Prop. 2012/13:180

Regeringens proposition 2012/13:180

Fortsatt giltighet av de tidsbegränsade lagarna
Prop.

om hemliga tvångsmedel
2012/13:180

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 juni 2013

Fredrik Reinfeldt

Beatrice Ask

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning, lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott samt 3 § lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet ska fortsätta att gälla till och med den 31 december 2014.

1

Prop. 2012/13:180

2

Innehållsförteckning

1
Förslag till riksdagsbeslut .................................................................
3

2
Lagtext
..............................................................................................
4

2.1
Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen

(2007:978) om hemlig rumsavlyssning ..............................
4

2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen

(2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa

särskilt allvarliga brott........................................................
5

2.3
Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen

(2008:854) om åtgärder för att utreda vissa

samhällsfarliga brott...........................................................
6

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2012:279) om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de

brottsbekämpande myndigheternas

underrättelseverksamhet.....................................................
7

3
Ärendet och dess beredning ..............................................................
8

4
Nuvarande regler...............................................................................
9

4.1
Lagen om hemlig rumsavlyssning......................................
9

4.2 Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt

allvarliga brott ..................................................................
11

4.3 Lagen om åtgärder för att utreda vissa

samhällsfarliga brott.........................................................
12

4.4 Lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande

myndigheternas underrättelseverksamhet.........................
13

5 Överväganden och förslag ..............................................................
14

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser .........................................
17

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 juni 2013...........
18

Prop. 2012/13:180

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om fortsatt giltighet av lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning,

2. lag om fortsatt giltighet av lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott,

3. lag om fortsatt giltighet av lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott,

4. lag om ändring i lagen (2012:279) om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.

3

Prop. 2012/13:180

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning

Härigenom föreskrivs att lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning, som gäller till utgången av år 2013 1 , ska fortsätta att gälla till och med den 31 december 2014.

1 Lagens giltighetstid senast förlängd 2012:63

4

Prop. 2012/13:180

2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott

Härigenom föreskrivs att lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, som gäller till utgången av år 2013 1 , ska fortsätta att gälla till och med den 31 december 2014.

1 Lagens giltighetstid senast förlängd 2012:64

5

Prop. 2012/13:180

2.3 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott

Härigenom föreskrivs att lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, som gäller till utgången av år 2013 1 , ska fortsätta att gälla till och med den 31 december 2014.

1 Lagens giltighetstid senast förlängd 2012:65

6

Prop. 2012/13:180

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2012:279) om ändring i lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet ska upphöra att gälla vid utgången av 2014.

7

Prop. 2012/13:180

3
Ärendet och dess beredning

Lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning och lagen (2007:979) om

åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott trädde i kraft den

1 januari 2008 och gavs då en begränsad giltighetstid till utgången av år

2010 (prop. 2005/06:178 och 2006/07:133, bet. 2007/08:JuU3, rskr.

2007/08:11 samt prop. 2005/06:177 och 2006/07:133, bet. 2007/08:JuU3,

rskr. 2007/08:11). Giltighetstiden för lagarna har förlängts vid två

tillfällen (prop. 2009/10:119, bet. 2009/10:JuU26, rskr. 2009/10:263,

prop. 2011/12:22, bet. 2011/12:JuU12, rskr. 2011/12:121) och gäller nu

till utgången av år 2013. I lagarna regleras de brottsbekämpande

myndigheternas möjlighet att använda hemlig rumsavlyssning vid

förundersökning i brottmål respektive hemliga tvångsmedel för att

förhindra vissa särskilt allvarliga brott.

Lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott

trädde i kraft den 1 januari 2009 (prop. 2007/08:163, bet. 2008/09:JuU3,

rskr. 2008/09:6). Giltighetstiden för lagen har förlängts vid ett tillfälle

(prop. 2011/12:22, bet. 2011/12:JuU12, rskr. 2011/12:121) och gäller nu

till utgången av år 2013. Lagen ger utökade möjligheter till

tvångsmedelsanvändning vid förundersökning om vissa i lagen angivna

särskilt samhällsfarliga brott.

Lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk

kommunikation
i
de
brottsbekämpande
myndigheternas

underrättelseverksamhet trädde i kraft den 1 juli 2012. Lagens 3 §, som

ger de brottsbekämpande myndigheterna en möjlighet att inhämta

uppgifter om elektronisk kommunikation i syfte att upptäcka, förebygga

eller förhindra vissa brott inom Säkerhetspolisens ansvarsområde, gavs

en begränsad giltighet till utgången av december 2013 (prop. 2011/12:55,

bet. 2011/12:JuU8, rskr. 2011/12:212).

Med stöd av regeringens bemyndigande den 23 juni 2010 gav chefen

för Justitiedepartementet en särskild utredare i uppdrag att utvärdera hur

de tre tidsbegränsade lagarna har tillämpats och analysera om regleringen

av hemliga tvångsmedel för särskilt allvarlig eller annars samhällsfarlig

brottslighet bör förändras i något eller några avseenden (dir. 2010:62).

Syftet med uppdraget var att ta slutlig ställning till lagarnas fortsatta

giltighet och utformning. Utredningen antog namnet Utredningen om

vissa hemliga tvångsmedel (Ju 2010:08). Genom tilläggsdirektiv den 2

februari 2012 gavs utredningen i uppdrag att även analysera

Säkerhetspolisens behov av att i underrättelseverksamhet kunna inhämta

uppgifter om elektronisk kommunikation (dir. 2012:9). Utredningen

lämnade i juni 2012 betänkandet Hemliga tvångsmedel mot allvarliga

brott (SOU 2012:44). Betänkandet har remissbehandlats och bereds i

Justitiedepartementet.

Arbetet med ett slutligt ställningstagande till lagarnas fortsatta giltighet

och utformning bedöms inte kunna avslutas innan lagarnas giltighetstid

löper ut. För att inte lagarna ska upphöra att gälla vid utgången av 2013

8
måste giltighetstiden förlängas. Justitiedepartementet har därför utarbetat

en promemoria som behandlar frågan om lagarnas giltighetstid bör Prop. 2012/13:180 förlängas till dess att det nämnda lagstiftningsärendet har avslutats.

Promemorians förslag överensstämmer med propositionens förslag. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2013/1114/Å).

Lagrådet

Med hänsyn till att förslagen i propositionen uteslutande avser förlängning av giltighetstiden av de aktuella lagbestämmelserna anser regeringen att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4
Nuvarande regler

4.1
Lagen om hemlig rumsavlyssning

Lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning reglerar sådan avlyssning

eller upptagning i hemlighet genom ett tekniskt hjälpmedel som återger

ljud av tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid

sammanträde eller annan sammankomst som allmänheten inte har

tillträde till.

Hemlig rumsavlyssning får endast användas om någon är skäligen

misstänkt för sådant brott som avses i lagen. Det krävs vidare att

avlyssningsåtgärden är av synnerlig vikt för utredningen, vilket innebär

att det ställs ett kvalitetskrav på de upplysningar avlyssningen kan ge och

ett krav på att utredningsläget gör avlyssningen nödvändig (prop.

2005/06:178 s. 57 f.). Skälen för åtgärden måste dessutom uppväga det

intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller

för något annat motstående intresse.

Hemlig rumsavlyssning får användas vid förundersökning om brott

som har ett minimistraff om fängelse i minst fyra år. Exempel på sådana

brott är mord, dråp, människorov om brottet inte är mindre grovt, grov

våldtäkt, grovt rån och terroristbrott om brottet inte är mindre grovt.

Hemlig rumsavlyssning får även användas vid förundersökning om andra

brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets

straffvärde överstiger fängelse i fyra år och det är fråga om något av de

brott som uttryckligen anges i lagen. Några av de brott som anges i lagen

är människohandel, våldtäkt, grovt sexuellt tvång, våldtäkt mot barn,

grovt koppleri, grov utpressning, grovt övergrepp i rättssak och grovt

narkotikabrott. Även vid försök, förberedelse eller stämpling till angivna

brott får hemlig rumsavlyssning användas, om sådan gärning är belagd

med straff och det med hänsyn till omständigheterna kan antas att

gärningens straffvärde överstiger fyra års fängelse.

