Prop. 2004/05:176

Regeringens proposition 2004/05:176

Kriminalvården – en myndighet
Prop.

2004/05:176

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 16 juni 2005

Göran Persson

Thomas Bodström

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de nuvarande 35 lokala kriminalvårdsmyndigheterna, Transporttjänsten och Kriminalvårdsstyrelsen avvecklas och att en ny myndighet inrättas.

Det övergripande syftet med reformen är att ge kriminalvården förutsättningar att bedriva en mer effektiv verksamhet. Omorganisationen torde leda till ett bättre resursutnyttjande och en ökad flexibilitet inom verksamheten samt till att styrningen och ledningen av myndigheten underlättas.

I propositionen föreslås vidare ett antal lagändringar som är en följd av omorganisationen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft då reformen genomförs, dvs. den 1 januari 2006.

1

Innehållsförteckning

1
Förslag till riksdagsbeslut..................................................................
4

2
Lagtext
...............................................................................................
5

2.1
Förslag till lag om ändring i brottsbalken (1962:700) ........
5

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge

angående verkställighet av straff m.m. ...............................
9

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om

internationellt samarbete rörande verkställighet av

brottmålsdom ....................................................................
12

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om

beräkning av strafftid m.m................................................
13

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt ........................................................
16

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om

behandlingen av häktade och anhållna m.fl......................
21

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om

omhändertagande av berusade personer m.m. ..................
24

2.8
Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302) ..........
25

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:801) om

internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet ....27

2.10 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen

(1979:189).........................................................................
29

2.11
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...
30

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård ..........................................................
32

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1137) om

rättspsykiatrisk undersökning ...........................................
34

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild

personutredning i brottmål, m.m.......................................
35

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om

intensivövervakning med elektronisk kontroll..................
36

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:353) om

rättspsykiatriskt forskningsregister ...................................
40

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:617) om

behandling av personuppgifter inom kriminalvården.......
41

2.18
Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen

(2004:168).........................................................................
44

3
Ärendet och dess beredning.............................................................
45

4
Kriminalvårdens nuvarande organisation........................................
45

5
Behovet av en ny organisation för kriminalvården .........................
47

5.1 En modern lagstiftning och ett effektivt

resursutnyttjande ...............................................................
47

5.2
Utomstående granskningar av kriminalvården .................
48

5.3
Kriminalvårdsstyrelsens förslag........................................
49

6
Kriminalvården organiseras som en myndighet..............................
50

7
Förslag till en ny myndighet............................................................
51

7.1
Den nya myndighetens namn, ledning och organisation ..
51

Prop. 2004/05:176

2

7.2
Vissa särskilda verksamheter............................................
53

7.2.1
Transportverksamheten...................................
53

7.2.2
Kriminalvårdsnämnden och

övervakningsnämnderna .................................
54

8
Vissa konsekvenser av den nya organisationen...............................
55

8.1
Offentlighet och sekretess.................................................
55

8.2
Vissa överklagandefrågor .................................................
59

8.2.1
Konsekvenser av den nya organisationen.......
59

8.2.2
Beslut som rör enskilda intagna i häkte och

anstalt m.fl. .....................................................
60

8.2.3
Utformningen av omprövningsförfarandet .....
64

8.2.4
Behörig domstol..............................................
65

8.2.5
Normbeslut......................................................
70

8.2.6
Vissa frågor med anknytning till rikets

säkerhet ...........................................................
71

8.3
Anställningsavtal och andra civilrättsliga frågor ..............
72

8.4
Följdändringar i andra lagar..............................................
74

8.5
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser......................
75

9
Ekonomiska konsekvenser ..............................................................
75

10
Författningskommentarer ................................................................
76

10.1
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken (1962:700) ...
77

10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge

angående verkställighet av straff m.m. .............................
79

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om

beräkning av strafftid m.m................................................
79

10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt ........................................................
80

10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om

behandlingen av häktade och anhållna m.fl......................
80

10.6
Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302)........
81

10.7 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100).........................................................................
81

10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård ..........................................................
81

10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om

intensivövervakning med elektronisk kontroll..................
82

10.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:617) om

behandlingen av personuppgifter inom kriminalvården ...83

Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Kriminalvården – en

myndighet ..............................................................................
84

Bilaga 2
Promemorians lagförslag.......................................................
85

Bilaga 3
Förteckning över remissinstanserna ....................................
114

Bilaga 4
Lagrådsremissens lagförslag ...............................................
115

Bilaga 5
Lagrådets yttrande ...............................................................
154

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 juni 2005.........
156

Prop. 2004/05:176

3

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2004/05:176

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

4. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,

5. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

6. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,

7. lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.,

8. lag om ändring i passlagen (1978:302),

9. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet,

10. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

11. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

12. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

13. lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning,

14. lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m.,

15. lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll,

16. lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister,

17. lag om ändring i lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården,

18. lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168).

4

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken (1962:700)

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken (1962:700) 1 dels att 38 kap. 15 § skall upphöra att gälla,

dels att i 26 kap. 11–16 §§, 27 kap. 4 §, 28 kap. 5 a och 6 a §§, 37 kap. 10 § och 38 kap. 12 § orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form,

dels att i 37 kap. 2 § och punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1998:604) om ändring i brottsbalken ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att nuvarande 38 kap. 16 § skall betecknas 38 kap. 19 §,

dels att 26 kap. 9 §, 37 kap. 7 §, 38 kap. 13 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas fyra nya paragrafer, 38 kap. 15–18 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

26 kap.

9 § 2

Kriminalvårdsstyrelsen fattar beslut i fråga om att skjuta upp den villkorliga frigivningen enligt 6 § tredje stycket och om att senarelägga den villkorliga frigivningen enligt 7 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att någon annan kriminalvårdsmyndighet än Kriminalvårdsstyrelsen får fatta beslut i fråga om att skjuta upp eller att senarelägga den villkorliga frigivningen.

Kriminalvården fattar beslut i fråga om att skjuta upp den villkorliga frigivningen enligt 6 § tredje stycket och om att senarelägga den villkorliga frigivningen enligt 7 §.

1 Senaste lydelse av

26 kap. 11 § 1998:604

26 kap. 12 § 1998:604
28 kap. 6 a § 1998:604

26 kap. 13 § 1998:604
37 kap. 2 § 1998:598

26 kap. 14 § 1998:604
37 kap. 10 § 1998:604

26 kap. 15 § 1998:604
38 kap. 12 § 1998:604

26 kap. 16 § 1998:604
38 kap. 15 § 1998:604

27 kap. 4 § 1998:604
38 kap. 16 § 1998:604.

28 kap. 5 a § 1998:604

2 Senaste lydelse 1998:604. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphör att gälla.

Prop. 2004/05:176

5

Den som har dömts till fängelse får begära prövning av

Kriminalvårdens beslut enligt 26 kap. 11 §, 12 § andra meningen eller 13 § andra meningen hos den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den övervakade är inskriven är beläget . Nämnden får också självmant ta upp ett sådant beslut till omprövning eller själv meddela ett sådant beslut. Kriminalvården kan överlämna ett ärende enligt nämnda bestämmelser till nämnden för avgörande.

Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart om inte något annat förordnas.

37 kap.

7 § 3

Den som har dömts till fängelse får begära prövning av den lokala kriminalvårdsmyndighetens beslut enligt 26 kap. 11 §, 12 § andra meningen eller 13 § andra meningen hos den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den lokala kriminalvårdsmyndigheten är verksam. Nämnden får också självmant ta upp ett sådant beslut till omprövning eller själv meddela ett sådant beslut. Den lokala kriminalvårdsmyndigheten kan överlämna ett ärende enligt nämnda bestämmelser till nämnden för avgörande.

Om den som har dömts till fängelse inte är nöjd med ett beslut av en övervakningsnämnd enligt 26 kap. 11, 15, 18, 19 eller 22 §, får han hos Kriminalvårdsnämnden begära prövning av beslutet.

38 kap.

13 § 4

Kriminalvårdsstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, chefen för kriminalvårdsregionen, kan ändra vad en lokal kriminalvårdmyndighet har beslutat enligt denna balk. Styrelsens beslut i en sådan fråga kan inte överklagas. Detsamma gäller i fråga om regionchefens beslut, som dock kan ändras av styrelsen.

Första stycket gäller inte beslut som avses i 26 kap. 6 § tredje stycket, 7 §, 11 §, 12 § andra meningen, 13 § andra meningen eller 16 § första stycket andra meningen.

Kriminalvårdens beslut enligt denna balk kan inte överklagas annat än i de fall det är särskilt föreskrivet.

3 Senaste lydelse 1998:604.

4 Senaste lydelse 1998:604. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphör att gälla.

Prop. 2004/05:176

6

Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra ett beslut i fråga om att skjuta upp eller senarelägga villkorlig frigivning som enligt bemyndigandet i 26 kap. 9 § andra stycket meddelats av en annan kriminalvårdsmyndighet. Den som beslutet angår får begära styrelsens prövning av ett sådant beslut, om det har gått honom emot.

Kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt 26 kap. 6 § tredje stycket och 7 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

14 § 5

Prop. 2004/05:176

Kriminalvårdens beslut om att skjuta upp den villkorliga frigivningen enligt 26 kap. 6 § tredje stycket och om att senarelägga den villkorliga frigivningen enligt 26 kap. 7 § samt om avvisning enligt 38 kap. 17 § andra meningen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

15 §

Beslut som avses i 14 § får inte överklagas innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

16 §

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den enskilde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den enskilde ange vilket beslut som avses och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

5 Senaste lydelse 1998:604. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphör att gälla.
7

17 §

Prop. 2004/05:176

Kriminalvården
prövar
om

skrivelsen
med begäran
om

omprövning har kommit in i rätt

tid. Om skrivelsen har kommit in

för sent skall den avvisas, om inte

förseningen
beror
på
att

myndigheten lämnat den enskilde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

18 §

Beslut som avses i 14 § överklagas till den länsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt är belägen där den enskilde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården.

8

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. 1

dels att i 25, 26 och 33 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form,

dels att 8, 11, och 18 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 26 a–26 d §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 § 2

Här i riket meddelad dom, varigenom dömts till fängelse, må verkställas i Danmark, Finland, Island eller Norge, om den dömde när verkställighet skall ske är medborgare eller har hemvist i den andra staten. Uppehåller han sig i någon av nämnda stater, må även eljest domen verkställas där, om det med hänsyn till omständigheterna finnes

lämpligast.
Bifalls en framställning om

Bifalls en framställning om

verkställighet av domen i den
verkställighet av domen i den

andra staten, skall kriminalvårds-
andra staten, skall Kriminalvården

styrelsen vid behov ombesörja att
vid behov ombesörja att den

den dömde överförs till den staten .
dömde överförs till den staten.

Styrelsen får därvid begära hjälp
Kriminalvården får därvid begära

av polismyndigheten i den ort där
hjälp av polismyndigheten i den

den dömde uppehåller sig.
ort där den dömde uppehåller sig.

Påträffas den dömde här i riket före frigivningen, får polismyndigheten på begäran av myndighet i den andra staten eller med anledning av där utfärdad efterlysning ombesörja att han överförs till den staten för verkställighet av straffet.

Skall den dömde enligt vad som nu har sagts överföras från Sverige till den andra staten, anses den tid, under vilken han för ändamålet har varit omhändertagen av svensk myndighet, såsom strafftid.

11 § 3

I beslut om anordnande av övervakning skall frivårdsmyndigheten i den ort, där den dömde uppehåller sig eller kan

1 Senaste lydelse av

25 § 1964:548

26 § 1994:437

33 § 1983:226.

2 Senaste lydelse 1983:226.

3 Senaste lydelse 1990:1014.

Kriminalvården skall ha hand om övervakningen och förordna övervakare för den dömde .

Prop. 2004/05:176

9

antagas komma att uppehålla sig, utses att handhava övervakningen. Det åligger frivårdsmyndigheten att förordna övervakare för den dömde.

I beslut om anordnande av övervakning skall frivårdsmyndigheten i den ort, där den frigivne uppehåller sig eller kan antas komma att uppehålla sig, utses att handha övervakningen. Det åligger frivårdsmyndigheten att förordna övervakare för den frigivne.

Prop. 2004/05:176

18 § 4

Kriminalvården skall ha hand om övervakningen och förordna övervakare för den frigivne.

26 a §

Ett beslut får inte överklagas enligt 26 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den dömdes nackdel.

26 b §

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den dömde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den dömde ange vilket beslut som avses och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

26 c §

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att

4 Senaste lydelse 1990:1014.
10

myndigheten lämnat den dömde Prop. 2004/05:176 felaktig underrättelse om hur man

begär omprövning.

26 d §

Kriminalvårdens beslut enligt 26 § överklagas till den länsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den dömde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

Beslut som gäller en person som inte är inskriven vid en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor i landet överklagas till den länsrätt som regeringen bestämmer.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården.

11

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om Prop. 2004/05:176 internationellt samarbete rörande verkställighet av

brottmålsdom

Härigenom föreskrivs att i 26, 34 a och 41 §§ lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom 1 ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

1 Senaste lydelse av

26 § 2000:460

34 a § 2000:460

41 § 2000:460.

12

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. 1

dels att 30 § skall upphöra att gälla,

dels att i 10, 12, 26 och 29 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form,

dels att 20 och 28 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 30–33 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 § 2

För den som har börjat avtjäna
För den som har börjat avtjäna

fängelse på viss tid skall
fängelse på viss tid skall

Kriminalvårdsstyrelsen
så snart
Kriminalvården så snart det kan

det kan ske fastställa dagen för
göras
fastställa
dagen
för

strafftidens slut. Om
strafftiden
strafftidens slut.
Om
strafftiden

uppgår till mer än en månad skall
uppgår till mer än en månad skall

styrelsen därvid även fastställa den
myndigheten
samtidigt
även

tidigaste tidpunkten då
villkorlig
fastställa
den tidigaste
tidpunkten

frigivning kan komma i fråga samt
då villkorlig
frigivning
kan

tidpunkten för prövotidens utgång.
komma i fråga samt tidpunkten för

prövotidens utgång.

När omständigheterna ger anledning till det, skall beslut enligt första stycket ändras.

28 § 3

När inte annat är angivet meddelar kriminalvårdsstyrelsen de beslut som avses i denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att någon annan kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen eller en tjänsteman inom kriminalvården får meddela beslut enligt lagen.

Beslut enligt lagen gäller

Kriminalvården meddelar de beslut som avses i denna lag. Beslut enligt lagen gäller omedelbart om inte något annat förordnas.

1 Lagen omtryckt 1990:1010. Senaste lydelse av

10 § 1990:1010

12 § 1982:364

26 § 1981:212

29 § 1994:439

30 § 1995:1698.

2 Senaste lydelse 1998:609.

3 Senaste lydelse 1990:1010. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphör att gälla.

Prop. 2004/05:176

13

omedelbart om inte något annat förordnas.

Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra ett beslut som någon annan har fattat enligt första stycket andra meningen. Den som beslutet angår får påkalla styrelsens prövning om beslutet har gått honom emot.

Prop. 2004/05:176

30§

Ett beslut får inte överklagas enligt 29 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den dömdes nackdel.

31 §

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den dömde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den dömde ange vilket beslut som avses och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

32 §

Kriminalvården

prövar
om

skrivelsen
med
begäran
om

omprövning har kommit in i rätt

tid. Om skrivelsen har kommit in

för sent skall den avvisas, om inte

förseningen
beror
på
att

myndigheten
lämnat
den dömde

felaktig underrättelse om hur man

begär omprövning.

33 §

Kriminalvårdens
beslut
enligt

29 § överklagas till den länsrätt

inom vars domkrets den kriminal-

vårdsanstalt,
det häkte eller det
14

frivårdskontor är beläget där den Prop. 2004/05:176 dömde var inskriven när det första

beslutet i ärendet fattades.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården.

15

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 1

dels att 2, 59 a och 61 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 29 a, 43 och 58 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form,

dels att i 45 § ordet ”kriminalvårdsmyndighet” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att i 56 a, 63 och 64 §§ orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form,

dels att 36, 37, 59, 60, och 61 a §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 59 a–59 d §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

36 § 2

Med de begränsningar som följer av gällande bestämmelser och avtal för verksamheten inom kriminalvården har de intagna rätt att i lämplig ordning överlägga med ledningen för den lokala kriminalvårdsmyndigheten i frågor som är av gemensamt intresse för de intagna. De har också rätt att i lämplig ordning sammanträda med varandra för överläggning i sådana frågor. Intagen som hålls avskild från andra intagna får dock deltaga i överläggning eller sammanträde endast om det kan ske utan olägenhet.

Med de begränsningar som följer av gällande bestämmelser och avtal för verksamheten inom kriminalvården har de intagna rätt att på lämpligt sätt överlägga med ledningen för kriminalvårdsanstalten i frågor som är av gemensamt intresse för de intagna. De har också rätt att på lämpligt sätt sammanträda med varandra för överläggning i sådana frågor. En intagen som hålls avskild från andra intagna får dock delta i överläggning eller sammanträde endast om det kan ske utan olägenhet.

1 Lagen omtryckt 1990:1011. Senaste lydelse av

29 a § 2003:1219

43 § 2000:571

56 a § 2001:510

58 § 1990:1011

59 a § 1995:1699

61 § 1998:610

63 § 1999:46

64 § 1998:610.

2 Senaste lydelse 1998:610.

Prop. 2004/05:176

16

37 § 3

Om en intagen behöver hälso-
Om en intagen behöver hälso-

och sjukvård, skall han vårdas
och sjukvård, skall han eller hon

enligt de anvisningar som ges av
vårdas enligt de anvisningar som

läkare.
Kan
erforderlig
ges av läkare. Kan erforderlig

undersökning
och
behandling
ej
undersökning och behandling inte

lämpligen ske inom anstalten bör
lämpligen
genomföras
inom

den allmänna
sjukvården
anlitas.
anstalten
bör
den
allmänna

Om det behövs, får intagen föras
sjukvården anlitas. Om det behövs,

över till allmänt sjukhus. Får
får en intagen föras över till ett

hälso- och sjukvårdspersonal inom
allmänt sjukhus. Får hälso- och

kriminalvården
kännedom
om
att
sjukvårdspersonal
inom kriminal-

en intagen lider av en sådan
vården kännedom om att en

smittsam sjukdom som enligt 1
intagen lider av en sådan smittsam

kap. 3 § andra stycket smitt-
sjukdom som enligt 1 kap. 3 §

skyddslagen

(2004:168)
utgör
andra stycket smittskyddslagen

allmänfarlig

sjukdom,
skall
(2004:168)
utgör allmänfarlig

styresmannen underrättas, om det
sjukdom,
skall
chefen
för

inte står klart att det inte finns risk
kriminalvårdsanstalten

under-

för smittspridning. Föreskrifter om
rättas, om det inte står klart att det

psykiatrisk
tvångsvård
för
en
inte finns risk för smittspridning.

intagen ges i lagen (1991:1129)
Föreskrifter
om
psykiatrisk

om rättspsykiatrisk vård.

tvångsvård för en intagen ges i

lagen (1991:1129) om rätts-

psykiatrisk vård.

Förlossning av intagen kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus. Om det behövs, skall kvinnan i god tid före förlossningen överföras dit eller till annan institution där hon kan erhålla lämplig vård.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt första eller andra stycket vistas utom anstalt stå under bevakning eller vara underkastad särskilda föreskrifter.

Beträffande behandlingen av en
Beträffande behandlingen av en

intagen, som har förts över till en
intagen, som har förts över till en

sådan sjukvårdsinrättning
som
sådan
sjukvårdsinrättning
som

avses i 6 § första stycket andra
avses i 6 § första stycket andra

meningen lagen
(1991:1129)
om
meningen lagen (1991:1129)
om

rättspsykiatrisk
vård
för frivillig
rättspsykiatrisk
vård
för frivillig

psykiatrisk vård, tillämpas före-
psykiatrisk vård, tillämpas före-

skrifterna i 18–24 §§ lagen
skrifterna i 18–24 §§ lagen

(1991:1128)
om
psykiatrisk
(1991:1128)
om
psykiatrisk

tvångsvård samt bestämmelserna i
tvångsvård samt bestämmelserna i

8 § andra och tredje styckena
8 § andra och tredje styckena

lagen (1991:1129) om rätts-
lagen (1991:1129) om rätts-

psykiatrisk vård om befogenhet för
psykiatrisk vård om befogenhet för

kriminalvårdsstyrelsen

och
Kriminalvården och regeringen att

regeringen att besluta om särskilda
besluta
om särskilda
restriktioner

restriktioner
beträffande en
viss
beträffande en viss intagen.

intagen.

3 Senaste lydelse 2004:173.

Prop. 2004/05:176

17

Kriminalvårdens beslut i särskilda fall enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut i fråga om vistelse eller verkställighet utanför anstalt för en intagen för vilken regeringen har meddelat förordnande enligt 31 § överklagas dock hos regeringen. Andra beslut av Kriminalvården enligt denna lag får inte överklagas.

59 § 4

Kriminalvårdsstyrelsens beslut i särskilda fall enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut i fråga om vistelse eller verkställighet utanför anstalt för en intagen för vilken regeringen har meddelat förordnande enligt 31 § överklagas dock hos regeringen. Detsamma gäller andra beslut av styrelsen enligt denna lag än som nu har angetts. Beslut i en fråga som avses i 29 a § första stycket får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I fråga om överklagande av beslut som avses i 49 § första meningen finns bestämmelser i 38 kap. brottsbalken.

59 a §

Ett beslut får inte överklagas enligt 59 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

59 b§

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den enskilde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den enskilde ange vilket beslut som avses och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

59 c §

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in

4 Senaste lydelse 2003:1219.

Prop. 2004/05:176

18

för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den enskilde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

59 d §

Kriminalvårdens beslut enligt 59 § överklagas till den länsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den enskilde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

60 § 5

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får flytta över övervakningsnämndens befogenhet enligt 54 och 55 §§ samt Kriminalvårdsstyrelsens befogenhet enligt denna lag i andra fall än som avses i 20 § andra stycket eller 20 a §. Befogenheterna får flyttas över till någon annan kriminalvårdsmyndighet än Kriminalvårdsstyrelsen eller till tjänstemän inom kriminalvården .

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får flytta över övervakningsnämndens befogenhet enligt 54 och 55 §§ till Kriminalvården.

61 a § 6

Kriminalvårdsstyrelsen
eller
Kriminalvården får förordna en

den kriminalvårdsmyndighet
som
väktare
i
ett
auktoriserat

styrelsen
bestämmer
får förordna
bevakningsföretag att, inom ramen

en väktare i ett auktoriserat
för sin anställning där , utföra vissa

bevakningsföretag att, inom ramen
bevakningsuppdrag när en intagen

för sin anställning där utföra vissa
skall vistas utanför anstalten. Om

bevakningsuppdrag , när en intagen
det finns särskilda skäl , får

skall vistas utanför anstalten. Om
förordnandet
även
avse
vissa

det finns särskilda skäl får
bevakningsuppgifter

inom

förordnandet
även
avse
vissa
anstalten.
I
förordnandet
skall

bevakningsuppgifter

inom
uppdragets

art och
omfattning

anstalten.
I
förordnandet
skall
anges. Förordnandet får återkallas.

uppdragets
art och
omfattning

anges. Förordnandet får återkallas.

Väktaren får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på grund av sitt uppdrag har fått veta om enskilds personliga förhållanden eller förhållanden av betydelse för rikets säkerhet eller för beivrandet av brott.

5 Senaste lydelse 1998:599.

6 Senaste lydelse 1998:599.

Prop. 2004/05:176

19

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i Prop. 2004/05:176 sekretesslagen (1980:100).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården.

20

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. 1

dels att 20 och 21 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 11 a och 26 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att 18, 19 och 22 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 19 a, 19 b, 20 och 21 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 § 2

Om inte annat följer av 16 §,
Om inte annat följer av 16 §, är

meddelas beslut enligt denna lag
det Kriminalvården som meddelar

av Kriminalvårdsstyrelsen
beträf-
beslut enligt denna lag beträffande

fande den som är intagen i en
den som är intagen i en

förvaringslokal
som
står
under
förvaringslokal
som
står under

styrelsens tillsyn.

myndighetens tillsyn.

19 § 3

Kriminalvårdsstyrelsens beslut i
Kriminalvårdens
beslut
i

särskilda fall enligt denna lag får
särskilda fall enligt denna lag får

överklagas hos allmän förvalt-
överklagas hos allmän förvalt-

ningsdomstol.
Andra beslut av
ningsdomstol.
Andra
beslut
av

styrelsen
enligt
denna
lag
Kriminalvården
enligt
denna
lag

överklagas hos regeringen . Beslut
får inte överklagas.

i en fråga som avses i 11 a § första

stycket får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

19 a §

Ett beslut får inte överklagas enligt 19 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

1 Senaste lydelse av

11 a § 2003:1220

20 § 1998:602

21 § 1998:602

26 § 1998:602.

2 Senaste lydelse 1998:602.

3 Senaste lydelse 2003:1220.

Prop. 2004/05:176

21

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den häktades nackdel.

19 b §

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den häktade fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den häktade ange vilket beslut som avses och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

20 §

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den häktade felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

21 §

Kriminalvårdens beslut enligt 19 § överklagas till den länsrätt inom vars domkrets det häkte eller den kriminalvårdsanstalt är belägen där den häktade var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

22 § 4

Kriminalvårdsstyrelsen
eller

den kriminalvårdsmyndighet
som

styrelsen bestämmer får förordna en väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag att, inom ramen för sin anställning där, utföra vissa bevakningsuppdrag när en häktad skall vistas utanför förvaringslokalen. Om det finns särskilda skäl får ett sådant förordnande även avse vissa bevakningsuppgifter inom förvaringslokalen.

4 Senaste lydelse 1998:602.

Kriminalvården får förordna en väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag att, inom ramen för sin anställning där, utföra vissa bevakningsuppdrag när en häktad skall vistas utanför förvaringslokalen. Om det finns särskilda skäl , får ett sådant förordnande även avse vissa bevakningsuppgifter inom förvaringslokalen. I förordnandet skall uppdragets art och omfattning anges.

Prop. 2004/05:176

22

I förordnandet skall uppdragets art Förordnandet får återkallas.
Prop. 2004/05:176

och omfattning anges. Förord-

nandet får återkallas.

Väktaren får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på grund av sitt

uppdrag har fått veta om enskilds personliga förhållanden eller

förhållanden av betydelse för rikets säkerhet eller för beivrandet av brott.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i

sekretesslagen (1980:100).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården.

23

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. 1

dels att i 4 § orden ”en kriminalvårdsmyndighet” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att 7 a § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

7 a § 2

Förvaras den omhändertagne hos en kriminalvårdsmyndighet skall den myndigheten underrätta den polismyndighet som beslutat om omhändertagande så snart det finns skäl att ompröva beslutet.

Förvaras den omhändertagne hos Kriminalvården skall myndigheten underrätta den polismyndighet som beslutat om omhändertagande så snart det finns skäl att ompröva beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

1 Lagen omtryckt 1984:391. Senaste lydelse av 4 § 1998:1751.

2 Senaste lydelse 1998:1751.

Prop. 2004/05:176

24

Lydelse enligt bet. 2004/05:JuU27 och rskr. 2004/05:290

En fråga om passtillstånd för den som avtjänar fängelsestraff enligt 19 § 1 eller står under övervakning enligt 19 § 2 prövas av den lokala kriminalvårdsmyndigheten . Myndigheten får hänskjuta ärendet till övervakningsnämnden för avgörande. Ärendet skall alltid hänskjutas, om kriminalvårdsmyndigheten finner att tillstånd inte bör meddelas. En fråga om passtillstånd för den som genomgår sluten ungdomsvård enligt 19 § 1 prövas av Statens institutionsstyrelse.

2.8 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 21 och 23 §§ passlagen (1978:302) skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

21 § 1

En fråga om passtillstånd för den som avtjänar fängelsestraff enligt 19 § 1 eller står under övervakning enligt 19 § 2 prövas av Kriminalvården. Myndigheten får hänskjuta ärendet till

övervakningsnämnd för avgörande. Ärendet skall alltid hänskjutas, om Kriminalvården finner att tillstånd inte bör meddelas. Ärenden som gäller den som avtjänar fängelsestraff skall hänskjutas till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den kriminalvårdsanstalt där den intagne är inskriven är belägen. Ärenden som gäller den som står under övervakning skall hänskjutas till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den övervakade är inskriven är beläget. En fråga om passtillstånd för den som genomgår sluten ungdomsvård enligt 19 § 1 prövas av Statens institutionsstyrelse.

Passtillstånd skall vägras, om det skäligen kan antas att den dömde skulle ägna sig åt brottslig verksamhet i samband med en utlandsresa, att han eller hon genom att resa utomlands skulle söka undandra sig fortsatt verkställighet av den ådömda påföljden eller att resan annars skulle motverka hans eller hennes anpassning i samhället.

23 § 2

I ett passtillstånd kan föreskrivas att pass får utfärdas endast med begränsad giltighet. I ett tillstånd som meddelas av en

1 Senaste lydelse 1990:1015.

2 Senaste lydelse 1990:1015.

I ett passtillstånd kan det föreskrivas att pass får utfärdas endast med begränsad giltighet. I ett tillstånd som meddelas av

Prop. 2004/05:176

25

lokal kriminalvårdsmyndighet får dock en sådan föreskrift meddelas endast om den överensstämmer med vad sökanden har begärt.

