Prop. 2008/09:33

Regeringens skrivelse 2008/09:33

Migration och asylpolitik
Skr.

2008/09:33

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 16 oktober 2008

Maud Olofsson

Tobias Billström (Justitiedepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisas den svenska migrations- och asylpolitiken och statistiska uppgifter för perioden 1 januari 2007–30 juni 2008.

1

Innehållsförteckning
Skr. 2008/09:33

Förkortningar och begreppsförklaringar...................................................
3

1
Inledning...........................................................................................
4

2
Asyl- och skyddsfrågor.....................................................................
6

2.1
Kommenterad statistik över antalet asylsökande ...............
6

2.2
Asylprövning....................................................................
11

2.3
Mottagande av asylsökande .............................................
13

2.4
Bosättning ........................................................................
16

2.5
Återvändandefrågor .........................................................
16

2.6 Ramprogrammet för solidaritet och förvaltning av

migrationsströmmar .........................................................
19

2.7
Övriga frågor rörande skydd ............................................
21

3
Arbetskraftsinvandring, övrig invandring och viseringspolitik ......
25

3.1 Kommenterad statistik över beviljade

uppehållstillstånd .............................................................
25

3.2
Arbetskraftsinvandring.....................................................
26

3.3
Övrig invandring..............................................................
30

3.4
Viseringspolitik................................................................
31

4
Migration och utveckling................................................................
32

4.1
Globala forumet för migration och utveckling.................
33

4.2
Cirkulär migration............................................................
34

5
Övergripande samarbete i EU.........................................................
35

5.1
Migrationsfrågor i EU:s yttre förbindelser.......................
35

5.2
Europeiska migrationsnätverket (EMN) ..........................
36

6
Övrigt internationellt samarbete .....................................................
37

6.1
FN:s flyktingkommissarie, UNHCR................................
37

6.2
International Organization for Migration (IOM)..............
37

6.3 Intergovernmental Consultations on Migration,

Asylum and Refugees (IGC)............................................
39

6.4 International Centre for Migration Policy

Development (ICMPD)....................................................
39

6.5
Söderköpingsprocessen....................................................
40

6.6
Europarådet ......................................................................
40

6.7
Östersjöstaternas råd ........................................................
41

6.8
Nordiskt samarbete ..........................................................
41

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 oktober 2008….42

2

Förkortningar och begreppsförklaringar
Skr. 2008/09:33

CAT
Committee Against Torture, FN:s

kommitté mot tortyr

CDMG
Europarådets styrkommitté för migrationsfrågor

EES
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

EMN
Europeiska migrationsnätverket

ERF
Europeiska flyktingfonden

EUT
Europeiska unionens officiella tidning, t.o.m. den 31

januari 2003, Europeiska gemenskapens officiella

tidning

Genève-
1951 års konvention angående

konventionen
flyktingars rättsliga ställning

GFMD
Globala forumet för migration och

utveckling

ICMPD
International Centre for Migration Policy Development

IGC
Intergovernmental Consultations on

Migration, Asylum and Refugees

ILO
International Labour Organisation,

Internationella arbetsorganisationen

IOM
International Organization for Migration, Internationella

migrationsorganisationen

NSHF
Nordiska samrådsgruppen på hög nivå för flyktingfrågor

OECD
Organisation for Economic Co-operation and

Development, Organisationen för ekonomiskt samarbete

och utveckling

OSSE
Organisationen för säkerhet och

samarbete i Europa

RIF-rådet
Rådet för rättsliga och inrikes frågor

SOU
Statens offentliga utredningar

Tredjeland
Annat land än någon av EU:s medlemsstater

UNHCR
United Nations High Commissioner for

Refugees, FN:s flyktingkommissarie

UNICEF
United Nations Children’s Fund, FN:s

barnfond

VIS
Visa Information System, ett gemensamt

europeiskt system för utbyte av viseringsinformation

3

1
Inledning
Skr. 2008/09:33

Invandringen 2007 blev den största sedan Statistiska centralbyrån började med sina mätningar 1875. Samtidigt var utvandringen den största på över 100 år. Under 2007 invandrade 99 485 personer, varav 45 857 kvinnor och 53 628 män, till Sverige medan 45 418 personer, varav 20 995 kvinnor och 24 423 män, utvandrade. Nettoinvandringen uppgick därmed till cirka 54 000 personer. Även 2006 var det historiskt sett många människor som invandrade och utvandrade.

In- och utvandring 1940-2007

100

90

Invandrare

80

70

60

50

40

30

Utvandrare

20

10

0 1940 1946 1952 1958 1964 1970 1976 1982 1988 1994 2000 2006

I diagrammet ovan redovisas personer – både svenska och utländska medborgare – som har flyttat över landets gränser under respektive kalenderår, med avsikten att bosätta sig inom/utom Sverige under minst ett år.

De migrationspolitiska målen har under den period som omfattas av denna skrivelse varit att värna asylrätten i Sverige och internationellt, att upprätthålla en reglerad invandring, att införa ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring samt att öka harmoniseringen av asyl- och migrationspolitiken i EU.

I budgetpropositionen för 2009 föreslår regeringen ett nytt övergripande mål för migrationspolitiken. Det nya målet är ett förtydligande av den breda politiska inriktning som har lagts fast tidigare av riksdagen. Målet är att säkerställa en långsiktigt hållbar migrationspolitik som inom ramen för den reglerade invandringen värnar asylrätten, underlättar rörlighet över gränser, främjar en behovsstyrd arbetskraftsinvandring, tillvaratar och beaktar migrationens utvecklingseffekter samt fördjupar det europeiska och internationella

samarbetet.

4

I denna skrivelse lämnas en redovisning av den svenska politiken 2007 Skr. 2008/09:33 med avseende på asyl- och skyddsrelaterade frågor, arbetskraftsinvandring, övrig invandring och viseringsfrågor. Det internationella samarbetet, särskilt med avseende på migration och

utveckling samt migrationsfrågorna i EU:s yttre förbindelser redovisas också. Skrivelsen omfattar även första halvåret 2008.

Migrationspolitiken har beröringspunkter med flera andra politikområden, framför allt integrations-, utrikes-, säkerhets- och biståndspolitiken vilket framgår av skrivelsen. Någon närmare redogörelse för integrationspolitiken eller andra politikområden med migrationspolitiska beröringspunkter lämnas dock inte i detta sammanhang.

Haagprogrammet, som antogs av Europeiska rådet 2004, har satt upp målen för utvecklingen av den europeiska migrationspolitiken de senaste åren. Mot bakgrund av att Haagprogrammet löper ut under 2009 har diskussionerna om framtiden för den gemensamma europeiska asyl- och invandringspolitiken aktualiserats det senaste året.

Med syfte att formulera idéer inför framtagandet av ett nytt flerårsprogram tog Tyskland under våren 2007 initiativ till en informell diskussion om framtiden för politikområdet inrikes frågor i den s.k. Framtidsgruppen. I gruppen ingick ministrar från en mindre krets av medlemsstater, däribland Sverige, samt representanter från Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. I juli 2008 presenterade gruppen sin slutrapport som innehåller rekommendationer rörande det nya flerårsprogrammet.

Som ytterligare ett inspel till framtidsdiskussionerna presenterade Frankrike, under sitt ordförandeskap hösten 2008, ett förslag till en europeisk överenskommelse för invandring och asyl i syfte att förstärka samarbetet mellan EU:s medlemsstater. Förslaget innehåller åtaganden inom områdena laglig invandring och integration, olaglig invandring och återvändande, gränskontroll, asyl samt partnerskap med tredjeländer och främjandet av kopplingen mellan migration och utveckling. (Se även Faktapromemoria 2007/08:FPM139, Europeisk pakt för invandring och asyl.)

Kommissionen har bidragit till diskussionerna bland annat genom meddelanden i juni 2008 om en gemensam invandringspolitik för Europa och om en strategisk plan för asylpolitiken med förslag till åtgärder för upprättandet av det gemensamma europeiska asylsystemet och en tidsplan för när åtgärderna ska vidtas.

På det nationella planet har en ny politik för arbetskraftsinvandring med arbetsgivarens behov av arbetskraft som utgångspunkt utvecklats.

En annan prioriterad fråga för regeringen har varit det fortsatta arbetet för att nå ett asylsystem i balans med ett fungerande återvändande för personer med lagakraftvunna avvisnings- eller utvisningsbeslut.

5

2
Asyl- och skyddsfrågor
Skr. 2008/09:33

2.1 Kommenterad statistik över antalet asylsökande

Tillbakablick

Under de första åren på 2000-talet ökade antalet asylsökande till Sverige kraftigt. Åren 2000 till 2002 närmast fördubblades antalet nya asylsökande till cirka 33 000 per år. Antalet nya asylsökande minskade under 2003 och de två följande åren till en nivå som i stort motsvarade den för 2000. Från och med hösten 2006 ökade återigen antalet asylsökande med en utveckling som starkt påminde om den mellan 2000 och 2002.

Antalet nya asylsökande åren 2000-2007

40 000

35 000

30 000

25 000
Prognos

20 000

15 000

10 000

5 000

0

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008

I diagrammet ovan redovisas utvecklingen avseende antalet asylsökande till Sverige under perioden 2000 till och med 2007. Under det första halvåret 2008 har antalet personer som söker asyl minskat och bedömningen för helåret ligger på cirka 25 000.

Handläggningstider inom asylprocessen

Tabellen nedan visar genomsnittliga handläggningstider i dagar för handläggningen av asylärenden från ansökan till lagakraftvunnet beslut.

6

Skr. 2008/09:33

2005
2006
2007

Migrationsverket
244
201
218

Utlänningsnämnden
240

Migrationsdomstolarna

144
123 1

Migrationsöverdomstolen

30
60 1

Totalt
484
375
401

1 Medianvärde

Handläggningstiderna i asylprocessen minskade först i samband med att den nya instans- och processordningen infördes våren 2006, för att sedan öka något igen under 2007. Andelen personer som har beviljats uppehållstillstånd på sin asylansökan i Migrationsverkets grundprövning har under åren 2005–2007 ökat från 13 procent till 48 procent. Under det första halvåret 2008 har andelen därefter minskat till cirka 25 procent.

Grunder för beviljade uppehållstillstånd

Den nuvarande utlänningslagen (2005:716, UtlL) trädde i kraft den 31 mars 2006. I lagen har skyddsgrunderna fått en mer framträdande plats, vilket gjort det lättare att överblicka på vilka grunder uppehållstillstånd beviljats dem som angett skyddsrelaterade skäl för sina ansökningar.

Av tabellen nedan framgår att 11 321 personer, varav 3 719 kvinnor och 7 602 män, beviljades uppehållstillstånd 2007 efter inresa på grund av skyddsbehov, antingen som flyktingar eller som skyddsbehövande i övrigt. Andelen personer som beviljas uppehållstillstånd som skyddsbehövande har ökat jämfört med tiden innan den nuvarande lagen trädde i kraft. Antalet personer som 2007 bedömdes ha flyktingskäl var högre än under de närmast föregående åren. Några slutsatser om en förskjutning skett i praxis vid bedömningen av flyktingskäl enligt den nuvarande lagen kan dock inte dras.

Vidare framgår av statistiken för 2007 att Sverige detta år gav skydd åt

2 677 personer enligt bestämmelser som grundar sig på internationella förpliktelser. Samma år beviljades uppehållstillstånd till 1 845 kvotflyktingar och 8 644 asylsökande i enlighet med övriga bestämmelser i utlänningslagen. 3 938 asylsökande beviljades uppehållstillstånd enligt undantagsregeln om synnerligen ömmande omständigheter. Antalet barn bland flyktingar och andra skyddsbehövande var 2007 cirka 3 200 medan cirka 1 665 barn beviljades tillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter.

Av de ansökningar som avgjordes 2007 hänvisades cirka 3 600 till sakprövning i annat EU-land enligt Dublinförordningen. Under 2007 accepterade Sverige att ta över sammanlagt 826 ärenden enligt samma förordning.

7

Skr. 2008/09:33

Uppehållstillstånd för asylsökande m.fl. beviljade perioden 31 mars 2006 - 31 dec 2007

april-dec

Grund
2006
2007

Flyktingar och andra skyddsbehövande
5 650
13 166

varav kvinnor
2 421
4 645

män
3 229
8 521

Under 18 år totalt
1 926
3 246

varav
1 510
1 845

Uppehållstillstånd inom ramen för vidarebosättning (kvotflyktingar)

varav kvinnor
778
926

män
732
919

Under 18 år totalt
718
781

varav
753
1 113

Konventionsflyktingar (Genèvekonventionen)

varav kvinnor
369
500

män
384
613

Under 18 år totalt
268
346

Skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 §
850
1 564

- 1 punkten (dödsstraff, tortyr m.m.)

varav kvinnor
342
592

män
508
972

Under 18 år totalt
252
352

Övriga skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 §
2 537
8 644

- 2-3 punkten (väpnad konflikt, svåra motsättningar i hemlandet, miljökatastrof)

varav kvinnor
932
2627

män
1605
6017

Under 18 år totalt
688
1767

Synnerligen ömmande omständigheter
3 115
3 938

varav kvinnor
1 319
1 644

män
1 796
2 294

Under 18 år totalt
920
1 665

Övrigt
5 151
937

varav kvinnor
2 046
434

män
3 105
503

Under 18 år totalt
1 766
416

Totalt
13 916
18 041

varav kvinnor
5 786
6 723

män
8 130
11 318

Under 18 år totalt
4 612
5 327

Källa: Migrationsverket

1 Permanent uppehållstillstånd beviljat enligt den tillfälliga ändringen av utlänningslagen (2005:762) samt tidigare asylrelaterat tidsbegränsat tillstånd.

