Prop. 2005/06:208

1

Regeringens proposition

2005/06:208

Svenskt deltagande i Förenta nationernas insats i

Libanon

Prop.

2005/06:208

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 28 september 2006

Göran Persson

Carin Jämtin

(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen medger att regeringen ställer en

svensk väpnad styrka bestående av högst 200 personer till förfogande för

deltagande inom ramen för UNIFIL under sex månader. I propositionen

redogörs för den senaste utvecklingen i Libanon, det svenska

engagemanget i Libanon, Förenta nationernas insats i Libanon (UNIFIL)

samt förberedelserna för ett svenskt deltagande i insatsen med en väpnad

styrka. Vidare föreslås att riksdagen beslutar om förkortad motionstid.

Prop. 2005/06:208

2

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3

2 Ärendet och dess beredning...............................................................4

3 Den senaste utvecklingen i Libanon..................................................5

4 Svenska insatser i Libanon ................................................................6

5 Förenta nationernas insats i Libanon, UNIFIL..................................7

6 Sveriges deltagande i UNIFIL...........................................................8

7 Rättsliga frågor ..................................................................................9

8 Regeringens överväganden..............................................................10

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 september 2006.12

Prop. 2005/06:208

3

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk

väpnad styrka bestående av högst 200 personer till förfogande för

deltagande inom ramen för Förenta nationernas insats i Libanon

(UNIFIL) under sex månader i operationsområdet.

Vidare föreslår regeringen att riksdagen beslutar förkorta motionstiden

till sju dagar.

Prop. 2005/06:208

4

2 Ärendet och dess beredning

Den 11 augusti 2006 antog FN:s säkerhetsråd enhälligt resolution 1701

(2006) om Libanon och situationen i Mellanöstern. Resolutionen antogs

efter en månads stridigheter som inleddes den 12 juli 2006 mellan den

israeliska armén och den shiamuslimska milisen Hizbullah.

Genom resolution 1701 utökas ramen för den befintliga FN-insatsen i

Libanon, United Nations Interim Forces, (UNIFIL) från 2 000 personer

till maximalt 15 000 personer, med främsta syfte att bistå den libanesiska

regeringen att etablera kontroll över landets hela territorium.

Den 18 augusti överlämnade FN:s generalsekreterare en rapport till

FN:s säkerhetsråd avseende utvecklingen i Libanon och genomförandet

av resolution 1701. Generalsekreterarens andra rapport om

genomförandet av resolution 1701 lämnades till säkerhetsrådet den 12

september.

Sverige fick redan dagarna efter det att resolution 1701 antogs en

informell förfrågan från FN om att bidra militärt till insatsen, i första

hand i form av ett marint förband. Diskussion har förts om samverkan

med andra länder, däribland med Tyskland som förutses leda den marina

delen av UNIFIL-insatsen.

Inför mötet i Europeiska unionens råd den 25 augusti sökte regeringen

stöd i riksdagens EU-nämnd för att tillkännage den svenska regeringens

inriktning att bidra med en marin styrka till UNIFIL. Regeringen erhöll

stöd för detta i EU-nämnden och tillkännagav därmed denna inriktning

vid rådsmötet den 25 augusti, där även FN:s generalsekreterare deltog.

Sverige informerade formellt FN-sekretariatet vid truppbidragarmöte i

New York den 28 augusti om erbjudandet att under sex månader bidra

till UNIFIL med en marin enhet i form av en korvett och en reducerad

underhålls- och ledningsresurs, förutsatt att riksdagen ger sitt

godkännande.

Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) anvisade den 29 augusti

Försvarsmakten att påbörja planering och förberedelser för att stödja

FN:s insats i Libanon (Fö2006/2016/MIL) under sex månader, med ett

marint bidrag bestående av en korvett med en reducerad underhålls- och

ledningsresurs i enlighet med villkor 1 för anslaget 6:1 Förbandsverksamhet

och beredskap m m, anslagspost 1 i Försvarsmaktens

regleringsbrev för 2006. Försvarsmakten redovisade sitt svar den

14 september 2006.

Den libanesiska regeringens begäran om att UNIFIL även ska

inkludera marina komponenter inkom till FN den 6 september.

Den 21 september bekräftade FN/DPKO officiellt det svenska marina

bidraget.

Regeringens målsättning är att det svenska bidraget skall kunna vara

på plats i mitten av oktober månad.