Kriminalvården får dock en sådan
Prop. 2004/05:176

föreskrift meddelas endast om den

överensstämmer
med
vad

sökanden har begärt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

26

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet 1

dels att i 8, 9, 21, 25 och 26 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården ” i motsvarande form,

dels att i 23 § ordet ”frivårdsmyndigheten” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att 10, 14 och 24 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

10 § 2

Finner kriminalvårdsstyrelsen att hinder ej möter mot verkställighet, beslutar styrelsen att kriminalvård i frihet skall anordnas här i landet. I beslutet skall anges vilken frivårdsmyndighet som skall handha kriminalvården.

Finner Kriminalvården att det inte finns något som hindrar verkställighet, beslutar myndigheten att kriminalvård i frihet skall anordnas här i landet. I beslutet skall det anges var verkställigheten skall handläggas .

14 § 3

Om den främmande staten begär upplysning om hur den dömde har förhållit sig under prövotiden, skall Kriminalvårdsstyrelsen lämna upplysning härom på grundval av uppgifter som styrelsen infordrar från frivårdsmyndigheten.

Begår den dömde nytt brott och döms han under prövotiden av svensk domstol för brottet till påföljd som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 lagen (1998:620) om belastningsregister, skall

Kriminalvårdsstyrelsen sörja för att den främmande staten underrättas om domen.

Har den dömde i annat fall än som avses i andra stycket allvarligt

1 Senaste lydelse av

23 § 1990:1016

26 § 1983:247.

2 Senaste lydelse 1990:1016.

3 Senaste lydelse 1998:623.

Om den främmande staten begär upplysning om hur den dömde har förhållit sig under prövotiden, skall Kriminalvården lämna upplysning om detta .

Begår den dömde nytt brott och döms han under prövotiden av svensk domstol för brottet till påföljd som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 lagen (1998:620) om belastningsregister, skall

Kriminalvården sörja för att den främmande staten underrättas om domen.

Har den dömde i annat fall än som avses i andra stycket allvarligt

Prop. 2004/05:176

27

åsidosatt sina åligganden och finner övervakningsnämnden på grund härav påkallat att åtgärd i fråga om den ådömda påföljden beslutas av myndighet i den främmande staten, skall nämnden göra anmälan härom till Kriminalvårdsstyrelsen. Styrelsen skall sörja för att den främmande staten underrättas om sådan anmälan.

åsidosatt sina åligganden
och
Prop. 2004/05:176

finner övervakningsnämnden
på

grund av detta påkallat att åtgärd i fråga om den ådömda påföljden beslutas av myndighet i den främmande staten, skall nämnden anmäla detta till Kriminalvården. Kriminalvården skall sörja för att den främmande staten underrättas om en sådan anmälan.

24 § 4

Beslutas i den främmande staten ändrade föreskrifter om vad den dömde har att iaktta under prövotiden eller tiden för vård utom anstalt, har beslutet giltighet här i den mån motsvarande beslut skulle ha kunnat meddelas enligt svensk lag och beslutet ej innebär skärpning för den dömde i förhållande till vad som har bestämts här i landet.

Sedan kriminalvården överflyttats, får åtgärd i fråga om den ådömda påföljden beslutas här i landet endast om den dömde här övertygas om annat brott eller behörig myndighet i den främmande staten hit hänskjuter ärende om sådan åtgärd. Hänskjutet ärende upptas av den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde kriminalvården

bedrevs vid tiden för överflyttningen.
Upphör den dömde att ha

Upphör den dömde att ha

hemvist i den främmade staten,
hemvist i den främmade staten,

kan

kriminalvårdsstyrelsen
kan Kriminalvården förordna att

förordna att verkställighet i den
verkställighet i den staten inte

staten ej längre skall äga rum.
längre skall äga rum. Görs inte

Görs ej i anslutning därtill
framställning om verkställighet av

framställning om verkställighet av
domen i annan främmande stat i

domen i annan främmande stat,
samband
med
detta,
skall

skall
styrelsen
förordna
att
Kriminalvården
förordna
att

verkställigheten skall återupptas
verkställigheten
skall återupptas

här
i
landet

av
den
här i landet.

frivårdsmyndighet
som
sist

handhade övervakningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

4 Senaste lydelse 1990:1016.

28

2.10
Förslag till lag om ändring i bötesverkställig-
Prop. 2004/05:176

hetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs att i 18 § bötesverkställighetslagen (1979:189) 1 ordet ”kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

1 Senaste lydelse 1983:352.

29

Sekretess gäller inom kriminalvården för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut av Kriminalvårdsstyrelsen eller någon av kriminalvårdens nämnder och inte heller annat beslut i ett kriminalvårdsärende enligt brottsbalken eller lagstiftningen om kriminalvård i anstalt.

Sekretess gäller också hos regeringen i ärende om överförande av verkställighet av brottmålsdom för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte regeringens beslut i ärendet.

2.11
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
Prop. 2004/05:176

(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 21 § sekretesslagen (1980:100) 1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

7 kap.

21 § 2

Sekretess gäller inom kriminalvården för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom eller henne närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut av

Kriminalvården , Kriminalvårdsnämnden , en övervakningsnämnd och inte heller annat beslut i ett kriminalvårdsärende enligt brottsbalken eller lagstiftningen om kriminalvård i anstalt.

Sekretess gäller också hos regeringen i ärende om överförande av verkställighet av brottmålsdom för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom eller henne närstående lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte regeringens beslut i ärendet.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

1
Lagen omtryckt 1992:1474.
30

2
Senaste lydelse 1994:595.

Prop. 2004/05:176

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beslut som har fattats före ikraftträdandet.

31

2.12
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om
Prop. 2004/05:176

rättspsykiatrisk vård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård 1

dels att 11 c § skall upphöra att gälla,

dels att i 8, 10 b, 11 a, 11 b och 19 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i

olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i

motsvarande form,

dels att rubriken närmast före 18 § skall lyda ”Överklagande m.m.”

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 19 a–19 d §§, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

19 a §

Kriminalvårdens beslut får inte överklagas enligt 19 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till patientens nackdel.

19 b §

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då patienten fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall patienten ange vilket beslut som avses och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

1 Senaste lydelse av

8 § 2003:160

10 b § 2000:354

11 a § 2000:354

11 b § 2000:354

19 § 2000:354.

19 c §

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om

32

omprövning har kommit in i rätt Prop. 2004/05:176 tid. Om skrivelsen har kommit in

för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat patienten felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

19 d §

Kriminalvårdens beslut enligt 19 § överklagas till den länsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller den polisarrest är belägen där patienten var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården.

33

2.13
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1137) om
Prop. 2004/05:176

rättspsykiatrisk undersökning

Härigenom föreskrivs att i 8 och 16 §§ lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning 1 ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

1 Senaste lydelse av

8 § 1995:737

16 § 1995:87.

34

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. 1

dels att i 1, 2, 3, 4, 6, och 9 §§ orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 § 2

Om det behövs för yttrandet och om inte särskilda skäl talar mot det, får den lokala kriminalvårdsmyndigheten eller den som den lokala kriminalvårdsmyndigheten utsett att bistå med personutredningen ta del av anteckningar och andra handlingar från förundersökningen samt vara närvarande vid förhör som hålls med den misstänkte.

Om det behövs för yttrandet och om inte särskilda skäl talar mot det, får Kriminalvården eller den person som myndigheten utsett att bistå med personutredningen , ta del av anteckningar och andra handlingar från förundersökningen samt vara närvarande vid förhör som hålls med den misstänkte.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

1 Senaste lydelse av

1 § 2002:441

2 § 2002:441

3 § 2002:441

4 § 2002:441

6 § 2004:516

9 § 2002:441.

2 Senaste lydelse 2002:441.

Prop. 2004/05:176

35

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll 1

dels att 9 a § skall upphöra att gälla ,

dels att i 6–8, 13 och 15 §§ orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att 2, 9, 10, 16, 18 och 18 a §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 9 a–9 d §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 § 2

I fall som avses i 1 § får, på ansökan av den dömde, beslutas att fängelsestraffet skall verkställas utanför anstalt. En ansökan får inte bifallas, om den dömde är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som ansökan avser eller om särskilda skäl annars talar mot verkställighet utanför anstalt.

Har den dömde tidigare undergått verkställighet utanför anstalt i form av intensivövervakning, får en ansökan bifallas endast om det därefter förflutit en period av minst tre år under vilken den dömde inte begått något brott som har föranlett strängare påföljd än böter.

För verkställigheten utanför
För verkställigheten utanför

anstalt skall gälla vad som
anstalt skall gälla vad som

föreskrivs i denna lag. Verk-
föreskrivs i denna lag. Verk-

ställigheten bedrivs under ledning
ställigheten bedrivs under ledning

av den lokala kriminalvårds-
av Kriminalvården .

myndighet inom vars verksamhets-

område den dömde har sin bostad .

9 § 3

Kriminalvårdsstyrelsen prövar på skriftlig ansökan av den dömde frågan , om denne skall få undergå verkställighet av dom på fängelse utanför anstalt. Styrelsen får föreskriva att frågan i stället skall prövas av en lokal kriminal-

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1998:618

6 § 1998:618

7 § 1998:618

8 § 1998:618

9 a § 1995:1729.

13 § 1998:618

15 § 1998:618.

2 Senaste lydelse 2005:42.

3 Senaste lydelse 2001:509.

Kriminalvården prövar , på skriftlig ansökan av den dömde , frågan om denne skall få undergå verkställighet av dom på fängelse utanför anstalt.

Prop. 2004/05:176

36

vårdsmyndighet.
Har
ett
beslut

Prop. 2004/05:176

fattats av en lokal kriminal-

vårdsmyndighet får det ändras av

styrelsen. Den som beslutet angår

får
påkalla styrelsens
prövning,

om beslutet gått honom eller

henne emot.

Kriminalvårdens

Kriminalvårdsstyrelsens
beslut
beslut
får

får
överklagas
hos

allmän
överklagas
hos
allmän

förvaltningsdomstol.

förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

9 a §

Ett beslut får inte överklagas enligt 9 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den dömdes nackdel.

9 b §

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den dömde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den dömde ange vilket beslut som avses och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

9 c §

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den dömde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

9 d §

Kriminalvårdens
beslut enligt

9 § överklagas till
den länsrätt
37

Uppkommer fråga om att upphäva beslut om verkställighet utanför anstalt, får Kriminalvården bestämma att beslutet tills vidare inte skall gälla. Kriminalvårdens beslut gäller omedelbart. Övervakningsnämnden skall senast den första arbetsdagen efter den dag då ett sådant beslut meddelats pröva om det skall bestå. Fastställer inte nämnden beslutet inom den tiden, upphör det att gälla.

inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den dömde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

10 § 4

Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall verka för att dömda som avses i 1 § informeras om innehållet i denna lag och ombesörja den utredning som behövs för prövningen av en ansökan enligt 9 §.

Kriminalvården skall informera dömda som avses i 1 § om innehållet i denna lag.

16 § 5

Uppkommer fråga om att upphäva beslut om verkställighet utanför anstalt, får den lokala kriminalvårdsmyndighet som leder verkställigheten bestämma att beslutet tills vidare inte skall gälla.

Den lokala kriminalvårdsmyndighetens beslut gäller omedelbart. Övervakningsnämnden skall senast den första arbetsdagen efter den dag då ett sådant beslut meddelades pröva om det skall bestå. Fastställer inte nämnden beslutet inom den tiden, upphör det att gälla.

I fall då beslut om verkställighet utanför anstalt tills vidare inte skall gälla skall övervakningsnämnden skyndsamt ta upp frågan om upphävande av beslutet till slutlig prövning.

Beslut enligt denna paragraf får inte meddelas efter den fastställda dagen för strafftidens slut.

18 § 6

Den dömde får överklaga den lokala kriminalvårdsmyndighetens beslut enligt 13 § hos den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den lokala kriminalvårdsmyndigheten är verksam.

Den dömde får överklaga

Kriminalvårdens beslut enligt 13 § hos den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den dömde är inskriven är beläget .

4 Senaste lydelse 1998:618.

5 Senaste lydelse 1998:618.

6 Senaste lydelse 1998:618.

Prop. 2004/05:176

38

18 a § 7
Prop. 2004/05:176

Frågor som avses i 15 och 16 §§
Frågor som avses i 15 och 16 §§

prövas av den övervakningsnämnd
prövas av den övervakningsnämnd

inom vars verksamhetsområde den
inom vars verksamhetsområde det

lokala
kriminalvårdsmyndighet
frivårdskontor där den dömde är

som
leder
verkställigheten är
inskriven är beläget . Om det finns

verksam. Om det finns särskilda
särskilda skäl, får även en annan

skäl,
får
även
en
annan
övervakningsnämnd pröva sådana

övervakningsnämnd pröva sådana
frågor.

frågor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården.

7 Senaste lydelse 1998:618.

39

2.16
Förslag till lag om ändring i lagen (1999:353) om
Prop. 2004/05:176

rättspsykiatriskt forskningsregister

Härigenom föreskrivs att i 10 och 13 §§ lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister 1 ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

1 Senaste lydelse av

10 § 2000:362

13 § 2000:362.

40

2.17
Förslag till lag om ändring i lagen (2001:617) om
Prop. 2004/05:176

behandling av personuppgifter inom kriminalvården

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården

dels att 3, 4 och 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 12 § skall lyda ”Överklagande m.m.”, dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 13–16 §§ av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §

En myndighet inom kriminal-
Kriminalvården
får
behandla

vården får behandla person-
personuppgifter
bara
om det

uppgifter bara om det behövs för
behövs för att

att

1. myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med vad som föreskrivs i lag eller förordning,

2. underlätta tillgången till sådana uppgifter om verkställighet av påföljd eller häktning som rättsväsendets myndigheter behöver, eller

3. upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som en åtgärd enligt 1 § första stycket 2–9 pågår.

Personuppgifter som behandlas enligt första stycket får också behandlas om det behövs för tillsyn, planering, uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheten.

4 §

Den myndighet som utför en
Kriminalvården
är
person-

behandling
av
personuppgifter är
uppgiftsansvarig.

personuppgiftsansvarig. Kriminal-

vårdsstyrelsen är dock personupp-

giftsansvarig
för
behandling
av

uppgifter som sker gemensamt för

myndigheterna
inom kriminal-

vården .

12 §

En
myndighets beslut
om
Kriminalvårdens
beslut
om

rättelse och om information enligt
rättelse och om information enligt

26
§

personuppgiftslagen
26
§
personuppgiftslagen

(1998:204)
får
överklagas
hos
(1998:204)
får överklagas
hos

allmän förvaltningsdomstol.

allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

13 §

Ett beslut får inte överklagas

enligt 12 § innan beslutet har

omprövats av Kriminalvården. En

sådan omprövning får begäras av
41

den som beslutet angår om det har Prop. 2004/05:176 gått honom eller henne emot. Ett

överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

14 §

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den enskilde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den enskilde ange vilket beslut som avses och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

15 §

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den enskilde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

16 §

Kriminalvårdens beslut enligt 12 § överklagas till den länsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den enskilde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

Beslut som gäller en person som inte är inskriven vid en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor i landet överklagas till den länsrätt som regeringen bestämmer.

42

Prop. 2004/05:176

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har fattats före ikraftträdandet.

43

2.18 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)

Härigenom föreskrivs att i 6 kap. 11 och 12 §§ smittskyddslagen (2004:168) orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Prop. 2004/05:176

44

3
Ärendet och dess beredning
Prop. 2004/05:176

I regleringsbrevet för 2004 gav regeringen Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att, som en del i kriminalvårdens effektiviseringsarbete, utreda förutsättningarna för att omorganisera kriminalvården till en myndighet. Som svar på uppdraget inkom Kriminalvårdsstyrelsen den 28 juni 2004 med promemorian Kriminalvården – en myndighet (dnr Ju2004/5909/KRIM). Promemorian innehöll en framställan om att få omorganisera verksamheten till en myndighet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1 . Promemorians författningsförslag finns i bilaga 2 . Promemorian kompletterades med en närmare beskrivning av de ekonomiska konsekvenser som en omorganisation torde leda till. De båda promemoriorna har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3 . En sammanställning av remissvaren finns tillgängliga i ärendet (dnr Ju2004/5909/KRIM).

Under lagstiftningsarbetet har berörda myndigheter getts möjlighet att skriftligen lämna synpunkter på det föreslagna omprövningsförfarandet och den därmed sammanhängande forumfrågan.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 maj 2005 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4 . Lagrådets yttrande finns i bilaga 5 . Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen, men har haft vissa lagtekniska och redaktionella synpunkter och förslag. Regeringen har följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 8.2.2, 8.2.3 och 8.5 samt i författningskommentaren.

4 Kriminalvårdens nuvarande organisation

Kriminalvårdsverket har till uppgift att verkställa utdömda påföljder, bedriva häktesverksamhet samt utföra transporter och personutredningar i brottmål. Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminalvården och chefsmyndighet för de 35 lokala kriminalvårdsmyndigheterna och Transporttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnderna.

I likhet med flera andra statliga verksamheter har kriminalvårdens organisation under lång tid kännetecknats av en ordning med många lokala och regionala myndigheter. Fram till 1998 utgjorde varje anstalt, häkte och frivårdskontor en egen myndighet på lokal nivå. 1998 ersattes dessa drygt 140 myndigheter av 37 lokala myndigheter. Denna reform ledde till att de regionala myndigheterna fick förändrade förutsättningar för sitt arbete och 2000 avskaffades de.

45

Kriminalvårdsstyrelsen Prop. 2004/05:176

Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör, som har en överdirektör som ställföreträdare. Myndigheten har en styrelse med begränsat ansvar. Styrelsen har enligt 11–13 §§ verksförordningen (1995:1322) bl.a. i uppdrag att pröva om myndighetens verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse med syftet med verksamheten, att biträda generaldirektören och besluta om årsredovisning, delårsrapporter och budgetunderlag. Till den centrala nivån inom kriminalvården hör ett huvudkontor och fem regionkontor. Vid huvudkontoret finns verksledningen och enheter som bl.a. ansvarar för administration, ekonomi, IT, juridik, personalutveckling, klientverksamhet, lokalförsörjning, statistik och verksamhetsplanering. Regionkontoren leds av en kriminalvårdsdirektör och ansvarar för tillsyn, uppföljning, verksamhetsdialoger och samverkan. Regeringen utser såväl generaldirektör som överdirektör och ledamöterna i Kriminalvårdsstyrelsens styrelse.

De lokala kriminalvårdsmyndigheterna

En lokal kriminalvårdsmyndighet består vanligtvis av en eller flera anstalter, häkten och frivårdsenheter. I en bilaga till förordningen (1990:1018) med instruktion för Kriminalvårdsverket framgår vilka de lokala kriminalvårdsmyndigheterna är och, i de fall frivårdsverksamhet bedrivs, myndighetens geografiska verksamhetsområde. Det är således regeringen som beslutar om kriminalvårdens organisation i detta avseende. En lokal kriminalvårdsmyndighet leds av en kriminalvårdschef som till sin hjälp har en stab av experter på områden som exempelvis personalfrågor, ekonomi och juridik. Kriminalvårdsstyrelsen bestämmer vilka häkten och anstalter som skall finnas inom varje kriminalvårdsmyndighet med undantag för de häkten och anstalter som utgör en egen kriminalvårdsmyndighet.

Transporttjänsten

Transporttjänsten planerar och utför utrikestransporter och längre inrikestransporter. Transporttjänsten utför också vissa transporter åt myndigheter utanför kriminalvården, t.ex. åt polisen och Migrationsverket. En väsentlig del av transporterna av intagna inom kriminalvården utförs emellertid av de lokala kriminalvårdsmyndigheterna.

Kriminalvårdsnämnden

Kriminalvårdsnämnden beslutar i vissa frågor om vistelser utanför anstalt för vård eller behandling för den som är dömd till fängelse i två år eller mer. Nämnden handlägger också överklaganden av vissa beslut från övervakningsnämnderna. Vidare beslutar nämnden i vissa frågor om villkorlig frigivning för dem som dömts till fängelse i två år eller mer

46

före den 1 januari 1999. Ledamöterna i Kriminalvårdsnämnden tillsätts Prop. 2004/05:176 av regeringen.

Övervakningsnämnderna

Övervakningsnämnderna prövar främst frågor som har nära anknytning till frivårdens verksamhet. En övervakningsnämnd kan t.ex. besluta om föreskrifter som gäller den som står under övervakning, antingen som villkorligt frigiven från ett fängelsestraff eller efter en skyddstillsynsdom. Övervakningsnämnderna beslutar även om åtgärder om föreskrifterna inte följs, exempelvis kan nämnden besluta om varning, förklara villkorligt medgiven frihet förverkad eller begära att åklagaren för talan vid domstol om att skyddstillsynen skall undanröjas. Det finns 30 övervakningsnämnder i landet och det är regeringen som beslutar om indelningen av dess verksamhetsområden. Ordförande och vice ordförande utses av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Övriga ledamöter utses av kommunfullmäktige.

5 Behovet av en ny organisation för kriminalvården

5.1 En modern lagstiftning och ett effektivt resursutnyttjande

Målsättningen för kriminalvårdens verksamhet är att utdömda påföljder skall verkställas på ett säkert och humant sätt, att lagföring skall ske på ett effektivt sätt och att återfallen i brott skall minska. Liksom för all offentlig verksamhet gäller att de resurser som avsätts för kriminalvårdens verksamhet skall användas på ett så ändamålsenligt och effektivt sätt som möjligt.

Verkställigheten av påföljder är en i hög grad regelstyrd verksamhet. För att på bästa sätt kunna uppfylla kraven på säkerhet, humanitet och återfallsförebyggande åtgärder behöver kriminalvården en modern lagstiftning som kan utgöra ett effektivt verktyg i arbetet. Det innebär bl.a. att lagstiftningen skall vara anpassad till förändringarna i brottsligheten och den aktuella klientsammansättningen inom öppen och sluten kriminalvård, till de bästa kunskaperna om hur återfall i brott skall förebyggas och till kraven på ett resultatinriktat arbetssätt. Regeringen tillsatte därför hösten 2002 en parlamentarisk kommitté som fick i uppdrag att lämna förslag till en samlad reglering av verkställighetslagstiftningen, en ny kriminalvårdslag (dir. 2002:90 och 2004:33). Utredningen, som tog namnet Kriminalvårdskommittén, skulle särskilt uppmärksamma frågor om hur verkställigheten kan anpassas så att den verkar förebyggande för återfall i brott utan att kraven på säkerhet och samhällsskydd eftersätts. Kriminalvårdskommittén lämnade sitt betänkande den 9 juni 2005.

Regeringen har även tillsatt en särskild utredare med uppdrag att se

över lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

47

(behandlingslagen) och föreslå en helt ny häkteslag (dir. 2005:5). Prop. 2004/05:176 Målsättningen är att regelverket som styr kriminalvårdens verksamhet

skall ges en enhetlig och ändamålsenlig utformning och att de principer som präglar verkställighet av påföljder i stor utsträckning även skall gälla för häktesverksamheten. Uppdraget skall redovisas senast den 15 januari 2006.

För att kriminalvårdens resurser skall användas effektivt är det också viktigt att åstadkomma en ändamålsenlig styrning. Ytterligare ett led i arbetet med att skapa förutsättningar för kriminalvården att bedriva en modern och effektiv verksamhet, präglad av rättssäkerhet och kvalitet, är därför att överväga hur verksamheten skall vara organiserad. Frågan om att omorganisera kriminalvården till en myndighet har i olika sammanhang analyserats under senare år.

5.2 Utomstående granskningar av kriminalvården

Regeringen gav 1998 Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att granska kriminalvårdens resursutnyttjande. Uppdraget redovisades påföljande år i rapporten Effektivare kriminalvård, En hindersanalys (RRV 1999:27). I rapporten rekommenderade RRV att det borde prövas om kriminalvården borde omorganiseras till en myndighet. RRV pekade bl.a. på att det inom svensk statsförvaltning pågår en utveckling mot att myndigheter inom samma myndighetssfär slås samman till en myndighet för att öka möjligheterna till en samlad styrning av verksamheten. RRV menade att det saknas påtagliga motiv för så många myndigheter inom kriminalvården och att en myndighet som omfattar hela kriminalvårdsorganisationen skulle leda till en mer effektivt bedriven verksamhet. Vidare skulle enligt RRV flexibiliteten i resursanvändningen sannolikt öka genom att styrningen av verksamheten underlättas. Dessutom ansåg RRV att om kriminalvården omorganiseras till en myndighet, borde det i detta sammanhang även övervägas att ge myndigheten befogenheten att själv bestämma organisationsstrukturen i den lokala organisationen (a.a. s. 80 f.).

År 2002 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att granska anstaltsverksamheten och Transporttjänsten och lämna förslag till effektiviseringsåtgärder när det gäller dessa verksamheter. I uppdraget ingick även att följa upp vilket genomslag RRV:s granskning från 1999 fått för verksamheten. Även Statskontoret rekommenderade i sin rapport Effektivitetsgranskning av kriminalvården (2003:20) att kriminalvården skulle organiseras som en myndighet (s. 317 f.). Statskontoret menade att kriminalvården redan i dag fungerar som en sammanhållen myndighet och att organisationen bör avspegla detta faktiska förhållande. Statskontoret framförde vidare att den lokala organisationen löpande bör anpassas efter omvärldsförändringar och att beslut om sådana förändringar bör ligga på den operativa ledningsnivån. Statskontoret påpekade också att det blir lättare att göra ändringar i den lokala myndighetsorganisationen om Kriminalvårdsstyrelsen kan besluta i dessa frågor samt att oklarheten om hur långt Kriminalvårdsstyrelsens ansvar som chefsmyndighet sträcker sig försvinner om verksamheten bedrivs

som en myndighet.

48

Både RRV och Statskontoret har alltså sett fördelar med att Prop. 2004/05:176 omorganisera kriminalvården till en myndighet. Det är också en

förändring som genomförts på andra områden, t.ex. inom skatteförvaltningen, försäkringskassornas verksamhet och tullverksamheten. Det var mot den bakgrunden regeringen i regleringsbrevet för 2004 gav Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att utreda förutsättningarna för att omorganisera kriminalvården till en myndighet.

5.3 Kriminalvårdsstyrelsens förslag

Kriminalvårdsstyrelsen har som svar på regeringens uppdrag inkommit med en promemoria vari styrelsen föreslår att kriminalvården skall omorganiseras till en myndighet. I promemorian framhåller Kriminalvårdsstyrelsen att kriminalvårdens nuvarande organisation innehåller vissa inslag som försvårar en effektiv styrning och som leder till att resurserna inte utnyttjas på det mest effektiva sättet. Kriminalvårdsstyrelsen menar att ett problem är att kriminalvården inte har befogenhet att fullt ut besluta om sin egen organisation eller hur befogenheter och arbetsuppgifter skall fördelas inom verksamheten. Exempelvis är det regeringen som beslutar om indelningen av de lokala myndigheterna. När det gäller placeringen av befogenheter inom kriminalvården är dessa reglerade i förordningar och i vissa fall till och med i lag. Detta förhållande motverkar möjligheten till snabba justeringar av organisationen och förändrad arbetsfördelning i samband med ändrade verksamhetsförutsättningar.

Kriminalvårdsstyrelsen framhåller att om kriminalvården i stället organiseras som en myndighet med befogenhet att själv besluta i organisatoriska frågor skulle flexibiliteten öka. Myndigheten skulle på ett enklare och snabbare sätt kunna anpassa formerna för verksamheten allt eftersom förutsättningarna förändras.

Kriminalvårdsstyrelsen menar också att en enmyndighetsorganisation kan skapa förbättrade möjligheter till ändamålsenliga styrformer inom kriminalvården, bl.a. får huvudkontoret ökade möjligheter att svara upp mot sitt ansvar som central funktion. Vidare skulle möjligheterna till effektiv ledning av verksamheten främjas av att myndigheten själv råder över frågan om placering av ansvar och befogenheter inom myndigheten. Ett förändringsarbete kan då bedrivas på avsevärt kortare tid och en anpassning kan komma till stånd förhållandevis snabbt när ett behov av förändring har uppstått.

Ett annat problem med kriminalvårdens nuvarande organisation som Kriminalvårdsstyrelsen påpekar är att myndighetsgränserna medför vissa formella hinder och leder till bristande samverkan. Myndighetsgränserna försvårar möjligheten att omfördela arbetsuppgifter inom landet och leder till att onödigt många administrativa åtgärder måste vidtas. Dessutom är vissa lokala myndigheter förhållandevis små och inrymmer inte samtliga verksamhetsgrenar, vilket är ett hinder för integration mellan olika verksamhetsgrenar och effektivt resursutnyttjande. Små myndigheter medför också en onödigt omfattande administration. De små myndigheterna har även svårt att upprätthålla tillräcklig kompetens

inom områdena ekonomi, personal, rättsvård, säkerhet och program-

49

verksamhet. Detta är en stor brist som bl.a. medför att likartade ärenden Prop. 2004/05:176 inte handläggs på lika sätt vid olika myndigheter. En enmyndighets-

organisation skulle enligt Kriminalvårdsstyrelsens mening underlätta på dessa områden och därmed leda till ett effektivare resursutnyttjande.