2 Beviljade uppehållstillstånd. Under 2007 överfördes 1 799 personer.

Asylsökandes ursprungsländer

År 2007 sökte 36 207 personer, varav 11 079 kvinnor och 25 128 män, asyl i Sverige. Det är det största antalet sedan 1993. Av dem som sökte asyl 2007 kom cirka 18 600 från Irak, vilket var en fördubbling jämfört med året innan. Under perioden januari–juni 2008 har 12 270 personer ansökt om asyl i Sverige. En bedömning är att antalet asylsökande 2008 kommer att minska väsentligt jämfört med 2007.

I tabellen nedan redovisas några av de största grupperna av asylsökande i Sverige och antalet beviljade tillstånd under perioden 2004–2007. Asylsökande som reser in under senare delen av året får i många fall inte sina ansökningar prövade förrän året därpå. De beslut som fattas under ett visst år kan därför inte direkt jämföras med antalet asylsökande samma år. Asylsökande från Irak har sedan 2006 utgjort den största enskilda gruppen av asylsökande.

8

Skr. 2008/09:33

Asylsökande och beviljade uppehållstillstånd efter medborgarskap perioden 2004–2007. Beslut angående konventionsflyktingar, skyddsbehövande i övrigt samt synnerligen ömmande omständigheter

2004
2005
2006
2007

Medborgarskap
Asyl-
Uppe-
Asyl-
Uppe-
Asyl-
Uppe-
Asyl-
Uppe-

ansök-
hållstill-
ansök-
hållstill-
ansök-
hållstill-
ansök-
hållstill-

ningar
stånd
ningar
stånd
ningar
stånd
ningar
stånd

Irak
1 456
346
2 330
1 628
8 951
7 166
18 559
9 937

varav kvinnor
451
203
789
725
2 595
2 296
4 423
2 909

män
1 005
143
1 541
903
6 356
4 870
14 136
7 028

Under 18 år totalt
376
119
622
506
2 184
1 699
3 290
2 354

Somalia
905
644
422
827
1 066
2 277
3 349
1 566

varav kvinnor
401
392
206
435
507
989
1 599
802

män
504
252
216
392
559
1 288
1 750
764

Under 18 år totalt
293
370
168
266
247
348
640
371

Serbien*
4 022
674
2 944
1 059
2 001
2 332
2 500
574

varav kvinnor
1 717
322
1 278
519
845
1 175
1 045
283

män
2 305
352
1 666
540
1 156
1 157
1 455
291

Under 18 år totalt
1 656
331
1 212
541
787
1 120
956
283

Statslös
1 578
476
806
270
815
733
1 312
703

varav kvinnor
329
131
184
104
202
231
305
231

män
1 249
345
622
166
613
502
1 007
472

Under 18 år totalt
380
130
196
100
193
250
314
261

Eritrea
395
115
425
451
608
446
878
534

varav kvinnor
211
72
227
191
324
220
427
306

män
184
43
198
260
284
226
451
228

Under 18 år totalt
94
63
100
90
113
122
188
121

Ryssland
1 287
183
1 057
150
755
534
788
330

varav kvinnor
526
89
453
79
279
289
319
161

män
761
94
604
71
476
245
469
169

Under 18 år totalt
358
89
309
73
199
230
218
145

Afghanistan
903
174
435
204
594
575
609
328

varav kvinnor
275
74
119
90
132
265
109
78

män
628
100
316
114
462
310
500
250

Under 18 år totalt
261
77
138
83
216
259
261
220

Bolivia
321
4
363
7
747
71
567
4

varav kvinnor
120
2
139
5
318
44
222
3

män
201
2
224
2
429
27
345
1

Under 18 år totalt
45
3
62
3
176
34
102
2

Libanon
354
21
228
90
679
244
523
110

varav kvinnor
117
12
78
43
297
131
226
52

män
237
9
150
47
382
113
297
58

Under 18 år totalt
118
7
58
44
184
108
147
46

Mongoliet
346
9
326
2
461
20
519
38

varav kvinnor
184
6
159
2
220
12
268
21

män
162
3
167
0
241
8
251
17

Under 18 år totalt
45
6
43
1
85
9
87
17

Övriga
11 594
1 672
8 194
2 125
7 645
4 639
6 603
2 059

varav kvinnor
4 014
829
2 702
1 053
2 669
2 400
2 136
947

män
7 580
843
5 492
1 072
4 976
2 239
4 467
1 112

Under 18 år totalt
2 921
651
1 890
799
1 910
1 906
1 402
722

Totalt
23 161
4 318
17 530
6 813
24 322
19 037
36 207
16 183

varav kvinnor
8 345
2 132
6 334
3 246
8 388
8 052
11 079
5 793

män
14 816
2 186
11 196
3 567
15 934
10 985
25 128
10 390

Under 18 år totalt
6 547
1 846
4 798
2 506
6 294
6 085
7 605
4 542

Källa: Migrationsverket

*Omfattar även personer registrerade i Serbien och Montenegro för 2007 och för 2006 även medborgare i Montenegro.

9

Asylsökande i EU:s medlemsstater
Skr. 2008/09:33

Det totala antalet asylsökande i EU:s medlemsstater ökade med 11

procent under 2007 jämfört med året innan. Antalet asylsökande

minskade dock i cirka hälften av medlemsstaterna. För Sveriges del

ökade antalet asylsökande under denna period med cirka 50 procent.

Sverige var det enskilda land inom EU där flest personer ansökte om

asyl. I tur och ordning kom sedan Frankrike, Storbritannien och

Grekland. Sveriges andel av det totala antalet asylansökningar som

lämnades in inom EU ökade därmed från 7 procent 2005 till 16 procent

2007. Under det första halvåret 2008 har antalet asylsökande dock

minskat. Sett i förhållande till folkmängd var antalet asylsökande till

Sverige 2007 väsentligt högre än EU-genomsnittet, men samtidigt

väsentligt lägre jämfört med Cypern.

Asylansökningar till EU:s medlemsstater samt Norge och Schweiz, perioden 2004–2007

Asylland
2004
2005
2006
2007
Förändring
Ansökningar

06–07 (%)
per 1 000 inv.

2007

Belgien
15 357
15 957
11 587
11 115
-4,1
1,1

Bulgarien
1 130
820
640
980
53,1
0,1

Cypern
9 859
7 750
4 550
6 790
49,2
9,1

Danmark
3 222
2 260
1 918
2 226
16,1
0,4

Estland
15
11
10
10
0,0
0,0

Finland
3 861
3 574
2 288
1 505
-34,2
0,3

Frankrike
58 550
49 730
30 750
29 160
-5,2
0,5

Grekland
4 469
9 050
12 270
25 110
104,6
2,3

Irland
4 766
4 323
4 310
3 990
-7,4
1,0

Italien
9 720
9 550
10 350
14 050
35,7
0,2

Lettland
7
20
10
30
200,0
0,0

Litauen
170
120
140
120
-14,3
0,0

Luxemburg
1 577
803
520
430
-17,3
0,9

Malta
997
1 170
1 270
1 380
8,7
3,5

Nederländerna
9 782
12 347
14 465
7 102
-50,9
0,4

Polen
8 079
6 860
4 430
7 120
60,7
0,2

Portugal
113
112
130
220
69,2
0,0

Rumänien
660
590
460
660
43,5
0,0

Slovakien
11 395
3 549
2 870
2 640
-8,0
0,5

Slovenien
1 173
1 674
520
430
-17,3
0,2

Spanien
5 398
5 049
5 266
7 477
42,0
0,2

Storbritannien
40 202
30 459
28 321
27 903
-1,5
0,5

Sverige
23 161
17 530
24 322
36 207
48,9
4,0

Tjeckien
5 459
4 021
3 020
1 880
-37,7
0,2

Tyskland
35 607
28 914
21 029
19 164
-8,9
0,2

Ungern
1 600
1 609
2 120
3420
61,3
0,3

Österrike
24 676
22 471
13 350
11 879
-11,0
1,4

Totalt EU
281 005
240 323
200 916
222 998
11,0
0,4

Schweiz
14 248
10 061
10 537
10 387
-1,4
1,4

Norge
7 945
5 401
5 320
6 508
22,3
1,4

Källor: Migrationsverket och svenska utlandsmyndigheter

1 Antal personer vilkas asylärenden prövats under perioden

2 Den inbördes ordningen mellan EU-länderna kan på marginalen vara missvisande, eftersom befolkningsuppgifterna är hänförliga till olika år i intervallet 2002 t.o.m. 2007.

10

2.2 Asylprövning
Skr. 2008/09:33

Utvärderingsutredningen

En särskild utredare tillsattes i augusti 2007 för att utvärdera den instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden, som infördes den 31 mars 2006 (dir. 2007:119). Utredaren utvärderar också vissa andra bestämmelser i den nya utlänningslagen. Uppdraget ska redovisas senast den 27 februari 2009. Utredningen har tagit sig namnet Utvärderingsutredningen. Frågor rörande förordnande av offentligt biträde och sekretess i asylärenden har i enlighet med regeringens direktiv utretts med förtur och redovisats i ett delbetänkande, Sekretess och offentliga biträden i utlänningsärenden (SOU 2008:65). Betänkandet överlämnades till regeringen den 24 juni 2008.

Asylproceduren

En utredning, Asylförfarandeutredningen, har haft i uppdrag att ta ställning till hur det s.k. asylprocedurdirektivet, rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326 13.12.2005 s. 13–34 Celex 32005L0085) ska genomföras i svensk rätt. Syftet med direktivet är att införa tvingande miniminormer för medlemsstaternas asylförfaranden. Direktivet innehåller ett antal grundläggande principer och garantier som ska vara uppfyllda i de nationella asylförfarandena. Utredningens förslag har

redovisats i ett betänkande ( Asylförfarandet – genomförandet av asylprocedurdirektivet i svensk rätt, SOU 2006:61) i juni 2006 som remissbehandlats under sommaren 2006. Enligt utredningen är flera av direktivets artiklar redan genomförda i svensk rätt, medan andra artiklar innebär att utlänningslagen och utlänningsförordningen (2006:97) måste ändras för att full överensstämmelse med direktivet ska kunna uppnås. Notifiering om delvis genomförande av asylprocedurdirektivets bestämmelser har skett i december 2007. Arbetet med att genomföra resterande delar av direktivet pågår för närvarande inom Regeringskansliet och är högt prioriterat. En proposition väntas i slutet av 2008.

Grunder för skydd och uppehållstillstånd

Rådet antog den 29 april 2004 direktiv 2004/83/EG om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, skyddsgrundsdirektivet (EUT L 304, 30.9.2004 s. 12, rättelse EUT L 204, 5.8.2005 s. 24, Celex 32004L0083). Direktivets huvudsakliga syfte är att garantera att medlemsstaterna tillämpar samma kriterier för att fastställa vilka tredjelandsmedborgare och statslösa personer som behöver internationellt skydd och att garantera en miniminivå för de förmåner som dessa personer ska vara berättigade till.

11

De skyddsbehövande som omfattas av direktivet (flyktingar och Skr. 2008/09:33 alternativt skyddsbehövande) har rätt till bl.a. uppehållstillstånd, resedokument, tillträde till arbetsmarknad och utbildning, sociala

förmåner och bostad. Den 19 januari 2006 överlämnade en särskild utredare betänkandet Skyddsgrundsdirektivet och svensk rätt (SOU 2006:6) till regeringen. Arbetet med att genomföra direktivet pågår för närvarande inom Regeringskansliet och är högt prioriterat. En proposition väntas i slutet av 2008.

Handläggning av barns asylärenden

Utlänningslagen innehåller flera bestämmelser som särskilt tar sikte på barnets rättigheter och som har sin grund i FN:s barnkonvention. Den s.k. portalbestämmelsen om barnets bästa (1 kap. 10 § UtlL), säger att i fall som rör ett barn, ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. I ärenden som rör barn ska barnet höras om det inte är olämpligt (1 kap. 11 § UtlL).

I undantagsbestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter (5 kap. 6 § UtlL) har ett eget stycke om barn införts. Detta stycke föreskriver att barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna paragraf även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer.

Flera insatser har gjorts inom Migrationsverket när det gäller att

förstärka barnperspektivet. Den personal som handlägger barns ärenden

ska ha särskild kompetens i barnrättsfrågor och i att samtala med barn,

såväl ensamkommande barn som barn i familj. Utbildningar i dessa

frågor genomförs kontinuerligt. När det gäller handläggningstider ska

ensamkommande barns ansökningar avgöras inom tre månader.

Dublinförordningen

Rådets förordning (EG) nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att

avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan

som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat (EUT L

50, 25.2.2003, s. 1, Celex 32003R0343), Dublinförordningen, gäller

sedan den 1 september 2003. Förordningen reglerar vilken medlemsstat

som ansvarar för prövningen av en asylansökan som lämnas in i någon

av medlemsstaterna. Förordningen gäller även Norge och Island.

Om en person söker asyl i flera av de stater där förordningen gäller är

huvudregeln att den asylsökande överförs till den stat som är ansvarig

enligt Dublinförordningen utan att asylskälen prövas i någon av de andra

staterna. Reglerna förhindrar därmed att en person får sina asylskäl

prövade i flera medlemsstater, men garanterar samtidigt att varje person

som söker asyl i EU får sitt skyddsbehov gentemot ursprungslandet

prövat i en av medlemsstaterna. Av de asylärenden som Migrationsverket

avgjorde under 2007 beslutades om överföring enligt Dublinförordningen

i ca 11 procent (3 414 ärenden). Under januari–juni 2008 uppgick denna

andel till ca 12 procent (1 849 ärenden). Motsvarande andel för år 2006

var ca 12 procent (2 267 ärenden). Av de beslut som fattades under 2007

rörande överföringar enligt Dublinförordningen gällde ca 22 procent
12

överföringar till Tyskland (817 ärenden) och en nästan lika stor andel Skr. 2008/09:33 gällde överföringar till Grekland (790 ärenden), medan överföringar till

Italien stod för ca 10 procent (368 ärenden). Under 2007 accepterade Sverige att överta sammanlagt 826 ärenden enligt Dublinförordningen, och januari–juni 2008 accepterade Sverige att överta 526 ärenden.

