Prop. 2010/11:126

1

Regeringens proposition

2010/11:126

Avgift enligt Studsvikslagen Prop.

2010/11:126

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 april 2011

Fredrik Reinfeldt

Andreas Carlgren

(Miljödepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den avgift som kärnkraftsföretagen betalar för

avvecklingen av vissa verksamheter vid bland annat Studsvik ska tas ut

till och med utgången av 2017.

I propositionen föreslås också att lagen (1988:1597) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (Studsvikslagen) justeras i

några avseenden. Det föreslås vissa förtydliganden i fråga om vilka verksamheter

och åtgärder som omfattas av Studsvikslagen. Vidare föreslås

ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vad som ska

ingå i den kostnadsberäkning som ska göras enligt lagen och som används

vid bedömningen av om inbetalade avgiftsmedel är tillräckliga för

att finansiera avvecklingen av verksamheterna. Förslaget innebär att

Studsvikslagen anpassas till reglerna om kärnavfallsfonden i lagen

(2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från

kärnteknisk verksamhet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2012.

Prop. 2010/11:126

2

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut .................................................................3

2 Lagtext..............................................................................................4

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1597)

om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m. .........................................................................4

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:652) om

upphävande av lagen (1988:1597) om finansiering

av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m...................8

3 Ärendet och dess beredning..............................................................9

4 Förslag ............................................................................................10

4.1 Avgiften enligt Studsvikslagen ........................................10

4.2 Kostnadsberäkning...........................................................12

4.3 Möjlighet att besluta om ett föreläggande m.m................14

5 Ikraftträdande..................................................................................16

6 Konsekvenser..................................................................................16

7 Författningskommentar...................................................................20

7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597)

om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m. .......................................................................20

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:652)

om upphävande av lagen (1988:1597) om

finansiering av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m. .......................................................................23

Bilaga 1 Strålsäkerhetsmyndighetens lagförslag.................................24

Bilaga 2 Remissinstanserna ................................................................27

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................................................28

Bilaga 4 Lagrådets yttrande ................................................................33

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 april 2011 .........35

Rättsdatablad ..........................................................................................36

Prop. 2010/11:126

3

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen

av visst radioaktivt avfall m.m.,

2. lag om ändring i lagen (2006:652) om upphävande av lagen (1988:1597)

om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Prop. 2010/11:126

4

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1597) om

finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall

m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1597) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

1

dels att 2 och 6 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 1, 3–5, 7 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Avgift skall betalas till staten enligt

denna lag som ett bidrag till

kostnader för följande åtgärder

Den som har tillstånd enligt lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet

att inneha eller driva en kärnkraftsreaktor

(reaktorinnehavare)

ska betala en avgift till staten enligt

denna lag som ett bidrag till

kostnader för

1. dekontaminering och nedläggning

av forskningsreaktorerna

R2 och R2-0 i Studsvik med tillhörande

byggnader,

1. avveckling av forskningsreaktorerna

R2 och R2-0 i Studsvik

med isotopcentralen IC, neutronforskningslaboratoriet

och övriga

tillhörande byggnader,

2. dekontaminering och nedläggning

av kraftvärmereaktorn i Ågesta,

2. avveckling av kraftvärmereaktorn

i Ågesta,

3. dekontaminering och nedläggning

av det aktiva centrallaboratoriet

ACL, fläktanläggningen ACF,

bränslelaboratoriet HCL, van der

Graaf-generatorn, förbränningsanläggningen

HA, behandlingsanläggningen

HM, förvaringsanläggningen

FA, bergrumslagret AM, det s.k.

aktiva tråget AT, tank- och siloanläggningen

TS, hallen för aktivt avfall

AU, f.d. uranförrådet UF, av3.

avveckling av

a) det aktiva centrallaboratoriet

ACL,

b) fläktanläggningen ACF,

c) bränslelaboratoriet HCL,

d) Van de Graaff-anläggningen,

e) förbränningsanläggningen HA,

f) dekontamineringsanläggningen

DK,

g) behandlingsanläggningen HM,

h) förvaringsanläggningen FA,

1 Senaste lydelse av 6 § 2008:241.

2 Senaste lydelse 2006:651.

Prop. 2010/11:126

5

fallsskjulen AS 1–4, upplagsplatsen

UA för fast aktivt avfall och

indunstaren ID för aktivt avfall,

i) bergrumslagret AM,

j) det aktiva tråget AT,

k) tank- och siloanläggningen TS,

l) hallen för aktivt avfall AU,

m) f.d. uranförrådet UF,

n) avfallsskjulen AS 1–4,

o) upplagsplatsen UA för fast

aktivt avfall,

p) indunstaren ID för aktivt avfall

, och

q) kulvertsystemet för vätskeformigt

aktivt avlopp från anläggningarna

i 1 och a–p,

4. hantering och slutförvaring av

kärnavfall, kärnämnen och annat

radioaktivt avfall som före den

30 juni 1991 har genererats till

följd av kärnteknisk verksamhet i

eller förvarats vid de kärntekniska

anläggningar som avses i 1–3,

4. hantering och slutförvaring av

kärnavfall, kärnämne och annat

radioaktivt avfall som före den

30 juni 1991 har genererats till

följd av kärnteknisk verksamhet i

eller förvarats vid de kärntekniska

anläggningar som avses i 1–3,

5. hantering och slutförvaring av

kärnbränsle från forskningsreaktorn

R1 i Stockholm och kraftvärmereaktorn

i Ågesta samt av de

bränsleelement från forskningsreaktorn

R2 i Studsvik som den

30 juni 1991 fanns i anslutning till

reaktorn,

5. hantering och slutförvaring av

a) kärnbränsle från forskningsreaktorn

R1 i Stockholm,

b) kärnbränsle från kraftvärmereaktorn

i Ågesta, och

c) de bränsleelement från forskningsreaktorn

R2 i Studsvik som

den 30 juni 1991 fanns i anslutning

till reaktorn,

6. återställning enligt lag av anläggningen i Ranstad till följd av

tidigare bedriven kärnteknisk verksamhet, och

7. strålskyddsåtgärder som enligt

lag är nödvändiga till följd av

sådan verksamhet som avses i 1–6.

7. åtgärder som enligt lag är

nödvändiga till följd av verksamhet

som avses i 1–6.

3 §3

Avgiften är 0,3 öre för varje levererad kilowattimme elström.

Avgiften skall betalas till den

myndighet som regeringen bestämmer.

Avgiften ska betalas till den

myndighet som regeringen bestämmer.

Avgiftsmedlen skall föras över

till Kärnavfallsfonden som förvaltar

medlen särskilt enligt 7 och

7 a §§ lagen (1992:1537) om finansiering

av framtida utgifter för

använt kärnbränsle m.m. och föreskrifter

som har meddelats med

Bestämmelser om hur avgiftsmedlen

ska förvaltas finns i lagen

(2006:647) om finansiella åtgärder

för hanteringen av restprodukter

från kärnteknisk verksamhet.

3 Senaste lydelse 2007:356.

Prop. 2010/11:126

6

stöd av 7 b § samma lag. Av 12 §

lagen (2006:647) om finansiella

åtgärder för hanteringen av restprodukter

från kärnteknisk verksamhet

framgår att avgiftsmedlen

från och med den 1 januari 2008

förvaltas enligt den lagen.

4 §4

Avgift som har betalats enligt

denna lag får användas för att ersätta

kostnader för sådan verksamhet

som avses i 1 §.

Avgifter som har betalats enligt

denna lag får användas för att ersätta

kostnader för verksamheter

och åtgärder som avses i 1 §.

Strålsäkerhetsmyndigheten beslutar

om den närmare användningen

av avgiftsmedlen.

Regeringen får meddela föreskrifter

om användningen.

5 §5

Den som har tillstånd enligt lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet

till sådan verksamhet som avses

i 1 § – eller efter medgivande

av Strålsäkerhetsmyndigheten annan

juridisk person – ska upprätta

en beräkning över kostnaderna för

verksamheten. I de beräknade

kostnaderna ska ingå dels en uppskattning

av kostnaderna för samtliga

de åtgärder som kan anses bli

behövliga, dels kostnaderna för de

åtgärder som avses bli vidtagna

inom en tidsrymd av minst tre år.

Den som har tillstånd enligt lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet

till en verksamhet som avses i

1 § ska till den myndighet som

regeringen bestämmer lämna kostnadsberäkningar

för verksamheten

och åtgärder som avses i 1 § och

andra uppgifter som behövs för att

myndigheten ska kunna fullgöra

sina uppgifter enligt denna lag eller

föreskrifter som har meddelats

med stöd av lagen.

Kostnadsberäkningen ska ses

över årligen samt varje år lämnas

till Strålsäkerhetsmyndigheten.