Vidare har Kriminalvårdsstyrelsen framfört att cheferna för regionkontoren har otydliga roller. De har ett vidsträckt ansvarsområde, men inte fullständiga befogenheter. Information och beslut når inte alltid ut i organisationen. Kriminalvårdsstyrelsen menar också att det såväl internt som externt är svårt att fullt ut integrera verksamheten och att det finns en viss tröghet i övergångarna mellan frivård, häkte och anstalt med informationsförluster och dubbelarbete som konsekvens.

6 Kriminalvården organiseras som en myndighet

Regeringens förslag : Kriminalvårdsstyrelsen och de lokala kriminalvårdsmyndigheterna skall avvecklas och en ny myndighet bildas den 1 januari 2006.

Regeringens bedömning : Myndigheten bör själv få besluta om sin organisation.

Promemorians förslag och bedömning : Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna : Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget och bedömningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Liksom för all offentlig verksamhet gäller för kriminalvården att de resurser som avsätts för verksamheten skall användas på ett så effektivt sätt som möjligt. Myndigheten måste bedrivas som en modern myndighet vilket bl.a. innebär högt ställda krav på kvalitet, rättssäkerhet, kostnads- och resurseffektivitet samt en målstyrd och kunskapsbaserad verksamhet. Vidare måste myndigheten ha effektiva lednings- och styrningsstrukturer och förmåga till anpassning och förändring efter vunna erfarenheter och nya krav.

Regeringen delar Kriminalvårdsstyrelsens bedömning av de svårigheter och begränsningar som kriminalvårdens nuvarande organisation medför. På senare år finns inom svensk statsförvaltning flera exempel på att myndigheter inom samma myndighetssfär slås samman till en myndighet. Regeringen anser att kriminalvården skulle ha mycket att vinna på att göra detsamma. Särskilt mot bakgrund av att verksamheten i stor utsträckning, som Statskontoret påpekat, redan fungerar som en sammanhållen myndighet. Det finns därför inte några bärande skäl som talar för att verksamheten skall bedrivas inom ramen för ett stort antal myndigheter. Många relativt små myndigheter leder till en onödigt omfattande administration och försvårar ledning, samordning och styrning av verksamheten.

Regeringen anser därför, precis som RRV och Statskontoret föreslagit, att Kriminalvårdsstyrelsen och de lokala kriminalvårdsmyndigheterna

50

skall avvecklas och en ny myndighet skall blidas. Den nya myndigheten Prop. 2004/05:176 bör få behörighet att själv besluta om sin organisation. En sådan ordning

torde leda till ett bättre resursutnyttjande och en mer effektivt bedriven verksamhet. Flexibiliteten kommer att öka och styrningen av verksamheten torde underlättas. På detta vis skapas förutsättningar för en verksamhet präglad av kvalitet, rättssäkerhet, effektivitet och kompetens som förhållandevis snabbt och enkelt kan anpassas efter förändrade förutsättningar.

7 Förslag till en ny myndighet

7.1 Den nya myndighetens namn, ledning och organisation

Regeringens förslag : Den nya myndighetens namn skall vara Kriminalvården.

Regeringens bedömning : Myndigheten Kriminalvården bör ha en styrelse och ledas av en generaldirektör. Generaldirektören bör ha en överdirektör som ställföreträdare.

Promemorians förslag och bedömning : I promemorian föreslås att den nya myndighetens namn skall vara Kriminalvårdsverket. I övrigt överensstämmer promemorians bedömning med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte kommenterat frågorna. Justitiekanslern ( JK ) har påpekat att frågan om tillsyn bör ägnas ordentlig uppmärksamhet i det fortsatta reformarbetet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Namn

Den nya myndigheten bör ges ett namn som markerar att det är en ny myndighet med hela landet som verksamhetsfält. Namnet bör alltså markera att myndigheten har ansvar för kriminalvårdens hela samlade verksamhet. Redan i dag används begreppet kriminalvården för att benämna just den samlade verksamheten. Det är därför lämpligt att även den nya myndigheten får detta namn .

Ledning

Liksom vad som gäller för Kriminalvårdsverket i dag bör den nya myndigheten ledas av en generaldirektör med en överdirektör som ställföreträdare. Styrelsen fungerar enligt nuvarande ordning dels som ett rådgivande och stödjande organ, dels som ett kontroll- och insynsorgan. Härtill kommer att styrelsen fattar beslut i vissa frågor. Styrelsen har bl.a. enligt 11–13 §§ verksförordningen (1995:1322) i uppdrag att pröva om myndighetens verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse med

syftet med verksamheten, att biträda generaldirektören och besluta om

51

årsredovisning, delårsrapporter och budgetunderlag. Den roll som
Prop. 2004/05:176

styrelsen har i dag fungerar enligt regeringens mening väl. Styrelsen är

ett viktigt forum för demokratisk insyn och medborgerligt inflytande.

Regeringen anser därför att det inte bör göras någon förändring när det

gäller styrelsen jämfört med vad som gäller i dag.

Organisation

Som regeringen föreslagit i avsnitt 6 bör kriminalvården själv besluta om

sin organisation. Enligt inhämtade uppgifter från Kriminalvårdsstyrelsen

skall den nya myndigheten bestå av tre organisationsnivåer, en central,

en regional och en lokal nivå. Enligt Kriminalvårdsstyrelsens förslag

skall den centrala nivån inom myndigheten, dvs. huvudkontoret, ha

ansvar för det strategiska arbetet och ge underlag för generaldirektörens

styrning och ledning av myndighetens verksamhet. Arbetet skall vara

inriktat på utveckling, utvärdering och uppföljning av myndighetens

verksamhet. Vidare skall vissa arbetsuppgifter av stödkaraktär vara

centraliserade. Vid huvudkontoret kommer det t.ex. att finnas en

utvecklingsenhet, en ekonomi- och planeringsenhet, en enhet för klient-

och säkerhetsfrågor, en IT-enhet, en informationsgrupp, en internrevision

och ett rättssekretariat. Vid huvudkontoret skall även finnas en grupp

som arbetar med tillsyn av verksamheten. Tillsynsfunktionen skall

granska såväl den övergripande verksamheten, som enstaka händelser, ur

ett brett perspektiv och särskilt se på personella, ekonomiska, juridiska

och säkerhetsmässiga aspekter i en viss given situation.

Regeringen bedömer att den centrala ledningen och styrningen av

myndigheten kommer att effektiviseras genom den föreslagna

organisationsförändringen. Som JK påpekat är frågan om tillsyn i den

nya organisationen viktig. Regeringen ser därför positivt på

Kriminalvårdsstyrelsens förslag till tillsynsverksamhet vid huvud-

kontoret. Genom den tillsynsverksamhet som inrättas kommer tillsynen

att förstärkas och bidra till att organisationens förmåga att utföra sina

uppgifter på ett effektivt sätt får ökad tyngd. Att tillsynen inom

kriminalvården fungerar väl är enligt regeringens mening mycket viktigt.

Bestämmelser om hur tillsynsverksamheten skall vara utformad bör

därför föras in i den nya myndighetens instruktion eller annan

förordning.

Kriminalvårdsstyrelsens förslag torde också leda till en minskad

administration, samtidigt som det vid huvudkontoret kan byggas upp en

ökad expertkunskap. Ökad expertkunskap leder till större likformighet i

beslutsfattandet och ökad rättssäkerhet. Sammantaget innebär detta enligt

regeringens mening ett mer effektivt resursutnyttjande.

Kriminalvårdsstyrelsen har vidare föreslagit följande. Den operativa

verksamheten kommer att bedrivas vid de regionala och lokala nivåerna.

Den lokala nivån skall utgöras av ett eller flera verksamhetsställen som

skall ledas av en platschef. Den regionala nivån skall ansvara för det

huvudsakliga stabsstödet till varje verksamhetsställe. Denna nivå

kommer att överta några uppgifter som tidigare låg på Kriminal-

vårdsstyrelsen, t.ex. att fatta vissa beslut som rör enskilda intagna, men

framförallt ha till uppgift att leda och styra verksamheten vid anstalterna,

häktena och frivårdskontoren. På den regionala nivån skall det finnas
52

expertkompetens inom områden som juridik, personal- och Prop. 2004/05:176 kompetensfrågor, ekonomi, säkerhet, program- och klientverksamhet och

IT. Det skall finnas sex regionala kontor, som kommer att vara placerade i Malmö, Göteborg, Linköping, Örebro, Stockholm och Härnösand . Målet är att de inre organisatoriska leden skall vara så tydliga och beslutsvägarna så korta som omständigheterna medger. Verksamheten skall i stor utsträckning delegeras, men samtidigt vara målstyrd och rättssäker.

Enligt regeringens bedömning kommer även den nya organisationen av den operativa verksamheten att leda till ökad effektivitet på flera sätt. Den expertkompetens som kommer att finnas vid den regionala nivån torde avlasta huvudkontoret och ge ökat stöd till den lokala nivån. Sammantaget torde hela den operativa verksamheten kunna dra nytta av en ökad kompetens inom verksamheten, vilket bl.a. innebär en ökad rättssäkerhet.

Regeringen ser således positivt på Kriminalvårdsstyrelsens förslag till organisation av den nya myndigheten. Den torde medföra ökade möjligheter till styrning och ledning, högre kvalitet, kostnads- och resurseffektivitet och innebära ett bättre tillvaratagande av den kompetens som finns inom verksamheten. Allt detta kommer sammantaget att leda till högre rättssäkerhet. Det är emellertid viktigt att ha i åtanke att kriminalvården enligt regeringens förslag själv äger rätten att besluta om sin organisation. Detta innebär alltså att ovan nämnda organisation kan komma att förändras av den nya myndigheten. Möjligheten till flexibilitet och förändring vid nya förutsättningar och krav är, som tidigare nämnts, en väsentlig fördel med omorganisationen.

7.2 Vissa särskilda verksamheter

7.2.1 Transportverksamheten

Regeringens bedömning : Transporttjänsten bör ingå i den nya myndigheten.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har kommenterat frågan.

Skälen för regeringens bedömning : Transporttjänsten innehar en särställning bland kriminalvårdens myndigheter. Den är inte en lokal myndighet och ägnar sig inte åt kriminalvårdens kärnverksamhet. Transporttjänsten är snarare att se som ett stöd åt övriga myndigheter, såväl inom som utom kriminalvården. Det är därför viktigt att noga överväga hur denna verksamhet skall vara organiserad i framtiden.

Transportverksamheten inom kriminalvården bedrivs både i kriminalvårdsmyndigheternas och Transporttjänstens regi. Transporttjänsten ansvarar för utrikestransporter och längre inrikestransporter, medan de lokala myndigheterna sköter kortare transporter, exempelvis transporter till och från domstolar och sjukhus.

53

Transporttjänsten utför även en mängd transporter åt andra myndigheter, Prop. 2004/05:176 exempelvis polisen och Migrationsverket.

Statskontoret föreslog i sin rapport att Transporttjänstens verksamhet skulle organiseras som en separat myndighet. Som skäl för detta anförde Statskontoret att det förhållandet att Transporttjänsten har externa uppdragsgivare motiverar en särställning (Effektivitetsgranskning av kriminalvården, 2003:20 s. 301 f.). Om Transporttjänsten är en egen myndighet underlättas kontakter och samarbete med andra myndigheter och beslutsgången förenklas. Statskontoret framhöll dock att ytterligare samverkan mellan Transporttjänsten och övriga myndigheter inom kriminalvården torde leda till större effektivitet och ett bättre utnyttjande av kriminalvårdens totala resurser (a.a. s. 286).

Kriminalvårdsstyrelsen har i sin promemoria framhållit följande. Under 2003 utförde de lokala kriminalvårdsmyndigheterna sammantaget cirka 55 000 transporter, medan Transporttjänsten utförde cirka 36 600 inrikestransporter och 3 500 utrikestransporter. Transportverksamheten kännetecknas av stora svängningar över tiden när det gäller behovet av transportresurser, vilket kräver stor flexibilitet i organisationen av verksamheten. Enligt Kriminalvårdsstyrelsens mening är en förutsättning för en ökad flexibilitet att det finns en operationell samverkan mellan den lokala nivån och Transporttjänsten kring transporterna. Denna samverkan försvåras om det finns myndighetsgränser mellan parterna. För kriminalvårdens transportbehov, som utgör den övervägande delen av Transporttjänstens verksamhet, finns det därför inte anledning att organisera Transporttjänsten som en särskild myndighet. Ett utvecklingsarbete som har som mål att hitta former för att tillvarata de totalt tillgängliga transportresurserna så effektivt som möjligt främjas också bäst av om verksamheten bedrivs inom ramen för en och samma myndighets ansvarsområde.

Kriminalvårdsstyrelsen anser inte heller att en konstruktion med Transporttjänsten som en del av den nya myndigheten skulle försvåra kontakter och samarbete med andra myndigheter. Kriminalvårdsstyrelsen menar därför att Transporttjänsten på samma sätt som övriga myndigheter inom kriminalvården bör införlivas i den nya enmyndighetsorganisationen och där verka som en enhet inom denna myndighet.

Regeringen ser för närvarande inte någon anledning att ifrågasätta Kriminalvårdsstyrelsens bedömning och anser därför att Transporttjänsten bör ingå i den nya myndigheten. Det kan dock finnas anledning att i framtiden överväga hur Transporttjänsten bör vara organiserad för att uppnå optimal effektivitet.

7.2.2 Kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnderna

Regeringens bedömning : Det finns för närvarande inte skäl att göra någon förändring av Kriminalvårdsnämndens och övervakningsnämndernas organisation.

Promemorians bedömning : Frågan behandlas inte i promemorian.

54

Remissinstanserna : Ingen av remissinstanserna har kommenterat Prop. 2004/05:176 frågan.

Skälen för regeringens bedömning: Kriminalvårdsnämnden beslutar i vissa frågor om vistelser utanför anstalt för vård eller behandling för den som är dömd till fängelse i två år eller mer. Nämnden handlägger också överklaganden av vissa beslut från övervakningsnämnderna. Ledamöterna i Kriminalvårdsnämnden tillsätts av regeringen. Övervakningsnämnderna prövar främst frågor som har nära anknytning till frivårdens verksamhet. En övervakningsnämnd kan t.ex. besluta om föreskrifter som gäller den som står under övervakning, antingen som villkorligt frigiven från ett fängelsestraff eller efter en skyddstillsynsdom. Övervakningsnämnderna beslutar även om åtgärder om föreskrifterna inte följs, exempelvis kan nämnden besluta om varning, förklara villkorligt medgiven frihet förverkad eller begära att åklagaren för talan vid domstol om att skyddstillsynen skall undanröjas. Vidare beslutar övervakningsnämnderna om vistelse utanför anstalt i vissa fall, t.ex. om s.k. § 34-placeringar.

Kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnderna är inte en del av Kriminalvårdsverket, men Kriminalvårdsstyrelsen är chefsmyndighet för dem i administrativt hänseende (3 § andra stycket förordning [1990:1018] med instruktion för Kriminalvårdsverket). Detta innebär bl.a. att Kriminalvårdsstyrelsen ansvarar för nämndernas budget. I samband med omorganisationen inom kriminalvården är det naturligt att överväga hur Kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnderna skall vara organiserade i framtiden. Denna fråga har emellertid behandlats av Kriminalvårdskommittén och det finns därför ingen anledning att nu föregripa beredningen av betänkandet i detta avseende. Kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnderna skall därför tills vidare i administrativt hänseende tillhöra den nya myndigheten.

8 Vissa konsekvenser av den nya organisationen

8.1 Offentlighet och sekretess

Regeringens förslag : I sekretesslagen (1980:100) skall ändringar göras så att vad som sägs om Kriminalvårdsstyrelsen i stället skall gälla den nya myndigheten Kriminalvården.

Regeringens bedömning : I övrigt krävs inte några lagändringar med anledning av frågor om offentlighet och sekretess.

Promemorians förslag och bedömning : Överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstansern a: Justitiekanslern (JK) har påpekat att reglerna om sekretess mellan och inom myndigheter inte är okomplicerade, exempelvis frågan om vad som är olika verksamhetsgrenar inom en myndighet och om dessa är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra. JK anser att det är viktigt att hålla isär olika verksamheter

inom en myndighet när flera myndigheter läggs ihop till en myndighet.

55

Socialstyrelsen anser att det bör framgå av den nya myndighetens Prop. 2004/05:176 instruktion vilka verksamhetsgrenar som skall finnas inom myndigheten.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Allmänna handlingar inom kriminalvården

Enligt tryckfrihetsförordningen (TF) är en handling allmän om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen eller upprättad hos myndigheten. Handlingar som utväxlas mellan olika myndigheter blir således allmänna (2 kap. 3, 6 och 7 §§ TF). En handling som överlämnas från ett organ till ett annat organ inom samma myndighet anses inkommen eller upprättad bara om organen uppträder som självständiga i förhållande till varandra (2 kap. 8 § TF). För kriminalvårdens del i dag innebär detta att handlingar som överlämnas från en kriminalvårdsmyndighet till en annan blir allmänna.

Den föreslagna ombildningen till en myndighet innebär att de formella myndighetsgränserna försvinner och att all verksamhet sker inom en och samma myndighet. Enligt huvudregeln kommer därför handlingar som utväxlas mellan olika organ inom den nya myndigheten inte därigenom att bli allmänna. Det är bara om organen uppträder som självständiga gentemot varandra som handlingar blir allmänna vid ett sådant överlämnande. Närmare ledning för hur man i det särskilda fallet skall se på den frågan får hämtas i bestämmelser som gäller för de olika organens organisation, beslutsbefogenheter etc. (se prop. 1975/76:160 s. 151 f.). Enbart det förhållandet att man inom den nya myndigheten t.ex. kommer att placera häktade i häkten, långtidsdömda eller dömda för vissa typer av brott eller unga dömda i vissa anstalter torde inte medföra att häktena eller anstalterna anses uppträda självständigt i förhållande till varandra (jfr prop. 2003/04:152 s. 250). Huvuddelen av de handlingar som i dag utväxlas mellan olika myndigheter inom kriminalvården, t.ex. i samband med förflyttningar av intagna, torde dock vara allmänna redan när utväxlingen sker och blir inte allmänna på grund av att de överlämnas till en annan kriminalvårdsmyndighet. Omorganisationen torde därför inte ha någon större praktisk betydelse när det gäller vilka handlingar inom kriminalvården som är allmänna.

Sekretessfrågor

Inom kriminalvården gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs (7 kap. 21 § sekretesslagen [1980:100], SekrL). Inom kriminalvården bedrivs även hälso- och sjukvårdsverksamhet. För denna verksamhet gäller hälso- och sjukvårdsekretess enligt 7 kap. 1–3 §§ SekrL.

Sekretess gäller som huvudregel både mot enskilda och mot andra myndigheter samt mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet, när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (1 kap. 3 § första och andra styckena SekrL). I propositionen till sekretesslagen

gjorde Lagrådet vissa uttalanden i frågan hur en verksamhetsgren skall

56

definieras (prop. 1979/80:2, Del A, s. 463 f.). Lagrådet konstaterade att begreppet i första hand avser en organisatoriskt avgränsad enhet inom en myndighet, men att organisationskriteriet inte torde vara avgörande. Verksamhetsgren synes enligt Lagrådet vara att likställa med varje verksamhet inom en myndighet, från vilken en sekretessbelagd uppgift enligt en tillämplig sekretessregel inte får lämnas ut utan prövning enligt sekretesslagen. En sådan prövning skall enligt Lagrådet alltså göras när fråga uppkommer om att lämna en sekretessbelagd uppgift till en enhet inom samma myndighet, som inte kan anses delta i den verksamhet där sekretessen gäller. Skulle en uppgift som är sekretessbelagd i en verksamhetsgren lämnas till en annan verksamhetsgren inom samma myndighet, blir sekretessen utanför den utlämnande verksamhetsgrenen beroende av om någon regel om primär eller sekundär sekretess är tillämplig i den mottagande verksamhetsgrenen. Föredraganden anslöt sig till Lagrådets uttalande (a.a. s. 494).

Uttalandena i propositionen skall ses mot bakgrund av att förslaget i propositionen inte uppställde något krav på att verksamhetsgrenarna skulle vara självständiga i förhållande till varandra för att en sekretessgräns skulle uppstå. Vid riksdagsbehandlingen av förslaget förordade dock konstitutionsutskottet att sekretess bara skulle gälla mellan olika verksamhetsgrenar när dessa var att betrakta som självständiga i förhållande till varandra. När detta skulle anses vara fallet fick bedömas med ledning av förarbetsuttalandena till 2 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen (KU 1979/80:37 s. 12 f). Riksdagen beslutade i enlighet med konstitutionsutskottets förslag (rskr. 179).

En utgångspunkt för bedömningen av om det inom en myndighet finns olika verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening är således sekretessregleringens närmare utformning. Om olika delar av en myndighets verksamhet har att tillämpa olika sekretessbestämmelser får de anses utgöra olika verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening, jfr t.ex. Skatteverkets fiskala del (9 kap. 1–3 §§ SekrL) i förhållande till dess brottsbekämpande del (5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § SekrL). Först om så kan konstateras vara fallet finns det skäl att även ta ställning till om de olika verksamhetsgrenarna är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (jfr prop. 2003/04:152 s. 250 f.). För kriminalvårdens del gäller följande.

Den kriminalvårdsspecifika delen av verksamheten består av att verkställa utdömda påföljder, bedriva häktesverksamhet samt utföra transporter och personutredningar i brottmål. Inom hela denna verksamhet är den enda tillämpliga sekretessbestämmelsen 7 kap. 21 § SekrL. Denna bestämmelse gäller såväl för häktes-, anstalts- och frivårdsverksamheten som för Transportjänsten och Kriminalvårdsnämnden samt övervakningsnämnder (Sekretesslagen. En kommentar, Regner m.fl., s. 7:96). Av detta kan slutsatsen dras att all sådan verksamhet är att betrakta som en och samma verksamhetsgren i sekretesslagens mening. När det gäller den hälso- och sjukvård som bedrivs inom kriminalvården omfattas uppgifter i en klients patientjournal av sjukvårdssekretess (7 kap. 1–3 §§ SekrL). Även denna verksamhet är att betrakta som en och samma verksamhetsgren i sekretesslagens mening. Eftersom den kriminalvårdsspecifika delen av verksamheten och hälso- och sjukvården tillämpar helt skilda

Prop. 2004/05:176

57

sekretessbestämmelser får de anses utgöra olika verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening.

I dagens kriminalvårdsorganisation, som alltså består av många olika myndigheter, överlämnas den journal som följer med en klient när han eller hon flyttas inom kriminalvården till den mottagande myndigheten med stöd av den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § första stycket SekrL. Enligt generalklausulen får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en annan myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. För att klientens integritet skall respekteras i så stor utsträckning som möjligt framgår av Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter att endast personal som behöver tillgång till klientens journal för att kunna utföra sitt arbete inom verksamhetsstället skall ha rätt att ta del av den (6 § KVVFS 2004:17).

Även när det gäller uppgifter i en patientjournal finns det bestämmelser utöver sekretessbestämmelserna som skall beaktas vid handhavandet av uppgifterna. En patientjournal skall hanteras och förvaras så att obehöriga inte får tillgång till den (7 § patientjournallagen [1985:562] och 7 § KVVFS 2004:17). Precis som gäller för övriga uppgifter i en journal gäller för uppgifter i en patientjournal att endast personal som behöver tillgång till uppgifterna för att kunna utföra sitt arbete har rätt att ta del av dem. Patientjournalen förvaras i ett särskilt förseglat kuvert i klientens vanliga journal. Även patientjournalen följer med klienten när han eller hon förflyttas inom kriminalvården. När klienten kommer till ett häkte eller en anstalt överlämnas patientjournalen till sjukvårdsmottagningen som sedan förvarar den. Patientjournalen förvaras antingen under uppsikt eller inlåst i ett brandskyddat skåp (10 § KVVFS 2004:17).

Kriminalvården är i dag organiserad på ett sådant sätt att de olika verksamhetsgrenarna kriminalvård och hälso- och sjukvård anses vara självständiga i förhållande till varandra i sekretesslagens mening. Avsikten är att omorganisationen skall ske på ett sådant sätt att denna självständighet består. Om det finns skäl att uttryckligen reglera frågan om olika självständiga verksamhetsgrenar i den nya myndighetens instruktion, som Socialstyrelsen föreslagit, får övervägas i det fortsatta arbetet med omorganisationen.

Den föreslagna organisatoriska förändringen av kriminalvården innebär således att den sekretessgräns som i dag finns mellan de lokala myndigheterna samt mellan en lokal myndighet och Kriminalvårdsstyrelsen enligt 1 kap. 3 § SekrL försvinner. Inom den nya myndigheten kommer det inte att finnas några sekretessgränser inom den kriminalvårdsspecifika delen av verksamheten och inte heller inom den delen av verksamheten som avser hälso- och sjukvård. Däremot kommer det, på samma sätt som i dag, att föreligga sekretess mellan dessa olika verksamhetsgrenar. Att de sekretessgränser som i dag finns mellan de olika myndigheterna kommer att upphöra torde inte få någon avgörande praktisk betydelse eftersom personuppgifter redan i dag överlämnas mellan olika kriminalvårdsmyndigheter med stöd av generalklausulen i 14 kap. 3 § första stycket SekrL i de fall detta är nödvändigt. Det framgår dock av sistnämnda paragrafs andra stycke att generalklausulen inte är tillämplig på hälso- och sjukvårdssekretessen. Detta har medfört att

Prop. 2004/05:176

58

Socialstyrelsen har
ifrågasatt om
den i dag tillämpade ordningen att Prop. 2004/05:176

patientjournalen följer med klienten i ett förslutet kuvert när klienten

förflyttas mellan olika sjukvårdsinrättningar inom kriminalvården är

förenlig
med
sekretesslagens
reglering
(Ju2001/452/KRIM).

Sammanslagningen av de olika kriminalvårdsmyndigheterna till en myndighet innebär emellertid att all hälso- och sjukvård som bedrivs inom kriminalvården kommer att anses tillhöra samma verksamhetsgren och att det därmed inte kommer att råda någon sekretess mellan den hälso- och sjukvård som bedrivs på t.ex. två olika anstalter. I den nya organisationen kommer det således inte att behöva råda någon tvekan om att den praktiserade ordningen med medföljande patientjournaler i förslutna kuvert är förenlig med sekretesslagen.

Sammanslagningen av kriminalvårdsmyndigheterna till en myndighet kommer att innebära att mindre lokala sekretessområden ersätts av två större sekretessområden när det gäller uppgifter om klienter och andra enskilda, t.ex. anhöriga. Inom dessa sekretessområden kommer många anställda att verka. Som tidigare nämnts gäller dock både för den kriminalvårdsspecifika delen av verksamheten och den delen av verksamheten som avser hälso- och sjukvård en reglering som innebär att endast personal som behöver tillgång till personuppgifter för att kunna utföra sitt arbete har rätt att ta del av uppgifterna. Med hänsyn till detta anser regeringen att den enskilde kommer att ha ett tillfredställande integritetsskydd även i den nya organisationen.

Sammanfattningsvis finner regeringen att de enda ändringar som behöver göras med anledning av frågor om offentlighet och sekretess i samband med ombildningen av kriminalvårdsorganisationen till en myndighet är följande. I 7 kap. 21 § första stycket andra meningen SekrL anges att sekretessen inte gäller ”beslut av Kriminalvårdsstyrelsen eller någon av kriminalvårdens nämnder och inte heller annat beslut i ett kriminalvårdsärende enligt brottsbalken eller lagstiftningen om kriminalvård i anstalt”. Myndighetsnamnet ”Kriminalvårdsstyrelsen” bör bytas ut mot ”Kriminalvården” och ”kriminalvårdens nämnder” bör i förtydligande syfte ersättas med ”Kriminalvårdsnämnden” och ”en övervakningsnämnd”.

8.2 Vissa överklagandefrågor

8.2.1 Konsekvenser av den nya organisationen

I kriminalvårdslagstiftningen finns ett antal bestämmelser om att beslut fattade av de lokala kriminalvårdsmyndigheterna kan överprövas av Kriminalvårdsstyrelsen. Detta gäller exempelvis majoriteten av de beslut som rör enskilda intagna i anstalt eller häkte, beslut som avser en ansökan om att få avtjäna ett fängelsestraff med intensivövervakning med elektronisk kontroll, beslut om anställning samt vissa s.k. normbeslut. Dessa bestämmelser bygger på förutsättningen att Kriminalvårdsstyrelsen i förvaltningsrättsligt hänseende är överordnad de lokala myndigheterna. I den nya organisationen kommer det inte att finnas olika myndighetsnivåer och huvudkontoret kommer inte, förvaltningsrättsligt sett, att ha en överordnad funktion. Detta innebär att förutsättningarna för

59

överprövning av beslut inom kriminalvårdsorganisationen försvinner. Prop. 2004/05:176 Det måste därför särskilt övervägas hur beslut av detta slag skall hanteras

i den nya myndigheten.

Det finns även andra beslut som fattas av de lokala myndigheterna, men som inte överklagas till Kriminalvårdsstyrelsen och därför inte berörs av omorganisationen. Detta gäller främst bestämmelser med anknytning till frivårdens verksamhet. Besluten i fråga överklagas till övervakningsnämnderna eller Kriminalvårdsnämnden.

Det ingick i Kriminalvårdskommitténs uppdrag att se över reglerna för överklagande inom kriminalvården. Kommitténs betänkande bereds för närvarande inom Regeringskansliet. I det följande redogör regeringen därför endast för hur överklagandefrågor som direkt hänger samman med omorganisationen skall hanteras i den nya myndighetsorganisationen.