I juni 2007 presenterade kommissionen en utvärdering av Dublinförordningen. Utvärderingen visar att Dublinsystemet allmänt sett fungerar bra och är ett ändamålsenligt system för att avgöra vilken medlemsstat som ska vara ansvarig för prövning av en asylansökan, men att det finns vissa problem i tillämpningen av regelverket. Som en uppföljning av utvärderingen och som ett led i arbetet för att uppnå Haagprogrammets mål om ett gemensamt europeiskt asylsystem avser kommissionen att lägga fram förslag om förändringar i Dublinförordningen under hösten 2008.

Utbildning av kontakttolkar

Den nya instans- och processordningen för utlänningsärenden ställer höga krav på kvalificerad tolkning vid asylutredningarna och de muntliga förhandlingarna i domstol. I augusti 2006 beslutade regeringen därför att ge Stockholms universitet, Tolk- och översättarinstitutet (TÖI), i uppdrag att utveckla kontakttolkutbildningen till en sammanhållen grundutbildning om två terminer, varvid särskilt skulle beaktas vad riksdagen anfört om behovet av speciella tolkar för barn (bet. 2005/06:SfU10). Kontakttolkning är den tolkform som används för tolkning i direkta samtal mellan människor.

Under 2007 har 174 tolkar deltagit i preparandkurser inför Kammarkollegiets auktorisationsprov och 57 tolkar har deltagit i rättstolkningskurser inför Kammarkollegiets prov för rättstolkar.

I alla utbildningar som får bidrag av TÖI integreras tekniken och etiken i samband med tolkning med/för barn. Dessutom har en kurs om övergrepp på barn och kvinnor samt en kurs i barn- och ungdomspsykiatri anordnats.

2.3 Mottagande av asylsökande

Migrationsverket har enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ett huvudansvar för mottagandet av asylsökande från det att ansökan om asyl lämnas in till dess att personen tas emot i en kommun om uppehållstillstånd har beviljats alternativt lämnar landet vid avslagsbeslut. Migrationsverket ansvarar för att ordna boende för de asylsökande som inte ordnar boende på egen hand. Migrationsverkets boenden för asylsökande, s.k. anläggningsboende, är ofta utspridda mellan olika bostadsområden i kommunerna och består i huvudsak av lägenheter med självhushåll. Knappt hälften av de asylsökande väljer ett boende som ordnats av Migrationsverket i anläggningsboende. Övriga bor hos t.ex. släkt och vänner främst i storstadsregionerna, s.k. eget boende.

13

Vidare prövar Migrationsverket behovet av dagersättning och särskilt Skr. 2008/09:33 bidrag till den asylsökande. Därutöver ansvarar Migrationsverket för att

erbjuda den asylsökande s.k. organiserad sysselsättning, samt att bistå vid bosättning eller återvändande. Vissa insatser inom mottagandet av asylsökande åligger kommuner och landsting. Exempelvis ansvarar kommunerna för förskola, skola och skolbarnsomsorg till asylsökande barn och vissa insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453). Landstingen ansvarar för hälso- och sjukvård åt asylsökande enligt lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Statlig ersättning lämnas till kommunerna och landstingen.

Asylsökandes deltagande i organiserad sysselsättning i november 2007

Kvinnor
Män
Totalt

Svenskundervisning
1 219
3 988
5 207

Praktik
118
687
805

Arbete
91
520
611

Återvändanderelaterad sysselsättning
88
108
192

Övrigt
372
773
1 149

Totalt
1 888
6 076
7 964

Organiserad sysselsättning

Organiserad sysselsättning erbjuds alla asylsökande mellan 18 och 64 år. Den organiserade sysselsättningen består främst av svenskundervisning, men även av t.ex. undervisning i engelska och datorkunskap. Undervisningen upphandlas centralt av Migrationsverket. Cirka 40 procent av de asylsökande deltog under året i den organiserade sysselsättningen.

Registrerade asylsökande, antal personer och vistelsetid 2005–2007

2005
2006
2007

Registrerade per den 31/12
38 869
29 604
38 403

Genomsnittligt antal
35 039
31 807
33 022

Vistelsetid dagar (genomsnitt)
547
371
354

Under 2007 var i genomsnitt cirka 33 000 personer registrerade som asylsökande av Migrationsverket. Det är en ökning med cirka 4 procent (1 215 personer) jämfört med 2006.

14

Antal asylsökande ensamkommande barn 2005–2007

Skr. 2008/09:33

2005

2006
2007

Asylsökande ensamkommande barn
398

820
1 264

- varav flickor
143

175
259

- varav pojkar
255

645
1 005

Mottagandet av asylsökande ensamkommande barn

Den 1 juni 2006 övergick det praktiska ansvaret för mottagandet av asylsökande barn utan legal vårdnadshavare, s.k. ensamkommande barn, från Migrationsverket till kommuner som träffat överenskommelser med Migrationsverket om detta. Inledningsvis var det alltför få kommuner som ingick överenskommelser om mottagande. I syfte att få fler kommuner att ingå överenskommelser med Migrationsverket höjdes ersättningarna till kommunerna för mottagandet av ensamkommande barn från och med 1 juli 2007.

Därutöver infördes en möjlighet för Migrationsverket att ersätta kommunerna för omhändertagandet av ensamkommande ungdomar mellan 18 och 21 år med särskilda behov där vården har påbörjats före 18-årsdagen. Antalet kommuner som erbjuder platser för mottagande av asylsökande ensamkommande barn och de barn som erhållit beslut om uppehållstillstånd har under hösten 2007 och första halvåret 2008 ökat samtidigt som antalet barn i de s.k. ankomstkommunerna har minskat. En ankomstkommun är den kommun där barnet ansöker om asyl. De fyra ankomstkommunerna är Sigtuna, Solna, Malmö och Mölndal.

Asylmottagningsutredningen

Den 13 december 2007 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över mottagandet av asylsökande (dir. 2007:172). Uppdraget omfattar bl.a. de asylsökandes boende, den organiserade sysselsättningen, det ekonomiska biståndet, bosättning och återvändande samt den statliga ersättningen till kommuner och landsting. En utgångspunkt för översynen är att mottagandet ska stödja en rättssäker och effektiv asylprocess med korta handläggningstider samt vara utformat på ett sätt som möjliggör ett effektivt återvändande. Mottagandet ska även främja de asylsökandes möjligheter till sysselsättning och egenförsörjning. Utredningen ska redovisa sitt slutbetänkande den 27 februari 2009.

Skolgång för barn som ska avvisas eller utvisas

Utredningen om rätt till utbildning m.m. för barn som håller sig undan verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning lämnade sitt betänkande Skolgång för barn som ska avvisas eller utvisas (SOU 2007:34) i maj 2007. Utredningen föreslog att dessa barn ska ges en rätt till skolgång i det svenska skolväsendet på huvudsakligen samma villkor som barn bosatta i Sverige. Utredningens uppdrag hade dock formulerats så snävt att flera grupper av barn inte omfattades. Framför allt omfattades

inte barn som kommit till Sverige och vistas här utan att över huvud taget

15

ansöka om uppehållstillstånd. Betänkandet har remissbehandlats och ett Skr. 2008/09:33 flertal av remissinstanserna anser att gruppen av barn som omfattas är

alltför snävt definierad. Även regeringen anser att det kan finnas skäl att se över om gruppen barn som ska omfattas av rätt till skolgång samt tillgång till förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg bör utökas ytterligare. Frågan kommer att beredas i Regeringskansliet under hösten 2008.

2.4 Bosättning

I samband med Integrationsverkets nedläggning den 1 juli 2007 övertog Migrationsverket ansvaret att övergripande verka för att det finns en beredskap och kapacitet i landet att ta emot skyddsbehövande m.fl. som beviljas uppehållstillstånd. Migrationsverket ska dessutom vid behov medverka vid bosättningen, teckna överenskommelser med kommunerna om mottagandet av nyanlända samt betala ut ersättning till kommuner och landsting. Länsstyrelserna övertog samtidigt ansvaret att förhandla med kommunerna om mottagande av nyanlända. I juni 2008 hade Migrationsverket tecknat överenskommelser med 266 kommuner. Av dessa hade 148 kommuner tecknat överenskommelser som gäller tills vidare.

2.5 Återvändandefrågor

Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut

Regeringen har fortsatt att prioritera återvändandearbetet. Som mål i regleringsbrevet har Migrationsverket haft att förkorta väntetiderna för dem som ska återvända och att åtgärder omedelbart ska vidtas när ett beslut om avvisning eller utvisning vunnit laga kraft för att säkerställa att beslutet verkställs. Målet är även att andelen personer som återvänder inom lagstadgad tid ska öka. Den genomsnittliga tiden för att handlägga ett återvändande ökade med 39 dagar, från 229 till 268 dagar, mellan 2006 och 2007 och antalet personer som återvände självmant låg på ungefär samma nivå som under 2006, cirka 4 000 personer. Däremot har antalet självmant återvändande ökat med 44 procent under första halvåret 2008 i jämförelse med samma period under 2007.

I syfte att öka antalet personer som efter lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut återvänder har Migrationsverket haft som mål att verka för att avtal sluts med svenska, utländska och internationella organisationer om åtgärder för att underlätta återvändandet. Erfarenheterna från sådana genomförda projekt ska även tas tillvara. Migrationsverket ingick i december 2006 en överenskommelse med den tyska organisationen AGEF (Arbeitsgruppe Entwicklung und Fachkräfte im Bereich der Migration und der Entwicklungszusammenarbeit) om insatser i samband med återvändande till den kurdiska regionen i Irak. Överenskommelsen trädde i kraft den 1 februari 2007. Projektet innebär att den som återvänder självmant kan få ett arbetskontrakt på 12 månader

16

med en månadslön på 200 euro. Fram till den 23 juni 2008 hade 143 Skr. 2008/09:33 personer registrerat sig för deltagande i programmet.

Vidare har regeringen den 21 februari 2008 gett Svenska Röda Korset närmare 3 miljoner kronor i bidrag för projektverksamhet till stöd för arbete med återvändande från Sverige till Norra Irak, Serbien och Kosovo. Genom ett nära samarbete med systerföreningar i hemländerna ska återvändandet underlättas och förutsättningarna för social reintegration förbättras.

Återetableringsstöd

För att underlätta självmant återvändande till länder som på grund av svåra motsättningar har mycket begränsade förutsättningar för återetablering av återvändande infördes den 1 augusti 2007 ett

återetableringsstöd genom förordningen (2007:640) om återetableringsstöd för vissa utlänningar. Förordningen är tidsbegränsad och gäller till den 31 december 2008.

Stödet som efter ansökan utbetalas av Migrationsverket uppgår för närvarande till 20 000 kronor för den som har fyllt 18 år och till 10 000 kronor för den som är under 18 år, dock högst 50 000 kronor per familj. Sedan återetableringsstödet infördes har omkring 700 ansökningar beviljats, varav flertalet omfattar personer från Irak. Migrationsverket har hittills bedömt att personer som ska återvända till Afghanistan, Irak och Somalia har rätt till detta stöd.

Återetableringsstödet ska underlätta möjligheterna för den enskilde att åter kunna leva och verka i hemlandet. Bidraget kan också tjäna som ett indirekt stöd till de lokala myndigheterna i det land som personen återvänder till genom att dessa initialt avlastas de återvändande personernas anspråk på bistånd i återintegreringsprocessen. Syftet med stödet uppnås också genom att samarbetet underlättas mellan svenska och landets myndigheter i återvändandearbetet. Regeringen har den 25 september 2008 beslutat en ny förordning om återetableringsstöd med höjda belopp men i övrigt samma innehåll i sak. De nya beloppen uppgår till 30 000 kr för den som fyllt 18 år, 15 000 kr för den som är under 18 år, och högst 75 000 kr per familj. Den nya förordningen träder i kraft den 1 november 2008 och gäller till och med den 31 december 2010.

Bilaterala återtagandeavtal

Återtagandeavtalen har inte bara sitt värde för att reglera procedurer och kriterier för återtagande av personer som inte har rätt att stanna i Sverige utan är också ett verktyg för närmare bilateralt samarbete. Avtalen omfattar återtagande av egna medborgare, medborgare i tredjeland, statslösa samt transitering.

På senare år har återtagandeavtalen kommit i fokus på ett helt annat sätt än tidigare i det migrationspolitiska samarbetet. Sverige har under det senaste året ingått tre bilaterala avtal: trepartsavtalet mellan Sverige, Afghanistan och UNHCR, som undertecknades den 23 juni 2007, avtalet med Irak, som undertecknades den 18 februari 2008 och avtalet med

17

Vietnam, som undertecknades den 16 juni 2008. Sverige har nu runt ett Skr. 2008/09:33 tjugotal sådana bilaterala återtagandeavtal.

De avtal Sverige ingått under senare år har i flertalet fall svarat mot ett behov att reglera återtagandevillkoren inför dessa staters medlemskap i EU. I stor utsträckning har det också skett på dessa staters egna initiativ. Återtagandefrågorna har blivit allt mer angelägna i takt med att antalet personer som meddelats ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut har ökat.