Avlyssningen får endast avse en plats där det finns särskild anledning

att anta att den misstänkte kommer att uppehålla sig. Avser åtgärden

någon
annan stadigvarande bostad än den misstänktes, får hemlig
9

Prop. 2012/13:180 rumsavlyssning användas endast om det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte kommer att uppehålla sig där. Det är förbjudet att avlyssna vissa platser, exempelvis massmedieredaktioner, advokatkontor, vårdmottagningar och sådana platser som stadigvarande används av präst eller person med motsvarande ställning inom trossamfund för bikt eller enskild själavård. Vidare finns ett förbud mot att avlyssna samtal eller annat tal där någon som yttrar sig inte skulle ha kunnat höras som vittne om det som har sagts eller på annat sätt framkommit på grund av bestämmelserna i 36 kap. 5 § andra–sjätte styckena rättegångsbalken.

Om det vid hemlig rumsavlyssning har kommit fram uppgifter om ett annat brott än det som legat till grund för beslutet om avlyssning, s.k. överskottsinformation, får uppgifterna användas för att utreda brottet endast om det är fråga om sådant brott för vilket rumsavlyssning kunnat beviljas enligt ovan. Uppgifter under avlyssning om ett förestående brott får alltid användas för att förhindra brottet.

Frågor om hemlig rumsavlyssning prövas av domstol efter ansökan av åklagare. Rätten ska vid prövningen kalla till ett sammanträde och utse ett offentligt ombud som ska närvara vid sammanträdet. Det offentliga ombudet har till uppgift att bevaka enskildas integritetsintressen och för att fullgöra denna uppgift har ombudet rätt att ta del av vad som förekommer i ärendet, att yttra sig och att överklaga rättens beslut. Tiden för ett tillstånd till avlyssning får inte överstiga en månad. En begäran om förlängning hanteras på samma sätt som den ursprungliga ansökan.

Den som är eller har varit misstänkt för brott ska som huvudregel underrättas om hemlig rumsavlyssning som han eller hon har utsatts för. Om avlyssningen har skett på plats som innehas av annan än den misstänkte, ska även innehavaren underrättas om det inte är en sådan plats som allmänheten har tillträde till. Underrättelsen ska lämnas så snart det kan ske utan men för utredningen och senast en månad efter det att förundersökningen avslutats. En underrättelse behöver inte lämnas till den som redan har fått del av uppgifterna eller om det med hänsyn till omständigheterna uppenbarligen är utan betydelse. Om det gäller sekretess för uppgifter i underrättelsen, ska underrättelsen skjutas upp till dess sekretess inte längre gäller. Om det på grund av sekretess inte har kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år från det att förundersökningen avslutades, får underrättelse till den enskilde underlåtas. I dessa fall ska i stället Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden underrättas om beslutet att underlåta underrättelsen.

Svenska myndigheter kan lämna rättslig hjälp med hemlig rumsavlyssning i en utländsk förundersökning och på motsvarande sätt begära rättslig hjälp med hemlig rumsavlyssning från en annan stat i en svensk förundersökning enligt reglerna i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

10

4.2 Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott

Lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott reglerar möjligheten att använda hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och postkontroll för att förhindra brott. Lagbestämmelser om dessa tvångsmedel finns i 27 kap. rättegångsbalken.

Tvångsmedel får enligt lagen användas om det med hänsyn till omständigheterna finns särskild anledning att anta att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar vissa i lagen angivna brott. Tvångsmedlet måste dessutom vara av synnerlig vikt för att förhindra sådan brottslighet som lagen omfattar och skälen för åtgärden måste uppväga det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som tillståndet avser eller för något annat motstående intresse.

Bland de brott som lagen omfattar kan nämnas sabotage, uppror, spioneri och terroristbrott samt, i den mån brottet innefattar sabotage, även mordbrand och flygplatssabotage. Också mord, dråp, grov misshandel, människorov och olaga frihetsberövande kan utgöra grund för tvångsmedelsanvändning enligt lagen, om dessa brott begås i avsikt att påverka offentliga organ eller journalister att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller att hämnas en åtgärd.