8.2.2 Beslut som rör enskilda intagna i häkte och anstalt m.fl.

Regeringens förslag : Ett beslut som rör en enskild skall inte få överklagas innan det har omprövats av den nya myndigheten.

Promemorians förslag : Kriminalvårdsstyrelsen diskuterar frågan i promemorian, men föreslår att det inte skall införas ett system med obligatorisk omprövning av beslut som rör enskilda innan de överklagas till domstol. Under lagstiftningsarbetet har därför berörda myndigheter getts möjlighet att lämna synpunkter på det föreslagna omprövningsförfarandet.

Remissinstanserna : Hovrätten för Övre Norrland, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Östergötlands län, Kammarrätten i Jönköping och Domstolverket ( DV ) har påpekat att avskaffandet av överprövningsförfarandet inom kriminalvården kommer att medföra en avsevärd ökning av måltillströmningen till de allmänna förvaltningsdomstolarna. Länsrätten i Stockholms län har vidare anfört att om inte några extra resurser tillförs länsrätterna är det av stor vikt att möjligheterna att överklaga inskränks väsentligt i samband med organisationsförändringen. Kammarrätten i Jönköping påpekar att avskaffandet av överprövningsförfarandet även kommer att medföra att kvaliteten på de beslut som överklagas kommer att bli sämre än i dag. DV har föreslagit att den nya myndigheten skall ges rätt att ändra sina egna beslut genom ett utsträckt omprövningsförfarande. En sådan ordning skulle enligt DV:s uppfattning förväntas minska antalet överklagade beslut samt höja kvaliteten på de ärenden som kommer att överprövas av domstol. Justitiekanslern (JK) har med anledning av den befarade ökade måltillströmningen till domstolarna påpekat att arbetssituationen vid domstolarna i landet är ansträngd och att detta faktiskt har, eller i varje fall kan ha, negativa konsekvenser bl.a. ur rättssäkerhetssynpunkt. Kriminalvårdsstyrelsen har under lagstiftningsarbetet anfört att styrelsen inte har något att invända mot det föreslagna omprövningsförfarandet.

60

Skälen för regeringens förslag
Prop. 2004/05:176

Nuvarande bestämmelser

Beslut som rör enskilda intagna i anstalt och häkte skall som huvudregel fattas av Kriminalvårdsstyrelsen (58 § lagen [1974:203] om kriminalvård i anstalt, KvaL och 18 § lagen [1976:371] om behandlingen av häktade och anhållna m.fl., behandlingslagen). Kriminalvårdsstyrelsen har emellertid – med några få undantag – delegerat beslutsbefogenheten till de lokala kriminalvårdsmyndigheterna (19 § KvaF och 20 § behandlingslagen, jfr med 16 § andra stycket behandlingsförordningen). I så gott som samtliga fall är det därför de lokala myndigheterna som meddelar beslut i frågor som rör intagna. Kriminalvårdsstyrelsen har dock möjlighet att ändra ett beslut som meddelats av en lokal myndighet (61 § KvaL och 20 § andra stycket behandlingslagen). Vidare kan den som beslutet angår begära Kriminalvårdsstyrelsens prövning av ett beslut fattat av en lokal myndighet om det gått honom eller henne emot (61 § KvaL och 20 § andra stycket behandlingslagen). Bestämmelsen reglerar det förvaltningsrättsliga institutet överprövning, som kan beskrivas som möjligheten att begära prövning av en statlig myndighets beslut hos den närmast överordnade myndigheten. Bestämmelsen bygger således på förutsättningen att Kriminalvårdsstyrelsen i förvaltningsrättsligt hänseende är överordnad de lokala myndigheterna. Kriminalvårdsstyrelsens beslut överklagas, som huvudregel, till allmän förvaltningsdomstol (59 § KvaL och 19 § behandlingslagen).

För den som dömts till fängelse och ansöker om att få avtjäna detta med intensivövervakning med elektronisk kontroll gäller motsvarande regler (9 § lagen [1994:451] om intensivövervakning med elektronisk kontroll). Detsamma gäller beslut om senareläggning av villkorlig frigivning (26 kap. 9 § och 38 kap. 14 § brottsbalken) samt beslut enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid, lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

I den nya organisationen kommer det inte att finnas några myndighetsnivåer inom kriminalvården och huvudkontoret kommer inte, förvaltningsrättsligt sett, att ha en överordnad funktion. Detta innebär att förutsättningarna för överprövning av beslut som rör enskilda försvinner. Om frågan inte regleras på annat sätt kommer därför sådana beslut att överklagas direkt till allmän förvaltningsdomstol.

Ett system med omprövning inom den nya myndigheten

Frågan hur ett överklagande av ett beslut som rör en enskild skall hanteras måste således särskilt övervägas i samband med omorganisationen.

Kriminalvårdsstyrelsen har i sin promemoria diskuterat frågan. Kriminalvårdsstyrelsen föreslår att sådana beslut skall överklagas direkt till allmän förvaltningsdomstol. Kriminalvårdsstyrelsen gör bedömningen att det inte finns behov av någon omprövning inom

myndigheten i större utsträckning än det redan enligt dagens

61

förvaltningsrättsliga lagstiftning finns möjlighet till. Enligt 26–28 §§ förvaltningslagen (1986:223) kan en myndighet i vissa särskilda fall ändra eller rätta beslut som innehåller en uppenbar oriktighet. Kriminalvårdsstyrelsen påpekar att den omprövning som i dag görs av styrelsen sällan leder till att besluten ändras och att det även är sällan som besluten ändras av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Besluten som är fattade av de lokala myndigheterna håller därför enligt Kriminalvårdsstyrelsen god materiell standard. Kriminalvårdsstyrelsen har även anfört att den nya organisationen torde leda till en generell kompetenshöjning i fråga om det operativa beslutsfattandet. Myndighetens tillsynsverksamhet, bl.a. i fråga om tillämpningen av de rättsregler som berör de intagna, kan också leda till ett mer enhetligt och därmed rättssäkert beslutsfattande.

Samtliga remissinstanser inom domstolsväsendet och även JK har påpekat att Kriminalvårdsstyrelsens förslag kommer att leda till en kraftigt ökad måltillströmning till de allmänna förvaltningsdomstolarna. För att motverka detta föreslår DV ett system med omprövning inom kriminalvården innan ärendena överklagas till domstol.

Ett alternativ kan alltså vara att den nya myndigheten åläggs att ompröva beslut som rör enskilda, innan ärendet kan överklagas till domstol. Omprövningsförfaranden finns vid flera myndigheter och verksamheter, exempelvis inom Skatteverket, Försäkringskassan och inom arbetslöshetskassornas verksamhet (se taxeringslagen [1990:324], lagen om allmän försäkring [1962:381] och lagen [1997:238] om arbestslöshetsförsäkring). Reglerna om omprövning har införts i syfte att förskjuta tyngdpunkten i processen nedåt i instansordningen.

Ett system med obligatorisk omprövning inom den nya myndigheten skulle innebära att ett system som i allt väsentligt liknar dagens, dvs. med två prövningar inom kriminalvården, införs. Dagens system har visat sig fungera väl. Kriminalvårdsstyrelsen redogör i promemorian för att det under åren 2000–2003 inkom i genomsnitt 3 400 överprövningsärenden till Kriminalvårdsstyrelsen per år. Av dessa överklagades årligen i genomsnitt cirka 500 vidare till de allmänna förvaltningsdomstolarna. Detta innebär således att cirka 85 procent av ärendena inte överklagas vidare till domstol sedan Kriminalvårdsstyrelsen överprövat ärendet. Nämnda statistik visar således att den överprövning som Kriminalvårdsstyrelsen gör fyller en funktion som spärr och medför att endast en mindre del av ärendena överklagas till domstol. Ett system med obligatorisk omprövning av den nya myndigheten innan ett ärende får överklagas torde leda till motsvarande effekt.

Det faktum att en så stor andel som 85 procent av ärendena inte överklagas vidare från Kriminalvårdsstyrelsen talar för att det ur de enskildas utgångspunkt är tillräckligt med den överprövning av ärendena som Kriminalvårdsstyrelsen gör. För de enskilda innebär en omprövning av den nya myndigheten att ärendet blir snabbare avgjort än om det överklagas direkt till länsrätt. Dessutom får den enskilde möjlighet till ytterligare en prövning av sin sak, jämfört med vid ett direkt överklagande till domstol. Den ökade individualiseringen som kommer till uttryck i direktiven till den nya kriminalvårdslagen kan komma att leda till att fler beslut fattas som riktar sig till enskilda personer. Ett

Prop. 2004/05:176

62

system med omprövning fyller därför en viktig funktion även inom den framtida kriminalvårdslagstiftningen.

De senaste åren har statsmakterna i olika sammanhang gett uttryck för ståndpunkten att domstolarna skall koncentrera sin verksamhet till sådana frågor som verkligen kräver domstolsprövning. Målsättningen för domstolarnas verksamhet är att mål och ärenden skall avgöras på ett rättssäkert och effektivt sätt och att handläggningen skall vara korrekt, snabb, och genomföras utan onödiga resursinsatser. De allmänna förvaltningsdomstolarna är inte specialiserade till sin funktion, utan har till uppgift att göra en mer allmän juridisk bedömning och i första hand överpröva, inte ompröva, underinstansernas beslut. Beslut som rör de enskilda intagna är ofta inte av komplicerad juridisk karaktär, utan handlar vanligtvis om kriminalvårdsspecifika frågor. Dessa förhållanden har kriminalvården – i sin egenskap av myndighet med ansvar för verksamheten – bättre kunskap om än vad domstolarna i allmänhet har. Precis som Kriminalvårdsstyrelsen påpekat i sin promemoria synes beslut fattade av såväl de lokala myndigheterna som Kriminalvårdsstyrelsen hålla hög kvalitet, vilket den låga ändringsfrekvensen också talar för. Omorganisationen torde dessutom leda till att kompetensen utvecklas inom myndigheten.

Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att kriminalvården är väl lämpad att avgöra ärenden som rör enskilda intagna. Den överprövning som Kriminalvårdsstyrelsen för närvarande gör leder inte bara till att endast en liten del av ärendena överklagas till länsrätt, den medför också att de mål som kommer dit är bättre utredda och att domstolarna därmed får ett mer kvalificerat beslutsunderlag. Det senare är något som både DV och Länsrätten i Jönköpings län har påpekat. Sammanfattningsvis torde ärendena handläggas snabbare och mer effektivt om den nya myndigheten gör en omprövning av dem innan de kan överklagas till domstol. Detta leder till att förvaltningsdomstolarnas resurser i stället kan koncentreras till svårare mål där inslaget av rättsliga överväganden är större.

En ordning med en omprövning inom kriminalvården kräver naturligtvis att den nya myndigheten avsätter resurser till personal som handlägger omprövningsärendena. När det gäller resursfrågan måste man emellertid beakta att myndigheten inträder som klagandens motpart i domstolen vid ett överklagande till domstol (7 a § förvaltningsprocesslagen [1971:291]). Att uppträda som motpart i en process torde vara minst lika resurskrävande som att handlägga ett omprövningsärende inom myndigheten.

Mot bakgrund av detta anser regeringen att det bör införas ett system som innebär att den nya myndigheten är skyldig att ompröva ett beslut som rör en enskild innan ärendet kan överklagas till domstol. Ett sådant system, som i stort motsvarar det som gäller i dag, torde leda till att ärendena avgörs på ett snabbare och effektivare sätt eftersom kriminalvården med sin sakkunskap i många fall har bättre förutsättningar att avgöra ärenden som rör kriminalvårdsfrågor. Domstolarna å andra sidan kan koncentrera sin verksamhet på att avgöra ärenden som kräver juridiska överväganden. Detta innebär ett bättre resursutnyttjande för både kriminalvården och domstolarna och är därför en vinst för hela rättskedjan.

Prop. 2004/05:176

63

Den föreslagna omprövningen bör endast göras när den enskilde begär Prop. 2004/05:176 det. Den omständigheten att det i den nya organisationen inte kommer att

finnas en myndighet som är överordnad andra myndigheter innebär att den möjlighet som Kriminalvårdsstyrelsen i dag har att på eget initiativ ändra ett beslut som en lokal myndighet har fattat kommer att försvinna. Däremot finns möjlighet för den nya myndigheten att enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer ändra ett beslut under vissa omständigheter, exempelvis om ändring krävs av säkerhetsskäl eller om beslutet kommit till stånd genom vilseledande. I detta sammanhang är det även viktigt att Kriminalvården ser till att de personer som fattar besluten har den kompetens som krävs för detta. De behöver exempelvis vägledning, utbildning och att det finns tillräckligt detaljerade föreskrifter. Det är också av stor vikt att tillsynssystemet förstärks.

Ett system med obligatorisk materiell omprövning inom myndigheten innan överklagande kan ske, innebär att det inte längre finns behov av att tillämpa förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser om omprövning. Enligt 27 § förvaltningslagen skall en myndighet ändra beslut som den har meddelat som första instans om myndigheten finner att beslutet är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning. En förutsättning är att ändring kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part. Bestämmelserna i förvaltningslagen gäller endast om inte något annat är stadgat i respektive specialförfattning. Det system som föreslås för kriminalvården är, precis som Lagrådet antagit i sitt yttrande, tänkt att ersätta förvaltningslagens regler om omprövning.

8.2.3 Utformningen av omprövningsförfarandet

Regeringens förslag : En begäran om omprövning kan göras av den beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel. Om den enskilde överklagar beslutet innan det har omprövats, skall överklagandet anses som en begäran om omprövning. Den nya myndigheten skall avvisa en begäran om omprövning om den kommit in för sent.

Promemorians förslag : Frågan behandlas inte. Under lagstiftningsarbetet har därför berörda myndigheter getts möjlighet att lämna synpunkter på det föreslagna omprövningsförfarandet.

Remissinstanserna : Ingen av remissinstanserna har kommenterat frågan. Kriminalvårdsstyrelsen har under lagstiftningsarbetet anfört att styrelsen inte har något att invända mot det föreslagna omprövningsförfarandet.

Skälen för regeringens förslag

Kriminalvården skall vara skyldig att ompröva ett beslut som den meddelat om det begärs av den enskilde och denne berörs av beslutet. Ytterligare en förutsättning är att beslutet gått den enskilde emot.

Den nya myndigheten skall göra en fullständig omprövning av det

tidigare meddelade beslutet i de hänseenden som den enskilde angett i sin

64

begäran. För att det skall bli en fullständig och meningsfull omprövning Prop. 2004/05:176 skall omprövningen göras av en annan enhet inom myndigheten. I vissa

särskilda fall, t.ex. beslut som tidigare fattades av Kriminalvårdsstyrelsen som första instans, kan det vara tillräckligt att beslutet omprövas av en annan tjänsteman på samma enhet. Hur omprövningsförfarandet skall vara utformat kräver emellertid noggranna överväganden. Denna reglering är dock av den karaktär att den inte bör göras i lag, utan i författningar på lägre nivå.

Den enskilde kan alltså inte överklaga ett beslut som inte blivit föremål för omprövning till allmän förvaltningsdomstol. Om han eller hon ändå gör det skall överklagandet anses som en begäran om omprövning. Det är således endast omprövningsbeslutet, inte grundbeslutet, som kan överklagas till domstol. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel. En annan sak är att Kriminalvården enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer kan ändra ett gynnande beslut till den enskildes nackdel under vissa omständigheter.

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha inkommit till Kriminalvården inom tre veckor från den dag den enskilde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den enskilde ange vilket beslut som avses och den ändring i beslutet som han eller hon begär. Kriminalvården skall pröva om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den enskilde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning. Dessa specialbestämmelser om handläggningen ersätter motsvarande bestämmelser i 23 och 24 §§ förvaltningslagen.

8.2.4 Behörig domstol

Regeringens förslag : Kriminalvårdens beslut överklagas till den länsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den enskilde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades. Beslut som skall avgöras av en övervakningsnämnd skall prövas av den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den anstalt eller det frivårdskontor där den dömde är inskriven är beläget.

Promemorians förslag : Denna fråga behandlas inte. Under lagstiftningsarbetet har därför berörda myndigheter getts möjlighet att lämna synpunkter på den föreslagna regleringen av behörig domstol.

Remissinstanserna : Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Östergötlands län, Kammarrätten i Jönköping och Domstolsverket ( DV ) har påpekat att det är oklart om de överklagade målen kommer att spridas bland landets alla länsrätter eller koncentreras till Länsrätten i Östergötlands län. De förordar samtliga en ordning som innebär att målen även i framtiden så långt som möjligt sprids över landets länsrätter. DV och Länsrätten i Östergötlands län rekommenderar därför att en särskild forumregel införs. Kriminalvårdsstyrelsen har under lagstiftningsarbetet anfört att forumbestämmelserna bör utformas på så

sätt att antalet länsrätter som skall handlägga kriminalvårdsmål

65

begränsas. Detta skulle innebära en specialisering hos dessa domstolar Prop. 2004/05:176 vilket i sin tur skulle leda till att målen skulle avgöras på ett snabbare och

mer effektivt sätt.

Skälen för regeringens förslag

Gällande ordning

Enligt 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall som huvudregel ett beslut överklagas till den länsrätt inom vars domkrets ärendet först prövades. I dagens kriminalvårdsorganisation fattas beslut som regel av den lokala kriminalvårdsmyndighet där den dömde för tillfället befinner sig. En intagen anses befinna sig vid den anstalt eller häkte där han eller hon är inskriven. Beslut som ligger inom frivårdens område, t.ex. en ansökan om att få avtjäna ett fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll, fattas som huvudregel av den lokala kriminalvårdsmyndighet inom vars område den dömde är bosatt. Om den dömde sedan överklagar Kriminalvårdsstyrelsens beslut är alltså den länsrätt behörig, inom vars domkrets anstalten, häktet eller frivårdskontoret är beläget, där den dömde var inskriven när beslutet fattades. Att in- och utskrivning av klienten skall antecknas framgår av Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter. Anteckning om in- och utskrivning, liksom uppgift om alla beslut som har fattats, viktiga händelser, väsentliga uppgifter om vidtagna eller planerade åtgärder om klienten samt omständigheter i övrigt som är av betydelse för vistelsen i häktet eller verkställigheten av påföljden skall antecknas i klientens journal (20 § KVVFS 2004:17).

Konsekvenser av en omorganisation

En omorganisation till en myndighet innebär att beslutskompetensen kommer att gälla den nya myndigheten som helhet. Omorganisationen medför också att ärendehandläggningen inom kriminalvården inte kommer att ha några formella geografiska begränsningar. Eftersom det ankommer på den nya myndigheten att besluta om sin inre organisation är det osäkert var besluten kommer att handläggas rent geografiskt. Det är vidare upp till den nya myndigheten att utnyttja kapaciteten i organisationen på lämpligt sätt, vilket kan komma att innebära att viss ärendehantering koncentreras till vissa orter eller att ärenden i en viss region sprids ut över landet. Organisationen av ärendehanteringen kan också komma att förändras över tiden. Om denna ordning innebär att alla överklaganden kommer att koncentreras till Länsrätten i Östergötlands län – med hänsyn till att den nya myndigheten kommer att ha sitt säte i Norrköping – eller om de kommer att spridas till landets länsrätter är, som flera remissinstanser påpekat, oklart. Bestämmelsen i 14 § andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar har tolkats så att det är den beslutade ”arbetsenhetens” placering som är avgörande för forumfrågan. Regeringsrätten har å andra sidan, i ett avgörande om arbetslöshetskassor med lokal administration, funnit att bestämmelsen

skall tolkas så att beslutet skall överklagas till den länsrätt där

66

arbetslöshetskassans styrelse har sitt säte, och alltså inte till den domstol i vars domkrets det lokalkontor som fattat beslutet är beläget (RÅ 1997 ref. 13).

Denna osäkerhet är inte tillfredsställande och det finns, när det gäller kriminalvårdsmålen, praktiska nackdelar med båda tolkningarna. Om bestämmelsen skall tolkas så att det är ”arbetsenhetens” placering som är avgörande för forumfrågan, innebär detta att måltillströmningen till landets länsrätter kan komma att variera mycket beroende på hur kriminalvården väljer att organisera sin verksamhet. Domstolarna får på detta sätt begränsade möjligheter att förutse sin arbetssituation. En tolkning av bestämmelsen som innebär att alla ärenden skall handläggas hos den domstol där den nya myndigheten har sitt säte medför än större praktiska svårigheter. Regeringen delar remissinstanser inom domstolsväsendets åsikt, att det är viktigt att kriminalvårdsmålen sprids över flertalet länsrätter i landet. Det viktigaste är emellertid att undanröja osäkerheten i forumfrågan. Regeringen anser därför, som DV och Länsrätten i Östergötlands län rekommenderat, att det bör införas en särskild forumregel för kriminalvårdsmålen.

Utgångspunkter för en forumbestämmelse för kriminalvårdsmålen

Trots Kriminalvårdsstyrelsens invändningar är det regeringens uppfattning att utgångspunkten för en forumbestämmelse för kriminalvårdsmålen bör vara att målen så långt som möjligt sprids över landets samtliga länsrätter. Måltillströmningen bör alltså vara så jämn och i så stor utsträckning som möjligt förutsägbar för länsrätterna. Tillströmningen bör inte påverkas av hur den nya myndigheten väljer att organisera sin verksamhet. Vidare bör reglerna om behörig domstol vara enkla och enhetliga och, så långt det är möjligt och lämpligt, leda till att målen handläggs av den länsrätt som är geografiskt närmast den enskilde som ärendet berör.

Det finns i och för sig ett egenvärde i att reglerna om behörig domstol överensstämmer med den särreglering som införts på andra områden. I samband med omorganisationen till en myndighet inom försäkringskassornas verksamhet infördes en forumbestämmelse som grundar sig på klagandens hemortskommun. Detsamma gäller som huvudregel för fysiska personer inom skatteförvaltningen. Med hemortskommun avses där personen i fråga var folkbokförd den 1 november året innan beslutet fattades. En sådan reglering står i överensstämmelse med vad som gäller enligt rättegångsbalkens bestämmelser om ett stort antal måltyper i allmän domstol.

Som påpekades i förarbetena till omorganisation av försäkringskassornas verksamhet är den enskilde i de flesta socialförsäkringsärenden bosatt i Sverige (prop. 2003/04:152 s. 246). Före omorganisationen handlades ärendena av en försäkringskassa i närheten av bostadsorten och överklagades därefter till den länsrätt som var geografiskt närmast. Regeringen ansåg därför att den enskildes hemortskommun även i fortsättningen i realiteten borde vara styrande. I de fåtal fall som gäller personer som inte är bosatta i Sverige, valdes en lösning som innebär att den länsrätt inom vars domkrets det första beslutet i saken fattades är behörig. Inom skatteförvaltningen gäller

Prop. 2004/05:176

67

motsvarande, dvs. att flertalet av de som är berörda av Skatteverkets
Prop. 2004/05:176

beslut har en svensk hemortskommun.

När det gäller personer intagna i häkte och anstalt är situationen

emellertid något annorlunda än för dem som omfattas av

socialförsäkrings- och skattesystemet. En ansenlig andel av de intagna i

häkte och anstalt har inte någon hemortskommun i Sverige. Detta gäller

speciellt intagna i häkte. Det skulle därför krävas en särlösning för alla

dessa personer. En forumbestämmelse inom kriminalvården som utgår

från den enskildes hemortskommun skulle därför leda till att systemet

inte blir enkelt och enhetligt.

När det gäller de intagna som är bosatta i Sverige torde det inte vara

ovanligt att han eller hon den 1 november föregående år var folkbokförd

på en annan ort än där anstalten eller häktet är beläget. Intagna förflyttas

dessutom mellan olika platser i landet, exempelvis från häkte till anstalt

eller mellan olika anstalter, vilket ytterligare bidrar till diskrepans mellan

folkbokföringsorten och den faktiska vistelseorten. Det skulle därför

krävas en inte obetydlig efterforskningsåtgärd för att ta reda på var den

intagne var folkbokförd den 1 november föregående år, vilket inte heller

bidrar till enkelhet i systemet.

En ordning som grundar sig på hemortskommun överensstämmer

dessutom inte med dagens ordning. Nuvarande ordning innebär, som

ovan beskrivits, att beslutet fattas av den lokala myndighet inom vars

område den dömde befinner sig, dvs. där anstalten, häktet eller

frivårdskontoret där den dömde är inskriven är beläget. Detta leder till att

ärendet överklagas till den länsrätt som är geografiskt närmast det ställe

där den dömde befinner sig.

Forumbestämmelsens utformning

Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen att det är mindre lämpligt

att den dömdes hemortskommun är styrande för valet av behörig

domstol. I stället bör en lösning som i princip överensstämmer med

dagens ordning väljas. På så sätt kan samma forumregel gälla för i

princip samtliga kriminalvårdsklienter, vilket bidrar till enkelhet och

enhetlighet. En sådan lösning medför också en jämn och förutsägbar

måltillströmning till länsrätterna och att geografisk närhet uppnås.

Behörig länsrätt för kriminalvårdsmålen bör därför som huvudregel vara

den länsrätt inom vars domkrets den anstalt, det häkte eller det

frivårdskontor är beläget, där den intagne var inskriven när det första

beslutet i ärendet meddelades. Vissa beslut enligt lagen om

rättspsykiatrisk vård gäller anhållna och för dessa bör polisarrestens

placering vara avgörande.

De materiella beslut som är aktuella att överklaga till allmän

förvaltningsdomstol enligt brottsbalken avser senareläggning av

villkorlig frigivning. Dessa beslut gäller i samtliga fall personer som är

intagna i anstalt. Det är därför, såvitt avser brottsbalken, tillräckligt med

en forumbestämmelse som grundar sig på anstaltens placering. Beslut

enligt lagen om beräkning av strafftid gäller inte endast intagna i anstalt.

Exempelvis kan beslut om föreläggande, förpassning och uppskov (10

och 12 §§) överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Den som besluten

gäller är i ett sådant fall inskriven vid ett frivårdskontor. Det förekommer
68

även beslut som avser personer intagna i häkte, t.ex. beslut om strafftid (20 §). Forumbestämmelsen enligt lagen om beräkning av strafftid bör därför vara utformad så att var kriminalvårdsanstalten, häktet eller frivårdskontoret är beläget är avgörande.

När det gäller beslut enligt den nordiska verkställighetslagen gäller följande. Beslut om att någon som befinner sig i Sverige skall verkställa straffet i ett annat nordiskt land fattas av lokal kriminalvårdsmyndighet i Sverige. Den beslutet rör är inskriven vid antingen en anstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor. Den forumbestämmelse som föreslagits för lagen om beräkning av strafftid är därför lämplig i dessa fall. När det gäller beslut om att personer som är dömda i ett annat nordiskt land skall verkställa ett fängelsestraff eller genomgå övervakning i Sverige är det Kriminalvårdsstyrelsen som meddelar beslut i ärendet. Dessa personer befinner sig ofta i ett annat nordiskt land och är alltså inte inskrivna någonstans inom svensk kriminalvård. I dessa fall måste därför en annan lösning väljas. För att det inte skall råda någon tveksamhet om vilken domstol som är behörig bör en särskild länsrätt pekas ut. Detta bör emellertid ske i förordningsform.

Beslut enligt KvaL rör till största delen personer som är inskrivna i kriminalvårdsanstalt. Vissa beslut, exempelvis beslut om anstaltsplacering gäller emellertid personer som inte är inskrivna i anstalt, utan inskrivna vid ett häkte eller ett frivårdskontor. Samma lösning som föreslagits beträffande lagen om beräkning av strafftid bör därför gälla för beslut enligt KvaL.

Beslut enligt lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll avser till övervägande del personer som är inskrivna vid ett frivårdskontor. Det kan emellertid även förekomma att en person som är inskriven vid en anstalt eller ett häkte ansöker om att få avtjäna ett fängelsestraff genom intensivövervakning. Samma lösning som föreslagits när det gäller lagen om beräkning av strafftid, KvaL och som huvudregel enligt den nordiska verkställighetslagen, bör därför gälla för beslut enligt denna lag.

Beslut enligt behandlingslagen gäller främst personer som är inskrivna i häkte. Men lagen kan även tillämpas på personer som inte är inskriva i häkte, jämför 25 §. Forumbestämmelsen bör därför utformas så att häktets eller, i förekommande fall kriminalvårdsanstaltens, placering är avgörande för vilken länsrätt som är behörig.

Enligt lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården får personuppgifter behandlas när det gäller den som är föremål för personutredning, den som är häktad eller dömd till fängelse, skyddstillsyn eller villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst, den som är ålagd fängelse som förvandlingsstraff för böter eller vite, den som på grund av utländsk dom skall verkställa en påföljd i Sverige, den som på annan grund är intagen i häkte eller anstalt och den som annars transporteras av kriminalvårdens Transporttjänst. En majoritet av de klagoberättigade torde vara inskrivna vid en anstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor. Det torde dock finnas fall när någon som inte är inskriven vid en anstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor har rätt att överklaga ett beslut enligt denna lag. Det är därför inte möjligt med en forumbestämmelse som endast grundar sig på inskrivning vid en anstalt, ett häkte eller frivårdskontor. För beslut enligt denna lag bör därför

Prop. 2004/05:176

69

samma regler gälla som föreslås för beslut enligt den nordiska Prop. 2004/05:176 verkställighetslagen.