Återtagandeavtal mellan EU och tredjeland

Med stöd av artikel 63 (3)(b) i EG-fördraget har rådet givit kommissionen mandat att ingå återtagandeavtal med tredjeländer för att effektivisera återvändandearbetet. De s.k. gemenskapsavtalen om återtagande förhandlas av kommissionen på uppdrag av rådet som är beslutande i dessa frågor. Syftet är att återtagandeavtalen ska bidra till förbättrad hantering av migrationsströmmar till EU genom utökat samarbete med ursprungsländer och transitländer. Dessutom ska avtalen bidra till att bekämpa människosmuggling. I enlighet med EG-rätten har bestämmelser i avtalen företräde framför eventuella bilaterala avtal som medlemsstaterna ingått gällande återtagande av personer.

Rådet har gett kommissionen mandat att förhandla om återtagandeavtal med Marocko, Sri Lanka, Ryssland, Pakistan, Hong Kong, Macao, Ukraina, Albanien, Algeriet, Kina, Turkiet, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Montenegro och Moldavien. Avtalen med Hong Kong, Macao, Sri Lanka och Albanien har sedan tidigare trätt i kraft. Avtalet med Ryssland trädde i kraft den 1 juni 2007 och avtalen med Ukraina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Montenegro och Moldavien trädde i kraft den 1 januari 2008. Avtalet med Pakistan har förhandlats färdigt och kommer att träda i kraft inom kort. Kommissionen förhandlar sedan länge med Marocko och Turkiet. Det har ännu inte inletts några formella förhandlingar med Algeriet och Kina.

Gemensamma standarder för återvändande

I september 2005 presenterade kommissionen ett förslag till rådets och Europaparlamentets direktiv om gemensamma standarder avseende återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt inom unionen (KOM(2005) 391 slutlig). Enligt direktivet ska beslut om avvisning eller utvisning meddelas för det fall en person vistas olagligt på en medlemsstats territorium och dessa beslut ska sedan verkställas. Direktivet innehåller även föreskrifter om förvarstider och inreseförbud. Syftet är att effektivisera återvändandet från EU av personer som meddelats lagakraftvunna avvisnings- och utvisningsbeslut. Medlemsstaterna nådde en politisk överenskommelse i början av juni 2008 och den 18 juni 2008 röstade Europaparlamentet för ett antagande av förslaget. Direktivet kommer att antas formellt under hösten 2008.

18

Transportörers uppgiftsskyldighet avseende passageraruppgifter Skr. 2008/09:33

I samband med riksdagsbehandlingen av regeringens proposition Genomförande av EG-direktiven om överföring av passageraruppgifter och uppehållstillstånd för studier (prop. 2005/06:129, bet. 2005/06:SfU14, rskr. 2005/06:280) har riksdagen i ett tillkännagivande hemställt att regeringen ska följa upp och analysera tillämpningen av förslagen som belyser förhållandet till Genèvekonventionen och andra folkrättsliga åtaganden liksom till den svenska grundlagen.

Regeringen beslutade den 6 mars 2008 att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att följa upp och redovisa hur utlänningslagens bestämmelser om skyldigheten för transportörer att överföra passageraruppgifter till polisen har tillämpats sedan ikraftträdandet den 1 september 2006 (Ju2008/1751/EMA). Endast Polismyndigheten i Stockholms län, flygplatspolisen på Arlanda, har begärt in uppgifter från flygtransportörer från stater som inte ingår i EU eller Schengensamarbetet.

Ändringen i utlänningslagen till följd av direktivet innebär att flygtransportörer, på begäran av polismyndighet, ska översända uppgifter om de ankommande passagerarna efter avslutad incheckning på avreseorten. Mot bakgrund av att reglerna inte för med sig några hinder för en skyddsbehövande person att få sina skyddsbehov prövade efter ankomsten till svensk flygplats vid yttre gräns, har enligt regeringens bedömning lagregleringen ingen inverkan på Sveriges förpliktelser enligt Genèvekonventionen eller andra folkrättsliga åtaganden.

2.6 Ramprogrammet för solidaritet och förvaltning av migrationsströmmar

Europeiska flyktingfonden (ERF I) inrättades år 2000 i syfte att utveckla

och harmonisera medlemsstaternas insatser för mottagande av

asylsökande, asylprövning, integration och frivilligt återvändande.

Flyktingfondens andra period (ERF II) omfattade åren 2005–2010 och

avbröts vid utgången av 2007. Europeiska flyktingfonden (ERF III) och

Europeiska återvändandefonden inrättades genom Europaparlamentets

och rådets beslut den 23 maj 2007 (nr. 573/2007/EG och nr.

575/2007/EG, EUT L 144, 6.6.2007, s. 1, Celex 32007D0573 och EUT L

144, 6.6.2007, s. 45, Celex 32007D0575). Båda fonderna omfattar

perioden 2008–2013. De nya fonderna återvändandefonden, gränsfonden

och integrationsfonden ingår nu tillsammans med flyktingfonden i det

allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrations-

strömmar”.

Regeringen utsåg den 1 november 2007 Migrationsverket till ansvarig

och attesterande myndighet för flyktingfonden och återvändandefonden

(Ju2007/9278/EMA). I uppdraget som ansvarig myndighet ingår att

ansvara för de nationella åtgärder som krävs för att åtnjuta och förvalta

medel ur fonderna. Fondernas medel ska förvaltas i enlighet med

relevanta regelverk på gemenskaps- och nationell nivå och utnyttjas på

ett effektivt sätt. Som nationellt ansvarig myndighet för fonderna ska

Migrationsverket samverka med Europeiska kommissionen och andra

EU-organ, med den nationella revisionsmyndigheten och de myndigheter
19

som är ansvariga för övriga fonder inom programmet Solidaritet och
Skr. 2008/09:33

hantering av migrationsströmmar. Samarbete bör också ske med andra

relevanta aktörer på migrationsområdet, till exempel frivilligorganisationer och UNHCR, samt med länsstyrelserna i integrationsfrågorna. Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet för samtliga fonder.

Migrationsverket redovisade i januari 2008 förslag till nationella fleråriga program för flyktingfonden och återvändandefonden samt förslag till modell för det fortlöpande arbetet (Ju2007/3321/EMA).

Flyktingfonden

Migrationsverket har förvaltat flyktingfonden (ERF I och II) på nationell nivå och lämnat verksamhetsrapporter till Europeiska kommissionen. De projekt som medfinansierats av fonden har haft en stor bredd. Insatsområdena har innefattat asylprövning, asylmottagande, återvandring, återvändande och integration. Som exempel på utvecklingsprojekt kan nämnas utveckling av och ökad tillgänglighet till Migrationsverkets landinformation, utbildning av handläggare som är specialiserade på barnfrågor, införandet av ett nytt arbetssätt inom asylprövningsverksamheten, regional samverkan för effektivare flyktingintroduktion, uppbyggnad av centrum för lokal utveckling i Bosnien-Hercegovina samt undersökningar av asylsökandes psykiska hälsa.

Projekten har drivits av frivilligorganisationer, stiftelser, bolag, kommuner och statliga eller regionala myndigheter. Nyttjandegraden av de fondmedel som har ställts till Sveriges förfogande har successivt höjts, till upp mot 90 procent enligt beräkningarna mot slutet av programperioden.

Den nya flyktingfondens (ERF III) allmänna mål är att stödja och uppmuntra medlemsstaternas insatser för att ta emot flyktingar och fördrivna personer och bära följderna av detta genom att medfinansiera de föreskrivna åtgärderna med hänsyn till gemenskapslagstiftningen inom området. Fondmedel ska särskilt främja genomförandet av bestämmelserna i befintlig och framtida gemenskapslagstiftning på asylområdet, exempelvis direktiven om mottagande av asylsökande, asylprocedurer och skyddsgrunder.

Flyktingfondens budget för perioden 2008–2013 omfattar totalt 628 miljoner euro. En viss andel är avsedd som finansiell reserv för att stödja medlemsstaterna i en massflyktsituation eller i situationer med särskilda påfrestningar för medlemsstaterna vid en plötslig tillströmning av personer som kan vara i behov av internationellt skydd. Varje medlemsstat tilldelas årligen en grundbudget på 300 000 euro. Därutöver fördelas fondmedlen enligt fördelningsnycklar utifrån antalet asylsökande och vidarebosatta personer. Gemenskapens bidrag till de insatser som stöds av fonderna får normalt uppgå till 50 procent av totalkostnaden; återstoden ska medfinansieras från offentliga eller privata källor i medlemsstaterna. Insatser som särskilt prioriteras av den Europeiska kommissionen kan medfinansieras av fondmedel till 75

procent av totalkostnaden.

20

Återvändandefonden
Skr. 2008/09:33

Återvändandefondens allmänna mål är att stödja medlemsstaternas

ansträngningar för att förbättra alla aspekter av arbetet med

återvändande. Fondmedel ska användas till att utveckla program för stöd

till återvändande i medlemsstaterna, öka medlemsstaternas samarbete

inom återvändande samt främja effektiva och gemensamma riktlinjer för

återvändande.

Syftet med fonden är att stödja medlemsstaternas ansträngningar att

förbättra arbetet med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut,

framför allt genom att stödja upprättande och förbättringar av

organisation och genomförande av återvändandeförfaranden i

medlemsstaterna, stärka samarbetet mellan medlemsstaterna i detta

arbete samt säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av

gemensamma standarder för återvändanden.

Återvändandefondens totala budget är 676 miljoner euro för perioden

2008–2013. Även från denna fond tilldelas varje medlemsstat årligen en

grundbudget på 300 000 euro. Resterande medel ur återvändandefonden

fördelas bland annat utifrån antalet personer som meddelats

avvisningsbeslut i respektive medlemsstat. I Sverige är det

Migrationsverket som förvaltar fonden och som beviljar medfinansiering

av projekt i samverkan med de viktigaste intressenterna. Bestämmelserna

om hur stora delar av insatserna som kan gemenskapsfinansieras är

desamma för Återvändandefonden som för Flyktingfonden.

2.7 Övriga frågor rörande skydd

Vidarebosättning

Genom vidarebosättning erbjuder Sverige skydd för personer som

befinner sig i tredjeland och inte har tillgång till någon annan långsiktig

lösning där de befinner sig. Vidarebosättningens funktion är, förutom att

erbjuda skydd till främst flyktingar och skyddsbehövande i övrigt, att

utgöra ett sätt att dela ansvaret med länder som hyser stora

flyktinggrupper. Migrationsverket, som är den myndighet som ansvarar

för genomförandet av vidarebosättning i Sverige, har även i uppgift att

söka identifiera flyktingsituationer där vidarebosättning kan användas

strategiskt och vidta åtgärder som bidrar till en lösning av främst

utdragna flyktingsituationer som är eller annars riskerar att bli

permanenta. År 2006 vidarebosattes 1 653 personer i Sverige. Kvoten för

vidarebosättning (flyktingkvoten) utökades 2007 från 1 840 personer till

1 900 personer.

De skyddsbehövande personerna får vidarebosättas efter förslag från

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) eller svenska utlandsmyndigheter.

Kvotflyktingarna tas ut antingen genom s.k. dossieruttagning eller s.k.

delegationsuttagning. Vid dossieruttagning skickar UNHCR sin

utredning till Migrationsverket som fattar beslut på detta underlag.

Delegationsuttagning innebär att de skyddsbehövande tas ut i det land

där de befinner sig efter att ha intervjuats på plats av utsända personer

från Migrationsverket. Under 2007 har uttagningar på plats skett i

Jordanien, Libanon, Thailand, Malaysia och Iran. Totalt vidarebosattes
21

1 799 personer 2007. Under året beviljades 731 irakiska medborgare Skr. 2008/09:33 uppehållstillstånd i Sverige inom ramen för den svenska flyktingkvoten.

Under 2008 sker delegationsuttagningar i Iran, Syrien, Indien, Thailand och Republiken Kongo (Kongo-Brazzaville).

Inom EU finns förutom Sverige fem medlemsstater som regelbundet erbjuder vidarebosättning. Sverige verkar för att fler länder ska bli permanenta vidarebosättningsländer och även för att EU ska inrätta ett gemensamt vidarebosättningsprogram.

Skydd i närområdet: EU:s regionala skyddsprogram

EU:s regionala skyddsprogram har som syfte att skapa förutsättningar för att förverkliga en av de tre s.k. varaktiga lösningarna för flyktingar – återvändande, integration i värdlandet eller vidarebosättning. Skyddsprogrammen ska öka kapaciteten i områden som ligger nära flyktingarnas ursprungsregioner. Pilotprogram genomförs för närvarande i Ukraina, Vitryssland, Moldavien och Tanzania. Samtliga projekt syftar till att förbättra situationen för skyddsbehövande i de aktuella länderna. Sverige stödjer EU:s regionala skyddsprogram. Förhoppningen är att skyddsprogrammen ska bli ett strategiskt komplement till andra former av humanitärt stöd och kapacitetsuppbyggnad. Vidareutvecklingen och spridningen av programmen kommer att baseras på den kommande utvärderingen, som beräknas bli klar under hösten 2008.

Klagomål mot Sverige i utlänningsärenden vid FN:s kommitté mot tortyr, FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna och i Europadomstolen

Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen), FN:s kommitté mot tortyr (Committee Against Torture, CAT) och FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna är exempel på sådana organ som har behörighet att pröva enskilda klagomål mot en stat. De kan granska bl.a. om en verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut strider mot statens åtaganden enligt den konvention organet i fråga är behörigt att övervaka.