En reaktorinnehavare ska till

den myndighet som regeringen bestämmer

lämna uppgifter om sin

planerade leverans av elström.

Regeringen får meddela föreskrifter

om vad som ska ingå i en

kostnadsberäkning som avses i

första stycket.

4 Senaste lydelse 2008:241.

5 Senaste lydelse 2008:241.

Prop. 2010/11:126

7

6 §

Den myndighet som regeringen bestämmer

får förelägga en reaktorinnehavare

eller den som har tillstånd

enligt lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet till en

verksamhet som avses i 1 § att

vidta de åtgärder som behövs för

verkställigheten av denna lag eller

föreskrifter som har meddelats

med stöd av lagen.

Ett föreläggande får förenas

med vite.

7 §

Till böter döms den som med uppsåt

eller av grov oaktsamhet lämnar

oriktig uppgift eller på annat

sätt åsidosätter sina skyldigheter

enligt 5 eller 6 §, om gärningen

inte är belagd med straff i brottsbalken

.

Den som med uppsåt eller av grov

oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter

enligt 5 § genom att lämna

oriktig uppgift döms till böter,

om gärningen inte är belagd med

straff i brottsbalken.

8 §6

Beslut av Strålsäkerhetsmyndigheten

enligt denna lag får överklagas

hos regeringen.

Ett beslut om föreläggande enligt

6 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

6 Senaste lydelse 2008:241.

Prop. 2010/11:126

8

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:652) om

upphävande av lagen (1988:1597) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (2006:652) om upphävande av lagen

(1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall

m.m.

1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Enligt riksdagens beslut föreskrivs

att lagen (1988:1597) om finansiering

av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m. ska upphöra att

gälla vid utgången av 2011.

Enligt riksdagens beslut föreskrivs

att lagen (1988:1597) om finansiering

av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m. ska upphöra att

gälla vid utgången av 2017.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

1 Senaste lydelse av lagen 2009:331.

Prop. 2010/11:126

9

3 Ärendet och dess beredning

Riksdagen beslutade den 19 maj 2006 att lagen (1988:1597) om finansiering

av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (Studsvikslagen) ska

upphöra att gälla vid utgången av 2009 (prop. 2005/06:183, bet.

2005/06:MJU24, rskr. 2005/06:287). I Studsvikslagen regleras den avgift

som kärnkraftsföretagen betalar för avvecklingen av viss verksamhet vid

Studsvik. Riksdagen beslutade den 24 maj 2007 att höja denna avgift

med 0,1 öre per levererad kilowattimme el till 0,3 öre per levererad kilowattimme

el fr.o.m. den 1 juli 2007 (prop. 2006/07:93, bet. 2006/07:FöU7,

rskr. 2006/07:168). Riksdagen beslutade den 22 april 2009 att flytta fram

tidpunkten för upphävandet av Studsvikslagen till utgången av 2011, dvs.

att den avgift som kärnkraftsföretagen betalar enligt lagen ska tas ut även

under 2010 och 2011 (prop. 2008/09:121, bet. 2008/09:FöU8, rskr.

2008/09:222).

Regeringen har uppdragit till Strålsäkerhetsmyndigheten att utreda

framtida kostnader, osäkerheter och ansvar samt att göra en grundlig utvärdering

av vilka problem och finansiella risker som kan uppstå för

staten med anledning av att Studsvikslagen upphör att gälla den 1 januari

2012. Uppdraget redovisades i en rapport i mars 2010. Rapporten har remissbehandlats

. Strålsäkerhetsmyndighetens lagförslag återges i bilaga 1.

En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissvaren och

en sammanställning av svaren finns tillgängliga i Miljödepartementet

(dnr M2010/1696/Ke).

Strålsäkerhetsmyndigheten har i augusti 2010 anmält, enligt 5 § förordningen

(1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m., att avgiften enligt 3 § Studsvikslagen behöver ändras. Enligt

myndigheten behöver avgiftsbeloppet höjas till 1,4 öre per levererad

kilowattimme el per den 1 januari 2011 under förutsättning att lagen upphör

att gälla vid utgången av 2011. Förslaget har remitterats till de instanser

som anges i bilaga 2. Remissvaren och en sammanställning av svaren

finns tillgängliga i Miljödepartementet (dnr M2010/3536/Ke).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 mars 2011 att inhämta Lagrådets yttrande

över de lagförslag som återges i bilaga 3. Lagrådets yttrande återges i

bilaga 4. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren.

Regeringen har följt Lagrådets förslag.

Prop. 2010/11:126

10

4 Förslag

4.1 Avgiften enligt Studsvikslagen

Regeringens förslag: Lagen om finansiering av hanteringen av visst

radioaktivt avfall m.m. (Studsvikslagen) ska upphöra att gälla vid utgången

av 2017.

Det ska förtydligas i lagtexten att isotopcentralen IC, neutronforskningslaboratoriet

och ytterligare några anläggningar i Studsvik omfattas

av Studsvikslagen.

Strålsäkerhetsmyndighetens förslag överensstämmer delvis med regeringens.

Myndigheten har i första hand föreslagit en lagändring som

innebär att Studsvikslagen fortsätter att gälla tills vidare, utan någon tidsgräns.

Remissinstanserna: Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket, Uppsala

universitet, Statens råd för kärnavfallsfrågor, Kärnavfallsfonden,

Statens energimyndighet, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning

och Studsvik Nuclear AB har tillstyrkt förslaget att Studsvikslagen ska

fortsätta att gälla tills vidare och att ändringar görs i förordningen

(1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall

m.m.

Svensk Energi, Barsebäck Kraft AB, E.ON Kärnkraft Sverige AB, Forsmarks

Kraftgrupp AB, Fortum Generation AB, OKG Aktiebolag, Ringhals

AB, AB SVAFO, Svensk Kärnbränslehantering AB och Vattenfall AB

har motsatt sig att Studsvikslagen förlängs tills vidare och föreslagit att

den förlängs några år men att avgiften sänks. De har också motsatt sig att

Neutronforskningslaboratoriet förs in bland de verksamheter som omfattas

av Studsvikslagen.

Skälen för regeringens förslag

Avgift enligt Studsvikslagen

I Studsvikslagen regleras den avgift som kärnkraftsföretagen betalar för

avvecklingen av viss historisk verksamhet med koppling till framväxten

av det svenska kärnkraftsprogrammet. De verksamheter och åtgärder som

omfattas av lagen räknas upp i 1 §.

Tillståndshavarna för de anläggningar som omfattas av Studsvikslagen

är skyldiga att för sina verksamheter göra en beräkning av kostnaderna

för de avvecklingsåtgärder som anges i paragrafen. I de beräknade kostnaderna

ska ingå dels en uppskattning av kostnaderna för samtliga de

åtgärder som kan anses bli behövliga, dels kostnaderna för de åtgärder

som avses bli vidtagna inom en tidsrymd av minst tre år. Kostnadsberäkningen

ska ses över årligen och varje år lämnas till Strålsäkerhetsmyndigheten,

som kontrollerar om avgiften ligger på rätt nivå.

När Studsvikslagen började tillämpas uppgick avgiften till 0,1 öre per

levererad kilowattimme elström från kärnkraftsreaktorerna. Riksdagen

beslutade 1993, efter förslag från regeringen och Statens kärnkraftinspek

Prop. 2010/11:126

11

tion, att höja avgiften till 0,15 öre per levererad kilowattimme fr.o.m.

1994. I prop. 2005/06:183 föreslog regeringen en höjning av avgiften till

0,2 öre per levererad kilowattimme fr.o.m. 2007, vilket antogs av riksdagen

. Den senaste höjningen av avgiften, till 0,3 öre per kilowattimme

fr.o.m. den 1 juli 2007, beslutades av riksdagen efter förslag i prop.

2006/07:93 (bet. 2006/07:FöU7, rskr. 2006/07:168). Riksdagen beslutade

den 22 april 2009 att flytta fram tidpunkten för upphävandet av Studsvikslagen

till utgången av 2011, dvs. att den avgift som kärnkraftsföretagen

betalar enligt lagen ska tas ut även under 2010 och 2011 (prop.

2008/09:121, bet. 2008/09:FöU8, rskr. 2008/09:222).

Framtida utbetalningar av medel för avvecklingsåtgärder

Strålsäkerhetsmyndigheten har utrett framtida kostnader, osäkerheter och

ansvar för verksamheter som omfattas av Studsvikslagen och gjort en

grundlig utvärdering av vilka problem och finansiella risker som kan

uppstå för staten med anledning av att Studsvikslagen upphör att gälla

den 1 januari 2012. Uppdraget redovisades i en rapport i mars 2010.

Strålsäkerhetsmyndigheten har också i augusti 2010 anmält enligt 5 §

förordningen (1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m. att avgiften enligt 3 § Studsvikslagen behöver ändras.

