta sannolikt att leda till viss ökning av kostnaderna inom myndigheter, företag och organisationer m.fl. om myndigheten, företaget eller organisationen i fråga anser sig ha behov av att utföra sådan kopiering. Å andra sidan innebär den föreslagna avtalslicensbestämmelsen en möjlighet att klarera rättigheter på ett enklare sätt. Om avtalslicensbestämmelsen utnyttjas kan alltså kostnaderna för kopiering i arbetslivet i flera fall bli lägre än i dag då individuella avtal måste träffas. Regeringen delar sammantaget promemorians uppfattning att de merkostnader som kan uppkomma för det allmänna till följd av denna ändring inte kan beräknas bli annat än marginella och att de därför skall finansieras inom befintliga ramar. Vad gäller övriga föreslagna ändringar i bestämmelsen om kopiering för privat bruk bedömer regeringen, i likhet med promemorian, att de inte kan förväntas ha någon inverkan på kostnaderna för det allmänna. För den enskilde kan ändringarna i samma bestämmelse som innebär krav på lovlig förlaga, begränsningar vad gäller möjligheter att kopiera hela böcker och begränsningar i fråga om tillåtet antal kopior dock förväntas leda till vissa merkostnader. Regeringen bedömer emellertid att merkostnaderna bör bli relativt små. De nu nämnda ändringarna i bestämmelsen är vidare mycket angelägna ur ett rättighetshavarperspektiv och kan förväntas ge en positiv effekt för företag och organisationer på rättighetshavarsidan. Ändringarna kan därmed förväntas främja utveckling och investeringar inom upphovsrättssektorn.

Vid införandet av dagens bestämmelse om kassettersättning gjordes bedömningen att det inte fanns anledning att räkna med att den föreslagna ersättningsordningen skulle leda till ökade kostnader eller

374

ökat resursbehov för det allmänna (prop. 1997/98:156 s. 42). Bakgrunden till detta var dels att man inte förutsåg några ökade insatser av tull, polis och åklagare eller tvister som medförde belastning på domstolsväsendet, dels att ersättning endast skulle betalas för anordningar som är särkilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk. Det senare innebar att t.ex. anordningar som används av stat eller kommun skall undantas från rätten till ersättning (a. prop. a. s.). De ändringar som regeringen nu föreslår i fråga om kassettersättningen innebär inte någon förändring i dessa grundläggande förhållanden. Ändringarna kan således inte förväntas påverka kostnaderna för det allmänna. I de ursprungliga förarbetena diskuterades även kostnadseffekterna av kassettersättningen för konsumenter. Det konstaterades där att det var svårt att bedöma i vad mån kostnaderna för kassettersättning skulle komma att vältras över på konsumenterna. Konkurrensen i detaljhandelsledet när det gäller kassettband var påtaglig och kassettband användes ofta som lockvara. Det var därför sannolikt att endast en del av de ökade kostnaderna för import av kassettband i slutänden skulle komma att bäras av konsumenterna (a. prop. a. s.). De förändringar som nu föreslås av regeringen innebär att kassettersättningen höjs, om än inte i lika hög utsträckning som enligt förslaget i promemorian, samt att taknivåerna tas bort. Å andra sidan införs en möjlighet till nedsättning som bl.a. skall kunna tillämpas om ersättningen blir oskäligt hög. Det är även denna gång svårt att bedöma i vilken utsträckning kostnaderna kommer att vältras över på konsumenterna. Vad som anfördes i de tidigare förarbetena rörande det förhållandet att kassettband ofta används som lockvara gör sig gällande också för blanka CD och DVD, på vilka digital upptagning kan ske. När det gäller de apparater som omfattas av bestämmelserna om kassettersättning torde en mängd faktorer ha betydelse vid prissättningen. Sammanfattningsvis torde det även denna gång kunna förutses att endast en del av den kostnad som kassettersättningen utgör kan antas leda till ökade kostnader i konsumentledet. På samma sätt som utvecklats ovan vad gäller införandet av kravet på lovlig förlaga m.m. är ändringarna vad gäller kassettersättning angelägna från rättighetshavarsynpunkt. Även i detta fall kan således effekten för företag och organisationer på rättighetshavarsidan förväntas bli positiv. Därav följer att även dessa ändringar kommer att bidra till att främja utveckling och investeringar inom upphovsrättssektorn.

När det gäller övriga föreslagna ändringar avseende inskränkningar i ensamrätten och avtalslicenser kan de antas få mindre effekt på det allmännas kostnader. Den föreslagna inskränkningen i 17 § URL är av stor vikt genom att den bidrar till att öka tillgängligheten till verk för personer med funktionshinder. För dessa personer bedöms effekten av förändringarna i 17 § URL att bli positiv. För att balansera dessa personers intressen mot upphovsmännens intressen föreslås att upphovsmännen skall ha rätt till ersättning så snart ett exemplar sprids eller ett verk överförs till personer med funktionshinder på ett sådant sätt att dessa personer får behålla ett exemplar av verket. De personer som gynnas av bestämmelsen får alltså i flera fall betala för de exemplar som får framställas med stöd av bestämmelsen. Kostnaderna för de enskilda personerna uppvägs av att de samtidigt får behålla exemplaren. Den rätt

Prop. 2004/05:110

375

till ersättning som nu föreslås i upphovsrättslagen är alltså kopplad till att personen med funktionshinder får behålla ett exemplar av det upphovsrättsligt skyddade verket. Eftersom det länge har funnits en stark efterfrågan på sådan digital distribution som nu görs möjlig genom förslaget, kan det enligt regeringen antas att den utökade inskränkningen i 17 § URL kommer att leda till en ökning av just sådana förfoganden som kommer att medföra rätt till den föreslagna upphovsrättsliga ersättningen. Sammantaget bedömer regeringen att förändringarna i 17 § URL inte bör föranleda några ökade kostnader för det allmänna.

När det gäller föreslagna avtalslicenser kan dessa öppna för att berörda institutioner väljer att träffa avtal i större utsträckning än i dag. Det leder i så fall till att nya kostnader kan uppstå för dessa institutioner. Å andra sidan innebär föreslagna avtalslicensbestämmelser förenklade möjligheter att träffa avtal om användning av verk. Om avtalslicensbestämmelserna utnyttjas kan kostnaderna för institutionerna i många fall bli lägre än i dag då individuella avtal måste träffas. I vilken utsträckning förslagen kommer att leda till ökat nyttjande och därmed till ökade kostnader för det allmänna är svårt att bedöma i nuläget. Utvecklingen kommer därför att följas noggrant. För enskilda som utgör användare av verk kan vissa av förslagen medföra ökade kostnader i någon mån.

I promemorian föreslås även nya regler om rättsligt skydd för tekniska åtgärder och för ekonomisk information om rättighetsförvaltning. En bedömning måste göras av om dessa förslag medför några ökade kostnader för det allmänna. Det är förstås svårt att uppskatta hur många nya ärenden hos polis, åklagare och domstol som förslaget i dessa delar kommer att medföra. Med beaktande av den särskilda åtalsregel som föreslås vad gäller överträdelse av förbudet mot kringgående av tekniska åtgärder torde det emellertid inte bli fråga om annat än en liten ökning av antalet ärenden och mål. Eftersom ökningen således torde bli begränsad är regeringens bedömning att eventuella kostnadsökningar för polis, åklagare och domstolar endast blir marginella och att de därför skall finansieras inom befintliga anslag. Några ytterligare resurser skall därför inte tillföras berörda myndigheter.

De föreslagna lagändringarna innebär i övrigt att upphovsrättslagstiftningen förtydligas. Detta kan förväntas vara till fördel för såväl rättighetshavare som användare, inklusive små och medelstora företag. Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för miljön. Inte heller bedöms förslagen medföra några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, för regionalpolitiken, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen (jfr 15 § kommittéförordningen, 1998:1474).

Prop. 2004/05:110

376

16 Författningskommentar

16.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

2 §

Upphovsrätt innefattar, med de inskränkningar som föreskrivs i det följande, uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik.

Framställning av exemplar innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod den sker och oavsett om den sker helt eller delvis.

Verket görs tillgängligt för allmänheten i följande fall:

1. När verket överförs till allmänheten. Detta sker när verket på trådbunden eller trådlös väg görs tillgängligt för allmänheten från en annan plats än den där allmänheten kan ta del av verket. Överföring till allmänheten innefattar överföring som sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

2. När verket framförs offentligt. Offentligt framförande innefattar endast sådana fall då verket görs tillgängligt för allmänheten med eller utan användning av ett tekniskt hjälpmedel på samma plats som den där allmänheten kan ta del av verket.

3. När exemplar av verket visas offentligt. Offentlig visning innefattar endast sådana fall då ett exemplar av ett verk görs tillgängligt för allmänheten utan användning av ett tekniskt hjälpmedel på samma plats som den där allmänheten kan ta del av exemplaret. Om ett tekniskt hjälpmedel används är det i stället ett offentligt framförande.

4. När exemplar av verket bjuds ut till försäljning, uthyrning, utlåning eller annars sprids till allmänheten.

Med överföring till allmänheten och offentligt framförande jämställs överföringar och framföranden som i förvärvsverksamhet anordnas till eller inför en större sluten krets.

Paragrafen innehåller de grundläggande reglerna om de ekonomiska rättigheterna till ett verk. Den har behandlats i avsnitt 7 i den allmänna motiveringen.

De ekonomiska rättigheterna till ett verk består i rätten att framställa exemplar av verket och rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten. När det gäller exemplarframställningsrätten har i bestämmelsens andra stycke införts en definition av denna rättighet som motsvarar vad som anges i artikel 2 i direktivet. Där anges alltså att exemplarframställningsrätten innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod exemplarframställningen sker och oavsett om den sker helt eller delvis. Till större delen innebär denna definition inte några nyheter i förhållande till gällande rätt.

Termen direkt exemplarframställning avser fall då ett verk fixeras direkt på samma eller en annan typ av lagringsmedia. Ett typexempel på indirekt exemplarframställning är exemplarframställning som sker via ett mellankommande led, t.ex. en upptagning av en radiosändning av en ljudupptagning av ett verk.

Genom definitionen klargörs att tillfälliga kopior av ett verk, t.ex. en sådan kopia som uppstår i en dators arbetsminne då ett digitalt lagrat

Prop. 2004/05:110

377

verk företes på en bildskärm, ingår i upphovsmannens ensamrätt till verket. Rättsläget på denna punkt har tidigare varit oklart i svensk rätt (jfr prop. 1996/97:111 s. 32 och bet. 1997/98:LU2 s. 6). I 11 a § återfinns bestämmelser om vissa inskränkningar i ensamrätten såvitt avser tillfälliga kopior.

Att direktivets heltäckande definition införs medför den förändringen i förhållande till gällande rätt att även ett återgivande av ett konstverk i bakgrunden på en bild eller som en oväsentlig del av bilden i och för sig utgör ett exemplar av konstverket. Sådana återgivanden har tidigare överhuvudtaget inte ansetts utgöra upphovsrättsligt relevanta förfoganden (se NJA II 1961 s. 53, jfr NJA 1981 s. 313). Även enligt den nya ordalydelsen finns förstås en yttersta gräns för när ett verk i bakgrunden av en film eller en stillbild kan anses ha mångfaldigats genom filmen eller stillbilden. Det kan t.ex. finnas fall när verket i bakgrunden inte alls eller endast med stor svårighet kan identifieras. I sådana situationer kan det inte anses att ett exemplar har framställts av verket i bakgrunden. En inskränkning i ensamrätten som träffar många av de fall som tidigare inte omfattades av ensamrätten har införts i 20 a § (jfr artikel 5.3.i och avsnitt 8.12).

I den nu införda definitionen i 2 § andra stycket anges att det saknar betydelse i vilken form eller med vilken metod exemplarframställningen sker. Därav följer bl.a. att även överförandet av verket på en anordning genom vilken det kan återges ingår i ensamrätten. Det uttryckliga angivandet av att överföring av verket på en sådan anordning ingår i ensamrätten har därför tagits bort från lagtexten. Det innebär inte någon förändring av gällande rätt.

Såvitt avser den andra delen av de ekonomiska rättigheterna, rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten har mer ingripande förändringar gjorts i 2 §. Dessa förändringar har emellertid endast gjorts inom ramen för begreppet tillgängliggörande för allmänheten. Någon ny eller utvidgad ensamrätt för upphovsmännen har således inte införts.

I 2 § tredje stycket 1 har en ny underkategori till begreppet tillgängliggörande för allmänheten införts, överföring till allmänheten. Lagtexten i denna del har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Med detta begrepp avses alla fall då ett verk görs tillgängligt för allmänheten från en annan plats än den (eller de) där allmänheten kan ta del av verket. I denna kategori hamnar alltså samtliga distansöverföringar av verk. Det saknar betydelse om överföringen sker på trådbunden eller trådlös väg. Bestämmelsen är teknikneutral och det är således avsikten att alla typer av överföringar som kan bli aktuella skall kunna placeras i denna kategori. Som exempel på fall av överföring till allmänheten kan anges att ett verk, t.ex. ett musikaliskt verk eller ett filmverk, sänds ut i radio eller TV, antingen på traditionellt sätt eller via Internet, eller att ett verk, t.ex. en uppläsning av en dikt, ett fotografiskt verk eller en sida ur ett litterärt verk läggs ut på en webbsida på Internet. Ibland kan det förekomma att en del av allmänheten kan ta del av verket på den plats där detta görs tillgängligt medan en annan del av allmänheten kan ta del av verket på andra platser, t.ex. om ett direktsänt TV-program (som innehåller upphovsrättsligt skyddade verk) också har en närvarande publik. I det fallet sker både ett offentligt framförande (se vidare nedan

Prop. 2004/05:110

378

om detta begrepp) för den närvarande publiken och en överföring till allmänheten via televisionsutsändningen.

I bestämmelsen har vidare uttryckligen angetts att överföring till allmänheten innefattar överföring som sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer. Exempel på denna typ av förfogande, s.k. tillhandahållande på begäran, är när ett musikverk, ett filmverk eller ett litterärt verk ligger ute på ett nätverk som Internet, så att enskilda kan ta del av verket när de önskar.

I 2 § tredje stycket 2 behandlas offentligt framförande. När det gäller detta begrepp har två ändringar gjorts. För det första förs från denna kategori bort samtliga förfoganden i form av distansöverföringar. Dessa förfoganden kommer fortsättningsvis att bedömas som överföring till allmänheten. Det kan t.ex. röra sig om fall då en inspelning av ett musikaliskt verk sänds ut i radio eller läggs ut på en webbplats på Internet. I offentligt framförande ingår således enbart fall då tillgängliggörandet sker på samma plats som den dit allmänheten äger tillträde. Som exempel kan nämnas då en skådespelare framför ett verk för en närvarande publik eller då en CD-skiva med ett musikverk spelas upp i högtalarna på ett diskotek som är öppet för allmänheten, eller när en restaurang spelar radiomusik genom högtalare. Ett offentligt framförande kan ha föregåtts av en överföring till allmänheten eller ske samtidigt som en sådan. Det är t.ex. fallet när verk tillgängliggörs genom en TV-apparat i en restaurang. Då sker ett offentligt framförande för restaurangbesökarna men förstås också en överföring till allmänheten i form av själva televisionsutsändningen. Restauranginnehavarens förfogande består dock enbart i offentligt framförande.

För det andra görs nu en ändring i begreppet offentlig visning (2 § tredje stycket 3) så att detta begrepp aldrig kommer att omfatta situationer då ett verks utseende görs tillgängligt för allmänheten med hjälp av ett tekniskt hjälpmedel och därmed förstås inte heller några distansöverföringar av verk. Om verket företes med hjälp av ett tekniskt hjälpmedel i samband med en distansöverföring blir det alltså fortsättningsvis fråga om en överföring till allmänheten. Tillgängliggörs verket med ett tekniskt hjälpmedel för en närvarande publik eller annars på en plats dit allmänheten äger tillträde blir det i stället ett offentligt framförande. Med ett tekniskt hjälpmedel avses t.ex. en diabildsprojektor eller en dator varigenom verket på något sätt företes. Om en diabild av ett konstverk företes med hjälp av en projektor vid en offentlig föreläsning eller texten i ett litterärt verk företes på en storbildsskärm på en plats dit allmänheten äger tillträde blir det alltså fråga om ett offentligt framförande. Det blir nu också klart att i den mån det är ett upphovsrättsligt relevant förfogande att tillhandahålla en dator med Internetuppkoppling på en plats dit allmänheten har tillträde, så blir det ett offentligt framförande oavsett vilka typer av verk som därmed tillgängliggörs (jfr det s.k. Morningtonfallet, NJA 1980 s. 123). Det sker förstås även en överföring till allmänheten av de aktuella verken i och med att dessa läggs ut på Internet (jfr exemplet ovan avseende TV- apparaten i en restaurang).

Enligt gällande rätt omfattar begreppet offentligt framförande även vissa fall då ett tekniskt hjälpmedel inte används. De kommer även

Prop. 2004/05:110

379

fortsättningsvis att hamna i kategorin offentligt framförande. Det kan Prop. 2004/05:110 t.ex. vara fråga om ett direkt framförande vid en konsert av ett

musikaliskt verk för allmänheten.

I begreppet offentlig visning kommer fortsättningsvis endast att ingå att utseendet på ett verk görs tillgängligt för allmänheten utan användning av ett tekniskt hjälpmedel på samma plats som den där allmänheten kan ta del av verket, t.ex. då en tavla eller en skulptur ställs ut på en utställning som är öppen för allmänheten eller då en bok placeras ut i ett skyltfönster. Distansöverföringar ingår alltså aldrig i detta förfogande. Som närmare utvecklats i avsnitt 7.2 har det i viss mån varit omdiskuterat vilken typ av förfogande det varit fråga om när bilder och text görs tillgängligt för allmänheten via t.ex. Internet. Fortsättningsvis kommer det dock att vara helt klart att sådana förfoganden utgör överföring till allmänheten. Även tillgängliggörande av konstverk genom film eller television kommer fortsättningsvis att bedömas som överföring till allmänheten och inte som visning (jfr tidigare lydelsen av 20 § andra stycket URL).

I 2 § tredje stycket 4 behandlas spridning till allmänheten. Där har endast redaktionella ändringar gjorts.

I sista stycket har gjorts en ändring som något utvidgar tillämpningsområdet för den regel som återfinns i sista punkten i stycket, dvs. den s.k. kompletteringsregeln. Regeln har hittills inneburit att framföranden som i förvärvsverksamhet anordnas inför en större sluten krets likställts med offentliga framföranden. Den ändring som nu har gjorts är att en motsvarande regel har lagts till beträffande förfoganden i form av överföring. Överföring som i förvärvsverksamhet anordnas till en större sluten krets likställs således med överföring till allmänheten. I och med att begreppet överföring till större delen avser sådana förfoganden som tidigare utgjorde framföranden innebär ändringen inte någon stor förändring i sak. Både begreppet överföring och begreppet framförande kommer dock fortsättningsvis även att omfatta vissa förfoganden som tidigare snarast varit att bedöma som visning, t.ex. då ett konstverk ingår i en televisionsutsändning eller förevisas för en närvarande publik med hjälp av ett tekniskt hjälpmedel. Om t.ex. ett konstverk förevisas med en diabildsprojektor eller overheadapparat inför en större sluten krets i förvärvsverksamhet blir det således fortsättningsvis att jämställa med ett offentligt framförande på samma sätt som redan tidigare gällt beträffande t.ex. musik som spelas upp i högtalare på t.ex. en arbetsplats. Ändringen i sista stycket sista punkten innebär också att kompletteringsregelns tillämpningsområde utvidgas till att avse även distansöverföringar som i förvärvsverksamhet sker till en större sluten krets avseende t.ex. alster av bildkonst och text.

I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i paragrafen.

Framställning av tillfälliga exemplar

11 a §

Tillfälliga former av exemplar av verk får framställas, om framställningen utgör en integrerad och väsentlig del i en teknisk process

380

och om exemplaren är flyktiga eller har underordnad betydelse i processen. Exemplaren får inte ha självständig ekonomisk betydelse.

Framställning av exemplar enligt första stycket är tillåten bara om det enda syftet med framställningen är att möjliggöra

1. överföring i ett nät mellan tredje parter via en mellanhand, eller

2. laglig användning, dvs. användning som sker med tillstånd från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare, eller annan användning som inte är otillåten enligt denna lag.

Första och andra styckena ger inte rätt att framställa exemplar av litterära verk i form av datorprogram eller sammanställningar.

Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 8.3 i den allmänna motiveringen. Den innehåller en ny inskränkning i upphovsmannens exemplarframställningsrätt såvitt avser s.k. tillfälliga kopior. Genom bestämmelsen genomförs artikel 5.1 i direktivet. Lagtexten har i stora delar utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

I paragrafens första stycke anges tre av de förutsättningar som måste föreligga för att det skall vara tillåtet att framställa tillfälliga former av exemplar av verk med stöd av den nya inskränkningsbestämmelsen. Till att börja med måste framställningen utgöra en integrerad och väsentlig del i en teknisk process. Det handlar alltså om situationer när exemplarframställningen behövs för att få en teknisk process att fungera eller fungera mer effektivt. Som exempel kan nämnas de tillfälliga kopior som uppkommer i servrar på Internet när verk överförs där. Ett annat exempel är de tillfälliga kopior som uppkommer i persondatorers arbetsminnen i samband med webbläsning (t.ex. när någon ”surfar på nätet”) eller vid annan digital användning av verk. Vidare måste de exemplar som framställs vara flyktiga eller ha underordnad betydelse i den tekniska processen. Detta rekvisit innefattar i första hand sådana kopior som uppkommer utan att vare sig nätverksoperatörer eller användare av persondatorer alls kan påverka några omständigheter med anknytning till kopian. Även sådana tillfälliga kopior där det är möjligt att i förväg ange hur länge kopian skall existera torde dock omfattas. Detta är vanligt i fråga om sådana s.k. cachekopior som har till funktion att effektivisera överföringen i ett nätverk. Under förutsättning att exemplaren kan anses som tillfälliga former av exemplar torde alltså också sådana kopior omfattas. Den tredje förutsättning som anges i detta stycke är att de exemplar som framställs inte får ha självständig ekonomisk betydelse. Ett exempel på ett fall när en tillfällig kopia kan få självständig ekonomisk betydelse är om en i och för sig tillfällig kopia, t.ex. en cachekopia i en nätverksserver, finns kvar trots att den permanenta ursprungskopian tagits bort från Internet.

Av paragrafens andra stycke framgår att exemplarframställningen är tillåten endast om det enda syftet med den är något av två i stycket angivna speciella syften. Syftet kan till att börja med vara att möjliggöra överföring i ett nät mellan tredje parter via en mellanhand. Detta tar sikte på sådan tillfällig exemplarframställning som är relevant för nätverksoperatörer, t.ex. tillfällig exemplarframställning i samband med förmedling av e-post. Det andra syftet, som framför allt avser att möjliggöra webbläsning, är att möjliggöra laglig användning.

Med laglig användning åsyftas användning som sker med upphovsmannens eller dennes rättsinnehavares tillstånd eller annan

Prop. 2004/05:110

381

användning som inte är otillåten enligt upphovsrättslagen. I det senare ryms förstås sådan användning av ett verk som är tillåten med stöd av någon inskränkningsbestämmelse i 2 kap. URL. Där ryms emellertid också all användning av verk som inte är ett sådant förfogande som skyddas av upphovsrätten. Exempelvis hindrar inte upphovsrätten att någon tittar och/eller lyssnar på ett verk, eftersom att enbart titta och/eller lyssna på ett verk inte utgör ett upphovsrättsligt relevant förfogande. Det innebär att om någon vid webbläsning bl.a. tar del av olagligt utlagda verk så kan han eller hon ändå åberopa inskränkningen i 11 a § såvitt avser de tillfälliga kopior som uppkommer i samband med webbläsningen. Oavsett om det är fråga om lagligt eller olagligt material ger bestämmelsen förstås inte någon rätt att ladda ner och spara kopior av verk, eftersom bestämmelsen endast gäller för tillfälliga former av exemplar.

Av bestämmelsens tredje stycke framgår att bestämmelsen inte ger rätt att framställa exemplar av litterära verk i form av datorprogram eller sammanställningar (databaser). Den reglering av mellanhänders ansvar som finns i lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster (e-handelslagen) gäller emellertid även beträffande datorprogram och databaser. När det gäller enskildas webbläsning torde det inte vara särskilt vanligt att det uppstår tillfälliga kopior av självständiga datorprogram i samband med webbläsning. I fråga om databaser aktualiseras problemet först om en tillfällig kopia omfattar en tillräckligt stor del av en databas för att den skall anses utgöra en kopia av databasen som sådan.

Framställning av exemplar för privat bruk

12 §

Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Såvitt gäller litterära verk i skriftlig form får exemplarframställningen dock endast avse begränsade delar av verk eller sådana verk av begränsat omfång. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk.

Första stycket ger inte rätt att

1. uppföra byggnadsverk,

2. framställa exemplar av datorprogram, eller

3. framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital form.

Första stycket ger inte heller rätt att för privat bruk låta en utomstående

1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,

2. framställa bruksföremål eller skulpturer, eller

3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

Denna paragraf ger inte rätt att framställa exemplar av ett verk när det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §.

Paragrafen innehåller en regel om inskränkning i upphovsmannens ensamrätt när det gäller kopiering för privat bruk. Den har behandlats i avsnitt 8.4 i den allmänna motiveringen. Aktuell bestämmelse i direktivet är artikel 5.2.b.

I bestämmelsens första stycke, första punkten har två ändringar gjorts. Till att börja med har det hittills använda uttrycket enskilt bruk bytts ut

Prop. 2004/05:110

382

mot det i direktivet använda uttrycket privat bruk. Motsvarande ändring har gjorts på alla de ställen i paragrafen där uttrycket enskilt bruk tidigare förekommit. Uttrycket ”privat bruk” skall tolkas i ljuset av skrivningen i artikel 5.2.b i direktivet om att kopiering inte får ske om syftet direkt eller indirekt är kommersiellt. Resultatet blir att bestämmelsens tillämpningsområde inskränks, vilket avspeglas i användandet av uttrycket ”privat bruk”. Det råder dock ingen tvekan om att det även fortsättningsvis kommer att vara tillåtet att göra kopior åt sig själv i privatlivet och åt personer inom familje- och umgängeskretsen. En gränsdragningsfråga uppkommer däremot när det gäller kopiering på arbetsplatsen. Det är tänkbart att det även fortsättningsvis kan finnas ett visst utrymme för kopiering på arbetsplatsen för användning i arbetet, så länge detta sker för egen räkning. Det torde däremot inte längre vara acceptabelt att med stöd av bestämmelsen framställa kopior åt kollegor på arbetsplatsen, t.ex. flera tjänstemän inom ett företag eller till varje medlem i ett arbetslag inom en forskningsinstitution (jfr NJA II 1961 s. 122). De exakta gränserna för den tillåtna kopieringen får avgöras i rättspraxis, slutligen av EG-domstolen. För att underlätta möjligheterna till kopiering på arbetsplatser finns en ny bestämmelse om avtalslicens för företagskopiering i 42 b §.

Den andra ändringen i första stycket, första punkten är att uttrycket enstaka exemplar har ändrats till ett eller några få exemplar. Härigenom begränsas det antal exemplar som får framställas med stöd av bestämmelsen. Enligt de ursprungliga förarbetena till bestämmelsen kunde uttrycket ”enstaka” tillåta så många som några tiotal exemplar (NJA II 1961 s. 116). ”Ett eller några få” är mer begränsande. Uttrycket ett eller några få bör tolkas så att antalet tillåtna exemplar varierar beroende av vilken typ av verk det är fråga om och också beroende på situationen (jfr NJA II 1961 s. 115 f.).

I första stycket har vidare en ny andra mening införts. Där anges att exemplarframställning som avser litterära verk i skriftlig form endast får avse begränsade delar av verk eller sådana verk av begränsat omfång. Begränsningen till litterära verk i skriftlig form innebär att kartor och andra i teckning eller grafik eller i plastisk form utförda verk av beskrivande art inte omfattas (jfr 1 § andra stycket URL). Uttrycket skriftlig form omfattar såväl analog skriftlig form, dvs. huvudsakligen papperskopior av t.ex. en bok, som digital skriftlig form, t.ex. ett digitalt exemplar av en bok på hårddisken på en dator eller ett digitalt exemplar i form av en e-bok. Ordalydelsen att endast begränsade delar av litterära verk eller sådana verk av begränsat omfång får kopieras innebär att sådant som hela böcker av normalstor omfattning, t.ex. en lärobok, inte får kopieras som helhet med stöd av 12 §. Begränsade delar av litterära verk, t.ex. ett utdrag ur en roman eller några kapitel i en lärobok, eller sådana verk av begränsat omfång, t.ex. en artikel, får däremot kopieras för privat bruk. Hur stor en begränsad del av ett verk kan vara är beroende av omfattningen av verket och varierar beroende på hur kopieringskänsligt det aktuella verket är, dvs. i linje med vad som gäller i fråga om antal tillåtna exemplar. Att delen skall vara begränsad innebär dock att det alltid är fråga om en mindre del av verket och inte så mycket som hälften eller nästan hälften av ett verk. Naturligtvis kommer det inte att vara möjligt att kringgå bestämmelsen genom att kopiera en

Prop. 2004/05:110

383

begränsad del av ett verk ena dagen och en annan del nästa dag. Prop. 2004/05:110 Kopieringens tillåtlighet får bedömas utifrån ett helhetsperspektiv precis

som gäller antal tillåtna exemplar. Ett verk av begränsat omfång kan vara exempelvis en dikt eller en novell.

Slutligen har ett nytt sista stycke införts i bestämmelsen. Där anges nu att paragrafen inte ger rätt att framställa exemplar av ett verk när det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten i strid med 2 § URL. Lovliga förlagor är till att börja med sådana som framställts och/eller gjorts tillgängliga för allmänheten med rättighetshavarens samtycke. Även utan sådant samtycke kan dock förlagan vara lovlig om den framställts eller gjorts tillgänglig med stöd av en inskränkning i 2 kap. URL. Ett exempel på ett sådant fall är när den relevanta förlagan är ett citat som gjorts med stöd av 22 § URL. Det är den egentliga förlagan som måste vara lovlig. Det innebär att t.ex. sådana tillfälliga kopior som uppstår i ett nätverk, t.ex. på Internet, för att underlätta överföringen av ett verk (jfr 11 a § URL) inte är relevanta vid bedömningen. Den förlaga som är relevant är den eller de som ursprungligen lagts ut på nätverket. Den som bryter mot kravet på lovlig förlaga kan på vanligt sätt straffas för upphovsrättsintrång om uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger. Om man inte alls känner till att förlagan var olovlig och inte heller agerat grovt vårdslöst, t.ex. underlåtit att kontrollera om förlagan var lovlig trots att omständigheterna indikerat motsatsen, blir straffansvar förstås inte aktuellt. Till skillnad från vad som annars gäller vid upphovsrättsintrång behöver man i en situation då man inte haft uppsåt eller varit oaktsam inte heller utge skälig ersättning för intrånget. Detta framgår av 54 § fjärde stycket.

