Prop. 2015/16:9

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/1

I

(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/138/EG av den 25 november 2009

om u pptagande och u tövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artik larna 47.2 och 55,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala k ommit téns yttrande ( 1 ),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artik el 251 i fördraget ( 2 ), och

av följande skäl:

22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författ ningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster ( 6 ), rådets direktiv 92/49/E EG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) ( 7 ), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/E G av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäk ringsgrupp ( 8 ), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/E G av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag ( 9 ), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/E G av den 5 november 2002 om livförsäkring ( 10 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/E G av den 16 november 2005 om åter försäkring ( 11 ). Av tydlighetsskäl bör dessa direktiv omarbetas.

(1) En rad väsentliga ändringar ska göras av rådets första direk tiv 73/239/E EG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än liv försäkring ( 3 ), rådets direktiv 78/473/E EG av den 30 maj 1978 om samordning av lagar och andra författningar som

avser koassuransverksamhet inom gemenskapen ( 4 ), rådets direktiv 87/344/E EG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättssk yddsför säkring ( 5 ), rådets andra direktiv 88/357/E EG av den

( 1 ) E UT C 224, 30.8.2008, s. 11 .

( 2 ) Europaparlamentets yttrande av den 22 april 2009 (ännu ej offen tlig gjord i EUT) och rådets beslut av den 10 november 2009 .

( 3 ) E GT L 228, 16.8.1973, s. 3 . ( 4 ) E GT L 151, 7.6.1978, s. 25 . ( 5 ) E GT L 185, 4.7.1987, s. 77 .

(2) För att göra det lättare att starta och bedriva försäkrings- och återförsäkringsverksamhet är det nödvändigt att undanröja de största skillnaderna mellan de lagregler som gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag i de olika medlemsstaterna. Därför bör rättsliga ramar införas för försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller för säkringsverksamhet inom hela den inre marknaden, så att det blir lättare för försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen att täcka risker och åtaganden som är belägna på denna marknad.

( 6 ) E GT L 172, 4.7.1988, s. 1 . ( 7 ) E GT L 228, 11.8.1992, s. 1 . ( 8 ) E GT L 330, 5.12.1998, s. 1 . ( 9 ) E GT L 110, 20.4.2001, s. 28 . ( 10 ) E GT L 345, 19.12.2002, s. 1 . ( 11 ) E UT L 323, 9.12.2005, s. 1 .

653

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/2

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

(3) För att den inre marknaden ska fungera väl är det väsen t ligt att samordnade bestämmelser införs för tillsynen över försäkringsgrupper och, med hänsyn till skyddet av b orge närerna, för rekonstruktions- och likvidationsförfaranden beträffande försäkringsföretag.

(4) Det är lämpligt att vissa företag som tillhandahåller försäk ringstjänster inte omfattas av det system som införs genom detta direktiv på grund av sin storlek, rättsliga form eller art - genom att de har nära koppling till de offentliga för säkringssystemen – eller med hänsyn till det speciella slag av tjänster som de erbjuder. Det är också önskvärt att i flera medlemsstater undanta vissa institut vilkas verksamhet endast täcker en mycket begränsad sektor och som genom föreskrift i lag är begränsad till ett särskilt territorium eller till särskilda personer.

(5) Mycket små försäkringsföretag som uppfyller vissa villkor, bland annat att bruttopremieinkomsten är lägre än 5 mil joner EUR, undantas från detta direktivs tillämpn ingsom råde. Alla försäkringsföretag och livförsäkringsföretag som redan har auktorisation enligt de nuvarande direktiven ska dock fortsätta att vara auktoriserade när detta direktiv til lämpas. Företag som är undantagna från detta direktivs til lämpningsområde bör kunna utnyttja de grundläggande friheter som fördraget ger. Dessa företag har möjlighet att söka auktorisation enligt detta direktiv så att de kan komma i åtnjutande av den enda auktorisation som in rät tas genom det här direktivet.

(6) Medlemsstaterna bör kunna kräva att företag som bedriver försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet och som är undantagna från detta direktivs tillämpningsområde ska registrera sig. Medlemsstaterna kan också låta dessa före tag omfattas av stabilitetstillsyn och lagstadgad tillsyn.

(7) Genom rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra för fattningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och k on troll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet ( 1 ), rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artik el 54.3 g i fördraget om sam manställd redovisning ( 2 ), rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlems staternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfor don ( 3 ), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument ( 4 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rät ten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut ( 5 ) fast ställs allmänna regler och definitioner på områdena för

( 1 ) E GT L 103, 2.5.1972, s. 1 . ( 2 ) E GT L 193, 18.7.1983, s. 1 . ( 3 ) E GT L 8, 11.1.1984, s. 17 . ( 4 ) E UT L 145, 30.4.2004, s. 1 . ( 5 ) E UT L 177, 30.6.2006, s. 1 .

redovisning, ansvarsförsäkring för motorfordon, finansiella instrument och kreditinstitut. Det är lämpligt att vissa av definitionerna som fastställs i de direktiven också tilläm pas i det här direktivet.

(8) Innan försäkrings- och återförsäkringsverksamhet får börja bedrivas bör det krävas auktorisation. Det är därför nöd vändigt att fastställa villkoren och förfarandet för att bevilja sådan auktorisation och även för eventuella avslag på ansökan.

(9) I de direktiv som upphävs genom detta direktiv finns det inga bestämmelser om vilken återförsäkringsverksamhet som ett försäkringsföretag kan tillåtas att bedriva. Det är upp till medlemsstaterna att besluta om att införa b estäm melser i detta hänseende.

(10) Hänvisningar i detta direktiv till försäkrings- eller återför säkringsföretag bör inbegripa captivebolag för försäkring och återförsäkring, förutom då särskilda bestämmelser inrättats för dessa bolag.

(11) Eftersom detta direktiv utgör ett viktigt instrument för att fullborda den inre marknaden, bör försäkrings- och åter försäkringsföretag som är etablerade i sina hemmedlems stater kunna bedriva några eller alla sina verksamheter inom hela gemenskapen genom att upprätta filialer eller tillhandahålla tjänster. Det är därför lämpligt att åstad komma den harmonisering som är nödvändig och tillräck lig för att uppnå ett ömsesidigt erkännande av auktorisationer och tillsynssystem och därigenom en enda auktorisation som är giltig inom hela gemenskapen och som medger att tillsynen över ett företag utövas av hemmedlemsstaten.

(12) Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motor fordon (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) ( 6 ) fastställs regler för utseende av sk aderegleringsrepresentan ter. Samma regler bör gälla även enligt detta direktiv.

(13) Återförsäkringsföretag bör begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. Detta krav bör inte hindra återförsäkringsföretag från att exempelvis tillhandahålla statistisk eller aktuariell rådgiv ning, riskanalyser eller undersökningar till sina kunder. De kan även ha en holdingbolagsfunktion och utföra verk samheter inom den finansiella sektorn enligt definitionen i artikel 2.8 i E uropaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersfö retag i ett finansiellt konglomerat ( 7 ). Detta krav innebär dock under inga omständigheter att orelaterad bank- och finansverksamhet får bedrivas.

( 6 ) E GT L 181, 20.7.2000, s. 65 . ( 7 ) E UT L 35, 11.2.2003, s. 1 .

654

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/3

(14) En förutsättning för skyddet av försäkringstagarna är att försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av än da målsenliga solvenskrav som leder till en effektiv k apitalal lokering inom Europeiska unionen. Utvecklingen på marknaden har gjort att det nu gällande systemet inte längre fyller sin funktion. Det är därför nödvändigt att införa ett nytt regelverk.

(15) I överensstämmelse med den senaste utvecklingen inom riskhantering, med beaktande av arbetet inom org anisatio ner som Internationella organisationen för försäk ringstill synsmyndigheter (International Association of Insurance Supervisors), International Accounting Standards Board och International Actuarial Association och med hänsyn till utvecklingen inom andra finansiella sektorer bör en riskbaserad ekonomisk metod väljas som ger försäkrings- och återförsäkringsföretagen incitament att mäta och han tera sina risker på ett adekvat sätt. Harmoniseringen bör utvidgas genom särskilda regler för värdering av tillgångar och skulder, däribland försäkringstekniska avsättningar.

(16) Det centrala syftet med regleringen av och tillsynen över försäkring och återförsäkring är att ge försäkringstagare och förmånstagare tillräckligt skydd. Termen förmånsta gare är avsedd att omfatta alla fysiska eller juridiska perso ner som har en rättighet enligt ett försäkringsavtal. Dessutom syftar denna reglering och tillsyn till att säker ställa finansiell stabilitet och korrekt fungerande stabila marknader, vilket också bör beaktas men inte tillåtas inkräkta på det centrala syftet.

(17) Den nya solvensordning som föreskrivs i detta direktiv för väntas leda till ett ännu bättre skydd av försäkringstagare. Medlemsstaterna kommer att åläggas att ge tillsynsmyndig heter de resurser som krävs för att de ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv. Detta omfattar all den kapacitet som kan krävas, bland annat ekonomiska medel och personalresurser.

(18) Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter måste därför ha till gång till de medel som krävs för att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedriver sin verksamhet på ett korrekt sätt inom hela gemenskapen, oavsett om denna verksamhet utövas med stöd av etab le ringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. För att tillsynen ska bli effektiv bör alla åtgärder som tillsyn smyn digheterna vidtar stå i proportion till arten av, omfatt ningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet, oavsett den betydelse det berörda företaget har för den övergripande finansiella stabiliteten på marknaden.

(19) Detta direktiv bör inte vara alltför betungande för små och medelstora försäkringsföretag. Ett sätt att uppnå detta mål är en korrekt tillämpning av proportionalitetsprincipen. Denna princip bör tillämpas såväl på kraven på försäkrings- och återförsäkringsföretag som på tillsynsutövningen.

(20) Detta direktiv bör i synnerhet inte vara för betungande för försäkringsföretag som är specialiserade på att erbjuda spe cifika försäkringstyper eller erbjuda tjänster till specifika kundsegment, och det bör erkännas att denna typ av spe cialisering kan vara ett värdefullt redskap för att hantera risk på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. För att detta mål ska kunna uppnås, och också för att proportionali tets principen ska tillämpas korrekt, bör det särskilt föreskri vas att företag har rätt att utnyttja sina egna uppgifter för att kalibrera parametrarna i återförsäkringsriskmodulerna i standardformeln för solvenskapitalkravet.

(21) Detta direktiv bör också beakta de särskilda särdrag som captivebolagen för försäkring och återförsäkring uppvisar. Eftersom dessa bolag endast täcker risker som är förk nip pade med den industri- eller handelsgrupp som de tillhör, bör lämpliga metoder inrättas i enlighet med proportion a litetsprincipen för att återspegla deras affärsverksamhets art, omfattning och komplexitet.

(22) Tillsynen över återförsäkringsverksamheten bör ta hänsyn till den verksamhetens särdrag, särskilt dess globala k arak tär och det faktum att försäkringstagarna själva är försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

(23) Tillsynsmyndigheterna bör från försäkrings- och återför säkringsföretagen kunna erhålla all information som krävs för tillsynen, i förekommande fall inbegripet sådana upp gifter som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag offentligt lämnat enligt krav avseende finansiell rapporte ring, börsnotering eller andra lagar och föreskrifter.

(24) Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter bör ansvara för övervakningen av försäkrings- och återförsäkringsföreta gens finansiella sundhet. De bör därför regelbundet g enom föra granskningar och utvärderingar.

(25) Tillsynsmyndigheter bör kunna ta hänsyn till effekterna på riskhantering och kapitalförvaltning från de frivilliga koder för uppförande och överblickbarhet som följs av institu tioner som handlar med oreglerade eller alternativa investeringsinstrument.

(26) Utgångspunkten för att ställa adekvata kvantitativa krav inom försäkringssektorn är solvenskapitalkravet. Tillsyn s myndigheterna bör därför endast under särskilda omstän digheter i de fall som nämns i detta direktiv ha befogenhet att fastställa kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet efter att tillsynens granskningsprocess utförts. Standardformeln för solvenskapitalkravet är avsedd att återspegla risk profi len hos de flesta försäkrings- och återförsäkringsföretagen. Det kan dock finnas vissa fall där standardformeln inte ger adekvat uttryck för en mycket speciell riskprofil hos ett företag.

655

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

(27) Att fastställa ett kapitaltillägg är en undantagsåtgärd i den bemärkelsen att den endast bör användas som en sista utväg när andra tillsynsåtgärder är verkningslösa eller olämpliga. Termen undantagsfall bör dessutom ses utifrån varje företags specifika situation snarare än till antalet k api taltillägg som åläggs på en viss marknad.

(28) Kapitaltilläggen bör behållas så länge som de omständig heter som föranledde deras införande inte har rättats till. I händelse av betydande brister hos en partiell eller fullstän dig intern modell eller i företag sstyrningen bör tillsyns myndigheterna se till att företaget i fråga vidtar alla ansträngningar för att avhjälpa de brister som ledde till fastställande av kapitaltillägget. Om standardformeln inte på ett korrekt sätt avspeglar ett företags specifika riskprofil kan emellertid kapitaltillägget vara kvar under påföljande år.

(29) För vissa risker är det endast krav på företagsstyrningen, inte kvantitativa krav, återspeglade i solvenskapitalkravet, som kan ge önskat resultat. Ett effektivt företag sstyrnings system är därför av central betydelse för att säkerställa en tillfredsställande ledning av ett försäkringsföretag och för regleringssystemet.

(30) Företagsstyrningssystemen inbegriper risk hanteringsfunk tionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisions funktionen och aktuariefunktionen.

(31) En funktion är en administrativ befogenhet att utföra vissa fastställda styrningsuppgifter. Att en viss funktion har angivits hindrar inte företaget från att fritt besluta hur det vill organisera denna funktion i praktiken, om inte annat anges i direktivet. Detta bör inte leda till onödigt b etung ande krav eftersom arten, omfattningen och komplexite ten i företagets verksamhet beaktas. Dessa funktioner bör därför kunna innehas av företagets egna anställda, utföras med hjälp av externa experter eller läggas ut på experter inom ramen för de begränsningar som fastställs i direktivet.

(32) I mindre företag och företag av mindre komplexitet bör det vara möjligt att mer än en funktion, med undantag av internrevisionsfunktionen, utförs av en enda person eller organisatorisk enhet.

(33) De funktioner som ingår i företagsstyrningssystemen anses vara nyckelfunktioner och därför också viktiga och kritiska funktioner.

(34) Alla personer som utför nyckelfunktioner bör vara lämp liga för sin uppgift. Det är dock endast de personer som innehar nyckelfunktioner som bör omfattas av kraven på anmälan till tillsynsmyndigheten.

(35) För att avgöra den kompetensnivå som krävs bör yrkes mässiga meriter och erfarenheter hos de personer som fak tiskt driver företaget eller innehar andra nyckelfunktioner beaktas som ytterligare faktorer.

(36) Alla försäkrings- och återförsäkringsföretag bör som en integrerad del i sin affärsstrategi ha som rutin att reg elbun det bedöma sitt totala solvensbehov med hänsyn till sin specifika riskprofil (egen risk- och solven sbedömning). Denna bedömning kräver inte att en intern modell utveck las och inte heller att det beräknas något annat kapitalkrav än solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet. Resulta ten av bedömningen bör rapporteras till tillsyn smyndighe ten som en del av den information som ska lämnas i tillsynssyfte.

(37) För att säkerställa en effektiv tillsyn över funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal är det av avgörande betydelse att tillsynsmyndigheterna för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår upp dragsavtal har tillgång till alla relevanta uppgifter som finns hos tjänsteleverantören, oavsett om denne är en reglerad eller oreglerad enhet, och rätt att genomföra inspektioner på plats. För att de ska kunna ta hänsyn till marknadsut vecklingen och förvissa sig om att villkoren för uppdrag s avtal fortfarande efterlevs bör tillsynsmyndigheterna underrättas innan uppdragsavtal ingås beträffande kritiska eller viktiga funktioner eller verksamheter. Dessa krav bör beakta arbetet i Joint Forum och är förenliga med nu g äl lande bestämmelser och praxis inom banksektorn samt med direktiv 2004/39/EG och dess tillämpning på kreditinstitut.

(38) För att säkerställa överblickbarhet bör försäkrings- och återförsäkringsföretag minst en gång per år offentliggöra - dvs. utan kostnad göra den tillgänglig antingen i tryckt eller elektronisk form - väsentlig information om sin sol vens och finansiella ställning. Företagen bör frivilligt kunna offentliggöra kompletterande uppgifter.

(39) Föreskrifter bör införas för utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna och myndigheter eller organ som i kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det finansiella systemet. Det är därför nödvändigt att närmare ange under vilka förhållanden som sådant in formationsut byte bör vara möjligt. När information får offentliggöras endast med tillsynsmyndigheternas uttryckliga tillstånd bör dessa vidare, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som villkor för tillståndet.

(40) Det är nödvändigt att främja enhetlighet i tillsynen, inte bara i fråga om dess redskap utan också när det gäller dess praxis. Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops), som in rät tades genom kommissionens beslut 2009/79/EG ( 1 ) bör spela en viktig roll i detta avseende och regelbundet rap portera till Europaparlamentet och kommissionen om den utveckling som skett.

( 1 ) E UT L 25, 29.1.2009, s. 28 .

656

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/5

(41) Syftet med den information och rapport som Ceiops ska lämna om kapitaltillägg är inte att inkräkta på den an vänd ning av dessa som tillåts enligt detta direktiv utan att bidra till en högre nivå av tillsynskonvergens för användningen av kapitaltillägg mellan tillsynsmyndigheter i de olika medlemsstaterna.

(42) För att minska den administrativa bördan och undvika dubbelarbete bör tillsynsmyndigheterna och de nationella statistikorganen samarbeta och utbyta information.

(43) I syfte att stärka tillsynen över försäkrings- och återförsäk ringsföretag och skydda försäkringstagarna bör de lag stad gade revisorer som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning ( 1 ) vara skyldiga att omgående rapportera varje förhållande som kan antas få allvarliga följder för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags finansiella ställning eller adminis trativa organisation.

(44) Försäkringsföretag som bedriver såväl liv- som skadeför säkringsverksamhet bör ha separat ledning av dessa verk samheter för att skydda livförsäkringstagarnas intressen. Särskilt bör företagen omfattas av samma kapitalkrav som de som gäller för en motsvarande försäk ringsgrupp, b estå ende av ett livförsäkrings- och ett sk adeförsäkringsföretag, med hänsyn tagen till de ökade möjligheterna att överföra kapital i försäkringsföretag med blandad verksamhet.

(45) Bedömningen av försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella ställning bör bygga på sunda ekonomiska prin ciper och på bästa sätt utnyttja informationen från de finansiella marknaderna och allmänt tillgänglig informa tion om försäkringstekniska risker. Solvenskraven bör sär skilt grundas på en ekonomisk bedömning av hela balansräkningen.

(46) De värderingsstandarder som används för tillsynsändamål bör i största möjliga utsträckning vara förenliga med den internationella utvecklingen på redovisningsområdet för att begränsa den administrativa bördan på försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

(47) I enlighet med detta bör kapitalkraven täckas med k apital b asmedel, oavsett om det rör sig om poster i eller utanför balansräkningen. Eftersom inte alla medel kan täcka för luster vid likvidation och under pågående verk samhet, bör posterna i kapitalbasen klassificeras enligt kvalitetskriterier

( 1 ) E UT L 157, 9.6.2006, s. 87 .

i tre nivåer och det belopp av kapitalbasen som får med räknas för att täcka kapitalkraven begränsas i motsvarande utsträckning. Gränsvärdena för posterna i kapitalbasen bör endast tillämpas för att fastställa försäkrings- och återför säkringsföretagens solvensstatus och inte ytterligare begränsa dessa företags frihet när det gäller den interna dis positionen av det egna kapitalet.

(48) Generellt sett kan tillgångar som är fria från alla förutse bara förpliktelser täcka förluster på grund av ogynnsam affärsutveck ling, såväl på löpande basis som vid en likvi dation. Därför bör huvuddelen av de belopp med vilka till gångar överskrider sk ulder, värderat enligt principerna i detta direk tiv, betraktas som kapital av hög kvalitet (nivå 1).

(49) Inom ett företag är inte alla tillgångar utan begränsningar. I några medlemsstater leder vissa specifika produkter till separat hållna fondstrukturer där en viss klass av försäk ringstagare har större rättigheter till tillgångarna inom sin fond. Även om dessa tillgångar ingår i beräkningen av hur mycket tillgångarna överstiger skulderna i kapitalbassyfte kan de i själva verket inte användas för att täcka risker utanför den separata fonden. Beräkningen av kapitalbasb e hovet b ör, för att vara förenlig med den ekonomiska meto den , anpassas för att återspegla att de tillgångar som ingår i ett arrangemang med separerade fonder är av en annan art. På liknande sätt bör beräkningen av solven skapitalkra vet återspegla de minskade poolnings- eller diversifierin gs effekter som är förknippade med dessa separerade fonder.

(50) Det är praxis i vissa medlemsstater att försäkringsföretag säljer livförsäkringsprodukter där försäkringstagarna och förmånstagarna bidrar till företagets riskkapital i utbyte mot hela eller en del av avkastningen på dessa insatser. Dessa ackumulerade vinster utgör överskottsmedel som tillhör den juridiska person i vilken de genererats.

(51) Överskottsmedel bör värderas i överensstämmelse med den ekonomiska metod som fastställs i detta direktiv. Det bör härvid inte räcka med en enkel hänvisning till b edöm ningen av överskottsmedel i den lagstadgade årsredovis ningen. I överensstämmelse med kapitalbaskraven bör överskottsmedel bli föremål för de kriterier om n ivåklassi ficering som fastställs i detta direktiv. Detta innebär bland annat att endast överskottsmedel som uppfyller kraven i fråga om klassificering i nivå 1 bör betraktas som nivå 1-kapital.

657

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

(52) Ömsesidiga associationer och liknande företag med uttax eringsrätt kan från sina medlemmar infordra ytterligare betalningar, för att öka de medel de har för att täcka för luster. Infordran av ytterligare betalningar från medlemmar kan utgöra en viktig finansieringskälla för ömsesidiga asso ciationer eller liknande företag, bland annat när dessa asso ciationer drabbas av en ogynnsam affärsutveckling. Därför bör infordran av ytterligare betalningar från medlemmar erkännas som en post i tilläggskapitalet och behandlas på motsvarande sätt i solvenssyfte. I det konkreta fallet med associationer, eller liknande företag, av rederier med uttax eringsrätt vilka endast försäkrar branschrelaterade risker är det vedertagen praxis att från medlemmar infordra ytterli gare betalningar, enligt vissa specifika återb etalningsar rangemang, och de belopp som godkänts för denna infordran från medlemmarna bör betraktas som kapital av god kvalitet (nivå 2). För andra typer av ömsesidiga asso ciationer och liknande företag där infordran av ytterligare betalningar från medlemmar är av motsvarande kvalitet bör de belopp som godkänts för denna infordran från medlemmarna också betraktas som kapital av hög kvalitet (nivå 2).

(53) För att försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska kunna uppfylla sina åtaganden mot försäkrings- och förmånsta gare bör medlemsstaterna kräva att dessa företag upprät tar adekvata försäkringstekniska avsättningar. De principer och de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som ligger till grund för beräkningen av dessa försäk rings tekniska avsättningar bör harmoniseras inom hela g emen skapen i syfte att skapa ökad jämförbarhet och överblickbarhet.

(54) Beräkningen av försäkringstekniska avsättningar bör vara förenlig med värderingen av tillgångar och övriga skulder, med marknaden och med den internationella utvecklingen inom redovisning och tillsyn.

(55) Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna bör där för motsvara det belopp som ett försäkrings- eller återför säkringsföretag skulle få betala om det omedelbart överförde sina kontraktsrättigheter och kontraktsförplik telser till ett annat företag. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna bör således motsvara det belopp som ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag (referen sfö retag) skulle förväntas kräva för att ta över och uppfylla de underliggande försäkrings- och återförsäkringsförpliktel serna. De försäkringstekniska avsättningarnas belopp bör återspegla det underliggande försäkringsbeståndets sär skilda egenskaper. Företagsspecifik information, såsom information avseende skaderegleringens hantering och kostnader, bör därför endast användas vid beräkningen i

den utsträckning som den gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretagen att bättre återspegla dessa sär skilda egenskaper hos försäkringsbeståndet.

(56) Antagandena om det referensföretag som antas ta över och uppfylla de underliggande försäkrings- och återförsäk rings förpliktelserna bör harmoniseras i hela gemenskapen. I synnerhet bör man som en del av konsekvensb edöm ningen av genomförandeåtgärder analysera de antaganden om referensföretaget som avgör huruvida, och i så fall i vil ken utsträckning, diversifieringseffekter behöver beaktas i beräkningen av riskmarginalen, och dessa antaganden bör sedan harmoniseras på gemenskapsnivå.

(57) För att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna bör det vara möjligt att använda rimliga interpoleringar och extrapoleringar från direkt tillgängliga marknadsvärden.

(58) Det förväntade nuvärdet av försäkringsskulderna måste beräknas utifrån aktuell och trovärdig information och rea listiska antaganden med beaktande av finansiella garantier och optioner i försäkrings- och återförsäkringsavtal för att ge en ekonomisk värdering av försäkrings- och återförsäk ringsförpliktelserna. Det bör krävas att effektiva och har moniserade försäkringsmatematiska metoder används.

(59) För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna.