Det är särskilt reglerat vilket telefonnummer, annan adress eller elektronisk kommunikationsutrustning som får avlyssnas eller övervakas genom ett beslut om hemlig avlyssning eller övervakning av elektronisk kommunikation och vilka platser som kan kameraövervakas. Hemlig avlyssning får endast avse ett telefonnummer eller annan adress eller viss elektronisk kommunikationsutrustning som under den tid tillståndet avser innehas eller har innehafts av den för tvångsmedlet aktuella personen eller annars kan antas ha använts eller komma att användas av honom eller henne, eller ett telefonnummer eller annan adress eller elektronisk kommunikationsutrustning som det finns synnerlig anledning att anta att denna person under den tid tillståndet avser har kontaktat eller kommer att kontakta. På samma sätt får kameraövervakning endast avse en plats där den för tvångsmedlet aktuella personen kan antas komma att uppehålla sig eller en plats där den brottsliga verksamheten kan antas komma att utövas eller en nära omgivning till denna plats.

Det är förbjudet att avlyssna telefonsamtal eller andra meddelanden mellan den som är misstänkt för något brott och hans eller hennes försvarare. Om det under avlyssningen framkommer att det är fråga om sådant samtal eller meddelande, ska avlyssningen avbrytas.

Om det vid tvångsmedelsanvändning enligt lagen har kommit fram uppgifter om annan brottslig verksamhet än den som omfattas av tillståndet, s.k. överskottsinformation, får uppgifterna användas för att utreda brottet endast om det är fråga om ett sådant brott för vilket tillstånd enligt lagen kunnat beviljas eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott om sådan gärning är belagd med straff. Uppgifter under avlyssning om ett förestående brott får alltid användas för att förhindra brottet.

Prop. 2012/13:180

11

Prop. 2012/13:180 Frågor om tvångsmedel enligt lagen prövas av domstol efter ansökan av åklagare. Rätten ska vid prövningen kalla till ett sammanträde, vid vilket, om ansökan avser hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning, ett offentligt ombud som utses av domstolen ska närvara för att bevaka enskildas integritetsintressen. Ombudet har rätt att ta del av vad som förekommer i ärendet, att yttra sig och att överklaga rättens beslut. Tiden för ett tillstånd till tvångsmedel enligt lagen får inte överstiga en månad från beslutet. En begäran om förlängning hanteras på samma sätt som den ursprungliga ansökan.

Den som varit utsatt för tvångsmedel med anledning av misstanke om mord, dråp, grov misshandel, människorov eller olaga frihetsberövande i avsikt att påverka offentligt organ eller den som bedriver journalistik i dennes yrkesutövning, ska som huvudregel underrättas om åtgärden. Om åtgärden har avsett ett telefonnummer, annan adress, elektronisk kommunikationsutrustning eller en plats som innehas av någon annan ska även denne underrättas. Vid hemlig kameraövervakning behöver dock innehavaren av en sådan plats till vilken allmänheten har tillträde inte underrättas. Underrättelsen ska lämnas så snart det kan ske efter att det ärende i vilket åtgärden vidtogs avslutades. En underrättelse behöver inte lämnas till den som redan har fått del av uppgifterna eller om det med hänsyn till omständigheterna uppenbarligen är utan betydelse. Om det gäller sekretess för uppgifter i underrättelsen, ska underrättelsen skjutas upp till dess sekretess inte längre gäller. Om det på grund av sekretess inte har kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år från det att det ärende i vilket åtgärden vidtogs avslutades, får underrättelsen underlåtas. I dessa fall ska i stället Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden underrättas om beslutet att underlåta underrättelsen.

4.3 Lagen om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott

Lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott gäller vid förundersökning angående vissa brott som har ansetts särskilt allvarliga för landets säkerhet. Lagens tillämpningsområde omfattar vissa allmänfarliga brott som sabotage och grovt sabotage samt mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, kapning, sjö- eller luftfartssabotage eller flygplatssabotage om brottet innefattar sabotage. Lagen omfattar också vissa högmålsbrott, t.ex. uppror och olovlig kårverksamhet, samt vissa brott mot rikets säkerhet, t.ex. spioneri och grovt spioneri. Dessutom omfattas terroristbrott samt brott enligt lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet och enligt lagen om offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet. Lagen gäller även försök, förberedelse eller stämpling till samtliga uppräknade brott, om sådan gärning är straffbelagd.