Framställning och spridning av exemplar inom vissa arkiv och bibliotek

16 §

De arkiv och bibliotek som avses i tredje och fjärde styckena har rätt att framställa exemplar av verk, dock inte datorprogram,

1. för bevarande-, kompletterings- eller forskningsändamål,

2. för att tillgodose lånesökandes önskemål om enskilda artiklar eller korta avsnitt eller av material som av säkerhetsskäl inte bör lämnas ut i original, eller

3. för användning i läsapparater.

Exemplar som framställs på papper med stöd av första stycket 2 får spridas till lånesökande. Bestämmelser om avtalslicens för spridning av exemplar till allmänheten i andra fall och för överföring av verk till allmänheten finns i 42 d §.

Rätt till exemplarframställning och spridning enligt denna paragraf har

1. de statliga och kommunala arkivmyndigheterna,

2. Statens ljud- och bildarkiv,

3. de vetenskapliga bibliotek och fackbibliotek som drivs av det allmänna samt

4. folkbiblioteken.

Regeringen får i enskilda fall besluta att vissa andra arkiv och bibliotek än de som anges i tredje stycket skall ha rätt till exemplarframställning enligt denna paragraf.

384

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 8.9, behandlar den exemplarframställning som får ske inom vissa bibliotek och arkiv. Ändringarna är inte direkt föranledda av direktivet. Artikel 5.2.c i direktivet anger dock ramen för bestämmelserna.

Andra stycket har upphävts, vilket innebär att bibliotek och arkiv får framställa exemplar även i digital form för de syften som anges i första stycket 2 och 3. Möjligheten att framställa exemplar även i digital form för de syften som anges i första stycket 1 kvarstår oförändrad. I första stycket 2 har en ändring gjorts som innebär att bestämmelsen i den delen nu endast reglerar exemplarframställning och inte, som tidigare, även spridning av det kopierade materialet till lånesökande. I stället har i det nya andra stycket föreskrivits att exemplar som framställs på papper av det material som får kopieras med stöd av första stycket 2 också får spridas till lånesökande. I och med att andra stycket av bestämmelsen har upphävts kan ett bibliotek t.ex. i ett enskilt fall skanna in en artikel i en databas. På begäran av ett annat bibliotek kan biblioteket sända artikeln per e-post till det biblioteket. Enligt 2 § URL får emellertid material inte sändas till eller hållas tillgängligt för en så vid krets av bibliotek att det blir fråga om en överföring till allmänheten från det sändande bibliotekets sida. Det mottagande biblioteket får endast sprida materialet till en lånesökande i pappersform. Detta kan t.ex. ske genom att datafilen skrivs ut och utskriften lämnas ut till den lånesökande.

I andra stycket finns en hänvisning till en ny avtalslicens i 42 d §. Enligt avtalslicensen möjliggörs för bibliotek och arkiv att på ett enklare sätt kunna träffa avtal om överföring eller spridning av material i annan form än på papper till allmänheten vad gäller enskilda artiklar, korta avsnitt eller material som av säkerhetsskäl inte bör lämnas ut i original, t.ex. via e-post eller genom diskett (se avsnitt 9.4).Det blir till följd av ändringen också möjligt att framställa digitala kopior för användning i läsapparater. Detta möjliggör användning av läsapparater med digital teknik.

När det gäller spridning och överföring till lånesökande kan erinras om att i många fall kan ett arkiv eller ett bibliotek framställa exemplar för lånesökandes räkning med stöd av 12 § URL.

Framställning av exemplar m.m. till personer med funktionshinder

17 §

Var och en får på annat sätt än genom ljudupptagning framställa sådana exemplar av offentliggjorda litterära och musikaliska verk samt av offentliggjorda alster av bildkonst, som personer med funktionshinder behöver för att kunna ta del av verken. Exemplaren får också spridas till dessa personer.

De bibliotek och organisationer som regeringen beslutar i enskilda fall får även

1. överföra exemplar av de verk som avses i första stycket till personer med funktionshinder som behöver exemplaren för att kunna ta del av verken,

2. genom ljudupptagning framställa sådana exemplar av offentliggjorda litterära verk som personer med funktionshinder behöver för att kunna ta del av verken, samt sprida och överföra ljudupptagningarna till dessa personer, och

Prop. 2004/05:110

385

3. framställa sådana exemplar av verk som sänds ut i ljudradio eller television och av filmverk som döva eller hörselskadade behöver för att kunna ta del av verken, samt sprida och överföra exemplar av verken till dessa personer.

Framställning av exemplar, spridning av exemplar och överföring till allmänheten av exemplar med stöd av denna paragraf får inte ske i förvärvssyfte. Exemplaren får inte heller användas för andra ändamål än som avses i paragrafen.

När bibliotek och organisationer sprider exemplar eller överför exemplar av verk till personer med funktionshinder på ett sådant sätt att dessa personer får behålla ett exemplar av verket, har upphovsmannen rätt till ersättning. Detsamma gäller om någon med stöd av första stycket andra meningen överlåter fler än några få exemplar till personer med funktionshinder.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.10 i den allmänna motiveringen. Den innehåller bestämmelser om användningen av vissa typer av skyddade verk till förmån för personer med funktionshinder som behöver särskilda exemplar för att kunna ta del av verken. Artikel 5.3 b i direktivet drar upp ramarna för bestämmelserna men flertalet ändringar i paragrafen är inte direkt föranledda av direktivet.

Första stycket behandlade tidigare rätt att framställa exemplar i blindskrift av utgivna litterära och musikaliska verk. Bestämmelsen har i denna del utvidgats vad gäller sättet för framställningen. I första stycket anges nu att var och en – under vissa i bestämmelsen närmare angivna förutsättningar – får framställa sådana exemplar av litterära och musikaliska verk samt alster av bildkonst som personer med funktionshinder behöver för att kunna ta del av verken. Undantaget är dock framställning genom ljudupptagning, dvs. talböcker.

Någon begränsning i den teknik som får användas vid exemplarframställningen görs inte utöver begränsningen vad gäller ljudupptagningar. Förutom den redan tidigare tillåtna tekniken, framställning i blindskrift, omfattas såväl reprografiska förfaranden som framställning av exemplar med digital teknik av bestämmelsen. Exempelvis är det möjligt att med stöd av bestämmelsen genom tryckteknik framställa taktila bilder, dvs. bilder man kan känna. Det är också möjligt att skanna in en digital kopia av ett verk till personer med funktionshinder som behöver exemplaret för att kunna ta del av verket. Bestämmelsen ger också möjlighet att framställa en kopia i digital form av en förlaga i digital form till en person med funktionshinder som behöver ett sådant exemplar för att kunna ta del av ett verk. Även en återgivning av ett litterärt verk eller alster av bildkonst genom användning av teckenspråk omfattas av bestämmelsen. Det är således t.ex. möjligt att framställa ett exemplar genom att filma någon som med användning av teckenspråk återger litterära eller musikaliska verk eller alster av bildkonst. Det verk som kopieras måste vara offentliggjort. Vad som avses med det framgår av 8 § första stycket URL. Genom valet av uttrycket ”offentliggjort” ges möjlighet till exemplarframställning även av litterära verk som t.ex. upphovsmannen valt att endast publicera på Internet. Någon utgivning av papperskopior av verket behöver alltså inte ha ägt rum.

Med uttrycket funktionshinder avses som regel förvärvade eller medfödda fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av funktionsförmågan på grund av sjukdom eller skada (jfr prop.

Prop. 2004/05:110

386

1992/93:159 s. 55). Exemplarframställning får dock enligt bestämmelsen ske endast om den funktionshindrade personen behöver exemplaret för att kunna ta del av verket. Av detta följer att ett förfogande, t.ex. digitalisering för att den funktionshindrade skall kunna använda ett förstoringsprogram eller en talsyntes, med verket måste ske för att göra det lämpat för de särskilda behov personen med funktionshinder har för att kunna ta del av verket. Inga särskilda kategorier av funktionshinder undantas från bestämmelsens tillämpningsområde. Vilka personer som omfattas av bestämmelsen i första stycket blir i stället en bedömningsfråga utifrån behovet av särskilt anpassade exemplar. Detta innebär att exempelvis vissa dyslektiker kan komma att omfattas av den kategori som kan dra förmån av bestämmelsen. Det avgörande är om personen med funktionshinder inte alls, eller endast med orimliga insatser, kan ta del av verket utan den särskilda anpassningen.

Av bestämmelsen följer vidare att framställda exemplar får spridas till de personer för vilka exemplaren har framställts. Med detta avses endast ett förfogande över just det fysiska exemplar som framställts med stöd av paragrafen. Det kan t.ex. vara fråga om ett exemplar i blindskrift eller den CD-skiva som en e-bok finns nedlagd på. Förfoganden i form av en överföring, t.ex. via ett datornätverk, omfattas alltså inte. I ordalydelsen ligger att förfogandena endast får ske till förmån för personer med funktionshinder som behöver exemplaren för att kunna ta del av verket. Om t.ex. digitala exemplar framställs får de alltså inte spridas till andra. Det ankommer på den som gör förfogandet, t.ex. ett bibliotek som framställer en CD-skiva, att se till att exemplar endast framställs och sprids till dem som är berättigade, dvs. personer med funktionshinder som behöver exemplaren för att kunna ta del av verken.

I andra stycket finns bestämmelser om de förfoganden som bibliotek och organisationer får göra i de fall de givits tillstånd av regeringen.

I andra stycket 1 har införts en ny möjlighet för sådana bibliotek och organisationer att överföra exemplar av de verk som anges i första stycket till personer med funktionshinder som behöver exemplaren för att kunna ta del av verken. Bestämmelsen utgör alltså i denna del en inskränkning i rätten till överföring till allmänheten, se 2 § tredje stycket 1 URL. Själva överföringen i sig behöver inte utgöra en förutsättning för att en person med funktionshinder skall kunna ta del av ett verk. Det kan mycket väl vara så att denne kan ta del av verket på andra sätt, exempelvis genom att en CD-skiva sänds per post till denne. Det avgörande är behovet av ett anpassat exemplar, exempelvis ett digitalt exemplar.

De bibliotek och organisationer som givits tillstånd av regeringen skall vidare, liksom hittills, ha möjlighet att framställa ljudupptagningar av litterära verk. Denna bestämmelse återfinns nu i andra stycket 2. Kravet på att verket skall vara utgivet har dock, i enlighet med vad som föreslagits beträffande verkstyper som omfattas av första stycket, bytts mot ett krav på att det skall vara offentliggjort. Vad som avses med detta krav framgår av 8 § första stycket URL.

De ljudupptagningar som framställs får spridas, t.ex. överlåtas eller lånas ut, eller överföras till personer med funktionshinder som behöver exemplaren för att kunna ta del av verken. Det kommer alltså vara möjligt att exempelvis sända en CD-skiva med vanlig post liksom att

Prop. 2004/05:110

387

sända en talbok t.ex. via e-post direkt till personer med funktionshinder, även om detta skulle vara att anse som en överföring till allmänheten. Självfallet ankommer det på det bibliotek eller den organisation som har tillståndet att se till att exemplar inte sprids eller överförs till andra än de personer med funktionshinder som är berättigade enligt bestämmelsen.

I andra stycket 3 har införts en ny möjlighet att framställa exemplar av verk som sänds ut i radio eller television och av filmverk, för användning av hörselskadade och döva. De exemplar som får framställas är endast sådana som döva eller hörselskadade behöver för att kunna ta del av verken. Det måste alltså vara fråga om någon form av bearbetning av verket så att det kan användas av döva eller hörselskadade. Det kan gälla exempelvis situationer där ett filmverk måste förses med text eller då ljudet med hjälp av teckenspråk återges genom en infälld bildruta. De framställda exemplaren får även spridas och överföras till de berättigade personerna (dvs. döva eller hörselskadade som behöver exemplaren för att kunna ta del av verken).

I det nya tredje stycket anges att de förfoganden som paragrafen tillåter inte får ske i förvärvssyfte. Det är den som ansvarar för själva förfogandet som inte får göra förfogandet i förvärvssyfte. De relevanta aktörerna är således den som framställer exemplar och sprider dessa enligt första stycket eller de bibliotek och organisationer som efter tillstånd från regeringen framställer exemplar, sprider exemplar eller överför verk till allmänheten med stöd av någon av bestämmelserna i andra stycket. Bestämmelsen hindrar inte att dessa aktörer anlitar någon utomstående (det kan vara exempelvis en författare, en skådespelare eller ett bolag) för att t.ex. utföra inläsningen av ett litterärt verk även om den som gör inläsningen tar betalt för denna. Varken personer som utför förfoganden med stöd av första stycket eller bibliotek och organisationer som förfogar över verk med stöd av andra stycket får däremot överlåta eller överföra exemplar i förvärvssyfte. Begreppet innebär bl.a. att vinstdrivande bolag inte kan komma i fråga för ett tillstånd enligt paragrafens andra stycke annat än i undantagsfall. För att kunna komma i fråga måste de visa att just de förfoganden det är fråga om sker utan förvärvssyfte. Kravet på att förfogandet inte skall ske i förvärvssyfte innebär dock inte att inskränkningen inte kan utnyttjas för att framställa exemplar m.m. som personer med funktionshinder har nytta av i sin förvärvsverksamhet. Om personen med funktionshinder själv gör förfogandet, t.ex. framställer ett digitalt exemplar av ett verk som han eller hon behöver i sitt arbete för att kunna ta del av verket via ett hjälpmedel, sker ju inte just detta förfogande i förvärvssyfte. Om någon annan framställer exemplaret, t.ex. ett bibliotek eller en organisation, är det relevanta att biblioteket eller organisationen inte gör förfogandet i förvärvssyfte.

I tredje stycket slås vidare fast att de framställda exemplaren inte får användas för andra ändamål än som följer av första och andra styckena. Detta innebär att exemplar inte får spridas eller överföras till andra än personer med funktionshinder som behöver exemplaren för att kunna ta del av verket. Den som fått ett exemplar får alltså inte i sin tur överlåta det vidare eller låna ut det till någon som inte är berättigad till användning av detsamma enligt paragrafen. T.ex. får en talbok inte på

Prop. 2004/05:110

388

något sätt göras tillgänglig för en person som inte har ett sådant funktionshinder som berättigar till användning av talboken.

I det nya fjärde och avslutande stycket föreskrivs att upphovsmannen har rätt till ersättning i de fall exemplar sprids eller verk överförs till personer med funktionshinder på ett sådant sätt att dessa personer får behålla ett exemplar av verket. För sådana bibliotek och organisationer som givits ett särskilt tillstånd av regeringen gäller denna ersättningsskyldighet oavsett hur stor mängd exemplar som överlåts eller överförs. För andra som med stöd av första stycket har framställt och överlåtit exemplar gäller att ersättning skall betalas i det fall fler än några få exemplar överlåts. Detta innebär att det endast är i undantagsfall som ersättning inte skall betalas. Om någon exempelvis framställer och överlåter ett exemplar vardera till flera personer innebär det att fler än några få exemplar har framställts, och ersättning skall därför betalas. Ersättningen är av samma typ som den som gäller enligt bl.a. 18 § första stycket och 26 a § första stycket URL. Ersättningen skall bestämmas till ett skäligt belopp. Faktorer som har betydelse vid skälighetsbedömningen kan t.ex. vara upplagans storlek, verkets art, vilken typ av användning det är fråga om (om det är en mer eller mindre ingripande användning) samt om det finns någon närliggande avtalspraxis. Kan inte någon överenskommelse om ersättningens storlek träffas mellan parterna kan frågan bli föremål för prövning i domstol. Behörig domstol är Stockholms tingsrätt, se 58 § URL.

Framställning av samlingsverk för användning vid undervisning

18 §

Den som framställer ett samlingsverk, sammanställt ur verk från ett större antal upphovsmän, för användning vid undervisning, får återge mindre delar av litterära och musikaliska verk och sådana verk av litet omfång, om det har gått fem år efter det år då verken gavs ut. Konstverk får återges i anslutning till texten, om det har gått fem år efter det år då verket offentliggjordes. Upphovsmännen har rätt till ersättning.

Första stycket gäller inte sådana verk som har skapats för att användas vid undervisning och ger inte rätt att i förvärvssyfte framställa samlingsverk.

Ändringar har gjorts i paragrafen för att anpassa bestämmelsen till artikel 5.3.a i direktivet. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.7 i den allmänna motiveringen. I tredje stycket har förts in en regel om att samlingsverk inte med stöd av paragrafen får framställas i förvärvssyfte.

Vid bedömningen av om förvärvssyfte föreligger skall framställarens verksamhet som sådan beaktas (jfr stycke 42 i ingressen). Är den som framställer eller låter framställa (t.ex. beställer) ett samlingsverk en skola eller en annan enhet inom undervisningsområdet skall därvid själva verksamhetens inriktning vara avgörande. Om denna bedrivs i privat eller offentlig regi är däremot utan betydelse. Det saknar betydelse om någon utomstående, exempelvis ett förlag, som anlitas av t.ex. en grundskola eller ett universitet för att producera ett samlingsverk som skall användas vid skolan eller universitetet har ett förvärvssyfte. Rent kommersiella företag utanför undervisningsområdet kommer däremot

Prop. 2004/05:110

389

inte att kunna stödja sig på bestämmelsen när det gäller egen produktion, utan föregående beställning, av skolantologier. Dessa kommer i fortsättningen att vara tvungna att inhämta tillstånd från de berörda upphovsmännen.

Spridning av exemplar

19 §

När ett exemplar av ett verk med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får exemplaret spridas vidare.

Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form eller filmverk genom utlåning.

Genom ändringarna i paragrafens första stycke genomförs artikel 4.2 i direktivet. De har behandlats i avsnitt 8.11. I jämförelse med den nuvarande lydelsen av 19 § första stycket har den principiellt viktiga ändringen gjorts att regional (EES-vid) konsumtion avseende spridningsrätten nu införts för samtliga typer av upphovsrättsligt skyddade verk. Spridning är tillåten sedan exemplaret med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom EES.

Den nya konsumtionsprincipen gäller alltså för alla typer av verk. Således gäller principen nu även för filmverk och sceniska verk. Tidigare har spridningsrätten för dessa typer av verk inte alls varit föremål för konsumtion. Effekten av konsumtionsbestämmelsen blir dock begränsad för såväl filmverk som sceniska verk genom undantaget i 19 § andra stycket 1. Undantaget innebär att upphovsmän till dessa typer av verk behåller en ensamrätt till uthyrning av verket.

Till följd av att filmverk nu kommer att omfattas av konsumtionsbestämmelsen har i andra stycket 2 införts ett undantag från konsumtionsprincipen när det gäller utlåning av filmverk. Undantaget innebär att en upphovsman har ensamrätt till utlåning till allmänheten av exemplar av filmverk.

Visning av exemplar

20 §

När ett verk har utgivits får de exemplar som omfattas av utgivningen visas offentligt. Motsvarande gäller när upphovsmannen har överlåtit exemplar av ett konstverk.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om konsumtion av ensamrätten till offentlig visning, den s.k. visningsrätten. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.12 i den allmänna motiveringen.

Den ändring som har skett i paragrafen är att dess andra stycke har upphävts. Bakgrunden till detta är den ändring som gjorts i 2 § i fråga om visningsrättens innebörd. Den ändringen innebär att begreppet visning i

Prop. 2004/05:110

390

fortsättningen endast kommer att avse s.k. direkt visning, dvs. visning där allmänheten kan närvara och som sker utan användande av tekniska hjälpmedel. Exempel på direkt visning är när ett konstverk ställs ut eller en uppslagen bok eller ett annat verk förevisas i ett skyltfönster. Exempel på förfoganden som tidigare utgjort s.k. indirekt visning och som fortsättningsvis inte kommer att utgöra visning är tillgängliggörande av konstverk via en diabildsprojektor eller overheadapparat eller tillgängliggörande av konstverk genom film eller television. Dessa förfoganden blir fortsättningsvis att bedöma som offentligt framförande, om det inte är fråga om distansöverföring och som överföring till allmänheten, till den del det är fråga om distansöverföring. Det upphävda andra stycket i 20 § avsåg vissa former av indirekt visning och har därför tagits bort ur denna paragraf. En ny bestämmelse avseende bl.a. de situationerna har införts i 20 a §.

Som framgår av resonemanget ovan är en följd av den ändrade innebörden av begreppet visning att 20 § fortsättningsvis endast kan åberopas vid det som tidigare brukade kallas direkt visning av verk. Sådana förfoganden som tidigare brukade kallas indirekt visning (dvs. nu överföring till allmänheten eller offentligt framförande) och som kunde ske med stöd av 20 § kommer fortsättningsvis att kräva upphovsmannens tillstånd, om inte någon annan inskränkningsbestämmelse i 2 kap. är tillämplig.

Konstverk som ingår i en film, ett televisionsprogram eller en bild

20 a §

Var och en får genom film eller televisionsprogram framställa och sprida exemplar av konstverk, framföra konstverk offentligt och överföra konstverk till allmänheten, om förfogandet är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller televisionsprogrammets innehåll. Motsvarande förfoganden får göras vad gäller konstverk som förekommer i bakgrunden av eller annars ingår som en oväsentlig del av en bild.

Förfoganden enligt första stycket får dock endast ske om förlagan till det exemplar som framställs när konstverket tas in i filmen, televisionsprogrammet eller bilden är ett exemplar som omfattas av en utgivning av konstverket eller ett exemplar som överlåtits av upphovsmannen. Om någon exemplarframställning inte sker, gäller motsvarande det exemplar som direkt överförs till allmänheten genom televisionsprogrammet.

Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 8.12 i den allmänna motiveringen. Den innehåller en inskränkning i exemplarframställnings- rätten, spridningsrätten, rätten till överföring till allmänheten och rätten till offentligt framförande när det gäller konstverk som ingår i en film eller ett televisionsprogram om förfogandet med konstverket är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller televisionsprogrammets innehåll. Vidare föreskrivs att motsvarande förfoganden får göras vad gäller konstverk som förekommer i bakgrunden av eller annars ingår som en oväsentlig del av en bild. Bestämmelsen utgör bl.a. en motsvarighet till den upphävda bestämmelsen i 20 § andra stycket. Artikel 5.3.i i direktivet har betydelse för paragrafens utformning.

Prop. 2004/05:110

391

Paragrafen behandlar till att börja med förfoganden med konstverk genom film eller televisionsprogram. Det handlar alltså om konstverk som förekommer i bakgrunden eller annars i mindre omfattning i en film eller ett televisionsprogram. Bestämmelsen träffar enbart konstverk, inte andra typer av verk. Begreppet konstverk innefattar dock även sådant som fotografiska verk och alster av bildkonst. Vad gäller fotografiska bilder som inte utgör verk, se 49 a § som hänvisar till 20 a § URL. En förutsättning för att regeln i 20 a § skall kunna tillämpas är att det är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller televisionsprogrammets innehåll att konstverket ingår däri. Bestämmelsen kan alltså inte åberopas om t.ex. en film om en konstnär innehåller bilder på konstverk som denne har skapat. Inte heller möjliggör den att konstverk annars används för att belysa eller illustrera något i en film eller ett televisionsprogram. Endast om konstverket har en underordnad betydelse i förhållande till filmen eller televisionsprogrammet, t.ex. ingår i bakgrunden eller annars återges mer tillfälligt, är bestämmelsen tillämplig (jfr förarbetsuttalanden till den motsvarande tidigare bestämmelsen avseende indirekt visning av konstverk genom film eller television, NJA II 1961 s. 203). När det gäller televisionsprogram är bestämmelsen tillämplig såväl på direktsända sådana, som på inspelade program.

Vidare omfattar bestämmelsen även förfoganden beträffande konstverk som förekommer i bakgrunden av eller annars ingår som en oväsentlig del av en bild. Det innebär att bestämmelsen i vissa fall även medger förfoganden beträffande konstverk som ingår i stillbilder. Med bild avses såväl bilder som har upphovsrättsligt skydd, framför allt fotografiska verk, som sådana bilder som inte är att anse som verk (jfr 49 a §). Begreppet bild omfattar inte filmverk eller andra rörliga bilder (jfr framför allt 46 §). Bestämmelsen i denna del motsvarar vissa av de situationer när det enligt förarbetsuttalanden tidigare angavs att någon exemplarframställning inte alls skulle anses ha skett. Enligt dessa förarbetsuttalanden blev det inte fråga om exemplarframställning om ett konstverk utgör bakgrund eller annars ingår som en oväsentlig del i en bild (se NJA II 1961 s. 53). Att ett konstverk förekommer i bakgrunden av eller annars ingår som en oväsentlig del av en bild utgör ett något strängare rekvisit än kravet på att förfogandet skall vara av underordnad betydelse med hänsyn till en film eller ett televisionsprograms innehåll. Denna del av bestämmelsen träffar alltså något färre fall än dem som ryms inom den del av bestämmelsen som avser konstverk i film eller televisionsprogram.

Första stycket anger även vilka förfoganden som får göras. Bestämmelsen ger var och en rätt att genom film eller television förfoga över konstverk genom att framställa och sprida exemplar av dem, framföra dem offentligt eller överföra dem till allmänheten. Motsvarande förfoganden får ske med konstverk som förekommer i bakgrunden av eller annars ingår som en oväsentlig del av en bild. När det gäller konstverk i film eller televisionsprogram innebär kravet på att förfogandena måste ske genom filmen eller televisionsprogrammet, precis som i dag, att de inte får ske separat utan måste göras samtidigt som motsvarande förfogande med filmen eller televisionsprogrammet. Det är alltså inte möjligt att med stöd av bestämmelsen t.ex. göra kopior

Prop. 2004/05:110

392

av en stillbild ur filmen eller televisionsprogrammet som föreställer Prop. 2004/05:110 konstverket. Bestämmelsen innebär självklart inte heller någon rätt att

förfoga upphovsrättsligt med filmen, televisionsprogrammet eller bilden. Dessa förfoganden måste ha stöd i avtal eller i någon annan inskränkningsbestämmelse i 2 kap. URL. 20 a § innebär i detta hänseende endast att om upphovsrättsliga förfoganden med filmen, televisionsprogrammet eller bilden får ske behöver man inte inhämta ett separat samtycke till motsvarande förfogande avseende det konstverk som ingår däri.

I bestämmelsens andra stycke anges ytterligare förutsättningar för att inskränkningen skall vara tillämplig. Förfoganden får endast ske med stöd av bestämmelsen om förlagan till det exemplar som framställs när konstverket tas in i filmen, televisionsprogrammet eller bilden är ett exemplar som omfattas av en utgivning eller ett exemplar som överlåtits av upphovsmannen. Det kan förekomma att ett konstverk ingår i en direktsändning i television, dvs. en direkt överföring av ett televisionsprogram, utan mellanliggande exemplarframställning. Enligt andra stycket andra punkten gäller då motsvarande krav på utgivning eller överlåtelse det exemplar som direkt överförs till allmänheten genom televisionsprogrammet.

Förutsättningarna för att ett verk skall anses utgivet framgår av 8 § andra stycket URL. Enligt denna bestämmelse anses ett verk utgivet om exemplar av det med upphovsmannens samtycke förts i handeln eller annars blivit spridda till allmänheten.

Offentliga framföranden

21 §

Var och en får, med undantag för filmverk och sceniska verk, framföra offentliggjorda verk offentligt

1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvudsakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte samt

2. vid undervisning eller gudstjänst.

Riksdagen samt statliga och kommunala myndigheter får i fall som avses i första stycket 1 även framföra offentliggjorda filmverk och sceniska verk. Verken får framföras endast genom en uppkoppling till ett externt nätverk som tillhandahålls i syfte att tillgodose ett allmänt informationsintresse. Framförandet får ske endast i riksdagens eller myndigheternas egna lokaler.

Första stycket 2 ger inte rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställningar vid undervisning.

Paragrafen innehåller regler om inskränkning i upphovsmannens ensamrätt till offentliga framföranden av verket. Den har behandlats i avsnitt 8.13.

En förutsättning för att 21 § skall vara tillämplig i dag är att det som framförs är ett utgivet verk. Detta krav har nu bytts ut mot ett krav på att

verket

skall vara offentliggjort. Med detta begrepp avses enligt 8 § att

verket

lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Innebörden av

uttrycket lovligen är enligt förarbetena till 8 § att tillgängliggörandet

skett med upphovsmannens samtycke eller med stöd av lag (NJA II 1961

s. 94). Många verk som finns utlagda på Internet har offentliggjorts men

393

inte utgivits. Under senare år har det blivit allt vanligare att t.ex. bibliotek till allmänheten tillhandahåller datorer med tillgång till Internet. Det har inte prövats i rättspraxis om ett sådant tillhandahållande innebär ett offentligt framförande av verk som finns på Internet. Rättsläget är alltså oklart på den punkten. Det är dock inte uteslutet att ett sådant tillhandahållande – i vart fall i vissa situationer– skulle vara att anse som ett offentligt framförande (jfr NJA 1980 s. 123). Genom att kravet på att verket skall vara utgivet nu har ändrats till ett krav på att det skall vara offentliggjort underlättas den angivna typen av tillhandahållande av datorer med Internetuppkoppling till allmänheten.

I den tidigare lydelsen av 21 § anges i andra stycket att första stycket inte gäller sceniska verk och filmverk och inte ger rätt att sända ut verk i ljudradio eller television. I detta lagstiftningsärende har föreslagits en ändring i innebörden av begreppet offentligt framförande. Distansöverföringar kommer fortsättningsvis inte alls att klassificeras som offentliga framföranden utan hamnar i stället i den nya kategorin överföring till allmänheten. Detta innebär att radio- och televisionsutsändningar av verk fortsättningsvis inte kommer att bedömas som offentliga framföranden utan som överföring till allmänheten. Begränsningen i andra stycket när det gäller rätt att sända ut verk i ljudradio eller television har mot denna bakgrund tagits bort. Det innebär, som framgått, inte någon ändring av rättsläget.

Resterande del av andra stycket har nu flyttats till första stycket. Där anges nu som huvudregel att filmverk och sceniska verk inte får framföras offentligt med stöd av bestämmelsen. I andra stycket har införts ett undantag från denna huvudregel. Enligt detta är det tillåtet för riksdagen samt statliga och kommunala myndigheter att även framföra offentliggjorda filmverk och sceniska verk i fall som avses i första stycket 1 (dvs. när framförandet av sådana verk inte är det huvudsakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte). Verken får dock framföras endast genom en uppkoppling till ett externt nätverk som tillhandahålls i syfte att tillgodose ett allmänt informationsintresse. Vidare får framförandet ske endast i riksdagens eller myndigheternas egna lokaler. Även denna ändring har betydelse för exempelvis biblioteks möjlighet att tillhandahålla datorer med Internetuppkoppling till allmänheten, i den mån de därmed framför verk offentligt. Såväl filmverk som sceniska verk förekommer på Internet. Genom ändringen möjliggörs för bibliotek och andra myndigheter att tillhandahålla datorer med Internetuppkoppling i sina lokaler, även om de därmed skulle anses framföra filmverk och sceniska verk. Det blir däremot förstås inte möjligt för dem att med stöd av bestämmelsen arrangera en särskild filmförevisning eller en teaterföreställning.