Det kan finnas fall när en person är inskriven vid två ställen samtidigt. Så kan t.ex. vara fallet när frigivningsförberedelserna påbörjas för en intagen i anstalt. Den dömde blir då inskriven vid ett frivårdskontor redan under anstaltstiden och är således inskriven vid en anstalt och ett frivårdskontor samtidigt. Detsamma kan gälla för en häktad person som det skall utföras en personutredning på. I samband med att personutredningen utförs blir den häktade även inskriven vid ett frivårdskontor. Detta torde dock inte leda till några problem i praktiken eftersom det avgörande för forumfrågan är om det överklagade beslutet härrör från anstalten, häktet eller frivårdskontoret.

För att säkerställa att domstolen kan pröva sin behörighet kan det i vissa fall, exempelvis när kriminalvårdsklienten flyttas mellan olika anstalter, vara nödvändigt att kriminalvården i samband med att beslutet överlämnas till länsrätten skickar med en särskild underrättelse om var personen i fråga var inskriven när beslutet fattades. Denna fråga bör dock regleras i författningar på lägre nivå, liksom frågor om förfarandet kring inskrivning av kriminalvårdsklienterna.

Särskilt om behörig övervakningsnämnd

I 37 kap. 7 § brottsbalken, 21 § passlagen (1978:302) och i 18 och 18 a §§ lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll finns bestämmelser om att beslut fattade av en lokal kriminalvårdsmyndighet kan överklagas till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den lokala myndigheten är verksam. Då de lokala myndigheterna avvecklas måste behörig övervakningsnämnd pekas ut på annat sätt. Avgörande för vilken övervakningsnämnd som skall handlägga ärendena bör i stället vara där ifrågavarande frivårdskontor eller kriminalvårdsanstalt är belägen. På detta vis sker inte någon förändring jämfört med vad som gäller i dag.

8.2.5
Normbeslut

Regeringens förslag : Möjligheten att överklaga beslut som inte rör

enskilda, s.k. normbeslut, inom kriminalvården avskaffas.

Promemorians förslag : Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna : Ingen av remissinstanserna har kommenterat

frågan.

Skälen för regeringens förslag

Som framgått av avsnitt 8.2.2 överklagas beslut som rör enskilda intagna,

eller som det är uttryckt i 59 § KvaL och 19 § behandlingslagen ”beslut i

särskilda fall” hos allmän förvaltningsdomstol. Av samma paragrafer

framgår att ”andra beslut” enligt lagarna överklagas hos regeringen. Med

”andra beslut” avses alltså beslut som inte rör enskilda intagna, utan som
70

har generell tillämpbarhet
och som
vanligtvis avser förhållandena i Prop. 2004/05:176

anstalt eller häkte. Som exempel kan nämnas Kriminalvårdsstyrelsens

föreskrifter, t.ex. anstaltsföreskrifterna och häktesföreskrifterna samt en

anstalts
ordningsregler.
Dessa
beslut
benämns
normbeslut.

Kriminalvårdsstyrelsen har enligt 43 § KvaF och 20 § förordningen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. rätt att meddela dylika föreskrifter efter bemyndigande från regeringen. Kriminalvårdsstyrelsen har enligt 43 § KvaF i sin tur bemyndigat lokala myndigheter att meddela närmare föreskrifter inom ramen för de föreskrifter som Kriminalvårdsstyrelsen beslutar.

Det karakteristiska för normbeslut är att de riktar sig till en obestämd krets personer. Det råder en viss oklarhet om rätten att överklaga normbeslut. Ett beslut får överklagas av den det angår om det har gått honom eller henne emot. Att ett beslut inte riktar sig direkt till någon bestämd person är i och för sig inte ett hinder för klagorätt. En förutsättning är dock att det finns en klagoberättigad intressent. Praxis i frågan om vem som har rätt att överklaga normbeslut har utvecklats något olika inom skilda områden och i litteraturen är uppfattningarna delade om vem som har rätt att överklaga. Praxis från regeringens verksamhet som överprövningsinstans visar att regeringen allt oftare avvisar överklaganden i normgivningsärenden på den grunden att förutsättningarna för prövning i sak inte är uppfyllda, se s. 256, Från verksförordning till myndighetsförordning (SOU 2004:3).

Det är ovanligt att normbeslut överklagas. När det gäller kriminalvårdens verksamhet har endast ett par beslut överklagats till regeringen under de senaste fem åren. Möjligheten att överklaga sådana beslut till regeringen fyller således inte längre någon funktion. Om de intagna har klagomål på hur verksamheten bedrivs kan de, vilket de också gör i stor utsträckning, klaga hos Riksdagens ombudsmän (JO). Det finns också en strävan att befria regeringen från prövning av sådana överklaganden i förvaltningsärenden som inte kräver ett ställningstagande av regeringen som politiskt organ. Frågorna i de aktuella besluten är inte av sådan karaktär. Enligt regeringens mening finns det inte något egentligt behov av en överprövning av normbesluten. Härtill kommer att det är oklart om besluten kan överklagas och i så fall av vem. Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen att normbesluten inom kriminalvården inte bör kunna överklagas. Bestämmelsen i KvaL och behandlingslagen om att beslut i andra fall får överklagas till regeringen skall därför utgå.

8.2.6 Vissa frågor med anknytning till rikets säkerhet

Regeringens bedömning : Beslut i ärenden med anknytning till rikets säkerhet bör även fortsättningsvis överklagas till regeringen.

Promemorians bedömning : Frågan behandlas inte i promemorian. Remissinstanserna : Ingen av remissinstanserna har kommenterat

frågan.

71

Skälen för regeringens bedömning : Regeringen kan besluta om Prop. 2004/05:176 särskilda föreskrifter för intagna om det är påkallat med hänsyn till rikets

säkerhet eller till risken att den intagne gör sig skyldig till terroristbrott (31 § KvaL). Beslut om placering och vistelse utanför anstalt för dessa personer och för personer som dömts för terroristbrott kan inte delegeras till lokal myndighet, utan fattas av Kriminalvårdsstyrelsen (19 § KvaF). Kriminalvårdsstyrelsens beslut överklagas till regeringen (59 § KvaL). Regeringen kan även beträffande en viss intagen besluta att ärendet om vistelse eller verkställighet utanför anstalt skall överlämnas till regeringens prövning, om det är påkallat med hänsyn till rikets säkerhet eller risken att den intagne under verkställigheten medverkar till terroristbrott. Dessa bestämmelser har tillämpats ytterst sällan i praktiken. Under de senast 15 åren har regeringen meddelat sådana föreskrifter vid ett tillfälle som rörde tre intagna.

Beslut som rör personer som dömts för terroristbrott eller om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet kräver ställningstagande av regeringen som politiskt organ. Det är viktig att regeringen även fortsättningsvis får möjlighet att besluta om viktigare händelser som rör dessa personer. De aktuella besluten bör därför även fortsättningsvis överklagas till regeringen. När det gäller de beslut som tidigare fattades av Kriminalvårdsstyrelsen utgår regeringen ifrån att Kriminalvården noga kommer att överväga var i organisationen besluten i fråga skall fattas för att tillförsäkra att prövningen håller den höga kvalitet som är nödvändig.

8.3 Anställningsavtal och andra civilrättsliga frågor

Regeringens bedömning : Den verksamhet som förs över från de lokala kriminalvårdsmyndigheterna, Transporttjänsten och Kriminalvårdsstyrelsen till den nya myndigheten bevarar sin identitet vid övergången, vilket gör att reglerna i 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd är tillämpliga. Dessa regler innebär att anställningsavtalen automatiskt kommer att föras över till den nya myndigheten, Kriminalvården, om inte arbetstagaren motsätter sig övergången.

Andra civilrättsliga avtal än anställningsavtal som ingåtts av de lokala kriminalvårdsmyndigheterna, Transporttjänsten eller Kriminalvårdsstyrelsen kan också föras över till den nya myndigheten.

Promemorians bedömning : Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna : Majoriteten av remissinstanserna har inte kommenterat frågorna. Justitiekanslern ( JK ) har föreslagit att det i instruktionen för den nya myndigheten skall klargöras att det är myndigheten som även fortsättningsvis skall handlägga anspråk på ersättningar som avser s.k. faktisk skada enligt förordningen (1995:1301) om handläggningen av skadeståndsanspråk mot staten.

Akademikerförbundets SSR har anfört att det råder samsyn mellan

kriminalvården och de fackliga organisationerna om att kriminalvården

bör organiseras som en myndighet och de fackliga organisationerna har

möjlighet till insyn och påverkan i arbetet med omorganisationen.
72

Skälen för regeringens bedömning : I 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) sägs bl.a. att vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan, övergår också de rättigheter och skyldigheter på grund av de anställningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången på den nya arbetsgivaren. Detta gäller även arbetstagare i allmän tjänst. Berörd personal har alltid rätt att motsätta sig övergången. I detta sammanhang är det även viktigt att notera bestämmelsen i 7 § andra stycket LAS som stadgar att vid en sådan övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet som avses i 6 b § skall inte övergången i sig utgöra saklig grund för uppsägning. Detta förbud hindrar dock inte att uppsägningar sker av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl där förändringar i arbetsstyrkan ingår.

Såvida inte annat särskilt framgår av anställningsavtal, kollektivavtal eller följer av god sed på arbetsmarknaden innebär den nu föreslagna omorganisationen att arbetstagarnas arbetsskyldighet gäller på alla de orter där den nya myndigheten har verksamhet. Den föreslagna omorganisationen kan även aktualisera frågor kring t.ex. arbetsgivarens omplaceringsskyldighet vid arbetsbristsituationer och företrädesrätt. En hel del arbete kommer att behöva läggas ner på det personalpolitiska området i samband med att den nya myndigheten inrättas.

Civilrättsliga avtal som ingåtts av de lokala kriminalvårdsmyndigheterna, Transporttjänsten eller Kriminalvårdsstyrelsen bör enligt regeringens bedömning kunna föras över till den nya myndigheten. Detta är primärt en fråga om information till avtalsparterna. I en del fall kan det emellertid behövas ändringar i avtalsinnehållet eller att avtalen sägs upp. Återkrav och fordringar får hanteras på motsvarande sätt. Detta får hanteras av kriminalvården som en del i arbetet med att förbereda införandet av den nya organisationen.

Personaladministrativa frågor, dvs. frågor om anställning, ledighet, arbetsmiljö m.m., handläggs i dag av de lokala kriminalvårdsmyndigheterna. Ett beslut om anställning fattat av den lokala myndigheten kan överklagas till Kriminalvårdsstyrelsen (16 § förordningen [1990:1018] med instruktion för Kriminalvårdsverket, instruktionen). Kriminalvårdsstyrelsens beslut kan inte överklagas (16 § andra stycket instruktionen). Beslut om anställning hos Kriminalvårdsstyrelsen och som chef för en lokal myndighet och för Transporttjänsten fattas av Kriminalvårdsstyrelsen som första instans (12 § andra stycket och 14 § instruktionen). Dessa beslut får överklagas till regeringen (16 § tredje stycket instruktionen). Som nämnts tidigare innebär omorganisationen till en myndighet att de förutsättningar för överprövning som finns i dag – dvs. att Kriminalvårdsstyrelsen överprövar beslut fattade av de lokala kriminalvårdsmyndigheterna – försvinner. I Utredningen om en översyn av verksförordningens uppdrag ingick bl.a. att undersöka behovet av möjligheten till överprövning av anställningsärenden samt att undersöka vilken eller vilka myndigheter som bör göra den överprövning som behövs. Utredningen lade under 2004 fram betänkandet Från verksförordning till myndighetsförordning (SOU 2004:23). I denna föreslås att möjligheten att överklaga anställningsärenden till regeringen i princip avskaffas. Om man ändå vill

Prop. 2004/05:176

73

ha kvar den generella möjligheten att överklaga anställningsärenden bör Prop. 2004/05:176 man kunna överklaga till en domstolsliknande nämnd. Frågan om

överprövning av anställningsärenden bereds för närvarande inom Regeringskansliet. I avvaktan på ett ställningstagande i denna fråga bör verksförordningen tillämpas på den nya myndigheten även när det gäller beslut i anställningsärenden. Detta innebär att beslut i anställningsärenden fattade av Kriminalvården överklagas till regeringen.

Som JK påpekat är det av betydelse om det finns någon ”central förvaltningsmyndighet” inom verksamhetsområdet vid bestämmande av vilken myndighet som är rätt instans vid handläggningen av skadeståndsanspråk mot staten. Enligt förordningen om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten gäller att skadeståndsanspråk som avser s.k. faktisk skada handläggs av den centrala förvaltningsmyndigheten, dvs. Kriminalvårdsstyrelsen enligt den nuvarande organisationen, medan anspråk som gäller s.k. beslutsskada handläggs av JK (3 och 5 §§ i förordningen). Om det inte finns en central förvaltningsmyndighet på verksamhetsområdet handlägger JK även anspråk på ersättning för faktisk skada.

I dagens organisation handlägger kriminalvården och inte JK alltså anspråk på ersättning för faktisk skada. Denna ordning skall enligt regeringens mening bestå. Det bör därför övervägas om det skall klargöras i instruktionen för den nya myndigheten att det är myndigheten som skall handlägga skadeståndsanspråk som avser s.k. faktisk skada.

8.4 Följdändringar i andra lagar

Regeringens förslag: Följdändringar i flertalet lagar görs med anledning av avvecklingen av Kriminalvårdsstyrelsen och de lokala kriminalvårdsmyndigheterna och inrättandet av den nya myndigheten.

Regeringens bedömning : Följdändringar kommer även att behöva göras i ett stort antal förordningar.

Promemorians förslag och bedömning : Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna : Ingen av remissinstanserna kommenterar frågan.

Skälen för regeringens förslag och bedömning : I tidigare avsnitt i denna proposition har förslag till sådana lagändringar som har materiell innebörd behandlats. Härtill kommer att Kriminalvårdsstyrelsen och de lokala kriminalvårdsmyndigheterna nämns vid namn i ett stort antal lagar. Detta gäller främst inom kriminalvårdslagstiftningen, men även inom andra områden. Dessa lagbestämmelser kommer att vara tillämpliga även på den nya myndigheten. Därför föreslås att orden Kriminalvårdsstyrelsen och de lokala kriminalvårdsmyndigheterna i olika böjningsformer byts ut mot namnet Kriminalvården i olika böjningsformer. Detsamma bör göras i de förordningar där orden förekommer.

74

8.5
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Prop. 2004/05:176

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2006. Vid denna tidpunkt kommer enligt kriminalvårdens planering omorganisationen att vara genomförd.

När det gäller det föreslagna omprövningsförfarandet inom den nya myndigheten bör de nya bestämmelserna tillämpas från ikraftträdandet, med följande undantag. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården. Övergångsbestämmelserna har utformats efter förslag av Lagrådet .

9 Ekonomiska konsekvenser

Frågan om ekonomiska konsekvenser vid ett bildande av en gemensam myndighet för kriminalvården har tagits upp i olika sammanhang under senare år. Riksrevisionsverket konstaterade i rapporten Effektivare kriminalvård – en hinderanalys (RRV 1999:27) att det finns skäl att anta att en samlad myndighet för kriminalvården skulle kunna effektivisera verksamheten. Riksrevisionsverket framhöll att denna fråga borde prövas.

Statskontoret, som på regeringens uppdrag följde upp Riksrevisionsverkets rapport, tog upp frågan om en myndighet för kriminalvården i sin rapport Effektivitetsgranskning av kriminalvården (2003:20). I rapporten anförde Statskontoret att några stora ekonomiska vinster inte skulle förväntas vid ett bildande av en gemensam myndighet, eftersom kriminalvården enligt Statskontoret redan fungerar som en sådan. Just för att den formella organisationen skulle avspegla hur kriminalvården fungerar i praktiken ansåg Statskontoret dock att en samlad myndighet borde åstadkommas.

Kriminalvårdsstyrelsen gör bedömningen att bildandet av den gemensamma myndigheten innebär kostnadsbesparingar, men att omställningsarbetet initialt skulle medföra ökade kostnader. I en särskild skrivelse till regeringen den 27 september 2004 (Ju2004/5909/KRIM) om de ekonomiska konsekvenserna redogör Kriminalvårdsstyrelsen närmare för överväganden kring den långsiktiga besparingspotentialen. I skrivelsen bedömer Kriminalvårdsstyrelsen att 30–50 mnkr kan sparas årligen. Besparingen ger dock full effekt först 2007, då de initiala omställningskostnaderna upphört.

Ekonomistyrningsverket påtalade i sitt remissyttrande att kostnader för omorganisationer ofta underskattas samtidigt som effektivitetsvinster överskattas. Ekonomistyrningsverket ställde sig dock positivt till Kriminalvårdsstyrelsens förslag att organisera verksamheten i en gemensam myndighet. Statskontoret, som också ställde sig bakom förslaget, framhöll i sitt remissyttrande att en samlad organisation bör

75

främja en utveckling av styrformerna, en ökad effektivitet i Prop. 2004/05:176 verksamheten och en flexiblare resursanvändning.

Regeringen gör bedömningen att resurserna kan användas på ett effektivare sätt än i dag om kriminalvården organiseras i en myndighet. Inom ramen för en gemensam myndighet kan högre grad av samutnyttjande av olika funktioner uppnås. Det gäller såväl expertis inom särskilda områden som tekniskt och administrativt stöd. Genom att i den mån det är lämpligt centralisera sådana funktioner kan också lednings- och stabsresurserna på lokal och regional nivå minskas. Sammantaget kan därför kostnaden för den samlade myndigheten väntas bli lägre än de totala kostnaderna för dagens separata kriminalvårdsmyndigheter.

Regeringens bedömning är dock att de stora fördelarna inte främst står att finna i de rena kostnadsbesparingarna utan snarare i ökad effektivitet genom bl.a. en mer ändamålsenlig styrning och organisation och därmed att ett bättre resursutnyttjande kan åstadkommas. Styrning och ledning torde underlättas i en kriminalvårdsorganisation som inte segmenteras av lokala myndighetsgränser.

10 Författningskommentarer

De förslag till lagändringar som uteslutande är direkta konsekvenser av förslaget till ny organisation för kriminalvården kommenteras inte här. De flesta av ändringarna består av att ord som anknyter till dagens kriminalvårdsorganisation byts ut mot namnet på den nya myndigheten, dvs. Kriminalvården. Ändringarna består i allt väsentligt av

- att orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten”,

”frivårdsmyndigheten” och ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer byts ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form, - att bestämmelser som anger att Kriminalvårdsstyrelsen, eller den kriminalvårdsmyndighet som styrelsen bestämmer, meddelar beslut i viss fråga ersätts av bestämmelser som anger att beslut meddelas av

Kriminalvården,

- att bestämmelser som bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att någon annan kriminalvårdsmyndighet än Kriminalvårdsstyrelsen eller en tjänsteman inom kriminalvården får meddela beslut upphör att gälla,

- att bestämmelser som anger att Kriminalvårdsstyrelsen kan uppdra åt annan kriminalvårdsmyndighet att meddela beslut upphör att gälla,

- att bestämmelser som anger att en enskild kan begära Kriminalvårdsstyrelsens prövning av beslut som är fattade av en lokal kriminalvårdsmyndighet upphör att gälla,

- att bestämmelser som anger att Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra beslut som är fattade av en lokal kriminalvårdsmyndighet upphör att gälla eller

- att bestämmelser som anger att Kriminalvårdsstyrelsen för det allmännas talan i domstol eller får överta den uppgiften upphör att gälla.

Vidare har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts, vilka inte

heller kommenteras särskilt. Någon materiell förändring är inte avsedd.

76

10.1
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
Prop. 2004/05:176

(1962:700)

37 kap.

7 §

Paragrafen reglerar den dömdes rätt att begära prövning av Kriminalvårdens beslut i frågor om övervakning hos övervakningsnämnden enligt 26 kap. 11 §, 12 § andra meningen eller 13 § andra meningen. Ändringen, som är en konsekvens av att det inte längre kommer att finnas några lokala kriminalvårdsmyndigheter, innebär att den övervakningsnämnd är behörig inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den övervakade är inskriven är beläget. Detta torde inte medföra någon förändring jämfört med vad som gäller i dag. Frågan behandlas i avsnitt 8.2.4.

38 kap.

13 §

Av paragrafen framgår att ett beslut av Kriminalvården inte kan överklagas annat än i de fall det är särskilt föreskrivet. Ändringen är föranledd av det faktum att det inte längre kommer att finnas olika myndighetsnivåer inom kriminalvården och att Kriminalvårdsstyrelsen därmed inte kommer att kunna ändra vad myndigheter på lägre nivå beslutat. I stället föreslås ett omprövningsförfarande, se 38 kap. 15 , 16 och 17 §§.

Vilka beslut det är som kan överklagas framgår av 38 kap. 14 §. Besluten i fråga rör uppskjutning och senareläggning av villkorlig frigivning (26 kap. 6 § tredje stycket och 7 §) och kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Vidare kan ett avvisningsbeslut på grund av att en begäran om omprövning har inkommit för sent överklagas, se den nya 38 kap. 17 §.

Ändringarna i första stycket har medfört att hänvisningen i andra stycket inte längre behövs. Det föreslås därför att detta skall upphöra att gälla, vilket dock inte innebär någon ändring i sak.

Ändringarna behandlas i avsnitt 8.2.1.

14 §

I paragrafen har ett tillägg gjorts som innebär att ett avvisningsbeslut på grund av att en begäran om omprövning har inkommit för sent kan överklagas, se den nya 38 kap. 17 §.

15 §

Denna paragraf, som är ny, innehåller bestämmer om ett

omprövningsförfarande inom den nya myndigheten. Av paragrafen

framgår att ett beslut som meddelats av den nya myndigheten,

Kriminalvården, inte får överklagas innan det har omprövats av

myndigheten. En sådan ändring får begäras av den det angår, om det gått

honom eller henne emot, jfr 22 § förvaltningslagen (1986:223). Det är

alltså samma kategori av personer som tidigare hade möjlighet att begära

Kriminalvårdsstyrelsens prövning av beslutet enligt den äldre lydelsen av

38 kap. 14 §. Vidare framgår att om den enskilde överklagar beslutet

innan det har omprövats skall överklagandet anses som en begäran om
77

omprövning. Omprövning är alltså en förutsättning för att den enskilde skall kunna föra ärendet vidare till allmän förvaltningsdomstol. Det föreslagna omprövningsförfarandet gäller i stället för det allmänna omprövningsförfarandet som är reglerat i förvaltningslagen, jfr. 3 § förvaltningslagen. Frågan behandlas i avsnitt 8.2.2.

Av paragrafen framgår också att beslutet inte får ändras till den enskildes nackdel vid omprövningen. Förbudet mot att ändra till den enskildes nackdel gäller vid den omprövning som grundar sig på en begäran om omprövning från den enskilde. Utöver detta har Kriminalvården enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer möjlighet att ändra ett beslut till den enskildes nackdel. Denna möjlighet påverkas inte av ifrågavarande bestämmelse. Frågan behandlas i avsnitt 8.2.1– 8.2.3.

16 §

Denna paragraf, som är ny, innehåller bestämmelser om de formella krav som ställs på en begäran om omprövning. Bestämmelsen gäller i stället för sin motsvarighet i 23 § förvaltningslagen. Frågan behandlas i avsnitt 8.2.3.

17 §

Denna paragraf, som är ny, innehåller bestämmelser om rättidsprövning och avvisning av en begäran om omprövning och gäller i stället för motsvarande bestämmelser i förvaltningslagen. Det ankommer på Kriminalvården att pröva om en begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om begäran om omprövning inte har det skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten har lämnat den enskilde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning. Bestämmelsen motsvarar 24 § första och andra stycket förvaltningslagen. Ett sådant avvisningsbeslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol, se 38 kap. 14 § i dess nya lydelse. Frågan behandlas i avsnitt 8.2.3.

18 §

Denna paragraf, som är ny, innehåller bestämmelser om behörig domstol. Av paragrafen framgår att den länsrätt är behörig inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt är belägen där den enskilde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades. Frågan behandlas i avsnitt 8.2.4.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna framgår att de nya bestämmelserna om omprövning skall börja tillämpas från ikraftträdandet, med följande undantag. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården. Övergångsbestämmelserna har utformats efter förslag av Lagrådet .

Prop. 2004/05:176

78

10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:193) om Prop. 2004/05:176 samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge

angående verkställighet av straff m.m.

26 a §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 15 § BrB, se avsnitt 10.1.

26 b §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 16 § BrB, se avsnitt 10.1.

26 c §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 17 § BrB, se avsnitt 10.1.

26 d §

Denna paragraf, som är ny, innehåller bestämmelser om behörig domstol. Av paragrafens första stycke framgår att den länsrätt är behörig inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den dömde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades. Paragrafen motsvarar 38 kap. 18 § BrB, men eftersom besluten enligt denna lag även riktar sig till andra personer än sådana som är intagna i kriminalvårdsanstalt har ett tillägg gjorts. Tillägget innebär att avgörande för forumfrågan också kan vara var häktet eller frivårdskontoret är beläget. Av andra stycket framgår att beslut som gäller en person som inte är inskriven vid en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor överklagas till den länsrätt som regeringen bestämmer. Regeringen kommer att reglera frågan i förordning.

Frågan har behandlats i avsnitt 8.2.4.

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

30 §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 15 § BrB, se avsnitt 10.1.

31 §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 16 § BrB, se avsnitt 10.1.

32 §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 17 § BrB, se avsnitt 10.1.

33 §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 26 d § första stycket lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge

79

angående verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen), se Prop. 2004/05:176 avsnitt 10.2.

10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

59 §

I paragrafen har den ändringen gjorts att möjligheten att till regeringen överklaga andra beslut än förordnade enligt 31 § har tagits bort. Det är beslut som riktar sig till en obestämd krets personer, normbeslut, som inte längre kommer att kunna överklagas. Det är i dag ovanligt att sådana beslut överklagas och det anses inte finnas något behov av överprövning av besluten i fråga. Frågan har närmare utvecklats i avsnitt 8.2.5–8.2.6.

59 a §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 15 § BrB, se avsnitt 10.1.

59 b §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 16 § BrB, se avsnitt 10.1.

59 c §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 17 § BrB, se avsnitt 10.1.

59 d §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 26 d § första stycket nordiska verkställighetslagen, se avsnitt 10.2.

10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

19 §

I paragrafen har den ändringen gjorts att möjligheten att överklaga normbeslut har tagits bort. Motsvarande ändring har gjorts i 59 § KvaL, se avsnitt 10.4.

19 a §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 15 § BrB, se avsnitt 10.1.

19 b §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 16 § BrB, se avsnitt 10.1.

20 §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 17 § BrB, se avsnitt

10.1.
80

21 §
Prop. 2004/05:176

Denna paragraf, som är ny, motsvaras i huvudsak av 26 d § första stycket

nordiska verkställighetslagen, se avsnitt 10.2. Eftersom beslut enligt denna lag endast kan gälla personer som antingen är inskrivna vid en kriminalvårdsanstalt eller ett häkte, finns inte ordet frivårdskontor med i lagtexten.

10.6 Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302)

21 §

Ändringen innebär att behörig övervakningsnämnd pekas ut. Ärenden som gäller den som avtjänar fängelsestraff skall hänskjutas till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den kriminalvårdsanstalt där den intagne är inskriven är belägen. Ärenden som gäller den som står under övervakning skall hänskjutas till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den övervakade är inskriven är beläget. Bestämmelsen såvitt gäller övervakade personer följer samma system som föreslås i 37 kap. 7 § BrB och i 18 och 18 a §§ lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll. När det gäller intagna i anstalt följer forumbestämmelsen samma system som föreslås gälla för avgörande av behörig länsrätt vid överklagande av Kriminalvårdens beslut enligt bl.a. lagen om beräkning av strafftid, KvaL och behandlingslagen. Frågan behandlas i avsnitt 8.2.4.

10.7 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

7 kap. 21 §

I paragrafen har, förutom den ändringen att ordet Kriminalvårdsstyrelsen har bytts ut mot ordet Kriminalvården, ett förtydligande gjorts som innebär att ”någon av kriminalvårdens nämnder” ersätts av orden ”Kriminalvårdsnämnden” och ”en övervakningsnämnd”. Detta medför inte någon ändring i sak. Förslaget har behandlats i avsnitt 8.1.

10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård

19 a §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 15 § BrB, se avsnitt 10.1.

19 b §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 16 § BrB, se avsnitt 10.1.

19 c §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 17 § BrB, se avsnitt

10.1.

81

19 d §
Prop. 2004/05:176

Denna paragraf, som är ny, motsvaras i huvudsak av 26 d § första stycket

nordiska verkställighetslagen, se avsnitt 10.2. Eftersom beslut enligt denna lag kan gälla personer som antingen är inskrivna vid en kriminalvårdsanstalt eller ett häkte, men inte frivårdskontor, finns inte ordet frivårdskontor med i lagtexten. Däremot kan beslut enligt lagen gälla personer som är anhållna, vilket har medfört att ordet polisarrest har lagts till i lagtexten.

10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll

9 a §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 15 § BrB, se avsnitt 10.1.

9 b §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 16 § BrB, se avsnitt 10.1.

9 c §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 17 § BrB, se avsnitt 10.1.

9 d §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 26 d § första stycket nordiska verkställighetslagen, se avsnitt 10.2.

18 §

Paragrafen reglerar behörig övervakningsnämnd vid överklagande av Kriminalvårdens beslut om föreskrifter. En ändring har gjorts som anger att den övervakningsnämnd är behörig ”inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den dömde är inskriven är beläget”. Motsvarande gäller enligt 37 kap. 7 § BrB, 21 § passlagen och 18 a §. Frågan har behandlats i avsnitt 8.2.4.