FN:s kommitté mot tortyr

FN:s kommitté mot tortyr övervakar tillämpningen av 1984 års FN- konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Denna konvention uppställer i artikel 3 ett förbud mot att återsända en person till en stat där han eller hon riskerar tortyr. En förutsättning för att kommittén ska kunna pröva klagomål från enskilda är att staten i fråga har accepterat den individuella klagorätten, vilket endast 64 av de 145 stater som för närvarande är anslutna till konventionen har gjort. Kommittén har mottagit klagomål från enskilda mot Sverige men också mot andra länder – däribland Australien, Frankrike, Kanada, Nederländerna och Schweiz – som accepterar den individuella klagorätten.

22

Hittills har FN:s kommitté mot tortyr avgjort totalt 74 klagomål mot Skr. 2008/09:33 Sverige, vilka samtliga gäller utlänningsärenden (ärenden där avvisnings-

eller utvisningsbeslut meddelats). Tolv av dessa avslutades utan sakprövning eftersom kommittén ansåg att anmälningarna var uppenbart ogrundade, och sjutton ärenden avskrevs av olika anledningar. I 33 fall har kommittén, efter prövning i sak, funnit att Sverige inte har kränkt konventionen. Kommittén har i tolv fall bedömt att ett återsändande av den klagande efter ett beslut om avvisning eller utvisning skulle innebära ett brott mot artikel 3 i tortyrkonventionen. I ett av fallen där kommittén funnit att Sverige kränkt konventionen hade avvisningen redan verkställts innan kommittén mottog anmälan. I de övriga fallen har uppehållstillstånd beviljats de klagande. Antalet anmälningar till FN:s kommitté mot tortyr har sedan 2004 legat på en konstant nivå på runt tio anmälningar per år. För närvarande finns fjorton öppna ärenden mot Sverige hos kommittén i vilka regeringen ombetts att yttra sig. Samtliga avser utlänningsärenden.

Kommittén för de mänskliga rättigheterna

Kommittén för de mänskliga rättigheterna kontrollerar hur staterna efterlever FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966. Om en stat har ratificerat det första fakultativa protokollet till konventionen kan individer framföra klagomål mot den staten till kommittén. Av de 161 stater som för närvarande är anslutna till konventionen har 111 accepterat den individuella klagorätten enligt protokollet. Exempel på fri- och rättigheter som slås fast i konventionen och som kan åberopas i utlänningsärenden är rätten till liv (artikel 6), förbud mot tortyr (artikel 7) och rätten till skydd för privat- och familjeliv (artiklarna 17 och 23).

Antalet anmälningar mot Sverige till Kommittén för de mänskliga rättigheterna har hittills varit relativt begränsat. Kommittén har avgjort sammanlagt tretton klagomål mot Sverige. Av de sju som har prövats i sak rör tre utlänningsärenden. I ett av dessa har kommittén funnit att Sverige hade kränkt konventionen, bl.a. i fråga om tortyrförbudet i artikel

7. För närvarande finns vid kommittén ett (1) öppet ärende mot Sverige vilket avser ett ärende om avvisning.

Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna

Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europa-

domstolen) är behörig att pröva klagomål från enskilda mot samtliga

stater som är anslutna till den europeiska konventionen angående skydd

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

(Europakonventionen). Europadomstolen har i ett antal avgöranden

funnit att en avvisning eller en utvisning av en utlänning skulle stå i strid

med återsändandeförbudet i artikel 3 Europakonventionen, vilken

innehåller ett förbud mot tortyr och omänsklig och förnedrande

behandling eller bestraffning, motsvarande det förbud som finns i FN:s

tortyrkonvention. I utlänningsärenden kan Europadomstolen även pröva

om en avvisning eller utvisning strider mot t.ex. artikel 2 (rätt till liv) och
23

artikel 8 (rätt till skydd för privat- och familjeliv) i Europakonventionen. Skr. 2008/09:33 Sverige är folkrättsligt förpliktat att respektera de domar som meddelas

av Europadomstolen.

Ett stort antal klagomål mot Sverige i fråga om utlänningsärenden har avvisats av domstolen som ogrundade. Sverige har vid ett tillfälle fällts av Europadomstolen i ett utlänningsärende, efter att ha befunnits kränka artiklarna 2 och 3. För närvarande handläggs vid domstolen fyra mål som avser utlänningsärenden och i vilka regeringen har ombetts att yttra sig.

Flyktingpolitiska nätverket

Rådet för flykting- och invandringsfrågor utgjorde tidigare ett mötesforum för representanter från regeringen och de organisationer som på olika sätt arbetar med flykting- och invandringsfrågor. Rådet har under 2007 ersatts av Flyktingpolitiska nätverket som är en informell mötesplats för informations- och idéutbyte på politikområdet. 19 organisationer inbjuds regelbundet till möten. Under mötena som leds av migrationsministern har nätverket diskuterat arbetskraftsinvandring, försörjningskrav vid anhöriginvandring, översynen av mottagandet av asylsökande, hälso- och sjukvård åt asylsökande, det gemensamma europeiska asylsystemet, återvändandearbetet, migration och bistånd samt cirkulär migration.

Rådet för migrations- och asylpolitiska barnfrågor

Rådet för migrations- och asylpolitiska barnfrågor inrättades i november 2003 efter bemyndigande från regeringen (UD2003:B). Rådet är ett organ för samråd och informationsutbyte och träffas två gånger per år. Till ledamöter har utsetts företrädare med särskild kompetens i dessa frågor såsom barnläkare, läkare med särskilda flyktingmedicinska erfarenheter, Barnombudsmannen samt representanter från Rädda Barnen, Röda Korset, UNICEF Sverige, Sveriges Psykologförbund, Migrationsverket och BRIS (Barnens rätt i samhället). Migrationsministern är ordförande i rådet. Rådet har bl.a. behandlat frågor om barn med uppgivenhetssymtom, övergången av ansvaret för mottagandet av ensamkommande barn till kommunerna, den nya lagen om god man för ensamkommande barn, barnperspektivet i de nya migrationsdomstolarna, barnspecifika asylskäl och handel med barn.

Uppehållstillstånd för tribunalvittnen

Sverige har ingått avtal med internationella domstolar och tribunaler om överföring till Sverige av vittnen och vid behov deras nära anhöriga. Bestämmelserna i 22 kap. utlänningslagen innebär att om en internationell domstol eller tribunal begär omplacering av ett vittne eller dennes nära anhöriga ska dessa personer under vissa förutsättningar ges uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige så länge behovet av omplacering föreligger. Migrationsverket beviljar och utfärdar tillstånden. Ett fåtal personer har årligen överförts till Sverige med stöd av denna

24

bestämmelse. De personer som överförs ingår i kvoten för Skr. 2008/09:33 vidarebosättning.

Uppehållstillstånd till offer för människohandel

Riksdagen antog den 9 maj 2007 regeringens proposition Genomförande av EG-direktivet om offer för människohandel (prop. 2006/07:53, bet. 2006/07:SfU7, rskr. 2006/07:150). I propositionen behandlas genomförandet i svensk rätt av rådets direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna (EUT L 261, 6.8.2004, s 19, Celex 32004L0081). De lagändringar i utlänningslagen som föranleddes av direktivet trädde i kraft den 1 juli 2007.

I samband med riksdagsbehandlingen av regeringens proposition Flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning (prop. 2005/06:6, bet. 2005/06:SfU4, rskr. 2005/06:71) har frågan om permanent uppehållstillstånd för offer för människohandel tagits upp. I juli 2006 beslutade regeringen i ett tilläggsdirektiv (dir. 2006:78) att ge den pågående utredningen om översyn av bestämmelsen om människohandelsbrott m.m. i uppdrag att även analysera och ta ställning till om utlänningslagens bestämmelser om uppehållstillstånd behöver kompletteras för att tillgodose det behov av skydd i Sverige som den som aktivt medverkat i en rättsprocess genom att ställa upp som vittne eller medverkat som målsägande i mål om människohandel kan ha. Utredaren överlämnade den 22 april 2008 sitt betänkande Människohandel och barnäktenskap – ett förstärkt straffrättsligt skydd (SOU 2008:41) till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet. Betänkandet har remitterats och kommer därefter att beredas vidare inom Regeringskansliet.

3 Arbetskraftsinvandring, övrig invandring och viseringspolitik

3.1 Kommenterad statistik över beviljade uppehållstillstånd

Under 2007 lämnades sammanlagt 350 000 ansökningar för besök och bosättning in till utlandsmyndigheterna och Migrationsverket. En ansökan kan röra exempelvis uppehållstillstånd för arbete, studier eller familjeåterförening, visering för släktsamt turistbesök eller för besök med anledning av affärer.

I tabellen nedan redovisas antalet personer som beviljats uppehållstillstånd på andra grunder än flyktingsskäl, skyddsbehov och synnerligen ömmande omständigheter som tidigare redovisats på sidan 8. Den vanligaste grunden utgörs här av uppehållstillstånd till följd av familjeanknytning, såsom familjebildning och familjeåterförening. Av det totala antalet uppehållstillstånd om cirka 86 000 beviljades cirka 34

25

procent, eller 29 000 personer varav 16 700 kvinnor och 12 300 män,
Skr. 2008/09:33

uppehållstillstånd på denna grund 2007.

Uppehållstillstånd för anhöriga, arbetstagare m.fl. perioden 31 mars 2006 - 31 dec 2007

april-dec

Grund
2006
2007

Nära anhöriga
18 904
28 975

varav kvinnor
10 936
16 672

män
7 968
12 303

Under 18 år totalt
4 827
8 933

varav
1 332
5 720

- anhörig till Konventionsflykting, skyddsbehövande i övrigt, kvotflykting, synnerligen ömmande

varav kvinnor
753
3 254

män
579
2 466

Under 18 år totalt
675
3 561

- anhörig till person med uppehållstillstånd enligt den tillfälliga lagen
1 684
1 971

varav kvinnor
961
1 094

män
723
877

Under 18 år totalt
1 117
1 140

- övriga anhöriga
15 884
21 284

varav kvinnor
9 219
12 324

män
6 665
8 960

Under 18 år totalt
3 035
4 232

Arbetsmarknadsgrunder*
4 681
9 684

varav kvinnor
1 191
1 909

män
3 490
7 775

Under 18 år totalt
32
36

Studier
6 571
8 920

varav kvinnor
2 424
3 292

män
4 147
5 628

Under 18 år totalt
41
103

Adoption
460
540

varav kvinnor
307
331

män
153
209

Under 18 år totalt
457
539

EES-avtalet
14 185
19 387

varav kvinnor
5 989
8 471

män
8 196
10 916

Under 18 år totalt
2 215
3 186

Verkställighetshinder (5 kap. 11 §)
133
25

varav kvinnor
52
7

män
81
18

Under 18 år totalt
26
3

Verkställighetshinder (12 kap. 18, 19 § §)
158
262

varav kvinnor
68
135

män
90
127

Under 18 år totalt
48
72

Förundersökning
16
19

varav kvinnor
13
11

män
3
8

Under 18 år totalt
0
2

Övriga (exv. egna företagare)
136
175

varav kvinnor
54
73

män
82
102

Under 18 år totalt
20
14

Totalt
45 244
67 987

varav kvinnor
21 034
30 901

män
24 210
37 086

Under 18 år totalt
7 618
12 816

Källa:Migrationsverket

*Fr.o.m. 2006 redovisas även tidsbegränsade arbetstillstånd.

3.2 Arbetskraftsinvandring

Ett system för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES och Schweiz

Den 29 april 2008 överlämnade regeringen förslag till nya regler för arbetskraftsinvandring till riksdagen (prop. 2007/08:147). I propositionen föreslås ett effektivare och mer flexibelt system för arbetskraftsinvandring som har till syfte att underlätta rekryteringen av arbetskraft från tredjeland.

Huvuddragen i propositionen kan sammanfattas enligt följande:

26

– Den nuvarande ordningen för prövning av om det finns behov av att Skr. 2008/09:33 rekrytera arbetskraft från tredjeland, den s.k. myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen, upphör. Arbetsgivarens bedömning av behovet av

en sådan rekrytering ska vara utgångspunkten vid handläggningen av ärenden om uppehålls- och arbetstillstånd.

– Tillståndstiderna för tidsbegränsade arbetstillstånd förlängs och ett tidsbegränsat arbetstillstånd ska kunna leda till ett permanent uppehållstillstånd. Det ska säkerställas att erbjudna anställningsvillkor och försäkringsskydd för arbetssökande tredjelandsmedborgare motsvarar vad som gäller för arbetstagare som redan finns i Sverige. Inledningsvis ska ett arbetstillstånd kopplas till en viss arbetsgivare och ett visst slag av arbete.

– Det föreslås flera undantag från huvudregeln att uppehålls- och arbetstillstånd ska vara ordnat före inresan i Sverige. Den person vars anställning upphör under pågående tillståndsperiod ska, om han eller hon får ett nytt anställningserbjudande, under en tid av tre månader ha möjlighet att ansöka om arbetstillstånd inifrån Sverige. I vissa fall ska även gäststudenter kunna ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd inifrån landet. Vidare föreslås att en utlänning vars ansökan om uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande i övrigt avslagits genom ett lagakraftvunnet beslut, under vissa förutsättningar ska kunna beviljas uppehållstillstånd för arbete utan att han eller hon först lämnar landet. Dessutom föreslås att den som beviljats en visering för att här besöka en arbetsgivare, i vissa fall får söka uppehålls- och arbetstillstånd inifrån Sverige.

– Som en konsekvens av övriga förslag föreslås att möjligheten att bevilja permanent uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl direkt vid invandringstillfället avskaffas och att den särskilda tillståndsgrunden för säsongsarbete tas bort.

– Vidare föreslås att möjligheten att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för den som har för avsikt att bedriva näringsverksamhet förtydligas.