Det bör understrykas att 21 § endast behandlar offentligt framförande enligt den nya begränsade innebörden av detta begrepp. Bestämmelsen ger alltså inte i något fall möjlighet att utföra distansöverföringar av verk, t.ex. lägga ut ett verk på en webbplats på Internet eller sända ut det i radio eller television.

Prop. 2004/05:110

394

Prop. 2004/05:110

Återgivning av konstverk och byggnader

23 §

Offentliggjorda konstverk får återges

1. i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning som inte framställts i förvärvssyfte,

2. i anslutning till texten i en kritisk framställning, dock inte i digital form och

3. i en tidning eller tidskrift i samband med en redogörelse för en dagshändelse, dock inte om verket har skapats för att återges i en sådan publikation.

Första stycket gäller endast om återgivningen sker i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 8.15, rör återgivning av konstverk i vissa angivna fall. De ändringar som gjorts i paragrafen i sak är föranledda av direktivet (artiklarna 5.3.a och 5.3.o).

En redaktionell uppdelning har gjorts beträffande första stycket punkten 1 på så sätt att den nya punkten 1 avser vetenskapliga framställningar och den nya punkten 2 avser kritiska framställningar.

Vetenskapliga framställningar omfattas även fortsättningsvis av inskränkningen, dock med den begränsningen att den endast gäller icke- kommersiella framställningar, dvs. sådana framställningar som inte har framställts i förvärvssyfte. Med sådana framställningar avses exempelvis doktorsavhandlingar och andra vetenskapliga framställningar som inte har tryckts i överupplaga för att säljas. Liksom tidigare är återgivningen av konstverk i vetenskapliga framställningar inte begränsad till vissa former av förfoganden. Återgivning enligt bestämmelsen kan alltså fortfarande ske i såväl analog som digital form.

I kritiska framställningar kan däremot, enligt den nya lydelsen av bestämmelsen, återgivningen av konstverk inte längre ske i digital form, t.ex. på Internet. Om ett konstverk återges i samband med en redogörelse för en dagshändelse, t.ex. i en recension av en ny utställning eller av en nyligen utkommen konstbok, kommer emellertid återgivningen fortfarande att kunna ske även i digital form enligt första stycket 3.

Bestämmelsen om återgivning av konstverk i samband med en redogörelse för en dagshändelse, som tidigare fanns i första stycket 2, har på grund av den nya uppdelningen av kritisk och vetenskaplig framställning i två separata punkter, placerats i en ny punkt 3. Denna förändring är enbart redaktionell och innebär således inte någon ändring i sak.

24 §

Konstverk får avbildas

1. om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats utomhus,

2. om syftet är att annonsera en utställning eller försäljning av konstverken, men endast i den utsträckning som behövs för att främja utställningen eller försäljningen, eller

3. om de ingår i en samling, i kataloger, dock inte i digital form. Byggnader får fritt avbildas.

395

I paragrafens första stycke har vissa ändringar gjorts för att uppnå överensstämmelse med direktivet (artikel 5.3.j och 5.3.o). Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.16 i den allmänna motiveringen. Enligt första stycket 2 får konstverk nu endast avbildas om syftet är att annonsera en utställning eller en försäljning och endast i den utsträckning som behövs för att främja utställningen eller försäljningen. Det sistnämnda ledet uttrycker bl.a. att det inte är tillåtet att med stöd av bestämmelsen producera mer marknadsföringsmaterial än vad som motiveras av det informationssyfte produkten skall tjäna.

Den särskilda bestämmelsen om avbildning av konstverk i kataloger över samlingar har tagits in i en ny tredje punkt. Enligt den bestämmelsen kan konstverk avbildas för exempelvis interna dokumentationsändamål. Bestämmelsen ger dock endast rätt till avbildning i analog form. Detta innebär emellertid inte att det under alla förhållanden är otillåtet att med stöd av första stycket avbilda konstverk i digitala kataloger. Om syftet med en katalog är att annonsera en utställning eller försäljning får konstverket avbildas även digitalt enligt första stycket 2, så länge det sker i den utsträckning som behövs för att främja utställningen eller försäljningen.

Ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar för ljud- eller bildupptagning

26 k §

När en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller till landet inför anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk, har upphovsmän till skyddade verk som därefter har sänts ut i ljudradio eller television eller som har getts ut på anordningar genom vilka de kan återges rätt till ersättning av näringsidkaren.

Upphovsmännen har dock inte rätt till ersättning, om de tillverkade eller införda anordningarna skall

1. användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk,

2. föras ut ur landet eller

3. användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionshinder.

Paragrafen är den första av tre paragrafer om kassettersättning. Endast de två första styckena av tidigare fyra i paragrafen står kvar i 26 k §. Resterande delar av bestämmelsen har placerats i de två efterföljande paragraferna, 26 l och 26 m §§. Bestämmelserna om kassettersättning har behandlats i avsnitt 8.5 i den allmänna motiveringen. Artikel 5.2.b i direktivet har betydelse för bestämmelserna.

I första stycket och i andra stycket 1 har gjorts en följdändring till ändringen i 12 § URL. Uttrycket enskilt bruk har där bytts ut mot uttrycket privat bruk.

Det undantag från skyldigheten att betala kassettersättning som finns i andra stycket 3 har anpassats till förändringarna i 17 § URL. Undantaget har tidigare endast avsett anordningar som skall användas till framställning av exemplar av verk åt synskadade eller hörselskadade. Det avser nu alla anordningar avsedda att användas till framställning av

Prop. 2004/05:110

396

exemplar av verk till personer med funktionshinder. Beträffande den närmare innebörden av detta uttryck, se kommentaren till 17 § URL.

26 l §

Ersättningen enligt 26 k § är

1. för en anordning för analog upptagning: två och ett halvt öre för varje möjlig upptagningsminut,

2. för anordningar där digital upptagning kan ske upprepade gånger: 0,4 öre per megabyte lagringsutrymme,

3. för andra anordningar där digital upptagning kan ske: 0,25 öre per megabyte lagringsutrymme.

Näringsidkaren har rätt till nedsättning av ersättningsbeloppen enligt första stycket, om

1. upphovsmännen på annat sätt kompenseras för framställning av exemplar av sådana verk som avses i 26 k §, eller

2. om ersättningen med hänsyn till omständigheter hänförliga till en anordning eller i övrigt förhållandena på marknaden är oskäligt hög.

Paragrafen är den andra av tre paragrafer om kassettersättning. Den innehåller regler om kassettersättningens storlek och en rätt för de berörda näringsidkarna att i vissa fall få ersättningsbeloppen nedsatta. Bestämmelserna om kassettersättning har behandlats i avsnitt 8.5 i den allmänna motiveringen. Artikel 5.2.b i direktivet har betydelse för bestämmelserna. Lagtexten har i huvudsak utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

I första stycket 1 finns en beräkningsgrund för kassettersättning avseende anordningar för analog upptagning. Denna beräkningsgrund är utformad efter mönster från vad som hittills har gällt för alla typer av anordningar. Ersättningen har höjts från två öre per möjlig upptagningsminut till två och ett halvt öre per möjlig upptagningsminut. Till skillnad från vad som hittills har gällt föreskrivs inte längre någon taknivå för ersättningen.

Nästa punkt (första stycket 2) avser digitala anordningar där digital upptagning kan ske upprepade gånger. I denna kategori hamnar till att börja med apparater av olika slag som har en fast lagringsenhet, dvs. t.ex. MP3-spelare och DVD-spelare med fasta lagringsenheter. Även lösa lagringsenheter till MP3-spelare och DVD-spelare hamnar i denna kategori, liksom CD-skivor och DVD-skivor som kan användas för flera upptagningar (betecknas normalt RW). Kassettersättningen skall i dessa fall beräknas på anordningens lagringskapacitet uttryckt i megabyte. Ersättningen är 0,4 öre per megabyte lagringsutrymme. Inte heller här gäller någon taknivå för ersättningen.

Den sista punkten (första stycket 3) avser andra anordningar där digital upptagning kan ske, dvs. anordningar som endast kan användas för en upptagning. I denna kategori hamnar t.ex. CD-R-skivor och DVD-R- skivor. Ersättningen är i detta fall 0,25 öre per megabyte lagringsutrymme. Någon taknivå gäller inte heller för dessa fall.

I bestämmelsens andra stycke har en ny regel om nedsättning av ersättningsbeloppen i vissa fall införts. Enligt denna har en näringsidkare rätt att få beloppet avseende kassettersättningen nedsatt om upphovsmännen kompenseras på annat sätt för exemplarframställningen eller om ersättningen med hänsyn till omständigheter hänförliga till en anordning eller i övrigt förhållandena på marknaden är oskäligt hög.

Prop. 2004/05:110

397

Ett skäl för nedsättning är alltså att upphovsmännen kompenseras för exemplarframställningen på annat sätt. Som exempel kan nämnas om konsumenter i samband med köp av exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk också betalar för rätten att framställa ett visst antal kopior av verken. Det skulle då kunna finnas anledning att sätta ned kassettersättningen avseende de upptagningsanordningar som används för sådan kopiering. Ett sätt att tillämpa denna regel kan vara att parterna, om det t.ex. på grundval av marknadsundersökningar eller liknande framgår att viss del av det material som kassettersättning betalas för används för kopiering som upphovsmännen tar betalt för i samband med att förlagan säljs, sätter ned ersättningen.

Ersättningen kan också sättas ned om den med hänsyn till omständigheter hänförliga till en anordning eller i övrigt förhållandena på marknaden är oskäligt hög. Syftet med regeln är bl.a. att åstadkomma att kassettersättningens storlek anpassas på ett rimligt sätt till priset på olika anordningar, så att marknadsstörningar eller för stora belastningar i slutledet för konsumenterna, inte uppstår. Parterna, dvs. rättighetshavarna å ena sidan och importörer och tillverkare å andra sidan får alltså använda regeln för att se till att ersättningen för varje typ av anordning inte blir orimlig i förhållande till ett ungefärligt konsumentpris för anordningen i fråga.

En annan omständighet hänförlig till anordningen som kan behöva beaktas är om en viss typ av digital anordning nästan enbart används till lagring av sådant material som är mycket utrymmeskrävande, t.ex. rörliga bilder. Det kan då finnas anledning att sänka ersättningsbeloppen för den typen av anordningar.

Syftet är även att hantera andra situationer där ersättningen med hänsyn till förhållandena på marknaden blir oskäligt hög. Ett exempel på sådana omständigheter är en situation där nedsättning av ersättningsnivån på grundval av avtal mellan parterna redan tillämpas på marknaden, nämligen avseende bl.a. CD-R- och CD-RW-skivor. Enligt parternas uppgifter är grunden för detta avtal att skivorna används även till annat än kopiering för privat bruk. Att vissa anordningar - trots att de i och för sig är särskilt ägnade för kopiering för privat bruk och därmed ersättningspliktiga - används i stor utsträckning även till annat är alltså också en grund för nedsättning av ersättningen.

Om parterna inte kan komma överens om nedsättning av ersättningen får saken avgöras av allmän domstol. Parter i ett sådant mål blir den näringsidkare (eller en organisation som är ombud för flera näringsidkare) som önskar nedsättning och den organisation som driver in kassettersättningen på området (se vidare 26 m §).

26 m §

Endast organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade svenska upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området har rätt att kräva in och träffa avtal om att sätta ned ersättning enligt 26 k och 26 l §§. Organisationen skall kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen skall rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med rättighetshavare som organisationen företräder.

Prop. 2004/05:110

398

Näringsidkare som avses i 26 k § första stycket skall anmäla sig hos en sådan organisation som avses i första stycket. Näringsidkaren skall på begäran av organisationen redovisa det antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning, anordningarnas upptagningstid eller lagringskapacitet, om anordningarna kan användas för digital upptagning upprepade gånger och när anordningarna tillverkades eller infördes. Av redovisningen skall framgå antalet anordningar enligt 26 k § andra stycket.

Paragrafen är den sista av de tre paragraferna om kassettersättning. Den innehåller regler om ersättningsrättens förvaltning, om anmälningsskyldighet och om redovisningsskyldighet och motsvarar stycke tre och fyra i den tidigare bestämmelsen om kassettersättning. Bestämmelserna om kassettersättning har behandlats i avsnitt 8.5 i den allmänna motiveringen. Artikel 5.2.b i direktivet har betydelse för bestämmelserna.

I paragrafens första stycke har uttryckligen angetts att endast en sådan organisation som får kräva in kassettersättning har rätt att träffa avtal om nedsättning av ersättningen enligt 26 l §. På upphovsmannasidan är det alltså alltid en organisation som företräder upphovsmännen i sådana situationer. Kan parterna inte komma överens om ersättningens storlek kan frågan prövas av domstol. Även i en sådan process företräds upphovsmännen av samma typ av organisation. Skulle en enskild upphovsman anse att organisationen agerat oaktsamt t.ex. när ett avtal om nedsättning av kassettersättning träffats, kan upphovsmannen enligt allmänna rättsgrundsatser föra skadeståndstalan mot organisationen. Upphovsmannen har däremot, som framgått, inte möjlighet att delta som part i ett avtal eller en tvist i domstol med en näringsidkare om ersättningens storlek.

Den enda materiella ändring som i övrigt gjorts i bestämmelsen är att redovisningsskyldigheten fortsättningsvis även omfattar anordningarnas lagringskapacitet i de fall detta är aktuellt och om anordningarna kan användas för digital upptagning upprepade gånger. Detta är en följd av att lagringskapaciteten nu införs som grund för beräkningen när det gäller anordningar för digital upptagning och av att det införs en särskild beräkningsgrund för anordningar som kan användas för digital upptagning upprepade gånger (se 26 l §).

I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i bestämmelsen.

Avtal om offentligt framförande m.m.

30 §

Överlåts rätt att överföra ett verk till allmänheten eller att framföra det offentligt, skall överlåtelsen gälla för en tid av tre år och inte medföra ensamrätt. Har längre giltighetstid än tre år bestämts och är ensamrätt avtalad, får upphovsmannen ändå själv överföra eller framföra verket eller överlåta sådan rätt åt annan, om rätten under en tid av tre år inte tagits i bruk.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte filmverk.

Ändringarna i paragrafen är följdändringar till införandet av begreppet överföring till allmänheten som en underkategori till begreppet tillgängliggörande för allmänheten i 2 § URL. Vissa förfoganden som tidigare utgjorde offentligt framförande – och därmed omfattades av 30 §

Prop. 2004/05:110

399

– kommer fortsättningsvis att utgöra överföring till allmänheten (se Prop. 2004/05:110 vidare avsnitt 7 i den allmänna motiveringen och kommentaren till 2 §

URL). I 30 § har nu som en följd av denna ändring angetts att bestämmelsen även avser överlåtelse av rätt att överföra ett verk till allmänheten. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i paragrafen.

3 a kap. Avtalslicenser

Gemensamma bestämmelser om avtalslicenser

42 a §

En avtalslicens som avses i 42 b–42 f §§ gäller för utnyttjande av verk på visst sätt, när ett avtal har ingåtts om utnyttjande av verk på sådant sätt med en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området. Avtalslicensen ger användaren rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avtalet trots att verkens upphovsmän inte företräds av organisationen.

För att ett verk skall få utnyttjas med stöd av 42 c § krävs att avtalet med organisationen har ingåtts av någon som bedriver undervisningsverksamhet i organiserade former.

När ett verk utnyttjas med stöd av 42 e § har upphovsmannen rätt till ersättning.

När ett verk utnyttjas med stöd av 42 b–42 d eller 42 f § tillämpas följande. De villkor i fråga om rätten att utnyttja verket som följer av avtalet gäller. Upphovsmannen skall i fråga om ersättning som lämnas enligt avtalet och förmåner från organisationen vilka väsentligen bekostas genom ersättningen vara likställd med de upphovsmän som organisationen företräder. Upphovsmannen har dock oavsett detta alltid rätt till ersättning som hänför sig till utnyttjandet, om han begär det inom tre år efter det år då verket utnyttjades. Krav på ersättning får riktas endast mot organisationen.

Gentemot den som använder ett verk med stöd av 42 f § får krav på ersättning göras gällande endast av de avtalsslutande organisationerna. Kraven skall framställas samtidigt.

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 9.1 i den allmänna motiveringen, motsvarar nuvarande 26 i § URL med den ändringen att 13, 26 d och 26 f §§ URL byter paragrafnummer. Dessutom görs tillägg i paragrafens första respektive fjärde stycke för de nya avtalslicensbestämmelserna, dvs. avtalslicensen för exemplarframställning inom myndigheter, företag och organisationer m.fl. (42 b § URL) och avtalslicensen avseende arkivs och biblioteks möjligheter att överföra verk till allmänheten och att sprida exemplar i annat än pappersform (42 d § URL). I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i paragrafen.

Framställning av exemplar inom myndigheter, företag och organisationer m.fl.

42 b §

Riksdagen, beslutande kommunala församlingar, statliga och kommunala myndigheter samt företag och organisationer får för att tillgodose behovet av information inom sin verksamhet framställa exemplar genom reprografiskt förfarande av utgivna litterära verk och av konstverk som

400

finns återgivna i anslutning till texten i ett sådant verk, om avtalslicens gäller enligt 42 a §.

Första stycket gäller inte, om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot exemplarframställningen.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om avtalslicens rörande reprografisk kopiering, dvs. främst fotokopiering, inom myndigheter, företag och organisationer m.fl. Den har behandlats i avsnitt 9.2 i den allmänna motiveringen.

Bestämmelsen är avsedd att underlätta rättighetsklarering när det gäller fotokopiering m.m. på arbetsplatser, dvs. såväl inom offentlig verksamhet som inom det privata näringslivet. Uppräkningen av riksdagen, beslutande kommunala församlingar, statliga och kommunala myndigheter samt företag och organisationer är avsedd att vara heltäckande. Med begreppet företag avses t.ex. bolag, ekonomiska föreningar och enskilda näringsidkare.

Avtalslicensbestämmelsen avser endast material som skall användas för att tillgodose behovet av information inom verksamheten, t.ex. facklitteratur som behövs i arbetet. När det gäller framställningssättet är bestämmelsen begränsad till kopiering genom reprografiskt förfarande. Detta begrepp har tidigare använts i bestämmelsen om avtalslicens för undervisningsändamål (tidigare 13 §, nu 42 c §) och i bestämmelsen om framställning av exemplar inom arkiv och bibliotek (16 §). Begreppet reprografiskt förfarande omfattar framförallt fotokopiering. Många moderna apparater för fotokopiering innefattar ett mellanled där en digital kopia framställs innan den slutliga papperskopian produceras. Även sådana kopieringsprocesser omfattas av bestämmelsen.

Rätten enligt avtalslicensen omfattar kopiering av utgivna litterära verk och av konstverk som finns återgivna i anslutning till texten i ett utgivet litterärt verk.

I bestämmelsens andra stycke anges att upphovsmannen har möjlighet att meddela förbud mot exemplarframställning. Motsvarande skyddsregler för upphovsmännen gäller enligt den befintliga avtalslicensen på undervisningsområdet (tidigare 13 § URL, nu 42 c § URL).

Ytterligare bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för avtalslicensen finns i 42 a §. Genom en ändring i 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister har den lagen gjorts tillämplig på den nya bestämmelsen i 42 b §.

Framställning av exemplar inom undervisningsverksamhet

42 c §

För undervisningsändamål får exemplar framställas av offentliggjorda verk, om avtalslicens gäller enligt 42 a §. Exemplaren får användas endast i undervisningsverksamhet som omfattas av det avtal som förutsätts för uppkomsten av avtalslicensen.

Första stycket gäller inte, om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot exemplarframställningen.

Prop. 2004/05:110

401

Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 9.3 i den allmänna motiveringen, avser den kopiering som får ske inom undervisningsområdet om avtalslicens gäller enligt 42 a § URL. Bestämmelsen, som tidigare funnits i 13 § URL, har, bortsett från upptagningar av verk som sänds ut i ljudradio eller television, hittills endast omfattat exemplarframställning genom reprografiskt förfarande. Den har nu utvidgats till att även omfatta kopiering i digital form. Detta innebär att nu även kopiering av material från analog form till digital, från digital form till analog och från digital form till digital omfattas av bestämmelsen om avtalslicens. Sålunda kan exempelvis en lärare, om avtal har träffats inom ramen för avtalslicensen, skanna in en reprografisk kopia i sin dator och därefter kopiera den till elevernas datorer, t.ex. via e-post. Läraren kan även inom ramen för avtalslicensen hämta hem en artikel från Internet och kopiera den till ett antal elevers datorer eller skriva ut den på papper och sedan fotokopiera den till eleverna.

I bestämmelsens andra stycke anges att upphovsmannen har möjlighet att meddela förbud mot exemplarframställning. Samma regler till skydd för upphovsmännen gäller enligt den befintliga avtalslicensen på undervisningsområdet (tidigare 13 § URL).

Ytterligare bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för avtalslicensen finns i 42 a §.

Till följd av att begränsningen till reprografiskt förfarande tas bort är det inte längre nödvändigt att särskilt nämna att bestämmelsen också omfattar upptagningar av verk som sänds ut i ljudradio eller television. Rätten att göra sådana upptagningar omfattas i stället av den generella rätten att framställa exemplar om avtalslicens gäller.

Arkivs och biblioteks möjligheter att överföra verk till allmänheten m.m.

42 d §

De arkiv och bibliotek som avses i 16 § tredje och fjärde styckena har, om avtalslicens gäller enligt 42 a §, rätt

1. att överföra verk, dock inte datorprogram, till lånesökande såvitt gäller enskilda artiklar, korta avsnitt eller material som av säkerhetsskäl inte bör lämnas ut i original, och

2. att sprida exemplar som framställts med stöd av 16 § första stycket 2 till lånesökande i andra fall än de som avses i 16 § andra stycket.

Första stycket gäller inte, om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot överföringen eller spridningen.

Paragrafen behandlar rätten för vissa arkiv och bibliotek att överföra respektive sprida exemplar i annan form än på papper om avtalslicens gäller enligt 42 a § URL. Bestämmelsen, som är ny, är inte direkt föranledd av direktivet. Den har behandlats i avsnitt 9.4 i den allmänna motiveringen.

16 § URL behandlar rätten till exemplarframställning i såväl analog som digital form samt spridning av exemplar som framställs på papper. Den nya avtalslicencen i 42 d § har införts för att underlätta för vissa arkiv och bibliotek att kunna sprida visst material även i annan form samt överföra delar av verk m.m. T.ex. kan ett bibliotek med stöd av den nya

Prop. 2004/05:110

402

bestämmelsen sända kopierade artiklar med e-post eller skicka över en Prop. 2004/05:110 diskett innehållande en artikel till lånesökande om ett avtal har ingåtts

enligt den nya avtalslicensbestämmelsen. Har ett sådant avtal ingåtts ger det även rätt för biblioteket eller arkivet att förfoga över material, i enlighet med de villkor som bestämts i avtalet, från upphovsmän som inte företräds av den avtalsslutande organisationen. Dessa upphovsmäns rättigheter tas till vara genom bestämmelserna i 42 a § URL om rätt till ersättning m.m. I 42 a § finns även andra ytterligare bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för avtalslicensen.

I bestämmelsens andra stycke anges att upphovsmannen har möjlighet att meddela förbud mot överföringen eller spridningen. Samma regler till skydd för upphovsmännen gäller enligt den befintliga avtalslicensen på undervisningsområdet (tidigare 13 § URL, nu 42 c § URL).

Genom en ändring i 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister har den lagen gjorts tillämplig på den nya bestämmelsen i 42 d §.

Utsändning i ljudradio eller television

42 e §

De radio- och televisionsföretag som regeringen i enskilda fall beslutar får sända ut utgivna litterära och musikaliska verk samt offentliggjorda konstverk, om avtalslicens gäller enligt 42 a §.

Första stycket gäller inte sceniska verk och inte heller andra verk, om upphovsmannen har förbjudit företaget att sända ut verket eller det av andra skäl finns särskild anledning att anta att han motsätter sig utsändningen. Första stycket gäller inte sådan vidaresändning som avses i 42 f §.

Vid utsändning över satellit gäller avtalslicensen endast om sändarföretaget samtidigt verkställer utsändning genom en marksändare.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 9.1 i den allmänna motiveringen. Bestämmelserna var tidigare placerade i 26 d §.

Rubriken närmast före paragrafen är ny. Den rubrik som tidigare fanns omedelbart före den aktuella paragrafen avsåg tre paragrafer, 26 d–26 f §§ URL. Av dessa utgjorde två, 26 d och 26 f §§ URL, paragrafer om avtalslicens. Paragraferna om avtalslicenser har nu placerats i ett särskilt kapitel och fått nya numreringar. Som en följd av det avser den gamla rubriken numera enbart 26 e § URL och bestämmelsen i 42 e § har fått en ny rubrik som enbart avser den bestämmelsen.

En annan följd av den ändrade numreringen avseende bestämmelserna om avtalslicens är att två hänvisningar i paragrafens första respektive andra stycke har ändrats. Hänvisningen i första stycket till 26 i § URL har ändrats till en hänvisning till 42 a § URL. Hänvisningen i andra stycket till 26 f § URL har ändrats till en hänvisning till 42 f § URL.

I sak motsvarar bestämmelsen helt den hittillsvarande 26 d §.

403

Vidaresändning av verk i ljudradio- eller televisionsutsändning

42 f §

Var och en har rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel samtidigt och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning, om avtalslicens gäller enligt 42 a §.

Första stycket gäller inte verk till vilka rättigheterna till vidaresändning innehas av det radio- eller televisionsföretag som sänder ut den ursprungliga sändningen.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 9.1 i den allmänna motiveringen. Bestämmelserna var tidigare placerade i 26 f §.

Rubriken närmast före paragrafen är ny och avser enbart 42 f §.

Den hänvisning som tidigare gjordes till 26 i § URL har ändrats till en hänvisning till 42 a § URL. Bakgrunden till ändringen är att bestämmelserna om avtalslicenser har placerats i ett eget kapitel i lagen och på grund av detta fått nya numreringar.

I sak motsvarar bestämmelsen helt den hittillsvarande 26 f §.

5 kap. Vissa upphovsrätten närstående rättigheter

Utövande konstnärer

45 §

En utövande konstnär har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över sitt framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk eller ett uttryck av folklore genom att

1. ta upp framförandet på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning, genom vilken det kan återges,

2. framställa exemplar av en upptagning av framförandet, och

3. göra framförandet eller en upptagning av det tillgängligt för allmänheten.

De rättigheter som avses i första stycket 2 och 3 gäller intill utgången av femtionde året efter det år då framförandet gjordes eller, om upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från framförandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes.

Bestämmelserna i 2 § andra – fjärde styckena, 3, 6–9, 11–12, 16, 17, 21, 22, 25–26 b, 26 e, 26 k–26 m och 27–29 §§, 39 § första meningen samt i 41, 42, 42 a, 42 c, 42 d och 42 f §§ skall tillämpas i fråga om framföranden som avses i denna paragraf.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder tagits upp genom utlåning.

Paragrafen innehåller regler om närstående rättigheter för utövande konstnärer. Den har huvudsakligen behandlats i avsnitt 10 i den allmänna motiveringen men även till viss del i avsnitt 13 där motiven till införandet av ett skydd för uttryck av folklore redovisas. De bestämmelser i direktivet som är av störst intresse är artikel 2 och artikel 3.2.

Prop. 2004/05:110

404

Första stycket i bestämmelsen har formulerats om på så sätt att de Prop. 2004/05:110 utövande konstnärerna nu ges exklusiva ensamrättigheter. Rättigheterna

har tidigare varit utformade som en förbudsrätt. Som närmare utvecklas i den allmänna motiveringen innebär denna ändring inte någon skillnad i praktiken från vad som redan gäller. Även om rättigheterna varit utformade som förbudsrättigheter har de fungerat som ensamrättigheter (se NJA II 1961 s. 302). En annan sak är att det nu, som beskrivs i det följande, har gjorts ändringar vad gäller innehållet i rättigheterna.

I första stycket har vidare den ändringen gjorts att även en utövande konstnärs framförande av ett uttryck av folklore skyddas. Ändringen har föranletts av tillträdet till WIPO-fördraget om framföranden och fonogram. I de flesta fall torde ett uttryck av folklore kunna betecknas som ett litterärt eller konstnärligt verk. Skyddet i 45 § har redan tidigare omfattat framföranden av alla litterära och konstnärliga verk även om verkets skyddstid har gått ut. Det kan dock inte uteslutas att det kan förekomma fall där det som framförs inte är ett verk i upphovsrättslagens mening. I dessa fall får ändringen betydelse.

En utövande konstnär har en nu till innehållet oförändrad ensamrätt avseende sådana åtgärder som utgör en första fixering av framförandet (första stycket 1).

I första stycket 2 har angetts att utövande konstnärer har en ensamrätt att framställa exemplar av upptagningar av sina framföranden. Samtidigt har i tredje stycket i bestämmelsen förts in en hänvisning till 2 § andra stycket URL, där direktivets definition av exemplarframställning tagits in. De utövande konstnärerna får därmed en ensamrätt till exemplarframställning såvitt gäller upptagningar av sina framföranden som fullt ut motsvarar vad direktivet föreskriver. Härigenom får de utövande konstnärerna ett skydd inte bara mot direkt eftergörande av en upptagning utan mot all exemplarframställning oavsett i vilken form eller med vilken metod det sker och oavsett om det sker helt eller delvis. Den särskilda lydelsen om att en upptagning inte får föras över från en anordning till en annan har därför utgått (jfr 2 § andra stycket). Något skydd mot att andra artister imiterar/efterliknar konstnärens framförande ges däremot inte. Detta hänger samman med att exemplarframställningsrätten (bortsett från första upptagningen av framförandet) är kopplad till upptagningar av framförandet. För att det i dessa fall skall vara fråga om ett exemplar måste man kunna konstatera att själva upptagningen har mångfaldigats, vilket inte är fallet om en annan artist imiterar/efterliknar den utövande konstnären.

I första stycket 3 har angetts att en utövande konstnär också har en ensamrätt att göra sitt framförande eller en upptagning av det tillgängligt för allmänheten. Redan tidigare har de utövande konstnärerna haft en rätt att kontrollera tillgängliggörande för allmänheten som i princip motsvarar upphovsmännens ensamrätt i denna del. Den ändrade ordalydelsen innebär alltså inte någon nämnvärd ändring i sak. Tillgängliggörandet kan avse antingen framförandet som sådant, dvs. direktsändningar och dylikt, eller upptagningar av framförandet. Inte heller enligt den ändrade ordalydelsen ges något skydd mot tillgängliggörande för allmänheten av imitationer av konstnärens framförande, eftersom skyddet liksom tidigare tar sikte just på det

specifika framförandet.