Av Strålsäkerhetsmyndighetens rapport framgår följande om förutsättningarna

för att täcka kostnaderna för de avvecklingsåtgärder som omfattas

av Studsvikslagen med medel ur Studsviksfonden. Den långa tidsrymden

för avvecklingen av verksamheter innebär stora osäkerheter i

kostnadsberäkningarna. Avsaknaden av genomarbetade kostnadskalkyler

och systematiska osäkerhetsanalyser innebär att det i dagsläget inte går

att bedöma hur stora osäkerheterna är.

Strålsäkerhetsmyndigheten har i anmälan om den årliga översynen av

avgiften enligt 3 § Studsvikslagen föreslagit att avgiften höjs från 0,3 öre

till 1,4 öre per levererad kilowattimme el för 2011, under förutsättning att

lagen upphör att gälla vid utgången av 2011. Myndigheten har som skäl

för höjningen hänvisat till de stora osäkerheter som råder om de framtida

kostnadernas storlek.

Underlaget i ärendet visar att osäkerheten vid bedömningen av framtida

utbetalningar av medel ur Studsviksfonden är stor. Regeringen delar

Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning att de framtida utbetalningarna

kan förväntas bli högre än vad som tidigare har angetts av tillståndshavarna

och som legat till grund för tidigare beslut om den avgift som betalas

enligt Studsvikslagen.

Förlängning av avgiftsskyldigheten

Enligt riksdagens beslut upphör Studsvikslagen att gälla vid utgången av

2011.

Det kan antas att återstående medel i Studsviksfonden då inte kommer

att täcka kostnaderna för de avvecklingsåtgärder som omfattas av

Studsvikslagen.

Strålsäkerhetsmyndigheten har i rapporten föreslagit att en lagändring

görs som innebär att Studsvikslagen fortsätter att gälla tills vidare, utan

någon tidsgräns. Enligt regeringens bedömning bör dock andra alternativ

i första hand övervägas för att finansiera de kvarvarande avvecklingsåt

Prop. 2010/11:126

12

gärderna. Ett alternativ för finansieringen är att förlänga avgiftsskyldigheten

enligt Studsvikslagen några år. Ett annat alternativ är att höja avgiftsbeloppet

väsentligt under endast ett år.

Om upphävandet av lagen senareläggs till utgången av 2017 och avgiftsnivån

hålls oförändrad, blir belastningen på de avgiftsskyldiga ungefär

densamma som om avgiften för 2011 skulle ha höjts till 1,4 öre per

levererad kilowattimme el. En förlängning med sex år ger den stabilitet

som behövs för att i god tid kunna analysera om inbetalade avgiftsmedel

kommer att räcka för finansiering av avvecklingsåtgärderna. Med en sådan

förlängning kvarstår möjligheten att revidera avgiftens storlek, eftersom

tillståndshavarna årligen ska lämna beräkningsunderlag och Strålsäkerhetsmyndigheten

göra nya analyser av kostnadsutvecklingen. Det är

viktigt att avgiften inte sätts för högt, eftersom eventuella överskjutande

medel inte återbetalas (prop. 2005/06:183 s. 32).

Regeringen gör bedömningen att en oförändrad avgift men med inbetalningar

till och med utgången av 2017 med stor sannolikhet innebär

att medlen i Studsviksfonden räcker för att täcka de avvecklingsåtgärder

som omfattas av Studsvikslagen. Statens risk minskar i motsvarande grad

eftersom framtida beräkningar leder till en noggrannare bedömning av de

faktiska kostnaderna.

Neutronforskningslaboratoriet i Studsvik

Strålsäkerhetsmyndigheten har föreslagit att Neutronforskningslaboratoriet

i Studsvik förs in bland de verksamheter som omfattas av Studsvikslagen.

I 1 § anges att avgift ska betalas för dekontaminering och nedläggning

av bland annat forskningsreaktorerna R2 och R2-0 i Studsvik med

tillhörande byggnader. Regeringen gör ingen annan bedömning än Strålsäkerhetsmyndigheten

i frågan om Neutronforskningslaboratoriet i Studsvik

ska anses höra till de verksamheter som omfattas av Studsvikslagen.

Tillhörigheten bör förtydligas i lagtexten.

4.2 Kostnadsberäkning

Regeringens förslag: Den som har tillstånd till verksamhet som omfattas

av Studsvikslagen ska till den myndighet som regeringen bestämmer

lämna kostnadsberäkningar och andra uppgifter som behövs

för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen eller

föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

En reaktorinnehavare ska till den myndighet som regeringen bestämmer

lämna uppgifter om sin planerade leverans av elström.

Regeringen ska kunna meddela föreskrifter om vad som ska ingå i

en kostnadsberäkning.

Strålsäkerhetsmyndighetens förslag överensstämmer i huvudsak

med regeringens. I regeringens förslag preciseras att en reaktorinnehavare

ska vara skyldig att lämna uppgifter om sin planerade leverans av elström

.

Prop. 2010/11:126

13

Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på bestämmelsen

om vilka uppgifter som ska lämnas av en reaktorinnehavare eller tillståndshavare

.

Skälen för regeringens förslag: I Studsvikslagen finns regler om

skyldighet att upprätta en beräkning över kostnaderna för den verksamhet

som omfattas av lagen. Beräkningen ska göras av den som har tillstånd

till verksamheten enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller,

efter medgivande av Strålsäkerhetsmyndigheten, av en annan juridisk

person. I de beräknade kostnaderna ska ingå dels en uppskattning av

kostnaderna för samtliga de åtgärder som kan anses bli behövliga, dels

kostnaderna för de åtgärder som avses bli vidtagna inom en tidsrymd av

minst tre år.

Strålsäkerhetsmyndigheten har föreslagit att kraven på att göra en kostnadsberäkning

ska anges i förordningen (1988:1598) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. i stället för lagen. Myndigheten

har också föreslagit att det förtydligas i förordningen vad som ska

ingå i en kostnadsberäkning.

Regeringen delar Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning att det bör

preciseras vad som ska ingå i en kostnadsberäkning. Det bör fortfarande

uttryckligen framgå av lagtexten att tillståndshavaren ska lämna en kostnadsberäkning.

En sådan beräkning bör som tidigare innehålla en uppskattning

av förväntade kostnader för den verksamhet och de åtgärder

som omfattas av Studsvikslagen.

Regeringen bör bemyndigas att meddela föreskrifter om vad som ska

ingå i en kostnadsberäkning. Det bör på samma sätt som i dag göras en

beräkning av den förväntade totala kostnaden för verksamheter och åtgärder

som omfattas av Studsvikslagen. I föreskrifterna får vidare preciseras

bland annat vilka behandlings- och rivningsåtgärder som ska ingå i

en kostnadsberäkning. Regeringen får även, utan något särskilt bemyndigande

i lagen, meddela föreskrifter om tidpunkten för redovisningen av

kostnadsberäkningar. Utgångspunkten bör som tidigare vara att en kostnadsberäkning

ska redovisas varje år.

Regeringen delar vidare Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning att det

inte behövs någon lagbestämmelse om att myndigheten ska kunna medge

att en annan juridisk person än tillståndshavaren gör kostnadsberäkningen

. Det räcker att det av lagen framgår att det är tillståndshavaren som

ska lämna kostnadsräkningen. En kostnadsberäkning får alltså göras i

samråd med en annan tillståndshavare.

I lagen bör vidare preciseras att en reaktorinnehavare ska till den myndighet

som regeringen bestämmer lämna uppgifter om sin planerade

leverans av elström. Uppgifter om reaktorinnehavarnas elleveranser behövs

när avgiften ska beräknas. Förslaget innebär ingen ändring jämfört

med de uppgifter som i dag ska lämnas av reaktorinnehavare.

Prop. 2010/11:126

14

4.3 Möjlighet att besluta om ett föreläggande m.m.

Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestämmer ska

kunna förelägga en reaktorinnehavare eller den som har tillstånd till sådan

verksamhet som omfattas av Studsvikslagen att vidta de åtgärder

som behövs för verkställigheten av lagen eller föreskrifter som har meddelats

med stöd av lagen. Ett föreläggande ska kunna förenas med vite.

Ett beslut om föreläggande ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätt

.

Det ska vara straffbelagt att med uppsåt eller av grov oaktsamhet åsidosätta

skyldigheterna att lämna kostnadsberäkning och andra uppgifter enligt

Studsvikslagen genom att lämna oriktig uppgift.

Avgifter som har betalats enligt Studsvikslagen ska kunna användas för

att ersätta kostnader för verksamheter och åtgärder som omfattas av lagen.

Regeringen ska kunna meddela föreskrifter om användningen.

Strålsäkerhetsmyndighetens förslag överensstämmer i huvudsak

med regeringens. Enligt regeringens förslag ska det införas en bestämmelse

om hur ett beslut om föreläggande får överklagas.

Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på förslaget om

föreläggande.

Skälen för regeringens förslag

I lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter

från kärnteknisk verksamhet (finansieringslagen) finns bestämmelser

om betalning av avgifter som hanteras i kärnavfallsfonden och som ska

säkerställa finansiering av de skyldigheter som följer av 10–14 §§ lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Regeringen delar Strålsäkerhetsmyndighetens

bedömning att det är lämpligt att i några avseenden anpassa

Studsvikslagen till finansieringslagen.

Föreläggande till en reaktorinnehavare eller tillståndshavare

I finansieringslagen finns en bestämmelse som gör det möjligt att förelägga

tillståndshavaren att vidta de åtgärder som behövs för tillämpningen

av den lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Det bör vara möjligt för den myndighet som regeringen bestämmer att,

på samma sätt som enligt finansieringslagen, förelägga en reaktorinnehavare

eller tillståndshavare att göra det som krävs enligt Studsvikslagen

eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Ett föreläggande

bör kunna förenas med vite. Genom ett föreläggande kan myndigheten se

till att tillståndshavaren ger in en sådan beräkning av de förväntade kostnaderna

för avvecklingsåtgärder som krävs enligt lagen.

Prop. 2010/11:126

15

Överklagande

I denna proposition föreslår regeringen att det i Studsvikslagen införs en

möjlighet att förelägga en reaktorinnehavare eller tillståndshavare att

vidta de åtgärder som behövs för verkställigheten av lagen eller föreskrifter

som har meddelats med stöd av lagen. Det bör i lagen införas bestämmelser

om att ett beslut om ett föreläggande, som enligt förslaget ska

kunna förenas med vite, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol

och att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

Enligt nuvarande 8 § får beslut av Strålsäkerhetsmyndigheten enligt

Studsvikslagen överklagas hos regeringen. Regeringens förslag innebär

att det i lagen inte finns någon bestämmelse om att en myndighet beslutar

i en fråga som bör kunna överklagas till regeringen. Den nuvarande bestämmelsen

i 8 § bör därför utgå.

Straffbestämmelse

Den nuvarande straffbestämmelsen i Studsvikslagen gäller den som lämnar

oriktig uppgift eller på annat sätt åsidosätter sina skyldigheter enligt

5 eller 6 §. Bestämmelsen innebär att det är straffbelagt att bland annat

inte fullgöra skyldigheten att upprätta en sådan kostnadsberäkning som

avses i 5 §. Med hänsyn till att den myndighet som regeringen bestämmer

föreslås kunna förelägga vid vite att uppfylla denna skyldighet, bör

underlåtenhet att göra en kostnadsberäkning inte längre vara straffbelagd.

Det bör fortfarande vara straffbelagt att med uppsåt eller av grov oaktsamhet

åsidosätta sina skyldigheter att lämna kostnadsberäkning eller

andra uppgifter genom att lämna oriktig uppgift. Förslaget innebär att

Studsvikslagens straffbestämmelse får samma innehåll som finansieringslagens.

Användning av avgiftsmedel

Avgifter som har betalats enligt Studsvikslagen bör även i fortsättningen

få användas för att ersätta kostnader för verksamheter och åtgärder som

omfattas av lagen. Enligt 4 § andra stycket lagen beslutar Strålsäkerhetsmyndigheten

om den närmare användningen av avgiftsmedlen. Bestämmelsen

bör i stället utformas som ett bemyndigande till regeringen att

meddela föreskrifter om användningen. Med stöd av bemyndigandet bör

regeringen kunna meddela föreskrifter som preciserar hur och i vilken utsträckning

avgiftsmedlen i Studsviksfonden får användas för verksamheter

och åtgärder som omfattas av lagen. Föreskrifterna bör på lämpligt

sätt anpassas till motsvarande bestämmelser om användning av avgiftsmedel

i lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter

från kärnteknisk verksamhet.

Återbetalning av överskott i Studsviksfonden

Regler om hur ett eventuellt framtida överskott i kärnavfallsfonden

respektive Studsviksfonden ska hanteras finns i 16 och 17 §§ lagen

(2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från

kärnteknisk verksamhet. Reglerna innebär att ett överskott i kärnavfalls

Prop. 2010/11:126

16

fonden ska återbetalas till den avgiftsskyldige medan ett överskott i

Studsviksfonden ska tillfalla staten.

Regeringen avser att överväga förutsättningarna för en reglering som

i stället innebär att ett eventuellt framtida överskott i Studsviksfonden

ska återbetalas till de avgiftsskyldiga, i likhet med vad som gäller enligt

reglerna om kärnavfallsfonden. Det är regeringens avsikt att avgiften

endast ska täcka faktiska kostnader.

5 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Ändringarna ska träda i kraft den 1 januari

2012.

Strålsäkerhetsmyndighetens förslag: Strålsäkerhetsmyndigheten har

inte föreslagit någon tidpunkt för ikraftträdande.

Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på ikraftträdandet.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande lagstiftning upphör

Studsvikslagen att gälla vid utgången av 2011. De föreslagna ändringarna

, som innebär en förlängning av kärnkraftsföretagens skyldighet att

betala avgift enligt lagen, bör därför träda i kraft den 1 januari 2012.

6 Konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslagen har inga statsfinansiella konsekvenser.

Förslagen har inga finansiella konsekvenser för de kommuner där verksamheter

som omfattas av Studsvikslagen är belägna.

Förslagen berör de som är betalningsskyldiga enligt Studsvikslagen,

dvs. reaktorinnehavarna, och de företag som har rätt till ersättning ur

Studsviksfonden. Förslaget om att förlänga skyldigheten att betala avgift

enligt lagen till utgången av 2017 bedöms innebära en kostnad för de betalningsskyldiga

om sammanlagt cirka 1 200 miljoner kronor. Förslagen

ger förutsättningar för de företag som har rätt till ersättning ur fonden att

ta ett fortsatt ansvar för de avvecklingsåtgärder som omfattas av lagen.

Skälen för regeringens bedömning

I Studsvikslagen regleras den avgift som kärnkraftsföretagen betalar för

avvecklingen av viss historisk verksamhet med koppling till framväxten

av det svenska kärnkraftsprogrammet. Strålsäkerhetsmyndigheten har utrett

framtida kostnader, osäkerheter och ansvar samt gjort en grundlig

utvärdering av vilka problem och finansiella risker som kan uppstå för

staten med anledning av Studsvikslagens upphörande den 1 januari 2012.

Strålsäkerhetsmyndigheten har i promemorian pekat på att stora osäkerheter

fortfarande finns när det gäller de framtida kostnaderna för att ta

hand om det historiska avfallet. Om medlen i Studsviksfonden inte räcker

Prop. 2010/11:126

17

kan de företag som nu har tillstånd till verksamheten riskera att stå för

kostnaderna. Det finns också en risk att staten får skjuta till medel.

Förslaget innebär att Studsvikslagen ska upphöra att gälla först vid utgången

av 2017, dvs. att kärnkraftsföretagen fortsatt ska betala en avgift

åren 2012–2017. Det ger de företag som har tillstånd till de verksamheter

som omfattas av Studsvikslagen en möjlighet att ge in bättre underbyggda

kostnadsberäkningar. Strålsäkerhetsmyndigheten kommer fortsatt

göra en årlig översyn av avgiftens storlek. Myndigheten kan vid behov få

ett förnyat uppdrag att göra en utvärdering av lagstiftningen och dess

konsekvenser för finansieringen av avvecklingen av den historiska verksamheten.

Statsfinansiella konsekvenser

Enligt riksdagens beslut upphör Studsvikslagen att gälla vid utgången av

2011. Det kan antas att återstående medel i Studsviksfonden då inte kommer

att täcka kostnaderna för de avvecklingsåtgärder som omfattas av

Studsvikslagen. Om medlen i fonden inte räcker kan de företag som har

tillstånd till de verksamheter som omfattas av Studsvikslagen riskera att

stå för kostnaderna. Det finns också en risk att staten får skjuta till medel.

Förslagen innebär att kärnkraftsföretagens skyldighet att betala en avgift

förlängs till utgången av 2017. Regeringen bedömer att medlen i

Studsviksfonden genom dessa inbetalningar med stor sannolikhet kommer

att räcka för att täcka de avvecklingsåtgärder som omfattas av Studsvikslagen

.

Förslagen har inga statsfinansiella konsekvenser.

Domstolar

Regeringen föreslår att det i Studsvikslagen införs en bestämmelse om

som innebär att Strålsäkerhetsmyndighetens beslut om föreläggande får

överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt lagen får i dag

överklagas till regeringen. Det är mycket ovanligt med överklaganden

enligt lagen. Om ett överklagande skulle göras är det mest sannolikt att

det skulle avse ett beslut om användning av avgiftsmedel, som även i

fortsättningen får överklagas hos regeringen. Det är inte troligt med mer

än något enstaka överklagande till allmän förvaltningsdomstol fram till

dess att lagen upphör att gälla vid utgången av 2017. Det skulle innebära

en mycket liten kostnad för Sveriges Domstolar och ryms inom befintligt

anslag.