(60) Tillsynsordningen bör innefatta ett riskkänsligt krav, b ase rat på en prospektiv beräkning för att säkerställa korrekta ingripanden i god tid av tillsynsmyndigheterna (solven ska pitalkravet) och en miniminivå för säkerh eten som med len inte får underskrida (minimikapitalkravet). Båda dessa kapitalkrav bör harmoniseras inom hela gemenskapen så att en enhetlig skyddsnivå för försäkringstagarna kan upp nås. För att detta direktiv ska fungera väl bör det finnas en lämplig ingripandenivå mellan solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet.

(61) För att mildra möjliga oönskade procykliska effekter på finanssystemet och undvika en situation där försäkrings- och återförsäkringsföretag på ett orimligt sätt skulle tvingas anskaffa ytterligare kapital eller sälja sina placeringar till följd av en tillfälligt ogynnsam utveckling på fin ansmark naderna, bör marknadsriskmodulen i standardformeln för solvenskapitalkravet innehålla en mekanism för symme trisk justering för nivåändringar i aktiepriser.Dessutom bör

658

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/7

det införas bestämmelser så att tillsynsmyndigheter, i hän delse av exceptionella fall på finansmarknaderna och då denna mekanism för symmetrisk justering inte är tillräck lig för att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska kunna uppfylla sitt solvenskapitalkrav, kan förlänga den tidspe riod inom vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag måste återskapa nivån på den medräkningsbara k apitalba sen enligt solvenskapitalkravet.

(62) Solvenskapitalkravet bör motsvara en nivå på den medräk ningsbara kapitalbasen som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretagen att täcka betydande förluster och som ger försäkrings- och förmånstagare rimlig säk er het för att få sina ersättningar när de förfaller till betalning.

(63) För att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha en medräkningsbar kapitalbas som uppfyller solvenskapital kravet på löpande basis, med beaktande av alla föränd ringar i deras riskprofil, bör dessa företag beräkna solvenskapitalkravet åtminstone en gång om året, övervaka detta löpande och göra en ny beräkning så snart som det sker en betydande ändring av riskprofilen.

(64) För att främja en god riskhantering och anpassa de lagfästa kapitalkraven till branschpraxis bör solvenskapitalkravet definieras som det ekonomiska kapital som försäkrings- och återförsäkringsföretag ska hålla för att säkerställa att det föreligger en konkurssituation högst i vart tvåhundrade fall, eller alternativt att dessa företag med en sannolikhet på minst 99,5 % sk a kunna uppfylla sina förpliktelser g ente mot försäkringstagare och förmånstagare under de kom mande 12 månaderna. Detta ekonomiska kapital bör beräknas utifrån företagens faktiska riskprofil med beak tande av effekterna av möjliga riskreduceringstekniker och diversifieringseffekter.

(65) Det bör beslutas om en standardformel för beräkningen av solvenskapitalkravet så att alla försäkrings- och återförsäk ringsföretag kan bedöma sitt ekonomiska kapital. För stan dardformelns struktur bör en modulmetod väljas, vilket innebär att den individuella exponeringen för varje risk ka tegori bedöms som ett första steg, varefter värdena ag gre geras i nästa steg. Om företagsspecifika parametrar gör det möjligt att bättre fånga in företagets verkliga teck ningsrisk profil, bör detta tillåtas förutsatt att parametrarna har här letts med en standardiserad metod.

(66) För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning av solvenskapitalkravet med standardformeln.

(67) I princip innefattar den nya riskbaserade metoden inte några kvantitativa placeringsbegränsningar och kriterier för tillgångars medräkningsbarhet. Det bör dock vara möj ligt att införa placeringsgränser och kriterier för tillgångars medräkningsbarhet för att bemöta risker som inte täcks tillräckligt genom en undergrupp i standardformeln.

(68) I enlighet med den riskbaserade metod som valts för sol venskapitalkravet bör det under särskilda omständigheter vara möjligt att använda partiella eller fullständiga interna modeller för beräkningen av detta krav i stället för stan dardformeln. För att ge försäkringstagare och förmånsta gare en likvärdig skyddsnivå bör det krävas att tillsynsmyndigheten ger sitt förhandsgodkännande av sådana interna modeller utifrån harmoniserade processer och standarder.

(69) Om beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet fal ler under minimikapitalkravet bör försäkrings- eller åter försäkringsföretagets auktorisation återkallas om det inte inom kort tid kan återupprätta medräkningsbart primär kapital i nivå med minimikapitalkravet.

(70) Minimikapitalkravet bör garantera en miniminivå som medlen inte får underskrida. Det är nödvändigt att den nivån beräknas med en enkel formel som innehåller fast ställda undre och övre gränser på grundval av det risk ba serade solvenskapitalkravet så att det blir möjligt att göra gradvis skärpta tillsynsingripanden, och som grundas på data som kan kontrolleras.

(71) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör ha tillgångar av tillräcklig kvalitet för att täcka sina samlade finansiella åtaganden. Alla placeringar som hålls av försäkrings- och återförsäkringsföretag bör förvaltas enligt aktsamhetsprincipen.

(72) Medlemsstaterna bör inte kräva att försäkrings- eller åter försäkringsföretagen ska placera sina tillgångar i särskilda tillgångsslag, eftersom ett sådant krav skulle kunna vara oförenligt med den liberalisering av kapitalrörelserna som föreskrivs i artik el 56 i fördraget.

(73) Det är nödvändigt att förbjuda alla bestämmelser som ger medlemsstaterna möjlighet att kräva pantsättning av till gångar som täcker ett försäkrings- eller återförsäk ringsfö retags försäkringstekniska avsättningar, oavsett formen för ett sådant krav, om försäkringsföretaget har återförsäkring hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som auk toriserats enligt detta direktiv eller hos ett företag i tredje land om tredjelandets tillsynsordning har bedömts vara likvärdig.

659

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

(74) I regelverket har det hittills inte föreskrivits några närmare kriterier för en bedömning av det förvärv som föreslås och inte heller något förfarande för tillämpningen. Ett k largö rande av kriterierna och förfarandet för bedömning behövs för att säkerställa nödvändig rättssäkerhet, tydlighet och förutsebarhet både vad gäller bedömningsförfarandet och dess resultat. Dessa kriterier och förfaranden infördes genom bestämmelser i direktiv 2007/44/EG. På områdena för försäkring och återförsäkring bör därför de b estämmel serna kodifieras och integreras i det här direktivet.

(75) Det är därvid av avgörande vikt att de förfarandena och bedömningarna harmoniseras maximalt i hela g emenska pen. Bestämmelserna om kvalificerade innehav bör dock inte hindra medlemsstaterna från att kräva att tillsyn smyn digheterna ska informeras om förvärv av innehav under de tröskelvärden som fastställs genom dessa bestämmelser, så länge inte mer än ett ytterligare tröskelv ärde under 10 % för detta syfte införs i någon medlemsstat. Dessa b estäm melser bör inte heller hindra tillsynsmyndigheterna från att tillhandahålla allmänna riktlinjer om när sådana innehav skulle anses leda till ett väsentligt inflytande.

(76) På grund av att unionsmedborgarna förflyttar sig i allt högre grad erbjuds ansvarsförsäkring för motorfordon i ökande utsträckning över nationsgränserna. För att säk er ställa att systemet med grönt kort och överen skommel serna mellan de nationella byråerna för trafikförsäkringsföretag fortsätter att fungera väl är det lämpligt att medlemsstaterna kan kräva att försäk ringsfö retag som erbjuder ansvarsförsäkring för motorfordon inom deras territorier genom tillhandahållande av tjänster ska ansluta sig till den nationella byrån och delta i fin an sieringen av denna och av den garantifond som upprättats i medlemsstaten i fråga. Den medlemsstat där tjänsterna tillhandahålls bör kräva att företag som tillhandahåller ansvarsförsäkring för motorfordon utser en representant inom dess territorium som ska samla in all nödvändig information beträffande försäkringsfall och representera företaget i fråga.

(77) På den inre marknaden ligger det i försäkringstagarnas intresse att de ska ha tillgång till största möjliga urval av försäkringsprodukter inom gemenskapen. Den medlems stat där risken är belägen eller den medlemsstat där åtag an det görs bör därför se till att det inte finns någonting som förhindrar marknadsföring inom deras respektive territo rier av produkter som erbjuds för försäljning inom g emen skapen, så länge som dessa produkter inte står i strid med gällande rättsliga bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstaten och det inte finns motsvarande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i hemmedlemsstaten.

(78) Det bör införas ett sanktionssystem som ska tillämpas om ett försäkringsföretag i den medlemsstat där risken är b elä gen eller den medlemsstat där åtagandet görs inte följer gällande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa.

(79) På en inre marknad för försäkringar får konsumenterna ett bredare och mer varierat utbud av försäkringar att välja mellan. Om de ska kunna utnyttja denna mångfald och den ökade konkurrensen fullt ut bör konsumenterna ges all nödvändig information innan de ingår ett avtal och under hela avtalstiden så att de kan välja den försäkring som bäst passar deras behov.

(80) Företag som tillhandahåller assistansavtal bör förfoga över erforderliga medel för att kunna tillhandahålla de erbjudna serviceförmånerna tillräckligt snabbt. Det bör fastställas särskilda bestämmelser för beräkning av det solvenskapi talkrav och den absolut minsta nivå på min imikapitalkra vet som sådana företag ska täcka.

(81) Ett effektivt utövande av koassuransrörelse inom gemen skapen för verksamheter som på grund av sin art eller omfattning är lämpade att täckas av internationell k oassu rans bör underlättas genom ett minimum av harmonise ring för att förhindra snedvridning av konkurrensen och diskriminerande behandling. I sådana sammanhang bör det ledande försäkringsföretaget bedöma försäk ringsford ringarna och fastställa beloppet för de försäkringstekniska avsättningarna. Ett särskilt samarbete bör dessutom komma till stånd beträffande koassuransverksamheten inom gemenskapen, både mellan medlemsstaternas till synsmyndigheter och mellan dessa myndigheter och kommissionen.

(82) För att skydda de försäkrade bör medlemsstaternas lagar om rättsskyddsförsäkring harmoniseras. Varje in tressekon flikt som kan uppstå särskilt på grund av det förhållandet att försäkringsföretaget täcker en annan person eller täcker en person såväl i fråga om rättsskydd som inom en annan försäkringsklass ska så långt möjligt förhindras eller lösas. I detta syfte kan en lämplig nivå på skyddet av försäk rings tagarna nås på olika sätt. Vilken lösning som än väljs, bör de rättsskyddsförsäkrades intressen skyddas genom till räckliga garantier.

(83) Konflikter mellan försäkrade personer och försäkringsfö retag som erbjuder rättsskyddsförsäkring bör lösas så k or rekt och snabbt som möjligt. Det är därför lämpligt att medlemsstaterna föreskriver ett skiljeförfarande eller ett förfarande som ger jämförbara garantier.

(84) I vissa medlemsstater utgör privat eller frivillig sjuk försäk ring helt eller delvis ett alternativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäkringssystemet. Den särskilda n atu ren hos sådan sjukförsäkring särskiljer den från andra k las ser av skade- och livförsäkring, i den utsträckning det är nödvändigt att kontrollera att försäkringstagarna i realite ten har tillgång till privat eller frivilligt tecknat skydd vid

660

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/9

sjukdom oberoende av sin ålder eller riskprofil. På grund av sjukförsäkringsavtalens beskaffenhet och sociala k onse kvenser bör tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är belägen ha möjlighet att kräva att de k ontinuer ligt underrättas om de allmänna och särskilda avtalsvillk o ren i fråga om privat eller frivillig sjukförsäkring för att kunna avgöra om dessa avtal helt eller delvis är ett alter nativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäk ringssystemet. En sådan kontroll bör inte vara en förutsättning för att produkterna ska få marknadsföras.

(85) I detta syfte har några medlemsstater antagit särskilda rät tsregler. Till skydd för det allmänna bästa bör det vara möj ligt att anta eller behålla sådana rättsregler, förutsatt att de inte på ett otillbörligt sätt inskränker etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, och förutsatt att bestämmelserna tillämpas lika. Dessa rättsregler kan skilja sig åt beroende på förhållandena i den enskilda medlems staten. Målet att skydda det allmänna bästa kan även upp nås genom att kräva att de företag som erbjuder privat eller frivilligt tecknade sjukförsäkringar använder standardavtal som motsvarar det skydd som ges i de lagstadgade social försäkringsprogrammen med en premiesättning som inte får överskrida ett fastställt maximum samt att de deltar i förlustutjämningsprogram. En ytterligare möjlighet är att kräva att privat eller frivilligt tecknade sjukförsäkringar tek niskt utformas på liknande sätt som livförsäkringar.

(86) Värdmedlemsstater bör kunna kräva att alla försäk ringsfö retag, som på egen risk erbjuder obligatorisk arb etsskade försäkring inom deras territorier, följer de särskilda bestämmelser för sådan försäkring som ingår i deras n atio nella lagstiftning. Detta krav bör dock inte gälla bestäm melserna om finansiell tillsyn som fortfarande uteslutande bör vara hemmedlemsstatens ansvar.

(87) I vissa medlemsstater är försäkringstransaktioner inte före mål för någon form av indirekt beskattning, medan flerta let medlemsstater tillämpar särskilda skatter och andra former av avgifter, bland annat extraavgifter ämnade för skadeersättningsorgan. Dessa skatter och avgifter varierar avsevärt beträffande struktur och omfattning mellan de medlemsstater där de förekommer. Det är önskvärt att för hindra att de skillnader som finns leder till snedvridning av konkurrensen i fråga om försäkringstjänster medlemssta terna emellan. I avvaktan på ytterligare harmonisering bör detta problem sannolikt kunna avhjälpas genom att utnyttja skattesystemen och de övriga avgiftsformerna i de medlemsstater där risken är belägen eller åtaganden görs, och det är medlemsstaternas uppgift att vidta åtgärder så att sådana skatter och avgifter betalas.

(88) De medlemsstater som inte omfattas av tillämpningen av

Europaparlamentets och

rådets förordning (EG)

nr 593/2008 av den 17

jun i 2008 om tillämplig

lag för avtalsförpliktelser (Rom I) ( 1 ) bör, i enlighet med detta direktiv, tillämpa bestämmelserna i den förordningen för att fastställa tillämplig lag för försäkringsavtal som omfattas av artik el 7 i den förordningen.

(89) För att beakta de internationella aspekterna av återförsäk ring bör bestämmelser införas som möjliggör att in terna tionella avtal ingås med tredjeland i syfte att fastställa formerna för tillsyn över återförsäkringsenheter som b edri ver verksamhet inom de avtalsslutande parternas territo rier. Det bör vidare skapas förutsättningar för ett smidigt förfarande för prövning av likvärdighet i stabilitetsavse ende på gemenskapsbasis i förhållande till tredjeland i syfte att öka liberaliseringen av återförsäkringstjänster i tredje land, oavsett om det sker genom etablering eller tillhan da hållande av tjänster över nationsgränserna.

(90) På grund av den särskilda karaktären hos finansiell återför säkring bör medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår avtal om finansiell återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan åter försäkring på ett tillfredsställande sätt kan identifiera, mäta och kontrollera de risker som uppstår genom sådana avtal eller verksamheter.

(91) Lämpliga bestämmelser bör införas för specialföretag som övertar risker från försäkrings- och återförsäkringsföretag utan att själva vara ett försäkrings- eller återförsäk ringsfö retag. Belopp som kan återvinnas från specialföretag bör betraktas som belopp som kan dras av enligt återförsäkrings- och retrocessionsavtal.

(92) Specialföretag som auktoriserats före den 31 oktober 2012 bör omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat specialföretaget. För att undvika tillsynsarbitrage bör alla nya verksamheter som startas genom ett sådant företag efter den 31 oktober 2012 omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.

(93) Med tanke på den ökade gränsöverskridande karaktären hos försäkringsverksamhet bör skillnader mellan medlems staternas ordningar för specialföretag, vilka omfattas av bestämmelserna i detta direktiv, minskas så mycket som möjligt, med beaktande av deras tillsynsstrukturer.

(94) Ytterligare insatser bör göras beträffande specialföretag, med beaktande av det arbete som gjorts inom andra finanssektorer.

(95) Åtgärder beträffande tillsynen över försäkrings- och åter försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp bör göra det möjligt för de myndigheter som ansvarar för till synen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag att göra en mer välgrundad bedömning av dess finansiella ställning.

( 1 ) E UT L 177, 4.7.2008, s. 6 .

661

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/10

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

(96) Sådan grupptillsyn bör i nödvändig utsträckning beakta (105) Alla försäkringstagare och förmånstagare ska behandlas

försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet. Detta direktiv bör dock inte i något hänseende innebära att medlemsstaterna är skyldiga att utöva tillsyn över vart och ett av dessa företag för sig.

(97) Även om tillsyn över enskilda försäkrings- och återförsäk ringsföretag fortfarande är huvudprincipen för försäk rings tillsynen är det nödvändigt att fastställa vilka företag som bör omfattas av tillsyn på gruppnivå.

(98) Olika slags företag, i synnerhet ömsesidiga associationer och liknande, bör i enlighet med gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning kunna bilda koncentrationer eller grupper, och då inte genom kapitalband utan genom starka formaliserade och hållbara relationer, som baseras på avtalsmässigt eller annat relevant erkännande och som garanterar en finansiell solidaritet mellan dessa företag. Om ett betydande eller dominerande inflytande utövas genom en centraliserad samordning, bör dessa företag vara föremål för tillsyn enligt samma regler som de som före skrivs för grupper som bildats genom kapitalbindningar för att nå en tillräcklig skyddsnivå för försäkringstagarna och lika konkurrensvillkor för alla grupper.

(99) Grupptillsynen bör under alla omständigheter omfatta det moderföretag med yttersta ägarintresse som har sitt huvud kontor inom gemenskapen. Medlemsstaterna bör dock kunna låta sina tillsynsmyndigheter tillämpa grupptillsyn på ett begränsat antal lägre nivåer om de anser det vara nödvändigt.

(100) Det är nödvändigt att beräkna solvensen på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp.

lika oavsett nationalitet eller bostadsort. I detta syfte bör varje medlemsstat se till att alla åtgärder som vidtas av en tillsynsmyndighet på grundval av denna tillsynsmyndig hets nationella mandat inte anses strida mot de intressen som denna medlemsstat eller försäkringstagare och för månstagare i denna medlemsstat kan ha. I alla situationer som innebär reglering av ersättningsanspråk och likvida tioner bör tillgångar fördelas rättvist till alla försäk ringsta gare i fråga, oavsett deras nationalitet eller bostadsort.

(106) Det är nödvändigt att säkerställa att kapitalbasen fördelas på ett lämpligt sätt inom gruppen och att den är tillgänglig för att skydda alla försäkrings- och förmånstagare oavsett var behovet uppkommer. Försäkrings- och återförsäk rings företag inom en grupp bör därför ha tillräcklig kapitalbas för att täcka sitt solvenskapitalkrav.

(107) Alla tillsynsmyndigheter som deltar i grupptillsyn bör kunna förstå de beslut som fattas, särskilt när besluten fat tas av grupptillsynsmyndigheten. Så snart relevant infor mation blir tillgänglig för en av tillsynsmyndigheterna, bör den därför delges övriga tillsynsmyndigheter, så att alla till synsmyndigheter kan skapa sig en bild utifrån samma rele vanta information. Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte kan enas bör kvalificerade råd för att lösa problemet sökas hos Ceiops.

(101) Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå bör beakta den totala riskdiversifieringen mellan alla försäkrings- och återförsäkringsföretag inom denna grupp, så att gruppens riskexponering återspeglas på ett korrekt sätt.

(102) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp bör kunna ansöka om godkännande av en intern modell som ska användas för solvensberäkningen på både gruppnivå och individuell nivå.

(103) Vissa av detta direktivs bestämmelser föreskriver uttryck ligen en medlande eller rådgivande roll för Ceiops, men detta bör inte hindra Ceiops från att spela en sådan roll även avseende andra bestämmelser.

(104) I detta direktiv beskrivs en innovativ tillsynsmodell där en grupptillsynsmyndighet ges en nyckelroll samtidigt som det erkänns att den fristående tillsynsmyndigheten har en viktig roll och denna roll behålls. Tillsynsmyndigheternas befogenheter och ansvar är kopplade till deras skyldighet att redovisa sin verksamhet.

(108) Ett försäkringsföretags solvens kan, i det fall det rör sig om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är dotter företag till ett försäkringsholdingbolag, ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, påverkas av de medlen i den grupp som försäkringsföretaget ingår i och av fördelningen av dessa medel inom gruppen. Tillsyn smyn digheterna bör därför ges möjlighet att utöva grupptillsyn och att vidta lämpliga åtgärder på försäkring s- eller åter försäkringsföretagets nivå när dess solvens äventyras eller riskerar att äventyras.

(109) Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp kan påverka försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella ställning. Tillsynsmyndigheterna bör därför kunna utöva tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp, med beaktande av arten på relationerna mellan reglerade enheter och oreglerade enheter, in begri pet försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet, och vidta lämpliga åtgärder på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets nivå om dess solvens äventyras eller riskerar att äventyras.

662

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/11

(110) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp bör ha lämpliga företagsstyrningssystem som bör bli föremål för tillsynsmyndighetens bedömning.

(111) Alla försäkrings- och återförsäkringsgrupper som är före mål för grupptillsyn bör ha en grupptillsynsmyndighet som är utsedd bland de berörda tillsynsmyndigheterna. Grupptillsynsmyndighetens rättigheter och skyldigheter bör omfatta tillräckliga befogenheter i fråga om samord ning och beslutsfattande. Myndigheter som medverkar i tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillhör samma grupp bör upprätta samordningsöverenskommelser.

(112) Med tanke på de ökade befogenheterna för g rupptillsyns myndigheten bör det säkerställas att kriterierna för att välja grupptillsynsmyndigheten inte utan vidare kan kringgås. Särskilt i fall där grupptillsynsmyndigheten kommer att utses med beaktande av gruppens struktur och den relativa vikten av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet på olika marknader, bör inte interna transaktioner ino m grup pen och inte heller gruppåterförsäkring dubbelräknas när den relativa vikten inom en marknad ska bedömas.

(113) Tillsynsmyndigheter från alla medlemsstater i vilka företag inom gruppen är etablerade bör delta i grupptillsyn genom ett tillsynskollegium (kollegiet). De bör alla ha tillgång till information som finns tillgänglig hos andra tillsynsmyn digheter inom kollegiet och de bör alltid vara aktivt delak tiga i beslutsfattandet. Samarbete bör inledas mellan de myndigheter som ansvarar för tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag samt mellan dessa myndigheter och myndigheter som ansvarar för tillsyn över företag som är verksamma inom andra finansiella sektorer.

(114) Kollegiets verksamhet bör vara proportionerlig mot arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i verksamheten för alla företag som ingår i gruppen och mot den gränsöverskridande dimensionen. Kollegiet bör inrättas för att sörja för att samarbetet, in formationsutby tet och samrådet mellan tillsynsmyndigheterna i kollegiet tillämpas effektivt i enlighet med detta direktiv. Tillsyn s myndigheterna bör använda kollegiet till att främja över ensstämmelse mellan sina respektive beslut och att bedriva ett nära samarbete vid utövandet av tillsynen inom hela gruppen enligt harmoniserade kriterier.

(115) I detta direktiv bör Ceiops ges en rådgivande roll. Råd från Ceiops till en tillsynsmyndighet bör inte vara bindande för denna myndighet när det fattar beslut. När tillsyn smyndig heten i fråga fattar beslut bör det dock ta full hänsyn till detta råd och varje viktigt avsteg från det bör förklaras.

(116) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp vars ledande företag befinner sig utanför g emenska pen bör omfattas av lämpliga likvärdiga tillsyn sarrang emang. Det är därför nödvändigt att skapa överblickbarhet beträffande bestämmelserna och utbyta information med myndigheter i tredjeland vid alla tillfällen då det är relevant att så sker. För att säkerställa harmoniserade metoder för att avgöra och bedöma om försäkrings- och återförsäk ringstillsyn i tredjeländer är likvärdig bör bestämmelser införas så att kommissionen fattar ett bindande beslut om huruvida solvensordningar i tredjeländer är likvärdiga. För tredjeländer för vilka kommissionen inte fattat något beslut bör bedömningen av likvärdighet göras av grupptillsyns myndigheten efter att ha konsulterat de övriga tillsyn smyn digheterna i fråga.

(117) Eftersom de nationella lagreglerna om rekonstruktionsåt gärder och likvidationsförfaranden inte har harmoniserats är det lämpligt att för den inre marknaden säkerställa ömsesidigt erkännande av rekonstruktionsåtgärder och lik vidationslagstiftning i medlemsstaterna och också det sam arbete som krävs med hänsyn till behovet av enhet, allmängiltighet, samordning och publicitet för sådana åtgärder och av likabehandling och skydd av försäkringsborgenärer.

(118) Det bör också säkerställas att rekonstruktionsåtgärder som beslutas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat och som syftar till att bevara eller återställa ett försäk rings företags finansiella soliditet och i största möjlig a utsträck ning förhindra ett likvidationsförfarande får full effekt inom hela gemenskapen. Effekten gentemot tredjeland av sådana rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaran den bör dock inte påverkas.

(119) Det bör göras en åtskillnad mellan å ena sidan de myn dig heter som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden och å andra sidan försäk rings företagens tillsynsmyndigheter.

(120) Definitionen av ”filial” bör i insolvenssammanhang ta hän syn till att försäkringsföretaget är en enda juridisk person. Hemmedlemsstatens lagstiftning bör dock avgöra hur till gångar och skulder, som innehas av oberoende personer som har stående fullmakt att företräda försäkringsföreta get som försäkringsombud, bör behandlas vid likvidatio nen av försäkringsföretaget.