18 a §

Paragrafen reglerar vilken övervakningsnämnd som är behörig att pröva frågor om upphävande av verkställighet utanför anstalt. En ändring har gjorts som anger att den övervakningsnämnd är behörig ”inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den dömde är inskriven är beläget”. Motsvarande gäller enligt 37 kap. 7 § BrB, 21 § passlagen och 18 §. Frågan har behandlats i avsnitt 8.2.4.

82

10.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:617) om Prop. 2004/05:176 behandlingen av personuppgifter inom

kriminalvården

13 §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 15 § BrB, se avsnitt 10.1.

14 §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 16 § BrB, se avsnitt 10.1.

15 §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 38 kap. 17 § BrB, se avsnitt 10.1.

16 §

Denna paragraf, som är ny, motsvaras av 26 d § nordiska verkställighetslagen, se avsnitt 10.2.

83

Sammanfattning av promemorian Kriminalvården – en myndighet

Kriminalvårdsverket har under längre tid varit föremål för förändringar. En genomgående strävan har varit att decentralisera arbetsuppgifter och beslutsbefogenheter. Antalet myndigheter har minskats. Även antalet organisatoriska nivåer har reducerats. Regeringens befattning med frågor om kriminalvårdens inre struktur har gått från en hög grad av detaljstyrning till att avse den mer övergripande indelningen. Kriminalvårdens organisation regleras dock än idag i väsentliga delar genom författningsbestämmelser.

Kriminalvården står inför stora utmaningar där krav ställs på ökad effektivitet och bättre resursutnyttjande. Såväl kriminalvårdens egna ambitioner som omvärldens förväntningar på kriminalvården skapar behov av ökad flexibilitet vad gäller arbetssätt samt styrning och ledning av verksamheten. Genom kriminalvårdens egna analyser och andra myndigheters granskningar av kriminalvården har det tydliggjorts att förutsättningarna för verksamheten skulle förbättras om kriminalvården själv, likt ett ökande antal andra statliga verksamheter, kunde bestämma över sin inre organisation och på vilket sätt arbetet och befogenheterna skall fördelas inom kriminalvården.

Kriminalvårdsstyrelsen föreslår att kriminalvården omorganiseras genom att Kriminalvårdsstyrelsen och de lokala kriminalvårdsmyndigheterna slås samman till en enda myndighet. Befogenheten att bestämma över organisationen och fördelningen av uppgifter inom myndigheten bör ankomma på generaldirektören. Den nya myndigheten föreslås i denna skrivelse få namnet Kriminalvårdsverket, men ett särskilt projekt har inletts som syftar till att finna en ny benämning på myndigheten. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2006.

I rapporten redogör styrelsen för bedömningen att möjligheten att överklaga kriminalvårdens personaladministrativa beslut och normbeslut i klientverksamheten bör avskaffas.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 1

84

Promemorians lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken (1962:700)

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken (1962:700) 6 dels att 38 kap. 15 § skall upphöra att gälla,

dels att i 26 kap. 11, 13 – 16 §§, 27 kap. 4 §, 28 kap. 5 a och 6 a §§, 37 kap. 10 § och 38 kap.12 § orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket” i motsvarande form,

dels att i 37 kap. 2 § ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket”,

dels att i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1998:604) om ändring i brottsbalken ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket”,

dels att 26 kap. 9 och 12 §§, 37 kap. 7 §, 38 kap. 13 och 14 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 kap.

9 § 7

Kriminalvårdsstyrelsen
fattar
Kriminalvårdsverket
fattar

beslut i fråga om att skjuta upp
beslut i fråga om att skjuta upp

den villkorliga frigivningen enligt
den villkorliga frigivningen enligt

6 § tredje stycket och om att
6 § tredje stycket och om att

senarelägga
den
villkorliga
senarelägga
den
villkorliga

frigivningen enligt 7 §.

frigivningen enligt 7 §.

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får fö-

reskriva att någon annan kriminalvårdsmyndighet än Kriminalvårdsstyrelsen får fatta beslut i fråga om att skjuta upp eller att senarelägga den villkorliga frigivningen.

Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart om inte något annat förordnas.

6 Senaste lydelse av

26 kap. 11 § 1998:604
28 kap. 6 a § 1998:604

26 kap. 13 § 1998:604
37 kap. 2 § 1998:598

26 kap. 14 § 1998:604
37 kap. 10
§ 1998:604

26 kap. 15 § 1998:604
38 kap. 12
§ 1998:604

26 kap. 16 § 1998:604
38 kap. 15
§ 1998:604.

27 kap. 4 § 1998:604

28 kap. 5 a § 1998:604

7 Senaste lydelse 1998:604.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

85

12 § 8

Övervakningen och kriminalvården i frihet i övrigt bedrivs under ledning av den lokala kriminalvårdsmyndigheten.

Myndigheten förordnar också övervakare och kan vid behov förordna en eller flera personer att biträda vid övervakningen.

Övervakningen och kriminalvården i frihet i övrigt bedrivs under ledning av Kriminalvårdsverket . Verket förordnar också övervakare och kan vid behov förordna en eller flera personer att biträda vid övervakningen.

37 kap.

7§ 9

Den som har dömts till fängelse
Den som har dömts till fängelse

får begära prövning av den lokala
får begära prövning av Krimina-

kriminalvårdsmyndighetens
beslut
lvårdsverkets beslut enligt 26 kap.

enligt 26 kap. 11 §, 12 § andra me-
11 §, 12 § andra meningen eller

ningen eller 13 § andra meningen
13 § andra meningen
hos
den

hos den övervakningsnämnd inom
övervakningsnämnd
inom
vars

vars verksamhetsområde den loka-
verksamhetsområde
den
besluts-

la kriminalvårdsmyndigheten är
fattande kriminalvårdsenheten
är

verksam. Nämnden får
också
verksam.
Nämnden
får
också

självmant ta upp ett sådant beslut
självmant ta upp ett sådant beslut

till omprövning eller själv meddela
till omprövning eller själv meddela

ett sådant beslut. Den lokala
ett sådant beslut. Kriminal-

kriminalvårdsmyndigheten
kan
vårdsverket
kan överlämna
ett

överlämna ett ärende enligt nämn-
ärende enligt nämnda bestämm-

da bestämmelser till nämnden för
elser till nämnden för avgörande.

avgörande.

Om den som har dömts till fängelse inte är nöjd med ett beslut av en övervakningsnämnd enligt 26 kap. 11, 15, 18, 19 eller 22 §, får han hos kriminalvårdsnämnden begära prövning av beslutet.

38 kap.

13 § 10

Kriminalvårdsstyrelsen eller, ef-
Kriminalvårdsverkets beslut en-

ter styrelsens bemyndigande, che-
ligt denna balk kan inte överkla-

fen för kriminalvårdsregionen, kan
gas.

ändra vad en lokal kriminalvårds-

myndighet har beslutat enligt

denna balk. Styrelsens beslut i en

sådan fråga kan inte överklagas.

Detsamma gäller i fråga om regi-

onchefens beslut, som dock kan

ändras av styrelsen.

8 Senaste lydelse 1998:604.

9 Senaste lydelse 1998:604.

10 Senaste lydelse 1998:604.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

86

Första stycket gäller inte beslut som avses i 26 kap. 6 § tredje stycket, 7 §, 11 §, 12 § andra meningen, 13 § andra meningen eller 16 § första stycket andra meningen.

Kriminalvårdsstyrelsen kan änd-
14§ 11

ra ett beslut i fråga om att skjuta

upp
eller
senarelägga
villkorlig

frigivning som enligt bemyndigan-

de i 26 kap. 9 § andra stycket med-

delats av en annan kriminalvårds-

myndighet.
Den som
beslutet

angår
får
begära
styrelsens

prövning av ett sådant beslut, om

det har gått honom emot.

Kriminalvårdsverkets

Kriminalvårdsstyrelsens beslut
beslut

enligt 26 kap. 6 § tredje stycket
enligt 26 kap. 6 § tredje stycket

och 7 § får överklagas hos allmän
och 7 § överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol.

förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre föreskrifter om överprövning skall fortfarande gälla för beslut som den enskilde före den 1 januari 2006 har begärt Kriminalvårdsstyrelsens prövning av.

11 Senaste lydelse 1998:604.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

87

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:193) om samarbete med

Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. 12

dels att i 25, 26 och 33 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket” i motsvarande form,

dels att i 11 och 18 §§ ordet ”frivårdsmyndigheten” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket”,

dels att 8 § skall ha följande lydelse.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 § 13

Här i riket meddelad dom, varigenom dömts till fängelse, må verkställas i Danmark, Finland, Island eller Norge, om den dömde när verkställighet skall ske är medborgare eller har hemvist i den andra staten. Uppehåller han sig i någon av nämnda stater, må även eljest domen verkställas där, om det med hänsyn till omständigheterna finnes

lämpligast.
Bifalls en framställning om

Bifalls en framställning om

verkställighet av domen i den
verkställighet av domen i den

andra staten, skall kriminal-
andra staten, skall Kriminal-

vårdsstyrelsen vid behov om-
vårdsverket vid behov ombesörja

besörja att den dömde överförs till
att den dömde överförs till den

den staten. Styrelsen får därvid
staten. Verket får därvid begära

begära hjälp av polismyndigheten i
hjälp av polismyndigheten i den

den ort där den dömde uppehåller
ort där den dömde uppehåller sig.

sig.

Påträffas den dömde här i riket före frigivningen, får polismyndigheten på begäran av myndighet i den andra staten eller med anledning av där utfärdad efterlysning ombesörja att han överförs till den staten för verkställighet av straffet.

12 Senaste lydelse av

11 § 1990:1014

18 § 1990:1014

25 § 1964:548

26 § 1994:437

33 § 1983:226.

13 Senaste lydelse 1983:226.

88

Skall den dömde enligt vad som nu har sagts överföras från Sverige till den andra staten, anses den tid, under vilken han för ändamålet har varit omhändertagen av svensk myndighet, såsom strafftid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

89

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom 14 att i 26, 34 a och 41 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas

ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

14 Senaste lydelse av

26 § 2000:460

34 a § 2000:460

41 § 2000:460.

90

När inte annat är angivet meddelar Kriminalvårdsverket de beslut som avses i denna lag. Beslut enligt lagen gäller omedelbart om inte något annat förordnas.

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:202) om beräkning avstrafftid m.m. 15

dels att 30 § skall upphöra att gälla,

dels att i 10, 12, 26 och 29 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket” i motsvarande form,

dels att 20 och 28 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 § 16

För den som har börjat avtjäna
För den som har börjat avtjäna

fängelse på viss tid skall Kriminal-
fängelse på viss tid skall Kriminal-

vårdsstyrelsen så snart det kan ske
vårdsverket så snart det kan ske

fastställa
dagen för
strafftidens
fastställa
dagen för
strafftidens

slut. Om strafftiden uppgår till mer
slut. Om strafftiden uppgår till mer

än en månad skall styrelsen därvid
än en månad skall verket därvid

även fastställa den tidigaste tid-
även fastställa den tidigaste tid-

punkten
då villkorlig
frigivning
punkten
då villkorlig
frigivning

kan komma i fråga samt tid-
kan komma i fråga samt tid-

punkten för prövotidens utgång.
punkten för prövotidens utgång.

När omständigheterna ger anledning till det, skall ett beslut enligt första stycket ändras.

28 § 17 När inte annat är angivet medde-

lar kriminalvårdsstyrelsen de beslut som avses i denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att någon annan kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen eller en tjänsteman inom kriminalvården får meddela beslut enligt lagen . Beslut enligt lagen gäller omedelbart om inte något annat förordnas.

Kriminalvårdsstyrelsen kan

15
Lagen omtryckt 1990:1010

Senaste lydelse av

10
§ 1990:1010

12
§ 1982:364

26
§ 1981:212

29
§ 1994:439

30
§ 1995:1698.

16
Senaste lydelse 1998:609.
91

17
Senaste lydelse 1990:1010.

ändra ett beslut som någon annan har fattat enligt första stycket andra meningen. Den som beslutet angår får påkalla styrelsens prövning om beslutet har gått honom emot.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre föreskrifter om överprövning skall fortfarande gälla för beslut som den enskilde före den 1 januari 2006 har begärt Kriminalvårdsstyrelsens prövning av.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

92

Med de begränsningar som följer av gällande bestämmelser och avtal för verksamheten inom kriminalvården har de intagna rätt att i lämplig ordning överlägga med ledningen för den lokala kriminalvårdenheten i frågor som är av gemensamt intresse för de intagna. De har också rätt att i lämplig ordning sammanträda med varandra för överläggning i sådana frågor. Intagen som hålls avskild från andra intagna får dock deltaga i överläggning eller sammanträde endast om det kan ske utan olägenhet.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 18

dels att 2, 59 a och 61 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 29 a, 43, 58 och 59 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket” i motsvarande form,

dels att i 45 § ordet ”kriminalvårdsmyndighet” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket”,

dels att i 56 a, 63 och 64 §§ orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket” i motsvarande form,

dels att 36, 37, 60 och 61 a §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

36 § 19 Med de begränsningar som

följer av gällande bestämmelser och avtal för verksamheten inom kriminalvården har de intagna rätt att i lämplig ordning överlägga med ledningen för den lokala kriminalvårdsmyndigheten i frågor som är av gemensamt intresse för de intagna. De har också rätt att i lämplig ordning sammanträda med varandra för överläggning i sådana frågor. Intagen som hålls avskild från andra intagna får dock deltaga i överläggning eller sammanträde endast om det kan ske utan olägenhet.

37 § 20

Om en intagen behöver hälso-
Om en intagen behöver hälso-

och sjukvård, skall han vårdas
och sjukvård, skall han vårdas

enligt de anvisningar som ges av
enligt de anvisningar som ges av

läkare. Kan erforderlig under-
läkare. Kan erforderlig under-

sökning och behandling ej lämp-
sökning och behandling ej lämp-

18 Lagen omtryckt 1990:1011 Senaste lydelse av

29 a § 2003:1219 59 a § 1995:1699

43 § 2000:571 61 § 1998:610

56 a § 2001:510 63 § 1999:46

58 § 1990:1011 64 § 1998:610.

59 § 2003:1219

19 Senaste lydelse 1998:610.

20 Träder i kraft den 1 juli 2004.
93

ligen ske inom anstalten bör den
ligen ske inom anstalten bör den
Prop. 2004/05:176

allmänna
sjukvården
anlitas. Om
allmänna sjukvården
anlitas. Om
Bilaga 2

det behövs, får intagen föras över
det behövs, får intagen föras över

till allmänt sjukhus. Får hälso- och
till allmänt sjukhus. Får hälso- och

sjukvårdspersonal
inom
kriminal-
sjukvårdspersonal
inom kriminal-

vården kännedom om att en
vården kännedom om att en

intagen lider av en sådan smittsam
intagen lider av en sådan smittsam

sjukdom som enligt 1 kap. 3 §
sjukdom som enligt 1 kap. 3 §

andra
stycket
smittskyddslagen
andra
stycket
smittskyddslagen

(2004:168)
utgör
allmänfarlig
(2004:168)
utgör
allmänfarlig

sjukdom, skall styresmannen un-
sjukdom, skall chefen för den

derrättas, om det inte står klart att
lokala
kriminalvårdsenheten
un-

det inte finns risk för smitt-
derrättas, om det inte står klart att

spridning.
Föreskrifter
om
det inte finns risk för smitt-

psykiatrisk
tvångsvård
för
en
spridning.
Föreskrifter

om

intagen ges i lagen (1991:1129)
psykiatrisk
tvångsvård
för
en

om rättspsykiatrisk vård.

intagen ges i lagen (1991:1129)

om rättspsykiatrisk vård.

Förlossning av intagen kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus. Om

det behövs, skall kvinnan i god tid före förlossningen överföras dit eller

till annan institution där hon kan erhålla lämplig vård.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt första eller andra

stycket vistas utom anstalt stå under bevakning eller vara underkastad

särskilda föreskrifter.

Beträffande behandlingen av en

Beträffande behandlingen av en

intagen, som har förts över till en
intagen, som har förts över till en

sådan sjukvårdsinrättning som av-
sådan sjukvårdsinrättning som av-

ses i 6 § första stycket andra me-
ses i 6 § första stycket andra me-

ningen
lagen
(1991:1129)
om
ningen
lagen
(1991:1129)
om

rättspsykiatrisk
vård
för frivillig
rättspsykiatrisk
vård
för
frivillig

psykiatrisk vård, tillämpas före-
psykiatrisk vård, tillämpas före-

skrifterna i 18-24 §§ lagen
skrifterna i 18-24 §§ lagen

(1991:1128)

om
psykiatrisk
(1991:1128)

om
psykiatrisk

tvångsvård samt bestämmelserna i
tvångsvård samt bestämmelserna i

8 § andra och tredje styckena
8 § andra och tredje styckena

lagen (1991:1129) om rätts-
lagen (1991:1129) om rätts-

psykiatrisk vård om befogenhet för
psykiatrisk vård om befogenhet för

kriminalvårdsstyrelsen
och
re-
Kriminalvårdsverket
och
re-

geringen att besluta om särskilda
geringen att besluta om särskilda

restriktioner
beträffande
en
viss
restriktioner
beträffande
en
viss

intagen.

intagen.

60 § 21

Regeringen eller den myndighet
Regeringen eller den myndighet

som
regeringen
bestämmer
får
som regeringen
bestämmer
får

flytta över övervakningsnämndens
flytta över övervakningsnämndens

befogenhet enligt 54 och 55 §§
befogenhet enligt 54 och 55 §§ till

samt
Kriminalvårdsstyrelsens
be-
Kriminalvårdsverket .

fogenhet enligt denna lag i andra

21 Senaste lydelse 1998:610.

94

fall än som avses i 20 § andra

Prop. 2004/05:176

stycket eller 20 a §. Befogenheter-

Bilaga 2

na får flyttas över till någon annan

kriminalvårdsmyndighet än Krimi-

nalvårdsstyrelsen eller till tjänste-

män inom kriminalvården.

61a § 22

Kriminalvårdsstyrelsen
eller
Kriminalvårdsverket får
för-

den kriminalvårdsmyndighet
som
ordna en väktare i ett auktoriserat

styrelsen bestämmer får förordna
bevakningsföretag att, inom ramen

en väktare i ett auktoriserat bevak-
för sin anställning där utföra vissa

ningsföretag att, inom ramen för
bevakningsuppdrag, när en intagen

sin anställning där utföra vissa be-
skall vistas utanför anstalten. Om

vakningsuppdrag, när
en intagen
det finns särskilda skäl får för-

skall vistas utanför anstalten. Om
ordnandet
även
avse
vissa

det finns särskilda skäl får
bevakningsuppgifter inom anstalt-

förordnandet även
avse
vissa
en. I förordnandet skall uppdragets

bevakningsuppgifter inom anstalt-
art och omfattning anges. För-

en. I förordnandet skall uppdragets
ordnandet får återkallas.

art och omfattning anges. Förordnandet får återkallas.

Väktaren får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på grund av sitt uppdrag har fått veta om enskilds personliga förhållanden eller förhållanden av betydelse för rikets säkerhet eller för beivrandet av brott. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre föreskrifter om överprövning skall fortfarande gälla för beslut som den enskilde före den 1 januari 2006 har begärt Kriminalvårdsstyrelsens prövning av.

22 Senaste lydelse 1998:599.

95

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. 23

dels att 20 och 21 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 11 a, 19 och 26 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket” i motsvarande form,

dels att 18 och 22 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 § 24

Om inte annat följer av 16 §,
Om inte annat följer av 16 §,

meddelas beslut enligt denna lag
meddelas beslut enligt denna lag

av Kriminalvårdsstyrelsen
be-
av
Kriminalvårdsverket
be-

träffande den som är intagen i en
träffande den som är intagen i en

förvaringslokal som står
under
förvaringslokal som står
under

styrelsens tillsyn.

verkets tillsyn.

22 § 25

Kriminalvårdsstyrelsen
eller
Kriminalvårdsverket får för-

den
kriminalvårdsmyndighet
som
ordna en väktare i ett auktoriserat

styrelsen bestämmer
får förordna
bevakningsföretag att, inom ramen

en väktare i ett auktoriserat bevak-
för sin anställning där, utföra vissa

ningsföretag att, inom ramen för
bevakningsuppdrag när en häktad

sin anställning där, utföra vissa
skall vistas utanför förvarings-

bevakningsuppdrag när en häktad
lokalen. Om det finns särskilda

skall vistas utanför förvarings-
skäl får ett sådant förordnande

lokalen. Om det finns särskilda
även avse vissa bevaknings-

skäl får ett sådant förordnande
uppgifter inom förvaringslokalen.

även avse vissa bevaknings-
I förordnandet skall uppdragets art

uppgifter inom förvaringslokalen.
och omfattning anges. För-

I förordnandet skall uppdragets art
ordnandet får återkallas.

och
omfattning
anges.
För-

ordnandet får återkallas.

Väktaren får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på grund av sitt uppdrag har fått veta om enskilds personliga förhållanden eller förhållanden av betydelse för rikets säkerhet eller för beivrandet av brott. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

23
Senaste lydelse av

11 a § 2003:1220

19
§ 1998:602

20
§ 1998:602

21
§ 1998:602

26
§ 1998:602.

24
Senaste lydelse 1998:602.
96

25
Senaste lydelse 1998:602.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre föreskrifter om överprövning skall fortfarande gälla för beslut som den enskilde före den 1 januari 2006 har begärt Kriminalvårdsstyrelsens prövning av.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

97

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. 26 att 4 och 7 a §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

4 § 27

En omhändertagen person som inte bereds vård på sjukhus eller någon annan vårdinrättning och inte heller tas om hand på något annat sätt eller annars kan friges får hållas kvar. Den omhändertagne får därvid tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet. Förvaras den omhändertagne hos en kriminalvårdsmyndighet skall myndigheten utöva tillsyn över den omhändertagne enligt 6 § samt fullgöra de uppgifter som avses i 7 § första och andra styckena, om inte uppgifterna har fullgjorts av polisen.

En omhändertagen person som inte bereds vård på sjukhus eller någon annan vårdinrättning och inte heller tas om hand på något annat sätt eller annars kan friges får hållas kvar. Den omhändertagne får därvid tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet. Förvaras den omhändertagne hos Kriminalvårdsverket skall verket utöva tillsyn över den omhändertagne enligt 6 § samt fullgöra de uppgifter som avses i 7 § första och andra styckena, om inte uppgifterna har fullgjorts av polisen.

7 a § 28

Förvaras den omhändertagne
Förvaras
den
omhändertagne

hos
en
kriminalvårdsmyndighet
hos Kriminalvårdsverket
skall

skall
den
myndigheten underrätta
verket underrätta den polis-

den
polismyndighet som beslutat
myndighet
som
beslutat
om

om omhändertagande så snart det
omhändertagande
så snart
det

finns skäl att ompröva beslutet.
finns skäl att ompröva beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

26 Lagen omtryckt 1984:391.

27 Senaste lydelse 1998:1751.

28 Senaste lydelse 1998:1751.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

98

8 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)
Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs i fråga om passlagen (1978:302) att 21 och

23 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 § 29

Fråga om
passtillstånd enligt
Fråga
om
passtillstånd enligt

19 §
prövas,
om
sökanden
är
19 §
prövas
av
Kriminal-

intagen i kriminalvårdsanstalt , av
vårdsverket . Verket får hänskjuta

styresmannen för anstalten och i
ärendet till övervakningsnämnden

annat fall av den frivårdsmyndig-
för avgörande. Ärendet skall alltid

het som har överinseende över
hänskjutas,
om
Kriminal-

övervakningen.
Styresmannen
vårdsverket finner att tillstånd inte

eller
frivårdsmyndigheten
får
bör meddelas.

hänskjuta ärendet till över-

vakningsnämnden
för
avgörande.

Ärendet skall alltid hänskjutas, om

styresmannen
eller
frivårds-

myndigheten finner att tillstånd ej

bör meddelas.

Passtillstånd skall vägras, om det skäligen kan antagas att den dömde skulle ägna sig åt brottslig verksamhet i samband med en utlandsresa, att han genom att resa utomlands skulle söka undandra sig fortsatt verkställighet av den ådömda påföljden eller att resan annars skulle

motverka hans anpassning i samhället.

23 § 30

I passtillstånd
kan föreskrivas
I passtillstånd
kan föreskrivas

att pass får utfärdas endast med
att pass får utfärdas endast med

begränsad giltighet. I tillstånd som
begränsad giltighet. I tillstånd som

meddelas av
styresman
eller
meddelas av
Kriminalvårdsverket

frivårdsmyndighet får dock sådan
får dock sådan föreskrift meddelas

föreskrift meddelas endast om den
endast om
den
överensstämmer

överensstämmer
med
vad
med vad sökanden har begärt.

sökanden har begärt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

29 Senaste lydelse 1990:1015.

30 Senaste lydelse 1990:1015.

99

Finner Kriminalvårdsverket att hinder inte möter mot verkställighet, beslutar verket att kriminalvård i frihet skall anordnas här i landet. I beslutet skall anges var verkställigheten skall handläggas .

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet 31

dels att i 8, 9, 21, 25 och 26 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket” i motsvarande form,

dels att i 23 § ordet ”frivårdsmyndigheten” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket”,

dels att 10, 14 och 24§§ skall ha följande lydelse.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

10 § 32

Finner kriminalvårdsstyrelsen att hinder ej möter mot verkställighet, beslutar styrelsen att kriminalvård i frihet skall anordnas här i landet. I beslutet skall anges vilken frivårdsmyndighet som skall handha kriminalvården.

14 § 33

Om den främmande staten begär
Om den främmande staten begär

upplysning om hur den dömde har
upplysning om hur den dömde har

förhållit
sig
under
prövotiden,
förhållit
sig
under
prövotiden,

skall

Kriminalvårdsstyrelsen
skall
Kriminalvårdsverket
lämna

lämna

upplysning
härom
på
upplysning om detta .

grundval
av
uppgifter
som

styrelsen infordrar från frivårds-

myndigheten.

Begår den dömde nytt brott och

Begår den dömde nytt brott och

döms han under prövotiden av
döms han under prövotiden av

svensk domstol för brottet till
svensk domstol för brottet till

påföljd som avses i 3 § första
påföljd som avses i 3 § första

stycket 1 eller 2 lagen (1998:620)
stycket 1 eller 2 lagen (1998:620)

om
belastningsregister,
skall
om
belastningsregister,
skall

Kriminalvårdsstyrelsen sörja
för
Kriminalvårdsverket
sörja
för
att

att den främmande staten under-
den främmande staten underrättas

rättas om domen.

om domen.

Har den dömde i annat fall än
Har den dömde i annat fall än

som avses i andra stycket allvarligt
som avses i andra stycket allvarligt

åsidosatt
sina
åligganden
och
åsidosatt
sina
åligganden
och

31 26 Senaste lydelse av

23 § 1990:1016

26 § 1983:247.

32 Senaste lydelse 1990:1016.

33 Senaste lydelse 1998:623.
100

finner övervakningsnämnden på grund härav påkallat att åtgärd i fråga om den ådömda påföljden beslutas av myndighet i den främmande staten, skall nämnden göra anmälan härom till Kriminalvårdsstyrelsen . Styrelsen skall sörja för att den främmande staten underrättas om sådan anmälan.

finner övervakningsnämnden på Prop. 2004/05:176 grund härav påkallat att åtgärd i Bilaga 2

fråga om den ådömda påföljden beslutas av myndighet i den främmande staten, skall nämnden göra anmälan härom till Kriminalvårdsverket . Verket skall sörja för att den främmande staten underrättas om sådan anmälan.

24 § 34

Beslutas i den främmande staten
Beslutas i den främmande staten

ändrade föreskrifter om vad den
ändrade föreskrifter om vad den

dömde har att iaktta under
dömde har att iaktta under

prövotiden eller tiden för vård
prövotiden eller tiden för vård

utom anstalt, har beslutet giltighet
utom anstalt, har beslutet giltighet

här i den mån motsvarande beslut
här i den mån motsvarande beslut

skulle ha kunnat meddelas enligt
skulle ha kunnat meddelas enligt

svensk lag och beslutet ej innebär
svensk lag och beslutet inte

skärpning för den dömde i
innebär skärpning för den dömde i

förhållande till vad som har
förhållande till vad som har

bestämts här i landet.
bestämts här i landet.

Sedan kriminalvården överflyttats, får åtgärd i fråga om den ådömda påföljden beslutas här i landet endast om den dömde här övertygas om annat brott eller behörig myndighet i den främmande staten hit hänskjuter ärende om sådan åtgärd. Hänskjutet ärende upptas av den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde kriminalvården

bedrevs vid tiden för överflyttningen.
Upphör den dömde att ha

Upphör den dömde att ha

hemvist i den främmade staten,
hemvist i den främmade staten,

kan kriminalvårdsstyrelsen
för-
kan Kriminalvårdsverket förordna

ordna att verkställighet i den staten
att verkställighet i den staten inte

ej längre skall äga rum. Görs ej i
längre skall äga rum. Om inte en

anslutning
därtill
framställning
framställning om verkställighet av

om verkställighet av domen i
domen i annan främmande stat

annan
främmande
stat,
skall
görs i samband med detta, skall

styrelsen förordna att verk-
verket förordna att verkställigheten

ställigheten skall återupptas här i
skall återupptas.

landet
av
den frivårdsmyndighet

som sist handhade övervakningen .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

34 Senaste lydelse 1990:1016.

101

10 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs att i 18 § bötesverkställighetslagen (1979:189) ordet ”kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

102

11 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Prop. 2004/05:176

Härigenom föreskrivs att i 7 kap. 21 § sekretesslagen (1980:100) 35
Bilaga 2

ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårds-

verket”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

35 Lagen omtryckt 1992:1474 Senaste lydelse 1994:595.

103

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård 36

dels att 11 c § skall upphöra att gälla,

dels att i 8, 10 b, 11 a, 11 b och 19 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

36 Senaste lydelse av

8 § 2003:160

10 b § 2000:354

11 a § 2000:354

11 b § 2000:354

11 c § 2000:354

19 § 2000:354.