Kommuner

Förslagen innebär att kärnkraftsföretagen får ett fortsatt finansiellt ansvar

för de verksamheter som omfattas av Studsvikslagen. Förslagen har inga

finansiella konsekvenser för de kommuner där verksamheterna är belägna.

Alternativa lösningar

Om ingen lagändring görs upphör Studsvikslagen att gälla den 1 januari

2012, dvs. kärnkraftsföretagen betalar den nuvarande avgiften endast

Prop. 2010/11:126

18

under 2012. Eftersom det kan antas att återstående medel i Studsviksfonden

inte kommer att täcka kostnaderna för de avvecklingsåtgärder

som omfattas av lagen, kan de företag som har tillstånd till verksamheten

få stå för de ytterligare avvecklingskostnaderna. Det finns också en risk

att staten får skjuta till medel.

En alternativ lösning är att lagen upphör att gälla den 1 januari 2012

och att avgiften ökas väsentligt. Strålsäkerhetsmyndigheten har bedömt

att om lagen upphör vid utgången av 2011 behöver avgiften höjas från

0,3 öre till 1,4 öre per levererad kilowattimme el. Trots en sådan kraftig

höjning riskerar Studsviksfonden att bli underfinansierad eftersom beräkningsunderlagen

från industrin har betydande brister. I likhet med nollalternativet

riskerar tillståndshavarna och staten att stå för de ytterligare

avvecklingskostnader som inte täcks av fondmedel.

Ett tredje alternativ är att lagen får gälla tills vidare och att den nuvarande

avgiften behålls under överskådlig tid. Ett alternativ utan en bortre

tidsgräns för betalningsskyldigheten innebär en sämre förutsebarhet och

större osäkerhet för de betalningsskyldiga.

Företag som berörs av förslagen

Förslagen berör dels de som är betalningsskyldiga enligt lagen, dvs. de

som har tillstånd att inneha och driva en kärnkraftsreaktor, dels de som

rätt till ersättning ur Studsviksfonden. Betalningsskyldiga är för närvarande

Forsmarks Kraftgrupp AB, OKG Aktiebolag och Ringhals AB. De

som har rätt till ersättning ur fonden är för närvarande AB SVAFO,

Ranstad Industricentrum AB, Studsvik Nuclear AB, Vattenfall AB och

Uppsala universitet.

Kostnadsmässiga och andra konsekvenser för alternativen

Avgiften är 0,3 öre för varje levererad kilowattimme elström. Den årliga

kostnaden för de avgiftsskyldiga beror därför på mängden el som levereras

från kärnkraftsverken. Elproduktionen vid dessa har varierat betydligt

över tid. Under 2009 uppgick den till 50,2 terawattimmar. Om ett

genomsnitt baserat på åren 2004–2008 används, kan den framtida elproduktionen

förväntas bli 67 terawattimmar per år. Med nuvarande avgiftsnivå

blir kostnaden då ungefär 200 miljoner kronor per år, fördelat

på de avgiftsskyldiga. Om inbetalningstiden förlängs med sex år, dvs.

åren 2012–2017, blir den ytterligare kostnaden för de avgiftsskyldiga

cirka 1 200 miljoner kronor. En förlängning med sex år ger den stabilitet

som behövs för att i god tid kunna analysera om inbetalade avgiftsmedel

kommer att räcka för finansieringen av avvecklingsåtgärderna. Strålsäkerhetsmyndigheten

ska varje år anmäla till regeringen om avgiftsbeloppet

enligt 3 § Studsvikslagen behöver ändras, jfr förordningen

(1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall

m.m.

Myndigheten kan under sexårsperioden anmäla att avgiften bör

sättas ned till 0 öre per levererad kilowattimme el om återstående avgiftsmedel

bedöms vara tillräckliga för avvecklingsåtgärderna.

Om avgiften under ett år i stället höjs till 1,4 öre per levererad kilowattimme

blir engångskostnaden ungefär 940 miljoner kronor för de avgiftsskyldiga.

Alternativet med en kraftig höjning av avgiften under en

Prop. 2010/11:126

19

dast ett år bedöms mindre lämpligt eftersom den får betydande ekonomiska

konsekvenser för de betalningsskyldiga under det året. De kvarvarande

osäkerheterna i beräkningsunderlagen för avgiften talar också

emot en sådan lösning.

EU-rätten

Förslagen är inte hänförliga till EU-rättsliga krav.

Tidpunkten för ikraftträdande

En reglering om den fortsatta finansieringen av de avvecklingsåtgärder

som omfattas av Studsvikslagen behöver träda i kraft innan lagen upphör

att gälla vid utgången av 2011.

Utbildning och information

Det finns inget behov av speciella informationsinsatser.

Administrativa kostnader

Förslagen har marginell påverkan på tidsåtgången för företagen och deras

administrativa kostnader, eftersom företagen redan har rutiner för att hantera

de skyldigheter som följer av Studsvikslagen.

Konkurrensförhållanden

Avgiften till Studsviksfonden ska finansiera kostnader för omhändertagande

av historisk verksamhet som bidragit till företagens utveckling. Om

företagen inte fullt ut står för dessa kostnader innebär det konkurrensmässiga

fördelar jämfört med andra energislag som bär sina egna kostnader

för bland annat avveckling av verksamheter.

Små företag

De små företag som har tillstånd till verksamhet som omfattas av Studsvikslagen

bedöms få svårt att bära de kostnader för avvecklingsåtgärder

som uppstår om Studsviksfonden är underfinansierad. Förslagen ger förutsättningar

för företagen att ta ett fortsatt ansvar för avvecklingsåtgärderna.

Miljön

Miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö innebär att människors hälsa och

den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning

i den yttre miljön. Miljökvalitetsmålet omfattar bland annat utsläpp

av radioaktivitet från kärnteknisk verksamhet. Förslagen innebär att kärnkraftsföretagens

skyldighet att betala en avgift enligt Studsvikslagen förlängs

till utgången av 2017. Medlen i Studsviksfonden bedöms genom

dessa inbetalningar med stor sannolikhet räcka för att täcka de avvecklingsåtgärder

som omfattas av Studsvikslagen. Förslagen bidrar därför till

att miljökvalitetsmålet om säker strålmiljö kan uppfyllas.

Prop. 2010/11:126

20

Förslagen saknar betydelse för jämställdheten mellan män och kvinnor,

för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen samt för sysselsättningen

och den offentliga servicen.

Regelrådet

Regelrådet har i ett yttrande den 16 februari 2011 tillstyrkt lagförslagen i

ett remitterat förslag till lagrådsremiss och anfört att konsekvensutredningen

är godtagbar.

7 Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597) om

finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall

m.m.

1 §

I paragrafen finns en uppräkning av de verksamheter och åtgärder som

omfattas av lagen.

Lagrådet har noterat att orden åtgärd och verksamhet används på ett

inkonsekvent sätt i lagtexten och föreslagit att saken uppmärksammas i

den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. Orden verksamhet och

åtgärd används frekvent i miljölagstiftningen för att beteckna aktiviteter

av olika slag. Med verksamhet brukar avses en aktivitet som har en viss

omfattning och tidsutdräkt. Med åtgärd avses ofta en handling med begränsad

omfattning och tidsutdräkt. De aktiviteter som räknas upp i

punkterna 1–6 bör betecknas som verksamheter medan ordet åtgärder bör

användas i punkten 7. För att orden verksamhet och åtgärd ska användas

på ett konsekvent sätt i lagtexten tas ordet ”övriga” bort från punkten 7 i

lagrådsremissens förslag. Att aktiviteterna i punkterna 1–6 betecknas

som verksamheter på ett tydligare sätt än i den nuvarande lagen innebär

ingen ändring i sak.

Paragrafens inledning ändras genom att det anges vem som är betalningsskyldig

enligt lagen. Betalningsskyldig är den som har tillstånd enligt

lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att inneha eller driva en

kärnkraftsreaktor (reaktorinnehavare). Detta motsvarar innehållet i 2 §,

som upphör att gälla.

Några ändringar görs i uppräkningen av de verksamheter och åtgärder

som omfattas av lagen. Ändringarna i punkterna 2, 4, 5 och 7 är endast

språkliga och innebär ingen ändring i sak.

Orden ”dekontaminering och nedläggning” ersätts med ”avveckling” i

de tre första punkterna. Det är en anpassning till den terminologi som

används i annan lagstiftning på strålsäkerhetsområdet och innebär ingen

ändring av vilken verksamhet som omfattas av de punkterna.