(121) Villkor bör fastställas, enligt vilka likvidationsförfaranden som, utan att vara grundade på insolvens, inbegriper en prioriteringsordning för utbetalning av försäkringsersätt ningar, omfattas av detta direktiv. Fordringar på ett försäk ringsföretag som härrör från arbetstagares anställningsavtal eller anställningsförhållanden bör genom övertagande av rättigheter (subrogation) kunna gå över till ett nationellt lönegarantisystem. Sådana fordringar bör ges den behandling som bestäms av hemmedlemsstatens lag ( lex concursus ).

663

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/12

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

(122) Rekonstruktionsåtgärder hindrar inte att ett likvidations förfarande inleds. Likvidationsförfaranden bör därför kunna inledas såväl när inga rekonstruktionsåtgärder har vidtagits som efter det att sådana åtgärder inletts och de kan avslutas genom förlikning eller genom liknande åtg är der, däribland rekonstruktionsåtgärder.

(123) Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten bör ha befogenhet att besluta om likvidationsförfaranden när det gäller försäkringsföretag. Besluten bör få verkan i gemenskapen som helhet och bör erkän nas av alla med lemsstater. De bör offentliggöras enligt förfarandena ihem medlemsstaten och i Europeiska unionens officiella tidning . Information bör också lämnas till kända borgenärer som är bosatta inom gemenskapen som bör ha rätt att framställa fordringar och inkomma med synpunkter.

(124) Alla tillgångar och skulder i försäkringsföretaget bör b eak tas under likvidationsförfarandet.

(125) Alla förutsättningar för att inleda, genomföra och slutföra ett likvidationsförfarande bör i normala fall regleras av hemmedlemsstatens lag.

(126) För att säkerställa samordning mellan medlemsstaternas åtgärder bör tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och i alla övrig a medlemsstater omedelbart underrättas om att likvidationsförfaranden inletts.

(127) Det är av yttersta vikt att försäkrade, försäkringstagare, för månstagare samt skadelidande som har rätt att direkt mot försäkringsföretaget rikta anspråk som härrör från försäk ringsverksamhet skyddas vid likvidationsförfaranden. Detta skydd gäller dock inte fordringar som inte är hän för liga till försäkringsavtal eller försäkringsverksamhet utan till skyldigheter som följer av annat civilrättsligt ansvar som förorsakats av försäkringsombud vid förhandlingar som detta ombud, enligt den lagstiftning som gäller för försäkringsavtalet eller försäkringsverksamheten, inte är ansvarig för enligt försäkringsavtalet eller försäk ringsverk samheten. För att detta mål ska kunna uppnås bör med lemsstaterna kunna välja mellan likvärdiga metoder för säkerställa att försäkringsborgenärer får en särskild behandling. Ingen av dessa metoder hindrar emellertid inte en medlemsstat från att införa en rangordning mellan olika kategorier av försäkringsersättningar. Vidare bör en lämp lig avvägning göras mellan skyddet av försäk ringsborgenä rerna och andra prioriterade borgenärer som skyddas genom den berörda medlemsstatens lagstiftning.

(128) När ett likvidationsförfarande inleds bör detta innebära att den erhållna auktorisationen att bedriva verksamhet som beviljats försäkringsföretaget återkallas om inte detta redan skett.

(129) Borgenärer bör ha rätt att vid likvidationsförfaranden anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter. Fordringar från borgenärer som är bosatta i en annan med lemsstat än hemmedlemsstaten bör behandlas på samma

sätt som beträffande motsvarande fordringar i hemmed lemsstaten utan diskriminering på grund av nationalitet eller bostadsort.

(130) För att skydda rättmätiga förväntningar och skapa rättslig förutsebarhet när det gäller vissa transaktioner som genomförs i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten måste det fastställas vilken lag som är tillämplig på de verk ningar som rekonstruktionsåtgärder och lik vidationsförfa randen får på pågående mål och på enskilda exekutiva tvångsåtgärder som beslutats under rättegång.

(131) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 1 ).

(132) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta åtg är der i fråga om anpassning av bilagorna och åtgärder för att närmare definiera tillsynsmyndigheternas befogenheter och åtgärder som ska vidtas samt närmare fastställa kra ven på områden som företagsstyrningssystem, offen tliggö randen, bedömningskriterier beträffande kvalificerat innehav, beräkning av försäkringstekniska avsättningar och kapitalkrav, placeringsregler och grupptillsyn. Kom missionen bör också ges befogenhet att anta g enomföran deåtgärder som ger tredjeländer likvärdighetsstatus beträffande bestämmelserna i detta direktiv. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artik el 5a i beslut 1999/468/EG.

(133) Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträck ning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av sin omfattning och sina verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtg är der i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artik el 5 i för draget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän digt för att uppnå dessa mål.

(134) Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession ( 2 ), rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etable ringsfriheten för verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring ( 3 ), rådets direktiv 76/580/EEG av den 29 juni 1976 om ändring av direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författningar angående rät ten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring ( 4 ), rådets direktiv 84/641/EEG

( 1 ) E GT L 184, 17.7.1999, s. 23 . ( 2 ) E GT 56, 4.4.1964, s. 878 . ( 3 ) E GT L 228, 16.8.1973, s. 20 . ( 4 ) E GT L 189, 13.7.1976, s. 13 .

664

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/13

av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avse ende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författningar om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring ( 1 ) har blivit obsoleta och bör därför upp höra att g älla.

(135) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lag stiftning bör begränsas till de bestämmelser som utgör en avsevärd förändring jämfört med tidigare direk tiv. Sk yldig heten att införliva de oförändrade bestämmelserna före skrivs i de tidigare direk tiven.

(136) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas sk yldig heter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i b ilaga VI del B.

(137) Kommissionen kommer att pröva om de existerande garantisystemen i försäkringsbranschen är lämpliga och lägga fram ett lämpligt lag stiftningsförslag.

(138) I artik el 17.2 i E uropaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och till syn över tjänstepensionsinstitut ( 2 ) hänvisas till gällande lagstiftning avseende solven smarginaler. Dessa hänvis ningar bör behållas för att bevara status quo. Kommissio nen bör så snart som möjligt se över direktiv 2003/41/EG i enlighet med artik el 21.4 i det direktivet. Kommissionen bör med stöd av Ceiops utveckla ett passande system av solvensbestämmelser för tjänstepensionsinstitut, samtidigt som de grundläggande särdragen för försäkring kommer till uttryck, och därför inte utgå ifrån att det här direktivet ska tillämpas på dessa in stitut.

(139) Försäkringsföretagets riskprofil gentemot försäk ringstaga ren ändras då detta direktiv anta s. K ommissionen bör så snart som möjligt och under alla omständigheter före utgången av 2010 lägga fram ett förslag om översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling ( 3 ), med beaktande av det här direktivets följder för försäk ringstagarna.

(140) Det finns ett stort behov av ytterligare genomgripande reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för EU:s finanssektor, och kommissionen bör snarast lägga fram förslag med vederbörlig hänsyn till de slutsatser som expertgruppen under ledning av Jacques de Larosière lade fram den 25 feb ruari 2009 . K ommissionen bör föreslå

( 1 ) E GT L 339, 27.12.1984, s. 21. ( 2 ) E UT L 235, 23.9.2003, s. 10. ( 3 ) E GT L 9, 15.1.2003, s. 3.

lagstiftning som tar itu med de brister som identifierats i bestämmelserna om tillsynssamordning och samarb etsformer.

(141) Det är nödvändigt att söka råd från Ceiops om hur man bäst ska hantera frågorna om förstärkt grupptillsyn och kapitalplanering inom en grupp av försäkrings- eller åter försäk ringsföretag. Ceiops bör uppmanas att ge råd som hjälper kommissionen att utarbeta sina förslag enligt vill kor som är förenliga med en hög nivå på skyddet av för säkringstagare (och förmånstagare) och garantier för finansiell stab ilitet. I detta avseende bör Ceiops uppmanas att ge råd till kommissionen om struktur och principer som skulle ge vägledning för de eventuella framtida änd ringar till detta direktiv som kan komma att behövas för att genomföra ändringar som kan komma föreslås. Kommis sionen bör översända en rapport med lämpliga förslag till Europaparlamentet och rådet om alternativa system för stabilitetstillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag inom grupper som kan förstärka en effektiv k apitalplane ring inom grupper, om kommissionen är övertygad om att det finns ett adekvat regelverk till stöd för att införa ett sådant system.

I synnerhet är det önskvärt att ett system för grupptillskott vilar på sunda grunder med harmoniserade garantisystem med tillräcklig finansiering för försäkringssektorn, en har moniserad och rättsligt bindande ram för behöriga myn digheter, centralbanker och finansministerier vad avser krishantering, krislösning och skattemässig delning av b ör dorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar, en rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister, en har moniserad ram för tidiga ingripanden och en harmon ise rad ram för tillgångsöverföring och för insolvens- och likvidationsförfaranden som undanröjer hinder enligt nationell bolagsrätt för tillg ångsöverföring. I denna rapport bör kommissionen också beakta hur diversifieringseffek ter yttrar sig över tiden och de risker som är förknippade med att vara en del av en grupp, praxis avseende cen trali serad riskhantering i grupper, hur gruppinterna modeller fungerar samt tillsyn över transaktioner inom gruppen och risk koncentrationer.

(142) I enlighet med pun kt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning ( 4 ) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i g emenskapens intresse upprätta egna tab el ler som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tab eller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE .

( 4 ) E UT C 321, 31.12.2003, s. 1.

665

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/14

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

AVDE LNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖ

VANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH

ÅTERFÖRSÄKRING

K APITEL I

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

AVSNI TT 1

Syfte och tillämpningsområde

Artik larna 1 och 2

AVSNI TT 2

Undantag från tillämpningsområdet

Un deravsnitt 1

Allmänt

Artik larna 3 och 4

Un deravsnitt 2

Skadeförsäkring

Artik larna 5-8

Un deravsnitt 3

Livförsäkring

Artik larna 9 och 10

Un deravsnitt 4

Återförsäkring

Artik larna 11 och 12

AVSNI TT 3

Definitioner

Artik el 13

K APITEL II

Startande av verksamhet

Artik larna 14-26

K APITEL III

Tillsynsmyndigheter och allmänna regler

Artik larna 27-39

K APITEL IV

Villkor för utövandet av verksamheten

AVSNI TT 1

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar

Artik el 40

AVSNI TT 2

Företagsstyrningssystem

Artik larna 41-50

AVSNI TT 3

Offentliggöranden

Artik larna 51-56

AVSNI TT 4

Kvalificerade innehav

Artik larna 57-63

AVSNI TT 5

Tystnadsplikt, informationsutbyte och främjande av enhet

lighet i tillsynen

Artik larna 64-71

AVSNI TT 6

Skyldigheter för revisorer

Artik el 72

K APITEL V

Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring

Artik larna 73 och 74

K APITEL VI

Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, för

säkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav,

minimikapitalkrav och placeringsregler

AVSNI TT 1

Värdering av tillgångar och skulder

Artik el 75

AVSNI TT 2

Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar

Artik larna 76-86

AVSNI TT 3

Kapitalbas

Un deravsnitt 1

Fastställande av kapitalbasmedel

Artik larna 87-92

Un deravsnitt 2

Klassificering av kapitalbasmedel

Artik larna 93-97

Un deravsnitt 3

Krav för medräkning av kapitalbasmedel

Artik larna 98 och 99

666

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/15

SV

AVSNI TT 4

Solvenskapitalkrav

Un deravsnitt 1

Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med til

lämpning av standardformeln eller en intern modell

Artik larna 100-102

Un deravsnitt 2

Standardformel för solvenskapitalkravet

Artik larna 103-111

Un deravsnitt 3

Solvenskapitalkrav fullständiga och partiella interna model

ler

Artik larna 112-127

AVSNI TT 5

Minimikapitalkrav

Artik larna 128-131

AVSNI TT 6

Placeringar

Artik larna 132-135

K APITEL VII

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i

svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler

Artik larna 136-144

K APITEL VIII

Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster

AVSNI TT 1

Etablering av försäkringsföretag

Artik larna 145-146

AVSNI TT 2

Frihet att tillhandahålla tjänster för försäkringsföretag

Un deravsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artik larna 147-149

Un deravsnitt 2

Ansvarsförsäkring för motorfordon

Artik larna 150-152

AVSNI TT 3

Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten

Un deravsnitt 1

Försäkring

Artik larna 153-157

Un deravsnitt 2

Återförsäkring

Artik el 158

AVSNI TT 4

Statistik

Artik el 159

Avsn itt 5

Behandling av avtal som tecknats genom filialer för vilka lik

vidationsförfaranden inletts

Artik larna 160-161

K APITEL IX

Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller

återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför g emenska

pen

AVSNI TT 1

Startande av verksamhet

Artik larna 162-171

AVSNI TT 2

Återförsäkring

Artik larna 172-175

K APITEL X

Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för

vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av

innehav

Artik larna 176 och 177

AVDE LNING II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTE RFÖR

SÄKRING

K APITEL I

Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring

AVSNI TT 1

Tillämplig lag

Artik el 178

AVSNI TT 2

Obligatorisk försäkring

Artik el 179

AVSNI TT 3

Det allmänna bästa

Artik el 180

AVSNI TT 4

Försäkringsvillkor och premietariffer

Artik larna 181 och 182

667

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/16

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

AVSNI TT 5

Information till försäkringstagarna

Un deravsnitt 1

Skadeförsäkring

Artik larna 183 och 184

Un deravsnitt 2

Livförsäkring

Artik larna 185 och 186

K APITEL II

Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring

AVSNI TT 1

Allmänna bestämmelser

Artik larna 187-189

AVSNI TT 2

Koassurans inom gemenskapen

Artik larna 190-196

AVSNI TT 3

Assistans

Artik el 197

AVSNI TT 4

Rättsskyddsförsäkring

Artik larna 198-205

AVSNI TT 5

Sjukförsäkring

Artik el 206

AVSNI TT 6

Arbetsskadeförsäkring

Artik el 207

K APITEL III

Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring

Artik larna 208 och 209

K APITEL IV

Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring

Artik larna 210 och 211

AVDE LNING III

TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTE RFÖRSÄKRINGSFÖRE

TAG SOM INGÅR I EN GRUPP

K APITEL I

Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, tillämpningsom

råde och nivåer

AVSNI TT 1

Definitioner

Artik el 212

AVSNI TT 2

Tillämpningsområde

Artik larna 213 och 214

AVSNI TT 3

Nivåer

Artik larna 215-217

K APITEL II

Finansiell ställning

AVSNI TT 1

Solvens på gruppnivå

Un deravsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artik larna 218 och 219

Un deravsnitt 2

Val av beräkningsmetod och allmänna principer

Artik larna 220-224

Un deravsnitt 3

Tillämpning av beräkningsmetoderna

Artik larna 225-229

Un deravsnitt 4

Beräkningsmetoder

Artik larna 230-234

Un deravsnitt 5

Tillsyn över solvens på gruppnivå för försäkrings- och åter

försäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings

holdingbolag

Artik el 235

Un deravsnitt 6

Tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med cen trali

serad riskhantering

Artik larna 236-243

AVSNI TT 2

Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp

Artik larna 244 och 245

AVSNI TT 3

Riskhantering och internkontroll

Artik el 246

K APITEL III

Åtgärder för att underlätta grupptillsynen

Artik larna 247-259

K APITEL IV

Tredjeländer

Artik larna 260-264

K APITEL V

Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet

Artik larna 265 och 266

668

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/17

SV

AVDE LNING IV

REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV FÖRSÄKRINGSFÖ

RETAG

K APITEL I

Tillämpningsområde och definitioner

Artik larna 267 och 268

K APITEL II

Rekonstruktionsåtgärder

Artik larna 269-272

K APITEL III

Likvidationsförfaranden

Artik larna 273-284

K APITEL IV

Gemensamma bestämmelser

Artik larna 285-296

AVDE LNING V

ANDRA BESTÄMMELSER

Artik larna 297-304

AVDE LNING VI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

K APITEL I

Övergångsbestämmelser

AVSNI TT 1

Försäkring

Artik larna 305 och 306

AVSNI TT 2

Återförsäkring

Artik larna 307 och 308

K APITEL II

Slutbestämmelser

Artik larna 309-312

BILAGA I

SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER

A.

Klassificering av risker i klasser

B.

Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en för

säkringsklass

BILAGA II

LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER

BILAGA III

FÖRETAGSFORMER

A.

Företagsformer för skadeförsäkringsföretag

B.

Företagsformer för livförsäkringsföretag

C.

Former för återförsäkringsföretag

BILAGA IV

STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR)

1.

Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

2.

Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring

3.

Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring

4.

Beräkning av marknadsriskmodulen

BILAGA V

GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTI

K EL 159

BILAGA VI

Del A

Upphävda direktiv med senare ändringar (enligt artik el 310)

Del B

Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell

lagstiftning (som det hänvisas till i artikel 310)

BILAGA VII

JÄMFÖRELSETABELL

669

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/18

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

AVDE LNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖVANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING

KAPITEL I

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

A v s n i t t 1

S y f t e o c h t i l l ä m p n i n g s o m r å d e

Artikel 1

Syfte

Genom detta direktiv fastställs bestämmelser avseende

1) rätten att inom gemenskapen starta och bedriva självständig direkt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet,

2) tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsgrupper,

3) rekonstruktion och likvidation av direktförsäkringsföretag.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv ska tillämpas på företag som är verksamma med direkt liv- och skadeförsäkring och som är etablerade inom en viss medlemsstat eller som vill etablera sig där.

Det ska också, med undantag av avdeln ing IV, tillämpas på åter försäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäk ringsverk samhet och som är etablerade inom en medlemsstats territorium eller som önskar etablera sig där.

2. När det gäller skadeförsäkringar ska detta direktiv omfatta verksamhet i de klasser som anges i b ilaga I del A. I pun kt 1 för sta stycket ska med ”skadeförsäkring” även avses verksamhet som utgör assistans för personer som råkar i svårigheter under resa, när de befinner sig utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad. Verksamheten ska bestå i att mot förskottsbetald premie tillhandahålla försäkringstagaren omedelbar hjälp i enlighet med ett avtal som täcker de svårigheter som försäkringstagaren utsätts för på grund av en oförutsedd händelse i de olika fall och under de olika omständigheter som anges i avtalet.

Hjälpen kan bestå av kontanta medel eller serviceförmåner. De senare kan också tillhandahållas med hjälp av försäkringsgivarens egen personal och utrustning.

Assistansverksamhet ska inte täcka fordonsservice, underhåll, uppföljningstjänster eller enbart angivande att assistans tillhan da hålles i egenskap av mellanhand eller tillhandahållande av assis tans i sådan egenskap.

3. När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv omfatta:

a) Följande livförsäkringsverksamheter, när dessa grundar sig på avtal:

i) Livförsäkring som omfattar kapitalförsäkring för livsfall och/eller dödsfall, livförsäkring med återbetalning av erlagda premier, försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående och försäkring som utfaller vid födelsen.

ii) Livräntor.

iii) Tilläggsförsäkring som tecknas för att komplettera liv försäkring, särskilt försäkring mot personskada inklusive arbetsoförmåga, försäkring mot dödsfall på grund av olyckshändelse och försäkring mot invaliditet förorsakad av olyckshändelse eller sjukdom.

iv) Den typ av permanenta, inte uppsägningsbara sjukför säkring som finns i Irland och i Fören ade Kungariket.

b) Följande verksamhetsformer, när dessa grundar sig på avtal och i den utsträckning de är föremål för tillsyn av de myn digheter som svarar för tillsynen av privat försäkringsverksamhet:

i) Verksamhet som innebär inrättande av medlemssam manslutningar för gemensam kapitalisering av bidragen och för fördelning av därigenom uppbyggda medel bland de överlevande eller förmånstagare till den avlidne (tontiner).

ii) Verksamhet avseende inlösning (”capital redemption”) grundad på försäkringstekniska beräkningar, som omfat tar förpliktelser med fastställd varaktighet och b elopps storlek mot inbetalning av ett engångsbelopp eller fastställda periodiska inbetalningar.

iii) Förvaltning av pensionsfonder som omfattar förvaltning av placeringar, speciellt av tillgångar för täckning av reserverna i de verksamhetsenheter som svarar för b etal ningar vid dödsfall, under försäkringstagarnas livstid eller i hän delse av nedläggning eller inskränkning av verksamhetskälla.

iv) Verksamhet som avses i led iii, när den är förenad med försäkring för värdesäkring av kapital eller betalning av minimiränta.

v) Verksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag som avses i k apitel 1 avdeln ing 4 i bok IV av den franska ”Code des assurances”.

670

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/19

c) Verksamhet som relateras till livslängd och som regleras i lag stiftningen rörande socialförsäkring, i den mån som sådan verksamhet bedrivs eller förvaltas på egen risk av livförsäk ringsföretag i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat.

A v s n i t t 2

U n d a n t a g f r å n t i l l ä m p n i n g s o m r å d e t

U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n t

Artikel 3

Lagfästa system

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 c sk a detta direktiv inte tillämpas på direkt försäkring som omfattas av ett lagfäst socialförsäkringssystem.

Artikel 4

Undantag från tillämpningsområdet beroende på storlek

1. Utan att det påverkar artik el 3 och artiklarna 5–10 sk a detta direktiv inte tillämpas på ett försäkringsbolag som uppfyller samt liga följande villkor:

a) Företagets årligen tecknade bruttopremieinkomster översti ger inte 5 miljoner EUR.

b) Företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings avtal och från specialföretag enligt artik el 76, överstiger inte 25 miljoner EUR.

c) Om företaget ingår i en grupp och gruppens totala försäk ringstekniska avsättningar, inklusive de belopp som kan åter vinnas brutto enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 25 miljon er EUR.

d) Företagets verksamhet omfattar inte försäkrings- eller åter försäkringsverksamhet som täcker försäkringsrisker avseende åtagande av ansvar, kredit- och borgensförbindelser, såvida de inte utgör underordnade risker enligt artik el 16.1.

e) Företagets verksamhet omfattar inte återförsäk ringsverksam het som överstiger de tecknade bruttopremieinkomsterna med mer än 0,5 miljon er EUR, eller de försäkringstekniska avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag med mer än 2,5 miljoner EUR, eller de tecknade bruttopremieinkomsterna med mer än 10 % eller de försäk ringstekniska avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäk rings avtal och från specialföretag med mer än 10 %.

2. Om något av de belopp som anges i pun kt 1 överskrids under tre på varandra följande år, ska detta direktiv tillämpas från och med det fjärde året.

3. Genom undantag från pun kt 1 ska detta direktiv tillämpas på alla företag som ansöker om auktorisation att bedriva försäkrings- och återförsäkringsverksamhet och vilkas årliga teck nade bruttopremieinkomster eller försäkringstekniska avsätt ningar brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag förväntas överskrida något av de belopp som nämns i pun kt 1 inom de följande fem åren.

4. Detta direktiv ska upphöra att gälla för de försäk ringsföre tag för vilka tillsynsmyndigheten har fastslagit att samtliga föl jande villkor är uppfyllda:

a) Inget av de tröskelbelopp som nämns i pun kt 1 har översk ri dits under de föregående tre på varandra följande åren.

b) Inget av de tröskelbelopp som anges i pun kt 1 förväntas överskridas inom de följande fem åren.

Så länge det berörda försäkringsföretaget fortsätter att bedriva verksamhet enligt artik larna 145-149 ska punk t 1 i den här arti keln inte gälla.

5. Pun kterna 1 och 4 sk a inte hindra något försäkringsföretag från att ansöka om att få, eller att fortsätta att ha, auktorisation enligt detta direktiv.

U n d e r a v s n i t t 2

S k a d e f ö r s ä k r i n g

Artikel 5

Verksamhet

När det gäller skadeförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte gälla följande:

1. Verksamhet avseende ”capital redemption” såsom denna defi nieras i enskilda medlemsstaters lagstiftning.

2. Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel, medan b idra gen från medlemmarna utgörs av ett fast belopp.

3. Verksamhet som utövas av sammanslutningar som inte är juridiska personer och vars ändamål är att tillhandahålla medlemmarna ömsesidig försäkring utan betalning av pre mier eller upprättande av försäkringstekniska avsättningar.

4. Exportkreditförsäkring för statens räkning eller med statlig garanti eller med staten som försäkringsgivare.

671

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/20

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 6

Artikel 7

Assistans

Ömsesidiga företag

1. Detta direktiv ska inte tillämpas på assistans som uppfyller samtliga följande villkor:

a) Assistans tillhandahålls i händelse av olyckor eller mask inha verier med vägfordon när olyckorna eller maskinhaverierna inträffar inom den medlemsstat där försäkringsgivaren är verksam.

b) Ansvaret för assistansen är begränsat till följande tjänster:

i) Maskinskadeservice på platsen, som i de flesta fall utförs av försäkringsgivaren med hjälp av egen personal och utrustning.

ii) Bortforsling av fordon till närmaste eller lämpligaste ställe där reparation kan utföras och eventuell samtidig transport, normalt med samma färdmedel, av förare och passagerare till närmaste plats från vilken de kan fort sätta sin resa på annat sätt.

iii) Transport av fordonet, om bestämmelser beträffande sådan transport utfärdats av den hemmedlemsstat där försäkringsgivaren är verksam, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller till det ursprung liga resmålet inom samma stat.

c) Assistansen utförs inte av ett företag för vilket bestämmel serna i detta direktiv gäller.