Den svenska marina komponenten

kan, tack vare dess höga kvalitet och den roll den skulle ha för

genomförande av UNIFIL:s mandat i enlighet med resolution 1701, ge

ett värdefullt bidrag till UNIFIL,. Ett snabbt och kraftfullt internationellt

stöd är viktigt för att den libanesiska regeringen ska kunna skaffa sig

kontroll över hela landets territorium. En fördröjning av truppbidragen

till UNIFIL skulle kunna komma att äventyra arbetet med att i ett första

skede stabilisera läget i framförallt södra Libanon. Utvecklingen i

Prop. 2005/06:208

5

Libanon har påverkan utanför landets gränser och kan ha effekter på

andra pågående konflikter i regionen, inklusive den israelisk-palestinska

konflikten. För att det svenska förbandet skall kunna vara på plats i

enlighet med önskemål från FN föreslår regeringen att riksdagen beslutar

om förkortad motionstid om sju dagar.

3 Den senaste utvecklingen i Libanon

Den 12 juli 2006 dödades åtta och tillfångatogs två israeliska soldater av

Hizbullah i samband med en attack över den israelisk-libanesiska

gränsen. Händelsen utlöste storskaliga motåtgärder från israelisk sida och

ledde till stridigheter mellan Hizbullah och Israel som varade i 34 dagar.

Libanesisk infrastruktur såsom flygplatser, broar och vägar förstördes av

israeliska bombningar. Särskilt hårt drabbades södra Libanon och delar

av Beirut. Norra Israel utsattes för ett mycket stort antal raketattacker

från Hizbullah.

Civila i såväl Israel som Libanon har dödats och skadats av

stridigheterna. På libanesisk sida har konflikten krävt omkring 1 200 liv

och skadat över 4 100 samt orsakat en allvarlig humanitär situation.

Sverige kritiserade Israels motåtgärder för att vara oproportionerliga och

fördömde Hizbullahs raketattacker mot civila mål.

Den politiska situationen i Libanon har kopplingar utanför landets

gränser, vilket i sin tur kan påverka fred och säkerhet i regionen.

Situationen i Libanon har präglats av inrikespolitiska motsättningar, vilka

förstärkts efter mordet på förre premiärministern Rafik Hariri i februari

2005. Efter det syriska, militära tillbakadragandet från Libanon 2005 har

premiärminister Fouad Siniora försökt stävja dessa motsättningar genom

en nationell dialog. En av huvudpunkterna i denna process har varit

genomförandet av säkerhetsrådets resolution 1559 (2004) som skall

möjliggöra för den libanesiska regeringen att ta full kontroll över sitt

territorium, och som också inkluderar krav på avväpning av alla miliser.

FN:s säkerhetsråd antog enhälligt resolution 1701 den 11 augusti 2006.

Förutom att kräva ett omedelbart upphörande av fientligheterna mellan

Hizbullah och Israel underströks i resolutionen vikten av att den

libanesiska regeringen återupprättar suveräniteten över hela sitt

territorium i enlighet med 1989 års Taif-avtal och säkerhetsrådets

resolutioner 1559 och 1680, som föreskriver att alla inhemska och

utländska beväpnade grupper i Libanon skall avväpnas. Resolution 1701

fastställer även att ett förstärkt UNIFIL, uppgående till maximalt 15 000

personer, skall bistå den libanesiska armén i att överta kontrollen av

södra Libanon parallellt med ett israeliskt tillbakadragande.

Sedan vapenvilan trädde i kraft har sporadiska stridigheter mellan

Hizbullah och Israel förekommit. Israel har genomfört överflygningar

över libanesiskt territorium.

Situationen är labil och det är angeläget att

UNIFIL snabbt stärks så att styrkan kan bistå den libanesiska

försvarsmakten i enlighet med mandatet i resolution 1701. Den sjö- och

luftblockad som Israel införde mot Libanon i samband med att kriget

inleddes har lyfts i början av september. Detta har kunnat ske tack vare

ett bilateralt arrangemang där ett antal länder under en övergångsperiod,

Prop. 2005/06:208

6

och till dess att UNIFIL innefattar marina komponenter, verkar för att

upprätthålla det förbud mot införsel av vapen utan den libanesiska

regeringens samtycke som infördes genom resolution 1701.