Ändringen i punkten 1 innebär ett förtydligande av att även isotopcentralen

IC och neutronforskningslaboratoriet vid forskningsreaktorerna

R2 och R2-0 i Studsvik omfattas av lagen.

Ändringen i punkten 3 innebär ett förtydligande av att dekontamineringsanläggningen

DK samt kulvertsystemet för vätskeformigt aktivt av

Prop. 2010/11:126

21

lopp från anläggningarna under punkten 1 och övriga anläggningar enligt

punkten 3 omfattas av lagen.

Punktuppställningen ändras redaktionellt för att göra den mer lättläst.

3 §

I tredje stycket hänvisas inte längre till lagen (1992:1537) om finansiering

av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m., eftersom den lagen

har upphävts. Bestämmelser om hur avgiftsmedlen ska förvaltas finns

sedan den 1 januari 2007 i lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för

hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet (prop.

2005/06:183). Tredje stycket har utformats i enlighet med Lagrådets

förslag.

4 §

I första stycket förtydligas att avgifter som har betalats enligt lagen får

användas för att ersätta kostnader inte bara för verksamheter som avses i

1 § utan också för åtgärder som avses i den paragrafen.

Bestämmelsen i andra stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen

att meddela föreskrifter om användningen av avgiftsmedlen. Det

behövs ett sådant bemyndigande för att reglera hur och i vilken utsträckning

medlen i Studsviksfonden får användas för verksamheter och åtgärder

som avses i 1 §. De föreskrifter som får meddelas kan innebära att

den behöriga myndigheten behöver göra prioriteringar mellan verksamheter

och åtgärder som en tillståndshavare har ansökt om att få medel för.

Det kan också behövas föreskrifter om skyldighet att återbetala utbetalade

medel som inte har använts inom den tid som har bestämts och skyldighet

att i ett sådant fall kompensera Kärnavfallsfonden, som förvaltar

inbetalade avgiftsmedel, för förlorad avkastning.

5 §

I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för en reaktorinnehavare

och den som har tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § att lämna

kostnadsberäkningar och andra uppgifter som behövs för att den myndighet

som regeringen bestämmer ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt

lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Första och

andra styckena motsvarar i huvudsak 6 §, som upphör att gälla. Bestämmelsen

i nuvarande 5 § om vad som ska ingå i en kostnadsberäkning

ersätts i tredje stycket med ett bemyndigande för regeringen att meddela

föreskrifter om detta.

Ändringen i första stycket innebär att tillståndshavaren har en skyldighet

att utöver kostnadsberäkningar lämna även andra uppgifter som

behövs för att den myndighet som regeringen bestämmer ska kunna fullgöra

sina uppgifter. I de myndighetsuppgifter som avses i första meningen

ingår att besluta om användningen av fondmedlen och att, enligt förordningen

(1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m., göra anmälan till regeringen om avgiftsbeloppet enligt

3 § behöver ändras.

Det behövs inte längre något medgivande av Strålsäkerhetsmyndigheten

för att någon annan juridisk person än tillståndshavaren ska medverka

Prop. 2010/11:126

22

när kostnadsberäkningen görs. En kostnadsberäkning får alltså göras i

samråd med exempelvis en annan tillståndshavare. Även om tillståndshavaren

upprättar en kostnadsberäkning tillsammans med någon annan,

är det tillståndshavaren som ansvarar för innehållet i beräkningen och att

denna redovisas till den myndighet som regeringen bestämmer. Som

Lagrådet har framhållit är det inte längre möjligt att överlämna det ansvaret

till en annan juridisk person.

I andra stycket preciseras att en reaktorinnehavare ska lämna uppgifter

om sin planerade leverans av elström. Det motsvarar skyldigheten att

lämna uppgifter enligt 6 §, som upphör att gälla. Uppgifter om reaktorinnehavarnas

elleveranser behövs när avgiften ska beräknas.

I tredje stycket bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om vad

som ska ingå i en kostnadsberäkning. I föreskrifterna får, i likhet med

vad som gäller i dag, anges krav på att göra en beräkning av dels den förväntade

totala kostnaden för verksamhet och åtgärder som omfattas av

lagen, dels de kostnader som förväntas uppkomma under vart och ett av

de tre närmast kommande kalenderåren. Det får vidare preciseras bland

annat vilka behandlings- och rivningsåtgärder som ska ingå i en kostnadsberäkning

. Regeringen får även, utan något särskilt bemyndigande i

lagen, meddela föreskrifter om tidpunkten för redovisningen av kostnadsberäkningar.

6 §

Enligt paragrafen, som är ny, får den myndighet som regeringen bestämmer

förelägga en reaktorinnehavare eller den som har tillstånd enligt

lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet till en verksamhet som avses i

1 § att vidta de åtgärder som behövs för verkställigheten av lagen eller

föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Genom ett föreläggande

kan myndigheten se till att tillståndshavaren uppfyller kravet i 5 § att

lämna en beräkning av de förväntade kostnaderna för verksamheter och

åtgärder som omfattas av lagen.

Ett föreläggande får enligt andra stycket förenas med vite. Allmänna

bestämmelser om viten finns i lagen (1985:206) om viten.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

7 §

Straffbestämmelsen ändras med anledning av de nya bestämmelserna i

6 § om att den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga en

reaktorinnehavare eller tillståndshavare vid vite att vidta de åtgärder som

behövs för verkställigheten av lagen eller föreskrifter som har meddelats

med stöd av lagen.

Ändringen innebär att det inte längre är straffbelagt

att underlåta att göra en sådan kostnadsberäkning som en tillståndshavare

ska lämna enligt 5 §. Däremot är det straffbelagt att med uppsåt eller av

grov oaktsamhet åsidosätta sina skyldigheter genom att lämna oriktig

uppgift i en kostnadsberäkning eller i andra uppgifter som ska lämnas enligt

5 §. Förslaget innebär att straffbestämmelsen får samma innehåll som

straffbestämmelsen i lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen

av restprodukter från kärnteknisk verksamhet.

Prop. 2010/11:126

23

8 §

I första stycket införs en bestämmelse som anger att ett beslut om föreläggande

enligt 6 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Den

nuvarande bestämmelsen om överklagande av Strålsäkerhetsmyndighetens

beslut hos regeringen utgår, eftersom förslaget innebär att det i lagen

inte längre finns någon bestämmelse om att en myndighet beslutar i en

fråga som bör kunna överklagas till regeringen.

Enligt det nya andra stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande

till kammarrätt.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:652) om

upphävande av lagen (1988:1597) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Ändringen innebär att lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen

av visst radioaktivt avfall m.m. ska tillämpas även under åren 2012–2017

innan den upphör.

Prop. 2010/11:126

Bilaga 1

24

Strålsäkerhetsmyndighetens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering

av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1597) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

dels att 2, 5 och 8 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 1, 3, 4, 6 och 7 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Avgift skall betalas till staten enligt

denna lag som ett bidrag till

kostnader för följande åtgärder

Den som har tillstånd att inneha

och driva en kärnkraftsreaktor (reaktorinnehavare)

ska betala en avgift

till staten som ett bidrag till

kostnader för

1. dekontaminering och nedläggning

av forskningsreaktorerna

R2 och R2-0 i Studsvik med tillhörande

byggnader,

1. avveckling av forskningsreaktorerna

R2 och R2-0 i Studsvik

med isotopcentralen IC, neutronforskningslaboratoriet

samt övriga

tillhörande byggnader,

2. dekontaminering och nedläggning

av kraftvärmereaktorn i

Ågesta,

2. avveckling av kraftvärmereaktorn

i Ågesta,

3. dekontaminering och nedläggning

av det aktiva centrallaboratoriet

ACL, fläktanläggningen

ACF, bränslelaboratoriet HCL,

van der Graaf-generatorn, förbränningsanläggningen

HA, behandlingsanläggningen

HM, förvaringsanläggningen

FA, bergrumslagret

AM, det s.k. aktiva

tråget AT, tank- och siloanläggningen

TS, hallen för aktivt avfall

AU, f.d. uranförrådet UF, avfallsskjulen

AS 1–4, upplagsplatsen

UA för fast aktivt avfall och

indunstaren ID för aktivt avfall,

3. avveckling av det aktiva centrallaboratoriet

ACL, fläktanläggningen

ACF, bränslelaboratoriet

HCL, van de Graaff-generatorn,

förbränningsanläggningen HA, dekontamineringsanläggningen

DK,

behandlingsanläggningen HM, förvaringsanläggningen

FA, bergrumslagret

AM, det s.k. aktiva

tråget AT, tank- och siloanläggningen

TS, hallen för aktivt avfall

AU, f.d. uranförrådet UF, avfallsskjulen

AS 1–4, upplagsplatsen

UA för fast aktivt avfall, indunstaren

ID för aktivt avfall, och kulvertsystemet

för vätskeformigt aktivt

avlopp från dessa anläggningar

och anläggningarna under 1,

1 Senaste lydelse 2006:651.

Prop. 2010/11:126

Bilaga 1

25

4. hantering och slutförvaring av

kärnavfall, kärnämnen och annat

radioaktivt avfall som före den 30

juni 1991 har genererats till följd

av kärnteknisk verksamhet i eller

förvarats vid de kärntekniska anläggningar

som avses i 1–3,

4. hantering och slutförvaring av

kärnavfall, kärnämne och annat

radioaktivt avfall som före den 30

juni 1991 har genererats till följd

av kärnteknisk verksamhet i eller

förvarats vid de kärntekniska anläggningar

som avses i 1–3,

5. hantering och slutförvaring av kärnbränsle från forskningsreaktorn

R1 i Stockholm och kraftvärmereaktorn i Ågesta samt av de bränsleelement

från forskningsreaktorn R2 i Studsvik som den 30 juni 1991

fanns i anslutning till reaktorn,

6. återställning enligt lag av anläggningen i Ranstad till följd av tidigare

bedriven kärnteknisk verksamhet, och

7. strålskyddsåtgärder som enligt

lag är nödvändiga till följd av

sådan verksamhet som avses i 1–6.