2. I de fall som avses i punk t 1 b i och ii ska villkoret att olyckan eller maskinhaveriet måste ha inträffat inom den med lemsstat där försäkringsgivaren är verksam inte gälla i fall där för månstagaren är medlem i den organisation som är försäkringsgivare, och där maskinskadeservice eller borttransport av fordonet tillhandahålls av en liknande organisation i respek tive land inom ramen för ett ömsesidigt avtal, mot företeende enbart av ett medlemskort och utan att någon tilläggspremie b eta las, eller, när det gäller Irland och Förenade kungariket, när assis tansen tillhandahålls av en och samma organisation som är verksam i båda dessa länder.

3. Detta direktiv ska inte gälla för verksamhet som avses i punkt 1 b iii n är olyckan eller maskinhaveriet inträffat i Irland eller Nordirland, när det gäller Förenade kungariket, och fordo net, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, tran spor teras till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller till det ursprungliga resmålet inom ettdera av dessa territorier.

4. Detta direktiv ska inte gälla räddningstjänster som utförs av automobilklubben i Luxemburg när olyckan eller maskinhaveriet med ett vägfordon har inträffat utanför Luxemburg, och tjäns terna består i att transportera fordonet, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, till dessa personers hem.

Detta direktiv ska inte gälla ömsesidiga företag som bedriver sk a deförsäkringsverksamhet och som med andra ömsesidiga företag har ingått avtal, som omfattar full återförsäkring av ingångna för säkringsavtal eller som innebär att acceptföretaget inträder i det överlåtande företagets förpliktelser enligt försäkringsavtalen. I sådant fall ska acceptföretaget omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.

Artikel 8

Institut

Detta direktiv gäller inte nedanstående institut som bedriver sk a deförsäkringsverksamhet, såvida inte deras stadgar eller tillämp lig lag ändras med avseende på deras behörighet:

1. I Danmark, Falck Danmark.

2. I Tyskland, följande halvstatliga institut:

a) ”Postbeamtenkrankenkasse”.

b) ”Krankenversorgung der Bundesbahnbeamten”.

3. I Irland, ”Voluntary Health Insurance Board”.

4. I Spanien, ”Consorcio de Compensación de Seguros”.

U n d e r a v s n i t t 3

L i v f ö r s ä k r i n g

Artikel 9

Tjänster och verksamheter

När det gäller livförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte til lämpas på följande:

1. Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel, medan b idra gen från medlemmarna utgörs av ett fastställt belopp.

2. Verksamhet som bedrivs av andra organisationer än företag som avses i artik el 2, och som har till ändamål att tillhan da hålla förmåner för anställda eller självständiga näringsidkare, som är knutna till ett företag eller grupp av företag eller till en viss bransch eller grupp av branscher, i händelse av döds fall eller överlevnad eller vid nedläggning eller inskränkning av verksamhetskällan, oavsett om de åtaganden som verk samheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av de för säkringsmatematiska avsättningarna.

672

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/21

3. Pensionsverksamhet inom sådana pensionsförsäkringsföretag som avses i den finska lagen om pensioner för arbetstagare (TyEL) eller annan finsk lagstiftning på området, under för utsättning att

a) pensionsförsäkringsbolag, som enligt finsk lag redan är skyldiga att ha särskild bokföring och förvaltning för sin pensionsverksamhet, från den 1 januari 1995 bildar sär skilda bolag eller andra rättssubjekt för att bedriva den verksamheten, och

b) de finska myndigheterna på ett icke-diskriminerande sätt tillåter alla medborgare och företag från medlemsstater att enligt finsk lag bedriva sådan verksamhet som anges i artik el 2, och som omfattas av detta undantag, antingen genom ägande eller deltagande i befintliga försäkrings bolag eller bolagsgrupper eller genom bildande av eller deltagande i nya försäkringsbolag eller bolagsgrupper, däribland pensionsförsäkringsbolag.

Artikel 10

Organisationer, företag och institut

Artikel 12

Återförsäkringsföretag som upphör med sin verksamhet

1. Återförsäkringsföretag som senast den 10 december 2007 har upphört med att teckna nya återförsäkringsavtal och uteslu tande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verk samhet ska inte omfattas av detta direktiv.

2. Medlemsstaterna ska upprätta förteckningar över de återför säkringsföretag som berörs och överlämna dessa förteckningar till alla övriga medlemsstater.

A v s n i t t 3

D e f i n i t i o n e r

Artikel 13

Definitioner

När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv inte tillämpas på följande organisationer, företag och institut:

1. Organisationer som tillhandahåller försäkringsförmåner endast vid dödsfall och där storleken av förmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravningskostnaden för en avliden eller där förmånerna utgår genom serviceförmåner.

2. ”Versorgungsverband deutscher Wirtschaftsorganisationen” i Tyskland, såvida inte dess stadgar ändras med avseende på omfattningen av dess behörighet.

3. ”Consorcio de Compensación de Seguros” i Spanien, såvida inte dess stadgar ändras vad avser omfattningen av dess verk samhet eller behörighet.

U n d e r a v s n i t t 4

Å t e r f ö r s ä k r i n g

Artikel 11

Återförsäkring

När det gäller återförsäkring ska detta direktiv inte tillämpas på sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo g aran teras av en medlemsstats regering, när denna regering av skäl som är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäk rings givare i sista hand, inbegripet under omständigheter när detta krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i prak ti ken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärs mässiga grunder.

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. försäkringsföretag : ett företag som tillhandahåller direkt liv- eller skadeförsäkring och som har fått auktorisation enligt artik el 14.

2. captivebolag för försäkring : ett försäkringsföretag som ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag enligt artik el 212.1 c eller av ett icke- finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda försäk rings skydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en del av.

3. försäkringsföretag i tredjeland : ett företag som, om dess huvud kontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auk torisa tion för ett försäkringsföretag i enlighet med artik el 14.

4. återförsäkringsföretag : ett företag som har fått auktorisation enligt artik el 14 för att b edriva återförsäkringsverksamhet.

5. captivebolag för återförsäkring : ett återförsäkringsföretag som ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag enligt artik el 212.1 c eller av ett icke- finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda återförsäk ringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en del av.

673

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

6. återförsäkringsföretag i tredjeland : ett företag som, om dess huvudkontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auk torisation för ett återförsäkringsföretag i enlighet med artik el 14.

7. återförsäkring : något av följande:

a) Den verksamhet som består i att överta risker som över låts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

b) När det gäller den grupp av samverkande försäk ringsgi vare som uppträder under namnet Lloyd’s: verksamhet som består i att ett annat försäkrings- eller återförsäk ringsföretag än Lloyd’s övertar risker som överlåts av en medlem av Lloyd’s.

8. hemmedlemsstat : något av följande:

a) Vid skadeförsäkring: den medlemsstat där det försäk ringsföretag som försäkrar risken har sitt huvudkontor,

b) Vid livförsäkring: den medlemsstat där det försäk rings företag som svarar för åtagandet har sitt huvudkontor.

c) Vid återförsäkring: den medlemsstat där återförsäk rings företaget har sitt huvudkontor.

9. värdmedlemsstat : den medlemsstat, annan än hemmedlemssta ten, där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en filial eller tillhandahåller tjänster. För livförsäkring och ska deförsäkring avses med den medlemsstat som tillhandahåller tjänster medlemsstaten för åtagandet eller medlemsstaten där risken är belägen, när åtagandet eller risken täcks av ett för säkringsföretag eller en filial i en annan medlemsstat.

10. tillsynsmyndighet : den eller de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva till syn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

11. filial : en agentur eller en filial till ett försäkrings- eller återför säkringsföretag som är belägen i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.

12. etableringsställe : ett företags huvudkontor eller någon av dess filialer.

13. medlemsstat där risken är belägen : något av följande:

a) Den medlemsstat i vilken egendomen är belägen, när försäkringen avser antingen byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring.

b) Den medlemsstat där registrering skett, när försäkringen avser fordon av något slag.

c) Den medlemsstat där försäkringstagaren tecknat försäk ring, när försäkringen har en giltighetstid av fyra mån a der eller mindre och omfattar rese- eller semesterrisker, oberoende av försäkringsklass.

d) I alla fall som inte uttryckligen täcks av leden a, b eller c, den medlemsstat där något av följande är beläget:

i) Försäkringstagarens stadigvarande bostad eller

ii) om försäkringstagaren är en juridisk person, denne försäkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller.

14. medlemsstat för åtagandet : den medlemsstat där något av föl jande är beläget:

a) Försäkringstagarens stadigvarande bostad.

b) Om försäkringstagaren är en juridisk person, denne för säkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller.

15. moderföretag : ett moderföretag enligt definitionen i artik el 1 i direktiv 83/349/EEG.

16. dotterföretag : ett dotterföretag enligt definitionen i artik el 1 i direktiv 83/349/EEG, inbegripet dotterföretag till sådana företag.

17. nära förbindelser : en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom kontroll, eller äg arin tresse, eller en situation där två eller flera fysiska eller juri diska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till en och samma person.

18. kontroll : förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotter företag enligt vad som anges i artike l 1 i direk tiv 83/349/EEG eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag.

674

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/23

19. transaktion inom gruppen : en transaktion där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag direkt eller indirekt förlitar sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person som har en nära koppling till företag inom denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en betalning eller inte.

20. ägarintresse : ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

21. kvalificerat innehav : direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av k apitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt infly tande över ledningen av företaget.

22. reglerad marknad : något av följande:

a) Vad gäller en marknad belägen i en medlemsstat: en reg lerad marknad enligt definitionen i artik el 4.1.14 i direk tiv 2004/39/EG.

b) Vad gäller en marknad belägen i tredjeland: en finansiell marknad som uppfyller följande villkor:

i) Den är godkänd av försäkringsföretagets hemmed lemsstat och uppfyller krav som är jämförbara med kraven i direktiv 2004/39/EG.

ii) De finansiella instrument som omsätts på denna marknad är av en kvalitet som är jämförbar med kvaliteten hos de instrument som omsätts på den reglerade marknaden, eller de reglerade mark na derna, i hemmedlemsstaten.

23. nationell byrå : en sådan nationell försäkringsbyrå som defin ie ras i artik el 1.3 i direktiv 72/166/EEG.

24. nationell garantifond : ett sådant organ som avses i artik el 1.4 i direktiv 84/5/EEG.

25. finansiellt företag : någon av följande enheter:

a) Ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag som tillhandahåller tjänster anknutna till b ankverksam het enligt definitionen i artik el 4.1, 4.5 och 4.21 i direk tiv 2006/48/EG.

b) Försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäk

ringsholdingbolag i den mening som avses i arti k el 212.1 f.

c) Ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt definitionen i artik el 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.

d) Ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artik el 2.15 i direktiv 2002/87/EG;

26. specialföretag : ett företag, annat än ett befintligt försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett eget bolag eller ej, som övertar risker från försäkrings- eller återförsäk ringsföretag och till fullo finansierar sin exponering för sådana risker genom inkomster från emissioner av sku lde brev eller någon annan finansieringsmekanism där återb etal ningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån eller en sådan finansieringsmekanism är efterställda ett sådant företags återförsäkringsskyldigheter.

27. stora risker:

a) risker som anges i klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i del A

i b ilaga I.

b) risker som anges i klasserna 14 och 15 i del A i bilaga I,

i fall då försäkringstagaren yrkesmässigt bedriver indu striell eller kommersiell verksamhet eller är verksam i något av de fria yrkena, och riskerna avser sådan verksamhet.

c) risker som anges i klasserna 3, 8, 9, 10, 13 och 16 i del A i bilaga I, om försäkringstagaren överskrider gränserna för åtminstone två av följande kriterier:

i) Balansomslutning: 6,2 miljoner EUR i tillgångar.

ii) Nettoomsättning: 12,8 miljoner EUR i den mening som avses i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artik el 54.3 g i fördra get om årsbokslut i vissa typer av bolag ( 1 ).

iii) Genomsnittligen 250 anställda under räkenskapsåret.

Ifall försäkringstagaren tillhör en företagsgrupp för vilken det upprättas sammanställd redovisning enligt direktiv 83/349/EEG ska den sammanställda redovisningen ligga till grund för tillämpning av de kriterier som anges i första stycket led c.

Medlemsstaterna får till den i första stycket led c beskrivna riskkategorin hänföra sådana risker som försäkras av yrk es sammanslutningar, samriskföretag (”joint ventures” ) eller till fälliga sammanslutningar.

28. uppdragsavtal : en överenskommelse i någon form mellan ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och en tjäns televe rantör, oavsett om denne står under tillsyn eller ej, enligt vil ken tjänsteleverantören utför en process, tjänst eller verksamhet, direkt eller genom underentreprenad, som annars skulle ha utförts av försäkrings- eller återförsäk rings företaget självt.

( 1 ) E GT L 222, 14.8.1978, s. 11 .

675

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/24

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

29. funktion : inom ett företagsstyrningssystem, intern kapacitet att utföra konkreta uppgifter; ett företagsstyrningssystem inbegriper riskhanteringsfunktionen, funktionen för reg elef terlevnad, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen.

30. teckningsrisk : risken för förlust eller negativ förändring avse ende försäkringsförpliktelsens värde till följd av felaktiga tariffer och antaganden om avsättningar.

31. marknadsrisk : risken för förlust eller negativ förändring avse ende den finansiella ställningen som direkt eller indirekt orsa kas av svängningar i nivån eller volatiliteten när det gäller marknadspriserna för tillgångar, skulder och finansiella instrument.

32. kreditrisk : risken för förlust eller negativ förändring avseende den finansiella ställningen till följd av svängningar i kredit värdigheten hos emittenter, motparter och gäldenärer för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade i form av motparts- eller spreadrisker eller koncentrationer av marknadsrisker.

33. operativ risk : risken för förlust till följd av att interna rutiner visat sig otillräckliga eller fallerat, orsakad av personal eller system eller av externa händelser

34. likviditetsrisk : risken för att försäkrings- och återförsäkrings företag inte kan avyttra placeringar och andra tillgångar för att uppfylla sina finansiella åtaganden när de förfaller till betalning.

35. koncentrationsrisk : varje riskexponering som kan leda till en förlust som är så stor att den kan hota ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvens eller finansiella ställning.

36. riskreduceringstekniker : varje teknik som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att överföra vissa eller samtliga risker som de är exponerade för till någon annan part.

37. diversifieringseffekter : reducering av riskexponeringen för försäkrings- och återförsäkringsföretag och -grupper till följd av att de diversifierar sin verksamhet, eftersom ett negativt resultat i fråga om en risk kan kompenseras av ett g ynnsam mare resultat när det gäller en annan risk, om dessa risker inte är fullständigt korrelerade.

38. prognostiserad sannolikhetsfördelning : en matematisk funktion som anger ett värde för sannolikheten av att en omfattande uppsättning av sinsemellan ömsesidigt uteslutande kom mande händelser kommer att förverkligas.

39. riskmått : en matematisk funktion som tilldelar ett pen ningbe lopp till en given prognostiserad sannolikhetsfördelning och som ökar monotont med risknivån för den exponering som ligger till grund för sannolikhetsfördelningen.

KAPITEL II

Startande av verksamhet

Artikel 14

Auktorisationsprincipen

1. Auktorisation ska krävas för att starta direkt försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv.

2. Följande företag ska ansöka om sådan auktorisation som avses i pun kt 1 hos tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten:

a) Varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna medlemsstats territorium.

b) Varje försäkringsföretag som, efter att ha beviljats auk torisa tion enligt pun kt 1, önskar utvidga sin verksamhet till en hel försäkringsklass eller till andra klasser än de för vilka det redan är auktoriserat.

Artikel 15

Auktorisationens räckvidd

1. En auktorisation enligt artik el 14 ska gälla inom hela g emen skapen. Den ska ge försäkrings- och återförsäkringsföretag rätt att bedriva verksamhet där, varvid auktorisationen även ska omfatta etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster.

2. En auktorisation enligt artik el 14 ska beviljas för en viss klass av direktförsäkringar som förtecknas i del A i b ilaga I eller i b ilaga II. Den ska omfatta hela försäkringsklassen, såvida inte sökanden önskar försäkra endast vissa risker inom försäkringsklassen.

Risker i en viss klass får inte ingå i annan klass annat än i fall som anges i artik el 16.

Auktorisation får beviljas för verksamhet i två eller flera klasser om en medlemsstats nationella lagstiftning medger att verk sam het i dessa klasser bedrivs samtidigt.

3. När det gäller skadeförsäkringar får medlemsstaterna bevilja auktorisation för de grupper av klasser som anges i del B i b ilaga I.

Tillsynsmyndigheterna får begränsa den begärda auktorisationen för en försäkringsklass till sådan verksamhet som anges i den verksamhetsplan som avses i artik el 23.

4. Företag för vilka detta direktiv gäller får bedriva sådan assis tans som avses i artik el 6 endast om de beviljats auktorisation för klass 18 i del A i b ilaga I, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 16.1. I sådan t fall ska detta direktiv gälla för sådan verksamhet.

676

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/25

5. När det gäller återförsäkring ska auktorisation beviljas för återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäk ringsområdet eller för alla slag av återförsäkringsverksamhet.

Ansökan om auktorisation ska behandlas med beaktande av den verksamhetsplan som ska läggas fram enligt artik el 18.1 c och av uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den med lemsstat i vilken auktorisationen söks.

Artikel 18

Villkor för auktorisation

1. Hemmedlemsstaterna ska kräva att varje företag som an sö ker om auktorisation ska,

Artikel 16

Underordnade risker

1. Ett försäkringsföretag som beviljats auktorisation för en huvudrisk tillhörande en viss klass eller grupp av klasser enligt b ilaga I får också försäkra risker som ingår i en annan klass utan att särskild auktorisation erfordras för dessa risker, förutsatt att riskerna uppfyller samtliga nedanstående villkor:

a) De hör samman med huvudrisken.

b) De avser det försäkringsobjekt som skyddas mot huvudrisken.

c) De täcks av det försäkringsavtal som omfattar huvudrisken.

2. Genom undantag från pun kt 1 får sådana risker som ingår i klasserna 14, 15 och 17 un der del A i b ilaga I inte betraktas som underordnade risker till andra klasser.

Dock får rättsskyddsförsäkring enligt klass 17 b etraktas som en underordnad risk till klass 18, när de villkor som anges i pun kt 1 samt ett av följande villkor är uppfyllda:

a) Huvudrisken hänför sig uteslutande till assistans för perso ner som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad.

b) Försäkringen avser tvister eller risker som härrör från eller har samband med användning av havsgående fartyg.

Artikel 17

Företagsform för försäkrings- och återförsäkringsföretag

a) när det gäller försäkringsföretag, begränsa sin verksamhet till försäkringsområdet och verksamhet som är direkt anknuten till detta område med uteslutande av all annan affärsverksamhet,

b) när det gäller återförsäkringsföretag, begränsa sin verksam het till återförsäkring och därmed sammanhängande verk samhet; i detta krav kan inrymmas en holdingbolagsfunktion och verksamheter som avser verksamheter inom den fin an siella sektorn i den mening som avses i artik el 2.8 i direktiv

2002/87/E G,

c) förete en verksamhetsplan i enlighet med artik el 23,

d) ha medräkningsbart primärkapital som täcker den absolut lägsta nivå på minimikapitalkravet som föreskrivs i arti k el 129.1 d,

e) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna ha en medräkningsbar kapitalbas som täcker solven skapital kravet enligt artik el 100,

f) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna ha medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapi talkravet enligt artik el 128,

g) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna följa det företagsstyrningssystem som avses i kapitel I V avsn itt 2,

1. Hemmedlemsstaten ska föreskriva att företag som ansöker om auktorisation enligt artik el 14 ska anta någon av de företag s former som anges i b ilaga III.

2. Medlemsstaterna får också etablera företag i en form som föreskrivs i gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att ändamålet för deras verksamhet är försäkrings- eller återförsäk ringsverksamhet på villkor som motsvarar dem som gäller före tag som omfattas av privaträttslig lagstiftning.

3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder beträffande kompletteringar av de företagsformer som anges i b ilaga III.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

h) när det gäller skadeförsäkring, meddela namn och adress på alla skaderegleringsrepresentanter som utses i enlighet med artikel 4 i direk tiv 2000/26/EG i varje medlemsstat utom i den medlemsstat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas klassificeras i klass 10 under del A i b ilaga I till det här direktivet, med undantag för fraktförares ansvar.

2. Ett försäkringsföretag, som ansöker om auktorisation att utvidga sin verksamhet till andraklasser eller att utvidga en auk torisation som endast täcker vissa risker inom en försäkringsklass, ska förete en verksamhetsplan enligt artik el 23.

Företaget ska dessutom kunna visa att det har en medräkningsbar kapitalbas som täcker de solvens- och minimikapitalkrav som föreskrivs i artik el 100 första stycket och artik el 128.

677

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/26

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

3. Utan att det påverkar tillämpningen av pun kt 2 ska ett för säkringsföretag som bedriver livförsäkringsverksamhet och söker auktorisation enligt artik el 73 för att utvidga sitt verk samhetsom råde till någon eller några av de försäkringsrisker som avses i k las serna 1 eller 2 i del A i bilaga I visa att det:

a) innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäk rings företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i arti k el 129.1 d,

b) förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella minimikrav som avses i artik el 74.3.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av pun kt 2 ska ett för säkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet avse ende försäkringsrisker som anges i klasserna 1 elle r 2 i del A i b ilaga I och söker auktorisation enligt artik el 73 för att utvidga sitt verksamhetsområde till livförsäkringsrisker visa att det:

a) innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäk rings företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i arti k el 129.1 d,

b) förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella minimikrav som avses i artik el 74.3.

Artikel 19

Nära förbindelser

Om det finns nära förbindelser mellan försäkrings- eller återför säkringsföretaget och andra fysiska eller juridiska personer ska till synsmyndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.

Tillsynsmyndigheterna ska vägra auktorisation om lagar eller andra författningar i ett tredjeland, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka försäkrings- eller åter försäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid til lämpningen av dessa författningar, hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.

Tillsynsmyndigheterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande ska kunna övervaka att bestämmelserna i första stycket efterlevs.

Artikel 20

Försäkringsföretags och återförsäkringsföretags huvudkontor

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsfö retags huvudkontor ska vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga säten.

Artikel 21

Försäkringsvillkor och premietariffer

1. Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller regelbunden underrättelse om allmänna och särskilda försäk ringsvillkor, premietariffer, försäkringstekniska grunder som sär skilt använts för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som företaget avser att använda i sina mellanhavan den med försäkringstagare eller cedent- eller retrocedentföretag.

För livförsäkringar och uteslutande i syfte att kontrollera efterlev naden av nationella bestämmelser rörande försäkringsmatema tiska principer, får hemmedlemsstaten dock kräva regelbunden underrättelse om de försäkringstekniska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar. Detta krav ska inte utgöra en förutsättning för att ett livförsäk ringsföretag ska beviljas auktorisation.

2. Medlemsstaterna ska inte upprätthålla eller införa system med förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem.

3. Medlemsstaterna får kräva att företag, som söker eller har beviljats auktorisation för klass 18 i del A i bilaga I, ska genomgå kontroller beträffande sina direkta och indirekta resurser i fråga om personal och utrustning som bl.a. omfattar den medicinska personalens kvalifikationer och kvaliteten på den utrustning som dessa företag förfogar över för att utföra de åtaganden som sam manhänger med den klassen.

4. Medlemsstaterna får upprätthålla eller införa lagar och andra författningar som föreskriver godkännande av stiftelseur kund och bolagsordning samt att alla andra handlingar som krävs för normal tillsyn ska företes.

Artikel 22

Marknadens ekonomiska behov

Medlemsstaterna får inte kräva att en ansökan om auktorisation ska behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov.

Artikel 23

Verksamhetsplan

1. Den verksamhetsplan som avses i artikel 18.1 c sk a inne hålla uppgifter eller dokumentation om följande:

a) Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avser att täcka.

b) De slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföre taget avser att avtala om med cedentföretag.

c) Grundprinciperna för återförsäkring och retrocession.

678

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/27

d) De poster i primärkapitalet som motsvarar den lägsta nivån på minimikapitalkravet.

e) Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner; för ändamålet avsatta medel och, om de risker som ska täckas klassificeras enligt klass 18 i del A i b ilaga I, de resurser som står till för säkringsföretagets förfogande för tillhandahållande av den utlovade assistansen.

2. Utöver de krav som anges i pun kt 1 ska planen, beträffande de tre första räkenskapsåren, omfatta följande:

a) En prognos för balansräkningen.

b) Skattningar av det framtida solvenskapitalkravet enligt k api tel VI avsn itt 4 un deravsnitt 1 som utarbetats på grundval av den prognos för balansräkningen som avses i led a samt den beräkningsmetod som använts för denna skattning.

c) Skattningar av det framtida minimikapitalkravet enligt artik larn a 128 och 129 som utarb etats på grundval av den prog nos för balansräkningen som avses i led a samt den beräkningsmetod som använts för denna skattning.

d) Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och solvenskapitalkrav.

e) När det gäller skadeförsäkring och återförsäkring även följande:

i) Skattningar av driftskostnader utöver uppb yggnadskost nader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.

ii) Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall.

f) När det gäller livförsäkring ska även en detaljerad prognos lämnas över intäkter och kostnader avseende direkt försäk ring samt mottagen och avgiven återförsäkring.

Artikel 24

Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav

1. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska inte bevilja ett företag auktorisation för försäkrings- eller återförsäkringsver k samhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller in di rekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav.