Lagen innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till tvångsmedelsregleringen i rättegångsbalken och ger utvidgade

möjligheter att använda beslag, postkontroll, hemlig avlyssning av

12

elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk Prop. 2012/13:180 kommunikation och hemlig kameraövervakning.

Lagen medger bl.a., till skillnad från vad som gäller enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, att beslag av sådant skriftligt meddelande mellan närstående som avses i 27 kap. 2 § 2 rättegångsbalken får göras oavsett vilken straffskala som gäller för brottet. På motsvarande sätt kan tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning meddelas även om de krav som ställs i rättegångsbalken inte uppfylls. Tillstånd till postkontroll och till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning kan enligt lagen i brådskande fall ges av åklagare medan rättegångsbalken förutsätter att domstolen beslutar i dessa frågor. Om åklagaren har fattat ett beslut om beslag av skriftligt meddelande mellan närstående eller har meddelat tillstånd till postkontroll, hemlig avlyssning eller övervakning ska han eller hon genast göra en anmälan om åtgärden till rätten. Rätten ska upphäva åklagarens beslut om det saknas skäl för den beslutade åtgärden. Om ett tillståndsbeslut har upphört att gälla innan domstolen har prövat ärendet ska åklagaren i stället anmäla åtgärden till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

Lagen används uteslutande i ärenden inom Säkerhetspolisens ansvarsområde.

4.4 Lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet

Lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk

kommunikation
i
de
brottsbekämpande
myndigheternas

underrättelseverksamhet reglerar förutsättningarna för polisen och

Tullverket att i underrättelseverksamhet hämta in övervakningsuppgifter

om elektronisk kommunikation från teleoperatörerna. De uppgifter som

kan hämtas in enligt lagen motsvarar väsentligen de som kan hämtas in

genom hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. En

begränsning jämfört med det sistnämnda tvångsmedlet är dock att,

beträffande meddelanden, endast historiska uppgifter får hämtas in.

Uppgifter får hämtas in, om omständigheterna är sådana att åtgärden är

av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig

verksamhet som innefattar brott vilka har ett straffminimum på minst

fängelse i två år. Enligt en särskild bestämmelse är inhämtning av

uppgifter också möjlig vid brottslig verksamhet som innefattar vissa

särskilt angivna samhällsfarliga brott inom Säkerhetspolisens

ansvarsområde med ett lägre straffminimum än två år (3 §).

Bestämmelsen omfattar brott som också anges i såväl lagen om åtgärder

för att utreda vissa samhällsfarliga brott som lagen om åtgärder för att

förhindra vissa särskilt allvarliga brott och har samma giltighetstid som

dessa lagar, dvs. till utgången av år 2013. Som skäl för att tidsbegränsa

bestämmelsen angav regeringen att frågan om Säkerhetspolisens fortsatta
13

Prop. 2012/13:180 tillgång till övervakningsuppgifter för tiden därefter bör övervägas i det sammanhang som en framtida reglering av hemliga tvångsmedel för särskilt allvarlig eller samhällsfarlig brottslighet övervägs (prop. 2011/12:55 s. 86 f.).

5
Överväganden och förslag

Regeringens
förslag: Giltighetstiden
för

lagen
om
hemlig

rumsavlyssning, lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt

allvarliga brott och lagen om åtgärder för att utreda vissa

samhällsfarliga brott samt 3 § lagen om inhämtning av uppgifter om

elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas

underrättelseverksamhet förlängs till och med den 31 december 2014.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker

promemorians förslag eller lämnar dem utan erinran. Bland dessa finns

Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Göteborgs tingsrätt,

Justitiekanslern,

Åklagarmyndigheten,

Ekobrottsmyndigheten,

Rikspolisstyrelsen,

Säkerhetspolisen
och
Tullverket.
Sveriges

advokatsamfund har ingen erinran mot förslagen vad gäller lagen om

hemlig rumsavlyssning och lagen om åtgärder för att utreda vissa

samhällsfarliga brott. Däremot avstyrker samfundet förslagen vad avser

lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och

lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de

brottsbekämpande
myndigheternas
underrättelseverksamhet.
Svenska

avdelningen av Internationella Juristkommissionen avstyrker förslagen

med hänvisning till risken för kränkningar av enskildas integritet.