Regeringen föreslår att reglerna ska träda i kraft den 15 december 2008. Förslagen behandlas för närvarande av riksdagen.

En EU-gemensam politik för laglig invandring

Som ett led i att skapa ett EU-gemensamt regelverk för laglig invandring till EU:s medlemsstater, och i enlighet med den strategiska planen för laglig migration från 21 december 2005 (KOM(2005) 669 slutlig), har det beslutats att kommissionen ska presentera:

– ett ramverksdirektiv om migranters rättigheter och utformningen av ett gemensamt uppehålls- och arbetstillstånd,

– ett direktiv för högkvalificerad arbetskraft med avsikt att göra EU till en mer attraktiv arbetsmarknad,

– ett direktiv för säsongsarbetare som ger möjlighet att bevilja flera inresor i samma tillstånd med avsikt att bekämpa att arbetstagaren olagligen uppehåller sig i EU och

27

– ett direktiv för företagsinternt utstationerad personal som underlättar Skr. 2008/09:33 rörligheten för dessa inom företagets förgreningar i EU och för avlönade

praktikanter.

I oktober 2007 presenterade kommissionen ett förslag till rådets direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (KOM(2007) 637 slutlig) och ett förslag till rådets direktiv om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (KOM(2007) 638 slutlig).

Direktivet om högkvalificerad anställning (det s.k. blåkortsdirektivet)

Direktivförslaget om högkvalificerad anställning (se även Faktapromemoria 2007/08:FPM57, Rådets direktiv om EU-blåkort för högkvalificerad anställning) syftar till att förbättra EU:s förmåga att attrahera och vid behov behålla arbetstagare från tredjeland som utför högkvalificerat arbete. Förslaget syftar också till att skapa snabba och effektiva lösningar för att kunna möta förändringar i efterfrågan på medlemsstaternas arbetsmarknader så att nuvarande och kommande kompetensunderskott hos medlemsstaterna kan avhjälpas. För att uppnå dessa mål föreslår kommissionen ett gemensamt och snabbt förfarande för behandling av ärenden som rör tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i syfte att ta en högkvalificerad anställning. Kommissionen föreslår också attraktiva vistelsevillkor för denna grupp och deras familjemedlemmar. Medlemsstaterna uppmanas att avstå från att aktivt rekrytera personer verksamma inom sektorer där ursprungslandet har brist på kompetens, samt att främja cirkulär migration för att återföra kompetens och erfarenheter till ursprungsländer. Arbetet mot kunskapsflykt ligger väl i linje med regeringens politik för global utveckling (skr. 2007/08:89). Sammantaget förväntar sig kommissionen att förslagen ska öka EU:s förmåga att attrahera efterfrågad arbetskraft och därmed stärka EU:s konkurrenskraft och ekonomiska tillväxt i linje med de målsättningar som fastställdes i Lissabonstrategin 2000.

I slutsatserna från Europeiska rådet 19–20 juni 2008 uppmanas rådet

att intensifiera förhandlingarna om direktivet om högkvalificerad

anställning i syfte att anta direktivförslaget före årets slut.

Direktivförslaget om ett enhetligt ansökningsförfarande och rättigheter

för migranter (ramdirektivet)

Direktivförslaget om ett enhetligt ansökningsförfarande, tillstånd och där

tillkommande rättigheter (jfr Faktapromemoria 2007/08:FPM58, Rådets

direktiv om rättigheter och ansökningsförfarande för arbetstagare från

tredjeland) syftar till att tillförsäkra de personer som ännu inte fått status

som varaktigt bosatta inom unionen en gemensam uppsättning

rättigheter. Direktivförslaget syftar också till ett sammanhållet

ansökningsförfarande och ett kombinerat uppehålls- och arbetstillstånd, i
28

syfte att förenkla administrationen och proceduren kring
dessa Skr. 2008/09:33

ansökningar samt för att bättre kunna kontrollera tredjelandsmedborgares

vistelse på medlemsstaternas territorier för att arbeta.

Forskare från tredjeland

Regeringen överlämnade i mars 2008 prop. 2007/08:74 Genomförande

av EG-direktivet om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares

inresa och vistelse i forskningssyfte till riksdagen (Rådets direktiv

2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för

tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte, EUT L 289

3.11.2005 s. 15–22, Celex 32005L0071). Riksdagen har beslutat i

enlighet med regeringens förslag (bet. 2007/08:UbU14,
rskr.

2007/08:183) vilket innebär att en ny lag (2008:290) om godkännande

för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare har antagits. I

anslutning till detta har i utlänningsförordningen införts bestämmelser

om att en utlänning som ska utföra forskning i Sverige enligt ett

mottagningsavtal, och dennes familjemedlemmar, ska beviljas

uppehållstillstånd, om utlänningen inte utgör ett hot mot allmän ordning,

säkerhet eller folkhälsa. Uppehållstillstånd ska beviljas för minst ett år

eller den kortare tid som forskningen enligt mottagningsavtalet avser.

Vidare har införts nya bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän

försäkring och i studiestödslagen (1999:1395) med innebörden att

gästforskare som är tredjelandsmedborgare och deras medföljande

familjemedlemmar ska likställas med svenska medborgare vid beräkning

av försäkringstid för sjuk- och aktivitetsersättning i form av

garantiersättning samt i fråga om rätten till studiehjälp i form av

studiebidrag och extra tillägg. De nya bestämmelserna trädde i kraft den

1 juli 2008.

Direktivförslag om sanktioner mot arbetsgivare

I maj 2007 presenterade Europeiska kommissionen ett förslag till

Europaparlamentets och rådets direktiv om sanktioner mot arbetsgivare

som anställer tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (KOM

(2007) 249 slutlig, se även Faktapromemoria 2006/07:FPM103, Direktiv

om sanktioner mot arbetsgivare).

Eftersom olaglig anställning dels kan bidra till att arbetstagare utsätts

för exploatering, och dels utgöra ett incitament för olaglig invandring ska

medlemsstaterna införa ett förbud för arbetsgivare att anställa personer

som vistas olagligt i unionen. Överträdelse av detta förbud ska medföra

att arbetsgivaren åläggs sanktioner som ska vara effektiva, väl avvägda

och avskräckande. I tillämpliga fall ska arbetsgivaren även kunna bli

fråntagen rätten att delta i offentlig upphandling, bli fråntagen rätten till

offentliga förmåner, stöd och bidrag och även bli återbetalningsskyldig

för beviljade bidrag. Det föreslås även att underentreprenörer och

huvudentreprenörer ska vara solidariskt betalningsansvariga för

administrativa/ekonomiska böter föranledda av överträdelse av förbudet

mot olaglig anställning samt stå för återsändandekostnaden för

tredjelandsmedborgaren. För att underlätta kontrollen av
olaglig
29

anställning ska medlemsstaternas behöriga myndigheter årligen utföra Skr. 2008/09:33 inspektioner av arbetsplatser och rapportera in resultatet till kommissionen. Förslaget förhandlas för närvarande i rådet.

3.3 Övrig invandring

Utredning om försörjningskrav vid anhöriginvandring

Regeringen fattade den 7 februari 2008 beslut om att tillsätta en särskild utredare som ska lämna förslag till författningsändringar som innebär att ett försörjningskrav som villkor för anhöriginvandring för utländska medborgare och statslösa personer införs i svensk rätt (dir. 2008:12). I utredningsuppdraget ingår bl.a. att lämna förslag till vilken krets av sökande som ska omfattas av försörjningskravet. Utredaren ska också lämna förslag till hur försörjningskravet ska anses vara uppfyllt. Utgångspunkten ska vara att försörjningen kan anses tryggad om det finns tillgång till regelbundna försörjningsmedel, såsom t.ex. lön från heltidsarbete, som tillgodoser livsuppehället för anknytningspersonen. Dessutom ska det finnas lämplig bostad för anknytningspersonen och sökanden. Sökande som är anhöriga till flyktingar och till vissa kategorier av skyddsbehövande i övrigt samt till barn ska dock inte omfattas. En anknytningsperson som är svensk medborgare eller som haft permanent uppehållstillstånd i Sverige i fyra år ska undantas från försörjningskravet. Utredaren ska överväga om det finns anledning att undanta även andra anknytningspersoner från försörjningskravet för att undvika orimliga konsekvenser. Utredaren ska även analysera vilka konsekvenser förslaget får för barn. Utredningen ska avlämna sitt betänkande senast den 1 december 2008.

Direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare

Enligt rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om

varaktigt
bosatta
tredjelandsmedborgares
ställning
ska

tredjelandsmedborgare kunna få en särskild status efter fem års laglig

vistelse i en medlemsstat. (EUT L 16, 23.1.2004, s. 44, Celex

32003L0109). Flyktingar och alternativt skyddsbehövande undantas från

direktivets tillämpningsområde.

Sverige
har genomfört direktivet (prop. 2005/06:77, bet.

2005/06:SfU9, rskr. 2005/06:191) på så sätt att en person som har bott i

Sverige i fem år med permanent uppehållstillstånd har rätt att, under

vissa förutsättningar, beviljas denna särskilda ställning (5a kap. UtlL).

Detta gäller dock inte flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt eftersom

de inte omfattas av direktivet. Eftersom en person som har bott i Sverige

i fem år med permanent uppehållstillstånd i normalfallet kan bli svensk

medborgare har mycket få ansökningar om varaktig ställning kommit in

till Migrationsverket.

I juni 2007 presenterade kommissionen ett förslag (KOM(2007) 298

slutlig, jfr Faktapromemoria 2006/07:FPM108) om att utöka direktivets

räckvidd till att omfatta även personer som har beviljats internationellt

skydd (dvs.
flyktingar
och skyddsbehövande
enligt rådets
direktiv
30

2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när Skr. 2008/09:33 tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som

flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, det s.k. skyddsgrundsdirektivet). Förslaget har behandlats i rådet sedan hösten 2007 och förhandlingarna är ännu inte avslutade.

3.4 Viseringspolitik

EU:s system för utbyte av viseringsinformation (VIS)

Europeiska unionens råd beslutade den 8 juni 2004 om inrättandet av ett gemensamt europeiskt system för utbyte av viseringsinformation (VIS) (2004/512/EG; EUT L 213, 15.6.2004, s. 5, Celex 32004D0512). Syftet med VIS är att förebygga hot mot den inre säkerheten och s.k. viseringsshopping samt att underlätta gränskontroll, inre utlänningskontroll och kampen mot bedrägerier. I rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) anges ändamålet, funktionen och ansvarsfördelningen för VIS samt förfaranden mellan medlemsstaterna för utbyte av uppgifter för att underlätta prövningen av viseringsansökningar och beslutsfattande (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60, Celex 32008R0767). Driftsättningen av VIS är planerad till maj 2009.

VIS ska användas av samtliga länder som deltar i Schengensamarbetet. Med VIS samlas alla viseringsansökningar elektroniskt i en central databas. För att säkerställa identifieringen av den som söker visering kommer biometri (fingeravtryck och foto) att registreras i systemet vid varje förstagångsansökan om visering. Genom att samla alla viseringsansökningar centralt skapar man förutsättningar för en mer enhetlig viseringspolitik och genom att registrera biometrisk information om dem som söker viseringar säkerställer man viseringshandlingarnas äkthet och att det är rätt person som använder en handling. Genom att underlätta informationsutbytet kommer införandet av VIS att medföra att den gemensamma viseringspolitiken, viseringssamarbetet och samrådet mellan medlemsstaternas viseringsmyndigheter förstärks. Vidare kommer VIS att underlätta identifiering och återsändande av olagliga invandrare samt tillämpningen av Dublinförordningen. Den förbättrade prövningen av viseringsansökningar kommer också att bidra till medlemsstaternas inre säkerhet och till att bekämpa terrorism.

EU-gemensam viseringskodex

Arbetet med att öka harmoniseringen av viseringspolitiken fortsätter

inom EU och mellan Schengenstaterna. Kommissionen har presenterat

ett förslag till en förordning om en gemenskapskodex för viseringar

(KOM(2006) 403 slutlig, se även Faktapromemoria 2006/07:FPM56,

Förordning om gemenskapskodex om viseringar), om vilken

förhandlingar har pågått sedan hösten 2006. I dag är de gemensamma

reglerna för visering spridda i ett antal förordningar och andra rättsakter
31

som brukar refereras till som ”Schengenregelverket” på Skr. 2008/09:33 viseringsområdet. Det är nödvändigt att revidera det nuvarande

regelverket, inte minst beroende på införandet av VIS. Detta kräver bl.a. regler för hur biometri ska upptas på utlandsmyndigheterna och hur medlemsstaterna ska låta sig representeras av varandra. Förhandlingar i rådet pågår.

Förordning om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna

För att ge medlemsstaterna en rättslig grund att uppta de biometriska uppgifterna som VIS kräver, i avvaktan på att en gemensam viseringskodex antas, har kommissionen föreslagit en förordning om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna angående viseringar till diplomatiska beskickningar och karriärkonsulat i samband med införandet av biometri samt bestämmelser om organisationen av mottagandet och behandlingen av viseringsansökningar (KOM(2006) 269 slutlig, jfr Faktapromemoria 2007/08:FPM17, Förordning om ändring av anvisningar för visering). Möjligheten att delegera arbetet med att ta emot viseringsansökningar och samla in biometriska uppgifter ingår i detta förordningsförslag som förhandlas parallellt med

förordningsförslaget om en gemensam viseringskodex. Europaparlamentet beräknas anta förslaget i en andra läsning under hösten 2008.