Dessa myndigheter ska vägra auktorisation om de, med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, bedömer att k ompeten sen hos aktieägare eller medlemmar inte är tillfredsställande.

2. Vid tillämpning av punk t 1 i sk a hänsyn tas till rösträtter enligt artik larna 9 och 10 i E uropaparlamentets och rådets direk tiv 2004/109/E G av den 15 decemb er 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars vär depapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ( 1 ) samt villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direk tivet.

Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A pun kt 6 i b ilaga I till direktiv 2004/39/E G, förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning och dels avyttras inom ett år efter förvärvet.

Artikel 25

Avslag på auktorisationsansökan

Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation ska åtföl jas av en närmare motivering som ska tillställas det berörda företaget.

Varje medlemsstat ska se till att ett beslut om avslag på en an sö kan om auktorisation kan prövas i domstol.

Sådan rätt till domstolsprövning ska även finnas i de fall där till synsmyndigheterna inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader från den dag då ansökan mottogs.

Artikel 26

Samråd med myndigheter i andra medlemsstater

1. Samråd med tillsynsmyndigheterna i någon av de andra berörda medlemsstaterna ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av följande företag:

a) Dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.

b) Dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.

c) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.

( 1 ) E UT L 390, 31.12.2004, s. 38 .

679

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/28

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Samråd med de myndigheter i en berörd medlemsstat som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföre tag ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av föl jande försäkrings- eller återförsäkringsföretag:

a) Dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

b) Dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

c) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett k redit institut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

3. De relevanta myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 ska samråda med varandra särskilt när de bedömer lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner och som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp.

De ska till varandra överlämna alla de uppgifter om lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner, som är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auk torisa tion samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhetsvillkor.

KAPITEL III

Tillsynsmyndigheter och allmänna regler

Artikel 27

Tillsynens huvudsyfte

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har till gång till de medel som krävs, och att de har relevant expertk om petens, kapacitet och mandat för att uppnå tillsynens huvudsyfte, nämligen skyddet av försäkrings- och förmånstagare.

Artikel 28

Finansiell stabilitet och procyklikalitet

Utan att det påverkar huvudsyftet med tillsynen enligt artik el 27, ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna vid utövan det av sina allmänna uppgifter tar vederbörlig hänsyn till de potentiella effekter som deras beslut kan komma att få för de berörda finanssystemens stabilitet i Europeiska unionen, särskilt i krissituationer, med hänsyn till den information som finns till gänglig vid tillfället i fråga.

I tider av exceptionella rörelser på finansmarknaderna ska tillsyn s myndigheterna ta hänsyn till de potentiellt procykliska effekterna av sina åtgärder.

Artikel 29

Allmänna principer för tillsynen

1. Tillsynen ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod. Den ska innefatta kontinuerlig kontroll av att försäkrings- och återförsäkringsverksamheten fungerar korrekt och att försäkrings- och återförsäkringsföretagen iakttar gällande tillsynsregler.

2. Tillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag ska in ne fatta en lämplig blandning av åtgärder på distans och in spektio ner på plats.

3. Medlemsstaterna ska se till att kraven i detta direktiv tilläm pas på ett sätt som står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet.

4. Kommissionen ska se till att genomförandeåtgärderna b eak tar proportionalitetsprincipen så att detta direktiv tillämpas pro portionerligt, särskilt när det gäller mycket små försäkringsföretag.

Artikel 30

Tillsynsmyndigheter och tillsynens omfattning

1. Hemmedlemsstaten är ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag, inbegripet den del av verksamheten som företagen bedriver genom filial eller med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster.

2. Finansiell tillsyn enligt punkt 1 sk a omfatta kontroll avse ende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess solvens och upprättande av försäkringstekniska avsättningar, dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, enligt de regler som medlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de best ämmel ser som har antagits på gemenskapsnivå.

Om det berörda försäkringsföretaget har auktorisation att för säkra risker som förts till försäkringsklass 18 i del A i b ilaga I ska tillsynen utvidgas till att gälla kontroll av de resurser i tekniskt avseende som försäkringsföretaget förfogar över för att kunna utföra den assistans som det har åtagit sig att lämna, om hemmed lemsstatens lagstiftning föreskriver kontroll av sådana resurser.

680

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/29

3. Om tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtag andet eller, när det gäller återförsäkringsföretag, i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett försäk rings- eller återförsäkringsföre tag kan påverk a dess finansiella sundhet, ska de informera tillsyn s myndigheterna i detta företag s hemmedlemsstat.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska avg öra om före taget följer de stab ilitetsprinciper som fastställs genom detta direktiv.

Artikel 31

Överblickbarhet och ansvar

1. Tillsynsmyndigheterna ska utföra sin a uppgifter på ett över blickbart sätt med tydlig an svarsfördelning och vederb örlig hän syn till skyddet av konfidentiell information.

2. Medlemsstaterna ska se till att följan de information offen tliggörs:

a) Texterna till lagar och andra författn ingar samt allmänna väg ledningar på försäk ringsrättens område.

b) De allmänna kriterier och metoder, inklusive de verktyg som utvecklats i enlighet med artik el 34.4, som tillämpas vid den samlade tillsyn sbedömningen enligt artik el 36.

c) Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av til lämpningen av stabilitetsregelverket.

d) Hur devalmöjlig heter som ges genom detta direktiv utn yttjas.

e) Tillsynens syften och dess huvudsakliga funktioner och verksamhetsformer.

De uppgifter som offen tliggörs enligt första styck et ska vara till räckliga som underlag för en jämförelse mellan de metoder som används av tillsynsmyndigheterna i de olika medlemsstaterna.

Offen tliggörandena ska utformas enligt ett gemensamt format och uppdateras regelbundet. Den information som det hänvisas till första styck et leden a–e ska finnas tillgänglig i varje medlems stat på en och samma webbplats.

3. Medlemsstaterna ska föresk riva överb lickbara rutiner för tillsättande och avsked av ledamöter i tillsyn smyndigheternas sty relser och verkställande organ.

4. Kommissionen ska anta g enomförandeåtgärder för punkt 2 med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilk a ag gre gerade statistiska uppgifter ska offen tliggöras och om format, struktur, in nehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa offen tliggöranden.

Dessa åtg ärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föresk rivande förfaran de med kontroll som avses i artik el 301.3.

Artikel 32

Förbud mot vägran att godkänna återförsäkrings- och retrocessionsavtal

1. Ett försäkringsföretags hemmedlemsstat får in te vägra att godkänna ett återförsäk ringsavtal som in gåtts med ett återförsäk rin gsföretag eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i en lig het med artikel 14 av sk äl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäk rings- eller försäkringsföretagets finanser.

2. Återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat får in te motsätta sig ett retrocessionsavtal som företag et in gått med ett

återförsäk rings- eller försäkringsföretag som är auktoriserat enligt artik el 14 av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det

återförsäk rings- eller försäkringsföretagets finanser.

Artikel 33

Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat

Medlemsstaterna ska föresk riva att, i de fall då ett försäk rings- eller åter försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat utövar verk samhet genom filial, tillsynsmyndigheterna i hemmed lemsstaten får, efter att ha un derrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, själva eller g enom därför utsedda omb ud på plats kontrollera de uppgifter som är n ödvändiga för den fin an siella tillsynen över företag et.

Myndigheterna i den b erörda värdmedlemsstaten får medverk a i sådan a kontroller.

Artikel 34

Allmänna tillsynsbefogenheter

1. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogenheter att vidta föreb yggande och korrigerande åtg ärder för att säkerställa att försäk rings- och återförsäkringsföretag följer lagar och andra författn ingar i varje medlemsstat.

2. Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vidta alla åtg ärder som krävs – när så är lämplig t, även av administrativ eller finansiell natur – som rör försäk rings- eller återförsäkringsföretag och medlemmar av deras förvaltn ings-, lednings- eller tillsynsorgan.

681

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/30

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva in alla uppgifter som är nödvändiga för att utöva tillsyn enligt artik el 35.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att, när så är lämpligt och nödvändigt, utöver reg lerna för beräkning av solvenskapitalkravet utarbeta kvantitativa redskap för att som ett led i den samlade tillsynsbedömningen analysera försäkrings- och återförsäkringsföretags förmåga att hantera möjliga händelser eller framtida förändringar av de ek o nomiska förhållandena som skulle kunna påverka deras samlade finansiella ställning negativt. Tillsynsmyndigheterna ska ha b efo genhet att kräva att företagen genomför sådana bedömningar.

5. Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att göra und er sökningar på plats i försäkrings- och återförsäkringsföretags lokaler.

6. Tillsynsmyndigheterna ska utöva sina befogenheter inom rimlig tid och på ett proportionerligt sätt.

7. De befogenheter beträffande försäkrings- och återförsäk ringsföretag som avses i pun kterna 1–5 ska även gälla verk sam heter i dessa företag som omfattas av uppdragsavtal.

8. De åtgärder som anges i pun kterna1–5och7sk a, vid behov och när så är lämpligt, genomdrivas på rättslig väg.

Artikel 35

Uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna

1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. Dessa uppgifter ska minst omfatta vad som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i artik el 36:

a) Bedömningen av företagens företagsstyrningssystem, den verksamhet de bedriver, de värderingsprinciper som tilläm pas i solvenssammanhang, de risker företagen står inför och deras system för att hantera dessa samt, i fråga om kapital, struktur, behov och planering.

b) Beslut som framstår som påkallade till följd av vad som fram kommit när myndigheterna utövat sina tillsynsrättigheter och -skyldigheter.

2. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter:

a) Att fastställa art, omfattning och format för de uppgifter som avses i pun kt 1 och som de kräver att försäkrings- och åter försäkringsföretag ska lämna vid följande tillfällen:

i) Med i förväg fastställd periodicitet.

ii) När i förväg definierade händelser inträffar.

iii) Under undersökningar som gäller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags situation.

b) Att kräva in alla uppgifter om avtal som innehas av förmed lare eller ingåtts med tredje man.

c) Att begära information från externa experter, t.ex. revisorer och aktuarier.

3. De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 sk a omfatta följande:

a) Kvalitativa eller kvantitativa inslag, eller lämplig kombination av sådana.

b) Historiska, aktuella eller framåtblickande inslag, eller lämplig kombination av sådana.

c) Uppgifter från interna eller externa källor, eller lämplig k om bination av sådana.

4. De uppgifter som avses i pun kterna 1 och 2 sk a stå i över ensstämmelse med följande principer:

a) De ska stå i proportion till arten, omfattningen och kom plexiteten av det berörda företagets verksamhet, särskilt de inneboende riskerna med denna verksamhet.

b) De ska vara tillgängliga, fullständiga i varje väsentligt hän se ende, jämförbara och konsekvent utformade över tiden.

c) De ska vara relevanta, tillförlitliga och förståeliga.

5. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i punkterna 1–4 och ett styrdok ument som godkänts av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och som säkerställer att de lämnade uppgifterna hela tiden motsvarar kraven.

6. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att n är mare specificera de uppgifter som avses i pun kterna 1–4 i syfte att nå en lämplig grad av enhetlighet i rapporteringen till tillsynsorganen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

Artikel 36

Tillsynens granskningsprocess

1. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna g ran skar och utvärderar de strategier, processer och rapporterin gsru tiner som försäkrings- och återförsäkringsföretagen har inrättat för att följa de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.

682

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/31

Denna granskning och utvärdering ska omfatta bedömningar av kvalitativa krav med avseende på systemet för företagsstyrning, av de risker som de berörda företagen står - eller kan komma att stäl las – inför och av företagens förutsättningar för att kunna bedöma dessa risker med beaktande av de rådande förhållandena i den miljö där de verkar.

2. Tillsynsmyndigheterna ska särskilt granska och utvärdera att bestämmelserna om följande efterlevs:

a) Företagsstyrningssystem, inklusive egen risk- och solven sbe dömning, enligt k apitel IV avsn itt 2.

b) Försäkringstekniska avsättningar enligt k apitel VI avsn itt 2.

c) Kapitalkrav enligt k apitel VI avsnitten 4 och 5.

d) Placeringsregler enligt k apitel VI avsn itt 6.

e) Kapitalbasens kvalitet och kvantitet enligt k apitel VI avsn itt 3.

f) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget använder en fullständig eller partiell intern modell: kontinuerligt uppfyl lande av kraven på fullständiga och partiella interna model ler i k apitel VI avsn itt 4 un deravsnitt 3.

3. Tillsynsmyndigheterna ska ha inrättat lämpliga k ontrollred skap för att kunna påvisa försämringar av den finansiella ställ ningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag och följa upp insatserna för att åtgärda sådana försämringar.

4. Tillsynsmyndigheterna ska bedöma om försäkrings- och återförsäkringsföretagen har utvecklat tillfredsställande metoder och praxis för att påvisa möjliga händelser eller framtida förän d ringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka den samlade ekonomiska ställningen negativt i de företag som berörs.

Tillsynsmyndigheterna ska bedöma företagens förmåga att stå emot sådana möjliga händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållandena.

5. Tillsynsmyndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag åtgärdar svag heter eller brister som påvisats i den samlade tillsynsbedömningen.

6. De granskningar, utvärderingar och bedömningar som avses i pun kterna 1, 2 och 4 sk a genomföras regelbundet.

Tillsynsmyndigheterna ska fastställa en minsta frekvens och omfattning för dessa granskningar, utvärderingar och b edöm ningar med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet.

Artikel 37

Kapitaltillägg

1. Efter den samlade tillsynsbedömningen får tillsyn smyndig heterna i särskilda fall genom ett motiverat beslut fastställa ett krav på kapitaltillägg för ett försäkrings- eller återförsäk ringsföre tag. Denna möjlighet ska endast kunna utnyttjas i följande fall:

a) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat med standardformeln i överensstämmelse med k apitel VI avsn itt 4 un deravsnitt 2, och

i) kravet på att använda en intern modell enligt artik el 119 är olämpligt eller har visat sig ineffektivt, eller

ii) en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas i enlighet med artik el 119.

b) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat enligt en fullständig eller partiell intern modell i överensstämmelse med k apitel VI avsn itt 4 un deravsnitt 3, på grund av att vissa kvantifierbara risker inte beaktas i tillräck lig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid anpassa modellen så att den bättre ger uttryck för den före liggande riskprofilen.

c) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags företagsstyrningssystem avviker väsentligt från de normer som fastställs genom kapitel I V avsnitt 2, att dessa avvik elser medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som det är – eller kan komma att bli – exponerat för och att det är osannolikt att bristerna kan korrigeras inom skälig tid endast genom insats av andra åtgärder.

2. I de fall som anges i punkt 1 a och b sk a kapitaltillägget beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller kraven i artik el 101.3.

I de fall som beskrivs under pun kt 1 c ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om kapitaltillägg.

3. I de fall som anges i pun kt 1 b och c sk a tillsyn smyndighe ten se till att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vidtar alla ansträngningar för att avhjälpa de risker som ledde till föreläg gan det av ett krav på kapitaltillägg.

4. Tillsynsmyndigheten ska granska det krav på kapitaltillägg som avses i pun kt 1 minst en gång om året och upphäva det när företaget har avhjälpt de brister som ledde till föreläggandet.

683

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/32

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

5. Det icke-tillfredsställande solvenskapitalkravet ska ersättas med samma solvenskapitalkrav plus det kapitaltillägg som förelagts.

Utan hinder av pun kt 1 ska solvenskapitalkravet inte innefatta det kapitaltillägg som förelagts i enlighet med punk t 1 c för b eräk ning av den riskmarginal som anges i artik el 77.5.

6. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter ligare specificera de omständigheter under vilka ett krav på k api taltillägg kan föreläggas och metoderna för b eräkningen av ett sådant krav.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

Artikel 38

Tillsyn över funktioner och verksamheter som omfattas av uppdragsavtal

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artik el 49 ska med lemsstaterna se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår uppdragsavtal b eträffande en funktion eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet vidtar de åtgärder som krävs för att garantera att följande villkor uppfylls:

a) Tjänsteleverantören ska samarb eta med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyndigheter avseende de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.

b ) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen, deras revisorer och tillsynsmyndigheterna ska ha faktisk tillgång till uppg if ter som rör de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.

c) Tillsynsmyndigheterna ska ha faktiskt tillträde till tjänstele verantörens lokaler och ska kunna utöva dessa tillträdesrättigheter.

2. Den medlemsstat där tjänsteleverantören är etab lerad ska tillåta att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsyn smyn digheter – själva eller genom personer som de utser för detta ändamål – genomför inspektioner på plats i tjänsteleverantörens lokaler. Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyn dighet ska underrätta de relevanta myndigheterna i tjänsteleveran törens medlemsstat innan de genomför inspektionen på plats. Om det gäller en enhet som inte är föremål för tillsyn, ska tillsyn s myndigheten vara relevant myndighet.

Tillsynsmyndigheterna i försäkrings- eller återförsäkringsföreta gets medlemsstat får delegera sådana inspektioner på plats till till synsmyndigheterna i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etab lerad.

Artikel 39

Överlåtelse av försäkringsbestånd

1. Medlemsstaterna ska, på de villkor som föreskrivs i natio nell lag, ge försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvud kontor inom deras territorier tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sådana egna b estånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd av etab leringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, till ett acceptföretag som är etab lerat inom gemenskapen.

Tillstånd till sådan överlåtelse får ges endast om tillsyn smyndig heterna i acceptföretagets hemmedlemsstat intygar att acceptfö retaget har tillräcklig medräk ningsbar k apitalbas för att täcka det solvenskapitalkrav som anges i artik el 100 första stycket sedan överlåtelsen b eaktats.

2. För försäkringsföretag ska pun kterna 3–6 gälla.

3. Om en filial avser att, helt eller delvis, överlåta egna b estånd av försäkringsavtal, ska den medlemsstat där filialen är b elägen rådfrågas.

4. I de fall som avses i pun kterna 1 och 3 sk a tillsyn smyndig heterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat ge tillstånd till överlåtelsen efter att ha inhämtat godkännande från myndigheterna i de medlemsstater där kontrakten ingicks, antingen enligt etab leringsfriheten eller rätten att tillhandahålla tjänster.

5. Myndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas ska, inom tre månader efter det att de mottagit b egäran om samråd, lämna sina yttranden eller medgivanden till myndigheterna i det överlå tande försäkringsföretagets hemmedlemsstat.

Om de myndigheter som rådfrågats inte lämnat något svar inom denna tid ska detta tolkas som att de har givit sitt tysta medgivande.

6. En överlåtelse av försäk ringsbestånd som tillåtits med stöd av pun kterna 1–5 ska offentliggöras antingen före eller efter auk torisationen i överensstämmelse med nationell lag i hemmedlems staten eller den medlemsstat där risken är b elägen eller i medlemsstaten för åtagandet.

Sådana överlåtelser ska automatiskt b li gällande gentemot försäk ringstagare, de försäkrade och alla andra för vilka de överlåtna avtalen medför rättigheter eller skyldigheter.

Första och andra styckena i denna punkt ska inte inverka på med lemsstaternas rätt att ge försäkringstagarna möjlighet att säga upp avtal inom en fastställd tid efter en överlåtelse.

684

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/33

KAPITEL IV

Villkor för utövandet av verksamheten

A v s n i t t 1

F ö r v a l t n i n g s - , l e d n i n g s - e l l e r t i l l s y n s o r g a n e t s a n s v a r

Artikel 40

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar

Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäk ringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan har det yttersta ansvaret för att varje berört företag följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.

A v s n i t t 2

F ö r e t a g s s t y r n i n g s s y s t e m

Artikel 41

Allmänna krav på företagsstyrningen

1. Medlemsstaterna ska kräva att alla försäkrings- och återför säkringsföretag har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem som garanterar en sund och ansvarsfull företagsledning.

Systemet ska minst omfatta en tillfredsställande och överblickbar organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämp lig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Det ska vara utformat så att det uppfyller kraven i artik larna 42–49.

Företagsstyrningssystemet ska regelbundet ses över internt.

2. Företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets art, storlek och komplexitet.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska ha utarbetat styrdokument för åtminstone riskhantering, internkontroll, internrevision och, i tillämpliga fall, verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. De ska se till att dessa styrdokument efterföljs.

Styrdokumenten ska ses över minst en gång per år. Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets förhandsgodkännande ska krävas för styrdokumenten, som ska anpassas när väsentliga förän d ringar av det berörda systemet eller området inträffar.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska vidta rimliga åtgärder för att garantera att deras verksamhet bedrivs med k on tinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utvecklingen av b ered skapsplaner. Företaget ska i detta syfte använda lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden.

5. Tillsynsmyndigheterna ska ha tillräckliga medel, metoder och befogenheter för att kontrollera försäkrings- och återförsäk ringsföretagens företagsstyrningssystem och för att utvärdera framväxande risker som företagen påvisat och som kan påverka sundheten i deras finansiella situation.

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har b efogen het att kräva att ett företagsstyrningssystem förbättras och för stärks för att säkerställa att kraven i artik larna 42–49 efterlevs.

Artikel 42

Lämplighetskrav för personer som leder företagets verksamhet eller utför andra centrala funktioner

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska se till att alla personer som leder företagets verksamhet eller utför andra cen trala funktioner vid varje tidpunkt uppfyller följande krav:

a) Deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verk samhetsområdet är tillräckliga för att de ska kunna utöva en sund och ansvarsfull företagsledning.

b) Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska meddela till synsmyndigheten varje förändring av den personkrets som leder verksamheten eller har ansvaret för andra centrala funktioner och därvid att lämna alla uppgifter som är nödvändiga för att man ska kunna bedöma om nytillkomna medlemmar av företagsledningen har den lämplighet som krävs.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska underrätta sina tillsynsmyndigheter om någon av de personer som avses i pun k tern a 1 och 2 har ersatts på g rund av att han eller hon inte längre uppfyller kraven i pun kt 1.

Artikel 43

Styrkande av gott anseende

1. När en värdmedlemsstat av sina egna medborgare kräver vandelsintyg eller bevis om att de inte tidigare varit försatta i k on kurs, eller både och, ska medlemsstaten, när det gäller medbor gare i andra medlemsstater, som tillräckligt bevis godta ett utdrag ur belastningsregistret eller, i avsaknad därav, motsvarande han d lingar, utfärdade av en behörig rättslig eller administrativ myn dig het i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske medborgaren senast har uppehållit sig och som visar att dessa krav är tillgodosedda.

685

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/34

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Om hemmedlemsstaten eller den medlemsstat där utlän ningen senast har uppehållit sig inte utfärdar sådana handlingar som avses i pun kt 1, får dessa ersättas av en förklaring under ed – eller, i medlemsstater där inga bestämmelser om edgång finns, av en försäkran – av den utländske medborgaren inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför en notarie i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske medborgaren senast har uppehållit sig.

Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller avgiven försäkran.

Den förklaring som avses i första stycket får, när det gäller ingen tidigare konkurs, också avges inför en behörig näringsorganisa tion i den berörda medlemsstaten.

3. De handlingar och intyg som avses i pun kterna 1 och 2 får vid ingivandet inte vara äldre än tre månader.

4. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och org anisatio ner som ska ha behörighet att utfärda handlingar som avses i pun kterna 1 och 2 och sk a genast underrätta övriga medlemssta ter och kommissionen om detta.

Varje medlemsstat ska även underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de myndigheter och organisationer till vilka de i pun kterna 1 och 2 n ämnda handlingarna ska ges in till stöd för en ansökan om att inom ifrågavarande medlemsstat bedriva sådan verksamhet som avses i artik el 2.

Artikel 44

Riskhantering

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat effektiva riskhanteringssystem som innefattar de strategier, pro cesser och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att på företags- och gruppnivå fortlöpande kunna identifiera, mäta, övervaka, hantera och rapportera de risker som de är, eller kan komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mel lan dessa.

Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets organisationsstruktur och beslutsprocesser, med lämplig hänsyn till vilka personer som faktiskt leder företaget eller innehar andra nyckelpositioner.

2. Riskhanteringssystemet ska avse såväl sådana risker som ska ingå vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt artik el 101.4 som risker som inte, eller endast delvis, ska beaktas vid denna beräkning.

Riskhanteringssystemet ska omfatta minst följande områden:

a) Teckning av försäkringar och avsättningar.

b) ALM-tekniker (”asset–liability management”).

c) Placeringar, särskilt i derivatinstrument och liknande åtaganden.

d) Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.

e) Hantering av operativ risk.

f) Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker.

Det styrdokument för riskhantering som avses i artik el 41.3 ska innehålla riktlinjer avseende andra stycket leden a–f i denna punkt.

3. I fråga om placeringsrisker ska försäkrings- och återförsäk ringsföretagen styrka att de uppfyller kraven i k apitel VI avsn itt 6.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en risk hanteringsfunktion som ska ges en struktur som underlättar genomförandet av riskhanteringssystemet.

5. För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder en partiell eller fullständig intern modell som godkänts enligt artiklarna 112 och 113 sk a riskhanteringsfunktionen också ansvara för följande:

a) Att utforma och genomföra den interna modellen.

b) Att testa och validera den interna modellen.

c) Att dokumentera den interna modellen, inbegripet senare ändringar av den.

d) Att analysera den interna modellens funktion och utarbeta sammanfattande rapporter om resultaten.

e) Att underrätta förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet om de resultat den interna modellen presterar, föreslå områ den där förbättringar krävs och informera organet om hur insatserna för att avhjälpa tidigare påvisade svagheter fortskrider.

Artikel 45

Egen risk- och solvensbedömning

1. Varje försäkringsföretag och återförsäkringsföretag ska som en del av sitt riskhanteringssystem genomföra en egen risk- och solvensbedömning.