4 Svenska insatser i Libanon

Sverige har bidragit med motsvarande 84,2 miljoner kronor till de

humanitära insatserna i Libanon. Av denna finansiering är 49,6 miljoner

kronor avsatta för de stödinsatser för FN:s hjälparbete i Libanon som

Statens räddningsverk (SRV) genomför. Sverige är, efter Frankrike och

Tyskland, i dagsläget tredje största EU-givare till FN:s appell, och tredje

största givare efter Storbritannien och Frankrike sett till det totala

humanitära biståndet. Svenska insatser genomförs och planeras nu för

tidig återuppbyggnad.

SRV har bidragit med lastbilar och förare i de lastbilskonvojer som kör

mat och medicin för World Food Program (WFP) och har även utbildat

lokala förare. Vidare har lastbilar ställts till UNHCR:s förfogande i

Libanon. Utöver detta deltog SRV tidigt med personal som har särskild

kompetens inom min- och ammunitionshanteringsområdet.

Som en följd av tidigare konflikter finns ett stort antal landminor,

klusterbomber och annan oexploderad ammunition (OXA:s) i Libanon.

Enligt den senaste inventeringen (före sommarens stridigheter) fanns

landminor och OXA i 22 av Libanons 24 distrikt.

Detta problem har ytterligare förvärrats, vilket förutom att utgöra ett

hot mot människorna i området också försvårar de humanitära

hjälporganisationernas möjligheter att verka. Situationen är mycket

komplex ur röjningssynpunkt. Mängder av OXA:s ligger i rasmassorna

runt skolor, sjukhus och bostäder. FN beskriver problemet som mycket

allvarligt.

SRV har bidragit till minhanteringsprogrammet i södra Libanon under

en stor del av 2000-talet, främst genom kontrakt med FN för att hjälpa

landet med att röja landminor och OXA.

SRV har mottagit en förfrågan från UN Mine Action Service

(UNMAS) avseende stöd till olika minhanteringsinsatser. Med

finansiering från Sida har SRV påbörjat en insats i Libanon under augusti

månad. Regeringen har beslutat att uppdra till SRV att utöka detta stöd

under en 12-månadersperiod.

Målet med den utökade insatsen är att stödja FN och internationella

organisationer med expertis, att identifiera och bedöma säkerhetsrisker

för FN, internationella organisationer och lokalbefolkning samt röja

prioriterade områden och infrastruktur. Den totala kostnaden för denna

insats uppgår till 30 miljoner kronor och omfattar 35 personer. Behovet

av insatsen brådskar och regeringen bedömer insatsen som prioriterad då

den på ett effektivt sätt kan bidra till att förbättra det libanesiska folkets

situation och bidra till att återuppbyggnaden av landet kan komma igång

så snart som möjligt.

Regeringen undersöker även andra möjligheter att

bidra med civila insatser till Libanon. Därtill stod regeringen värd för en

konferens i Stockholm den 31 augusti som fokuserade på humanitära

insatser och tidig återuppbyggnad i Libanon. Vid denna konferens

Prop. 2005/06:208

7

gjordes internationella utfästelser om dryga 900 miljoner US-dollar för

Libanons tidiga återuppbyggnad.

5 Förenta nationernas insats i Libanon, UNIFIL

Förenta nationernas insats i Libanon, UNIFIL, etablerades 1978 av FN:s

säkerhetsråd genom resolutionerna 425 (1978) och 426 (1978) för att

bekräfta det israeliska tillbakadragandet från Libanon, återskapa

internationell fred och säkerhet i området, samt bistå den libanesiska

regeringen i dess arbete med att återta kontrollen över hela sitt

territorium. Säkerhetsrådet bekräftade år 2000 det israeliska

tillbakadragandet. Efter en dryg månads stridigheter under juli–augusti

2006 antog säkerhetsrådet resolution 1701.