405

I 45 § tredje stycket görs en hänvisning också till 2 § tredje och fjärde Prop. 2004/05:110 styckena URL. Detta innebär att de klargöranden av den närmare

innebörden av begreppet tillgängliggörande för allmänheten som återfinns i 2 § tredje och fjärde stycket URL gäller även för de utövande konstnärerna. Den nya struktur inom detta begrepp som nu föreslås i 2 § URL med bl.a. införande av begreppet överföring till allmänheten kommer alltså att gälla även för de utövande konstnärerna.

En hänvisning har i tredje stycket också gjorts till den nya bestämmelse som föreslås i 11 a § URL. Det innebär att en inskränkning i de utövande konstnärernas ensamrätt till exemplarframställning kommer att gälla för s.k. tillfälliga kopior. Vidare har en hänvisning till 17 § URL införts, vilken medför att inskränkningen till förmån för personer med funktionshinder kommer att gälla även i förhållande till utövande konstnärer. Slutligen har en hänvisning gjorts till den generella bestämmelsen om avtalslicenser som finns i 42 a § URL och till den nya bestämmelsen i 42 d § URL om avtalslicens avseende vissa arkiv och biblioteks rätt att till lånesökande överföra och sprida i annat än pappersform enskilda artiklar, korta avsnitt eller material som av säkerhetsskäl inte bör lämnas ut i original.

I övrigt har paragrafen endast ändrats redaktionellt.

Framställare av ljud- eller bildupptagningar

46 §

En framställare av upptagningar av ljud eller rörliga bilder har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över sin upptagning genom att

1. framställa exemplar av upptagningen, och

2. göra upptagningen tillgänglig för allmänheten.

De rättigheter som avses i första stycket gäller till dess femtio år har förflutit efter det år då upptagningen gjordes. Om en ljudupptagning ges ut inom denna tid, gäller rättigheterna i stället till utgången av det femtionde året efter det år då ljudupptagningen första gången gavs ut. Om ljudupptagningen inte ges ut under nämnda tid men offentliggörs under samma tid, gäller rättigheterna i stället till utgången av det femtionde året efter det år då ljudupptagningen först offentliggjordes. Om en upptagning av rörliga bilder har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från upptagningen, gäller rättigheterna enligt första stycket till dess femtio år har förflutit efter det år då upptagningen av rörliga bilder först gavs ut eller offentliggjordes.

Bestämmelserna i 2 § andra – fjärde styckena, 6–9 §§, 11 § andra stycket, 11 a, 12, 16, 17, 21, 22, 25–26 b, 26 e, 26 k–26 m, 42 a, 42 c och 42 d §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna paragraf. Dessutom skall 42 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar än sådana som avses i 47 §.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med framställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder tagits upp genom utlåning.

Paragrafen innehåller regler om närstående rättigheter för framställare av

upptagningar av ljud eller rörliga bilder. Den har behandlats i avsnitt 10 i

406

den allmänna motiveringen. De bestämmelser i direktivet som är av störst intresse är artikel 2, artikel 3.2 och artikel 11.2.

Första stycket i bestämmelsen har formulerats om på så sätt att fonogramframställarna och producenterna av rörliga bilder nu ges exklusiva ensamrättigheter. Rättigheterna har tidigare varit utformade som en förbudsrätt. Som närmare utvecklas i den allmänna motiveringen innebär denna ändring inte någon skillnad i praktiken från vad som redan gäller (jfr NJA II 1961 s. 302 och 306). En annan sak är att det nu, som beskrivs i det följande, har gjorts ändringar vad gäller innehållet i rättigheterna.

I första stycket 1 har angivits att fonogramframställarna och producenterna av rörliga bilder har en ensamrätt till exemplarframställning avseende sina upptagningar. Tidigare har rättigheten bestått i en rätt att förhindra eftergörande av upptagningarna. Ändringen i första stycket 1 har kombinerats med en hänvisning i tredje stycket till 2 § andra stycket URL, där direktivets definition av exemplarframställning tagits in. Fonogramframställarna och producenter av rörliga bilder har således fått en ensamrätt till exemplarframställning avseende sina upptagningar som fullt ut motsvarar vad direktivet föreskriver. Härigenom får rättighetshavarna ett skydd inte bara mot direkt eftergörande av en upptagning utan mot all exemplarframställning oavsett i vilken form eller med vilken metod det sker och oavsett om det sker helt eller delvis. I tredje stycket har vidare även gjorts en hänvisning till 2 § tredje och fjärde stycket URL. Detta innebär att de klargöranden av den närmare innebörden av begreppet tillgängliggörande för allmänheten som återfinns i 2 § tredje och fjärde stycket URL gäller även för producenter av upptagningar av ljud eller rörliga bilder. Det innebär bl.a. att den nya struktur inom detta begrepp som nu föreslås i 2 § URL med bl.a. införande av begreppet överföring till allmänheten kommer att gälla även för dessa rättighetshavare.

I andra stycket har en ändring gjorts i fråga om beräkningen av skyddstidens längd såvitt gäller fonogramframställare. Ändringen är föranledd av att motsvarande ändring genom artikel 11.2 i det nu aktuella direktivet har gjorts i artikel 3.2 i EG-direktivet 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter. Denna ändring var i sin tur föranledd av artikel 17.2 i WIPO-fördraget om framföranden och fonogram. Den ändring som har gjorts är att i de fall en ljudupptagning har getts ut inom 50 år efter upptagningen skall skyddstiden om 50 år alltid räknas från utgivningen. Tidigare gällde att 50-årsperioden skulle räknas från det som inträffade först av offentliggörande eller utgivning, i de fall någon av dessa åtgärder skedde inom 50 år från upptagningen. Om utgivning inte sker inom 50 år från upptagningen men däremot offentliggörande sker inom denna tid, räknas skyddstiden från offentliggörandet. Reglerna har endast ändrats såvitt avser ljudupptagningar. För upptagningar av rörliga bilder gäller samma regler som tidigare. Det innebär att om en och samma upptagning innehåller såväl ljud som rörliga bilder kan olika skyddstid komma att gälla för de olika rättighetshavarna. Detsamma gäller i förhållande till andra närstående rättighetshavare, t.ex. utövande konstnärer.

Prop. 2004/05:110

407

I tredje stycket har en hänvisning gjorts till den nya bestämmelse som föreslås i 11 a § URL. Det innebär att en inskränkning i ensamrätten till exemplarframställning kommer att gälla för s.k. tillfälliga kopior. Vidare har en hänvisning till 17 § URL införts, vilken medför att inskränkningen till förmån för personer med funktionshinder kommer att gälla även i förhållande till fonogramframställare och producenter av rörliga bilder. Slutligen har en hänvisning gjorts till den generella bestämmelsen om avtalslicenser som finns i 42 a § URL och till den nya bestämmelsen i 42 d § URL om avtalslicens avseende vissa arkivs och biblioteks rätt att till lånesökande överföra och sprida i annat än pappersform enskilda artiklar, korta avsnitt eller material som av säkerhetsskäl inte bör lämnas ut i original.

I övrigt har paragrafen endast ändrats redaktionellt.

Användning av ljudupptagningar för offentligt framförande m.m.

47 §

Oavsett bestämmelserna i 45 § första stycket och 46 § första stycket får ljudupptagningar användas vid

1. ett offentligt framförande, eller

2. en överföring till allmänheten utom i fall då överföringen sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till ljudupptagningarna från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

Vid användning som avses i första stycket har framställaren samt de utövande konstnärer vars framförande finns på upptagningen rätt till ersättning. Om två eller flera konstnärer har samverkat vid framförandet, kan den rätt som tillkommer dem göras gällande endast av dem gemensamt. Mot den som har använt anordningen skall konstnärer och framställare göra gällande sina krav samtidigt.

Används en ljudupptagning vid överföring i form av en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning som samtidigt och oförändrat återutsänds (vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller genom kabel gäller följande. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning göras gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett flertal svenska utövande konstnärer eller framställare. Organisationerna skall framställa kraven samtidigt med de krav som avses i 42 a § femte stycket.

Bestämmelsen i 11 § andra stycket skall tillämpas i de fall som avses i denna paragraf.

Denna paragraf gäller inte ljudfilm.

Paragrafen innehåller en regel om tvångslicens beträffande ljudupptagningar. Den har behandlats i avsnitt 10 i den allmänna motiveringen. Artikel 3.2 i direktivet är av relevans för bestämmelsen.

En ändring har gjorts i första stycket i bestämmelsen. Bestämmelsen har tidigare innehållit en tvångslicens avseende all användning av ljudupptagningar vid offentliga framföranden (förutom vad gäller ljudfilm). Begreppet offentligt framförande har tidigare innefattat såväl distansöverföringar som framföranden för en närvarande publik. Distansöverföringarna har nu fått ett eget begrepp i upphovsrättslagen, överföring till allmänheten (se 2 § tredje stycket 1 URL). 47 § har anpassats till denna ändring på så sätt att det anges att även överföring till allmänheten, med ett viktigt undantag, omfattas av tvångslicensen. Undantaget avser distansöverföringar som sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till ljudupptagningarna från en plats och vid en

Prop. 2004/05:110

408

tidpunkt som de själva väljer. Dessa förfoganden omfattas, till skillnad från vad som tidigare gällt, nu inte av tvångslicensen. Exempel på sådana förfoganden är när en ljudupptagning läggs ut på Internet på ett sådant sätt att en Internetanvändare kan välja fritt när han eller hon vill ta del av ljudupptagningen.

T.ex. s.k. streaming, dvs. sådana utsändningar av musik via Internet som sker på samma sätt som traditionella radiosändningar, och liknande förfoganden omfattas däremot alltjämt av tvångslicensen. Det är endast distansöverföringar med interaktivitet avseende möjligheten för allmänheten att välja såväl tidpunkt som plats för mottagandet som, i enlighet med artikel 3.2 i direktivet, undantagits från tvångslicensens tillämpningsområde.

I fjärde stycket har ett antal hänvisningar till andra bestämmelser i upphovsrättslagen tagits bort. Dessa hänvisningar finns även i 45 och 46 §§ URL och saknar därför självständig betydelse i 47 §. Ändringarna innebär alltså inte någon ändring i sak. Endast hänvisningen till 11 § andra stycket URL har fått stå kvar så att det framgår att den bestämmelsen är tillämplig vid sådan användning som avses i 47 §.

I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i bestämmelsen.

Radio- och televisionsföretag

48 §

Ett radio- eller televisionsföretag har, med de inskränkningar som föreskrivs i tredje stycket, en uteslutande rätt att förfoga över en ljudradio- eller televisionsutsändning genom att

1. ta upp utsändningen på en anordning genom vilken den kan återges,

2. framställa exemplar av en upptagning av utsändningen,

3. sprida exemplar av en upptagning av utsändningen till allmänheten,

4. tillåta återutsändning eller en återgivning för allmänheten på platser där allmänheten har tillträde mot inträdesavgift, eller

5. tillåta att en upptagning av utsändningen på trådbunden eller trådlös väg överförs till allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till upptagningen från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

De rättigheter som avses i första stycket 2, 3 och 5 gäller till utgången av femtionde året efter det år då utsändningen ägde rum.

Bestämmelserna i 2 § andra stycket, 6–9 §§, 11 § andra stycket, 11 a, 12, 16, 17, 21, 22, 25–26 b och 26 e §§ skall tillämpas i fråga om ljudradio- och televisionsutsändningar som avses i denna paragraf.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med företagets samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Om ett radio- eller televisionsföretag har krav på ersättning för en sådan vidaresändning som avses i 42 f § och som har skett med företagets samtycke, skall företaget framställa sitt krav samtidigt med de krav som avses i 42 a § femte stycket.

Paragrafen innehåller regler om närstående rättigheter för radio- och televisionsföretag. Den har behandlats i avsnitt 10 i den allmänna motiveringen. De bestämmelser i direktivet som är av störst intresse är artikel 2 och artikel 3.2.

Första stycket i bestämmelsen har formulerats om på så sätt att radio- och televisionsföretagen nu ges exklusiva ensamrättigheter. Rättigheterna har tidigare varit utformade som förbudsrättigheter. Som närmare utvecklas i den allmänna motiveringen innebär denna ändring inte någon

Prop. 2004/05:110

409

skillnad i praktiken från vad som redan gäller (jfr NJA II 1961 s. 302). En annan sak är att det nu, som beskrivs i det följande, har gjorts ändringar vad gäller innehållet i rättigheterna.

I första stycket 2 har nu angetts att radio- och televisionsföretagen har en ensamrätt att framställa exemplar av upptagningar av sina utsändningar. Ändringen i första stycket 2 har kombinerats med en hänvisning i tredje stycket till 2 § andra stycket URL, där direktivets definition av exemplarframställning tagits in. Radio- och televisionsföretagen har således fått en ensamrätt till exemplarframställning avseende sina upptagningar som fullt ut motsvarar vad direktivet föreskriver. Härigenom får rättighetshavarna ett skydd inte bara mot direkt eftergörande av en upptagning utan mot all exemplarframställning oavsett i vilken form eller med vilken metod det sker och oavsett om det sker helt eller delvis. Den särskilda lydelsen om att en upptagning inte får föras över från en anordning till en annan har därför utgått (jfr 2 § andra stycket).

I första stycket 5 har radio- och televisionsföretagen fått en ny rättighet som de inte tidigare haft. Radio- och televisionsföretagen får genom bestämmelsen en rätt enligt artikel 3.2 i direktivet att tillåta att en upptagning av utsändningen på trådbunden eller trådlös väg överförs till allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till upptagningen från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer. Exempel på sådana förfoganden är när en upptagning av ett televisionsprogram läggs ut på Internet på ett sådant sätt att en Internetanvändare kan välja fritt när han eller hon vill ta del av programmet. Det är endast distansöverföringar med interaktivitet avseende möjligheten för allmänheten att välja såväl tidpunkt som plats för mottagandet som nu lagts till bland radio- och televisionsföretagens ensamrättigheter. Skyddstidens längd är enligt bestämmelsens andra stycke densamma beträffande denna nya ensamrättighet som beträffande övriga delar av radio- och televisionsföretagens rättigheter.

Tredje stycket i bestämmelsen innehåller hänvisningar till andra bestämmelser i upphovsrättslagen som skall gälla även för radio- och TV-företag. Bland dessa hänvisningar har några nya nu förts in. En hänvisning har gjorts till den nya bestämmelse som föreslås i 11 a § URL. Det innebär att en inskränkning i ensamrätten till exemplarframställning kommer att gälla för s.k. tillfälliga kopior. Vidare har en hänvisning till 17 § URL införts, vilken medför att inskränkningen till förmån för personer med funktionshinder kommer att gälla även i förhållande till radio- och TV-företag.

I övrigt har paragrafen endast ändrats redaktionellt.

Framställare av kataloger m.m.

49 §

Den som har framställt en katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete i vilket ett stort antal uppgifter har sammanställts eller vilket är resultatet av en väsentlig investering har uteslutande rätt att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten.

Rätten enligt första stycket gäller till dess femton år har förflutit efter det år då arbetet framställdes. Om arbetet har gjorts tillgängligt för

Prop. 2004/05:110

410

allmänheten inom femton år från framställningen, gäller dock rätten till dess femton år har förflutit efter det år då arbetet först gjordes tillgängligt för allmänheten.

Bestämmelserna i 2 § andra – fjärde styckena, 6–9 §§, 11 § andra stycket, 12 § första, andra och fjärde styckena, 14, 16–22, 25, 26–26 b och 26 e §§, 26 g § femte och sjätte styckena samt i 42 a–42 f §§ skall tillämpas på arbeten som avses i denna paragraf. Är ett sådant arbete eller en del av det föremål för upphovsrätt, får denna rätt också göras gällande.

Avtalsvillkor som utvidgar framställarens rätt enligt första stycket till ett offentliggjort arbete är ogiltiga.

Paragrafen innehåller regler om närstående rättigheter för framställare av sammanställningar. Den har behandlats i avsnitt 10 i den allmänna motiveringen.

Redan tidigare har bestämmelsens tredje stycke innehållit en hänvisning till relevanta delar av 2 § URL. I denna del har nu endast redaktionella ändringar gjorts. (Hänvisningen har ändrats till att avse 2 § andra – fjärde styckena i stället för 2 § andra och tredje styckena.) Hänvisningen innebär dock förstås att de nya definitioner som nu görs inom ramen för begreppet tillgängliggörande för allmänheten kommer att gälla även för framställare av sammanställningar.

I och med att det nu i 19 § URL införs en regel om regional konsumtion av spridningsrätten kommer vidare hänvisningen till 19 § URL, som redan finns i 49 §, att innebära att regional konsumtion gäller även såvitt avser spridningsrätten för framställare av sammanställningar.

I tredje stycket har förts in en hänvisning till 12 § fjärde stycket URL, som är ett nytt stycke i den bestämmelsen. Därigenom kommer regeln om att en förlaga för kopiering för privat bruk inte får vara olovlig även att gälla i förhållande till sammanställningar. Har en sammanställning kopierats eller gjorts tillgänglig på sätt som strider mot reglerna i upphovsrättslagen så kommer det således inte fortsättningsvis att vara tillåtet att använda detta exemplar av sammanställningen som förlaga vid kopiering för privat bruk.

I tredje stycket har också tagits in en hänvisning till alla bestämmelser om avtalslicenser i upphovsrättslagen, 42 a – 42 f §§. Det innebär att de två nya bestämmelser om avtalslicenser som nu införs, avtalslicensen avseende kopiering inom myndigheter, företag och organisationer m.fl. (42 b § URL) och avtalslicensen om överföring och spridning av visst material av arkiv och bibliotek (42 d § URL), kommer att gälla också avseende sammanställningar.

I övrigt har paragrafen endast ändrats redaktionellt.

Fotografer

49 a §

Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten. Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett vilken teknik som utnyttjas.

Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett förfarande som är jämförligt med fotografi.

Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit efter det år då bilden framställdes.

Prop. 2004/05:110

411

Bestämmelserna i 2 § andra – fjärde styckena, 3, 7–9, 11 och 11 a §§,

Prop. 2004/05:110

12 § första och fjärde styckena, 16–20 och 23 §§, 24

§ första stycket, 25–

26 b, 26 e, 26 j–28, 31–38, 41, 42, 42 a–42 f

och 50–52 §§ skall

tillämpas på bilder som avses i denna paragraf. Är en sådan bild föremål för upphovsrätt, får denna rätt också göras gällande.

Paragrafen innehåller regler om närstående rättigheter för fotografer. Den har behandlats i avsnitt 10 i den allmänna motiveringen.

Redan tidigare har bestämmelsens tredje stycke innehållit en hänvisning till relevanta delar av 2 § URL. I denna del har nu endast redaktionella ändringar gjorts. (Hänvisningen har ändrats till att avse 2 § andra – fjärde styckena i stället för 2 § andra och tredje styckena.) Hänvisningen innebär dock förstås att de nya definitioner som nu görs inom ramen för begreppet tillgängliggörande för allmänheten kommer att gälla även för fotograferna.

I och med att det nu i 19 § URL införs en regel om regional konsumtion av spridningsrätten kommer vidare hänvisningen till 19 § URL, som redan finns i 49 a §, att innebära att regional konsumtion gäller även såvitt avser fotografers spridningsrätt.

I tredje stycket har förts in en hänvisning till den nya bestämmelsen i 11 a § URL. Inskränkningen i ensamrätten till exemplarframställning såvitt avser s.k. tillfälliga kopior kommer således också att gälla i förhållande till fotografer. Vidare har en hänvisning tagits in till 12 § fjärde stycket URL, som är ett nytt stycke i den bestämmelsen. Därigenom kommer regeln om att en förlaga för kopiering för privat bruk inte får vara olovlig även att gälla i förhållande till fotografier. Har ett fotografi kopierats eller gjorts tillgängligt på sätt som strider mot reglerna i upphovsrättslagen så kommer det således inte fortsättningsvis att vara tillåtet att använda detta exemplar av fotografiet som förlaga vid kopiering för privat bruk. En hänvisning har också tagits in till den nya 20 a § URL. Det innebär att om ett fotografi som skyddas enligt 49 a § tas med i en film eller ett televisionsprogram är det tillåtet att framställa och sprida exemplar av fotografiet, framföra det offentligt och överföra det till allmänheten om förfogandet avseende fotografiet är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller televisionsprogrammets innehåll och om övriga förutsättningar enligt 20 a § URL är uppfyllda. Motsvarande förfoganden får göras beträffande fotografier som förekommer i bakgrunden av eller annars ingår som en oväsentlig del av en bild.

I tredje stycket har också tagits in en hänvisning till samtliga bestämmelser om avtalslicenser i upphovsrättslagen, 42 a – 42 f §§. Det innebär att de två nya bestämmelser om avtalslicenser som nu införs, avtalslicensen avseende kopiering inom myndigheter, företag och organisationer m.fl. (42 b § URL) och avtalslicensen om överföring och spridning av visst material av arkiv och bibliotek (42 d § URL), kommer att gälla också avseende fotografiska bilder.

I övrigt har paragrafen endast ändrats redaktionellt.

412

6 a kap. Skydd för tekniska åtgärder m.m.

Prop. 2004/05:110

Inledande bestämmelser

52 b §

I detta kapitel finns bestämmelser om skydd för tekniska åtgärder och elektronisk information om rättighetsförvaltning.

Med teknisk åtgärd avses i detta kapitel varje verkningsfull teknik, anordning eller komponent som har utformats för att vid normalt bruk hindra eller begränsa exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare.

Med information om rättighetsförvaltning avses all information, även i form av nummer eller koder, som är kopplad till ett exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller som framträder i samband med överföring till allmänheten av ett sådant verk och som syftar till att identifiera verket, upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare eller till att upplysa om villkor för användning av verket. Informationen skall ha lämnats av upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare.

Paragrafen, som är ny, innehåller dels en beskrivning av vad det nya 6 a kap. behandlar, dels definitioner av begreppen teknisk åtgärd respektive information om rättighetsförvaltning. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 11.3.2 och 11.3.7 i den allmänna motiveringen. Genom bestämmelsen genomförs artikel 6.3 och artikel 7.2 i direktivet.

I bestämmelsens första stycke anges att i det nya 6 a kap. finns bestämmelser om skydd för tekniska åtgärder och elektronisk information om rättighetsförvaltning. Det nya kapitlet innehåller de materiella handlingsreglerna avseende detta. En ny straffbestämmelse, 57 b §, har därutöver placerats i 7 kap., som behandlar ansvar och ersättningsskyldighet. Vidare har en ändring gjorts i 59 §.

I bestämmelsens andra stycke återfinns en definition av begreppet teknisk åtgärd. För att det skall vara fråga om en sådan teknisk åtgärd som nu får rättsligt skydd måste den ha utformats till att vid normalt bruk hindra eller begränsa exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk. Det skall alltså vara fråga om ett skydd inriktat på de upphovsrättsligt relevanta förfogandena. Det innebär att en teknik som är inriktad på att hindra något annat än exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten inte är en teknisk åtgärd i lagens mening. Ett exempel på en teknisk åtgärd som är inriktad på att hindra upphovsrättsligt relevanta förfoganden är en kopieringsspärr på en DVD- eller CD-skiva. Kopieringsspärren är utformad för att hindra exemplarframställning av CD-skivan eller DVD- skivan och är alltså en teknisk åtgärd. Ett annat exempel är kryptering eller åtkomstkontroll av ett verk som mot betalning tillhandahålls för nedladdning, dvs. exemplarframställning, på Internet. Som exempel på ett fall då den använda tekniken inte är avsedd att hindra exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten kan nämnas de s.k. regionkoderna avseende DVD-filmer. Dessa har utformats så att DVD-filmen endast kan spelas upp med en DVD-spelare som sålts inom samma geografiska område som filmen. Syftet med detta är att dela upp marknaden för filmverk geografiskt och tidsmässigt. Det är alltså spridning av filmverken som man vill förhindra. Regionkoderna

hindrar dock inte spridningen avseende de fysiska exemplaren av verket,

413

de hindrar endast att man tittar på filmerna i vissa DVD-spelare. Den relevanta upphovsrättsliga åtgärden, att sprida filmerna, kan äga rum helt utan hinder av regionkoderna, och regionkoderna utgör därför inte sådana tekniska åtgärder som skyddas. Ibland har en teknisk åtgärd både ett upphovsrättsligt relevant syfte och ett syfte som inte är upphovsrättsligt relevant. Vad som gäller i den situationen framgår av 52 d § och behandlas närmare i kommentaren till den bestämmelsen.

Åtgärden skall hindra eller begränsa upphovsrättsligt relevanta förfoganden. I och med att det är tillräckligt att åtgärden begränsar sådana förfoganden kan en teknisk åtgärd åtnjuta rättsligt skydd även om den bara hindrar en viss typ av exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten, t.ex. endast digitala förfoganden.

Enligt bestämmelsen skall den tekniska åtgärden skydda ett upphovsrättsligt skyddat verk. Det måste således vara fråga om ett alster som uppnår verkshöjd. Vidare får verkets skyddstid inte ha gått ut. Av 52 h § framgår att skyddet för tekniska åtgärder gäller även i fall då den tekniska åtgärden förhindrar eller begränsar exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten av en prestation skyddad av till upphovsrätten närstående rättigheter.

Vilken typ av teknik som används saknar betydelse. I lagtexten anges att det kan vara frågan om varje teknik, anordning eller komponent. Den tekniska åtgärden måste emellertid vara verkningsfull, dvs. den måste ha effekt. Något krav på att åtgärden skall vara omöjlig att ta sig förbi kan förstås inte ställas upp. Samtidigt får den inte vara så enkel att kringgå att den överhuvudtaget inte kan anses verkningsfull, t.ex. om man med ett enkelt handgrepp kan ta bort en spärr eller tejpa över en kod så att spärren inte fungerar. Var den exakta gränsen går för skydd blir en sak för domstol att avgöra.

Den tekniska åtgärden skall vara inriktad på att förhindra eller begränsa exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare. Det innebär att det inte bara är fråga om fall då det upphovsrättsliga förfogandet skulle innebära upphovsrättsintrång. Även i fall då exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten skulle kunna ske med stöd av en inskränkningsbestämmelse skyddas en teknisk åtgärd som förhindrar eller begränsar sådan kopiering eller sådant tillgängliggörande för allmänheten. Som exempel kan nämnas att en kopieringsspärr på en CD-skiva skyddas som en teknisk åtgärd trots att den inte enbart hindrar kopiering som utgör upphovsrättsintrång utan även förhindrar eller begränsar kopiering för privat bruk.

I bestämmelsens tredje stycke finns en definition av begreppet information om rättighetsförvaltning. Det som avses är framför allt s.k. digitala vattenstämplar med uppgifter som rör förvaltningen av ett verk. Av definitionen framgår att det är fråga om information som syftar till att identifiera verket, upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare eller till att upplysa om villkor för användning av verket. Det kan alltså vara fråga om ett verks titel, rättighetshavarens namn eller hur man skall gå till väga för att få en licens att använda verket på visst sätt. Vidare framgår att informationen skall vara kopplad till ett exemplar av ett verk eller framträda i samband med överföring till allmänheten av ett verk. I det första fallet kan det t.ex. vara fråga om information på en CD-skiva eller

Prop. 2004/05:110

414

en DVD-film. I det senare fallet kan det t.ex. handla om information som framträder i samband med att ett verk läggs ut på Internet.

Definitionen omfattar all information, även i form av nummer eller koder. Det är alltså inte enbart information som kan läsas som löptext som avses utan även t.ex. nummer eller koder som uttrycker den aktuella typen av information. Att det däremot endast är elektronisk information som åtnjuter skydd framgår av 52 g §.

Även i detta fall skall det vara fråga om ett upphovsrättsligt skyddat verk, dvs. det måste föreligga verkshöjd och skyddstiden får inte ha gått ut. Av 52 h § framgår att bestämmelserna om skydd för information om rättighetsförvaltning är tillämpliga även i fall då informationen avser prestationer skyddade av till upphovsrätten närstående rättigheter.

Informationen skall ha lämnats av upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare. Det innebär alltså att om någon annan har satt dit informationen så är det inte fråga om sådan information som skyddas enligt de nya bestämmelserna.

52 c §

Bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder i detta kapitel är inte tillämpliga om verket är ett datorprogram. De är inte heller tillämpliga vid tillhandahållande av allmänna handlingar enligt 2 kap. tryckfrihets- förordningen, vid sådan användning i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse som avses i 26 b § andra stycket, eller vid kryptografisk forskning.

I lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning finns bestämmelser som avser att förhindra obehörig tillgång till vissa tjänster. Såvitt gäller tekniska åtgärder eller arrangemang som används i samband med sådana tjänster i form av ljudradio- eller televisions- utsändningar som avses i 2 § 1 i den lagen är bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder i detta kapitel inte tillämpliga.

Paragrafen är ny och har behandlats i avsnitt 11.3.3 i den allmänna motiveringen. Den begränsar tillämpningsområdet för de nya bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder. Bestämmelsen berör däremot inte tillämpningsområdet för bestämmelserna om skydd för elektronisk information om rättighetsförvaltning.

I paragrafens första stycke återfinns en uppräkning av vissa områden på vilka bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder inte är tillämpliga. Detta gäller till att börja med när verket är ett datorprogram. Innebörden av detta är att om en teknisk åtgärd skyddar ett datorprogram blir inte bestämmelserna i 6 a kap. eller den nya bestämmelsen i 57 b § tillämpliga. I stället gäller det skydd som sedan tidigare funnits genom straffbestämmelsen i 57 a §.

Bestämmelserna gäller vidare inte vid tillhandahållande av allmänna handlingar enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen, dvs. sådan användning som avses i 26 b § första stycket URL. Bestämmelserna är inte heller tillämpliga vid sådan användning i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse som avses i 26 b § andra stycket. Om en teknisk åtgärd skyddar ett verk som finns i en allmän handling så är det alltså tillåtet för den myndighet där handlingen finns att kringgå den tekniska åtgärden om det är nödvändigt för att kunna tillhandahålla handlingen till allmänheten. Vidare får kringgående ske om det behövs inom ramen för t.ex. en polisutredning eller en rättegång. Den hantering av hjälpmedel

Prop. 2004/05:110

415

för kringgående som är nödvändig är också tillåten. Det innebär förstås inte att sådana hjälpmedel får användas på annat sätt än det nu angivna eller spridas m.m. för annan användning.

Slutligen nämns i första stycket kryptografisk forskning som ett område där bestämmelserna inte är tillämpliga. Som närmare utvecklats i avsnitt 11.3.3 har inte avsikten med direktivet varit att förhindra eller begränsa den kryptografiska forskningen. Genom undantaget säkerställs att de nya bestämmelserna inte kommer att förändra villkoren för sådan forskning.

I paragrafens andra stycke har en avgränsning mot lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning (avkodningslagen) gjorts. Där anges att såvitt gäller tekniska åtgärder eller arrangemang som används i samband med sådana tjänster i form av ljudradio- eller televisionsutsändningar som avses i 2 § 1 avkodningslagen är bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder i 6 a kapitlet inte tillämpliga. Det som avses är kodade sändningar av ljudradio- och televisionsprogram som riktas till allmänheten och erbjuds mot betalning, t.ex. s.k. betal-TV. Genom bestämmelsen i andra stycket tydliggörs att det rättsliga skydd som finns i dessa fall är det som ges i avkodningslagen. Tekniska åtgärder eller arrangemang som skyddar denna typ av sändningar omfattas alltså inte av de nya bestämmelserna i upphovsrättslagen. Avkodningslagen innehåller bestämmelser om förbud mot yrkesmässig hantering av avkodningsutrustning.