Bedömningen ska minst omfatta följande:

a) Det totala solvenskravet med beaktande av företagets speci fika riskprofil, godkända risktoleransgränser och affärsstrategi.

b) Fortlöpande uppfyllelse av kapitalkraven i k apitel VI avsn it ten 4 och 5 och av k raven på försäkringstekniska avsätt ningar i k apitel VI avsn itt 2.

686

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/35

c) Hur betydande avvikelsen är mellan det berörda företagets riskprofil och de antaganden som legat till grund för solven s kravet enligt artikel 101.3 är, b eräknat enligt kapitel VI avsn itt 4 un deravsnitt 2 antingen med standardformeln eller med hjälp av företagets partiella eller fullständiga interna modell i enlighet med k apitel VI avsn itt 4 un deravsnitt 3.

2. För tillämpningen av pun kt 1 a sk a det berörda företaget ha infört processer som står i proportion till arten , omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i dess verk samhet, och som gör det möjligt att korrekt kunna påvisa och värdera de ris ker som det står inför på kort och lång sikt och som det är, eller kan komma att b li, exponerat för. Företag et ska redovisa de meto der det använt i denna b edömning.

3. Om en intern modell an vänds, ska i det fall som avses i pun kt 1 c b edömningen även omfatta den omkalibrering som omvandlar interna risktal till det riskmått och den kalibrering som gäller för solven skapitalkravet.

4. Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i affärsstrategin och beaktas konsekvent vid företa gets strategiska b eslut.

5. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska genomföra den bedömning som avses i pun kt 1 reg elbundet och utan dröjsmål när någon väsentlig förändring av deras riskprofil in träffat.

6. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska underrätta tillsynsmyndigheterna om resultaten av varje egen risk- och sol vensbedömning som en del av uppgiftslämnandet enligt artik el 35.

7. Den egna risk- och solvensbedömningen ska inte användas för att beräkna k apitalkrav. Solvenskapitalkravet ska endast jus teras i enlighet med artik larna 37, 231-233 och 238.

Artikel 46

Internkontroll

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat ett effektivt system för in ternkontroll.

Det systemet ska minst omfatta förvaltnings- och redovisnings metoder, ramar för internkontrollen, lämpliga rapporterin gsruti ner på alla nivåer av företaget och en funktion för reg elefterlevnad.

2. Funktionen för regelefterlevnad ska bland annat innefatta rådgivning till förvaltn ings-, lednings- eller tillsynsorganet i fråga om efterlevnaden av lagar och andra författningar som antas enligt detta direk tiv. Den ska också bedöma de möjliga konse kvenserna av förändringar av de rättsliga ramarna för det berörda företagets verksamheter och påvisande och bedömning av risker för bristande reg elefterlevnad.

Artikel 47

Internrevision

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en effek tiv in ternrevisionsfunktion.

I nternrevisionsfunktionen ska också utvärdera hur lämpligt och effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av företag sstyrningssystemet.

2. I nternrevisionsfunktionen ska verka objektivt och obero ende i förhållande till de operativa fun ktionerna.

3. I nternrevisionsfunktionens resultat och rekommendationer ska rapporteras till förvaltn ings-, lednings- eller tillsynsorganet som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas med hänsyn till dessa resultat och rek ommendationer, och ser till att dessa åtg är der g enomförs.

Artikel 48

Aktuariefunktion

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska upprätta en effektiv aktuariefunktion som ska:

a) samordna beräkningen av de försäkringstekniska avsättn ingarna,

b) säkerställa lämpligheten av de metoder och de underliggande modeller som används samt av de antaganden som görs vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättn ingarna,

c) bedöma om data som används vid beräkningen av de försäk ringstekniska avsättningarna är tillräckliga och av den k vali tet som k rävs,

d) jämföra bästa skattningar med den faktiska utveck lingen,

e) informera förvaltn ings-, lednings- eller tillsynsorganet om graden av tillförlitlighet och lämplighet i beräkningarna av försäkringstekniska avsättn ingar,

f) se över beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna i de fall som anges i artik el 82,

g) yttra sig om den övergripande policyn för tecknande av försäk ring,

h) yttra sig om lämpligheten av de utnyttjade återförsäkrings lösn ingarna, och

i) bidra till att det riskhanteringssystem som avses i artik el 44 genomförs effek tivt, särskilt när det gäller de riskmodeller som ligger till grund för beräkningen av kapitalkrav enligt k apitel VI avsnitten 4 och 5 och för den bedömning som avses i artik el 45.

687

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/36

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Aktuariefunktionen ska utövas av personer som har k un skaper i försäkrings- och finansmatematik på en nivå som moti veras av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet, och som kan styrka sina erfarenheter på området enligt tillämp liga krav inom branschen eller andra gällande normer.

Artikel 49

Uppdragsavtal

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför säkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande funktioner eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamheter behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv.

2. Uppdragsavtal får inte ingås beträffande kritiska eller vik tiga operativa funktioner eller verksamheter om det leder till något av följande:

a) Kvaliteten hos det berörda företagets företagsstyrningssystem försämras väsentligt.

b) Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.

c) Tillsynsmyndigheterna får försämrade möjligheter att kon trollera att företaget uppfyller sina förpliktelser.

d) Hinder skapas för att fortlöpande ge försäkringstagarna till fredsställande service.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i god tid un der rätta tillsynsmyndigheterna innan de ingår uppdragsavtal b eträf fande kritiska eller viktiga funktioner eller verksamheter och också om därpå följande väsentliga förändringar inom dessa fun k tioner eller verksamheter.

Artikel 50

Genomförandeåtgärder

1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter ligare specificera följande:

a) Delarna i de system som avses i artik larna 41, 44, 46 och 47, särskilt de områden som ska tas upp i försäkrings- och åter försäkringsföretagens styrdokument för ALM-tekniker och placeringar enligt artik el 44.2.

b) De funktioner som avses i artik larna 44 och 46-48.

c) Kraven i artik el 42 och de företagsfunktioner som berörs av dem.

d) Villkor för uppdragsavtal, särskilt till tjänsteleverantörer i tredjeländer.

2. När det är nödvändigt att garantera adekvat samstämmig het vad avser den bedömning som nämns i artik el 45.1 a får k om missionen anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera delarna i den bedömningen.

3. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med

det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

A v s n i t t 3

O f f e n t l i g g ö r a n d e n

Artikel 51

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: innehåll

1. Medlemsstaterna ska, med beaktande av uppgifterna som krävs enligt artik el 35.3 och principerna i artik el 35.4, kräva att varje försäkrings- och återförsäkringsföretag årligen offentliggör en lägesrapport beträffande sin solvenssituation och finansiella ställning.

Rapporten ska innehålla följande, i fullständig form eller genom hänvisning till likvärdig information, både till art och omfattning, som offentliggjorts för att uppfylla andra rättsliga eller admin is trativa krav:

a) En beskrivning av företagets verksamhet och resultat.

b) En beskrivning av företagsstyrningssystemet och en b edöm ning av dess lämplighet med hänsyn till företagets riskprofil.

c) En beskrivning där varje riskkategori behandlas separat av riskexponering, riskkoncentration, riskreducering och riskkänslighet.

d) En beskrivning, med separat behandling av tillgångar, försäk ringstekniska avsättningar och andra skulder, av underlagen och metoderna för deras värdering med förklaring av even tuella större skillnader mellan dessa och dem som tillämpas vid värderingen av dem i den finansiella rapporteringen.

e) En beskrivning av dispositionen av egna kapitalet, som minst tar upp följande:

i) Kapitalbasens struktur och belopp samt kvalitet.

ii) Beloppen för solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet.

iii) Det alternativ för att beräkna solvenskapitalkravet som anges i artik el 304.

688

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/37

iv) Information som klargör de huvudsakliga skillnaderna mellan de antaganden som legat till grund för stan dard formeln och de som ligger till grund för den eventuella interna modell som företaget använder vid beräkningen av sitt solvenskapitalkrav.

v) Storleken av underskridande av minimikapitalkravet eller väsentliga underskridanden av solvenskapitalkravet under rapporteringsperioden, även om dessa förhållan den senare rättats till, samt en förklaring av deras ursprung och följder och en redogörelse för k orrige rande åtgärder som vidtagits.

2. Den beskrivning som avses i punkt 1 e i ska innehålla en analys av eventuella väsentliga förändringar som inträffat sedan den föregående rapporteringsperioden och en förklaring av even tuella större skillnader i förhållande till värderingen av sådana delar i den finansiella rapporteringen samt en kort beskrivning av i vilken mån kapital kan överföras.

I den uppgift om solvenskapitalkravet som avses i punkt 1 e ii ska separat anges det belopp som beräknats enligt k apitel VI avsn itt 4 underavsnitten 2 och 3 och even tuellt kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37 eller effek ten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska använda i enlighet med artik el 110, med k ortfattad uppgift om den berörda tillsyn s myndighetens skäl för sitt krav.

Medlemsstaterna får dock – utan att detta påverkar andra offen t liggöranden som är obligatoriska enligt andra rättsliga och admi nistrativa krav – föreskriva att även om solvenskapitalkravet i punk t 1 e ii offentliggörs behöver inte kapitaltillägget, eller effek ten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäk ringsföretaget måste använda i enlighet med artikel 110, offentliggöras separat under en övergångsperiod som löper ut senast den 31 oktober 2017 .

Offentliggörandet av solvenskapitalkravet ska i tillämpliga fall åtföljas av en uppgift om att beloppet blir slutgiltigt först efter det att tillsynsmyndigheten gjort sin bedömning.

Artikel 52

Information till och rapporter från Ceiops

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att tillsynsmyndigheterna årligen ska lämna följande uppgifter till Ceiops:

a) Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt under det föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och med separat redovisning avseende

i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag,

ii) livförsäkringsföretag,

iii) skadeförsäkringsföretag,

iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,

v) återförsäkringsföretag.

b) För var och en av de uppgifter som anges i led a: andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artik el 37.1 a, b och c.

2. Ceiops ska årligen offentliggöra följande uppgifter:

a) Den totala fördelningen av tilläggskapitalet för samtliga med lemsstater, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och separat redovisat för

i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag,

ii) livförsäkringsföretag,

iii) skadeförsäkringsföretag,

iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,

v) återförsäkringsföretag.

b) Fördelningen av kapitaltilläggen för varje medlemsstat sepa rat, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag i den berörda medlemsstaten.

c) För var och en av de uppgifter som avses i leden a och b, andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artik el 37.1 a, b och c.

3. Ceiops ska överlämna de uppgifter som anges i pun kt 2 till Europaparlamentet, rådet och kommissionen tillsammans med en rapport som redogör för graden av samstämmighet mellan till synsmyndigheternas tillämpning av krav på kapitaltillägg i de olika medlemsstaterna.

Artikel 53

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: tillämpliga principer

1. Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och åter försäkringsföretag inte offentliggör uppgifter i följande fall:

a) Om ett företags konkurrenter skulle gynnas i otillbörlig grad om uppgifterna offentliggjordes.

b) Om ett företag är ålagt tystnadsplikt eller sekretess genom sina förpliktelser mot försäkringstagarna eller andra relatio ner med motparter.

689

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/38

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Om tillsynsmyndigheten har tillåtit att uppgifter inte offen t liggörs, ska företagen ange detta i lägesrapporten om solvens och finansiell ställning med uppgift om skälen till detta.

3. Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och åter försäkringsföretag utnyttjar, eller hänvisar till, offentliggöranden som gjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, såvida dessa offentliggöranden till såväl art som omfattning är lik värdiga med den information som krävs enligt artik el 51.

4. Pun kterna 1 och 2 sk a inte tillämpas på de uppgifter som avses i artik el 51.1 e.

Artikel 54

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: uppdateringar och frivilliga ytterligare uppgifter

1. Om någon betydande förändring inträffat som i väsentlig grad minskat relevansen hos de uppgifter som offentliggjorts enligt artik larna 51 och 53, sk a försäkrings- och återförsäk rings företag offentliggöra lämplig information om arten och följderna av denna betydande förändring.

Vid tillämpningen av första stycket ska minst följande anses vara betydande förändringar:

a) Det har konstaterats att minimikapitalkravet inte är uppfyllt, och tillsynsmyndigheterna antingen bedömer att företaget inte kommer att kunna överlämna någon realistisk kortsiktig finansiell saneringsplan eller inte erhåller någon sådan plan inom en månad efter det datum då underlåtelsen upptäcktes.

b) Ett väsentligt underskridande av solvenskapitalkravet har konstaterats, och tillsynsmyndigheterna har efter två mån a der efter det datum då underlåtelsen upptäcktes inte erhållit någon realistisk åtgärdsplan.

I fall enligt andra stycket a ska tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet av underskri dandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en kortsiktig finansiell saneringsplan ursprungligen bedömts vara realistisk men avvikelsen från minimikapitalkravet ändå inte har korrige rats inom tre månader från det att den konstaterats, ska avvik el sen offentliggöras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder samt eventuella ytterligare planerade k orri gerande åtgärder.

I fall enligt andra stycket b ska tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet för un derskri dandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en åtg ärds plan ursprungligen har bedömts vara realistisk men avvikelsen från minimikapitalkravet ändå inte har korrigerats inom sex månader från det att den konstaterats, ska avvikelsen offen tliggö ras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korrigerande åtgärder.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får frivilligt offen t liggöra varje uppgift eller förklaring som rör deras solvens eller finansiella ställning för vilken offentliggörande inte krävs genom artik larna 51 och 53 och punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 55

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: styrdokument och godkännande

1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i artik larna 51 och 53 och artikel 54.1 samt ett styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offent liggörs i enlighet med artiklarna 51, 53 och 54 fortlöpan de är relevanta.

2. Lägesrapporten ska godkännas av försäkrings- eller återför säkringsföretagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och får offentliggöras först efter detta godkännande.

Artikel 56

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera vilka uppgifter som obligatoriskt ska offentliggöras och formerna för detta.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

A v s n i t t 4

K v a l i f i c e r a d e i n n e h a v

Artikel 57

Förvärv

1. Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska per soner, eller sådana personer i samråd (nedan kallade tilltänkta för värvare ), som har fattat ett beslut om att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäk ringsföretag, eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, varigenom andelen av röstetalet eller kapitalet kommer att över stiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att försäk rings- eller återför säkringsföretaget kommer att få ställning av dotterföretag, (tilltänkt förvärv), först skriftligen underrättar tillsynsmyndighe terna för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vilket de avser att förvärva eller ytterligare öka ett kvalificerat innehav om

690

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/39

storleken på det tilltänkta innehavet samt lämnar relevanta upp gifter enligt artikel 59.4. Medlemsstatern a behöver inte tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett trösk elvärde på en tredje del enligt artik el 9.3 a i direk tiv 2004/109/EG.

2. Medlemsstatern a ska kräva att varje fysisk eller juridisk per son som har fattat ett beslut om att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäk ringsföre tag först skriftligen underrättar tillsynsmyndigheterna i företagets hemmedlemsstat om storleken av den personens innehav efter det avsedda avyttran det. En sådan person ska även underrätta tillsyn s myndigheten om ett beslut om att minska den personens k valifi cerade innehav i sådan mån att dennes andel av röstetalet eller kapitalet skulle understiga 20 %, 30 % eller 50 %, eller så att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets ställning som dotter företag till den personen därigenom skulle upphöra. Medlemssta terna behöver inte tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direk tiv

2004/109/EG.

Artikel 58

Bedömningsperiod

1. Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två arb ets dagar efter mottagandet av den obligatoriska underrättelsen enligt artik el 57.1 samt efter ett even tuellt därpå följande mottagande av den information som avses i pun kt 2, ska tillsynsmyndigheterna för den tilltänkte förvärvaren skriftligen bekräfta mottag andet.

Tillsynsmyndigheterna ska göra bedömningen enligt artik el 59.1 (bedömningen) inom 60 arbetsdagar från och med den skriftliga bekräftelsen av mottagandet av underrättelsen och av alla de handlingar som medlemsstaten kräver ska bifogas underrättelsen i enlighet med förteckningen i artik el 59.4 (b edömningsperioden)

Tillsynsmyndigheterna ska, vid tidpunkten för den skriftliga bekräftelsen, informera den tilltänkte förvärvaren om den dag då bedömningsperioden löper ut.

2. Tillsynsmyndigheterna får under bedömningsperioden vid behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i bedöm ningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för att slut föra b edömningen. Denna begäran ska vara skriftlig och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som k rävs.

Bedömningsperioden ska avbrytas mellan det datum då tillsyn s myndigheterna begär in uppgifter och det datum då svar tas emot från den tilltänkte förvärvaren . Avbrottet får inte överstiga tjugo arb etsdagar. Om tillsynsmyndigheterna därefter begär ytterligare uppgifter för komplettering eller förtydligande av uppgifterna , vil ket de själva får besluta om, får detta inte leda till att b edömnings perioden avb ryts.

3. Tillsynsmyndigheterna får förlänga det avbrott som avses i punkt 2 an dra stycket till högst trettio arbe tsdagar om den till tänkte förvärvaren är

a) etablerad eller reglerad utanför gemenskapen, eller

b) en fysisk eller juridisk person och inte underställd tillsyn enligt det här direktivet eller rådets direktiv 85/611/E EG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) ( 1 ), direktiv

2004/39/E G eller direktiv 2006/48/EG.

4. Om tillsynsmyndigheterna efter avslutad bedömning b eslu tar att motsätta sig det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arb ets dagar, och inom bedömningsperioden, skriftligen underrätta den tilltänkte förvärvaren och ange skälen för sitt beslut. Om in get annat föreskrivs i nationell lagstiftning, får en lämplig motivering av beslutet göras tillgänglig för allmänheten på den tilltänkte för värvarens b egäran. Detta får inte hindra en medlemsstat från att ge tillsynsmyndigheten befogenhet att offentliggöra beslutet utan att den tilltänkte förvärvaren begär detta.

5. Om tillsynsmyndigheterna inom bedömningsperioden inte skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska förvärvet anses vara g odkänt.

6. Tillsynsmyndigheterna får fastställa en maximiperiod inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört och förlänga den när det är lämplig t.

7. Medlemsstatern a får inte införa strängare krav på un derrät telse till och godkännande av tillsynsmyndigheterna av ett direkt eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital än de som före skrivs i detta direk tiv.

8. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som när mare specificerar justeringar av kriterierna i artik el 59.1 för att beakta den framtida utvecklingen och sörja för en enhetlig til lämpning av artik larna 57–63.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

Artikel 59

Bedömning

1. Vid bedömningen av underrättelsen enligt artik el 57.1 och av uppgifterna enligt artik el 58.2 sk a tillsynsmyndigheterna, för att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som förvärvet gäller, och med beak tande av den tilltänkte förvärvarens sannolika påverkan på försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, på grundval av samt liga följande kriterier bedöma om den tilltänkte förvärvaren är lämplig och det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt:

a) Den tilltänkte förvärvarens an seende.

( 1 ) E GT L 375, 31.12.1985, s. 3.

691

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/40

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

b) Det anseende och de erfarenheter de personer har som k om mer att leda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verk samhet till följd av det tilltänkta förvärvet.

c) Den tilltänkte förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska b edri vas i det försäkrings- eller återförsäkrings företag som förvär vet gäller.

d) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kommer att kunna uppfylla och fortsätta att uppfylla stabilitetskraven enligt detta direktiv och, i tillämpliga fall, andra direktiv, främst direktiv 2002/87/EG, särskilt om den grupp som det kommer att bli en del av har en struktur som möjliggör en effektiv tillsyn, ett effektivt informationsutbyte mellan till synsmyndigheterna samt fastställande av fördelningen av ansvaret mellan tillsynsmyndigheterna.

e) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen ningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta, enligt artikel 1 i E uropaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att för hindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism ( 1 ), eller att det tilltänkta förvär vet kan öka riskerna för sådan verksamhet.

2. Tillsynsmyndigheterna får motsätta sig det tilltänkta förvär vet endast om det finns rimlig anledning att göra detta enligt k ri terierna i pun kt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den tilltänkte förvärvaren är ofullständiga.

3. Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor för stor leken på förvärvet av aktieägarandel eller tillåta tillsyn smyndighe terna att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån marknadens ekonomiska behov.

4. Medlemsstaterna ska se till att en förteckning görs allmänt tillgänglig med de uppgifter som krävs för bedömningen och som måste lämnas till tillsynsmyndigheterna vid den tid för un derrät telsen som avses i artik el 57.1. Uppgiftskraven ska vara propor tionella och anpassade till den tilltänkte förvärvarens och det tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräv a upp gifter som inte är relevanta för bedömningen.

5. Utan hinder av artik el 58.1, 58.2 och 58.3 sk a en tillsyn s myndighet, om den har fått underrättelser om två eller flera till tänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag, behandla de till tänkta förvärvarna på ett icke diskriminerande sätt.

( 1 ) E UT L 309, 25.11.2005, s. 15 .

Artikel 60

Förvärv som görs av reglerade finansiella företag

1. Berörda tillsynsmyndigheter ska arbeta i fullständigt sam råd med varandra vid bedömningen, om den tilltänkte förvärva ren tillhör någon av följande kategorier:

a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag enligt artik el 1a.2 i direktiv 85/611/EEG (förvaltningsbolag för fondföretag) som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

b) Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvalt ningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvär vet gäller.

c) En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett k reditin stitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepap persföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sek tor än den som förvärvet gäller.

2. Tillsynsmyndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse var andra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter som är väsentliga eller relevanta för bedömningen. Härvid ska tillsyns myndigheterna inbördes på begäran överlämna alla relevanta uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga uppgif ter. Eventuella synpunkter eller reservationer från den tillsyns myndighet som ansvarar för den tilltänkte förvärvaren ska anges i ett beslut av den tillsynsmyndighet som auktoriserat det försäk ringsföretag som förvärvet gäller.

Artikel 61

Försäkrings- och återförsäkringsföretags information till tillsynsmyndigheterna

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska, då de får kännedom därom, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i företagets kapital som får till följd att dessa innehav överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i artik larna 57 och 58.1–58.7.

Försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska också, minst en gång om året, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma med aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för börsnoterade företag.

692

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/41

Artikel 62

Kvalificerade innehav: tillsynsmyndigheternas befogenheter

Medlemsstaterna ska, i fall då de personer som avses i artik el 57 utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag, kräva att tillsynsmyndigheten i hemmedlems staten för det företag i vilket ett kvalificerat innehav eftersträvas eller utökas vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra. Sådana åtgärder får bland annat bestå i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Motsvarande åtgärder ska vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer som underlåter att lämna sådana underrättelser som avses i artik el 57.

Om ett innehav har förvärvats trots att tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten har motsatt sig förvärvet, ska medlemssta terna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva:

1. att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas, eller

2. att avgivna röster får eller ska förklaras ogiltiga.

Artikel 63

Rösträtt

Vid tillämpningen av detta avsnitt ska hänsyn tas till rösträtter enligt artik larna 9 och 10 i direk tiv 2004/109/E G samt villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.

Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A pun kt 6 i b ilaga I till direktiv 2004/39/E G, förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett år efter förvärvet.

A v s n i t t 5

T y s t n a d s p l i k t , i n f o r m a t i o n s u t b y t e o c h f r ä m j a n d e a v e n h e t l i g h e t i t i l l s y n e n

Artikel 64

Tystnadsplikt

Medlemsstaterna ska föreskriva att samtliga personer som tjän st gör hos eller har tjänstgjort hos tillsynsmyndigheter, liksom revi sorer eller experter som är verksamma för dessa myndigheters räkning, ska vara bundna av tystnadsplikt.

Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrättslig lagstift ning, får ingen konfidentiell information som sådana personer erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifika tion av enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har försatts i k on kurs eller underkastats tvångslikvidation, får dock konfidentiell information, som inte berör tredje part som strävar efter att rädda företaget, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

Artikel 65

Informationsutbyte mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter

Vad som sägs i artik el 64 ska inte hindra utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater. För sådan in for mation ska tystnadsplikt gälla enligt artik el 64.

Artikel 66

Samarbetsavtal med tredjeland

Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av in forma tion med tillsynsmyndigheter i tredjeland eller med myndigheter eller organ i tredjeland enligt definitionen i artik el 68.1 och 68.2 endast om den information som ska lämnas omfattas av garan tier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i detta avsnitt. Detta utbyte av information ska vara avsett för dessa myndigheters eller organs utförande av sin tillsynsuppgift.

Om den information som ska lämnas av en medlemsstat till ett tredjeland ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från till synsmyndigheten i den medlemsstaten, och i så fall en dast i det syfte för vilket den myndigheten gav sitt medgivande.

Artikel 67

Användning av konfidentiell information

Tillsynsmyndigheter, som erhåller konfidentiell information enligt artik larna 64 eller 65, får an vända den endast i tjänsten och där endast för följande ändamål:

1. För att kontrollera att villkoren för att försäkrings- eller åter försäkringsföretag ska få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsynen över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av försäkringstekniska avsätt ningar, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och företagsstyrningssystem.

2. För att ålägga sanktioner.

3. Vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som har fat tats av tillsynsmyndigheten.

4. Vid domstolsförfarande enligt detta direktiv.

693

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/42

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 68

Informationsutbyte med andra myndigheter

1. Vad som sägs i artik larna 64 och 67 sk a inte utgöra hinder för något av följande:

a) Utbyte av information mellan flera tillsynsmyndigheter i samma medlemsstat under utövandet av deras tillsynsfunktion.

b) Utbyte av information, under utövandet av deras tillsyns funktion, mellan tillsynsmyndigheter och någon av följande parter i samma medlemsstat:

i) Myndigheter som ansvarar för tillsynen över k reditinsti tut och andra finansiella organisationer samt myn dighe ter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader.

ii) Organ som har befattning med försäkrings- eller återför säkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden.

iii) Personer med ansvar för obligatorisk revision av försäk ringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finan siella instituts räkenskaper.

c) Att till organ som administrerar tvångslikvidationsf örfaran den eller garantifonder lämna sådan information som är n öd vändig för att dessa ska kunna utföra sina uppdrag.