104

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning

Härigenom föreskrivs att i 8 och 16 §§ lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning 37 ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

37 Senaste lydelse av

8 § 1995:737

16 § 1995:87.

105

14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. 38

dels att i 1, 2, 3, 4, 6, och 9 §§ orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket”,

dels att 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 § 39

Om det behövs för yttrandet och om inte särskilda skäl talar mot det, får den lokala kriminalvårdsmyndigheten eller den som den lokala kriminalvårdsmyndigheten utsett att bistå med personutredningen ta del av anteckningar och andra handlingar från förundersökningen samt vara närvarande vid förhör som hålls med den misstänkte.

Om det behövs för yttrandet och om inte särskilda skäl talar mot det, får Kriminalvårdsverket eller den person som verket utsett att bistå med personutredningen ta del av anteckningar och andra handlingar från förundersökningen samt vara närvarande vid förhör som hålls med den misstänkte.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

38 Senaste lydelse av

1 § 2002:441

2 § 2002:441

3 § 2002:441

4 § 2002:441

6 § 2002:441

9 § 2002:441.

39 Senaste lydelse 2002:441.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

106

15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll 40

dels att 9 a § skall upphöra att gälla,

dels att i 8, 10, och 15 §§ orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket”,

dels att 2, 6, 7, 9, 13, 16, 18 och 18 a §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § 41

I fall som avses i 1 § får, på ansökan av den dömde, beslutas att fängelsestraffet skall verkställas utanför anstalt. En ansökan får inte bifallas, om den dömde är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som ansökan avser eller om särskilda skäl annars talar mot verkställighet utanför anstalt.

Har den dömde tidigare undergått verkställighet utanför anstalt i form av intensivövervakning, får en ansökan bifallas endast om det därefter förflutit en period av minst tre år under vilken den dömde inte begått något brott som har föranlett strängare påföljd än böter.

För
verkställigheten utanför
För verkställigheten utanför

anstalt skall gälla vad som
anstalt skall gälla vad som

föreskrivs i denna lag. Verk-
föreskrivs i denna lag. Verk-

ställigheten bedrivs under ledning
ställigheten bedrivs under ledning

av den
lokala kriminalvårds-
av Kriminalvårdsverket .

myndighet inom vars verksamhetsområde den dömde har sin bostad.

Äger villkorlig frigivning rum, skall bestämmelserna i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt tillämpas på den fortsatta verkställigheten av fängelsestraffet.

6 § 42

Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall under den tid verkställigheten utanför anstalt pågår utöva noggrann tillsyn över den dömde och fortlöpande hålla sig underrättad om hans förhållanden. Myndigheten skall också genom förmedling av stöd och hjälp verka för att den dömde inte fortsätter att begå brott och för

40 Senaste lydelse av lagens rubrik 1998:618

9 a § 1995:1729.

41 Senaste lydelse 1998:618.

42 Senaste lydelse 1998:618.

Kriminalvårdsverket skall under den tid verkställigheten utanför anstalt pågår utöva noggrann tillsyn över den dömde och fortlöpande hålla sig underrättad om hans förhållanden. Verket skall också genom förmedling av stöd och hjälp verka för att den dömde inte fortsätter att begå brott och för att hans anpassning i samhället

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

107

att hans anpassning i samhället även i övrigt främjas.

Den lokala kriminalvårdsmyndigheten kan vid behov förordna en eller flera personer att biträda vid tillsynen.

Den dömde skall under verkställigheten utanför anstalt hålla den lokala kriminalvårdsmyndigheten underrätta d om förhållanden som har betydelse för verkställigheten, på kallelse inställa sig hos myndigheten och i övrigt enligt myndighetens anvisningar upprätthålla förbindelse med denna . I den mån den lokala kriminalvårdsmyndigheten har bestämt det, gäller vad som nu sagts om myndigheten även den som förordnats att biträda vid tillsynen.

även i övrigt främjas.

Kriminalvårdsverket kan vid behov förordna en eller flera personer att biträda vid tillsynen.

7 §

Den dömde skall under verkställigheten utanför anstalt hålla Kriminalvårdsverket underrätta t om förhållanden som har betydelse för verkställigheten, på kallelse inställa sig hos verket och i övrigt enligt verkets anvisningar upprätthålla förbindelse med detta . I den mån Kriminalvårdsverket har bestämt det, gäller vad som nu sagts om verket även den person som förordnats att biträda vid tillsynen.

9 § 43

Kriminalvårdsstyrelsen
prövar
Kriminalvårdsverket
prövar på

på skriftlig ansökan av den dömde
skriftlig ansökan av den dömde

frågan, om denne skall få undergå
frågan, om denne skall få undergå

verkställighet av dom på fängelse
verkställighet av dom på fängelse

utanför
anstalt.
Styrelsen
får
utanför anstalt.

föreskriva att frågan i stället skall

prövas av en lokal kriminalvårds-

myndighet. Har ett beslut fattats

av en lokal kriminalvårds-

myndighet får det ändras av

styrelsen. Den som beslutet angår

får påkalla styrelsens prövning,

om beslutet gått honom eller

henne emot.

Kriminalvårdsverkets

Kriminalvårdsstyrelsens
beslut
beslut får

får överklagas hos allmän för-
överklagas hos allmän för-

valtningsdomstol.

valtningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

13 §

Den
lokala
kriminalvårds-
Kriminalvårdsverket
beslutar

myndigheten beslutar om före-
om föreskrifter enligt 8 §. Verket

skrifter enligt 8 §. Myndigheten tar
tar emot och redovisar den i 5 §

emot och redovisar den
i
5 §
angivna avgiften.

43 Senaste lydelse 2001:509.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

108

angivna avgiften.

Om
den
dömdes
personliga
Prop. 2004/05:176

Om
den
dömdes
personliga
Bilaga 2

förhållanden
föranleder
det,
får
förhållanden
föranleder det,
får

den lokala
kriminalvårdsmyndig-
Kriminalvårdsverket
ändra
en

heten ändra en föreskrift enligt 8 §
föreskrift enligt 8 § första stycket

första stycket eller ändra, upphäva
eller ändra, upphäva eller meddela

eller meddela en ny föreskrift
en ny föreskrift enligt 8 § andra

enligt 8 § andra stycket.

stycket.

Den
lokala
kriminalvårds-
Kriminalvårdsverkets
beslut

myndighetens
beslut
gäller
gäller omedelbart om inte annat

omedelbart om inte annat för-
förordnas.

ordnas.

16 § 44

Uppkommer
fråga

om
att
Uppkommer
fråga
om
att

upphäva beslut
om verkställighet
upphäva beslut
om verkställighet

utanför anstalt, får den lokala
utanför anstalt, får Kriminalvård-

kriminalvårdsmyndighet som leder
sverket bestämma att beslutet tills

verkställigheten
bestämma
att
vidare inte skall gälla. Kriminal-

beslutet tills vidare inte skall gälla.
vårdsverkets beslut gäller omedel-

Den lokala
kriminalvårdsmyndig-
bart. Övervakningsnämnden skall

hetens
beslut gäller
omedelbart.
senast den första arbetsdagen efter

Övervakningsnämnden

skall
den dag då ett sådant beslut

senast den första arbetsdagen efter
meddelades pröva om det skall

den dag då ett sådant beslut
bestå.
Fastställer inte
nämnden

meddelades pröva om det skall
beslutet inom den tiden, upphör

bestå.
Fastställer inte
nämnden
det att gälla.

beslutet inom den tiden, upphör det att gälla.

I fall då beslut om verkställighet utanför anstalt tills vidare inte skall gälla skall övervakningsnämnden skyndsamt ta upp frågan om upphävande av beslutet till slutlig prövning.

Beslut enligt denna paragraf får inte meddelas efter den fastställda dagen för strafftidens slut.

18 §

Den dömde får överklaga den lokala kriminalvårdsmyndighetens beslut enligt 13 § hos den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den lokala kriminalvårdsmyndigheten är verksam.

Den dömde får överklaga

Kriminalvårdsverkets beslut enligt 13 § hos den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den kriminalvårdsenhet som leder verkställigheten är verksam.

18 a § 45

Frågor som avses i 15 och 16 §§
Frågor som avses i 15 och 16 §§

prövas av den övervakningsnämnd
prövas av den övervakningsnämnd

inom vars verksamhetsområde den
inom vars verksamhetsområde den

44
Senaste lydelse 1996:784.
109

45
Senaste lydelse 1996:784.

lokala kriminalvårdsmyndighet som leder verkställigheten är verksam. Om det finns särskilda skäl, får även en annan övervakningsnämnd pröva sådana frågor.

kriminalvårdsenhet som leder Prop. 2004/05:176 verkställigheten är verksam. Om Bilaga 2

det finns särskilda skäl, får även en annan övervakningsnämnd pröva sådana frågor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre föreskrifter om överprövning skall fortfarande gälla för beslut som den enskilde före den 1 januari 2006 har begärt Kriminalvårdsstyrelsens prövning av.

110

16 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister

Härigenom föreskrivs att i 10 och 13 §§ lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister 46 ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvårdsverket”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

46 Senaste lydelse av

10 § 2000:362

13 § 2000:362.

111

17 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården att 3, 4 och 12 §§ skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

En myndighet inom kriminalvår-
Kriminalvårdsverket får behand-

den får behandla
personuppgifter
la personuppgifter bara om det be-

bara om det behövs för att

hövs för att

1.
myndigheten skall kunna
1. verket skall kunna fullgöra

fullgöra sina uppgifter i enlighet
sina uppgifter i enlighet med vad

med vad som föreskrivs i lag eller
som föreskrivs i lag eller

förordning,

förordning,

2.
underlätta
tillgången
till
2.
underlätta
tillgången
till

sådana uppgifter om verkställighet
sådana uppgifter om verkställighet

av påföljd eller häktning som
av påföljd eller häktning som

rättsväsendets myndigheter
be-
rättsväsendets
myndigheter
be-

höver, eller

höver, eller

3.
upprätthålla
säkerheten
och
3.
upprätthålla
säkerheten
och

förebygga brott under den tid som
förebygga brott under den tid som

en åtgärd enligt 1 § första stycket
en åtgärd enligt 1 § första stycket

2-9 pågår.

2-9 pågår.

Personuppgifter
som behandlas
enligt
första
stycket får också

behandlas om det behövs för tillsyn, planering, uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheten.

4 §

Den myndighet som utför en
Kriminalvårdsverket
är
person-

behandling av personuppgifter är
uppgiftsansvarig .

personuppgiftsansvarig . Krimina-

lvårdsstyrelsen är dock person-

uppgiftsansvarig
för

behandling

av uppgifter som sker gemensamt

för myndigheterna inom kriminal-

vården.

En myndighets

12 §

beslut
om
Beslut om rättelse och om

rättelse och om information enligt
information
enligt

26
§

26 §
personuppgiftslagen
personuppgiftslagen

(1998:204)

(1998:204)
får
överklagas
hos
får
överklagas
hos
allmän

allmän förvaltningsdomstol.

förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 2

112

18 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)
Prop. 2004/05:176

Härigenom föreskrivs att i 6 kap. 11 och 12 §§ smittskyddslagen
Bilaga 2

(2004:168) 47 orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten” skall bytas ut

mot ordet ”Kriminalvårdsverket”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

47 Träder i kraft den 1 juli 2004.

113

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2004/05:176

Bilaga 3

Riksdagens ombudsmän, Statens institutionsstyrelse, Hovrätten för Övre Norrland, Lunds tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Östergötlands län, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Statskontoret, Försvarsmakten, Socialstyrelsen, Tullverket, Ekonomistyrningsverket, Riksrevisionen, Skatteverket, Arbetsgivarverket, Arbetsmiljöverket, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Facket för Service och Kommunikation (SEKO), Statstjänstemannaförbundet (OFR-ST) och Sveriges advokatsamfund.

114

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken (1962:700)

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken (1962:700) 48 dels att 38 kap. 15 § skall upphöra att gälla,

dels att i 26 kap. 11–16 §§, 27 kap. 4 §, 28 kap. 5 a och 6 a §§, 37 kap. 10 § och 38 kap. 12 § orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form,

dels att i 37 kap. 2 § och punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1998:604) om ändring i brottsbalken ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att nuvarande 38 kap. 16 § skall betecknas 38 kap. 19 §,

dels att 26 kap. 9 §, 37 kap. 7 §, 38 kap. 13 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas fyra nya paragrafer, 38 kap. 15–18 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 kap.

9 § 49

Kriminalvårdsstyrelsen
fattar
Kriminalvården fattar beslut i

beslut i fråga om att skjuta upp
fråga om att skjuta upp den

den villkorliga frigivningen enligt
villkorliga frigivningen enligt 6 §

6 § tredje stycket och om att
tredje stycket och om att

senarelägga
den
villkorliga
senarelägga
den
villkorliga

frigivningen enligt 7 §.

frigivningen enligt 7 §.

Regeringen eller den myndighet

som
regeringen
bestämmer får

föreskriva
att
någon
annan

kriminalvårdsmyndighet

än

Kriminalvårdsstyrelsen
får
fatta

beslut i fråga om att skjuta upp

eller
att
senarelägga
den

villkorliga frigivningen.

Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart om inte något annat förordnas.

48 Senaste lydelse av

26 kap. 11 § 1998:604

26 kap. 12 § 1998:604
28 kap. 6 a § 1998:604

26 kap. 13 § 1998:604
37 kap. 2 § 1998:598

26 kap. 14 § 1998:604
37 kap. 10 § 1998:604

26 kap. 15 § 1998:604
38 kap. 12 § 1998:604

26 kap. 16 § 1998:604
38 kap. 15 § 1998:604

27 kap. 4 § 1998:604
38 kap. 16 § 1998:604.

28 kap. 5 a § 1998:604

49 Senaste lydelse 1998:604. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphör att gälla.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

115

Den som har dömts till fängelse får begära prövning av

Kriminalvårdens beslut enligt 26 kap. 11 §, 12 § andra meningen eller 13 § andra meningen hos den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den övervakade är inskriven är beläget . Nämnden får också självmant ta upp ett sådant beslut till omprövning eller själv meddela ett sådant beslut. Kriminalvården kan överlämna ett ärende enligt nämnda bestämmelser till nämnden för avgörande.

37 kap.

7 § 50

Den som har dömts till fängelse får begära prövning av den lokala kriminalvårdsmyndighetens beslut enligt 26 kap. 11 §, 12 § andra meningen eller 13 § andra meningen hos den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den lokala kriminalvårdsmyndigheten är verksam. Nämnden får också självmant ta upp ett sådant beslut till omprövning eller själv meddela ett sådant beslut. Den lokala kriminalvårdsmyndigheten kan överlämna ett ärende enligt nämnda bestämmelser till nämnden för avgörande.

Om den som har dömts till fängelse inte är nöjd med ett beslut av en övervakningsnämnd enligt 26 kap. 11, 15, 18, 19 eller 22 §, får han hos kriminalvårdsnämnden begära prövning av beslutet.

38 kap.

13 § 51

Kriminalvårdsstyrelsen
eller,
Kriminalvårdens beslut enligt

efter
styrelsens
bemyndigande,
denna balk kan inte överklagas

chefen för kriminalvårdsregionen,
annat än i de fall det är särskilt

kan
ändra
vad
en
lokal
föreskrivet.

kriminalvårdmyndighet

har

beslutat
enligt
denna
balk.

Styrelsens beslut i en sådan fråga

kan
inte
överklagas.
Detsamma

gäller i fråga om regionchefens

beslut, som dock kan ändras av

styrelsen.

Första stycket gäller inte beslut

som avses i 26 kap. 6 § tredje

stycket, 7 §, 11 §, 12 § andra

meningen, 13 § andra meningen

eller 16 § första stycket andra

meningen.

14 § 52

Kriminalvårdsstyrelsen
kan

50 Senaste lydelse 1998:604.

51 Senaste lydelse 1998:604. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphör att gälla.

52 Senaste lydelse 1998:604. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphör att gälla.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

116

ändra ett beslut i fråga om att skjuta upp eller senarelägga villkorlig frigivning som enligt bemyndigandet i 26 kap. 9 § andra stycket meddelats av en annan kriminalvårdsmyndighet. Den som beslutet angår får begära styrelsens prövning av ett sådant beslut, om det har gått honom emot.

Kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt 26 kap. 6 § tredje stycket och 7 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

Kriminalvårdens beslut om att skjuta upp den villkorliga frigivningen enligt 26 kap. 6 § tredje stycket och om att senarelägga den villkorliga frigivningen enligt 7 § samt om avvisning enligt 38 kap. 17 § andra meningen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

15 §

Beslut som avses i 14 § får inte överklagas innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

16 §

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den enskilde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den enskilde ange vilket beslut som begärs omprövat och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

17 §

Kriminalvården
prövar
om

skrivelsen med
begäran
om

omprövning har kommit in i rätt
117

tid. Om skrivelsen har kommit in
Prop. 2004/05:176

för sent skall den avvisas, om inte
Bilaga 4

förseningen
beror
på
att

myndigheten lämnat den enskilde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

18 §

Beslut som avses i 14 § överklagas till den länsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt är belägen där den enskilde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överprövning av beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall då i stället gälla Kriminalvården.

118

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. 1

dels att i 25, 26 och 33 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form,

dels att 8, 11, och 18 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 26 a–26 d §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

8 § 2

Här i riket meddelad dom, varigenom dömts till fängelse, må verkställas i Danmark, Finland, Island eller Norge, om den dömde när verkställighet skall ske är medborgare eller har hemvist i den andra staten. Uppehåller han sig i någon av nämnda stater, må även eljest domen verkställas där, om det med hänsyn till omständigheterna finnes

lämpligast.
Bifalls en framställning om

Bifalls en framställning om

verkställighet av domen i den
verkställighet av domen i den

andra staten, skall kriminalvårds-
andra staten, skall Kriminalvården

styrelsen vid behov ombesörja att
vid behov ombesörja att den

den dömde överförs till den staten .
dömde överförs till den staten.

Styrelsen får därvid begära hjälp
Kriminalvården får därvid begära

av polismyndigheten i den ort där
hjälp av polismyndigheten i den

den dömde uppehåller sig.
ort där den dömde uppehåller sig.

Påträffas den dömde här i riket före frigivningen, får polismyndigheten på begäran av myndighet i den andra staten eller med anledning av där utfärdad efterlysning ombesörja att han överförs till den staten för verkställighet av straffet.

Skall den dömde enligt vad som nu har sagts överföras från Sverige till den andra staten, anses den tid, under vilken han för ändamålet har varit omhändertagen av svensk myndighet, såsom strafftid.

11 § 3

I beslut om anordnande av övervakning skall frivårdsmyndigheten i den ort, där den dömde uppehåller sig eller kan

1 Senaste lydelse av

25 § 1964:548

26 § 1994:437

33 § 1983:226.

2 Senaste lydelse 1983:226.

3 Senaste lydelse 1990:1014.

Kriminalvården skall ha hand om övervakningen och förordna övervakare för den dömde .

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

119

antagas komma att uppehålla sig, utses att handhava övervakningen. Det åligger frivårdsmyndigheten att förordna övervakare för den dömde.

I beslut om anordnande av övervakning skall frivårdsmyndigheten i den ort, där den frigivne uppehåller sig eller kan antas komma att uppehålla sig, utses att handha övervakningen. Det åligger frivårdsmyndigheten att förordna övervakare för den frigivne.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

18 § 4

Kriminalvården skall ha hand om övervakningen och förordna övervakare för den frigivne.

26 a §

Ett beslut får inte överklagas enligt 26 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den dömdes nackdel.

26 b §

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den dömde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den dömde ange vilket beslut som begärs omprövat och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

26 c §

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att

4 Senaste lydelse 1990:1014.
120

myndigheten lämnat den dömde Prop. 2004/05:176 felaktig underrättelse om hur man Bilaga 4

begär omprövning.

26 d §

Kriminalvårdens beslut enligt 26 § överklagas till den länsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den dömde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

Beslut som gäller en person som inte är inskriven vid en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor i landet överklagas till den länsrätt som regeringen bestämmer.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överprövning av beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall då i stället gälla Kriminalvården.

121

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

Härigenom föreskrivs att i 26, 34 a och 41 §§ lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom 1 ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

1 Senaste lydelse av

26 § 2000:460

34 a § 2000:460

41 § 2000:460.

122

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. 1

dels att 30 § skall upphöra att gälla,

dels att i 10, 12, 26 och 29 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form,

dels att 20 och 28 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 30–33 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 § 2

För den som har börjat avtjäna
För den som har börjat avtjäna

fängelse på viss tid skall
fängelse på viss tid skall

Kriminalvårdsstyrelsen
så snart
Kriminalvården så snart det kan

det kan ske fastställa dagen för
göras
fastställa
dagen
för

strafftidens slut. Om
strafftiden
strafftidens slut.
Om
strafftiden

uppgår till mer än en månad skall
uppgår till mer än en månad skall

styrelsen därvid även fastställa den
myndigheten
samtidigt
även

tidigaste tidpunkten då
villkorlig
fastställa
den tidigaste
tidpunkten

frigivning kan komma i fråga samt
då villkorlig
frigivning
kan

tidpunkten för prövotidens utgång.
komma i fråga samt tidpunkten för

prövotidens utgång.

När omständigheterna ger anledning till det, skall beslut enligt första stycket ändras.

28 § 3

När inte annat är angivet meddelar kriminalvårdsstyrelsen de beslut som avses i denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att någon annan kriminalvårdsmyndighet än kriminalvårdsstyrelsen eller en tjänsteman inom kriminalvården får meddela beslut enligt lagen.

Beslut enligt lagen gäller

Kriminalvården meddelar de beslut som avses i denna lag. Beslut enligt lagen gäller omedelbart om inte något annat förordnas.

1 Lagen omtryckt 1990:1010. Senaste lydelse av

10 § 1990:1010

12 § 1982:364

26 § 1981:212

29 § 1994:439

30 § 1995:1698.

2 Senaste lydelse 1998:609.

3 Senaste lydelse 1990:1010. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphör att gälla.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

123

omedelbart om inte något annat förordnas.

Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra ett beslut som någon annan har fattat enligt första stycket andra meningen. Den som beslutet angår får påkalla styrelsens prövning om beslutet har gått honom emot.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

30§

Ett beslut får inte överklagas enligt 29 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den dömdes nackdel.

31 §

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den dömde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den dömde ange vilket beslut som begärs omprövat och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

32 §

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den dömde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

33 §

Kriminalvårdens beslut
enligt

29 § överklagas till den länsrätt

inom
vars
domkrets
den

kriminalvårdsanstalt, det
häkte
124

eller det frivårdskontor är beläget
Prop. 2004/05:176

där den dömde var inskriven när
Bilaga 4

det första beslutet i ärendet

fattades.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överprövning av beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall då i stället gälla Kriminalvården.

125

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 1

dels att 2, 59 a och 61 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 29 a, 43 och 58 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form,

dels att i 45 § ordet ”kriminalvårdsmyndighet” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att i 56 a, 63 och 64 §§ orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form,

dels att 36, 37, 59, 60, och 61 a §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 59 a–59 d §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

36 § 2

Med de begränsningar som följer av gällande bestämmelser och avtal för verksamheten inom kriminalvården har de intagna rätt att i lämplig ordning överlägga med ledningen för den lokala kriminalvårdsmyndigheten i frågor som är av gemensamt intresse för de intagna. De har också rätt att i lämplig ordning sammanträda med varandra för överläggning i sådana frågor. Intagen som hålls avskild från andra intagna får dock deltaga i överläggning eller sammanträde endast om det kan ske utan olägenhet.

Med de begränsningar som följer av gällande bestämmelser och avtal för verksamheten inom kriminalvården har de intagna rätt att på lämpligt sätt överlägga med ledningen för kriminalvårdsanstalten i frågor som är av gemensamt intresse för de intagna. De har också rätt att på lämpligt sätt sammanträda med varandra för överläggning i sådana frågor. En intagen som hålls avskild från andra intagna får dock delta i överläggning eller sammanträde endast om det kan ske utan olägenhet.

1 Lagen omtryckt 1990:1011. Senaste lydelse av

29 a § 2003:1219

43 § 2000:571

56 a § 2001:510

58 § 1990:1011

59 a § 1995:1699

61 § 1998:610

63 § 1999:46

64 § 1998:610.

2 Senaste lydelse 1998:610.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

126

37 § 3

Prop. 2004/05:176

Om en intagen behöver hälso-
Om
en
intagen behöver
hälso-
Bilaga 4

och sjukvård, skall han vårdas
och sjukvård, skall han eller hon

enligt de anvisningar som ges av
vårdas enligt de anvisningar som

läkare.
Kan
erforderlig
ges av läkare. Kan erforderlig

undersökning
och behandling
ej
undersökning och behandling inte

lämpligen ske inom anstalten bör
lämpligen

genomföras

inom

den allmänna
sjukvården
anlitas.
anstalten
bör
den
allmänna

Om det behövs, får intagen föras
sjukvården anlitas. Om det behövs,

över till allmänt sjukhus. Får
får en intagen föras över till ett

hälso- och sjukvårdspersonal inom
allmänt sjukhus. Får hälso- och

kriminalvården
kännedom
om
att
sjukvårdspersonal inom kriminal-

en intagen lider av en sådan
vården kännedom om att en

smittsam sjukdom som enligt 1
intagen lider av en sådan smittsam

kap. 3 § andra stycket smitt-
sjukdom som enligt 1 kap. 3 §

skyddslagen
(2004:168)
utgör
andra
stycket
smittskyddslagen

allmänfarlig
sjukdom,
skall
(2004:168)
utgör
allmänfarlig

styresmannen underrättas, om det
sjukdom,

skall
chefen
för

inte står klart att det inte finns risk
kriminalvårdsanstalten

under-

för smittspridning. Föreskrifter om
rättas, om det inte står klart att det

psykiatrisk
tvångsvård
för
en
inte finns risk för smittspridning.

intagen ges i lagen (1991:1129)
Föreskrifter
om
psykiatrisk

om rättspsykiatrisk vård.

tvångsvård för en intagen ges i

lagen (1991:1129) om rätts-

psykiatrisk vård.

Förlossning av intagen kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus. Om

det behövs, skall kvinnan i god tid före förlossningen överföras dit eller

till annan institution där hon kan erhålla lämplig vård.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt första eller andra

stycket vistas utom anstalt stå under bevakning eller vara underkastad

särskilda föreskrifter.

Beträffande behandlingen av en

Beträffande behandlingen av en

intagen, som har förts över till en
intagen, som har förts över till en

sådan sjukvårdsinrättning som
sådan
sjukvårdsinrättning
som

avses i 6 § första stycket andra
avses i 6 § första stycket andra

meningen
lagen (1991:1129)
om
meningen
lagen
(1991:1129) om

rättspsykiatrisk
vård
för
frivillig
rättspsykiatrisk
vård
för
frivillig

psykiatrisk vård, tillämpas före-
psykiatrisk vård, tillämpas före-

skrifterna i 18–24 §§ lagen
skrifterna i 18–24 §§ lagen

(1991:1128)
om
psykiatrisk
(1991:1128)
om
psykiatrisk

tvångsvård samt bestämmelserna i
tvångsvård samt bestämmelserna i

8 § andra och tredje styckena
8 § andra och tredje styckena

lagen (1991:1129) om rätts-
lagen (1991:1129) om rätts-

psykiatrisk vård om befogenhet för
psykiatrisk vård om befogenhet för

kriminalvårdsstyrelsen

och
Kriminalvården och regeringen att

regeringen att besluta om särskilda
besluta
om
särskilda
restriktioner

restriktioner beträffande en viss
beträffande en viss intagen.

intagen.

3 Senaste lydelse 2004:173.
127

59 § 4

Prop. 2004/05:176

Kriminalvårdsstyrelsens beslut i
Kriminalvårdens
beslut
i
Bilaga 4

särskilda fall enligt denna lag får
särskilda fall enligt denna lag får

överklagas hos allmän förvalt-
överklagas hos allmän förvalt-

ningsdomstol. Beslut i fråga om
ningsdomstol. Beslut i fråga om

vistelse eller verkställighet utanför
vistelse eller verkställighet utanför

anstalt för en intagen för vilken
anstalt för en intagen för vilken

regeringen
har
meddelat
regeringen
har
meddelat

förordnande enligt 31 § överklagas
förordnande enligt 31 § överklagas

dock hos
regeringen. Detsamma
dock hos regeringen. Andra beslut

gäller andra beslut av styrelsen
av Kriminalvården
enligt denna

enligt denna lag än som nu har
lag får inte överklagas.

angetts. Beslut i en fråga som

avses i 29 a § första stycket får

inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I fråga om överklagande av beslut som avses i 49 § första meningen finns bestämmelser i 38 kap. brottsbalken.