7. övriga åtgärder som enligt

lag är nödvändiga till följd av sådan

verksamhet som avses i 1–6.

3 §2

Avgiften är 0,3 öre för varje levererad kilowattimme elström.

Avgiften skall betalas till den

myndighet som regeringen bestämmer.

Avgiften ska betalas till den

myndighet som regeringen bestämmer.

Avgiftsmedlen skall föras över

till Kärnavfallsfonden som förvaltar

medlen särskilt enligt 7 och

7 a §§ lagen (1992:1537) om finansiering

av framtida utgifter för

använt kärnbränsle m.m. och föreskrifter

som har meddelats med

stöd av 7 b § samma lag. Av 12 §

lagen (2006:647) om finansiella

åtgärder för hanteringen av restprodukter

från kärnteknisk verksamhet

framgår att avgiftsmedlen

från och med den 1 januari 2008

förvaltas enligt den lagen.

Bestämmelser om avgiftsmedlens

förvaltning finns i lagen

(2006:647) om finansiella åtgärder

för hanteringen av restprodukter

från kärnteknisk verksamhet.

4 §3

Avgift som har betalats enligt

denna lag får användas för att ersätta

kostnader för sådan verksamhet

som avses i 1 §.

Avgifter som har betalats enligt

denna lag får användas för att ersätta

kostnader för sådana åtgärder

och sådan verksamhet som avses

i 1 §.

2 Senaste lydelse 2007:356.

3 Senaste lydelse 2008:241.

Prop. 2010/11:126

Bilaga 1

26

Strålsäkerhetsmyndigheten beslutar

om den närmare användningen

av avgiftsmedlen.

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om användningen

.

6 §

Reaktorinnehavare och den som

ska upprätta kostnadsberäkning

enligt 5 § ska på begäran av Strålsäkerhetsmyndigheten

lämna de

upplysningar och tillhandahålla de

handlingar som behövs för Strålsäkerhetsmyndighetens

verksamhet

enligt denna lag.

Reaktorinnehavare och den som

har tillstånd till de verksamheter

som avses i 1 § är skyldig att

lämna de upplysningar och tillhandahålla

de handlingar som behövs

för att regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer

ska kunna fullgöra sina

uppgifter enligt denna lag.

Den myndighet som regeringen

bestämmer får förelägga en reaktorinnehavare

eller en tillståndshavare

att vidta de åtgärder som

behövs för tillämpningen av lagen

eller föreskrifter som har meddelats

med stöd av lagen.

Ett föreläggande får förenas

med vite.

7 §

Till böter döms den som med uppsåt

eller av grov oaktsamhet lämnar

oriktig uppgift eller på annat

sätt åsidosätter sina skyldigheter

enligt 5 eller 6 §, om gärningen

inte är belagd med straff i brottsbalken

.

Till böter döms den som med uppsåt

eller av grov oaktsamhet lämnar

oriktig uppgift eller på annat

sätt åsidosätter sina skyldigheter

enligt 6 §, om gärningen inte är

belagd med straff enligt brottsbalken

.

Prop. 2010/11:126

Bilaga 2

27

Remissinstanserna

Riksrevisionen, Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket, Länsstyrelsen

i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Uppsala universitet,

Statens råd för kärnavfallsfrågor, Kärnavfallsfonden, Statens

energimyndighet, Vattenfall AB, Svenska Naturskyddsföreningen,

Svenskt Näringsliv, Svensk Energi, AB SVAFO, Barsebäck Kraft AB,

E.ON Kärnkraft Sverige AB, Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen,

Forsmarks Kraftgrupp AB, Fortum AB, Föreningen kärnteknik, Miljöorganisationernas

kärnavfallsgranskning, Miljörörelsens kärnavfallssekretariat,

Miljövänner för kärnkraft, OKG Aktiebolag, Ranstad Industricentrum

, Ringhals AB, Studsvik Nuclear AB, Svensk Kärnbränslehantering

AB.

Prop. 2010/11:126

Bilaga 3

28

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering

av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1597) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

1

dels att 2 och 6 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 1, 3–5, 7 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Avgift skall betalas till staten enligt

denna lag som ett bidrag till

kostnader för följande åtgärder

Den som har tillstånd enligt lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet

att inneha eller driva en kärnkraftsreaktor

(reaktorinnehavare)

ska betala en avgift till staten enligt

denna lag som ett bidrag till

kostnader för

1. dekontaminering och nedläggning

av forskningsreaktorerna

R2 och R2-0 i Studsvik med tillhörande

byggnader,

1. avveckling av forskningsreaktorerna

R2 och R2-0 i Studsvik

med isotopcentralen IC, neutronforskningslaboratoriet

och övriga

tillhörande byggnader,

2. dekontaminering och nedläggning

av kraftvärmereaktorn i Ågesta,

2. avveckling av kraftvärmereaktorn

i Ågesta,

3. dekontaminering och nedläggning

av det aktiva centrallaboratoriet

ACL, fläktanläggningen ACF,

bränslelaboratoriet HCL, van der

Graaf-generatorn, förbränningsanläggningen

HA, behandlingsanläggningen

HM, förvaringsanläggningen

FA, bergrumslagret AM, det s.k.

aktiva tråget AT, tank- och siloanläggningen

TS, hallen för aktivt avfall

AU, f.d. uranförrådet UF, avfallsskjulen

AS 1–4, upplagsplatsen

UA för fast aktivt avfall och

indunstaren ID för aktivt avfall,

3. avveckling av

a) det aktiva centrallaboratoriet

ACL,

b) fläktanläggningen ACF,

c) bränslelaboratoriet HCL,

d) Van de Graaff-anläggningen,

e) förbränningsanläggningen HA,

f) dekontamineringsanläggningen

DK,

g) behandlingsanläggningen HM,

h) förvaringsanläggningen FA,

i) bergrumslagret AM,

j) det aktiva tråget AT,

k) tank- och siloanläggningen TS,

l) hallen för aktivt avfall AU,

1 Senaste lydelse av 6 § 2008:241.

2 Senaste lydelse 2006:651.

Prop. 2010/11:126

Bilaga 3

29

m) f.d. uranförrådet UF,

n) avfallsskjulen AS 1–4,

o) upplagsplatsen UA för fast

aktivt avfall,

p) indunstaren ID för aktivt avfall

, och

q) kulvertsystemet för vätskeformigt

aktivt avlopp från anläggningarna

i 1 och a–p,

4. hantering och slutförvaring av

kärnavfall, kärnämnen och annat

radioaktivt avfall som före den

30 juni 1991 har genererats till

följd av kärnteknisk verksamhet i

eller förvarats vid de kärntekniska

anläggningar som avses i 1–3,

4. hantering och slutförvaring av

kärnavfall, kärnämne och annat

radioaktivt avfall som före den

30 juni 1991 har genererats till

följd av kärnteknisk verksamhet i

eller förvarats vid de kärntekniska

anläggningar som avses i 1–3,

5. hantering och slutförvaring av

kärnbränsle från forskningsreaktorn

R1 i Stockholm och kraftvärmereaktorn

i Ågesta samt av de

bränsleelement från forskningsreaktorn

R2 i Studsvik som den

30 juni 1991 fanns i anslutning till

reaktorn,

5. hantering och slutförvaring av

a) kärnbränsle från forskningsreaktorn

R1 i Stockholm,

b) kärnbränsle från kraftvärmereaktorn

i Ågesta, och

c) de bränsleelement från forskningsreaktorn

R2 i Studsvik som

den 30 juni 1991 fanns i anslutning

till reaktorn,

6. återställning enligt lag av anläggningen i Ranstad till följd av

tidigare bedriven kärnteknisk verksamhet, och

7. strålskyddsåtgärder som enligt

lag är nödvändiga till följd av

sådan verksamhet som avses i 1–6.