Viseringsförenklingsavtal mellan EG och tredjeländer

Ett viseringsförenklingsavtal innebär för medborgarna i det land med vilket avtalet ingåtts stora fördelar i samband med utfärdande av Schengenviseringar. Förutom de förenklade rutinerna, vilka innebär bland annat kortare handläggningstider och lägre krav på dokumentation, är viseringsavgiften också betydligt lägre eller helt borttagen för dem som omfattas av avtalet. Det första viseringsförenklingsavtalet ingicks med Ryska Federationen och trädde i kraft den 1 juni 2007. Vid årsskiftet 2008 trädde också viseringsförenklingsavtal med Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Moldavien, Montenegro, Serbien och Ukraina i kraft. Avtalen är uttryck för en politisk vilja inom EU att öka samarbetet och utbytet mellan EU och tredjeländer. Samtidigt är möjligheten att ingå ett viseringsförenklingsavtal knuten till tredjeländernas åtaganden och beredskap att återta sina medborgare. Avtalen används således också som politiska instrument i EU:s kontakter med tredjeländer.

4 Migration och utveckling

I regeringens proposition Gemensamt ansvar – Sveriges politik för global utveckling (prop. 2002/03:122, bet. 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:112)

framgår det klart att migrationspolitiken är en viktig del av Sveriges

32

politik för global utveckling. Regeringen markerar
en nystart för den Skr. 2008/09:33

globala politiken genom Globala utmaningar – vårt ansvar. Skrivelse om

Sveriges politik för global utveckling (skr. 2007/08:89) till riksdagen. I

skrivelsen identifieras migrationsströmmar som en av sex globala

utmaningar av central betydelse för att nå målet om att bidra till en rättvis

och hållbar utveckling och där Sverige har möjlighet att bidra på ett

effektivt sätt. Skrivelsen fokuserar inom migrationsområdet på följande:

arbetskraftsinvandring till Sverige och EU, remitteringar och återföring

av kunskap till utvecklingsländer, och skydd och varaktiga lösningar för

flyktingar. I skrivelsen åtar sig regeringen att intensifiera sina

ansträngningar att utarbeta en svensk politik som genom ett samstämmigt

agerande mellan olika politikområden främjar synergieffekter mellan

migration och utveckling. I regeringens skrivelse Sverige och Afrika – en

politik för gemensamma utmaningar och möjligheter (skr. 2007/08:67)

beskrivs migration som en naturlig del av globaliseringen. Detta

inkluderar migration både från Afrika till Europa, och migration mellan

afrikanska
länder.
Även
i
denna
skrivelse
lyfts

migrationensutvecklingspotential fram och behovet av att maximera

denna samt minimera dess negativa effekter, såsom t.ex. kompetensflykt

(s.k. brain drain).

Sveriges migrations- och asylpolitik ingår i ett större regionalt och

globalt sammanhang. Regeringens migrations- och asylpolitik omfattar

åtgärder som förebygger ofrivillig migration. Den är en del av en helhet

som bland annat omfattar utrikes-, säkerhets-, handels- och

biståndspolitiken. Sverige arbetar aktivt, inom EU och internationellt,

med att föra fram och stödja en fortsatt dialog om migration och

utveckling. En central fråga inom migrationsområdet, som Sverige har

drivit,
har
varit
samstämmighet
mellan
migrations-
och

utvecklingspolitiken. Inom EU antogs rådsslutsatser på detta område i

november 2007. Dessa är resultatet av behandlingen av EU:s första

rapport om samstämmighet för utveckling, där migration, klimat och

säkerhet blev föremål för särskilda slutsatser. Rådsslutsatserna tar sin

utgångspunkt i EU:s övergripande strategi för migration och i de

politiska deklarationerna som antogs vid ministerkonferenserna om

migration och utveckling i Rabat och Tripoli 2006. De understryker bl.a.

vikten av att fortsätta undersöka möjligheterna för ökad rörlighet,

inklusive cirkulär migration, underlätta remitteringar samt behovet att

stärka insatserna för att motverka kompetensflykt från viktiga

samhällssektorer (särskilt hälsosektorn) i utvecklingsländer. Sverige har

deltagit aktivt i dessa processer. Arbetet för ökad samstämmighet mellan

migration och utveckling har utgjort ett sätt att genomföra den svenska

politiken för global utveckling i ett EU-sammanhang.

4.1
Globala forumet för migration och utveckling

I syfte att fördjupa den internationella dialogen inom området migration

och utveckling efter FN:s högnivådialog på detta tema i september 2006,

hölls ett första möte med det Globala forumet för migration och

utveckling (GFMD) den 9–11 juli 2007 med Belgien som värd. Målet

med
GFMD är att skapa en plattform där mottagar-, transit- och
33

ursprungsländer ges möjlighet att identifiera och konstruktivt diskutera Skr. 2008/09:33

gemensamma intressen inom migration och utveckling. Vid det första

GFMD-mötet diskuterades hur arbetskraftsinvandring, remitteringar,

engagemang av diasporagrupper och samstämmighet mellan

politikområden som har bäring på migration kan bidra till utveckling.

Många deltagare betonade under diskussionen vikten av partnerskap och

att
främja
samstämmighet
mellan
migrationspolitik
och

utvecklingspolitik. Mötet var framgångsrikt då det genererade ett stort

deltagande (156 länder), en konstruktiv diskussion mellan alla parter, ett

flertal projekt mellan länder och organisationer, samt enighet om att

gemensamt fortsätta GFMD-processen. Sverige var aktivt i det första

GFMD-mötet bl.a. som ordförande för en rundabordsdiskussion om

samstämmighet mellan migrations- och utvecklingspolitik. Sverige ingår

i en inre krets av länder som finansiellt och på andra sätt stödjer GFMD-

processen. Filippinerna kommer att vara värd för det andra mötet med det

Globala forumet som kommer att hållas i Manila i oktober 2008.

4.2
Cirkulär migration

Begreppet cirkulär migration uppmärksammas alltmer internationellt

som ett migrationsmönster som kan bidra till att tillgodose behovet av

arbetskraft i mottagarländer och bidra till positiva utvecklingseffekter i

ursprungsländer, samtidigt som det gynnar migranterna själva. Även om

det inte finns någon vedertagen definition, handlar cirkulär migration om

att underlätta människors rörlighet mellan mottagar- och

ursprungsländer. Detta kan åstadkommas genom t.ex. program för

temporär arbetskraftsinvandring eller mer generella lagstiftningsåtgärder

som skapar incitament för rörlighet och tar bort hinder på området.

Ursprungsländer kan främja cirkulär migration t.ex. genom att erbjuda

skattelättnader och gynnsammare regler för direktinvesteringar.

Mottagarländer kan främja cirkulär migration genom att exempelvis

tillåta längre vistelser i ursprungslandet utan att migranten för den skull

förlorar sin uppehållsstatus i mottagarlandet, att tillåta naturalisering och

dubbelt medborgarskap, att förenkla processen för beviljande av

inresetillstånd för migranter som tidigare bott och arbetat i

mottagarlandet, och att erbjuda en möjlighet att överföra sociala

rättigheter som t.ex. pensioner.

Frågan har varit aktuell inom EU sedan kommissionen i maj 2007

presenterade sitt meddelande om cirkulär migration och partnerskap för

rörlighet, vilket ledde till antagandet av rådsslutsatser i december 2007.

Cirkulär migration är också en betydelsefull komponent i den

internationella dialogen om migration och utveckling som inleddes vid

FN:s högnivådialog i generalförsamlingen i september 2006. Det var ett

särskilt tema under det första mötet i det Globala forumet om migration

och utveckling i Bryssel i juli 2007 och kommer även att diskuteras

under det andra GFMD-mötet i Manila i oktober 2008.

Sverige arbetar aktivt, inom EU och internationellt, för ökad förståelse

för och vidareutveckling av begreppet cirkulär migration. Sverige har

t.ex. med framgång drivit frågan som tema under sitt ordförandeskap i

IGC
(Intergovernmental Consultations on Migration, Asylum and
34

Refugees) under 2007–2008. Som en del av ordförandeskapet beställde Skr. 2008/09:33 Sverige även en studie om cirkulär migration från Migration Policy

Institute med titeln: Circular Migration: Learning by doing – Experiences of circular migration and their implications for development.

5 Övergripande samarbete i EU

5.1 Migrationsfrågor i EU:s yttre förbindelser

Syftet med EU:s övergripande strategi för migration (EU Global Approach to Migration) i EU:s yttre förbindelser på migrationsområdet är att, med ett brett angreppssätt, genom ett samstämmigt agerande mellan berörda politikområden och i partnerskap med tredjeländer, hantera migration och migrationsströmmar på ett effektivare och mer rättssäkert och humant sätt. Den övergripande strategin fastlades av Europeiska rådet i december 2005 och hade inledningsvis fokus på Afrika och Medelhavsområdet.

Som svar på Europeiska rådets uppmaning från december 2006 att tillämpa EU:s övergripande strategi för migration även i de östra och sydöstra grannregionerna, presenterade kommissionen den 16 maj 2007 ett meddelande om tillämpning av den övergripande strategin för migration på Europeiska unionens östra och sydöstra grannregioner (KOM(2007) 247 slutlig). Målsättningarna bekräftades av Europeiska rådet i juni 2007 och genomförandearbetet inleddes under sommaren. Den 5 december 2007 presenterade kommissionen en framstegsrapport om arbetet med EU:s övergripande strategi för migration (Interim progress report on the Global Approach to Migration (KOM(2007) 780 slutlig). Under våren 2008 har arbetet konkretiserats genom samarbete med partnerländerna inom ramen för de olika partnerskapsinstrumenten: EU-migrationsuppdragsresor, samarbetsplattformar för migration och utveckling, partnerskap för rörlighet och migrationsprofiler (faktaprofiler för transit- och ursprungsländer).

EU-uppdragsresor

I enlighet med rådsslutsatser från december 2006 genomförs EU- uppdragsresor (EU migration missions) till utvalda ursprungs- och transitländer för att etablera eller stärka dialogen på migrationsområdet. Under 2007 genomfördes de första fem EU-uppdragsresorna: till Kap Verde, Ghana, Mauretanien, Senegal och Etiopien. Sverige deltog i uppdragsresan till Etiopien i november 2007, som en del i förberedelserna inför deltagandet i samarbetsplattformen för migration och utveckling med Etiopien. I april 2008 genomfördes en uppdragsresa till Nigeria. Genom rådsslutsatser i juni 2008 kan uppdragsresor även genomföras till samarbetsländer i de östra och sydöstra grannregionerna.

35

Samarbetsplattformar för migration och utveckling
Skr. 2008/09:33

Instrumentet ”Samarbetsplattformar för migration och utveckling”

utvecklades inom ramen för den expertgrupp som leddes av

Storbritannien under våren 2007. I expertgruppen ingick ett mindre antal

medlemsstater, däribland Sverige. Samarbetsplattformar för migration

och utveckling upprättas för att sammanföra partnerländers myndigheter,

EU-medlemsstater, internationella organisationer och andra relevanta

aktörer på plats i ursprungs- och transitländer i syfte att förstärka

samband och samverkan mellan migration och utveckling och att hantera

migrationen mer effektivt. Den första plattformen upprättas mellan EU

och Etiopien och Sverige har under våren 2008 deltagit i det

förberedande arbetet på plats i Etiopien.

Partnerskap för rörlighet

För att genomföra den övergripande strategin för migration och för att

genom förstärkt samarbete mellan EU och tredjeländer bättre hantera

migrationsströmmar har EU inrättat ett nytt instrument som kallas för

partnerskap för rörlighet (mobility partnerships). Partnerskapen utgör ett

politiskt ramverk som består av ett paket av samordnade åtgärder för att

främja laglig migration, cirkulär migration och migrationens

utvecklingseffekter, samt motverka olaglig invandring. För att pröva

potentialen och mervärdet av det nya instrumentet har EU ingått pilot-

partnerskap för rörlighet med Moldavien och Kap Verde, och planerar

sådana partnerskap även med Georgien och Senegal. Sverige deltar,

tillsammans med 14 andra av EU:s medlemsstater, i pilot-partnerskapet

för rörlighet med Moldavien som förväntas operationaliseras i början på

2009. Eventuellt kommer Sverige att delta i ett partnerskap för rörlighet

även med Georgien.

5.2 Europeiska migrationsnätverket (EMN)

År 2002 initierade Europeiska kommissionen bildandet av ett europeiskt

migrationsnätverk (EMN) för att förbättra tillgången på och utbytet av

statistik och information på asyl- och migrationsområdet inom EU.

Genom ett rådsbeslut som trädde i kraft under maj 2008 (2008/381/EG)

inrättades nätverket på permanent basis. Samtliga medlemsstater utom

Danmark och Irland kommer att delta i nätverket.

Det huvudsakliga syftet med EMN är att stödja utformningen av EU:s

politik på asyl- och migrationsområdet genom att tillhandahålla

uppdaterad, objektiv, tillförlitlig och jämförbar information. Förslaget

kan ses som ett led i Haagprogrammet, där det fastställs att utvecklingen

mot en gemensam asyl- och migrationspolitik bör ta sin utgångspunkt i

en ”gemensam analys av alla aspekter av migrationsfenomenet”. Sverige

eftersträvar en ökad harmonisering av asyl- och migrationspolitiken och

välkomnar att EMN nu har inrättats formellt.

Nätverket är sammansatt av Europeiska kommissionen och nationella

kontaktpunkter som utses av medlemsstaterna.
Varje enskild

kontaktpunkt ska bestå av minst tre experter med
kompetens inom
36

beslutsfattande, lagstiftning, forskning och statistik. Migrationsverket Skr. 2008/09:33 kommer att fungera som svensk kontaktpunkt. Vidare har en styrelse

inrättats för att ge nätverket politisk ledning.