Skydd för tekniska åtgärder

52 d §

Det är förbjudet att utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare kringgå en digital eller analog spärr som hindrar eller begränsar framställning av exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk, kringgå en teknisk skyddsprocess, exempelvis en kryptering, som hindrar eller begränsar tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller kringgå en annan teknisk åtgärd som hindrar eller begränsar sådant tillgängliggörande.

Första stycket gäller inte när någon som lovligen har tillgång till ett exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk, kringgår en teknisk åtgärd för att kunna se eller lyssna på verket.

Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 11.3.4 i den allmänna motiveringen. Införandet av bestämmelsen utgör ett led i genomförandet av artikel 6.1.

Paragrafen innehåller ett förbud mot kringgående av tekniska åtgärder. En definition av begreppet teknisk åtgärd finns i 52 b §. Kringgående får inte ske utan samtycke från rättighetshavaren. Som kringgående räknas till att börja med att kringgå en digital eller analog spärr som hindrar eller begränsar framställning av exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk. Uttrycket digital eller analog spärr omfattar alla tänkbara former av kopieringsspärrar som hindrar eller begränsar exemplarframställning. Ett vanligt förekommande fall är sådana digitala kopieringsspärrar som finns på CD-skivor med musik eller DVD-filmer. Även analoga kopieringsspärrar åtnjuter dock skydd. Det är inte heller tillåtet att kringgå en teknisk skyddsprocess, exempelvis en kryptering, som hindrar

Prop. 2004/05:110

416

eller begränsar tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller andra tekniska åtgärder som hindrar eller begränsar sådant tillgängliggörande.

För att det skall vara fråga om ett kringgående krävs inte att det verk som skyddas av den tekniska åtgärden genom kringgåendet också kopieras eller görs tillgängligt för allmänheten. Det krävs inte heller att den som kringgår har för avsikt att vidta ett upphovsrättsligt relevant förfogande med materialet i fråga. Kopplingen till upphovsrättsligt relevanta förfoganden består enbart i att den tekniska åtgärden måste ha utformats för att skydda mot sådana. Ett kringgående har ägt rum när den tekniska åtgärden har tagits bort eller ändrats på ett sådant sätt att den inte längre hindrar eller begränsar möjligheten att utföra det upphovsrättsligt relevanta förfogande som den skulle hindra eller begränsa.

I paragrafens andra stycke finns en bestämmelse som föreskriver ett undantag från förbudet mot kringgående i sådana fall där ett kringgående är nödvändigt för att någon skall kunna se eller lyssna på ett verk. Bestämmelsen tar sikte på sådana tekniska åtgärder som innehåller såväl ett skydd mot upphovsrättsligt relevanta förfoganden, som skydd avseende sådant som inte är upphovsrättsligt relevant. Det kan t.ex. förekomma att en kopieringsspärr på en CD-skiva i vissa fall hindrar att man lyssnar på skivan. Att enbart titta eller lyssna på ett upphovsrättsligt skyddat verk utgör inte ett upphovsrättsligt relevant förfogande. I sådana fall där ett kringgående av en teknisk åtgärd är nödvändigt för att någon skall kunna se eller lyssna på ett verk gäller därför inte förbudet i första stycket. Undantaget i andra stycket är dock begränsat till sådana fall där den som kringgår den tekniska åtgärden på ett exemplar för att kunna se eller lyssna på verket lovligen har tillgång till exemplaret av verket i fråga. Den som inte har lovlig tillgång till ett exemplar av ett verk får alltså inte kringgå ett tekniskt skydd även om det krävs för att kunna titta eller lyssna. Genom kravet på lovlig tillgång klargörs att det exempelvis inte är tillåtet att kringgå en teknisk åtgärd för att utan att betala kunna lyssna på eller titta på material skyddat av upphovsrätt som tillhandahålls mot betalning på t.ex. Internet. Det är alltså förbjudet att kringgå en teknisk åtgärd som skyddar exempelvis musik eller filmer som säljs för nedladdning över Internet även om kringgåendet endast sker för att titta eller lyssna på verket. Med uttrycket ”lovligen” avses framförallt att upphovsmannens samtycke erfordras. Exempelvis har man lovlig tillgång till ett exemplar av ett verk som man har köpt. Härutöver omfattar uttrycket emellertid också sådan tillgång som är en följd av att någon av inskränkningsbestämmelserna i 2 kap. URL är tillämplig, dvs. som har stöd i lag. Det innebär t.ex. att innehav av lagligt framställda kopior av ett verk utgör lovlig tillgång till verket (jfr 8 § första stycket URL).

För att ett kringgående skall vara tillåtet enligt undantaget i andra stycket krävs att kringgåendet är nödvändigt för att någon skall kunna se eller lyssna på ett exemplar av ett verk. Bedömningen av om ett kringgående av en teknisk åtgärd är nödvändigt och därmed tillåtet skall alltså ske i det enskilda fallet. Lanseringen av en ny teknisk lösning, t.ex. en ny teknik för uppspelning av musik, kan innebära att på marknaden befintliga tekniska åtgärder, exempelvis kopieringsspärrar, inte är anpassade till den nya tekniken och därför också hindrar att man kan titta

Prop. 2004/05:110

417

eller lyssna på exemplaren med hjälp av den nya tekniska lösningen. Ett exempel är att äldre kopieringsspärrar inte är kompatibla med en viss ny programvara för uppspelning av musik. Kringgående av kopieringsspärren är då endast tillåtet för just den personen som använder den nya tekniken, dvs. just den personen som inte kan lyssna på det exemplar som personen har lovlig tillgång till.

I samtliga fall gäller förbudet endast om det som skyddas utgör ett upphovsrättsligt skyddat verk, dvs. det måste föreligga verkshöjd och skyddstiden får inte ha löpt ut. Att förbudet gäller även beträffande prestationer som skyddas av till upphovsrätten närstående rättigheter följer av 52 h §.

Vid en överträdelse av förbudet inträder straffansvar enligt vad som närmare föreskrivs i 57 b §.

52 e §

Det är förbjudet att tillverka, importera, överföra, sprida genom att exempelvis sälja eller hyra ut, eller i förvärvssyfte inneha anordningar, produkter eller komponenter eller att tillhandahålla tjänster som

1. marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå en teknisk åtgärd,

2. utöver att kringgå en teknisk åtgärd endast har ett begränsat intresse från förvärvssynpunkt eller ett begränsat förvärvsmässigt användnings- område, eller

3. huvudsakligen är utformade, konstruerade, anpassade eller framtagna i syfte att möjliggöra eller underlätta kringgående av en teknisk åtgärd.

Paragrafen är ny och har behandlats i avsnitt 11.3.5. Den innehåller förbud avseende hantering av hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder. Införandet av bestämmelsen är ett led i genomförandet av artikel 6.2 i direktivet.

Inledningsvis anges vilka åtgärder som inte får vidtas med hjälpmedel för kringgående av tekniska åtgärder. En definition av begreppet teknisk åtgärd finns i 52 b § och vad som utgör kringgående anges i 52 d § och utvecklas närmare i kommentaren till den bestämmelsen. Förbudet i 52 e § avser tillverkning, import, överföring och spridning av hjälpmedel för kringgående. Det avser också innehav i förvärvssyfte. Även att tillhandahålla tjänster avseende kringgående är förbjudet. Som närmare utvecklas i avsnitt 11.3.5 följer av marknadsföringslagen (1995:445) att det också är förbjudet att marknadsföra hjälpmedel för kringgående.

Paragrafen behandlar därefter vad det är för typ av material som inte får tillverkas etc. Till att börja med anges att det är fråga om anordningar, produkter eller komponenter. Därefter anges i den numrerade listan ett antal alternativa situationer när det rör sig om ett förbjudet hjälpmedel eller en förbjuden tjänst. Detta gäller för det första enligt punkt 1 om anordningen, produkten eller komponenten marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå en teknisk åtgärd. Det är här fråga om fall när det redan av omständigheterna kring en försäljning eller annat förbjudet förfogande är tydligt att avsikten är att hjälpmedlet skall användas på ett olagligt sätt. I fråga om tjänster är det alltså förbjudet att t.ex. marknadsföra en tjänst bestående i att ta bort kopieringsspärrar. För att det skall vara fråga om en förbjuden hantering enligt bestämmelsen

Prop. 2004/05:110

418

måste marknadsföringsåtgärden vidtas av den person som tillverkar, Prop. 2004/05:110 importerar, överför, sprider eller innehar exempelvis anordningen

respektive av den person som tillhandahåller tjänsten.

Enligt punkt 2 är även hjälpmedel som utöver att kringgå en teknisk åtgärd endast har ett begränsat intresse från förvärvssynpunkt eller ett begränsat förvärvsmässigt användningsområde förbjudna. Det huvudsakliga förvärvsmässiga användningsområdet eller det ur förvärvssynpunkt intressanta användningsområdet skall alltså vara kringgående av en teknisk åtgärd.

Enligt punkt 3 gäller förbudet vidare sådana anordningar m.m. som huvudsakligen är utformade, konstruerade, anpassade eller framtagna i syfte att möjliggöra eller underlätta kringgående av en teknisk åtgärd. I dessa fall kan man tänka sig anordningar som visserligen har andra relevanta användningsområden men där ändå det huvudsakliga syftet med dem är att de skall kunna användas för kringgående.

Vid en överträdelse av bestämmelsen inträder straffansvar enligt vad som närmare föreskrivs i 57 b §.

Rätt att i vissa fall använda verk som skyddas av tekniska åtgärder

52 f §

Den som på grund av bestämmelserna i 16, 17, 26, 26 a eller 26 e § får utnyttja ett upphovsrättsligt skyddat verk har rätt att använda ett exemplar av ett verk som denne lovligen har tillgång till på sätt som anges i aktuell bestämmelse även om exemplaret skyddas av en teknisk åtgärd.

Om en teknisk åtgärd hindrar sådan användning, får en domstol på yrkande av en berättigad användare förelägga upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare vid vite att möjliggöra för användaren att utnyttja verket på sätt som anges i aktuell bestämmelse.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om verk som har gjorts tillgängliga för allmänheten i enlighet med överenskomna avtalsvillkor på ett sätt som gör att enskilda kan få tillgång till verket genom överföring från en plats och vid en tidpunkt som de själva har valt.

Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 11.3.6 i den allmänna motiveringen. Genom bestämmelsen genomförs artikel 6.4 i direktivet. Lagtexten har, med ett mindre förtydligande, utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Paragrafen ger dem som har rätt att utnyttja ett verk med stöd av vissa av inskränkningsbestämmelserna i 2 kap. möjlighet att använda ett verk eller ett exemplar därav utan hinder av att tekniska åtgärder använts för att skydda verket.

I första stycket anges vilka bestämmelser i 2 kap. som bestämmelsen avser. De som berörs är 16 § (exemplarframställning inom vissa arkiv och bibliotek), 17 § (användning till förmån för personer med funktionshinder), 26 § (återgivning av vad som anförs inför myndigheter m.m.), 26 a § (återgivning av verk som ingår i handlingar som upprättats av myndigheter m.fl.) och 26 e § (efemära upptagningar). De till vars förmån dessa bestämmelser gäller har rätt att använda ett exemplar av verket på det sätt som anges i respektive bestämmelse även om

419

exemplaret skyddas av en teknisk åtgärd. En förutsättning är att personen i fråga lovligen har tillgång till exemplaret. Med uttrycket ”lovlig tillgång” avses sådan tillgång som sker med upphovsmannens samtycke eller som har stöd i lag (jfr 8 § första stycket och 52 d § URL). Personen kan t.ex. vara en person med funktionshinder som köpt ett exemplar av ett verk och som behöver kunna framställa digitala exemplar för att kunna ta del av verket genom en talsyntes eller något annat hjälpmedel. Ett sådant utnyttjande skall kunna ske även om exemplaret i fråga skyddas av en kopieringsspärr.

I bestämmelsens andra stycke föreskrivs vilket rättsmedel som kan tillgripas om en teknisk åtgärd hindrar sådant utnyttjande som skall vara tillåtet enligt första stycket. Den berättigade personen får inte rätt att själv kringgå den tekniska åtgärden. Den möjlighet som ges är i stället att begära ett vitesföreläggande mot rättighetshavaren. Beslut om vitesföreläggande fattas av allmän domstol. Vanliga forumregler gäller. Huvudregeln blir alltså att det är rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist som är behörig (10 kap. 1 § rättegångsbalken). Även konsumentforum, dvs. behörighet för rätten i den ort där en konsument har sitt hemvist, kan dock bli aktuellt (10 kap. 8 a § rättegångsbalken). Föreläggandet skall gå ut på att rättighetshavaren skall möjliggöra för användaren att utnyttja verket på sätt som anges i aktuell bestämmelse, dvs. 16, 17, 26, 26 a eller 26 e §§ URL. Detta kan t.ex. ske genom att rättighetshavaren tillhandahåller användaren ett exemplar som inte skyddas av en teknisk åtgärd. Det är alltså inte så att rättighetshavaren måste lämna instruktioner eller hjälpmedel som möjliggör för användaren att själv ta sig förbi den tekniska åtgärden. I paragrafen anges att domstolen får besluta om vitesföreläggande i de angivna situationerna. Domstolen har alltså möjlighet att avslå en begäran om omständigheterna föranleder det. Vid denna prövning bör domstolen bl.a. beakta det som anges i stycke 51 i ingressen till direktivet om att de åtgärder som vidtas mot rättighetshavarna skall vidtas i avsaknad av frivilliga avtal inom rimlig tid. Vad som är en rimlig tid blir en fråga för domstolen men utgångspunkten är alltså att de frågor som behandlas i bestämmelsen i första hand bör lösas på frivillig väg.

I bestämmelsens tredje stycke finns ett undantag från rätten att få tillgång till ett verk för användning i enlighet med de aktuella inskränkningsbestämmelserna. Undantaget gäller enbart vissa avtalssituationer då berättigade användare inte har rätt till vitesföreläggande enligt 52 f §. Det fall som framförallt avses är att verk, t.ex. ett musikaliskt verk eller ett filmverk, tillhandahålls på en webbplats på Internet för nedladdning enligt vissa avtalsvillkor. I dessa situationer är användaren alltså hänvisad till att lösa sina speciella behov av att utnyttja verket avtalsvägen.

Även beträffande denna paragraf gäller att den även är tillämplig på till upphovsrätten närstående rättigheter, se 52 h §.

Prop. 2004/05:110

420

Skydd för elektronisk information om rättighetsförvaltning

Prop. 2004/05:110

52 g §

Det är förbjudet att utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare

1. avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning som avser ett upphovsrättsligt skyddat verk,

2. förfoga över ett upphovsrättsligt skyddat verk eller ett exemplar av verket som ändrats i strid med 1 genom att sprida det, importera det i spridningssyfte eller överföra det till allmänheten.

Första stycket gäller endast om den åtgärd som vidtas orsakar, möjliggör, underlättar eller döljer ett intrång i en rättighet som skyddas enligt denna lag.

Paragrafen är ny och har behandlats i avsnitt 11.3.9 i den allmänna motiveringen. Införandet av bestämmelsen utgör ett led i genomförandet av artikel 7.1 i direktivet.

I första stycket 1 i paragrafen återfinns ett förbud mot att avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning. Endast elektronisk information skyddas. En definition av begreppet information om rättighetsförvaltning finns i 52 b §. Det som avses är främst s.k. digitala vattenstämplar, dvs. digitalt lagrad information om t.ex. vem som är rättighetshavare och vilka villkor som gäller för användning av verket. Denna typ av information är av stort värde i den digitala miljön och skyddas därför. Den får varken avlägsnas eller ändras utan samtycke från rättighetshavaren. Ytterligare en förutsättning för förbudet återfinns i paragrafens andra stycke. Denna förutsättning behandlas nedan.

I första stycket 2 förbjuds viss hantering i fall då ett verk eller ett exemplar av ett verk har ändrats med avseende på elektronisk information om rättighetsförvaltning. Det är i dessa fall förbjudet att sprida verket eller exemplaret, importera det i spridningssyfte eller överföra det till allmänheten.

I båda fallen är enligt bestämmelsens andra stycke en ytterligare förutsättning för förbudet att den åtgärd som vidtas orsakar, möjliggör, underlättar eller döljer ett intrång i en rättighet enligt upphovsrättslagen. Förbudet gäller alltså t.ex. inte fall då den aktuella typen av information avlägsnas från ett enstaka exemplar som enbart används av exemplarets ägare. Någon av de angivna kopplingarna till intrång måste föreligga. En sådan koppling kan tänkas föreligga i många olika situationer. Informationen kan t.ex. ändras så att det verkar som om det som egentligen utgör olovliga kopior har framställts med samtycke av rättighetshavaren eller så att det verkar som om verkets skyddstid har löpt ut och att det därför kan användas fritt. Också att ta bort informationen kan bidra till att intrång t.ex. underlättas.

Att paragrafen också är tillämplig när det gäller elektronisk information om rättighetsförvaltning avseende till upphovsrätten närstående rättigheter framgår av 52 h §.

Vid en överträdelse av paragrafen inträder straffansvar enligt vad som närmare föreskrivs i 57 b §.

421

Bestämmelsernas tillämplighet på närstående rättigheter

52 h §

Vad som i detta kapitel föreskrivits beträffande verk skall också tillämpas på prestationer som skyddas enligt 45, 46 och 48 §§ samt sådana sammanställningar och fotografier som skyddas enligt 49 och 49 a §§.

Paragrafen är ny och har behandlats i avsnitt 11.3.3 och 11.3.8 i den allmänna motiveringen. Genom bestämmelsen görs övriga bestämmelser i 6 a kap. tillämpliga även på samtliga prestationer som skyddas enligt bestämmelserna om närstående rättigheter i 5 kap.

53 a §

På yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §, eller medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vitesförbud. Den har behandlats i avsnitt 12 i den allmänna motiveringen. Artikel 8 i direktivet är av relevans för bestämmelserna.

I första stycket har gjorts ett mindre tillägg varigenom det uttryckligen anges att vitesförbud kan meddelas också mot den som medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §. Medverkansansvar enligt 23 kap. 4 § brottsbalken gäller vid upphovsrättsintrång på samma sätt som vid andra brottstyper, eftersom fängelse är föreskrivet för brottet. För medverkansansvar krävs att någon har främjat gärningen med råd eller dåd. För vitesförbud krävs inte att några subjektiva rekvisit är uppfyllda (prop. 1993/94:122 s. 45). I stället är det tillräckligt att det kan konstateras att någon objektivt sett vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång. Med stöd av bestämmelserna om vitesförbud är det möjligt att i vissa fall ingripa mot en mellanhand med ett vitesföreläggande i fall då dennes tjänst utnyttjas

Prop. 2004/05:110

422

av någon annan för att begå upphovsrättsintrång. En förutsättning är att omständigheterna är sådana att mellanhanden kan anses i objektivt hänseende medverka till intrånget. Ett exempel på en situation där medverkansansvar (i vart fall i objektivt hänseende) kan aktualiseras är när ”intrångsgöraren” har träffat avtal med mellanhanden om rätt att utnyttja dennes serverutrymme och mellanhanden därefter har fått konkreta indikationer på att serverutrymmet används på ett sätt som innebär upphovsrättsintrång. Genom det tillägg som har gjorts i första stycket framgår nu direkt av upphovsrättslagen att möjligheten till vitesföreläggande också gäller vid medverkan till upphovsrättsintrång. Det rör sig alltså om ett förtydligande av gällande rätt.

Som en följd av ändringen i första stycket har i andra stycket gjorts tillägg varigenom det uttryckligen anges att också interimistiskt vitesförbud kan meddelas mot den som medverkar till ett upphovsrättsintrång.

54 §

Den som i strid mot denna lag eller mot föreskrift enligt 41 § andra stycket utnyttjar ett verk skall till upphovsmannen eller hans rättsinnehavare betala ersättning, utgörande skäligt vederlag för utnyttjandet.

Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättning även utgå för annan förlust än uteblivet vederlag, liksom för lidande eller annat förfång.

Den som annars uppsåtligen eller av oaktsamhet vidtar åtgärd, som innebär intrång eller överträdelse enligt 53 §, skall ersätta upphovsmannen eller hans rättsinnehavare förlust, lidande eller annat förfång av åtgärden.

Ersättningsskyldighet enligt första stycket gäller inte den som i samband med framställning av exemplar för privat bruk enbart överträder 12 § fjärde stycket, om inte denna överträdelse sker uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Paragrafen innehåller regler om skadestånd vid upphovsrättsintrång. Den har behandlats i avsnitt 8.6 i den allmänna motiveringen.

I paragrafen har ett nytt sista stycke införts. Enligt detta gäller ersättningsskyldighet enligt bestämmelsens första stycke inte den som i samband med kopiering för privat bruk enbart överträder 12 § fjärde stycket, om inte överträdelsen sker uppsåtligen eller av oaktsamhet. Detta innebär att sådan ersättning för utnyttjandet som normalt utgår oavsett uppsåt eller oaktsamhet vid upphovsrättsintrång inte skall utgå i vissa fall då den som begår intrånget varken haft uppsåt eller varit oaktsam. De fall som har undantagits är när någon kopierat för privat bruk med stöd av 12 § och i samband med kopieringen enbart brutit mot det nya kravet på att den egentliga förlaga som används inte får vara ett exemplar som framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §. Det kan t.ex. vara fallet vid kopiering från Internet om det inte alls av omständigheterna framgår att förlagan är olovlig. I de flesta fall torde det dock inte råda någon tvekan om förlagan är lovlig eller inte. T.ex. torde det normalt inte föreligga god tro beträffande förlagans karaktär i fall då musik eller film gjorts tillgängligt på Internet via s.k. fildelningsprogram (peer-to-peer) eller på en webbsida som inte är en officiell webbsida för det aktuella skivbolaget eller filmbolaget eller den aktuella artisten. Om

Prop. 2004/05:110

423

uppsåt eller oaktsamhet beträffande förlagans karaktär föreligger hos den Prop. 2004/05:110 som kopierar uppkommer skadeståndsskyldighet på vanligt sätt.

I övrigt har endast redaktionella justeringar gjorts i bestämmelsen.

57 b §

Den som, i annat fall än som avses i 53 §, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 52 e eller 52 g § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som, i annat fall än som avses i 53 §, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 52 d § döms till böter.

Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 11.3.10 i den allmänna motiveringen. Införandet av bestämmelsen utgör ett led i genomförandet av artiklarna 6.1, 6.2 och 7.1 i direktivet.

Genom bestämmelsen införs straffsanktioner för överträdelse av förbuden i 52 d, 52 e och 52 g §§. 52 d § behandlar förbud mot kringgående av tekniska åtgärder, 52 e § förbud mot hantering av hjälpmedel för sådant kringgående och 52 g § förbud mot att avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning och mot viss hantering av verk eller exemplar av verk som ändrats i detta hänseende.

Vid överträdelse inträder således straffansvar. I vissa fall kan det dock inträffa att en sådan överträdelse utgör ett led i ett upphovsrättsintrång, försök eller förberedelse till upphovsrättsintrång eller medverkan till något av dessa brott. Av 57 b § framgår att om gärningen är straffbar enligt 53 § skall den bestämmelsen tillämpas i stället. Om så inte är fallet inträder ansvar enligt 57 b §.

Bestämmelserna i bland annat 52 d, 52 e och 52 g §§ har genom bestämmelsen i 52 h § gjorts tillämpliga också på prestationer som skyddas av till upphovsrätten närstående rättigheter. Det innebär att den som kringgår en teknisk åtgärd, hanterar hjälpmedel för sådant kringgående eller avlägsnar eller ändrar elektronisk information om rättighetsförvaltning när det gäller en närstående rättighet alltså bryter mot 52 d, 52 e eller 52 g §. Straffansvar inträder då enligt 57 b §.

För ansvar krävs uppsåt eller grov oaktsamhet. Grov oaktsamhet kan t.ex. föreligga då en person visserligen inte har kännedom om att han eller hon utför ett kringgående av en teknisk åtgärd men misstänker att så är fallet och undviker att ta reda på det rätta förhållandet. Ett annat exempel kan vara om en person sprider exemplar av ett verk från vilka elektronisk information om rättighetsförvaltning har avlägsnats med misstanke om att detta döljer ett upphovsrättsintrång och undviker att ta reda på det rätta förhållandet.

För brott mot 52 e § och 52 g §, dvs. förbuden mot hantering av hjälpmedel för kringgående och mot olika handlingar avseende elektronisk information om rättighetsförvaltning, är straffskalan böter eller fängelse i högst sex månader. Det innebär att normalstraffet är böter men att annan påföljd kan komma i fråga när det föreligger försvårande omständigheter. En sådan omständighet kan t.ex. vara att det är fråga om systematiska överträdelser eller att överträdelser skett i en yrkesmässig verksamhet.

424

När det gäller brott mot förbudet i 52 d § mot kringgående av tekniska åtgärder innehåller straffskalan böter. För dessa fall finns också en ny särskild åtalsregel i 59 §.

58 §

Rätt domstol i mål om ljudradio- eller televisionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller i mål om ersättning som avses i 17 och 18 §§, 26 a § första stycket, 42 a § tredje stycket eller 47 § och i mål i vilket motsvarande ersättning begärs på grund av en hänvisning i 45, 46, 48, 49 eller 49 a § samt i mål om ersättning för en sådan vidaresändning som avses i 42 f §.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 8.10 i den allmänna motiveringen. Den ändring i sak som gjorts är att ytterligare en måltyp lagts till bland

dem där Stockholms tingsrätt har exklusiv behörighet. Den måltyp som lagts till är mål om ersättning som avses i 17 § URL. Den ersättning det är fråga om är ersättning i de fall ett exemplar av ett verk med stöd av 17 § överlåts eller överförs till en person med funktionshinder på ett sådant sätt att denne får behålla ett exemplar av verket. Ersättningsbestämmelsen behandlas mer ingående i författningskommentaren till 17 § URL.

I övrigt har i bestämmelsen endast gjorts redaktionella ändringar föranledda av att bestämmelserna om avtalslicens i 26 i och 26 f §§ URL numera återfinns i 42 a och 42 f §§ URL.

59 §

Brott som avses i 57 b § andra stycket får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Brott i övrigt som avses i denna lag får åtalas av åklagare endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Överträdelse av 3 § eller av föreskrift enligt 41 § andra stycket får alltid beivras av upphovsmannens efterlevande make, släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller syskon.

Egendom som avses i 55 § får, om brott enligt denna lag skäligen kan antas föreligga, tas i beslag. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Paragrafen innehåller regler om rätt att föra talan i vissa mål enligt upphovsrättslagen och om beslag av egendom som avses i 55 §.

I sakligt hänseende har en ändring gjorts i paragrafens första stycke. En särskild åtalsregel har där införts för brott som består i överträdelse av förbudet mot kringgående av tekniska åtgärder. För dessa fall får åtal väckas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. För övriga fall av brott enligt den nya 57 b § gäller samma åtalsregel som redan tidigare gällt för brott som avses i upphovsrättslagen. Den innebär att åtal får väckas av åklagare om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. Skillnaden består alltså i att det för kringgåendefallen inte är tillräckligt att målsäganden anger brottet till åtal. Exempel på fall då åtal är påkallat från allmän synpunkt kan vara då kringgående skett systematiskt eller för att gynna en kommersiell verksamhet.

I övrigt har bestämmelsen endast ändrats i redaktionellt hänseende.

Prop. 2004/05:110

425

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Prop. 2004/05:110

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

2. Med de undantag som anges i 3–5 skall de nya föreskrifterna även tillämpas på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet.

3. Äldre bestämmelser i 19 § första stycket skall fortfarande tillämpas på sådana exemplar av verk som med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet före ikraftträdandet.

4. Bestämmelsen i 46 § andra stycket om beräkning av skyddstiden för ljudupptagningar skall inte tillämpas på ljudupptagningar beträffande vilka skyddstiden löpt ut vid lagens ikraftträdande.

5. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om åtgärder

som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 14 i den allmänna motiveringen. Bestämmelserna har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Enligt punkt 1 träder de nya reglerna i kraft den 1 juli 2005.

Punkt 2 innehåller regeln att de nya bestämmelserna med de undantag som anges i punkt 3–5 skall tillämpas också för de verk som har kommit till före ikraftträdandet. Detta innebär att såväl ändringarna i fråga om upphovsmännens och de närstående rättighetshavarnas ensamrättigheter, som ändringarna i fråga om inskränkningarna i ensamrättigheterna kommer att gälla även för äldre verk och prestationer. Likaså kommer bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder och elektronisk information om rättighetsförvaltning att gälla även om dessa åtgärder och den informationen avser äldre verk. Undantag från denna regel samt skydd för tredje mans intressen finns i bestämmelserna i punkterna 3–5.

Enligt punkt 3 kommer de nya reglerna om regional konsumtion endast att gälla exemplar av verk som med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom EES-området efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Övergångsbestämmelsen i denna punkt gäller även för sammanställningar som skyddas enligt 49 § och för fotografier som skyddas enligt 49 a §, eftersom dessa paragrafer hänvisar till 19 § URL.. Det innebär att för exemplar av sådana prestationer som överlåtits dessförinnan gäller alltjämt de äldre reglerna om internationell konsumtion. Sådana exemplar kan alltså fritt spridas vidare även efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Punkt 4 innehåller en specialbestämmelse som tar sikte på den nya utgångspunkten för beräkningen av skyddstidens längd när det gäller ljudupptagningar. Ändringen i 46 § andra stycket innebär att om en ljudupptagning har getts ut inom 50 år från då upptagningen gjordes, skall skyddstiden alltid räknas från utgivningstillfället. Tidigare gällde att om ljudupptagningen gavs ut och/eller offentliggjordes skulle skyddstiden räknas från det första av dessa båda tillfällen. Ändringen innebär alltså att om en ljudupptagning först offentliggörs och sedan ges ut, får den enligt de nya reglerna en längre skyddstid, eftersom skyddstiden enligt de nya reglerna då skall beräknas från utgivningstillfället. Bestämmelsen i punkt 3 innebär att om skyddstiden för ljudupptagningen hade löpt ut enligt det gamla beräkningssättet vid tiden för lagens ikraftträdande, återupplivas inte skyddet.