Skälen för regeringens förslag: Lagen om hemlig rumsavlyssning

och lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott gavs

båda, då de trädde i kraft den 1 januari 2008, en begränsad giltighetstid

till utgången av år 2010. Skälet som regeringen angav för den begränsade

giltighetstiden var, att även om det på goda grunder kunde förväntas att

respektive tvångsmedelsreglering skulle komma att vara effektiv i den

brottskämpande verksamheten, så rörde det sig om nya metoder i Sverige

som dessutom innebar vissa risker för otillbörliga integritetsintrång. En

utvärdering av lagarnas tillämpning bedömdes kunna utgöra ett

ytterligare underlag inför ett ställningstagande till om det finns skäl att

permanenta lagarna (prop. 2005/06:178, s. 47, bet. 2007/08:JuU3, s. 19).

På motsvarande sätt gavs lagen om åtgärder för att utreda vissa

samhällsfarliga brott då den trädde i kraft den 1 januari 2009 en

tidsbegränsad giltighet till och med utgången av år 2012. Som skäl för att

tidsbegränsa lagen angav regeringen, med anledning av synpunkter från

Lagrådet,
att
en
samlad
översyn
av
de
regler
om

tvångsmedelsanvändning som nu finns spridda i olika lagar skulle ha ett

stort värde och att regeringen avsåg att återkomma till frågan om en

sådan översyn efter det att lagen om hemlig rumsavlyssning och lagen

14
om åtgärder
för
att
förhindra vissa
särskilt

allvarliga brott
hade

utvärderats. I avvaktan på denna analys ansågs det ändamålsenligt att tidsbegränsa den föreslagna lagen (prop. 2007/08:163, s. 69 f.).

En utvärdering av lagen om hemlig rumsavlyssning och lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott överlämnades till regeringen år 2009 (SOU 2009:70). Med anledning av denna utvärdering förlängdes lagarnas giltighetstid till utgången av år 2012 (prop. 2009/10:119, bet. 2009/10:JuU26, rskr. 2009/10:263). Skälet som angavs för förlängningen var att utvärderingsunderlaget vid den tidpunkten var alltför begränsat för att det skulle vara möjligt att dra några säkra slutsatser om huruvida lagarna fått avsedd effekt eller uppfyllt myndigheternas behov och att en fortsatt utvärdering därför var nödvändig.

När det gäller lagen om hemlig rumsavlyssning angav regeringen i samband med förslaget om förlängning att en fortsatt utvärdering måste genomföras med utgångspunkt från att antalet tillstånd även fortsättningsvis kommer att vara begränsat och att en välgrundad bedömning av den effekt tvångsmedlet har gett förutsätter en ingående analys av de enskilda ärendena med utgångspunkt i det syfte som tvångsmedlet har (nämnda prop. s. 19).

När det gäller lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott uttalade regeringen att de erfarenheter av lagen som redovisades i den genomförda utvärderingen utgjorde skäl att närmare överväga utformningen av regleringen om preventiv tvångsmedelsanvändning i förhållande till avsikten med lagstiftningen och myndigheternas behov samt att denna fördjupade utvärdering bl.a. bör innefatta en analys av tillämpningen i enskilda fall (nämnda prop. s. 21).

Regeringen uttalade vidare att det vid en fortsatt utvärdering av de två lagarna även bör göras en utvärdering av lagen om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, eftersom det innebär en möjlighet att samlat överväga Säkerhetspolisens behov av att använda hemliga tvångsmedel i såväl underrättelseskedet som under förundersökning. Även den övriga polisens behov av att använda sig av hemliga tvångsmedel i underrättelseskedet borde enligt vad regeringen uttalade analyseras.

Genom att de tre tidsbegränsade lagarna om hemlig tvångsmedelsanvändning på detta sätt analyseras i ett sammanhang skapas förutsättningar att få en samlad bild av vilket behov myndigheterna har av att använda sig av hemliga tvångsmedel och vilken effekt dessa har på såväl brottsligheten som skyddet för den personliga integriteten (nämnda prop. s. 21–22).