Målet är att EMN ska erbjuda ett mervärde i förhållande till befintliga strukturer som tillhandahåller information på migrations- och asylområdet genom den tydliga inriktningen på analys, kopplingarna till den akademiska världen och allmänhetens tillgång till dess resultat.

6 Övrigt internationellt samarbete

6.1 FN:s flyktingkommissarie, UNHCR

UNHCR bildades 1950 genom beslut i FN:s generalförsamling för att hantera flyktingproblematiken i främst Europa. Organisationens mandat vilar bl.a. på 1951 års flyktingkonvention och dess tilläggsprotokoll från 1967. I dag är organisationen en av det internationella systemets viktigaste humanitära aktörer med ett unikt mandat att skydda flyktingar. UNHCR har även en normativ roll som övervakare och uttolkare av flyktingkonventionen. Organisationen har en global täckning och är verksam framför allt i Afrika, där de flesta flyktingsituationerna finns i dag, men spelar också en aktiv roll i arbetet med harmoniseringen av migrations- och asylpolitiken inom EU.

UNHCR är i huvudsak ett frivilligfinansierat FN-organ. Endast cirka tre procent av de totala behoven täcks av bidrag från FN:s reguljära budget. Huvuddelen av UNHCR:s finansiering utgörs av frivilliga bidrag från en rätt begränsad krets medlemmar; de tio största givarna står för 75 procent av budgeten. Sverige är en av de största givarna till UNHCR: År 2007 var Sverige tredje största givare efter USA och Japan. Det svenska kärnbidraget för 2007 uppgick till 534 miljoner kronor. För 2008 är det svenska kärnbidraget 564 miljoner kronor. Därutöver har Sida bidragit med stöd till enskilda UNHCR-ledda projekt i fält. UNHCR:s styrorgan, dess exekutiva kommitté som består av alla medlemsländer, möts årligen. Vid dessa möten antas bl.a. så kallade skyddsslutsatser. År 2007 antogs en skyddsslutsats om utsatta barn. Vidare höll flyktingkommissarien 2007 ett skyddsdialogmöte i december om s.k. sammansatta migrationsströmmar. Skyddsdialogmöten kommer i framtiden att hållas årligen om aktuella frågor på skyddsområdet. UNHCR är även en viktig samarbetspartner i arbetet med att skapa ett EU-gemensamt vidarebosättningsprogram.

6.2 International Organization for Migration (IOM)

International Organization for Migration (IOM) är en mellanstatlig

organisation för migrationsfrågor som verkar i nära samarbete med

statliga, mellanstatliga och frivilliga organisationer. Organisationen

bildades 1951 för att ta hand om de migrationsströmmar som uppstått i

Europa efter andra världskriget. Som ledande internationell organisation

för migrationsfrågor arbetar IOM med att möta de växande behoven
37

bland världens migranter, öka förståelsen för migrationsfrågor, Skr. 2008/09:33 uppmuntra till social och ekonomisk utveckling genom migration samt

att upprätthålla migranters värdighet och välbefinnande. IOM är dessutom en betydande och global humanitär aktör, med omfattande program för att bistå nödlidande, huvudsakligen flyktingar och internflyktingar.

I dag består IOM av 122 medlemsstater, däribland Sverige, och ett tjugotal stater med observatörsstatus. IOM:s operationella budget för

2008 uppgår till 529 miljoner USD. Därtill kommer den administrativa budgeten som för 2008 uppgår till omkring 35 miljoner USD. IOM:s medlemsländer betalar ett mindre uttaxerat bidrag, vilket för Sverige uppgår till omkring 2,5 miljoner kronor årligen. I övrigt är IOM:s verksamhet helt och hållet frivilligfinansierad på projektbasis. Sverige är medlem i IOM sedan 1991 och såväl Justitiedepartementet och Utrikesdepartementet som Migrationsverket och Sida har samarbetat med IOM i olika migrationsrelaterade och humanitära projekt. Sverige ser på IOM som ett viktigt forum för diskussion av migrationsfrågor på regional och global nivå och sätter stort värde på IOM:s roll inom det humanitära systemet.

Som exempel på områden där Sverige samarbetar med IOM kan nämnas följande: Migrationsverket har ett avtal med IOM som reglerar samarbetet avseende överföring av kvotflyktingar till Sverige. Migrationsverket har nyligen reviderat ett avtal med IOM avseende arbete med återetableringsstöd i främst Afghanistan men som även kan användas i andra mottagarländer. Migrationsverket har även tillsammans med UNHCR deltagit i ett projekt som drivs av IOM och finansieras av Sida, som syftar till att ge den moldaviska staten kapacitet till att utveckla en policy för effektiv hantering av migration.

Merparten av det svenska finansiella stödet till IOM kanaliseras via Sida och då huvudsakligen till humanitära program som ingår i olika former av gemensamma, FN-samordnade appeller. Sida använder IOM som genomförare när IOM föreslår insatser inom av Sida prioriterade insatsområden och då IOM bedöms ha tillfredsställande genomförandekapacitet. Sidas samlade stöd till IOM 2007 och 2008 omfattade drygt 140 miljoner kronor, varav drygt 53 miljoner kronor avsattes för humanitärt stöd i huvudsak till flyktingar och internflyktingar i Södra Afrika. Övrigt stöd från Sida har gått till att motverka människohandel framför allt i Europa, HIV/AIDS-förebyggande i Afrika, integrering av krigsoffer framför allt i Latinamerika, samt återuppbyggnad av bostäder efter naturkatastrofer i Asien.

IOM är vidare en viktig aktör för genomförandet av Sveriges och EU:s externa migrationspolitik och en stor del av EU:s migrationsbudget går till IOM-projekt. Som en av IOM:s största biståndsgivare – sjunde största 2006 och tionde största 2007 – deltar Sverige också aktivt i IOM:s styrelsemöten.

38

6.3
Intergovernmental Consultations on Migration,
Skr. 2008/09:33

Asylum and Refugees (IGC)

IGC är en sammanslutning bestående av sexton länder: Belgien, Danmark, Finland, Storbritannien, Irland, Nederländerna, Norge, Schweiz, Spanien, Sverige, Tyskland, Grekland, Australien, Nya Zeeland, Kanada och USA. Sekretariatet har sitt säte i Genève. IGC är ett informellt forum som tillkommit i syfte att ge deltagande stater möjlighet att diskutera och utbyta information om frågor som rör asyl och migration. IGC kan ses som ett serviceorgan för de deltagande staterna. Sammanslutningen producerar bl.a. regelbundet statistiska uppgifter över t.ex. antalet personer som sökt asyl i de deltagande staterna. IGC publicerar även annan information, såsom uppgifter om de deltagande staternas lagstiftning och praxis när det gäller t.ex. asylprocedurer och familjeåterförening. IGC har för närvarande sex arbetsgrupper som sammanträder cirka två gånger per år vardera. Grupperna behandlar asyl- och flyktingfrågor, inresa och återvändande, invandring, integration, landdokumentation samt tekniska frågor. Utöver arbetet i arbetsgrupperna anordnas även seminarier i särskilda ämnen. Ordförandeskapet inom IGC roterar mellan deltagarländerna. Sverige har innehaft ordförandeskapet under perioden juli 2007–juni 2008 och hade då cirkulär migration som tema. Cirkulär migration har bl.a. diskuterats vid en särskild workshop som Sverige stod värd för. Under ordförandeskapet har Sverige även anordnat ett högnivåmöte, IGC Full Round, som ägde rum i Stockholm 19–21 maj 2008. Vid detta möte diskuterades bl.a. cirkulär migration och Globala forumet för migration och utveckling.

6.4 International Centre for Migration Policy Development (ICMPD)

International Centre for Migration Policy Development (ICMPD) är en i Wien baserad mellanstatlig organisation med huvudsakligen två syften; att utarbeta hållbara strategier och politik på migrations- och asylområdet samt att inom detta område verka som en plattform för diskussion och samarbete mellan de europeiska länderna och länderna i Europas närområde. ICMPD bedriver också projektverksamhet.

ICMPD grundades 1993 och har idag 11 medlemsländer. Sverige blev medlem i organisationen 2002 och har därefter stött dess verksamhet med årliga bidrag. Sverige har även i några fall gett finansiellt stöd direkt till projektverksamhet. Bland annat har svenska medel utgått för ett regionalt projekt på Västra Balkan med syfte att anpassa migrationslagstiftning och asylhantering i dessa länder till EU-standard.

ICMPD fungerar också som sekretariat för den s.k. Budapestprocessen, inom vilken man samarbetar med EU:s östra grannländer för att förbättra bl.a. deras migrationslagstiftning och asylhantering. Förutom de flesta europeiska länderna deltar i samarbetet inom Budapestprocessen också länderna i Kaukasien, Australien, Kanada och USA.

39

6.5
Söderköpingsprocessen
Skr. 2008/09:33

År 2001 bjöd Migrationsverket tillsammans med UNHCR in fyra länder

– Litauen, Polen, Ukraina och Vitryssland – till Söderköping för att på myndighetsnivå diskutera asyl och irreguljär migration. Mötet kom att resultera i den s.k. Söderköpingsprocessen. I dag deltar, vid sidan av Sverige, tio länder på ömse sidor av den nya EU-gränsen. Det övergripande och långsiktiga målet är att göra länderna öster om den nya EU-gränsen; Moldavien, Ukraina och Vitryssland, mindre attraktiva som transitländer och att de på sikt ska kunna betraktas som säkra första asylländer. Verksamheten inriktas på samarbete på myndighetsnivå och har främst gällt prövning av asylärenden och mottagande av asylsökande. Styrkommittén för processen består idag av representanter från Europeiska kommissionen, Migrationsverket, UNHCR och IOM, vilka samtliga också är med och finansierar processen. I Stockholm hålls årligen ett högnivåmöte inom ramen för Söderköpingsprocessen. En representant från Justitiedepartementet agerar vid dessa tillfällen ordförande.

6.6 Europarådet

Verksamheten i ministerkommittén

Sverige är ordförande i Europarådets ministerkommitté från maj till november 2008. Sverige har framför allt lagt tonvikten på genomförandet av de mål som beslutades vid Europarådets toppmöte i Warszawa 2005. Dessa innebär att Europarådets arbete ska koncentreras till dess kärnområden demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

Frågor om asyl-, flykting- och migration inom Europarådet

Frågor som rör integration och sociala relationer har sin huvudsakliga

hemvist i styrkommittén för migrationsfrågor, CDMG, och dess

expertkommittéer. CDMG:s uppgift är bl.a. att utveckla ett europeiskt

samarbete på migrations- och integrationsområdena, anordna konferenser

på ministernivå samt följa upp beslut och överenskommelser från dessa

konferenser. Arbetet i styrkommittén och expertgrupperna har särskilt

inriktats på frågor om lika rättigheter, ömsesidig respekt och en

förbättrad situation för särskilt utsatta grupper.

På migrationsområdet finns sedan 2003 en politisk plattform vars syfte

bland annat är att upprätta en dialog mellan mottagarländer,

ursprungsländer och transitländer samt identifiera utmaningar på

migrationsområdet. I CDMG:s regi hölls den 8:e ministerkonferensen i

Kiev 4–5 september 2008. Konferensen anordnades i nära samarbete med

Europarådets parlamentariska församling, EU, OECD, ILO, IOM och

OSSE. Syftet var att åstadkomma ett utökat samarbete mellan värd-,

ursprungs- och transitländer på migrations- och integrationsområdena i

enlighet med Europarådets principer om mänskliga rättigheter.

Konferensen lyfte särskilt fram sambanden mellan migration, integration

och utveckling.
40

6.7
Östersjöstaternas råd
Skr. 2008/09:33

Östersjöstaternas råd är ett forum för regionalt samarbete kring Östersjön som idag består av 12 medlemmar: Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Tyskland samt Europeiska kommissionen. En del av samarbetet gäller frågor om ensamkommande barn och barn utsatta för människohandel. Inom ramen för detta samarbete finns i varje medlemsland, samt i Vitryssland, Ukraina och Moldavien, en nationell kontaktpunkt som förmedlar kontakter mellan medlemsstaterna vid ett eventuellt återvändande av barn och ungdomar som utsatts för människohandel. Den svenska kontaktpunkten finns på Justitiedepartementet.

Våren 2007 avslutades en tvåårig utbildningsinsats som syftade till att länderna skulle utbyta erfarenheter och kunskaper när det t.ex. gäller att ge skydd och stöd till barn som blivit utsatta för människohandel. I utbildningsinsatsen ingick också för deltagande länder att sprida kunskapen vidare nationellt.

6.8 Nordiskt samarbete

De nordiska regeringarna samarbetar sedan 1986 kring asyl- och migrationsfrågor i den Nordiska samrådsgruppen på hög nivå för flyktingfrågor, NSHF. Arbetet i NSHF bedrivs genom två årliga möten på tjänstemannanivå, ett årligt ministermöte samt genom särskilt tillsatta arbetsgrupper. Inom ramen för samarbetet utbyts information och diskuteras frågeställningar kring bl.a. asylinströmning, återvandring och återvändande, förvaltningsbistånd, vidarebosättning, arbetskraftsinvandring, integration, EU och Schengensamarbetet. Under sommaren 2007 tog Danmark över ordförandeskapet i NSHF. Norge har sedan 1 juli 2008 ordförandeskapet. Sverige innehade ordförandeskapet 2005/2006.

41

Justitiedepartementet
Skr. 2008/09:33

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 oktober 2008

Närvarande: Statsrådet Olofsson, ordförande, och statsråden Odell, Ask, Husmark Pehrsson, Leijonborg, Larsson, Carlgren, Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling

Föredragande: Statsrådet Billström

Regeringen beslutar skrivelse 2008/09:33 Migration och asylpolitik

42