Resolution 1701 fastställer att situationen i Libanon utgör ett hot mot

internationell fred och säkerhet, och är inriktad på att Libanon skall

återupprätta suveräniteten över hela sitt territorium. I resolutionen

förutses att den israeliska armén skall dra sig tillbaka från södra Libanon

parallellt med att Libanons armé tillsammans med UNIFIL stegvis

övertar kontrollen i de södra delarna av landet. Behovet av en villkorslös

frigivning av de tillfångatagna israeliska soldaterna nämns, liksom av att

lösa frågan om libanesiska fångar i Israel. I resolutionen slås ett antal

principer och element fast som skall ligga till grund för en långsiktig

lösning av konflikten. Hänvisning görs bland annat till nödvändigheten

av att berörda parter genomdriver säkerhetsrådsresolution 1559 och

1680. Resolution 1701 klargör att förändringen av UNIFIL:s omfattning

och mandat sker efter en förfrågan från Libanons regering. Det tidigare

mandatet för UNIFIL kompletteras genom resolution 1701 med ett antal

nya uppgifter. Utöver tidigare uppgifter skall UNIFIL bland annat även

- övervaka upphörandet av fientligheterna

- åtfölja och bistå den libanesiska armén när den sätts in i södra

Libanon, vilket skall ske parallellt med att Israels armé drar sig tillbaka

från området

- verka för att humanitära insatser kan nå ut till behövande och att

återvändande av flyktingar från kriget kan ske på ett säkert sätt

- bistå Libanons regering, på dess förfrågan, i arbetet med att säkra

Libanons gränser för att förhindra införsel av vapen eller liknande som

inte godkänts av regeringen

- säkerställa att operationsområdet inte används för någon form av

fientliga handlingar

- skydda FN:s personal, resurser, inrättningar och materiel- skydda

civila som står under direkt hot om fysiskt våld

Avseende mandatet för insatsen ingår inte avväpnandet av Hizbullah

enligt FN. Detta är en uppgift för den libanesiska regeringen, enligt

resolution 1559.

Därtill slås fast i resolutionen att UNIFIL skall utökas från 2 000 till

maximalt 15 000 personer.

Utöver det svenska militära bidraget till insatsen förutses att ett stort

antal stater kommer att bistå FN med militära förband för den utökade

insatsen i Libanon. Italien har åtagit sig att bidra med upp till 2 500

Prop. 2005/06:208

8

personer till insatsen och Frankrike med 2 000 personer. Därtill har

ytterligare ett stort antal EU-stater gjort utfästelser om att bidra med

militära förband till UNIFIL. Även Norge planerar för att bidra med en

marin enhet. Bland de icke-europeiska länder som gjort större åtaganden

finns Malaysia, Indonesien, Nepal och Bangladesh.

UNIFIL kommer fram till den sista februari 2007 att stå under fransk

ledning. Därefter kommer Italien att ta över ledningsansvaret. I FNsekretariatet

i New York inrättas en särskild enhet för styrning av

UNIFIL. Denna enhet kommer inledningsvis att ledas av en italiensk

general.

6 Sveriges deltagande i UNIFIL

Försvarsmakten har som möjligt svenskt bidrag redovisat ett förband

bestående av en korvett med reducerad underhålls- och ledningsresurs.

Därtill avser Sverige även att placera stabsofficerare vid relevanta staber.

Den svenska korvetten avses ingå i en multinationell marin insatsstyrka,

under annan nations ledning. Nuvarande inriktning är att Tyskland skall

leda den marina insatsen.

Tillsammans med resolution 1701 är de nu fastställda dokumenten om

övergripande operativ inriktning (concept of operations) och

insatsreglerna (rules of engagement) centrala för att fastställa de exakta

uppgifterna för UNIFIL som helhet, medan de specifika uppgifterna för

den svenska enheten kommer att utarbetas inom ramen för det

stabsarbete som det land som leder den marina delen av insatsen ansvarar

för.

Fortfarande pågår arbetet med att fastställa sjukvårdsresurserna för

insatsen, liksom styrkans geografiska placering under insatsen. Utifrån

den begäran om marina insatser som inkommit från Libanon till FN

kommer de närmare förutsättningarna för den marina delen av insatsen

att preciseras ytterligare, i första hand i samverkan mellan Libanon och

FN. Dessa utestående frågor kommer att behöva klargöras under den

förberedelseprocess som pågår fram till riksdagsbeslut.

Det finns för närvarande inga indikationer som tyder på att det svenska

förbandet kommer att utsättas för högre risk än personal i någon av de

andra internationella insatser där Sverige deltar för närvarande. Utifrån

det svenska förbandets förmåga till underrättelseinhämtning med

kvalificerade sensorer och möjlighet till vapenverkan gör

Försvarsmakten bedömningen att hot- och risknivån i insatsområdet är

hanterbar.