Sådant informationsutbyte som avses i leden b och c får ock så ske mellan olika medlemsstater.

Den information som dessa myndigheter, organ och personer tar emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt artik el 64.

2. Artik larna 64–67 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna och någon av följande parter:

a) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags lik vidation, konkurs och liknande förfaranden.

b) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återför säkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.

c) Oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäk ringsfö retag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier.

Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:

a) Informationen ska användas för att genomföra den övervak ning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första stycket.

b) Den information som mottas ska omfattas av kravet på tyst nadsplikt enligt artik el 64.

c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den till synsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt tillstånd.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra med lemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har til låtelse att motta information enligt första och andra styckena.

3. Vad som sägs i artik larna 64–67 ska inte hindra medlems staterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan tillsyn s myndigheterna och myndigheter eller organ som är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrättslig lagstiftning.

Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:

a) Informationen ska vara avsedd att användas för att upptäcka och utreda överträdelser enligt första stycket.

b) Den information som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt artik el 64.

c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den till synsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt tillstånd.

Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, får möjligheten till det informationsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket.

För genomförande av andra stycket c ska de myndigheter eller organ som avses i första stycket till de tillsynsmyndigheter från vilka informationen härrör uppge identitet och exakt an svarsom råde för de personer som ska få tillgång till denna.

4. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt pun kt 3.

Artikel 69

Utlämnande av uppgifter till den centrala förvaltning som ansvarar för den finansiella lagstiftningen

Vad som sägs i artik larna 64 och 67 sk a inte hindra medlemssta terna från att, med stöd av bestämmelser i lag, tillåta att viss

694

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/43

information lämnas ut till andra organ inom deras centrala för valtning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över k reditinsti tut, finansiella institut, placeringstjänster och försäkrings- eller återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana organ.

Sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utö vande av stabilitetskontroll. Medlemsstaterna ska dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artik larna 65 och 68.1, och in formation som erhållits vid kontroll på plats i enlighet med artik el 32 får röjas endast med uttryckligt samtycke av den tillsynsmyndighet från vilka informationen härrör eller av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat i vilken kontrollen på plats utfördes.

Artikel 70

Överföring av uppgifter till centralbanker och andra monetära myndigheter

Utan att det påverkar tillämpningen av detta avsnitt får en tillsyn s myndighet överföra uppgifter till följande för att de ska kunna utföra sina uppgifter:

1. Centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter.

2. I förekommande fall till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem.

A v s n i t t 6

S k y l d i g h e t e r f ö r r e v i s o r e r

Artikel 72

Skyldigheter för revisorer

1. Medlemsstaterna ska föreskriva åtminstone att auktorise rade personer i den mening som avses i rådets åttonde direktiv

84/253/E EG av den 10 april 1984 grundat på artik el 54.3 g i för draget, om godkännande av personer som har ansvar för lag stad gad revision av räkenskaper ( 1 ), som i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag utför en lagstadgad revision som avses i artik el 51 i direk tiv 78/660/E EG, artik el 37 i direktiv 83/349/E EG eller artik el 31 i direk tiv 85/611/E EG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldiga att omgående rapportera till tillsyn s myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag som de har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och som riskerar att få någon av följande konsekvenser:

a) En påtaglig överträdelse av lagar och andra författningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av försäkrings- och återförsäkringsföretags verksamhet.

Sådana myndigheter eller organ får också till tillsynsmyndighe terna vidarebefordra sådana uppgifter som dessa kan behöva enligt artik el 67. Information som tas emot i detta sammanhang ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt detta avsnitt.

b) Negativ påverkan på försäkrings- eller återförsäk ringsföreta gets fortsatta drift.

c) Vägran att godkänna räkenskaperna eller framställande av reservationer.

Artikel 71

Enhetlighet i tillsynen

1. Medlemsstaterna ska se till att en EU-dimension beaktas på ett lämpligt sätt i tillsynsmyndigheternas mandat.

2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktar enhetligheten när det gäller tillsynsverktyg och tillsynsrutiner vid tillämpningen av de lagar, förordningar och administrativa krav som antagits i en lig het med detta direktiv. För detta ändamål ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna deltar i verksamheten i Ceiops i enlighet med beslut 2009/79/EG och tar vederbörlig hänsyn till Ceiops riktlinjer och rekommendationer i punk t 3 i den na artikel.

3. Ceiops ska, om så krävs, tillhandahålla icke rättsligt bin dande riktlinjer och rekommendationer avseende genomförandet av bestämmelserna i detta direktiv och dess g enomförandeåtgär der för att förbättra tillsynsmetodernas enhetlighet. Dessutom ska Ceiops regelbundet, dock minst vartannat år, rapportera till E uro paparlamentet, rådet och kommissionen om utvecklingen av till synens enhetlighet i gemenskapen.

d) Bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.

e) Bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet.

De personer som avses i första stycket ska också rapportera alla uppgifter eller beslut som de får kännedom om vid utförandet av sitt i första stycket beskrivna uppdrag, rörande ett företag som genom kontroll har nära förbindelser med det försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vilket uppdraget utförs.

2. Det förhållandet att de personer som auktoriserats enligt direktiv 84/253/E EG till tillsynsmyndigheterna i god avsikt röjer sådana uppgifter eller beslut som avses i pun kt 1 sk a inte utgöra en överträdelse av någon tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller annan bestämmelse, och ska inte medföra något som helst ansvar för dessa personer.

( 1 ) E GT L 126, 12.5.1984, s. 20 .

695

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/44

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

KAPITEL V

Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring

Artikel 73

Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring

1. Försäkringsföretag får inte auktoriseras för att bedriva både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet samtidigt.

2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstatern a före skriva att:

a) Företag som auktoriserats för livförsäkringsverksamhet kan få auktorisation även för skadeförsäkringsverksamhet för sådana risker som anges i del A i b ilaga I i klasserna 1 och 2.

b) Företag som har auktoriserats endast för sådana risker som anges i del A i b ilaga I i klasserna 1 och 2 får auk toriseras för livförsäkringsverksamhet.

Varje verksamhet ska emellertid förvaltas separat i enlighet med artik el 74.

3. Medlemsstaterna får föreskriva att de företag som avses i punkt 2 för hela sin verk samhet ska följa de redovisningsregler som gäller för livförsäkringsföretag. I avvaktan på samordning i detta avseende får medlemsstaterna även i fråga om regler om lik vidation föreskriva att verksamhet som avser sådana risker som anges i del A i b ilaga I i klasserna 1 och 2 och som b edrivs av dessa företag ska följa de regler som gäller för livförsäkringsverksamhet.

4. När ett skadeförsäkringsföretag har finansiella, affärsmässiga eller administrativa kopplingar till ett livförsäkringsföretag, ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaterna säkerställa att berörda företags redovisning inte förlorar i tydlighet genom avtal mellan företagen eller genom någon åtgärd som skulle kunna påverka fördelningen av kostnader och intäkter.

5. Företag som vid följande tidpunkter samtidigt bedrev både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv får fortsätta att bedriva dessa verksamheter samti digt, under förutsättning att det för varje verksamhetsform upp rättas en särskild förvaltning i enlighet med artik el 74.

a) 1 jan uari 1981 vad gäller företag som har auktoriserats i Grekland.

b) 1 januari 1986 vad gäller företag som har auktoriserats i Spa nien eller Portugal.

c) 1 januari 1995 vad gäller företag som har auktoriserats i Öst errike, Finland eller Sverige.

d) 1 maj 2004 vad gäller företag som har auktoriserats i Tjeck ien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien.

e) 1 januari 2007 vad gäller företag som auktoriserats i Bulg a rien och Rumänien.

f) 15 mars 1979 vad gäller övriga företag.

Hemmedlemsstaten får föreskriva att försäkringsföretag, inom en tidsperiod som bestäms av den medlemsstaten, ska upphöra med sådan samtidigt bedriven livförsäkrings- och skadeförsäkrings verksamhet som de utövade vid de tidpunkter som anges i första stycket.

Artikel 74

Särskild förvaltning av livförsäkring och skadeförsäkring

1. Den särskilda förvaltning som avses i artik el 73 ska org ani seras på sådant sätt att livförsäkringsverksamhet hålls avskild från skadeförsäkringsverksamhet.

Respektive intressen för liv- och skadeförsäkringstagare får inte åsidosättas, och i syn nerhet ska avkastningen av livförsäkring komma livförsäkringstagarna till godo på samma sätt som om försäkringsföretaget endast bedrev verksamhet med livförsäkring.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100 och 128 sk a sådana försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 b eräkna:

a) Ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin livförsäkrings- eller livåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företaget i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av den separata redovisning som avses i pun kt 6, och

b) ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företa get i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av den separata redovisning som avses i pun kt 6.

3. Försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 sk a minst täcka följande med ett lika stort belopp bestående av med räkningsbara poster i primärkapitalet:

a) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras liv- och livåterförsäkringsverksamhet.

b) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras skade- och skadeåterförsäkringsverksamhet.

De finansiella minimikrav som avses i första stycket, som hänför sig till livförsäkringsverksamheten och sk adeförsäkringsverksam heten, får inte belasta den andra verksamheten.

4. Så länge de finansiella minimikrav som avses i pun kt 3 är uppfyllda får företaget, förutsatt att tillsynsmyndigheten är in for merad härom, utnyttja de öppet redovisade medräkningsbara pos terna i kapitalbasen som vid tillfället är tillgängliga för den ena eller andra verksamheten för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artik el 100.

696

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/45

5. Tillsynsmyndigheterna ska granska resultaten av både liv- och skadeförsäkringsverksamheten för att se till att kraven i pun k tern a 1–4 uppfylls.

6. Räkenskaper ska föras som separat utvisar hur resultaten för livförsäkring och skadeförsäkring uppnåtts. Alla intäkter, särskilt premier, inbetalningar från återförsäkrare och avkastning av pla ceringar, och alla kostnader, särskilt försäkringsersättningar, för stärkning av försäkringstekniska avsättningar, återförsäkringspremier och driftskostnader för försäkring sverk samheten, ska särredovisas med hänsyn till deras ursprung. Pos ter som hänför sig till båda verksamheterna ska redovisas enligt de fördelningsprinciper som godkänts av tillsynsmyndigheten.

Försäkringsföretagen ska på grundval av sin redovisning utarbeta en särredovisning med specifikation enligt artik el 98.4 av de med räkningsbara poster i primärkapitalet som täcker vart och ett av de teoretiska minimikapitalkrav som avses i pun kt 2.

7. Om värdet av de medräkningsbara posterna i primärkapi talet för någon av verksamheterna är otillräckligt för att täcka de finansiella minimikrav som avses i pun kt 3 första stycket, ska till synsmyndigheterna med avseende på den verksamhetsform det gäller vidta de åtgärder som föreskrivs i detta direktiv, oavsett resultatet av den andra verksamheten.

Med undantag från bestämmelserna i pun kt 3 andra stycket, får bland dessa åtgärder ingå medgivande av överföring av öppet redovisade medräkningsbara poster i primärkapitalet från den ena verksamhetsformen till den andra.

KAPITEL VI

Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler

A v s n i t t 1

V ä r d e r i n g a v t i l l g å n g a r o c h s k u l d e r

Artikel 75

Värdering av tillgångar och skulder

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför säkringsföretag, om inte annat anges, värderar tillgångar och sk ul der enligt följande principer:

a) Tillgångar ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna utväxlas i en transaktion mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att tran sak tionen genomförs.

b) Skulder ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna överlåtas eller regleras i en transaktion mellan kunniga par ter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs.

Vid värdering av skulder enligt led b får ingen anpassning göras för att ta hänsyn till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets egen kreditvärdighet.

2. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ange vilka metoder och antaganden som ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder enligt pun kt 1.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

A v s n i t t 2

B e s t ä m m e l s e r o m f ö r s ä k r i n g s t e k n i s k a a v s ä t t n i n g a r

Artikel 76

Allmänna bestämmelser

1. Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäk ringsföretag bestämmer försäkringstekniska avsättningar i fråga om alla sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser mot försäkrings- och förmånstagare enligt försäkrings- eller återförsäkringsavtal.

2. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska mot svara det aktuella belopp som försäkrings- och återförsäk ringsfö retag skulle vara tvungna att betala om de omedelbart skulle föra över sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

3. Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska utnyttja och vara förenlig med information från de finansiella marknaderna och allmänt tillgängliga uppgifter om teck ningsris ker (överensstämmelse med marknaden).

4. De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas på ett ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt.

5. Med beaktande av principerna i pun kterna 2, 3 och 4, och med hänsyn till principerna i artik el 75.1 ska beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna genomföras i enlighet med artik larna 77–82 och 86.

Artikel 77

Beräkning av försäkringstekniska avsättningar

1. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska vara lika med summan av bästa skattningen och en riskmarginal enligt pun kterna 2 och 3.

697

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/46

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Bästa skattningen ska motsvara det sannolikhetsvägda genomsnittet för de framtida kassaflödena med beaktande av pengarnas tidsvärde (det förväntade nuvärdet av de framtida k as saflödena) med tillämpning av riskfria räntesatser för relevanta durationer.

Beräkningen av bästa skattningen ska bygga på aktuell och tro värdig information och realistiska antaganden och utföras med lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska metoder.

Den kassaflödesprognos som används vid beräkningen av bästa skattning ska beakta alla in- och utflöden av likvida medel som krävs för att reglera försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.

Bästa skattningen ska beräknas brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialfö retag. Dessa belopp ska beräknas separat i enlighet med artik el 81.

3. Riskmarginalen ska vara tillräcklig för att säkerställa att vär det av de försäkringstekniska avsättningarna motsvarar det belopp som försäkrings- och återförsäkringsföretag kan förväntas kräva för att ta över och uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera bästa skattningen och riskmarginalen separat.

Om de framtida kassaflödena i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser kan efterbildas på ett säkert sätt med hjälp av finansiella instrument för vilka ett pålitligt mark nads värde är tillgängligt, ska värdet av de försäkringstekniska avsätt ningar som avser dessa framtida kassaflöden fastställas på grundval av marknadsvärdet av dessa finansiella instrument. I sådana fall ska det inte krävas separata beräkningar av bästa sk att ning och riskmarginal.

5. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag värderar bästa skattning och riskmarginal separat, ska riskmarginalen beräknas genom att bestämma kostnaden för att hålla ett så stort belopp av medräkningsbar kapitalbas som motsvarar solvenskapitalkravet för att kunna täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.

Den räntesats som används vid fastställandet av kostnaden för att hålla denna medräkningsbara kapitalbas (cost-of-capital- räntesatsen), ska vara densamma för alla försäkrings- och återför säkringsföretag och ska ses över regelbundet.

Den cost-of-capital-ränta som tillämpas ska vara lika med den ytterligare ränta, utöver den riskfria räntesatsen, som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle ådra sig genom att hålla ett så stort belopp av medräkningsbara kapitalbas enligt avsn itt 3 som är lika med solvenskapitalkravet, vilket är n ödvän digt för att uppfylla försäkrings- och återförsäk ringsförpliktel serna under förpliktelsernas ansvars- och avvecklingstid.

Artikel 78

Övriga faktorer som ska beaktas vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Utöver vad som sägs i artik el 77 ska försäkrings- och återförsäk ringsföretag beakta följande när de beräknar de försäkringstek niska avsättningarna:

1. Alla kostnader för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.

2. Inflationen, bland annat avseende driftskostnader och försäkringsersättningar.

3. Alla ersättningar till försäkringstagare och ersättningsberät tigade, bland annat framtida återbäring, som försäkrings- och återförsäkringsföretag förväntar sig att de kommer att utb e tala, oavsett om de är garanterade genom avtal eller ej, såvida ersättningarna inte omfattas av artik el 91.2.

Artikel 79

Värdering av finansiella garantier och avtalade optioner som ingår i försäkrings- och återförsäkringsavtal

Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska försäkrings- och återförsäkringsföretag ta hänsyn till värdet av finansiella garantier och eventuella optioner som erbjuds inom försäkrings- och återförsäkringskontrakt.

Alla antaganden som försäkrings- och återförsäkringsföretag gör beträffande sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att utnyttja avtalade optioner, däribland uppehåll i premieb etalning arna och återköp, ska vara realistiska och bygga på aktuell och trovärdig information. Antagandena ska, explicit eller implicit, beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finansiella och andra förhållanden kan få för utnyttjandet av sådana optioner.

Artikel 80

Fördelning

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fördela sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser på homogena risk grupper, åtminstone efter klasser, när de beräknar sina försäk ringstekniska avsättningar.

698

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/47

SV

Artikel 81

Artikel 84

Medel som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag

Försäkrings- och återförsäkringsföretags beräkning av belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag ska stå i överensstämmelse med artik larna 76–80.

Vid beräkningen av de belopp som kan återkrävas enligt återför säkringsavtal och från specialföretag ska försäkrings- och återför säkringsföretagen beakta tidsskillnaden mellan återkraven och de direkta utbetalningarna.

Resultatet av denna beräkning ska anpassas för att ta hänsyn till förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang Denna anpassning ska bygga på en bedömning av sannolikheten för motpartsfallissemang och den genomsnittliga förlust som detta orsakar (förlustandelen vid fallissemang – ”loss-given-default, LGD”).

Artikel 82

Datakvalitet och tillämpning av approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder, för de försäkringstekniska avsättningarna

Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäk ringsfö retag har upprättat interna processer och metoder för att säk er ställa att de uppgifter som används vid beräkningen av deras försäkringstekniska avsättningar är lämpliga, fullständiga och riktiga.

Om försäkrings- och återförsäkringsföretag, under specifika omständigheter, inte har tillräckliga data av tillfredsställande k va litet för att kunna tillämpa en tillförlitlig försäkringsmatematisk metod på någon viss grupp eller undergrupp av sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser eller på belopp som kan återk rä vas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag får lämpliga approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder, användas för beräkning av bästa skattningar.

Artikel 83

Jämförelse med gjorda erfarenheter

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat proces ser och metoder för att säkerställa att bästa skattningar och de antaganden som dessa bygger på regelbundet jämförs med gjorda erfarenheter.

Om en sådan jämförelse visar på en systematisk avvikelse mellan erfarenheter och ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräknade bästa skattningar, ska företaget i fråga göra lämpliga anpassningar av de försäkringsmatematiska metoder som används och/eller av de antaganden som görs.

Lämpligheten av nivån på de försäkringstekniska avsättningarna

Om tillsynsmyndigheterna begär detta, ska försäkrings- och åter försäkringsföretag visa att nivån på deras försäkringstekniska avsättningar är lämplig samt att de metoder som används är til lämpliga och relevanta och att underliggande statistiska data som används är adekvata.

Artikel 85

Ökning av de försäkringstekniska avsättningarna

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna inte uppfyller kraven i artik larn a 76–83, får tillsynsmyndigheterna kräva att det ska öka dessas belopp så att det motsvarar en nivå som fastställts enligt dessa artiklar.

Artikel 86

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fastställa följande:

a) Försäkringsmatematiska och statistiska metoder för att beräkna bästa skattning enligt artik el 77.2.

b) De riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska

användas vid beräkningen av bästa skattning enligt artik el 77.2.

c) De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsätt ningarna ska beräknas som en helhet respektive som summa av en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder som ska användas då de försäkringstekniska avsättningarna beräknas som en helhet.

d) De metoder och antaganden som ska användas vid beräk ningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av det belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för att säkra försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och kalibreringen av kapitalkostnadstillägget.

e) De klasser på vilka försäkrings- och återförsäkringsförplikt el ser ska fördelas för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

f) De standarder som ska uppfyllas i fråga om lämpligheten, fullständigheten och riktigheten av data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de specifika omständigheter under vilka det vore lämpligt att använda lämpliga approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder för beräkning av bästa skattningen.

699

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/48

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

g) De metoder som ska användas vid beräkningen av den anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallissemang som avses i artikel 81 och som är avsedd att täck a förvän tade förluster till följd av sådant fallissemang.

h) I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna för att se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som avses i leden a och d står i proportion till arten, omfatt ningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och återförsäkringsföretagen tar på sig, inbegripet captivebolag för försäkring eller återförsäkring.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

A v s n i t t 3

K a p i t a l b a s

U n d e r a v s n i t t 1

F a s t s t ä l l a n d e a v k a p i t a l b a s m e d e l

Artikel 87

Kapitalbas

Kapitalbasen ska omfatta summan av primärkapitalet enligt arti k el 88 och tilläg gskapitalet enligt artik el 89.

Artikel 88

Primärkapital

Primärkapitalet ska bestå av följande poster:

1. Den positiva skillnaden mellan tillgångarna och skulderna, värderad enligt artik el 75 och avsn itt 2.

2. Efterställda skulder.

Den positiva skillnaden som avses i punkt 1 sk a minskas med beloppet av värdet på innehav av egna aktier som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

Artikel 89

Tilläggskapital

1. Tilläggskapitalet ska bestå av poster utöver dem som ingår i primärkapitalet och som krävas in för att täcka förluster.

Tilläggskapitalet får omfatta följande poster, förutsatt att de inte ingår som poster i primärkapitalet:

a) Ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital som inte infordrats.

b) Bankkreditiv och garantier.

c) Andra rättsligt bindande åtaganden som gjorts till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

I fråga om ömsesidiga associationer eller liknande företag med uttaxeringsrätt får tilläggskapitalet också omfatta framtida ford ringar som associationen kan ha på sina medlemmar efter ett beslut om infordran av ytterligare betalningar från medlemmar under den följande tolvmånadersperioden.

2. När en post i tilläggskapitalet har betalats in eller infordrats ska den behandlas som en tillgång och inte längre ingå bland pos terna i tilläggskapitalet.

Artikel 90

Tillsynsmyndighetens godkännande av tilläggskapitalet

1. Tillsynsmyndigheten ska förhandsgodkänna värdet av pos terna i tilläggskapitalet som ska beaktas vid fastställandet av kapitalbasen.

2. Det belopp som tillerkänns varje post i tilläggskapitalet ska återspegla postens förlusttäckningsförmåga och bygga på ak t samma och realistiska antaganden. När en post i tilläggskapitalet har ett bestämt nominellt värde ska beloppet för denna post vara detta nominella värde, när detta motsvarar postens förlusttäckningsegenskaper.

3. Tillsynsmyndigheterna ska godkänna något av följande:

a) Ett monetärt belopp för varje post i tilläggskapitalet.

b) En metod för att fastställa beloppet för varje post i tilläg gs kapitalet, varvid tillsynsmyndighetens godkännande av belopp som fastställts med denna metod ska ges för en sär skilt angiven tidsperiod.

4. För varje post i tilläggskapitalet ska tillsynsmyndigheterna grunda sitt godkännande på en bedömning av följande:

a) De berörda motparternas status i fråga om förmåga och vilja att betala.

b) Möjligheterna att återkräva medlen med beaktande av pos tens rättsliga form och varje villkor som skulle kunna hindra posten från att inbetalas eller infordras.

700

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/49

c) All information om resultatet av tidigare infordringar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har gjorts av sådant tilläggskapital, i den utsträckning informationen för att bedöma förväntade resultat av framtida infordringar är tillförlitlig.

Artikel 91

Överskottsmedel

1. Vinster som inte har gjorts tillgängliga för utdelning till för säkringstagare och andra ersättningsberättigade ska anses som överskottsmedel.

2. Om nationell lagstiftning medger detta ska överskottsme del inte betraktas som försäkrings- eller återförsäkringsskulder i den utsträckning de uppfyller kriterierna i artik el 94.1.

Artikel 92

Genomförandeåtgärder

1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att n är mare ange följande:

a) Kriterierna för tillsynsmyndigheternas godkännande enligt artik el 90.

b) Behandlingen av ägarintressen enligt artikel 212.2 tredje stycket, i finansiella institut och kreditinstitut avseende fast ställandet av kapitalbasen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

2. De ägarintressen i finansiella institut och kreditinstitut som avses i pun kt 1 b ska omfatta följande:

a) Ägarintressen som försäkrings- och återförsäkringsföretag har i

i) kreditinstitut och finansiella institut i den mening som avses i artik el 4.1 och 4.5 i direk tiv 2006/48/EG,

ii) värdepappersföretag i den mening som avses i arti k el 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.

b) Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artik larna 63 och 64.3 i direk tiv 2006/48/EG, som försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar i sådana enheter som anges i led a i den här punkten,

i vilka de har ett ägarintresse.

U n d e r a v s n i t t 2

K l a s s i f i c e r i n g a v k a p i t a l b a s m e d e l

Artikel 93

Egenskaper och särdrag som beaktas vid nivåindelningen av poster i kapitalbasen

1. Posterna i kapitalbasen ska delas upp på tre nivåer. K lassi ficeringen av dessa poster ska vara beroende av om de är primär kapital eller tilläggskapital och i vilk en omfattning de uppfyller följande egenskaper:

a) Posten är tillgänglig, eller kan infordras på begäran, för att i sin helhet förlustabsorbera, såväl i den löpande verk samhe ten som vid likvidation (permanent tillgänglighet).

b) Vid likvidation är postens hela beloppet tillgängligt för att täcka förluster och posten får inte återbetalas till innehava ren förrän alla andra förpliktelser, däribland försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser gentemot försäkringstagare och ersättningsberättigade enligt försäkrings- och återförsäkrin gs avtal, har uppfyllts (efterställdhet).