7. övriga åtgärder som enligt

lag är nödvändiga till följd av

verksamhet som avses i 1–6.

3 §3

Avgiften är 0,3 öre för varje levererad kilowattimme elström.

Avgiften skall betalas till den

myndighet som regeringen bestämmer.

Avgiften ska betalas till den

myndighet som regeringen bestämmer.

Avgiftsmedlen skall föras över

till Kärnavfallsfonden som förvaltar

medlen särskilt enligt 7 och

7 a §§ lagen (1992:1537) om finansiering

av framtida utgifter för

använt kärnbränsle m.m. och föreskrifter

som har meddelats med

stöd av 7 b § samma lag. Av 12 §

lagen (2006:647) om finansiella

åtgärder för hanteringen av restprodukter

från kärnteknisk verkBestämmelser

om avgiftsmedlens

förvaltning finns i lagen

(2006:647) om finansiella åtgärder

för hanteringen av restprodukter

från kärnteknisk verksamhet.

3 Senaste lydelse 2007:356.

Prop. 2010/11:126

Bilaga 3

30

samhet framgår att avgiftsmedlen

från och med den 1 januari 2008

förvaltas enligt den lagen.

4 §4

Avgift som har betalats enligt

denna lag får användas för att ersätta

kostnader för sådan verksamhet

som avses i 1 §.

Avgifter som har betalats enligt

denna lag får användas för att ersätta

kostnader för verksamheter

och åtgärder som avses i 1 §.

Strålsäkerhetsmyndigheten beslutar

om den närmare användningen

av avgiftsmedlen.

Regeringen får meddela föreskrifter

om användningen.

5 §5

Den som har tillstånd enligt lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet

till sådan verksamhet som avses

i 1 § – eller efter medgivande

av Strålsäkerhetsmyndigheten annan

juridisk person – ska upprätta

en beräkning över kostnaderna för

verksamheten. I de beräknade

kostnaderna ska ingå dels en uppskattning

av kostnaderna för samtliga

de åtgärder som kan anses bli

behövliga, dels kostnaderna för de

åtgärder som avses bli vidtagna

inom en tidsrymd av minst tre år.

Den som har tillstånd enligt lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet

till en verksamhet som avses i

1 § ska till den myndighet som

regeringen bestämmer lämna kostnadsberäkningar

för verksamheten

och åtgärder som avses i 1 § och

andra uppgifter som behövs för att

myndigheten ska kunna fullgöra

sina uppgifter enligt denna lag eller

föreskrifter som har meddelats

med stöd av lagen.

Kostnadsberäkningen ska ses

över årligen samt varje år lämnas

till Strålsäkerhetsmyndigheten.

En reaktorinnehavare ska till

den myndighet som regeringen bestämmer

lämna uppgifter om sin

planerade leverans av elström.

Regeringen får meddela föreskrifter

om vad som ska ingå i en

kostnadsberäkning som avses i

första stycket.

4 Senaste lydelse 2008:241.

5 Senaste lydelse 2008:241.

Prop. 2010/11:126

Bilaga 3

31

6 §

Den myndighet som regeringen bestämmer

får förelägga en reaktorinnehavare

eller den som har tillstånd

till en verksamhet som avses

i 1 § att vidta de åtgärder som behövs

för verkställigheten av denna

lag eller föreskrifter som har meddelats

med stöd av lagen.

Ett föreläggande får förenas

med vite.

7 §

Till böter döms den som med uppsåt

eller av grov oaktsamhet lämnar

oriktig uppgift eller på annat

sätt åsidosätter sina skyldigheter

enligt 5 eller 6 §, om gärningen

inte är belagd med straff i brottsbalken

.

Den som med uppsåt eller av grov

oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter

enligt 5 § genom att lämna

oriktig uppgift döms till böter,

om gärningen inte är belagd med

straff i brottsbalken.

8 §6

Beslut av Strålsäkerhetsmyndigheten

enligt denna lag får överklagas

hos regeringen.

Ett beslut om föreläggande enligt

6 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

6 Senaste lydelse 2008:241.

Prop. 2010/11:126

Bilaga 3

32

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:652) om upphävande

av lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst

radioaktivt avfall m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (2006:652) om upphävande av lagen

(1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall

m.m.

1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Enligt riksdagens beslut föreskrivs

att lagen (1988:1597) om finansiering

av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m. ska upphöra att

gälla vid utgången av 2011.

Enligt riksdagens beslut föreskrivs

att lagen (1988:1597) om finansiering

av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m. ska upphöra att

gälla vid utgången av 2017.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

1 Senaste lydelse av lagen 2009:331.

Prop. 2010/11:126

Bilaga 4

33

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2011-03-30.

Närvarande: F.d. justitierådet Bo Svensson, f.d. regeringsrådet Leif

Lindstam och justitierådet Ann-Christine Lindeblad.

Avgift enligt Studsvikslagen

Enligt en lagrådsremiss den 10 mars 2011 (Miljödepartementet) har

regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen

av visst radioaktivt avfall m.m.

2. lag om ändring i lagen (2006:652) om upphävande av lagen

(1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall

m.m.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Anders Lillienau.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

I lagrådsremissen föreslås bl.a. att den avgift som kärnkraftsföretagen betalar

för avvecklingen av Studsvik och vissa andra verksamheter ska tas

ut till och med utgången av år 2017.

1 §

Paragrafen i dess nuvarande lydelse anger i första stycket att avgift ska

betalas för vissa åtgärder som anges i punkterna 1–6. Avgift ska dessutom

enligt punkt 7 betalas för strålskyddsåtgärder som enligt lag är

nödvändiga till följd av sådan verksamhet som avses i punkterna 1–6. I

nuvarande 4 § görs hänvisning till "verksamheter och åtgärder som avses

i 1 §" och i 5 § görs hänvisning till ”verksamhet som avses i 1 §”. Lagrådet

noterar att orden åtgärd och verksamhet används på ett inkonsekvent

sätt.

Denna inkonsekvens vidlåder paragrafen också i dess föreslagna lydelse.

I punkt 7 sägs sålunda att [en tillståndshavare ska betala avgift för]

övriga åtgärder som enligt lag är nödvändiga till följd av verksamhet

som avses i punkterna 1–6.

Lagrådet föreslår att saken uppmärksammas i den fortsatta beredningen

av lagstiftningsärendet.

3 §

Lagrådet föreslår att orden ”avgiftsmedlens förvaltning” byts mot ”hur

avgiftsmedlen ska förvaltas”.

Prop. 2010/11:126

Bilaga 4

34

5 §

Paragrafen i dess nuvarande lydelse innebär att tillståndshavaren eller,

efter Strålsäkerhetsmyndighetens medgivande, annan juridisk person ska

upprätta en kostnadsberäkning av verksamheten. Bestämmelsen får förstås

så att ansvaret för kostnadsberäkningen i förekommande fall övergår

från tillståndshavaren till den andra juridiska personen.

Paragrafen i dess föreslagna lydelse anger att tillståndshavaren ska

lämna kostnadsberäkningar till den myndighet som regeringen bestämmer.

Det utesluter inte att tillståndshavaren använder sig av en annan

juridisk person för kostnadsberäkningarna, men ansvaret för att beräkningarna

blir korrekta ligger då kvar på tillståndshavaren. Denna skillnad

i förhållande till gällande rätt bör kommenteras i författningskommentaren

.

6 §

Enligt paragrafen får bl.a. ”den som har tillstånd till en verksamhet som

avses i 1 §” föreläggas att vidta vissa åtgärder. Det ska jämföras med formuleringen

i 5 §: ”Den som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet till en verksamhet som avses i 1 §”. Vid föredragningen

har upplysts att den tillståndshavare som avses i 6 § är den som

har tillstånd enligt 1984 års lag. Lagrådet föreslår att 6 § formuleras på

samma sätt som 5 §, dvs. med en hänvisning till 1984 års lag.

Prop. 2010/11:126

35

Miljödepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 april 2011

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund,

Olofsson, Larsson, Carlgren, Hägglund, Sabuni, Billström, Adelsohn

Liljeroth, Tolgfors, Ohlsson, Attefall, Engström, Kristersson, Ullenhag

Föredragande: statsrådet Carlgren

Regeringen beslutar proposition 2010/11:126 Avgift enligt Studsvikslagen.

Prop. 2010/11:126

36

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som

inför, ändrar, upphäver

eller upprepar

ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för

bakomliggande EUregler

Lag (1988:1597) om

finansiering av

hanteringen av visst

radioaktivt avfall m.m.

4 och 5 §§