Försvarsmakten kommer successivt att fördjupa sin hot- och riskanalys

för det svenska bidraget till UNIFIL, i takt med att uppgifter och

befogenheter klargörs i samråd med FN och det land som leder insatsen.

Under försämrade säkerhetsförhållanden är det viktigt att regeringen

har möjlighet att tillfälligt förstärka den militära insatsen. Förstärkning

kan omfatta såväl tillförsel av personal och materiel som undsättning och

evakuering.

En evakuerings- och förstärkningsinsats till stöd för den

militära insatsen måste vara anpassad till den unika situationen. Detta gör

att det i förväg är svårt att uppskatta omfattningen och kostnaderna för en

Prop. 2005/06:208

9

sådan insats. Mot denna bakgrund söker regeringen riksdagens

medgivande för en personalram om högst 200 personer.

Regeringen beräknar att kostnaden för ett svenskt bidrag omfattande en

korvett med reducerad underhålls- och ledningsresurs uppgår till högst

150 miljoner kronor för 2006 och 2007. Beräkningen baseras på en

insatstid i operationsområdet om sex månader. Utgifterna för bidraget

och en eventuell förstärknings- och/eller evakueringsinsats skall belasta

det sjätte utgiftsområdet, anslaget 6:1 Förbandsverksamhet, beredskap

och fredsfrämjande truppinsatser m.m. Ett svenskt deltagande med det

aktuella militära förbandet enligt ovan förutsätter att det sker inom ramen

för FN:s insats i Libanon, UNIFIL, och att FN lämnar formellt samtycke

till bidraget i enlighet med gängse procedurer för FN:s militära insatser.

FN bekräftade i verbalnot den 21 september det svenska marina bidraget

till UNIFIL.

7 Rättsliga frågor

En förutsättning för ett svenskt deltagande i den FN-ledda militära

insatsen i Libanon är att insatsens mandat och det militära ingripandet är

i överensstämmelse med folkrätten. FN:s säkerhetsråd antog den 11

augusti 2006 resolution 1701 som bemyndigar en kvantitativ och

kvalitativ förstärkning av UNIFIL. Resolution 1701 fastställer att

situationen i Libanon utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet.

De ursprungliga resolutionerna om inrättande av UNIFIL, resolution

425 och 426 från 1978, innehåller en uppmaning till Israel om

tillbakadragande av trupp från Libanon samt ett mandat för UNIFIL att

övervaka detta tillbakadragande. Uppgifterna för UNIFIL enligt

resolution 425 och 426 omfattas även av den nya resolutionen 1701.

Relevanta FN-resolutioner som upprättar UNIFIL är resolution 426 och

1701.

I resolution 1701 görs även hänvisningar till resolution 1559 och 1680.

Dessa resolutioner uppmanar berörda parter att dra tillbaka trupper ur

Libanon samt att avväpna alla väpnade grupper i landet. I resolution

1701 upprepas denna uppmaning till berörda parter. Mandatet för

UNIFIL omfattar dock inte de frågor som berörs i resolutionerna 1559

och 1680, dvs. avväpning av väpnade grupper.

Planeringen för ett utökat UNIFIL i enlighet med resolution 1701 har

inbegripit detaljerade diskussioner kring mandatet för insatsen.

Regeringens samlade bedömning är att förutsättningarna för den

planerade insatsen är sådana att det inte finns några hinder för svensk

medverkan i UNIFIL. Styrkan ges i resolutionen ett mandat och ett

bemyndigande att i nära samarbete med libanesiska regeringen och

försvarsmakten övervaka vapenstilleståndet, tillförsäkra humanitärt

tillträde till civila och att, efter förfrågan, hjälpa libanesiska regeringen

att säkra Libanons gränser för att förhindra att införsel av vapen eller

likartad materiel sker utan den libanesiska regeringens samtycke.

Libanons regering har samtyckt till insatsen i stort. Merparten av

styrkans uppgifter baseras på detta samtycke. Det nya mandatet för

UNIFIL har dock också delar som faller under kapitel VII i FN-stadgan.