Bestämmelsen i punkt 5 skyddar tredje mans intressen vad gäller

förfoganden som gjorts innan de nya reglerna träder i kraft. De nya

426

reglerna tillämpas inte på åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet. Prop. 2004/05:110 Detta innebär t.ex. att om någon har framställt exemplar före

ikraftträdandet av nu aktuella lagändringar med stöd av en inskränkningsbestämmelse vars tillämpningsområde nu begränsas, kan förfogandet inte angripas med stöd av de nya reglerna. Inte heller tillämpas de nya reglerna på rättigheter som förvärvats före ikraftträdandet av de nya lagändringarna. Detta innebär att de nya reglerna inte griper in i rådande avtalsförhållanden. Därav följer t.ex. att om ett äldre avtal reglerar offentligt framförande, skall detta avtal – om inte parterna avsett något annat – tolkas i ljuset av den äldre innebörden av detta begrepp, utan hinder av att vissa av dessa förfoganden fortsättningsvis kommer att benämnas överföring till allmänheten. En annan effekt av denna punkt i övergångsbestämmelserna är att om någon har ett talbokstillstånd enligt 17 § i dess tidigare lydelse fortsätter detta tillstånd att gälla. Den som har tillståndet får alltså med stöd av tillståndet fortsätta framställa talböcker inom den ram som 17 § i den äldre lydelsen tillåter. 17 § i dess nya lydelse öppnar också för att man efter tillstånd från regeringen förfogar på andra sätt med verk än framställer talböcker. Den som vill kunna utnyttja dessa nya möjligheter måste dock ansöka om ett tillstånd till detta enligt bestämmelsen i dess nya lydelse.

16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister

1 §

Denna lag tillämpas när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som utgör en förutsättning för en avtalslicens enligt 42 b–42 d §§ eller, såvitt gäller vidaresändning genom kabel, 42 f § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lagen tillämpas även vid motsvarande tvister som kan uppkomma dels till följd av hänvisningarna till 42 b–42 d och 42 f §§ i 45, 46, 49 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, dels när avtal om exemplarframställning skall ingås med svenska radio- eller televisionsföretag eller avtal om vidaresändning genom kabel skall ingås med radio- eller televisionsföretag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 9.2 och 9.4 i den allmänna motiveringen.

Hänvisningarna i paragrafen till avtalslicenserna om framställning av exemplar inom undervisningsverksamhet (13 § URL) samt om vidaresändning av verk som ingår i en radio- eller televisionsutsändning (26 f § URL) har anpassats till de redaktionella ändringarna i upphovsrättslagen, dvs. hänvisningar görs nu till 42 c och 42 f §§ URL som är dessa bestämmelsers nya beteckningar. Därutöver har lagen om medling i vissa upphovsrättstvister gjorts tillämplig avseende de nya avtalslicenserna om framställning av exemplar inom myndigheter, företag och organisationer m.fl. (42 b § URL) samt arkivs och biblioteks möjligheter att överföra verk till allmänheten och att sprida exemplar i digital form (42 d § URL).

427

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället

THE EUROPEAN PARLIAMENT EUROPAPARLAMENTET OCH AND THE COUNCIL OF THE EUROPEISKA UNIONENS RÅD EUROPEAN UNION, HAR ANTAGIT DETTA

DIREKTIV

Having regard to the Treaty

med beaktande av Fördraget om

establishing

the

European

upprättandet

av

Europeiska

Community,

and in

particular

gemenskapen, särskilt artikel 47.2,

Articles 47(2), 55 and 95 thereof,

artikel 55 och artikel 95 i detta,

Having regard to the proposal

med

beaktande

av

from the Commission( 1 ),

kommissionens förslag( 1 ),

Having regard to the opinion of

med

beaktande av Ekonomiska

the

Economic

and

Social

och sociala kommitténs yttrande( 2 ),

Committee( 2 ),

Acting in accordance with the

i enlighet med förfarandet i

procedure laid down in Article 251

artikel 251 i fördraget( 3 ),

of the Treaty( 3 ),

Whereas:

och av följande skäl:

(1) The Treaty provides for the

(1)

I

fördraget

föreskrivs

establishment of an internal market

upprättandet av en inre marknad

and the institution of a system

och inrättandet av ett system som

ensuring that competition in the

säkerställer

att konkurrensen

på

internal market is not distorted.

den inre marknaden inte snedvrids.

Harmonisation of the laws of the

En harmonisering av medlemsstat-

Member States on copyright and

ernas

lagstiftning om

upphovsrätt

related rights contributes to the

och närstående rättigheter bidrar till

achievement of these objectives.

att uppnå dessa mål.

(2)

The

European

Council,

(2) Europeiska rådet framhöll vid

meeting at Corfu on 24 and 25 June

sitt möte på Korfu den 24-25 juni

1994, stressed the need to create a

1994 behovet av att skapa allmänna

general

and

flexible

legal

och flexibla rättsliga

ramar

på

Prop. 2004/05:110

Bilaga 1

1 OJ C 108, 7.4.1998, p. 6 and OJ C 180, 25.6.1999, p. 6.

1 EGT C 108, 7.4.1998, s. 6 och EGT C 180, 25.6.1999, s. 6.

2 OJ C 407, 28.12.1998, p. 30.

2 EGT C 407, 28.12.1998, s. 30.

3 Opinion of the European Parliament of 10 February 1999 (OJ C 150, 28.5.1999, p. 171), Council Common Position of 28 September 2000 (OJ C 344, 1.12.2000, p. 1) and Decision of the European Parliament of 14 February 2001 (not yet published in the Official Journal). Council Decision of 9 April 2001.

3 Europaparlamentets yttrande av den 10 februari 1999 (EGT C 150, 28.5.1999, s. 171),

rådets gemensamma ståndpunkt av den 28 september 2000 (EGT C 344, 1.12.2000, s. 1) och Europaparlamentets beslut av den 14 februari 2001 (ännu ej offentliggjort i EGT). Rådets beslut av den 9 april 2001.

428

framework at Community level in

gemenskapsnivå

för att

främja

Prop. 2004/05:110

order to foster the development of

informationssamhällets

utveckling

Bilaga 1

the information society in Europe.

i Europa. För detta krävs bland

This requires, inter alia, the

annat en inre marknad för nya

existence of an internal market for

varor och tjänster. En betydande

new

products

and

services.

gemenskapslagstiftning

som

kan

Important

Community legislation

ligga till grund för ett sådant

to ensure such a regulatory

regelverk finns redan eller håller på

framework is already in place or its

att

utarbetas.

Upphovsrätt

och

adoption is well under way.

närstående rättigheter är av stor

Copyright and related rights play

betydelse

i

detta

sammanhang,

an important role in this context as

eftersom

dessa

rättigheter

skyddar

they protect and stimulate the

och

stimulerar

utveckling

och

development and marketing of new

marknadsföring av nya varor och

products and services and the

tjänster

samt

skapandet

och

creation and exploitation of their

utnyttjandet

av

det

kreativa

creative content.

innehållet i dessa.

(3) The proposed harmonisation

(3) Den föreslagna harmoni-

will help to implement the four

seringen

kommer

att

underlätta

freedoms of the internal market and

genomförandet

av

den

inre

relates to compliance with the

marknadens fyra friheter och har

fundamental principles of law and

samband med efterlevnaden av de

especially

of

property,

including

grundläggande rättsprinciperna och

intellectual

property,

and

freedom

särskilt

avseende

äganderätt,

of expression and the public

inklusive

immaterialrätt,

samt

interest.

yttrandefrihet och allmänintresset.

(4)

A

harmonised

legal

(4)

Harmoniserade

rättsliga

framework

on

copyright

and

ramar

för

upphovsrätt

och

related

rights,

through

increased

närstående

rättigheter

kommer

legal certainty and while providing

genom ökad klarhet i rättsligt

for a high level of protection of

hänseende och genom att en hög

intellectual

property,

will

foster

skyddsnivå skapas

inom

området

substantial investment in creativity

för immaterialrätt att uppmuntra till

and innovation, including network

betydande investeringar i

kreativ

infrastructure, and lead in turn to

och innovativ verksamhet, bl.a. då

growth

and

increased

det gäller nätinfrastruktur, vilket i

competitiveness

of

European

sin tur leder till tillväxt och ökad

industry, both in the area of content

konkurrenskraft

för

europeisk

provision

and

information

industri inom såväl innehållsskap-

technology

and

more

generally

ande

som informationsteknik

och

across a wide range of industrial

mer allmänt inom ett brett område

and cultural sectors. This will

av industri- och kultursektorer.

safeguard

employment

and

Detta

kommer

att

säkerställa

encourage new job creation.

sysselsättningen

och

främja

skapandet av nya arbetstillfällen.

(5)

Technological

development

(5) Genom den tekniska utveck-

has multiplied and diversified the

lingen har formerna för skapande,

vectors for creation, production and

produktion och utnyttjande mång-

exploitation.

While

no

new

faldigats

och

diversifierats. Även

concepts for the protection of

om detta inte kräver nya begrepp

intellectual

property

are

needed,

för

skyddet

inom

området

för

429

the current law on copyright and

immaterialrätt, bör den nu gällande

Prop. 2004/05:110

related rights should be adapted

lagstiftningen om upphovsrätt och

Bilaga 1

and

supplemented

to

respond

närstående rättigheter anpassas och

adequately

to economic realities

kompletteras för att på ett tillfreds-

such as new forms of exploitation.

ställande sätt svara mot den

ekonomiska

verkligheten, t.ex. de

nya utnyttjandeformerna.

(6)

Without

harmonisation

at

(6) Utan en harmonisering på

Community

level,

legislative

gemenskapsnivå

kan

nationellt

activities at national level which

lagstiftningsarbete, som

redan

har

have already been initiated in a

inletts i ett antal medlemsstater för

number of Member States in order

att svara mot de tekniska

to respond to the technological

utmaningarna,

leda till

betydande

challenges

might

result

in

skillnader i skyddet och därmed till

significant differences in protection

inskränkningar

av

den

fria

and thereby in restrictions on the

rörligheten för varor och tjänster,

free movement of services and

som innehåller eller bygger på

products incorporating,

or

based

immaterialrätt, med en ny splittring

on, intellectual property, leading to

av den inre marknaden och

a refragmentation of the internal

inkonsekvens

i

lagstiftningen

som

market

and

legislative

följd. Effekterna av sådana rättsliga

inconsistency. The impact of such

skillnader

och

osäkerhetskällor

legislative

differences

and

kommer att bli än större i takt med

uncertainties

will

become

more

den

fortsatta

utvecklingen

av

significant

with

the

further

informationssamhället,

som

redan

development

of

the

information

har lett till att immateriella

society, which has already greatly

rättigheter i allt högre grad

increased

transborder

exploitation

utnyttjas över

nationsgränserna.

of intellectual

property.

This

Denna

utveckling

kommer

att

development

will

and

should

intensifieras och bör så göra.

further

increase. Significant legal

Betydelsefulla

rättsliga

skillnader

differences

and

uncertainties

in

och oklarheter i fråga om skyddet

protection

may

hinder

economies

kan vara ett hinder för att uppnå

of scale for new products and

stordriftsfördelar för nya varor och

services

containing

copyright

and

tjänster med innehåll som omfattas

related rights.

av

upphovsrätt

och

närstående

rättigheter.

(7)

The

Community

legal

(7)

Den

gemenskapsrättsliga

framework for the protection of

ramen för skyddet av upphovsrätt

copyright and related rights must,

och

närstående

rättigheter

måste

therefore, also be adapted and

därför

även

anpassas

och

supplemented as far as is necessary

kompletteras

i

den

utsträckning

for the smooth functioning of the

som krävs för att den inre

internal market. To that end, those

marknaden

skall

fungera

väl.

national

provisions

on

copyright

Därför

bör

sådana

nationella

and related rights which vary

bestämmelser om upphovsrätt och

considerably

from

one

Member

närstående

rättigheter

anpassas,

State to another or which cause

vilka skiljer sig avsevärt åt mellan

legal

uncertainties

hindering

the

medlemsstaterna eller vilka skapar

smooth functioning of the internal

rättslig oklarhet till hinder för en

market and the proper development

väl

fungerande inre

marknad

och

430

of the information society in

en

sund

utveckling

av

Prop. 2004/05:110

Europe should be adjusted, and

informationssamhället

i

Europa,

Bilaga 1

inconsistent

national

responses

to

vidare bör inkonsekventa nationella

the technological

developments

åtgärder med anledning av den

should

be

avoided,

whilst

tekniska utvecklingen

undvikas,

differences not adversely affecting

medan däremot skillnader som inte

the functioning of the internal

har några negativa effekter på den

market need not be removed or

inre

marknadens

funktion

inte

prevented.

behöver avlägsnas eller förebyggas.

(8) The various social, societal

(8)

Informationssamhällets

and cultural implications of the

sociala, samhälleliga och kulturella

information

society

require

that

konsekvenser

kräver

att

man

account be taken of the specific

beaktar de specifika egenskaperna

features of the content of products

hos

varornas

och

tjänsternas

and services.

innehåll.

(9)

Any

harmonisation

of

(9)

Utgångspunkten

för

en

copyright and related rights must

harmonisering

av

upphovsrätt och

take as a basis a high level of

närstående

rättigheter

måste

vara

protection, since such rights are

en hög skyddsnivå, eftersom dessa

crucial

to

intellectual

creation.

rättigheter

har

en

avgörande

Their protection helps to ensure the

betydelse

för

det

intellektuella

maintenance

and development

of

skapandet. Skyddet av dem bidrar

creativity in the interests of

till att bevara och utveckla

authors,

performers,

producers,

kreativiteten

och

gagnar

consumers,

culture,

industry

and

upphovsmän, utövande konstnärer,

the public at large. Intellectual

producenter, konsumenter,

kultur,

property

has

therefore

been

näringsliv

och

allmänhet.

recognised as an integral part of

Immaterialrätt

har

därför

erkänts

property.

som en integrerad del av

äganderätten.

(10) If authors or performers are

(10) För att upphovsmännen och

to continue their creative and

de utövande

konstnärerna

skall

artistic work, they have to receive

kunna fortsätta med sin skapande

an appropriate reward for the use of

och konstnärliga verksamhet måste

their work, as must producers in

de få en skälig ersättning för

order to be able to finance this

utnyttjandet av sina verk och

work. The investment required to

detsamma

gäller

producenterna

produce

products

such

as

som måste kunna finansiera denna

phonograms,

films

or multimedia

verksamhet. De investeringar som

products, and services such as "on-

krävs för att producera varor, t.ex.

demand" services, is considerable.

fonogram,

filmer

eller

Adequate

legal

protection

of

multimedieprodukter,

och

tjänster,

intellectual

property

rights

is

t.ex. sådana som tillhandahålls på

necessary in order to guarantee the

begäran,

är

betydande.

Ett

availability of such a reward and

tillfredsställande rättsligt skydd av

provide

the

opportunity

for

immateriella

rättigheter

är

satisfactory

returns

on

this

nödvändigt för att säkerställa sådan

investment.

ersättning och för att möjliggöra en

tillfredsställande

avkastning

på

investeringarna.

(11) A rigorous, effective system

(11)

Ett

effektivt

och

strikt

431

for the protection of copyright and

system för skydd av upphovsrätten

related rights is one of the main

och närstående rättigheter är ett av

ways of ensuring that European

de viktigaste sätten för att se till att

cultural creativity and production

det europeiska kulturskapandet och

receive the necessary resources and

den europeiska kulturproduktionen

of safeguarding the independence

får nödvändiga resurser och för att

and dignity of artistic creators and

värna om skapande och utövande

performers.

konstnärers självständighet och

värdighet.

(12)

Adequate protection

of

(12) Ett

tillfredsställande

skydd

copyright works and subject-matter

för upphovsrättsliga verk och alster

of related rights is also of great

som

omfattas

av

närstående

importance

from

a

cultural

rättigheter är även av stor betydelse

standpoint. Article 151 of the

kulturellt sett. Enligt artikel 151 i

Treaty requires the Community to

fördraget

skall

gemenskapen

take cultural aspects into account in

beakta de kulturella aspekterna då

its action.

den handlar.

(13) A common search for, and

(13) Att tillsammans söka efter,

consistent application at European

och på europeisk nivå konsekvent

level of, technical measures to

tillämpa, tekniska åtgärder för att

protect works and other subject-

skydda verken och de andra alstren

matter and to provide the necessary

och ge nödvändig information om

information on rights are essential

rättigheterna är

av

grundläggande

insofar as the ultimate aim of these

betydelse,

eftersom

det

yttersta

measures is to give effect to the

syftet med dessa åtgärder är att

principles

and

guarantees

laid

säkerställa tillämpningen av i lag

down in law.

fastlagda principer och garantier.

(14) This Directive should seek

(14) Detta direktiv bör främja

to promote learning and culture by

utbildning

och

kultur

genom

protecting works and other subject-

skyddet av verk och andra alster

matter while permitting exceptions

och på samma gång medge

or limitations in the public interest

undantag

eller

inskränkningar i

for the purpose of education and

allmänhetens intresse när det gäller

teaching.

utbildning och undervisning.

(15) The Diplomatic Conference

(15) Den diplomatkonferens som

held under the auspices of the

hölls under ledning av Världsorga-

World

Intellectual

Property

nisationen

för

den

intellektuella

Organisation (WIPO) in December

äganderätten (WIPO) i december

1996 led to the adoption of two

1996 utmynnade i att två nya

new

Treaties,

the

"WIPO

fördrag antogs, WIPO-fördraget

Copyright Treaty" and the "WIPO

om upphovsrätt och WIPO-fördra-

Performances and

Phonograms

get

om

framföranden

och

Treaty",

dealing

respectively

with

fonogram, som behandlar skydd för

the protection of authors and the

upphovsmän respektive skydd för

protection

of

performers

and

utövande konstnärer och fonogram-

phonogram

producers.

Those

producenter. Genom dessa fördrag

Treaties

update

the

international

uppdateras

det

internationella

protection for copyright and related

skyddet

av

upphovsrätt

och

rights significantly, not least with

närstående

rättigheter

i betydande

regard to the so-called "digital

utsträckning, inte minst i fråga om

agenda", and improve the means to

den

så kallade

digitala

agendan,

Prop. 2004/05:110

Bilaga 1

432

fight piracy world-wide. The

och möjligheterna för att bekämpa

Prop. 2004/05:110

Community and a majority of

piratkopieringen runt om i världen

Bilaga 1

Member States have already signed

förbättras.

Gemenskapen

och

en

the Treaties and the process of

majoritet

av medlemsstaterna

har

making

arrangements

for

the

redan undertecknat fördragen, och

ratification of the Treaties by the

förberedelseprocessen

för

gemen-

Community and the Member States

skapens

och

medlemsstaternas

is under way. This Directive also

ratificering

av

fördragen

pågår.

serves to implement a number of

Genom

detta

direktiv

uppfylls

the new international obligations.

också ett antal av dessa nya

internationella förpliktelser.

(16) Liability for activities in the

(16)

Eftersom

ansvarsfrågan,

då

network environment concerns not

det gäller verksamheter i nätmiljö,

only copyright and related rights

inte endast berör upphovsrätt och

but also other areas, such as

närstående

rättigheter

utan

även

defamation,

misleading

andra

områden,

t.ex.

förtal,

advertising,

or

infringement

of

vilseledande

reklam

och

trademarks,

and

is

addressed

varumärkesintrång, kommer denna

horizontally

in

Directive

fråga att behandlas på ett

2000/31/EC

of

the

European

övergripande

sätt

i

Parliament and of the Council of 8

Europaparlamentets

och

rådets

June 2000 on certain legal aspects

direktiv 2000/31/EG av den 8 juni

of information society services, in

2000 om vissa rättsliga aspekter på

particular

electronic commerce,

in

informationssamhällets

tjänster,

the internal market ("Directive on

särskilt elektronisk handel, på den

electronic commerce")( 4 ), which

inre

marknaden

(Direktiv

om

clarifies

and

harmonises

various

elektronisk

handel)( 4 ),

som

legal issues relating to information

förtydligar och harmoniserar olika

society

services

including

rättsliga frågor i samband med

electronic

commerce.

This

informationssamhällets

tjänster,

Directive

should

be implemented

bl.a. elektronisk handel. Det här

within a timescale similar to that

direktivet bör genomföras enligt en

for the implementation of the

tidsplan

liknande

den

för

Directive on electronic commerce,

genomförandet

av

direktivet

om

since that Directive provides a

elektronisk

handel,

eftersom

det

harmonised

framework

of

direktivet

utgör

en

harmoniserad

principles

and

provisions

relevant

ram för principer och bestämmelser

inter alia to important parts of this

som bl.a. berör vissa viktiga delar i

Directive. This Directive is without

det här direktivet. Det här

prejudice to provisions relating to

direktivet

påverkar

inte

liability in that Directive.

bestämmelserna om ansvar i det

direktivet.

(17) It is necessary, especially in

(17) I synnerhet mot bakgrund av

the light of the requirements arising

de krav som den digitala miljön

out of the digital environment, to

medför är det nödvändigt att

ensure that

collecting

societies

säkerställa att rättighetsförvaltande

achieve

a

higher

level

of

organisationer

uppnår

en

högre

rationalisation and transparency grad

av

rationalisering

och

4

OJ L 178, 17.7.2000, p. 1.

4

EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

433

with regard to compliance with

överblick i fråga om efterlevnaden

Prop. 2004/05:110

competition rules.

av konkurrensreglerna.

Bilaga 1

(18) This Directive is without

(18) Detta direktiv påverkar inte

prejudice to the arrangements in

bestämmelser

i

medlemsstaterna

the Member States concerning the

när det gäller förvaltning av

management of rights such as

rättigheter,

t.ex.

kollektiva

extended collective licences.

avtalslicenser med utsträckt verkan.

(19) The moral rights of

(19) Rättsinnehavarnas

ideella

rightholders

should be

exercised

rättigheter bör utövas i enlighet

according to the legislation of the

med medlemsstaternas

lagstiftning

Member States and the provisions

och

bestämmelserna

i

of the Berne Convention for the

Bernkonventionen

för

skydd av

Protection of Literary and Artistic

litterära

och

konstnärliga

verk,

Works, of the WIPO Copyright

WIPO:s

fördrag

om

upphovsrätt

Treaty and of the WIPO

och

WIPO-fördraget

om

Performances

and

Phonograms

framföranden och fonogram. Dessa

Treaty. Such moral rights remain

ideella rättigheter omfattas inte av

outside the scope of this Directive.

detta direktiv.

(20) This Directive is based on

(20) Detta direktiv bygger på de

principles and rules already laid

principer och regler som redan

down in the Directives currently in

fastlagts genom de direktiv som nu

force in this area, in particular

är i kraft på området, särskilt

Directives

91/250/EEC( 5 ),

91/250/EEG( 5 ),

92/100/EEG( 6 ),

92/100/EEC( 6 ),

93/83/EEC( 7 ),

93/83/EEG( 7 ), 93/98/EEG( 8 ) och

93/98/EEC( 8 ) and 96/9/EC( 9 ), and

96/9/EG( 9 ), samt utvecklar och

it develops those principles and

sätter in dem i ett sammanhang,

rules and places

them

in the

nämligen

informationssamhället.

5 Council Directive 91/250/EEC of 14 May 1991 on the legal protection of computer programs (OJ L 122, 17.5.1991, p. 42). Directive as amended by Directive 93/98/EEC.

5 Rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (EGT L 122, 17.5.1991, s. 42). Direktivet senast ändrat genom direktiv 93/98/EEG.

6 Council Directive 92/100/EEC of 19 November 1992 on rental right and lending right and on certain rights related to copyright in the field of intellectual property (OJ L 346, 27.11.1992, p. 61). Directive as amended by Directive 93/98/EEC.

6 Rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och

utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området (EGT L 346, 27.11.1992, s. 61). Direktivet senast ändrat genom direktiv 93/98/EEG.

7 Council Directive 93/83/EEC of 27 September 1993 on the coordination of certain rules concerning copyright and rights related to copyright applicable to satellite broadcasting and cable retransmission (OJ L 248, 6.10.1993, p. 15).

7 Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (EGT L 248, 6.10.1993, s. 15).

8 Council Directive 93/98/EEC of 29 October 1993 harmonising the term of protection of copyright and certain related rights (OJ L 290, 24.11.1993, p. 9).

8 Rådets direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för

upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (EGT L 290, 24.11.1993, s. 9).

9 Directive 96/9/EC of the European Parliament and of the Council of 11 March 1996 on the legal protection of databases (OJ L 77, 27.3.1996, p. 20).

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, 27.3.1996, s. 20).

434

context of the information society.

Bestämmelserna i detta direktiv bör

Prop. 2004/05:110

The provisions of this Directive

inte

påverka

bestämmelserna

i de

Bilaga 1

should be without prejudice to the

direktiven, om inte annat föreskrivs

provisions

of

those

Directives,

i detta direktiv.

unless otherwise provided in this

Directive.

(21) This Directive should define

(21) I detta direktiv bör området

the scope of the acts covered by the

fastställas för de handlingar som

reproduction right with regard to

omfattas av mångfaldiganderätten i

the different

beneficiaries.

This

fråga om de olika rättsinnehavarna.

should be done in conformity with

Detta bör göras i överensstämmelse

the acquis communautaire. A broad

med

gemenskapens regelverk. En

definition of these acts is needed to

vid definition av dessa handlingar

ensure legal certainty within the

krävs för att säkerställa klarhet i

internal market.

rättsligt avseende på den inre

marknaden.

(22) The objective of proper

(22) Syftet att på lämpligt sätt

support for the dissemination of

främja spridning av kultur får inte

culture must not be achieved by

nås genom att ett strikt skydd av

sacrificing

strict protection

of

rättigheter offras eller genom att

rights or by tolerating illegal forms

otillåtna former av spridning av

of distribution of counterfeited or

efterbildade

kulturella

verk

pirated works.

tolereras.

(23)

This

Directive should

(23) I detta direktiv bör

harmonise further the author’s right

upphovsmannens

rätt

till

of communication to the public.

överföring

till

allmänheten

This right should be understood in

harmoniseras

ytterligare.

Denna

a broad sense covering all

rätt bör förstås i vid mening och

communication to the public not

omfatta

all

överföring

till

present at the place where the

allmänheten som inte är närvarande

communication

originates.

This

på den plats varifrån överföringen

right should cover any such

sker. Denna rätt bör omfatta all

transmission or retransmission of a

sådan

sändning

eller

work to the public by wire or

vidaresändning av ett verk till

wireless

means,

including

allmänheten

på

trådbunden

eller

broadcasting. This right should not

trådlös väg, inklusive radio- och

cover any other acts.

televisionssändningar.

Denna

rätt

omfattar inga andra åtgärder.

(24) The right to make available

(24) Rätten som avses i artikel

to the public subject-matter

3.2, att göra andra alster

referred to in Article 3(2) should be

tillgängliga

för

allmänheten,

bör

understood as covering all acts of

anses

omfatta

alla

åtgärder

making available such subject-

varigenom

sådana

alster

görs

matter to members of the public

tillgängliga för den del av

not present at the place where the

allmänheten som inte är närvarande

act of making available originates,

på

den

plats

varifrån

and as not covering any other acts.

tillgängliggörandet

sker

och

omfattar inte några andra åtgärder.

(25)

The

legal

uncertainty

(25) De rättsliga oklarheterna i

regarding the nature and the level

fråga om nivån och arten av skydd

of protection of acts of on-demand

för

handlingar

som

består

av

435

transmission

of copyright

works

tillhandahållande

på begäran

via

Prop. 2004/05:110

and subject-matter protected by

nät

av

upphovsrättsligt

skyddade

Bilaga 1

related rights over networks should

verk och alster som skyddas av

be overcome by providing for

närstående

rättigheter

bör

lösas

harmonised

protection

at

genom

bestämmelser

om

Community level. It should be

harmoniserat

skydd

på

made clear that all rightholders

gemenskapsnivå. Det bör klargöras

recognised by this Directive should

att alla rättsinnehavare som erkänns

have an exclusive right to make

i detta direktiv har ensamrätt att

available to the public copyright

göra

upphovsrättsligt

skyddade

works or any other subject-matter

verk och andra alster tillgängliga

by way of interactive on-demand

för allmänheten genom interaktiva

transmissions. Such interactive on-

tillhandahållanden på beställning.

demand

transmissions

are

Sådant interaktivt tillhandahållande

characterised by the fact that

på begäran utmärks av att enskilda

members of the public may access

personer kan få tillgång till dem på

them from a place and at a time

en plats och vid en tidpunkt som de

individually chosen by them.

bestämmer individuellt.

(26) With regard to the making

(26) När det gäller tjänster som

available in on-demand services by

programföretag tillhandahåller

på

broadcasters of their radio or

begäran vilka avser radio- och

television

productions

televisionsprogram

som

innehåller

incorporating

music

from

musik från kommersiella fonogram

commercial

phonograms

as

an

såsom en integrerad del, skall

integral

part

thereof, collective

kollektiva

licensavtal uppmuntras

licensing arrangements are to be

så att ersättning för de berörda

encouraged in order to facilitate the

rättigheterna lättare kan ges.

clearance of the rights concerned.

(27) The mere provision of

(27) Enbart tillhandahållandet av

physical facilities for enabling or

de fysiska förutsättningarna för att

making a communication does not

möjliggöra

eller

genomföra

en

in itself amount to communication

överföring skall inte i sig betraktas

within the meaning of this

som överföring i den mening som

Directive.

avses i detta direktiv.

(28) Copyright protection under

(28)

I

det

upphovsrättsliga

this

Directive

includes

the

skyddet enligt detta direktiv ingår

exclusive

right

to

control

ensamrätt

att

bestämma

över

distribution

of

the

work

spridning av verk som ingår i en

incorporated in a tangible article.

fysisk vara. Genom den första

The first sale in the Community of

försäljningen

inom

gemenskapen

the original of a work or copies

av originalet eller kopior av ett

thereof by the rightholder or with

verk, om den görs av rättsinne-

his consent exhausts the right to

havaren

eller

med

dennes

control resale of that object in the

samtycke,

konsumeras

bestämm-

Community. This right should not

anderätten över vidareförsäljningen

be exhausted in respect of the

av föremålet

inom

gemenskapen.

original or of copies thereof sold

Denna rätt bör dock inte vara

by the rightholder or with his

konsumerad då det gäller original

consent

outside

the Community.

eller kopior av ett verk som säljs

Rental and lending rights for

utanför gemenskapen av rättsinne-

authors

have

been established

in

havaren

eller

med

dennes

sam-

436

Directive

92/100/EEC.

The

tycke.

Upphovsmannens uthyr-

distribution right provided for in

nings-

och

utlåningsrättigheter

this Directive is without prejudice

fastställs

i

direktiv

92/100/EEG.

to the provisions relating to the

Den spridningsrätt som föreskrivs i

rental and lending rights contained

det här direktivet påverkar inte de

in Chapter I of that Directive.

bestämmelser om uthyrnings- och

utlåningsrättigheter som återfinns i

kapitel I i det direktivet.

(29) The question of exhaustion

(29)

Frågan

om

konsumtion

does not arise in the case of

uppstår inte då det gäller tjänster,

services and on-line services in

särskilt inte i fråga om online-

particular. This also applies with

tjänster. Det gäller även fysiska

regard to a material copy of a work

kopior av ett verk eller av andra

or other subject-matter made by a

alster som framställts av en

user of such a service with the

användare av en sådan tjänst med

consent

of

the

rightholder.

rättsinnehavarens

samtycke. Detta

Therefore, the same applies to

gäller därför även uthyrning och

rental and lending of the original

utlåning av originalet och kopior av

and copies of works or other

verk eller andra alster eftersom

subject-matter which are services

dessa

handlingar

är

att

by nature. Unlike CD-ROM or CD-

karaktärisera

som

tjänster.