Som nämns ovan gav chefen för Justitiedepartementet med stöd av regeringens bemyndigande den 23 juni 2010 en särskild utredare i uppdrag att utvärdera hur de tre tidsbegränsade lagarna har tillämpats och analysera om regleringen av hemliga tvångsmedel för särskilt allvarlig eller annars samhällsfarlig brottslighet bör förändras i något eller några avseenden (dir. 2010:62). Syftet med uppdraget var att ta slutlig ställning till lagarnas fortsatta giltighet och utformning. Utredningen skulle enligt de ursprungliga direktiven redovisa sitt uppdrag senast den 29 december 2011. Genom beslut den 9 juni 2011 förlängdes tiden för uppdraget till den 30 juni 2012 (dir. 2011:45). Skälet till den förlängda utredningstiden var att det rörde sig om ett omfattande uppdrag med högt ställda krav på

Prop. 2012/13:180

15

Prop. 2012/13:180 kartläggning av lagarnas tillämpning och på analys av bl.a. behov, nytta och integritetsintrång. Genom beslut den 2 februari 2012 gavs utredaren i uppdrag att även analysera Säkerhetspolisens behov av att i underrättelseverksamhet kunna inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar vissa samhällsfarliga brott med ett lägre straffminimum än två års fängelse (dir. 2012:9).

Utredningen överlämnade i juni 2012 betänkandet Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott (SOU 2012:44). Utredningen har gjort en omfattande kartläggning av användningen av de tidsbegränsade lagarna. Kartläggningen har omfattat vilken nytta och vilket integritetsintrång som lagarna har inneburit. Av kartläggningen har utredningen dragit slutsatsen att beaktansvärd nytta har förekommit vid tillämpningen av samtliga tre lagar och att det finns ett påtagligt behov av regleringen. Utredningen bedömer också att den svenska regleringen lever upp till regeringsformens och Europakonventionens krav. Utredaren föreslår att reglerna om hemlig rumsavlyssning, tvångsmedel i syfte att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och utökade möjligheter till användning av hemliga tvångsmedel vid utredning av vissa brott inom Säkerhetspolisens område med vissa justeringar görs permanenta. Även den utökande möjligheten för Säkerhetspolisen att i dess underrättelseverksamhet inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation bör enligt utredningen permanentas. Betänkandet har remissbehandlats och bereds i Justitiedepartementet.

Behovet av en effektiv brottsbekämpning – eller i vissa fall behovet av att upprätthålla den allmänna säkerheten – ska vägas mot den grundlagsskyddade rättigheten till personlig integritet. De ställningstaganden och gränsdragningar som måste göras är både viktiga och svåra. Regeringen är mån om att få till stånd en väl avvägd reglering av tvångsmedelsanvändningen som står sig stabilt över tid. Den grundliga utvärdering av lagstiftningen som utredningen om vissa hemliga tvångsmedel har genomfört och de förslag utredningen har lämnat är nu föremål för noggranna överväganden. Regeringen gör bedömningen att en proposition med anledning av utredningens betänkande kan lämnas tidigast hösten 2013. I avvaktan på att lagstiftningsärendet kan slutföras bör lagarnas giltighetstid förlängas. På samma sätt förhåller det sig med den utökade möjligheten för Säkerhetspolisen att inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation i underrättelseverksamhet. Bestämmelsernas giltighetstid bör förlängas ett år, dvs. till och med den 31 december 2014.

Den förlängning av giltighetstiden för bestämmelserna som föreslås bör inte medföra några kostnadsökningar för rättsväsendet.

16

Förteckning över remissinstanser

Prop. 2012/13:180

Bilaga 1

Remissvar har inkommit från Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Brottsförebyggande rådet, Tullverket, Sveriges advokatsamfund och Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen.

Centrum för rättvisa har beretts tillfälle att yttra sig men har avstått.

17

Prop. 2012/13:180

18

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 juni 2013

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Bildt, Ask, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Billström, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Lööf, Enström, Arnholm

Föredragande: statsrådet Ask

Regeringen beslutar proposition 2012/13:180 Fortsatt giltighet av de tidsbegränsade lagarna om hemliga tvångsmedel.