Prop. 2005/06:208

10

FN-styrkan har nämligen rätt att i vissa situationer vidta åtgärder av

fredsframtvingande natur, inklusive en rätt till våldsanvändning. Denna

rätt har UNIFIL bl.a. för att stoppa fientliga handlingar i

operationsområdet, motstå den eller de som försöker att med våld

förhindra genomförandet av UNIFIL:s mandat, för att skydda FN:s

personal och för att skydda civila som står inför omedelbart hot om

fysiskt våld. Således kan styrkan i enlighet med uppställda insatsregler

komma att använda våld utöver fredsbevarande styrkors rätt till

självförsvar.

Sverige har som bidrag till UNIFIL anmält en korvett med reducerad

underhålls- och ledningsresurs. Bidraget är att bedöma som en väpnad

styrka i regeringsformens mening. Den svenska personalen som ingår i

UNIFIL kan med stöd av de för insatsen kommande insatsreglerna

tillgripa tvångsmedel som går utöver nödvärn för att genomföra

säkerhetsrådets mandat. Eftersom den svenska väpnade styrkan inte ställs

till UNIFIL:s förfogande enbart för fredsbevarande verksamhet, måste

riksdagen enligt 10 kap. 9 § regeringsformen lämna medgivande till

insatsen.

De närmare förutsättningarna för ett svenskt deltagande i UNIFIL

kommer att regleras i ett avtal (Memorandum of Understanding) mellan

Sverige och FN som reglerar de interna förhållandena mellan Sverige

och UNIFIL. Det svenska deltagandet förutsätter ett sådant avtal.

8 Regeringens överväganden

Skälen för regeringens förslag: Antagandet av resolution 1701 har

medfört att stridigheterna mellan den israeliska armén och Hizbullah i

stort sett har upphört. Resolutionen kan lägga grunden för en långsiktigt

hållbar fred mellan Israel och Libanon samt bidra till en positiv

utveckling i Mellanöstern. Resolutionen är framförallt inriktad på att

Libanon skall återupprätta suveräniteten över hela sitt territorium. I

resolutionen anges att den israeliska armén skall dra sig tillbaka från

södra Libanon, samtidigt som den libanesiska armén tillsammans med

UNIFIL parallellt övertar kontrollen i de södra delarna av landet. I

resolution 1701 uppmanas Libanons regering att säkra sina gränser för att

förhindra införsel av vapen utan godkännande av regeringen. UNIFIL:s

stöd till den libanesiska armén i kontrollen av gränser är således en

nyckelfråga såväl för UNIFIL som för att verka för stabilitet i Libanon. I

detta avseende kommer det svenska marina bidraget att spela en viktig

roll för genomförandet av resolution 1701.

Genom ett framgångsrikt genomförande av UNIFIL:s mandat bidrar

FN och dess medlemsstater inte bara till att den libanesiska regeringen

tar kontroll över sitt territorium, utan visar också att FN och det

Regeringens förslag:

Regeringen föreslår att riksdagen medger att

regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 200

personer till förfogande för deltagande inom ramen för FN-insatsen i

Libanon (UNIFIL) under sex månader i operationsområdet.

Prop. 2005/06:208

11

internationella samfundet kan verka för att skapa säkerhet mellan Israel

och Libanon. Detta skulle kunna stärka FN i dess roll som aktör i

Mellanösternkonflikten i ett brett perspektiv.

För att UNIFIL skall kunna genomföra sitt mandat krävs att

medlemsstaterna ställer upp med resurser i form av kvalificerade och

vältränade militära enheter. FN har tydligt signalerat att man vill se att

UNIFIL blir en insats med brett internationellt deltagande. EU:s

medlemsstater har indikerat en beredskap att bistå FN och UNIFIL med i

storleksordningen 7 000 personer. Därtill har ett antal länder i framförallt

Asien informerat FN om avsikten att bidra med större militära bidrag till

UNIFIL. Den internationella prägel som insatsen genom detta får är

central för dess trovärdighet.

Ett svenskt bidrag till UNIFIL är en konkret signal om Sveriges starka

stöd för FN och det multilaterala systemet, men också för ett ytterligare

stärkt svenskt engagemang för att nå en lösning på

Mellanösternkonflikten.

Prop. 2005/06:208

12

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 september 2006

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden

Ringholm, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Y. Johansson, Bodström,

Sommestad, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson,

Björklund, Holmberg, Jämtin, Österberg, Orback

Föredragande: statsrådet Jämtin

Regeringen beslutar proposition 2005/06:208 Svenskt deltagande i

Förenta nationernas insats i Libanon.