59 a §

Ett beslut får inte överklagas enligt 59 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

59 b§

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den enskilde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den enskilde ange vilket beslut som begärs omprövat och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

59 c §

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt

4 Senaste lydelse 2003:1219.
128

tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den enskilde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

59 d §

Kriminalvårdens beslut enligt 59 § överklagas till den länsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den enskilde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

60 § 5

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får flytta över övervakningsnämndens befogenhet enligt 54 och 55 §§ samt Kriminalvårdsstyrelsens befogenhet enligt denna lag i andra fall än som avses i 20 § andra stycket eller 20 a §. Befogenheterna får flyttas över till någon annan kriminalvårdsmyndighet än Kriminalvårdsstyrelsen eller till tjänstemän inom kriminalvården .

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får flytta över övervakningsnämndens befogenhet enligt 54 och 55 §§ till Kriminalvården.

61 a § 6

Kriminalvårdsstyrelsen
eller
Kriminalvården får förordna en

den kriminalvårdsmyndighet
som
väktare
i
ett
auktoriserat

styrelsen
bestämmer
får förordna
bevakningsföretag att, inom ramen

en väktare i ett auktoriserat
för sin anställning där , utföra vissa

bevakningsföretag att, inom ramen
bevakningsuppdrag när en intagen

för sin anställning där utföra vissa
skall vistas utanför anstalten. Om

bevakningsuppdrag , när en intagen
det finns särskilda skäl , får

skall vistas utanför anstalten. Om
förordnandet
även
avse
vissa

det finns särskilda skäl får
bevakningsuppgifter

inom

förordnandet
även
avse
vissa
anstalten.
I
förordnandet
skall

bevakningsuppgifter

inom
uppdragets

art och
omfattning

anstalten.
I
förordnandet
skall
anges. Förordnandet får återkallas.

uppdragets
art och
omfattning

anges. Förordnandet får återkallas.

Väktaren får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på grund av sitt uppdrag har fått veta om enskilds personliga förhållanden eller

5 Senaste lydelse 1998:599.

6 Senaste lydelse 1998:599.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

129

förhållanden av betydelse för rikets säkerhet eller för beivrandet av brott. Prop. 2004/05:176 I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i Bilaga 4 sekretesslagen (1980:100).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överprövning av beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall då i stället gälla Kriminalvården.

130

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. 1

dels att 20 och 21 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 11 a och 26 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att 18, 19 och 22 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 19 a, 19 b, 20 och 21 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 § 2

Om inte annat följer av 16 §,
Om inte annat följer av 16 §, är

meddelas beslut enligt denna lag
det Kriminalvården som meddelar

av Kriminalvårdsstyrelsen
beträf-
beslut enligt denna lag beträffande

fande den som är intagen i en
den som är intagen i en

förvaringslokal
som
står
under
förvaringslokal
som
står under

styrelsens tillsyn.

myndighetens tillsyn.

19 § 3

Kriminalvårdsstyrelsens beslut i
Kriminalvårdens
beslut
i

särskilda fall enligt denna lag får
särskilda fall enligt denna lag får

överklagas hos allmän förvalt-
överklagas hos allmän förvalt-

ningsdomstol.
Andra beslut av
ningsdomstol.
Andra
beslut
av

styrelsen
enligt
denna
lag
Kriminalvården
enligt
denna
lag

överklagas hos regeringen . Beslut
får inte överklagas.

i en fråga som avses i 11 a § första

stycket får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

19 a §

Ett beslut får inte överklagas enligt 19 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

1 Senaste lydelse av

11 a § 2003:1220

20 § 1998:602

21 § 1998:602

26 § 1998:602.

2 Senaste lydelse 1998:602.

3 Senaste lydelse 2003:1220.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

131

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den häktades nackdel.

19 b §

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den häktade fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den häktade ange vilket beslut som begärs omprövat och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

20 §

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den häktade felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

21 §

Kriminalvårdens beslut enligt 19 § överklagas till den länsrätt inom vars domkrets det häkte eller den kriminalvårdsanstalt är belägen där den häktade var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

22 § 4

Kriminalvårdsstyrelsen
eller

den kriminalvårdsmyndighet
som

styrelsen bestämmer får förordna en väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag att, inom ramen för sin anställning där, utföra vissa bevakningsuppdrag när en häktad skall vistas utanför förvaringslokalen. Om det finns särskilda skäl får ett sådant förordnande även avse vissa bevaknings-

4 Senaste lydelse 1998:602.

Kriminalvården får förordna en väktare i ett auktoriserat bevakningsföretag att, inom ramen för sin anställning där, utföra vissa bevakningsuppdrag när en häktad skall vistas utanför förvaringslokalen. Om det finns särskilda skäl , får ett sådant förordnande även avse vissa bevakningsuppgifter inom förvaringslokalen. I förordnandet

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

132

uppgifter inom förvaringslokalen.
skall
uppdragets
art
och

I förordnandet skall uppdragets art
omfattning anges.
Förordnandet

och omfattning anges. Förord-
får återkallas.

nandet får återkallas.

Väktaren får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han på grund av sitt uppdrag har fått veta om enskilds personliga förhållanden eller förhållanden av betydelse för rikets säkerhet eller för beivrandet av brott. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överprövning av beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall då i stället gälla Kriminalvården.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

133

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. 1

dels att i 4 § orden ”en kriminalvårdsmyndighet” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att 7 a § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

7 a § 2

Förvaras den omhändertagne hos en kriminalvårdsmyndighet skall den myndigheten underrätta den polismyndighet som beslutat om omhändertagande så snart det finns skäl att ompröva beslutet.

Förvaras den omhändertagne hos Kriminalvården skall myndigheten underrätta den polismyndighet som beslutat om omhändertagande så snart det finns skäl att ompröva beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

1 Lagen omtryckt 1984:391. Senaste lydelse av 4 § 1998:1751.

2 Senaste lydelse 1998:1751.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

134

Lydelse enligt prop. 2004/05:119

En fråga om passtillstånd för den som avtjänar fängelsestraff enligt 19 § 1 eller står under övervakning enligt 19 § 2 prövas av den lokala kriminalvårdsmyndigheten . Myndigheten får hänskjuta ärendet till övervakningsnämnden för avgörande. Ärendet skall alltid hänskjutas, om kriminalvårdsmyndigheten finner att tillstånd inte bör meddelas. En fråga om passtillstånd för den som genomgår sluten ungdomsvård enligt 19 § 1 prövas av Statens institutionsstyrelse.

8 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 21 och 23 §§ passlagen (1978:302) skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

21 § 1

En fråga om passtillstånd för den som avtjänar fängelsestraff enligt 19 § 1 eller står under övervakning enligt 19 § 2 prövas av Kriminalvården. Myndigheten får hänskjuta ärendet till

övervakningsnämnd för avgörande. Ärendet skall alltid hänskjutas, om Kriminalvården finner att tillstånd inte bör meddelas. Ärenden som gäller den som avtjänar fängelsestraff skall hänskjutas till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den kriminalvårdsanstalt där den intagne är inskriven är belägen. Ärenden som gäller den som står under övervakning skall hänskjutas till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den övervakade är inskriven är beläget. En fråga om passtillstånd för den som genomgår sluten ungdomsvård enligt 19 § 1 prövas av Statens institutionsstyrelse.

Passtillstånd skall vägras, om det skäligen kan antas att den dömde skulle ägna sig åt brottslig verksamhet i samband med en utlandsresa, att han eller hon genom att resa utomlands skulle söka undandra sig fortsatt verkställighet av den ådömda påföljden eller att resan annars skulle motverka hans eller hennes anpassning i samhället.

23 § 2

I
ett
passtillstånd
kan
I ett passtillstånd kan det

föreskrivas att pass får utfärdas
föreskrivas att pass får utfärdas

endast med begränsad giltighet. I
endast med begränsad giltighet. I

ett tillstånd som meddelas av en
ett tillstånd som meddelas av

lokal
kriminalvårdsmyndighet
får
Kriminalvården får dock en sådan

1 Senaste lydelse 1990:1015.

2 Senaste lydelse 1990:1015.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

135

dock en sådan föreskrift meddelas endast om den överensstämmer med vad sökanden har begärt.

föreskrift meddelas endast om den
Prop. 2004/05:176

överensstämmer
med
vad
Bilaga 4

sökanden har begärt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

136

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet 1

dels att i 8, 9, 21, 25 och 26 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården ” i motsvarande form,

dels att i 23 § ordet ”frivårdsmyndigheten” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att 10, 14 och 24 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

10 § 2

Finner kriminalvårdsstyrelsen att hinder ej möter mot verkställighet, beslutar styrelsen att kriminalvård i frihet skall anordnas här i landet. I beslutet skall anges vilken frivårdsmyndighet som skall handha kriminalvården.

Finner Kriminalvården att det inte finns något som hindrar verkställighet, beslutar myndigheten att kriminalvård i frihet skall anordnas här i landet. I beslutet skall det anges var verkställigheten skall handläggas .

14 § 3

Om den främmande staten begär upplysning om hur den dömde har förhållit sig under prövotiden, skall Kriminalvårdsstyrelsen lämna upplysning härom på grundval av uppgifter som styrelsen infordrar från frivårdsmyndigheten.

Begår den dömde nytt brott och döms han under prövotiden av svensk domstol för brottet till påföljd som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 lagen (1998:620) om belastningsregister, skall

Kriminalvårdsstyrelsen sörja för att den främmande staten underrättas om domen.

Har den dömde i annat fall än som avses i andra stycket allvarligt åsidosatt sina åligganden och

1 Senaste lydelse av

23 § 1990:1016

26 § 1983:247.

2 Senaste lydelse 1990:1016.

3 Senaste lydelse 1998:623.

Om den främmande staten begär upplysning om hur den dömde har förhållit sig under prövotiden, skall Kriminalvården lämna upplysning om detta .

Begår den dömde nytt brott och döms han under prövotiden av svensk domstol för brottet till påföljd som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 lagen (1998:620) om belastningsregister, skall

Kriminalvården sörja för att den främmande staten underrättas om domen.

Har den dömde i annat fall än som avses i andra stycket allvarligt åsidosatt sina åligganden och

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

137

finner övervakningsnämnden på grund härav påkallat att åtgärd i fråga om den ådömda påföljden beslutas av myndighet i den främmande staten, skall nämnden göra anmälan härom till Kriminalvårdsstyrelsen. Styrelsen skall sörja för att den främmande staten underrättas om sådan anmälan.

finner övervakningsnämnden på Prop. 2004/05:176 grund av detta påkallat att åtgärd i Bilaga 4

fråga om den ådömda påföljden beslutas av myndighet i den främmande staten, skall nämnden anmäla detta till Kriminalvården. Kriminalvården skall sörja för att den främmande staten underrättas om en sådan anmälan.

24 § 4

Beslutas i den främmande staten ändrade föreskrifter om vad den dömde har att iaktta under prövotiden eller tiden för vård utom anstalt, har beslutet giltighet här i den mån motsvarande beslut skulle ha kunnat meddelas enligt svensk lag och beslutet ej innebär skärpning för den dömde i förhållande till vad som har bestämts här i landet.

Sedan kriminalvården överflyttats, får åtgärd i fråga om den ådömda påföljden beslutas här i landet endast om den dömde här övertygas om annat brott eller behörig myndighet i den främmande staten hit hänskjuter ärende om sådan åtgärd. Hänskjutet ärende upptas av den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde kriminalvården

bedrevs vid tiden för överflyttningen.
Upphör den dömde att ha

Upphör den dömde att ha

hemvist i den främmade staten,
hemvist i den främmade staten,

kan

kriminalvårdsstyrelsen
kan Kriminalvården förordna att

förordna att verkställighet i den
verkställighet i den staten inte

staten ej längre skall äga rum.
längre skall äga rum. Görs inte

Görs ej i anslutning därtill
framställning om verkställighet av

framställning om verkställighet av
domen i annan främmande stat i

domen i annan främmande stat,
samband
med
detta,
skall

skall
styrelsen
förordna
att
Kriminalvården
förordna
att

verkställigheten skall återupptas
verkställigheten
skall återupptas

här
i
landet

av
den
här i landet.

frivårdsmyndighet
som
sist

handhade övervakningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

4 Senaste lydelse 1990:1016.

138

10 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs att i 18 § bötesverkställighetslagen (1979:189) 1 ordet ”kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

1 Senaste lydelse 1983:352.

139

11 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Prop. 2004/05:176

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 21 § sekretesslagen (1980:100) 1
Bilaga 4

skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

21 § 2

Sekretess

gäller
inom
Sekretess

gäller
inom

kriminalvården
för

uppgift

om
kriminalvården
för
uppgift
om

enskilds personliga
förhållanden,
enskilds personliga
förhållanden,

om det kan antas att den enskilde
om det kan antas att den enskilde

eller
någon
honom
närstående
eller någon honom eller henne

lider men eller att fara uppkommer
närstående lider men eller att fara

för att någon utsätts för våld eller
uppkommer för att någon utsätts

annat allvarligt men om uppgiften
för våld eller annat allvarligt men

röjs. Sekretessen gäller dock inte
om
uppgiften
röjs.
Sekretessen

beslut
av Kriminalvårdsstyrelsen
gäller dock inte beslut av

eller
någon
av kriminalvårdens
Kriminalvården , Kriminalvårds-

nämnder och inte heller annat
nämnden eller en övervaknings-

beslut
i ett
kriminalvårdsärende
nämnd.

enligt brottsbalken eller lag-
Sekretess
gäller
också
hos

stiftningen
om
kriminalvård
i
regeringen
i
ärende
om

anstalt.

överförande
av
verkställighet av

Sekretess
gäller

också
hos
brottmålsdom
för
uppgift
om

regeringen
i

ärende

om
enskilds personliga
förhållanden,

överförande
av
verkställighet
av
om det kan antas att den enskilde

brottmålsdom
för
uppgift

om
eller någon honom eller henne

enskilds personliga
förhållanden,
närstående lider men eller att fara

om det kan antas att den enskilde
uppkommer för att någon utsätts

eller
någon
honom
närstående
för våld eller annat allvarligt men

lider men eller att fara uppkommer
om
uppgiften
röjs.
Sekretessen

för att någon utsätts för våld eller
gäller dock inte regeringens beslut

annat allvarligt men om uppgiften
i ärendet.

röjs. Sekretessen gäller dock inte regeringens beslut i ärendet.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beslut som har fattats före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1992:1474.

2 Senaste lydelse 1994:595.

140

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård 1

dels att 11 c § skall upphöra att gälla,

dels att i 8, 10 b, 11 a, 11 b och 19 §§ ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form,

dels att rubriken närmast före 18 § skall lyda ”Överklagande m.m.” dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 19 a–19 d §§, av

följande lydelse.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

19 a §

Kriminalvårdens
beslut
får
inte

överklagas enligt 19 § innan

beslutet
har
omprövats
av

Kriminalvården.

En
sådan

omprövning får begäras av den som

beslutet angår om det har gått

honom
eller
henne emot.
Ett

överklagande av ett beslut som inte

har omprövats skall anses som en

begäran om omprövning.

Vid
omprövning
enligt
denna

paragraf får beslutet inte ändras till

patientens nackdel.

19 b §

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då patienten fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall patienten ange vilket beslut som begärs omprövat och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

1 Senaste lydelse av

8 § 2003:160

10 b § 2000:354

11 a § 2000:354

11 b § 2000:354

19 § 2000:354.

19 c §

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om

141

omprövning har kommit in i rätt
Prop. 2004/05:176

tid. Om skrivelsen har kommit in
Bilaga 4

för sent skall den avvisas, om inte

förseningen
beror
på
att

myndigheten
lämnat
patienten

felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

19 d §

Kriminalvårdens beslut enligt 19 § överklagas till den länsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller den polisarrest är belägen där patienten var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överprövning av beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall då i stället gälla Kriminalvården.

142

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning

Härigenom föreskrivs att i 8 och 16 §§ lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning 1 ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

1 Senaste lydelse av

8 § 1995:737

16 § 1995:87.

143

14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. 1

dels att i 1, 2, 3, 4, 6, och 9 §§ orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

5 § 2

Om det behövs för yttrandet och om inte särskilda skäl talar mot det, får den lokala kriminalvårdsmyndigheten eller den som den lokala kriminalvårdsmyndigheten utsett att bistå med personutredningen ta del av anteckningar och andra handlingar från förundersökningen samt vara närvarande vid förhör som hålls med den misstänkte.

Om det behövs för yttrandet och om inte särskilda skäl talar mot det, får Kriminalvården, eller den person som myndigheten, utsett att bistå med personutredningen , ta del av anteckningar och andra handlingar från förundersökningen samt vara närvarande vid förhör som hålls med den misstänkte.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

1 Senaste lydelse av

1 § 2002:441

2 § 2002:441

3 § 2002:441

4 § 2002:441

6 § 2004:516

9 § 2002:441.

2 Senaste lydelse 2002:441.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

144

15 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll 1

dels att 9 a § skall upphöra att gälla ,

dels att i 6–8, 13 och 15 §§ orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”,

dels att 2, 9, 10, 16, 18 och 18 a §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 9 a–9 d §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

2 § 2

I fall som avses i 1 § får, på ansökan av den dömde, beslutas att fängelsestraffet skall verkställas utanför anstalt. En ansökan får inte bifallas, om den dömde är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt av någon annan anledning än för verkställighet av det straff som ansökan avser eller om särskilda skäl annars talar mot verkställighet utanför anstalt.

Har den dömde tidigare undergått verkställighet utanför anstalt i form av intensivövervakning, får en ansökan bifallas endast om det därefter förflutit en period av minst tre år under vilken den dömde inte begått något brott som har föranlett strängare påföljd än böter.

För verkställigheten utanför
För verkställigheten utanför

anstalt skall gälla vad som
anstalt skall gälla vad som

föreskrivs i denna lag. Verk-
föreskrivs i denna lag. Verk-

ställigheten bedrivs under ledning
ställigheten bedrivs under ledning

av den lokala kriminalvårds-
av Kriminalvården .

myndighet inom vars verksamhets-

område den dömde har sin bostad .

9 § 3

Kriminalvårdsstyrelsen prövar på skriftlig ansökan av den dömde frågan , om denne skall få undergå verkställighet av dom på fängelse utanför anstalt. Styrelsen får föreskriva att frågan i stället skall prövas av en lokal kriminal-

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1998:618

6 § 1998:618

7 § 1998:618

8 § 1998:618

9 a § 1995:1729.

13 § 1998:618

15 § 1998:618.

2 Senaste lydelse 2005:42.

3 Senaste lydelse 2001:509.

Kriminalvården prövar , på skriftlig ansökan av den dömde , frågan om denne skall få undergå verkställighet av dom på fängelse utanför anstalt.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

145

vårdsmyndighet.
Har
ett
beslut

fattats av en lokal kriminal-

vårdsmyndighet får det ändras av

styrelsen. Den som beslutet angår

får
påkalla styrelsens
prövning,

om beslutet gått honom eller

henne emot.

Kriminalvårdens

Kriminalvårdsstyrelsens
beslut
beslut
får

får
överklagas
hos

allmän
överklagas
hos
allmän

förvaltningsdomstol.

förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

9 a §

Ett beslut får inte överklagas enligt 9 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den dömdes nackdel.

9 b §

En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den dömde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den dömde ange vilket beslut som begärs omprövat och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär.

9 c §

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den dömde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

9 d §

Kriminalvårdens beslut enligt 9 § överklagas till den länsrätt inom

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

146

Uppkommer fråga om att upphäva beslut om verkställighet utanför anstalt, får Kriminalvården bestämma att beslutet tills vidare inte skall gälla. Kriminalvårdens beslut gäller omedelbart. Övervakningsnämnden skall senast den första arbetsdagen efter den dag då ett sådant beslut meddelats pröva om det skall bestå. Fastställer inte nämnden beslutet inom den tiden, upphör det att gälla.

vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den dömde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

10 § 4

Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall verkar för att dömda som avses i 1 § informeras om innehållet i denna lag och ombesörja den utredning som behövs för prövningen av en ansökan enligt 9 §.

Kriminalvården skall informera dömda som avses i 1 § om innehållet i denna lag.

16 § 5

Uppkommer fråga om att upphäva beslut om verkställighet utanför anstalt, får den lokala kriminalvårdsmyndighet som leder verkställigheten bestämma att beslutet tills vidare inte skall gälla.

Den lokala kriminalvårdsmyndighetens beslut gäller omedelbart. Övervakningsnämnden skall senast den första arbetsdagen efter den dag då ett sådant beslut meddelades pröva om det skall bestå. Fastställer inte nämnden beslutet inom den tiden, upphör det att gälla.

I fall då beslut om verkställighet utanför anstalt tills vidare inte skall gälla skall övervakningsnämnden skyndsamt ta upp frågan om upphävande av beslutet till slutlig prövning.

Beslut enligt denna paragraf får inte meddelas efter den fastställda dagen för strafftidens slut.

18 § 6

Den dömde får överklaga den lokala kriminalvårdsmyndighetens beslut enligt 13 § hos den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde den lokala kriminalvårdsmyndigheten är verksam.

Den dömde får överklaga

Kriminalvårdens beslut enligt 13 § hos den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den dömde är inskriven är beläget .

4 Senaste lydelse 1998:618.

5 Senaste lydelse 1998:618.

6 Senaste lydelse 1998:618.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

147

18 a § 7
Prop. 2004/05:176

Frågor som avses i 15 och 16 §§
Frågor som avses i 15 och 16 §§
Bilaga 4

prövas av den övervakningsnämnd
prövas av den övervakningsnämnd

inom vars verksamhetsområde den
inom vars verksamhetsområde det

lokala
kriminalvårdsmyndighet
frivårdskontor där den dömde är

som
leder
verkställigheten är
inskriven är beläget . Om det finns

verksam. Om det finns särskilda
särskilda skäl, får även en annan

skäl,
får
även
en
annan
övervakningsnämnd pröva sådana

övervakningsnämnd pröva sådana
frågor.

frågor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överprövning av beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall då i stället gälla Kriminalvården.

7 Senaste lydelse 1998:618.

148

16 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister

Härigenom föreskrivs att i 10 och 13 §§ lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister 1 ordet ”Kriminalvårdsstyrelsen” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

1 Senaste lydelse av

10 § 2000:362

13 § 2000:362.

149

17 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården

dels att 3, 4 och 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 12 § skall lyda ”Överklagande m.m.”, dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 13–16 §§ av

följande lydelse.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

3 §

En myndighet inom kriminal-
Kriminalvården
får
behandla

vården får behandla person-
personuppgifter
bara
om det

uppgifter bara om det behövs för
behövs för att

att

1. myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med vad som föreskrivs i lag eller förordning,

2. underlätta tillgången till sådana uppgifter om verkställighet av påföljd eller häktning som rättsväsendets myndigheter behöver, eller

3. upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som en åtgärd enligt 1 § första stycket 2–9 pågår.

Personuppgifter som behandlas enligt första stycket får också behandlas om det behövs för tillsyn, planering, uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheten.

4 §

Den myndighet som utför en
Kriminalvården
är
person-

behandling
av
personuppgifter är
uppgiftsansvarig.

personuppgiftsansvarig. Kriminal-

vårdsstyrelsen är dock personupp-

giftsansvarig
för
behandling
av

uppgifter som sker gemensamt för

myndigheterna
inom kriminal-

vården .

12 §

En
myndighets beslut
om
Kriminalvårdens
beslut
om

rättelse och om information enligt
rättelse och om information enligt

26
§

personuppgiftslagen
26
§
personuppgiftslagen

(1998:204)
får
överklagas
hos
(1998:204)
får överklagas
hos

allmän förvaltningsdomstol.

allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

13 §

Ett beslut får inte överklagas

enligt 12 § innan beslutet har

omprövats av Kriminalvården. En

sådan omprövning får begäras av
150

den som beslutet angår om det har
Prop. 2004/05:176

gått honom eller henne emot. Ett
Bilaga 4

överklagande av ett beslut som

inte har omprövats skall anses

som en begäran om omprövning.

Vid
omprövning
enligt
denna

paragraf får beslutet inte ändras

till den enskildes nackdel.

14 §

En
begäran om
omprövning

skall vara skriftlig och ha kommit

in till Kriminalvården inom tre

veckor från den dag då den

enskilde fick del av beslutet. I

begäran om omprövning skall den

enskilde ange vilket beslut som

begärs
omprövat
och
vilken

ändring i beslutet som han eller hon begär.

15 §

Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den enskilde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning.

16 §

Kriminalvårdens beslut enligt 12 § överklagas till den länsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den enskilde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

Beslut som gäller en person som inte är inskriven vid en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor i landet överklagas till den länsrätt som regeringen bestämmer.

151

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överprövning av beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall då i stället gälla Kriminalvården.

152

18 Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)

Härigenom föreskrivs att i 6 kap. 11 och 12 §§ smittskyddslagen (2004:168) orden ”den lokala kriminalvårdsmyndigheten” skall bytas ut mot ordet ”Kriminalvården”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Prop. 2004/05:176

Bilaga 4

153

Lagrådets yttrande
Prop. 2004/05:176

Bilaga 5

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2005-06-09

Närvarande: f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist, justitierådet

Torgny Håstad och regeringsrådet Bengt-Åke Nilsson.

Enligt en lagrådsremiss den 26 maj 2005 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

4. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,

5. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,

7. lag om ändring i lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.,

8. lag om ändring i passlagen (1978:302),

9. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet,

10. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

11. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

12. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

13. lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning,

14. lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.,

15. lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll,

16. lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister,

17. lag om ändring i lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården,

18. lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Annika Lowén.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet :

Lagförslag nr 1, 2, 4, 5, 6, 12, 15 och 17

Enligt de ovannämnda lagförslagen införs särskilda bestämmelser om

omprövning av beslut som fattas av den nya myndigheten

Kriminalvården rörande enskilda inskrivna vid kriminalvårdsanstalt,

häkte eller frivårdskontor. Den föreslagna regleringen innebär att

överklagande till förvaltningsdomstol av dessa beslut förbjuds. Ett sådant

beslut skall i stället på den enskildes begäran omprövas av

Kriminalvården. Omprövningsbeslut skall sedan kunna överklagas till

förvaltningsdomstol. Med detta system följer också en del nya

bestämmelser om behörighet att begära omprövning, om tidsfrist och
154

formkrav för omprövning samt om förfarandet vid omprövning. Den nya
Prop. 2004/05:176

ordningen med ett utbyggt omprövningsförfarande innefattar avvikelse
Bilaga 5

från vad som gäller beträffande omprövning och överklagande enligt

förvaltningslagen (1986:223). I några avseenden, såsom beträffande

behörighet att begära omprövning samt tidsfristen och de formella kraven

på en omprövningsbegäran, är bestämmelserna utformade på

motsvarande sätt som gäller för överklagande enligt förvaltningslagen.

I lagrådsremissen hänvisas till att liknande omprövningsförfaranden

som det som nu föreslås finns på vissa andra lagstiftningsområden,

nämligen taxeringsområdet och socialförsäkringsområdet. I remissen

berörs emellertid inte direkt hur ordningen med obligatorisk omprövning

efter
begäran
därom
förhåller
sig
till
förvaltningslagens

omprövningsregler. Enligt Lagrådets mening får dock antas att de aktuella bestämmelserna är att betrakta som specialbestämmelser som enligt 3 § förvaltningslagen skall tillämpas i stället för omprövningsbestämmelserna i 27 och 28 §§ den lagen. Ett sådant betraktelsesätt, där regleringen uppfattas som ett självständigt system för omprövning, synes vara allmänt godtaget för både skatte- och socialförsäkringsområdena (se Hellners – Malmqvist, Förvaltningslagen, 2003 s. 62 och 339). Samtidigt bör det vara så, att förvaltningslagens allmänna förfaranderegler blir att tillämpa i andra närliggande avseenden, t.ex. beträffande överklagande, i den mån några särregler därom inte inrymts i respektive specialförfattning. Frågeställningen om relationen mellan nu föreslagna bestämmelser och förvaltningslagens regelsystem bör belysas under lagstiftningsärendets fortsatta behandling.

I punkt 2 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till nu aktuella lagförslag anges att äldre föreskrifter fortfarande gäller för överprövning av beslut som har fattats före ikraftträdandet samt att vad som sägs där (dvs. i de äldre föreskrifterna) om Kriminalvårdsstyrelsen då i stället skall gälla den nya myndigheten Kriminalvården. Med ordet ”överprövning” avses enligt vad som har upplysts vid lagrådsföredragningen att täcka in såväl den prövning Kriminalvårdsstyrelsen enligt gällande rätt gör av en annan kriminalvårdsmyndighets beslut som allmän förvaltningsdomstols prövning efter överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut. Jfr dock den mer begränsade innebörden av institutet överprövning enligt beskrivningen i remissens avsnitt 8.2.2.

Enligt Lagrådets mening skulle den avsedda innebörden komma tydligare till uttryck om punkt 2 ges följande lydelse.

”Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården.”

Övergångsbestämmelserna bör beröras i författningskommentaren.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

155

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 juni 2005

Närvarande: Statsministern Persson, statsråden Ringholm, Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström, Sommestad, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Österberg, Orback och Baylan

Föredragande: statsrådet Bodström

Regeringen beslutar proposition prop. 2004/05:176 Kriminalvården – en myndighet.

Prop. 2004/05:176

156