Till

I, where the intellectual property is

skillnad från cd-rom och cd-i, där

incorporated in a material medium,

immateriella rättigheter ingår i ett

namely an item of goods, every on-

fysiskt

medium,

nämligen

ett

line service is in fact an act which

exemplar av en vara, är varje

should be subject to authorisation

online-tjänst en handling för vilken

where the copyright or related right

tillstånd krävs, om den omfattas av

so provides.

upphovsrätt

eller

en

närstående

rättighet.

(30) The rights referred to in this

(30) De rättigheter som avses i

Directive

may

be

transferred,

detta

direktiv

kan

överföras,

assigned or subject to the granting

överlåtas eller bli föremål för

of contractual

licences,

without

avtalade licenser utan att detta

prejudice to the relevant national

påverkar

den

relevanta nationella

legislation on copyright and related

lagstiftningen

om

upphovsrätt

och

rights.

närstående rättigheter.

(31) A fair balance of rights and

(31) En skälig avvägning mellan

interests

between the

different

rättigheter och intressen hos de

categories of rightholders, as well

olika

kategorierna

av

as between the different categories

rättsinnehavare

samt

mellan

de

of rightholders and users of

olika

kategorierna

av

protected subject-matter must be

rättsinnehavare och användarna av

safeguarded.

The

existing

skyddade

alster

måste

exceptions and limitations to the

upprätthållas.

De

befintliga

rights as set out by the Member

undantag

och

inskränkningar

från

States have to be reassessed in the

rättigheterna

som

fastställts

av

light of the new electronic

medlemsstaterna måste bli föremål

environment. Existing

differences

för en ny bedömning där hänsyn

in the exceptions and limitations to

tas till den nya elektroniska miljön.

certain restricted acts have direct

De skillnader som finns i fråga om

negative effects on the functioning

undantag

och

inskränkningar,

då

Prop. 2004/05:110

Bilaga 1

437

of the internal market of copyright

det

gäller

vissa

handlingar

som

Prop. 2004/05:110

and related rights. Such differences

omfattas

av

ensamrättigheter, har

Bilaga 1

could

well

become

more

en direkt negativ inverkan på hur

pronounced in view of the further

den inre marknaden för upphovs-

development

of

transborder

rätt

och

närstående

rättigheter

exploitation of works and cross-

fungerar.

Sådana

skillnader

kan

border activities. In order to ensure

mycket väl bli mer uttalade på

the proper functioning of the

grund av den vidare utvecklingen

internal

market,

such

exceptions

av gränsöverskridande

utnyttjande

and limitations should be defined

av verk samt av verksamheter som

more harmoniously. The degree of

sker över nationsgränser. För att

their harmonisation

should

be

säkerställa en väl fungerande inre

based on their impact on the

marknad bör dessa undantag och

smooth functioning of the internal

inskränkningar

ges

en

mer

market.

harmoniserad definition. Harmoni-

seringsgraden bör vara beroende av

undantagens effekter på den inre

marknadens

förmåga

att

fungera

väl.

(32) This Directive provides for

(32) Detta direktiv innehåller en

an

exhaustive

enumeration

of

uttömmande

förteckning

över

exceptions and limitations to the

undantagen

och

inskränkningarna

reproduction right and the right of

från

mångfaldiganderätten

och

communication to the public. Some

rätten till överföring till allmänhe-

exceptions

or

limitations

only

ten. Vissa undantag och inskränk-

apply to the reproduction right,

ningar gäller endast mångfaldigan-

where appropriate. This list takes

derätten, när så är lämpligt. I denna

due account of the different legal

förteckning tas vederbörlig hänsyn

traditions in Member States, while,

till de olika rättstraditionerna i

at the same time, aiming to ensure

medlemsstaterna,

samtidigt

som

a

functioning

internal market.

syftet är att säkerställa en

Member States should arrive at a

fungerande inre marknad. Med-

coherent

application

of

these

lemsstaterna bör nå samstämmighet

exceptions

and limitations,

which

i tillämpningen av dessa undantag

will be assessed when reviewing

och

inskränkningar,

och

detta

implementing

legislation

in

the

kommer att utvärderas vid den

future.

kommande

översynen

av

genomförandelagstiftningen.

(33) The exclusive right of

(33)

Ensamrätten

till

reproduction should be subject to

mångfaldigande bör omfattas av ett

an exception to allow certain acts

undantag som medger vissa fall av

of

temporary

reproduction,

which

tillfälligt

mångfaldigande

som är

are

transient

or

incidental

flyktigt eller utgör en underordnad

reproductions, forming an integral

användning och som utgör en

and

essential

part

of

a

integrerad och väsentlig del i en

technological

process

and

carried

teknisk

process

och

som

out for the sole purpose of enabling

uteslutande

syftar

till

att

either efficient transmission in a

möjliggöra

antingen

en

effektiv

network between third parties by

överföring i ett nät mellan tredje

an intermediary, or a lawful use of

parter via en mellanhand eller en

a work

or

other

subject-matter to

laglig användning av ett verk eller

438

be made. The acts of reproduction

annat

alster.

Det

aktuella

Prop. 2004/05:110

concerned should have no separate

mångfaldigandet bör inte ha något

Bilaga 1

economic value on their own. To

självständigt

ekonomiskt

värde. I

the extent that they meet these

den mån som det uppfyller dessa

conditions,

this exception should

villkor, bör detta undantag även

include acts which enable browsing

omfatta åtgärder som gör att

as well as acts of caching to take

webbläsning och cachelagring kan

place, including those which enable

ske, inbegripet sådana som gör att

transmission

systems

to function

överföringssystem

kan

fungera

efficiently,

provided

that

the

effektivt,

under

förutsättning

att

intermediary does not modify the

mellanhanden

inte

ändrar

information and does not interfere

informationen och inte ingriper i

with the lawful use of technology,

den lagliga användningen av den

widely recognised and used by

teknik som är allmänt vedertagen

industry, to obtain data on the use

och som används inom branschen

of the information. A use should be

för att få fram data om hur

considered lawful where it is

informationen

används.

En

authorised by the rightholder or not

användning bör anses laglig om

restricted by law.

den

görs

med

rättsinnehavarens

tillstånd eller inte är otillåten enligt

lag.

(34) Member States should be

(34) Medlemsstaterna

bör

ges

given the option of providing for

möjlighet att besluta om vissa

certain exceptions or limitations for

undantag och inskränkningar, t.ex.

cases such as educational and

för pedagogiskt eller vetenskapligt

scientific purposes, for the benefit

syfte, till förmån för offentliga

of public institutions such as

institutioner,

t.ex.

bibliotek

och

libraries and archives, for purposes

arkiv,

för

användning

i

of news reporting, for quotations,

nyhetsrapportering,

för

citat,

för

for use by people with disabilities,

användning

av

funktionshindrade,

for public security uses and for

för allmän säkerhet och för

uses in administrative and judicial

användning

i

administrativa

och

proceedings.

rättsliga förfaranden.

(35) In certain cases of

(35) När det gäller vissa

exceptions

or

limitations,

undantag

eller

inskränkningar

bör

rightholders

should

receive

fair

rättsinnehavarna

få

rimlig

compensation to compensate them

kompensation för att ge dem skälig

adequately for the use made of

ersättning

för

användningen

av

their protected works or other

deras skyddade verk eller andra

subject-matter. When determining

alster. Vid fastställande av formen,

the form,

detailed arrangements

de

närmare

bestämmelserna

om

and possible level of such fair

och den eventuella nivån på denna

compensation, account should

be

rimliga

kompensation

bör

de

taken

of

the

particular

särskilda

förhållandena

i

varje

circumstances of each case. When

enskilt fall beaktas. När dessa

evaluating

these circumstances, a

förhållanden

bedöms

är

ett

valuable criterion would be the

värdefullt kriterium den eventuella

possible harm to the rightholders

skadan

för

rättsinnehavarna

av

resulting from the act in question.

åtgärden i fråga. I de fall när

In cases where rightholders have

rättsinnehavarna

redan har

erhållit

already received payment in some

betalning i någon annan form, t.ex.

439

other form, for instance as part of a

som en del av en licensavgift,

Prop. 2004/05:110

licence fee, no specific or separate

behöver det inte krävas någon

Bilaga 1

payment may be due. The level of

särskild eller separat betalning. Vid

fair compensation should take full

fastställandet av nivån på den

account of the degree of use of

rimliga

kompensationen

bör

full

technological

protection measures

hänsyn tas till i hur stor

referred to in this Directive. In

utsträckning

sådana

tekniska

certain

situations

where

the

åtgärder som avses i detta direktiv

prejudice to the rightholder would

används. I vissa situationer när

be minimal, no obligation for

förfånget

för rättsinnehavaren

är

payment may arise.

obetydligt

behöver

det

inte

uppkomma

någon

betalnings-

skyldighet.

(36) The Member States may

(36)

Medlemsstaterna

får

provide for fair compensation for

bestämma om rimlig kompensation

rightholders also

when

applying

till rättsinnehavare även när de

the

optional

provisions

on

tillämpar

de

frivilliga

exceptions or limitations which do

bestämmelserna om undantag eller

not require such compensation.

inskränkningar

för

vilka

någon

sådan kompensation inte erfordras.

(37)

Existing national

schemes

(37)

De

befintliga

nationella

on reprography, where they exist,

ordningarna för reprografi skapar, i

do not create major barriers to the

den mån de förekommer, inte några

internal

market.

Member States

större hinder för den inre

should be allowed to provide for an

marknaden.

Medlemsstaterna

bör

exception or limitation in respect of

ges möjlighet att besluta om

reprography.

undantag

eller

inskränkningar

i

fråga om reprografi.

(38) Member States should be

(38)

Medlemsstaterna

bör

ges

allowed to provide for an exception

möjlighet att besluta om undantag

or limitation to the reproduction

eller

inskränkningar,

förutsatt

att

right for certain types of

rimlig

kompensation

säkerställs,

reproduction of audio, visual and

från mångfaldiganderätten för vissa

audio-visual material for private

former

av

mångfaldigande

av

use,

accompanied

by

fair

ljudmaterial,

bildmaterial

och

compensation.

This

may

include

audiovisuellt

material

för

privat

the introduction or continuation of

bruk. Detta kan omfatta införande

remuneration

schemes

to

eller

förlängning

av

compensate for the prejudice to

ersättningssystem

som

rightholders. Although differences

kompensation

för

förfånget

för

between

those

remuneration

rättsinnehavarna.

Även

om

schemes affect the functioning of

skillnader

mellan

dessa

the

internal

market,

those

ersättningssystem

påverkar

den

differences,

with

respect

to

inre

marknadens

funktion,

bör

analogue

private

reproduction,

dessa skillnader, då det gäller

should not have a significant

analog

privatkopiering,

inte

få

impact on the development of the

några

betydande

effekter

på

information society. Digital private

informationssamhällets

utveckling.

copying is likely to be more

Digital

privatkopiering

kan

bli

widespread and have a greater

vanligare och få större ekonomisk

economic

impact.

Due

account

betydelse. Vederbörlig hänsyn bör

440

should therefore be taken of the

därför

tas

till

skillnaderna

mellan

Prop. 2004/05:110

differences

between

digital

and

digital

privatkopiering

och

analog

Bilaga 1

analogue private copying and a

privatkopiering, och det bör i vissa

distinction should be made in

avseenden göras åtskillnad mellan

certain respects between them.

dem.

(39)

When

applying

the

(39)

När

medlemsstaterna

exception or limitation on private

tillämpar

undantaget

eller

copying,

Member States should

inskränkningen för privatkopiering

take due account of technological

bör de vederbörligen beakta den

and economic

developments,

in

tekniska

och

ekonomiska

particular with respect to digital

utvecklingen, särskilt i fråga om

private copying

and

remuneration

digital

privatkopiering

och

schemes,

when

effective

ersättningssystem,

när

effektiva

technological

protection

measures

tekniska

skyddsåtgärder

finns

att

are available. Such exceptions or

tillgå.

Sådana undantag

eller

limitations should not inhibit the

inskränkningar

bör inte

hindra

use of technological measures or

användningen av tekniska åtgärder

their

enforcement

against

eller att de genomdrivs för att

circumvention.

hindra kringgående.

(40) Member States may provide

(40) Medlemsstaterna får besluta

for an exception or limitation for

om undantag

eller

inskränkningar

the benefit of certain non-profit

till förmån för vissa inrättningar

making

establishments,

such

as

utan vinstsyfte, t.ex. bibliotek som

publicly

accessible

libraries

and

är tillgängliga för allmänheten och

equivalent institutions, as well as

liknande

institutioner,

samt

arkiv.

archives. However, this should be

Detta bör dock begränsas till vissa

limited to certain special cases

särskilda fall som omfattas av

covered by the reproduction right.

mångfaldiganderätten.

Sådana

Such an exception or limitation

undantag

eller

inskränkningar

bör

should not cover uses made in the

inte omfatta användning i samband

context of on-line delivery of

med online-leveranser av skyddade

protected works or other subject-

verk och andra alster. Detta

matter. This Directive should be

direktiv

bör

inte

påverka

without prejudice to the Member

medlemsstaternas

möjlighet

till

States' option to derogate from the

undantag från den exklusiva rätten

exclusive public lending right in

till offentlig utlåning enligt artikel

accordance with Article 5 of

5 i direktiv 92/100/EEG. Det är

Directive

92/100/EEC. Therefore,

därför

lämpligt

att

uppmuntra

specific

contracts

or

licences

särskilda

kontrakt

eller

licenser

should be promoted which, without

som på ett balanserat sätt främjar

creating

imbalances,

favour

such

dessa inrättningar och deras syften

establishments

and

the

vad avser spridningsändamål.

disseminative purposes they serve.

(41)

When

applying

the

(41)

När

undantaget

eller

exception or limitation in respect of

inskränkningen

för

efemära

ephemeral

recordings

made

by

upptagningar som utförs av radio-

broadcasting

organisations

it

is

och televisionsföretag

tillämpas är

understood that a broadcaster's own

det underförstått att företagets egen

facilities include those of a person

utrustning

också

omfattar

sådan

acting on behalf of and under the

utrustning som tillhör en person

responsibility

of

the

broadcasting

som

agerar

på

radio-

och

441

organisation.

televisionsföretagets

vägnar

och

Prop. 2004/05:110

under dess ansvar.

Bilaga 1

(42)

When

applying

the

(42)

När

undantaget

eller

exception or limitation for non-

inskränkningen

för utbildning

och

commercial

educational

and

vetenskaplig forskning i icke-

scientific

research

purposes,

kommersiella

syften,

inbegripet

including

distance

learning,

the

distansundervisning,

tillämpas

bör

non-commercial nature of the

den aktuella verksamhetens icke-

activity in question should be

kommersiella

natur

avgöras

av

determined by that activity as such.

verksamheten

som

sådan.

Den

The organisational

structure

and

berörda

inrättningens

the means of funding of the

organisationsstruktur

och

establishment concerned are not the

finansieringssätt är i detta avseende

decisive factors in this respect.

inte avgörande.

(43) It is in any case important

(43) Det är under alla omständig-

for the Member States to adopt all

heter

viktigt

att

medlemsstaterna

necessary

measures

to

facilitate

vidtar alla åtgärder som är

access to works by persons

nödvändiga

för

att

underlätta

suffering from a disability which

tillgången till verk för personer

constitutes an obstacle to the use of

som har ett funktionshinder som

the works themselves, and to pay

hindrar dem från att utnyttja själva

particular

attention

to

accessible

verken och härvid ägna särskild

formats.

uppmärksamhet

åt

tillgängliga

förmedlingsformer.

(44)

When

applying

the

(44)

Tillämpningen

av

exceptions and limitations provided

undantagen och inskränkningarna i

for in this Directive, they should be

detta

direktiv

bör

ske

i

exercised

in

accordance

with

överensstämmelse

med

international

obligations.

Such

internationella förpliktelser. Sådana

exceptions and limitations may not

undantag

och

inskränkningar

bör

be applied in a way which

inte tillämpas på ett sätt som

prejudices

the

legitimate interests

inkräktar

på

rättsinnehavarens

of the rightholder or which

legitima intressen eller gör intrång i

conflicts

with

the

normal

det normala utnyttjandet av dennes

exploitation of his work or other

verk eller andra alster. När

subject-matter. The provision of

medlemsstaterna

beslutar

om

such exceptions or limitations by

sådana

undantag

eller

Member

States

should,

in

inskränkningar, bör de särskilt ta

particular,

duly

reflect

the

vederbörlig hänsyn till de ökande

increased

economic

impact

that

ekonomiska

verkningar

dessa

such exceptions or limitations may

undantag

eller

inskränkningar

kan

have in the context of the new

få i den nya elektroniska miljön.

electronic environment. Therefore,

Räckvidden

för

vissa

undantag

the scope of certain exceptions or

eller

inskränkningar

kan

därför

limitations may have to be even

behöva begränsas

ytterligare, då

more limited when it comes to

det gäller vissa nya användningar

certain new uses of copyright

av upphovsrättsligt skyddade verk

works and other subject-matter.

och andra alster.

(45)

The

exceptions

and

(45)

De

undantag

och

limitations referred to in Article

inskränkningar som anges i artikel

5(2),

(3)

and

(4)

should

not,

5.2, 5.3 och 5.4 bör emellertid inte

442

however, prevent the definition of

utgöra ett hinder för att närmare

contractual

relations

designed

to

fastställa avtalsförhållanden som är

ensure fair compensation for the

avsedda

att

garantera

rimlig

rightholders insofar as permitted by

kompensation till rättsinnehavarna,

national law.

om

den

nationella

lagstiftningen

tillåter det.

(46) Recourse to mediation could

(46) Med hjälp av medlare kan

help users and rightholders to settle

man

hjälpa

användare

och

disputes.

The

Commission,

in

rättsinnehavare

att

lösa

tvister.

cooperation

with

the

Member

Kommissionen

bör

i

samarbete

States

within

the

Contact

med

medlemsstaterna

genomföra

Committee,

should

undertake

a

en undersökning inom ramen för

study to consider new legal ways

kontaktkommittén för att finna nya

of settling

disputes

concerning

juridiska sätt för att lösa tvister om

copyright and related rights.

upphovsrätt

och

närstående

rättigheter.

(47) Technological development

(47) Den tekniska

utvecklingen

will allow rightholders to make use

kommer

att

ge

rättsinnehavarna

of technological measures designed

möjlighet

att

tillämpa

tekniska

to prevent or restrict acts not

åtgärder som utformats för att

authorised by the rightholders of

förhindra eller begränsa handlingar

any copyright, rights related to

som inte är godkända av inne-

copyright or the sui generis right in

havarna av någon upphovsrätt, till

databases.

The

danger,

however,

upphovsrätten

närstående

rättighet

exists that illegal activities might

eller rätt av sitt eget slag angående

be carried out in order to enable or

databaser. Det finns dock risk för

facilitate the circumvention of the

att olaglig verksamhet kan komma

technical

protection

provided

by

att bedrivas i syfte att möjliggöra

these measures. In order to avoid

eller underlätta ett kringgående av

fragmented

legal

approaches

that

det tekniska skydd som dessa

could potentially

hinder

the

åtgärder ger. För att förhindra en

functioning of the internal market,

uppsplittring i fråga om juridiska

there is a need to provide for

metoder som skulle kunna hindra

harmonised legal protection against

den inre marknaden från att

circumvention

of

effective

fungera, krävs det att det upprättas

technological measures and against

ett harmoniserat rättsligt skydd mot

provision of devices and products

kringgående av

effektiva

tekniska

or services to this effect.

åtgärder och mot tillhandahållande

av

anordningar,

produkter

och

tjänster i detta syfte.

(48) Such legal protection should

(48) Ett sådant rättsligt skydd bör

be provided in respect of

ges för tekniska åtgärder som

technological

measures

that

effektivt

begränsar

åtgärder

som

effectively

restrict

acts

not

inte är godkända av innehavarna av

authorised by the rightholders of

någon

upphovsrätt,

till

any copyright, rights related to

upphovsrätten

närstående

rättighet

copyright or the sui generis right in

eller rätt av sitt eget slag angående

databases

without,

however,

databaser, utan att dock hindra den

preventing the normal operation of

elektroniska utrustningens normala

electronic

equipment

and

its

funktion

eller

den

tekniska

technological development. Such

utvecklingen av den. Detta rättsliga

Prop. 2004/05:110

Bilaga 1

443

legal

protection

implies

no

skydd innebär ingen skyldighet att

Prop. 2004/05:110

obligation

to

design

devices,

utforma

anordningar,

produkter,

Bilaga 1

products,

components

or

services

komponenter eller tjänster så att de

to

correspond

to

technological

motsvarar

tekniska

åtgärder,

så

measures, so long as such device,

länge som en sådan anordning,

product, component or service does

produkt, komponent eller tjänst inte

not otherwise fall under the

på annat sätt omfattas av förbudet i

prohibition of Article 6. Such legal

artikel 6. Det rättsliga skyddet bör

protection

should

respect

vara förenligt med proportionali-

proportionality

and

should

not

tetsprincipen

och

inte

medföra

prohibit those devices or activities

förbud

mot

sådana anordningar

which

have

a

commercially

eller verksamheter som har något

significant purpose or use other

annat

kommersiellt

betydelsefullt

than to circumvent the technical

syfte

eller

användningsområde

än

protection.

In

particular,

this

att kringgå tekniskt skydd. Detta

protection

should

not

hinder

skydd får i synnerhet inte hindra

research into cryptography.

kryptografisk forskning.

(49) The legal protection of

(49) Det rättsliga skyddet för

technological

measures is without

tekniska

åtgärder

påverkar

inte

prejudice to the application of any

tillämpningen

av

nationella

national

provisions

which

may

bestämmelser som förbjuder privat

prohibit the private possession of

innehav av anordningar, produkter

devices,

products

or

components

eller komponenter för kringgående

for

the

circumvention

of

av tekniska åtgärder.

technological measures.

(50) Such a harmonised legal

(50)

Ett

sådant

harmoniserat

protection does not affect the

rättsligt skydd påverkar inte de

specific

provisions

on protection

särskilda

skyddsbestämmelserna

provided

for

by

Directive

enligt

direktiv

91/250/EEG.

Det

91/250/EEC.

In

particular,

it

bör i synnerhet inte omfatta

should not apply to the protection

skyddet

för

sådana

tekniska

of technological measures used in

åtgärder som används i samband

connection

with

computer

med datorprogram som behandlas

programs,

which

is

exclusively

uteslutande i det direktivet. Det bör

addressed in that Directive. It

inte

hämma

eller

förhindra

should neither inhibit nor prevent

utveckling

eller användning

av

the development or use of any

några vägar för att kringgå en

means

of

circumventing

a

teknisk åtgärd som behövs för att

technological

measure

that

is

möjliggöra handlingar som utförts i

necessary to enable acts to be

enlighet

med

bestämmelserna

i

undertaken in accordance with the

artikel 5.3 eller artikel 6 i direktiv

terms of Article 5(3) or Article 6 of

91/250/EEG.

Undantag

från

de

Directive

91/250/EEC. Articles 5

ensamrättigheter

som

gäller

and 6 of that Directive exclusively

datorprogram

fastställs

endast

i

determine

exceptions

to

the

artiklarna 5 och 6 i det direktivet.

exclusive

rights

applicable

to

computer programs.

(51) The legal protection of

(51)

Tillämpligheten

av

det

technological

measures

applies

rättsliga

skyddet

för

tekniska

without prejudice to public policy,

åtgärder

påverkar

inte allmän

as reflected in Article 5, or public

ordning,

enligt

artikel

5,

eller

444

security.

Member

States

should

allmän säkerhet. Medlemsstaterna

Prop. 2004/05:110

promote voluntary measures taken

bör

främja frivilliga åtgärder

från

Bilaga 1

by rightholders,

including

the

rättsinnehavarnas

sida,

inbegripet

conclusion and implementation of

ingående

och

genomförande av

agreements

between

rightholders

avtal

mellan

rättsinnehavare

och

and other parties concerned, to

andra berörda parter, så att syftet

accommodate

achieving

the

med

vissa

undantag

eller

objectives of certain exceptions or

inskränkningar

enligt

nationell

limitations provided for in national

lagstiftning skall kunna uppnås i

law in accordance with this

enlighet med detta direktiv. I

Directive. In the absence of such

avsaknad

av

sådana

frivilliga

voluntary

measures or agreements

åtgärder eller avtal inom rimlig tid

within a reasonable period of time,

bör medlemsstaterna vidta lämpliga

Member

States

should

take

åtgärder för att se till att

appropriate measures to ensure that

rättsinnehavarna

ger de

personer

rightholders

provide

beneficiaries

som har rätt till sådana undantag

of such exceptions or limitations

eller

inskränkningar

lämpliga

with

appropriate

means

of

möjligheter

att

utnyttja

dessa,

benefiting

from

them,

by

genom att ändra en genomförd

modifying

an

implemented

teknisk åtgärd eller på annat sätt.

technological measure or by other

För att förhindra missbruk av

means. However, in order to

sådana åtgärder som vidtagits av

prevent abuse of such measures

rättighetsinnehavarna,

bl.a.

inom

taken

by

rightholders,

including

ramen

för

avtal,

eller

av

within

the

framework

of

medlemsstaterna,

bör

dock

alla

agreements, or taken by a Member

tekniska åtgärder som används vid

State,

any

technological

measures

genomförandet av sådana åtgärder

applied in implementation of such

åtnjuta rättsligt skydd.

measures

should

enjoy

legal

protection.

(52)

When

implementing an

(52)

När

medlemsstaterna

exception or limitation for private

genomför

ett

undantag

eller

copying in accordance with Article

inskränkning för privat kopiering i

5(2)(b), Member

States

should

enlighet med artikel 5.2 b bör de på

likewise promote the use of

samma

sätt

främja

frivilliga

voluntary

measures

to

åtgärder för att syftet med

accommodate

achieving

the

undantaget

eller

inskränkningen

objectives of such exception or

skall kunna uppnås. Om inga

limitation. If, within a reasonable

sådana frivilliga åtgärder för att

period of time, no such voluntary

göra

mångfaldigande

för privat

measures to make reproduction for

bruk möjligt har genomförts inom

private use possible have been

rimlig

tid

får

medlemsstaterna

taken, Member States may take

vidta åtgärder så att de personer

measures to enable beneficiaries of

som har rätt till undantaget eller

the

exception

or

limitation

inskränkningen i fråga kan utnyttja

concerned to benefit from it.

denna rätt. Frivilliga åtgärder från

Voluntary

measures

taken

by

rättsinnehavarnas

sida,

inbegripet

rightholders, including agreements

avtal

mellan

rättsinnehavare

och

between

rightholders

and

other

andra berörda parter, eller åtgärder

parties concerned, as well as

som

vidtas

av

medlemsstaterna,

measures taken by Member States,

hindrar inte

rättsinnehavarna

från

445

do not prevent rightholders from

att vidta tekniska

åtgärder

som

Prop. 2004/05:110

using

technological

measures

överensstämmer med de undantag

Bilaga 1

which are consistent with the

eller

inskränkningar

för

kopiering

exceptions or limitations on private

för privat bruk i den nationella

copying in national law in

lagstiftningen som överensstämmer

accordance

with

Article

5(2)(b),

med artikel 5.2 b, varvid hänsyn

taking account of the condition of

skall

tas

till

att

rimlig

fair

compensation

under

that

kompensation

skall

utges enligt

provision

and

the

possible

den bestämmelsen och till de

differentiation

between

various

eventuella

skillnaderna

mellan

conditions of use in accordance

olika användningsvillkor i enlighet

with Article 5(5), such as

med artikel 5.5, till exempel

controlling

the

number

of

begränsning av antalet

exemplar

reproductions. In order to prevent

vid

mångfaldigandet.

För

att

abuse of such measures, any

förhindra

missbruk

av

sådana

technological measures applied in

åtgärder bör alla tekniska åtgärder

their implementation should enjoy

som

tillämpas

vid genomförandet

legal protection.

av dem åtnjuta rättsligt skydd.

(53)

The

protection

of

(53)

Skyddet

av

tekniska

technological

measures

should

åtgärder bör säkerställa en säker

ensure a secure environment for the

miljö för interaktiva tjänster som

provision of interactive on-demand

tillhandahålls på beställning på ett

services, in such a way that

sådant sätt att allmänheten kan få

members of the public may access

tillgång till ett verk eller annat

works or other subject-matter from

alster var och när den själv önskar.

a place and at a time individually

Då sådana tjänster omfattas av

chosen by them. Where such

avtalsvillkor bör bestämmelserna i

services

are

governed

by

första och andra stycket i artikel

contractual

arrangements,

the

first

6.4 inte vara tillämpliga. Icke-

and

second

subparagraphs

of

interaktiva former av online-

Article 6(4) should not apply. Non-

användning

bör

däremot

interactive forms of online use

fortfarande

omfattas

av

dessa

should remain subject to those

bestämmelser.

provisions.

(54) Important progress has been

(54)

Betydande

framsteg

har

made

in

the

international

gjorts i fråga om internationell

standardisation

of

technical

standardisering av tekniska system

systems of identification of works

för identifiering av verk och andra

and protected subject-matter in

skyddade alster i digital form. I en

digital format. In an increasingly

miljö som i ökande utsträckning

networked

environment,

utnyttjar nät kan skillnader mellan

differences

between

technological

de tekniska åtgärderna leda till

measures could lead to an

inkompatibilitet

mellan

system

incompatibility

of

systems within

inom gemenskapen. Kompatibilitet

the Community. Compatibility and

och

interoperabilitet

mellan

olika

interoperability

of

the

different

system bör främjas. Det är i högsta

systems should be encouraged. It

grad önskvärt att utvecklingen av

would be highly desirable to

globala system främjas.

encourage

the

development

of

global systems.

(55) Technological development

(55)

Den

tekniska

utvecklingen

446

will facilitate the distribution of

kommer att underlätta spridning av

Prop. 2004/05:110

works, notably on networks, and

verk,

särskilt

via

nät,

och

det

Bilaga 1

this will entail the need for

kommer därför att krävas att

rightholders to identify better the

rättsinnehavarna

bättre

kan

work or other subject-matter, the

identifiera

verket

eller

alstret,

author or any other rightholder, and

upphovsmannen eller någon annan

to provide information about the

rättsinnehavare samt att de lämnar

terms and conditions of use of the

information

om

villkoren

för

work or other subject-matter in

användningen av verket eller alstret

order to render easier the

för att underlätta förvaltningen av

management of rights attached to

de rättigheter som är knutna till

them.

Rightholders

should

be

dem.

Rättsinnehavarna

bör

encouraged

to

use

markings

uppmuntras att använda märkning

indicating, in addition to the

som,

utöver

den

ovannämnda

information referred to above, inter

informationen,

bland

annat

alia their

authorisation

when

innehåller deras tillstånd när verk

putting works or other subject-

eller andra alster läggs ut på näten.

matter on networks.

(56) There is, however, the

(56) Det finns dock risk för att

danger that illegal activities might

olaglig verksamhet kommer att äga

be carried out in order to remove or

rum i syfte att avlägsna eller ändra

alter the electronic copyright-

den till verket knutna elektroniska

management

information

attached

informationen om förvaltningen av

to it, or otherwise to distribute,

rättigheterna eller på annat sätt

import

for

distribution,

broadcast,

sprida, importera i spridningssyfte,

communicate to the public or make

sända via radio eller television,

available to the public works or

överföra till eller göra tillgängliga

other protected subject-matter from

för allmänheten verk eller andra

which such information has been

skyddade alster från vilka denna

removed

without

authority.

In

information

har

avlägsnats

utan

order to avoid fragmented legal

tillstånd. För att förhindra en

approaches

that could

potentially

uppsplittring

i rättsligt

avseende

hinder the functioning of the

som skulle kunna hindra den inre

internal market, there is a need to

marknaden från att fungera, krävs

provide

for

harmonised legal

att ett harmoniserat rättsligt skydd

protection against any of these

mot

varje

sådan

verksamhet

activities.

upprättas.

(57)

Any

such

rights-

(57)

Varje

sådant

management

information

systems

informationssystem för förvaltning

referred to above may, depending

av rättigheter som avses ovan kan,

on their design, at the same time

beroende

på

dess

utformning,

process personal data about the

samtidigt behandla personuppgifter

consumption patterns of protected

om individers konsumtionsmönster

subject-matter by individuals and

i fråga om skyddade alster och göra

allow for tracing of on-line

det möjligt att kartlägga dessa

behaviour. These technical means,

individers beteende i online-

in their technical functions, should

sammanhang.

De

tekniska

incorporate

privacy safeguards

in

åtgärderna måste därför bland sina

accordance

with

Directive

funktioner ha spärrar för skydd av

95/46/EC

of

the

European

privatlivet

enligt

Europa-

Parliament

and

of

the

Council

of

parlamentets

och

rådets

direktiv

447

24 October 1995 on the protection

95/46/EG av den 24 oktober 1995

Prop. 2004/05:110

of individuals with regard to the

om skydd för enskilda när

det

Bilaga 1

processing of personal data and the

gäller behandling av och fri

free movement of such data( 10 ).

rörlighet för personuppgifter( 10 ).

(58)

Member

States

should

(58) Medlemsstaterna bör se till

provide for effective sanctions and

att det finns effektiva sanktioner

remedies

for infringements

of

och möjligheter att vidta rättsliga

rights and obligations as set out in

åtgärder mot överträdelser av de

this Directive. They should take all

rättigheter

och

skyldigheter

som

the measures necessary to ensure

fastställs i detta direktiv. De bör

that those sanctions and remedies

vidta alla åtgärder som krävs för att

are applied. The sanctions thus

säkerställa att dessa sanktioner och

provided for should be effective,

möjligheter att vidta rättsliga åt-

proportionate

and

dissuasive

and

gärder tillämpas. Dessa sanktioner

should include the possibility of

bör

vara

effektiva,

proportionella

seeking damages and/or injunctive

och

avskräckande

och

bör

relief and, where appropriate, of

inbegripa en möjlighet att söka

applying for seizure of infringing

skadestånd

och/eller

begära

material.

föreläggande

samt,

i

tillämpliga

fall, begära beslag av det material

som använts vid överträdelsen.

(59) In the digital environment,

(59) I synnerhet i den digitala

in particular, the services of

miljön kan de tjänster som

intermediaries may increasingly be

mellanhänder

erbjuder

i ökande

used by third parties for infringing

grad utnyttjas av en tredje part för

activities. In many cases such

att göra intrång. I många fall är det

intermediaries are best placed to

dessa mellanhänder som har de

bring such infringing activities to

största möjligheterna att sätta stopp

an

end.

Therefore,

without

för sådant intrång. Utan att andra

prejudice to any other sanctions

tillgängliga sanktioner och möjlig-

and

remedies

available,

heter att vidta rättsliga åtgärder

rightholders

should

have

the

påverkas bör rättsinnehavare därför

possibility of applying for an

ha möjlighet att begära ett föreläg-

injunction against an intermediary

gande mot en mellanhand som i ett

who carries a third party's

nät förmedlar en tredje mans

infringement of a protected work or

intrång i ett skyddat verk eller

other subject-matter in a network.

annat alster i ett nät. Denna

This possibility should be available

möjlighet

bör

finnas

tillgänglig

even where the acts carried out by

även i sådana fall då de åtgärder

the

intermediary

are

exempted

som mellanhanden vidtar är undan-

under Article 5. The conditions and

tagna enligt artikel 5. Villkoren och

modalities

relating

to

such

bestämmelserna

för

förelägganden

injunctions should be left to the

av detta slag bör medlemsstaterna

national law of the Member States.

själva bestämma om i sin nationella

lagstiftning.

(60) The

protection

provided

(60) Det skydd som föreskrivs i

under this Directive should be

detta direktiv bör inte påverka

without

prejudice

to national

or

nationella bestämmelser eller gem-

10 OJ L 281, 23.11.1995, p. 31.

10 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

448

Community

legal provisions

in

enskapsbestämmelser

på

andra

Prop. 2004/05:110

other areas, such as industrial

områden, t.ex. industriell

ägande-

Bilaga 1

property,

data

protection,

rätt, dataskydd,

villkorad

tillgång,

conditional access, access to public

tillgång till

allmänna

handlingar

documents, and the rule of media

och regeln om kronologi för utnytt-

exploitation

chronology,

which

jande i media, som kan påverka

may affect the protection of

skyddet av upphovsrätt eller närstå-

copyright or related rights.

ende rättigheter.

(61) In order to comply with the

(61) För att följa bestämmelserna

WIPO

Performances

and

i WIPO-fördraget om framföranden

Phonograms

Treaty,

Directives

och

fonogram

bör

direktiven

92/100/EEC and 93/98/EEC should

92/100/EEG

och

93/98/EEG

be amended,

ändras.

HAVE

ADOPTED

THIS

HÄRIGENOM

FÖRESKRIVS

DIRECTIVE:

FÖLJANDE.

CHAPTER I

KAPITEL I

OBJECTIVE AND SCOPE

SYFTE OCH TILLÄMPNINGS-

OMRÅDE

Article 1

Artikel 1

Scope

Tillämpningsområde

1. This Directive concerns the

1. Detta direktiv avser det

legal protection of copyright and

rättsliga skyddet

för

upphovsrätt

related rights in the framework of

och närstående rättigheter inom den

the internal market, with particular

inre

marknaden,

med

särskild

emphasis

on

the

information

tonvikt på informationssamhället.

society.

2. Except in the cases referred to

2. Med undantag av de fall som

in Article 11, this Directive shall

anges i artikel 11 skall detta

leave intact and shall in no way

direktiv inte på något sätt påverka

affect

existing

Community

befintliga

provisions relating to:

gemenskapsbestämmelser om

(a) the legal protection of

a) det rättsliga skyddet för

computer programs;

datorprogram,

(b) rental right, lending right and

b) uthyrnings- och utlånings-

certain rights related to copyright

rättigheter samt vissa upphovs-

in the field of intellectual property;

rätter,

närstående

rättigheter på

immaterialrättens område,

(c) copyright and related rights

c)

upphovsrätt

och

närstående

applicable

to

broadcasting

of

rättigheter

beträffande

satellit-

programmes by satellite and cable

sändningar

och

vidaresändningar

retransmission;

via kabel av program,

(d) the term of protection of

d)

skyddstiden

för

upphovsrätt

copyright and certain related rights;

och vissa närstående rättigheter,

(e) the legal protection of

e) det rättsliga skyddet för

databases.

databaser.

449

Prop. 2004/05:110

CHAPTER II

KAPITEL II

Bilaga 1

RIGHTS AND EXCEPTIONS

RÄTTIGHETER OCH UNDAN-

TAG

Article 2

Artikel 2

Reproduction right

Rätten till mångfaldigande

Member States shall provide for

Medlemsstaterna skall föreskriva

the exclusive right to authorise or

en ensamrätt att tillåta eller

prohibit

direct

or

indirect,

förbjuda

direkt

eller

indirekt,

temporary

or

permanent

tillfälligt eller permanent, mångfal-

reproduction by any means and in

digande, oavsett metod och form,

any form, in whole or in part:

helt eller delvis

(a) for authors, of their works;

a) för upphovsmän: av deras

verk,

(b) for performers, of fixations of

b) för utövande konstnärer: av

their performances;

upptagningar av deras framföran-

den,

(c) for phonogram producers, of

c)

för

fonogramframställare: av

their phonograms;

deras fonogram,

(d) for the producers of the first

d) för framställarna av de första

fixations of films, in respect of the

upptagningarna

av

filmer:

av

original and copies of their films;

original och kopior av deras filmer,

(e)

for

broadcasting

e) för radio- och televisions-

organisations, of fixations of their

företag: av upptagningar av deras

broadcasts,

whether

those

utsändningar,

trådöverförda såväl

broadcasts are transmitted by wire

som luftburna, inklusive kabel- och

or over the air, including by cable

satellitsändningar.

or satellite.

Article 3

Artikel 3

Right of communication to the

Rätten till överföring av verk till

public of works and right of

allmänheten och rätten att göra

making available to the public

andra

alster

tillgängliga

för

other subject-matter

allmänheten

1. Member States shall provide

1.

Medlemsstaterna

skall

ge

authors with the exclusive right to

upphovsmän en ensamrätt att tillåta

authorise

or

prohibit

any

eller förbjuda varje överföring till

communication to the public of

allmänheten av deras verk, på

their works, by wire or wireless

trådbunden

eller

trådlös

väg,

means, including

the

making

inbegripet

att

verken

görs

available to the public of their

tillgängliga för allmänheten på ett

works in such a way that members

sådant sätt att enskilda kan få

of the public may access them from

tillgång till dessa verk från en plats

a place and at a time individually

och vid en tidpunkt som de själva

chosen by them.

väljer.

450

2. Member States shall provide

2.

Medlemsstaterna

skall

ge

Prop. 2004/05:110

for the exclusive right to authorise

ensamrätt att tillåta eller förbjuda

Bilaga 1

or prohibit the making available to

tillgängliggörandet

för

the public, by wire or wireless

allmänheten,

på

trådbunden

eller

means, in such a way that members

trådlös väg, på ett sådant sätt att

of the public may access them from

enskilda kan få tillgång till dem

a place and at a time individually

från en plats och vid en tidpunkt

chosen by them:

som de själva väljer,

(a) for performers, of fixations of

a) för utövande konstnärer: av

their performances;

upptagningar av deras framföran-

den,

(b) for phonogram producers, of

b)

för fonogramframställare: av

their phonograms;

deras fonogram,

(c) for the producers of the first

c) för framställarna av de första

fixations of films, of the original

upptagningarna

av

filmer:

av

and copies of their films;

originalet och kopior av deras

filmer, och

(d)

for

broadcasting

d) för radio- och televisions-

organisations, of fixations of their

företag: av upptagningar av deras

broadcasts,

whether

these

sändningar,

trådöverförda

såväl

broadcasts are transmitted by wire

som luftburna, inklusive kabel- och

or over the air, including by cable

satellitsändningar.

or satellite.

3. The rights referred to in

3. De rättigheter som avses i

paragraphs 1 and 2 shall not be

punkterna 1 och 2 skall inte anses

exhausted

by

any

act

of

vara

konsumerade

genom

någon

communication to the public or

form av överföring till allmänheten

making available to the public as

eller genom att alster görs

set out in this Article.

tillgängliga för allmänheten

enligt

denna artikel.

Article 4

Artikel 4

Distribution right

Spridningsrätt

1. Member States shall provide

1.

Medlemsstaterna

skall

ge

for authors, in respect of the

upphovsmän en ensamrätt att tillåta

original of their works or of copies

eller förbjuda all slags spridning till

thereof, the exclusive right to

allmänheten,

genom

försäljning

authorise or prohibit any form of

eller på annat sätt, av originalet av

distribution to the public by sale or

deras verk eller av kopior av detta.

otherwise.

2. The distribution right shall not

2. Spridningsrätten för originalet

be

exhausted

within

the

eller kopior av verket skall inte

Community in respect of the

konsumeras

inom

gemenskapen

original or copies of the work,

förutom i de fall då den första

except where the first sale or other

försäljningen av exemplaret i fråga,

transfer of ownership in the

eller då den första gången någon

Community of that object is made

annan form av överföring av

by

the rightholder

or

with

his

äganderätten

till

detta,

görs

inom

451

consent.

gemenskapen

av

rättsinnehavaren

Prop. 2004/05:110

eller med dennes samtycke.

Bilaga 1

Article 5

Artikel 5

Exceptions and limitations

Undantag och inskränkningar

1.

Temporary

acts

of

1.

Tillfälliga

former

av

reproduction referred to in Article

mångfaldigande

enligt artikel

2,

2, which are transient or incidental,

som är flyktiga eller utgör ett

which are an integral and essential

inkluderande

av

underordnad

part of a technological process and

betydelse och som utgör en

the sole purpose of which is to

integrerad och väsentlig del i en

enable:

teknisk process och vars enda syfte

är att möjliggöra

(a) a transmission in a network

a) en överföring i ett nät mellan

between third parties by an

tredje parter via en mellanhand

intermediary, or

eller

(b) a lawful use

b) en laglig användning

of a work or other subject-matter

av ett verk eller annat alster och

to be made, and which have no

som inte har någon självständig

independent

economic

ekonomisk

betydelse,

skall

significance,

shall

be exempted

undantas från den rätt till

from

the

reproduction

right

mångfaldigande som avses i artikel

provided for in Article 2.

2.

2. Member States may provide

2.

Medlemsstaterna

får

for exceptions or limitations to the

föreskriva

undantag

eller

reproduction right provided for in

inskränkningar från den rätt till

Article 2 in the following cases:

mångfaldigande som avses i artikel

2 i följande fall:

(a) in respect of reproductions on

a) För mångfaldigande på papper

paper or any similar medium,

eller varje annat liknande medium

effected by the use of any kind of

utfört med någon form av

photographic technique or by some

fotografisk teknik

eller

genom

other

process

having

similar

någon annan process med liknande

effects, with the exception of sheet

resultat, med undantag av notblad,

music,

provided

that

the

under

förutsättning

att

rightholders

receive

fair

rättsinnehavarna

får

rimlig

compensation;

kompensation.

(b) in respect of reproductions on

b) För mångfaldigande på alla

any medium made by a natural

typer av medier utfört av en fysisk

person for private use and for ends

person för privat bruk och där

that are neither directly nor

syftet varken direkt eller indirekt är

indirectly

commercial,

on

kommersiellt,

under

förutsättning

condition that

the

rightholders

att rättsinnehavarna

får

rimlig

receive

fair

compensation

which

kompensation varvid hänsyn skall

takes account of the application or

tas till huruvida de tekniska

non-application of technological

åtgärder som avses i artikel 6 har

measures referred to in Article 6 to

tillämpats på det berörda verket

the

work

or

subject-matter

eller alstret eller inte.

concerned;

452

(c) in respect of specific acts of

c)

För

särskilda

fall

av

Prop. 2004/05:110

reproduction

made

by

publicly

mångfaldigande, utan direkt

eller

Bilaga 1

accessible

libraries,

educational

indirekt

ekonomisk

eller

establishments or museums, or by

kommersiell vinning, av bibliotek,

archives, which are not for direct or

utbildningsanstalter

eller

museer

indirect

economic or

commercial

som är tillgängliga för allmänheten

advantage;

eller av arkiv.

(d) in respect of ephemeral

d) För efemära upptagningar av

recordings of works made by

verk som utförs av radio- och

broadcasting

organisations

by

televisionsföretag

med

hjälp

av

means of their own facilities and

egen utrustning och för användning

for their own broadcasts; the

i de egna sändningarna; bevarande

preservation of these recordings in

av dessa inspelningar i officiella

official archives may, on the

arkiv får tillåtas med hänvisning till

grounds

of

their

exceptional

deras särskilda dokumentära värde.

documentary

character,

be

permitted;

(e) in respect of reproductions of

e) För mångfaldigande av radio-

broadcasts

made

by

social

och

televisionssändningar

som

institutions

pursuing

non-

utförs av sociala institutioner med

commercial

purposes,

such

as

icke-kommersiella

syften,

till

hospitals or prisons, on condition

exempel

sjukhus

eller

fängelser,

that the rightholders receive fair

under

förutsättning

att

compensation.

rättsinnehavarna

får

rimlig

kompensation.

3. Member States may provide

3.

Medlemsstaterna

får

for exceptions or limitations to the

föreskriva

undantag

eller

rights provided for in Articles 2

inskränkningar i de rättigheter som

and 3 in the following cases:

avses i artiklarna 2 och 3 i följande

fall:

(a) use for the sole purpose of

a)

Användning

uteslutande i

illustration

for

teaching

or

illustrativt syfte inom undervisning

scientific research, as long as the

eller vetenskaplig forskning, i den

source,

including

the

author's

utsträckning som är motiverad med

name, is indicated, unless this turns

hänsyn till det icke-kommersiella

out to be impossible and to the

syfte som skall uppnås, förutsatt att

extent justified by the non-

källan, inbegripet upphovsmannens

commercial

purpose

to

be

namn, anges, om inte detta visar

achieved;

sig vara omöjligt.

(b) uses, for the benefit of people

b)

Användning

för

with a disability, which are directly

funktionshindrade,

om

related to the disability and of a

användningen

har

direkt

samband

non-commercial nature, to the

med funktionshindret och är av

extent required by the specific

icke-kommersiell natur, i den

disability;

utsträckning

som

krävs

med

hänsyn till funktionshindret i fråga.

(c) reproduction by the press,

c)

Mångfaldigande av

pressen,

communication to the public or

överföring

till

allmänheten

eller

making

available

of

published

tillgängliggörande

av

utgivna

articles

on

current

economic,

artiklar

om

aktuella ekonomiska,

political

or

religious topics

or

of

politiska eller religiösa ämnen eller

453

broadcast works or other subject-

av

verk

eller

andra

alster

av

Prop. 2004/05:110

matter of the same character, in

liknande slag i radio-

eller

Bilaga 1

cases where such use is not

televisionssändningar

om sådan

expressly reserved, and as long as

användning inte är förenad med

the source, including the author's

uttryckliga

förbehåll och

förutsatt

name, is indicated, or use of works

att

källan,

inbegripet

or

other

subject-matter

in

upphovsmannens

namn,

anges,

connection with the reporting of

eller användning av verk eller

current events, to the extent

andra alster i samband med

justified by

the

informatory

nyhetsrapportering,

i

den

purpose and as long as the source,

utsträckning som är motiverad med

including the author's name, is

hänsyn

till

informationssyftet

och

indicated, unless this turns out to

förutsatt

att

källan,

inbegripet

be impossible;

upphovsmannens namn, anges, om

inte detta visar sig vara omöjligt.

(d) quotations for purposes such

d) Citat för användning i t.ex.

as criticism or review, provided

kritik och recensioner, förutsatt att

that they relate to a work or other

de avser ett verk eller annat alster

subject-matter which has already

som

redan

lagligen

gjorts

been lawfully made available to the

tillgängligt

för

allmänheten,

att

public, that, unless this turns out to

källan, inbegripet upphovsmannens

be

impossible,

the

source,

namn, anges, om inte detta visar

including the author's name, is

sig vara omöjligt, och att

indicated, and that their use is in

användningen sker i enlighet med

accordance with fair practice, and

god sed samt i den utsträckning

to the extent required by the

som krävs med hänsyn till det

specific purpose;

särskilda ändamålet.

(e) use for the purposes of public

e) Användning i den allmänna

security or to ensure the proper

säkerhetens intresse eller för att

performance

or

reporting

of

garantera ett korrekt genomförande

administrative,

parliamentary

or

eller en korrekt rapportering av ett

judicial proceedings;

administrativt, parlamentariskt eller

rättsligt förfarande.

(f) use of political speeches as

f) Användning av politiska tal

well as extracts of public lectures

samt

utdrag

ur

offentliga

or similar works or subject-matter

föreläsningar

eller liknande

verk

to the extent justified by the

eller alster i den utsträckning som

informatory purpose and provided

är motiverad med hänsyn till

that the source, including the

informationssyftet och förutsatt att

author's name, is indicated, except

källan, inbegripet upphovsmannens

where this turns out to be

namn, anges, förutom då detta visar

impossible;

sig vara omöjligt.

(g)

use

during

religious

g)

Användning under

religiösa

celebrations or official celebrations

högtidligheter

eller

officiella

organised by a public authority;

högtidligheter som anordnas av en

offentlig myndighet.

(h) use of works, such as works

h) Användning av verk, till

of architecture or sculpture, made

exempel

arkitektoniska

verk

eller

to be located permanently in public

skulpturer,

avsedda

att

vara

places;

stadigvarande placerade på allmän

plats.

454

(i) incidental inclusion of a work

i)

Inkluderande

av

underordnad

Prop. 2004/05:110

or other subject-matter in other

betydelse

av ett

verk

eller annat

Bilaga 1

material;

alster som del i ett annat material.

(j) use for the purpose of

j) Användning i syfte att

advertising the public exhibition or

annonsera

en offentlig utställning

sale of artistic works, to the extent

eller

försäljning

av

konstnärliga

necessary to promote the event,

verk, i den utsträckning som

excluding any

other

commercial

behövs för att främja evenemanget,

use;

men

all

annan

kommersiell

användning är utesluten.

(k) use for the purpose of

k) Användning i karikatyr-,

caricature, parody or pastiche;

parodi- eller pastischsyfte.

(l) use in connection with the

l) Användning i samband med

demonstration

or

repair

of

demonstration eller reparation av

equipment;

utrustning.

(m) use of an artistic work in the

m)

Användning

av

ett

form of a building or a drawing or

konstnärligt verk i form av en

plan of a building for the purposes

byggnad eller en ritning eller plan

of reconstructing the building;

av en byggnad i syfte att

rekonstruera denna byggnad.

(n) use by communication or

n)

Användning

genom

making available, for the purpose

överföring eller genom tillgänglig-

of research or private study, to

görande för enskilda i forsknings-

individual members of the public

syfte eller för privata studier

by dedicated terminals on the

genom därför avsedda terminaler i

premises of establishments referred

lokalerna

hos

sådana

inrättningar

to in paragraph 2(c) of works and

som avses i punkt 2 c av verk och

other subject-matter not subject to

andra alster som finns i deras

purchase or licensing terms which

samlingar och som inte omfattas av

are contained in their collections;

köpe- eller licensvillkor.

(o) use in certain other cases of

o) Användning i vissa andra fall

minor

importance

where

av mindre betydelse där undantag

exceptions

or

limitations

already

eller

inskränkning redan

finns

exist under national law, provided

enligt

nationell

lagstiftning,

that they only concern analogue

förutsatt att de endast berör analog

uses and do not affect the free

användning och inte påverkar den

circulation of goods and services

fria rörligheten för varor och

within

the

Community,

without

tjänster

inom

gemenskapen,

om

prejudice to the other exceptions

inte annat föreskrivs i de övriga

and limitations contained in this

undantag

och

inskränkningar

som

Article.

anges i denna artikel.

4. Where the Member States may

4.

Om medlemsstaterna

får

provide for an exception or

föreskriva

undantag

eller

limitation to the right of

inskränkning

från

rätten

att

reproduction

pursuant

to

mångfaldiga enligt punkterna 2 och

paragraphs 2 and 3, they may

3 får de också föreskriva undantag

provide similarly for an exception

eller

inskränkning

från

or limitation to the right of

spridningsrätten enligt artikel 4 i

distribution as referred to in Article

den utsträckning som är motiverad

4 to the extent justified by the

med hänsyn till syftet med det

purpose

of

the

authorised

act of

tillåtna mångfaldigandet.

455

reproduction.

Prop. 2004/05:110

5. The exceptions and limitations

5.

De

undantag

och

Bilaga 1

provided for in paragraphs 1, 2, 3

inskränkningar

som

föreskrivs

i

and 4 shall only be applied in

punkterna 1, 2, 3 och 4 får endast

certain special cases which do not

tillämpas i vissa särskilda fall som

conflict with a normal exploitation

inte strider mot det normala

of the work or other subject-matter

utnyttjandet av verket eller annat

and do not unreasonably prejudice

alster och inte oskäligt inkräktar på

the legitimate interests of the

rättsinnehavarnas

legitima

rightholder.

intressen.

CHAPTER III

KAPITEL III

PROTECTION

OF

TECHNO-

SKYDD AV TEKNISKA ÅT-

LOGICAL

MEASURES

AND

GÄRDER OCH AV INFORMA-

RIGHTS-MANAGEMENT

TION

OM

RÄTTIGHETSFÖR-

INFORMATION

VALTNING

Article 6

Artikel 6

Obligations

as

to technological

Förpliktelser i fråga om tekniska

measures

åtgärder

1. Member States shall provide

1.

Medlemsstaterna

skall

ge

adequate

legal

protection

against

tillfredsställande

rättsligt

skydd

the circumvention of any effective

mot

kringgående

av

effektiva

technological measures, which the

tekniska åtgärder om personen som

person concerned carries out in the

utför kringgåendet känner till eller

knowledge,

or

with

reasonable

har skälig anledning att anta att han

grounds to know, that he or she is

eller hon utför en sådan handling.

pursuing that objective.

2. Member States shall provide

2.

Medlemsstaterna

skall

ge

adequate

legal

protection

against

tillfredsställande

rättsligt

skydd

the

manufacture,

import,

mot tillverkning, import, spridning,

distribution,

sale,

rental,

försäljning,

uthyrning,

marknads-

advertisement for sale or rental, or

föring

i

försäljnings-

eller

possession

for

commercial

uthyrningssyfte

eller

innehav

i

purposes of devices, products or

kommersiellt syfte av anordningar,

components or the provision of

produkter eller

komponenter

eller

services which:

tillhandahållande av tjänster som

(a) are promoted, advertised or

a) marknadsförs eller utannon-

marketed for the purpose of

seras i syfte att kringgå, eller

circumvention of, or

(b) have only a limited

b) endast har ett begränsat

commercially

significant

purpose

kommersiellt

intresse

eller

or use other than to circumvent, or

användningsområde

av

betydande

art utöver att kringgå, eller

(c) are

primarily

designed,

c) huvudsakligen

är

utformade,

produced, adapted or performed for

konstruerade,

anpassade

eller

the purpose of enabling or

framtagna i syfte att möjliggöra

facilitating the circumvention of,

eller underlätta kringgående av

456

any

effective

technological

en effektiv teknisk åtgärd.

measures.

3. For the purposes of this

3. I detta direktiv avses med

Directive,

the

expression

teknisk

åtgärd

varje

teknik,

"technological

measures"

means

anordning eller komponent som har

any

technology,

device

or

utformats till att vid normalt bruk

component that, in the normal

förhindra eller begränsa handlingar,

course of its operation, is designed

med avseende på verk eller andra

to prevent or restrict acts, in respect

alster, som inte är tillåtna av

of works or other subject-matter,

innehavaren

av

enligt

lag

which are not authorised by the

föreskriven upphovsrätt eller enligt

rightholder of any copyright or any

lag

föreskrivna

till

upphovsrätten

right related to copyright as

närstående rättigheter eller av den

provided for by law or the sui

rätt av sitt eget slag som föreskrivs

generis right provided for in

i kapitel III i direktiv 96/9/EG.

Chapter III of Directive 96/9/EC.

Tekniska åtgärder skall anses vara

Technological

measures

shall

be

"effektiva" om användningen av ett

deemed "effective" where the use

skyddat verk eller annat alster

of a protected work or other

kontrolleras

av

rättsinnehavarna

subject-matter is controlled by the

genom en åtkomstkontroll- eller

rightholders through application of

skyddsprocess,

t.ex.

kryptering,

an access control or protection

kodning eller annan omvandling av

process,

such

as

encryption,

verket eller alstret eller en

scrambling or other transformation

kontrollmekanism

för

kopiering,

of the work or other subject-matter

om processen uppfyller skydds-

or a copy control mechanism,

ändamålet.

which

achieves

the

protection

objective.

4.

Notwithstanding

the

legal

4. Trots det rättsliga skyddet

protection

provided

for

in

enligt punkt 1, i avsaknad av

paragraph 1, in the absence of

frivilliga åtgärder från rättsinne-

voluntary

measures

taken

by

havarnas sida,

inbegripet

avtal

rightholders, including agreements

mellan

rättsinnehavare

och

andra

between

rightholders

and

other

berörda parter, skall medlems-

parties concerned,

Member

States

staterna vidta lämpliga åtgärder för

shall take appropriate measures to

att säkerställa

att

rättsinnehavarna

ensure

that

rightholders

make

gör det möjligt för en person, som

available to the beneficiary of an

enligt nationell lagstiftning har rätt

exception

or

limitation

provided

att

utnyttja

undantag

eller

for in national law in accordance

inskränkningar

i

enlighet

med

with Article 5(2)(a), (2)(c), (2)(d),

artikel 5.2 a, 5.2 c-e, 5.3a-b eller

(2)(e), (3)(a), (3)(b) or (3)(e) the

5.3 e, att utnyttja sådana undantag

means of benefiting from that

eller inskränkningar i den mån som

exception or limitation, to the

behövs för att sådana undantag

extent necessary to benefit from

eller

inskränkningar

skall

kunna

that exception or limitation and

utnyttjas, om denna person har

where that beneficiary has legal

laglig tillgång till det skyddade

access to the protected work or

verket eller alstret i fråga.

subject-matter concerned.

A Member State may also take

Medlemsstaterna

får

även

vidta

such

measures

in

respect

of

a

sådana

åtgärder

när

det

gäller en

Prop. 2004/05:110

Bilaga 1

457

beneficiary of an exception or

person som har rätt att utnyttja ett

Prop. 2004/05:110

limitation

provided

for

in

undantag

eller

en

inskränkning

Bilaga 1

accordance

with

Article

5(2)(b),

enligt artikel 5.2 b, om inte

unless reproduction for private use

rättsinnehavarna

redan

möjliggjort

has already been made possible by

mångfaldigande för privat bruk i

rightholders to the extent necessary

den mån som behövs för att

to benefit from the exception or

undantaget

eller

inskränkningen

i

limitation

concerned

and

in

fråga skall kunna utnyttjas och i

accordance with the provisions of

enlighet

med

bestämmelserna

i

Article 5(2)(b) and (5), without

artikel 5.2 b och 5.5, utan att

preventing

rightholders

from

rättsinnehavarna hindras från att i

adopting

adequate

measures

enlighet

med

dessa

bestämmelser

regarding

the

number

of

vidta lämpliga åtgärder vad avser

reproductions

in

accordance

with

antalet exemplar vid mångfaldigan-

these provisions.

det.

The

technological

measures

De

tekniska

åtgärder

som

applied voluntarily by rightholders,

tillämpas frivilligt av rättsinnehav-

including

those

applied

in

arna,

inbegripet

sådana

som

implementation

of

voluntary

tillämpas

vid

genomförandet

av

agreements,

and

technological

frivilliga

avtal,

och

tekniska

measures

applied

in

åtgärder