2. Vid bedömningen av i vilken omfattning kapitalbasposterna uppfyller kriterierna i pun kt 1 a och b för närvarande och i fram tiden, ska man vederbörligen överväga postens varaktigh et, sär skilt om posten är daterad eller inte. Om en kapitalbaspost är daterad ska postens relativa varaktighet jämfört med varak tighe ten för företagets försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser övervägas (tillräcklig varaktighet).

Dessutom ska följande kriterier beaktas:

a) Om posten är fri från krav på eller incitament till att lösa in det nominella beloppet (frånvaro av incitament att lösa in).

b) Om posten är fri från obligatoriska fasta kostnader (frånvaro av obligatoriska fasta kostnader).

c) Om posten är fri från belastningar (frånvaro av belastningar).

Artikel 94

Huvudkriterier för uppdelning på nivåer

1. Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 1 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i arti k el 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som fastställts i artik el 93.2.

2. Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i arti kel 93.1 b , med beaktande av de kriterier som fastställts i artik el 93.2.

701

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/50

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Poster i tilläggskapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artik el 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som anges i artik el 93.2.

3. Varje post i primärkapitalet och i tilläg gskapitalet som inte omfattas av pun kterna 1 och 2 sk a klassificeras som tillhörande nivå 3.

Artikel 95

Klassificering av kapitalbasposter

Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäk ringsfö retag klassificerar sina kapitalbasposter enligt kriterierna i artik el 94.

I tillämpliga fall ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen referera till den förteckning över kapitalbasposter som avses i arti k el 97.1 a.

Om en post i kapitalbasen inte finns upptagen i denna förteck ning ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedöma och klassificera den i enlighet med första stycket. Sådana klassifice ringar ska godkännas av tillsynsmyndigheten.

Artikel 97

Genomförandeåtgärder

1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fast ställa följande:

a) En förteckning över kapitalbasposter, inklusive dem som avses i artikel 96, som b edöms uppfylla kriterierna i arti k el 94 med en fullständig redovisning för varje post av de egenskaper som har legat till grund för klassificeringen.

b) De metoder som tillsynsmyndigheterna ska tillämpa vid g od kännandeförfarandet för bedömningar och klassificeringar av poster som ingår i de egna medlen och som inte ingår i den förteckning som avses i led a.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

2. Kommissionen ska regelbundet se över och vid behov upp datera den förteckning som avses i punk t 1 a med hän syn till marknadsutvecklingen.

Artikel 96

Klassificering av kapitalbasposter som är specifika för försäkringsföretag

Utan att det påverkar tillämpningen av artik larna 95 och 97.1 a ska vid tillämpningen av detta direktiv följande klassificeringar gälla:

1. Överskottsmedel enligt artik el 91.2 ska klassificeras som till hörande nivå 1.

2. Bankkreditiv och garantier som förvaras som säkerhet för försäkringsgivares borgenärer av en oberoende förvaltare och är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt direktiv 2006/48/EG ska klassificeras som tillhörande nivå 2.

3. Varje framtida fordring som fartygsägares ömsesidiga asso ciationer eller liknande företag med uttaxeringsrätt variabla bidrag, vilka endast försäkrar risker inom klasserna 6, 12 och 17 i del A i bilaga I, kan ställa på sina medlemmar efter en infordran av ytterligare bidrag under de kommande tolv månaderna ska klassificeras som tillhörande nivå 2.

I enlighet med artik el 94.2 andra stycket ska eventuella framtida fordringar som ömsesidiga associationer eller liknande företag med variabla bidrag kan ställa på sina medlemmar genom en infordran av ytterligare bidrag inom de närmaste tolv månaderna, och som inte faller under första stycket led 3, klassificeras som till hörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artik el 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som anges i artik el 93.2.

U n d e r a v s n i t t 3

K r a v f ö r m e d r ä k n i n g a v k a p i t a l b a s m e d e l

Artikel 98

Krav och gränsvärden för nivåerna 1, 2 och 3

1. I fråga om efterlevnaden av solvenskapit alkravet ska föl jande kvantitativa gränsvärden gälla för de medräkningsbara beloppen av posterna på nivå 2 och 3. Dessa g ränsvärden ska vara sådana att minst följande villkor uppfylls:

a) An delen nivå-1-kapital inom den medräkningsbara kapital basen är mer än en tredjedel av dess totala medräkningsbara kapitalbasmedel.

b) Det medräkningsbara nivå-3-kapitalet är mindre än en tred jedel av de totala medräkningsbara kapitalbasmedlen.

2. När det gäller efterlevnaden av minimikapitalkravet ska kvantitativa gränsvärden gälla för beloppet för de poster i primär kapitalet som är klassificerade som tillhörande nivå 2 och som kan medräknas för att täcka minimikapitalkravet. Dessa g ränsvär den ska vara sådana att de minst garanterar att andelen nivå-1- kapital inom den medräkningsbara primärkapitalet är större än hälften av det totala beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet.

3. Det medräkningsbara beloppet för de kapitalbasmedel som ska täcka solvenskapitalkravet enligt artik el 100 ska vara lika med summan av beloppen för nivå 1-kapitalet och de medräknings bara delarna av nivå 2 och nivå 3.

702

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/51

4. Det medräkningsbara belopp av primärkapitalet som ska täcka minimikapitalkravet enligt artik el 128 ska vara lika med summan av beloppet för nivå 1-kapitalet och det medräknings bara beloppet av de poster i primärkapitalet som klassificerats som tillhörande nivå 2.

Artikel 99

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fastställa följande:

a) De kvantitativa gränsvärden som avses i artikel 98.1 och 98.2.

b) De justeringar som bör göras för att återspegla den bristande möjligheten att överföra de kapitalbasposter som enbart kan användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt skuldsegment eller från särskilda risker (separata fonder).

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

A v s n i t t 4

S o l v e n s k a p i t a l k r a v

U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r f ö r s o l v e n s k a p i t a l k r a v e t m e d t i l l ä m p n i n g a v s t a n d a r d f o r m e l n e l l e r e n

i n t e r n m o d e l l

Artikel 100

Allmänna bestämmelser

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsfö retagen har medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet.

Solvenskapitalkravet ska beräknas antingen enligt standardfor meln i underavsnitt 2 eller med en in tern modell enligt un deravsnitt 3.

Artikel 101

Beräkning av solvenskapitalkravet

1. Solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet med pun kterna 2–5:

2. Solvenskapitalkravet ska beräknas under antagandet att företaget kommer att fortsätta att bedriva sin verksamhet, enligt fortlevnadsprincipen.

3. Solvenskapitalkravet ska kalibreras så att det säkerställs att alla kvantifierbara risker som försäkrings- eller återförsäk ringsfö retaget är exponerat för beaktas. Det ska täcka pågående verk sam het samt sådana nya åtaganden som förväntas tecknas inom de följande tolv månaderna. Det ska enbart täcka ej förväntade för luster i den pågående verksamheten.

Det ska motsvara värdet av percentilen Value-at-Risk för k apital basen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsför etag som mot svarar konfidensnivån 99,5 % för en ettårsperiod.

4. Solvenskapitalkravet ska täcka minst följande risker:

a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring.

b) Teckningsrisk vid livförsäkring.

c) Teckningsrisk vid sjukförsäkring.

d) Marknadsrisk.

e) Kreditrisk.

f) Operativ risk.

Den operativa risk som avses i första stycket f ska omfatta rätts liga risker men inte risker till följd av strategiska beslut och renommérisker.

5. Vid beräkningen av solvenskapitalkravet ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen beakta effekterna av risk reducerings tekniker, förutsatt att vederbörlig hänsyn tas till kreditrisken och andra risker i samband med användningen av sådana tekniker vid fastställandet av solvenskapitalkravet.

Artikel 102

Återkommande beräkningar

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna sol venskapitalkravet minst en gång per år och rapportera resultaten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker det senast rapporterade solvenskapitalkravet.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fortlöpande övervaka beloppet av de medräkningsbara kapitalbasmedlen och solvenskapitalkravet.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avvi ker väsentligt från de antaganden som låg till grund för det senast rapporterade solvenskapitalkravet, ska företaget i fråga utan dröjs mål beräkna ett nytt solvenskapitalkrav och rapportera detta till tillsynsmyndigheterna.

703

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/52

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Om det finns grundad anledning att anta att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet, får tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga gör en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet.

U n d e r a v s n i t t 2

S t a n d a r d f o r m e l f ö r s o l v e n s k a p i t a l k r a v e t

Artikel 103

Standardformelns struktur

Solvenskapitalkravet, beräknat enligt standardformeln, ska vara lika med summan av följande:

a) Det primära solvenskapitalkravet enligt artik el 104.

b) Kapitalkravet för operativ risk enligt artik el 107.

c) Justeringsbelopp för förlusttäckningskapacitet hos försäk ringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter enligt artik el 108.

Artikel 104

Utformningen av det grundläggande solvenskapitalkravet

1. Det grundläggande solvenskapitalkravet ska omfatta enskilda riskmoduler, aggregerade enligt punk t 1 i bilaga IV.

Minst följande riskmoduler ska ingå:

a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring.

b) Teckningsrisk vid livförsäkring.

c) Teckningsrisk vid sjukförsäkring.

d) Marknadsrisk.

e) Motpartsrisk.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 a, b och c sk a försäkrings- eller återförsäkringstransaktionerna tilldelas den teck ningsriskmo dul som bäst motsvarar de underliggande riskernas tekniska karaktär.

3. Genom tillämpning av korrelationskoefficienterna för aggregeringen av de riskmoduler som avses i punkt 1 och k ali brering av kapitalkraven för varje riskmodul erhålls ett övergri pande solvenskapitalkrav som överensstämmer med principerna i artik el 101.

4. Var och en av de riskmoduler som avses i pun kt 1 ska k ali breras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk med k onfidensni vån 99,5 % för en ettårsperiod.

I tillämpliga fall ska diversifieringseffekter beaktas vid utform ningen av varje riskmodul.

5. Samma utformning och specifikationer ska användas för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag, såväl i fråga om det primära solvenskapitalkravet som när det gäller förenklade b eräk ningar enligt artik el 109.

6. Beträffande katastrofrisker får geografiska specifikationer i tillämpliga fall användas vid beräkningen av teck ningsriskmodu ler i samband med livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring.

7. Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande får försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller utform ningen av standardformeln ersätta en undergrupp av dess para metrar med parametrar som är specifika för företaget i fråga när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, sk adeförsäk ring och sjukförsäkring.

Dessa parametrar ska kalibreras med stöd av interna uppgifter från företaget i fråga eller av uppgifter som är omedelbart rele vanta för sådana transaktioner som företaget genomför med användning av standardformler.

När tillsynsmyndigheterna beviljar godkännande ska de k ontrol lera att de använda uppgifterna är fullständiga, exakta och lämpliga.

Artikel 105

Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

1. Det primära solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet med pun kterna 2–6:

2. Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring ska avspegla ris kerna med skadeförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av verksamheten.

Den ska beakta osäkerheten hos försäkrings- och återförsäk rings företagens resultat när det gäller de befintliga försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna samt sådana nya åtaganden som förväntas tecknas inom de följande tolv månaderna.

Den ska beräknas, i enlighet med pun kt 2 i b ilaga IV, som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:

a) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpun k ter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händel serna som i tidpunkter och belopp för skadeförsäkringsersättningarna (premie- och reservrisker inom skadeförsäkring).

704

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/53

b) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om extrema eller exceptionella händelser (katastrofrisker inom skadeförsäkring).

3. Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring ska avspegla ris kerna med livförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av verksamheten.

Den ska beräknas enligt pun kt 3 i b ilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:

a) Risken för förlust eller negativ förändring av försäk ringsskul derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om ökad dödlighet leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (dödsfallsrisken).

b) Risken för förlust eller negativ förändring av försäk ringsskul derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om minskad dödlighet leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (livsfallsrisken).

c) Risken för förlust eller negativ förändring av försäk ringsskul derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande invaliditet, insjuknande och till frisknande (invaliditets- och sjuk risk).

d) Risken för förlust eller negativ förändring av försäk ringsskul derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings- och återförsäkringsavtal (driftkostnadsrisk vid livförsäkring).

e) Risken för förlust eller negativ förändring av försäk ringsskul derna till följd av ändrade nivåer och trender beträffande omprövningar av skadelivräntor på grund av ändrade rätts liga förhållanden eller ändrad hälsostatus hos de försäkrade (omprövningsrisk).

f) Risken för förlust eller negativ förändring av försäk ringsskul derna till följd av ändrade nivåer eller ändrad volatilitetsgrad beträffande uppehåll i premiebetalningarna, upphörande, för nyelse och återköp (annullationsrisk).

g) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om extrema eller onormala händelser (katastrofrisker inom livförsäkring).

4. Modulen för teckningsrisk vid sjukförsäkring ska ge uttryck för risken vid tecknande av sjukförsäkringsförpliktelser, obero ende av om sjukförsäkring tekniskt sett fungerar på liknande sätt som livförsäkring, till följd av såväl de risker som täcks som de processer som används i verksamheten.

Den ska täcka minst följande risker:

a) Risken för förlust eller negativ förändring av försäk ringsskul derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings- och återförsäkringsavtal.

b) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpun k ter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händel serna som i tidpunkter och belopp för skadeförsäkringsersättningarna vid den tid då de tillhandahålls.

c) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om utbrott av större epidemier och onormal ackumulering av risker under sådana extrema förhållanden.

5. Marknadsriskmodulen ska avspegla risker till följd av n ivå erna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella instrument som påverkar värdet av företagets tillgångar och sk ul der. Den ska korrekt avspegla bristande matchning mellan till gångar och skulder, särskilt i fråga om deras duration.

Det ska beräknas enligt pun kt 4 i b ilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:

a) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan siella instrument för ändringar i de durationsberoende rän te satserna eller deras volatilitet (ränterisk).

b) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan siella instrument för ändringar av nivåerna på mark nadspri serna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk).

c) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan siella instrument för ändringar av nivåerna på mark nadspri serna för fastigheter eller dessas volatilitet (fastighetsrisk).

d) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan siella instrument för kreditspreaden över den riskfria räntan (spreadrisk).

e) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan siella instrument för ändringar av nivåerna på valutakurserna eller dessas volatilitet (valutarisk).

705

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/54

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

f) Ytterligare risker för ett försäkrings- eller återförsäkrings fö retag som härrör antingen från bristande diversifiering av till gångsportföljen eller stor exponering för fallissemangsrisken för en enda emittent eller en grupp av emittenter med in bör des anknytning (marknadsriskkoncentrationer).

6. Motpartsriskmodulen ska ge uttryck för möjligheten av för luster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad k reditvär dighet som rör försäkrings- och återförsäkringsföretags motparter och gäldenärer under en följande tolvmånadersperiod. Motparts riskmodulen ska täcka riskreducerande avtal som återförsäk rings arrangemang, värdepapperiseringar och derivat samt fordringar på förmedlare och varje annan kreditexponering som inte omfat tas av undergruppen för spreadrisk. Den ska ta vederbörlig hän syn till säkerheter eller andra värdepapper som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller för dess räkning, och de risker som är förknippade därmed.

Motpartsriskmodulen ska för varje motpart beakta det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets samlade riskexpone ring för motparten i fråga, oberoende av den rättsliga formen av motpartens avtalsmässiga förpliktelser gentemot företaget.

Artikel 106

Beräkning av undergruppen aktiekursrisk: en mekanism för symmetrisk justering

1. Undergruppen aktiekursrisk som beräknas enligt stan dard formeln ska innehålla en symmetrisk justering av det kapitalkrav för aktier som används för att täcka risker som uppstår genom nivåändringar i aktiepriserna.

2. Den symmetriska justering som görs av stan dardkapitalkra vet för aktier, kalibrerat enligt artik el 104.4, och som täcker ris ker som uppstår genom nivåändringar i aktiepriserna ska baseras på en funktion av den nuvarande nivån på ett lämpligt aktieindex och en vägd genomsnittsnivå för detta index. Det vägda g enom snittet ska beräknas under en tillräcklig tidsperiod, som ska vara densamma för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag.

3. Den symmetriska justering som görs av stan dardkapitalkra vet för aktier, och som täcker risker som uppstår genom n ivåänd ringar i aktiepriserna får inte leda till användning av ett kapitalkrav för aktier som understiger eller överstiger standardkapitalkravet för aktier med mer än tio procent.

Artikel 107

Kapitalkrav för operativ risk

1. Kapitalkravet för operativ risk ska avspegla de operativa ris ker som inte redan beaktats inom de riskmoduler som avses i arti k el 104. Kravet ska kalibreras i enlighet med artik el 101.3.

2. I fråga om livförsäkringsavtal där försäkringstagarna står för placeringsrisken ska man vid beräkningen av kapitalkravet för operativ risk ta hänsyn till de årliga driftskostnaderna för dessa försäkringsförpliktelser.

3. I fråga om andra försäkrings- och återförsäk ringstransaktio ner än de som avses i pun kt 2 ska man vid beräkningen av k api talkravet för operativ risk ta hänsyn till transaktionernas volym, uttryckt i premieintäkter och försäkringstekniska avsättningar för dessa försäkrings- och återförsäkringstransaktioner. I sådana fall ska kapitalkravet för operativ risk inte överstiga 30 % av det pri mära solvenskapitalkravet för försäkrings- och återförsäkringsriskerna.

Artikel 108

Justering för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter

Den justering som avses i artik el 103 c för förlusttäck ningskapa citet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter ska visa den möjliga kompensationen för oförutsedda förluster genom en samtidig minskning av försäkringstekniska avsätt ningar eller uppskjutna skatter eller en kombination av båda.

Denna justering ska ta hänsyn till den riskreducerande effekt som kan erhållas genom framtida diskretionära förmåner i försäk rings avtal i den utsträckning som försäkrings- och återförsäkringsfö retagen kan visa att en minskning av förmåner kan användas för att täcka oförutsedda förluster då dessa uppstår. Den risk reduce ring som kan uppnås genom framtida diskretionära förmåner får inte vara större än summan av de försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter som avser dessa framtida förmåner.

Vid tillämpningen av andra stycket ska värdet av framtida disk re tionära förmåner under ogynnsamma omständigheter jämföras med dessa förmåners värde enligt de underliggande antagandena för beräkningen av bästa skattning.

Artikel 109

Förenklingar av standardformeln

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en förenklad beräkning för en specifik riskmodul eller undergrupp av en risk modul, om det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker de står inför och det vore opro portionerligt att kräva att alla försäkrings- och återförsäk ringsfö retag ska tillämpa standardberäkningen.

Förenklade beräkningar ska kalibreras i enlighet med artik el 101.3.

706

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/55

Artikel 110

Betydande avvikelser från de antaganden som ligger till grund för beräkning enligt standardformeln

När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det b erörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräk ningen enligt stan dardformeln, får tillsyn smyndigheterna, genom ett motiverat b eslut, kräva att det berörda företaget ersätter en undergrupp av de parametrar som används i beräkningen enligt standardformeln med parametrar som är specifika för det företa g et, när det beräknar teckningsriskmoduler för livförsäk ring, sk a deförsäkring och sjukförsäkring i enlighet med artik el 104.7. Dessa specifika parametrar ska beräknas på ett sådant sätt att före taget följer bestämmelserna i artik el 101.3.

Artikel 111

Genomförandeåtgärder

g) Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet för operativ risk enligt artik el 107, in klusive den procentsats som avses i artik el 107.3.

h) De metoder och justeringar som ska använd as för att åter spegla försäkrings- och återförsäkringsföretagens minskade möjligheter till riskdiversifiering i samband med separerade fonder.

i) Den metod som ska användas vid beräkningen av justerin gs beloppet för förlustreducering genom försäkringstekniska avsättningar eller uppskjutna skatter enligt artik el 108.

j) Deluppsättningen av standardparametrar inom teck nings riskmodulerna för sk ade-, liv- och sjukförsäkring som kan ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artik el 104.7.

1. Kommissionen ska för att säkerställa likabehandling av alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solven ska pitalkravet på grundval av standardformeln eller för att ta hänsyn till utvecklingen på mark naden, anta följande genomförandeåtgärder:

a) En standardformel i enlighet med bestä mmelserna i artik larn a 101 och 103-109.

b) Undergrupper som är nödvändiga eller som mer exakt täcker de risker som omfattas av riskmoduler enligt artik el 104 och följande uppdateringar.

c) Metoder, an taganden och standardparametrar som ska til lämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller undergrupper inom ramen för det primära solven skapitalkra vet som fastställs genom artik larna 104, 105 och 304, meka nismen för symmetrisk justering och den lämpliga tidsperioden , uttryckt i mån ader, i enlighet med artik el 106 samt den lämpliga metoden för att integrera metoden i arti k el 304 i samband med solvenskapitalkravet beräknat i en lig het med standardformeln.

d) K orrelationsparametrarna, om nödvändigt inklusive parame trarna i b ilaga IV samt rutinerna för att uppdatera dessa parametrar.

e) För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder riskreduceringstekniker: metoder och antaganden som ska användas vid bedömningen av förändringar av berörda före tags riskprofil och vid justeringar av beräkningen av solvenskapitalkravet.

f) Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som avses i led e ska uppfylla för att säkerställa att respektive risk faktiskt har överförts till tredje part.

k) Standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäk ringsföretagen ska använda för att beräkna de företag sspeci fika parametrar som avses i led j och kriterier i fråga om de använda uppgifternas fullstän dighet, exakthet och tillämplig het som ska uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt godkännande.

l) De förenklade beräkningarna för specifika riskmoduler och undergrupper av riskmoduler samt de kriterier som det ska krävas att försäkrings- och återförsäkringsföretag , ink lusive captivebolag för försäkring eller återförsäk ring, uppfyller för att de ska vara berättigade enligt artik el 109 att an vända någon av dessa förenklade beräkningar.

m) Det angreppssätt som ska användas för anknutna företag i den mening som avses i artik el 212 vid b eräkningen av sol ven skapitalkravet, särskilt beräkningen av undergruppen aktierisk enligt artik el 105.5, med b eaktande av den förmo dat minskade volatiliteten för värdet på dessa anknutna före tag på grund av dessa investeringars strategiska natur och det inflytande som företaget med ägarintresse har över dessa anknutna företag.

Dessa åtg ärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, sk a antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

2. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att fast ställa kvantitativa gränser och kriterier för tillgångars medräk ningsbarhet i syfte att bemöta risker som inte täcks i tillräcklig utsträckning av en undergrupp till en riskmodul. Dessa genom förandeåtgärder ska tillämpas på de tillgångar som täcker de för säkringstekniska avsättningarna med undantag av tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkrin gs tagarna står för placeringsrisken. Dessa åtgärder ska ses över av kommissionen i ljuset av utvecklingen av standardformeln och på finansmarknaderna.

707

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/56

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

U n d e r a v s n i t t 3

S o l v e n s k a p i t a l k r a v F u l l s t ä n d i g a o c h p a r t i e l l a i n t e r n a m o d e l l e r

Artikel 112

Allmänna bestämmelser för godkännande av fullständiga och partiella interna modeller

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför säkringsföretag får beräkna solvenskapitalkravet med hjälp av en fullständig eller partiell intern modell som godkänts av tillsynsmyndigheterna.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda parti ella interna modeller för beräkningen av en eller flera av följande:

a) En eller flera riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler som ingår i det primära solvenskapitalet enligt artik larna 104 och 105.

b) Kapitalkravet för operativ risk som fastställs i artik el 107.

c) Det justeringsbelopp som avses i artik el 108.

Partiell modellkonstruktion får dessutom tillämpas på hela verk samheten i försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller endast på en eller flera större affärsenheter.

3. Tillsammans med varje ansökan om godkännande ska försäkrings- och återförsäkringsföretag åtminstone överlämna handlingar som styrker att den interna modellen uppfyller kraven i artik larna 120–125.

Om ansökningen om godkännande avser en partiell intern modell ska kraven i artiklarna 120–125 an passas med hänsyn till det begränsade tillämpningsområdet för modellen.

4. Tillsynsmyndigheterna ska besluta om ansökningen inom sex månader från det att den fullständiga ansökningen mottogs.

5. Tillsynsmyndigheterna ska ge sitt godkännande endast om de har förvissat sig om att försäkrings- eller återförsäk ringsföre tagets system för att identifiera, mäta, övervaka, hantera och rap portera risker är lämpliga och särskilt att den interna modellen uppfyller kraven i pun kt 3.

6. I varje beslut av tillsynsmyndigheterna om avslag på en ansökan om användning av en intern modell ska skälen till avsla get anges.

7. Efter det att tillsynsmyndigheterna givit dem sitt godkän nande för att tillämpa en intern modell får försäkrings- och åter försäkringsföretag genom ett motiverat beslut åläggas att till tillsynsmyndigheterna överlämna en skattning av solven skapital kravet som utarbetats i enlighet med standardformeln så som anges i un deravsnitt 2.

Artikel 113

Särskilda bestämmelser för godkännande av partiella interna modeller

1. I fråga om partiella interna modeller ska tillsyn smyndighe terna ge sitt godkännande endast om modellen uppfyller kraven i artik el 112 och följande ytterligare villkor:

a) Företaget har vederbörligen motiverat begränsningen av til lämpningsområdet för modellen.

b) Det solvenskapitalkrav som erhålls med modellen motsvarar bättre företagets riskprofil och överensstämmer i synnerhet i högre grad med principerna i un deravsnitt 1.

c) Utformningen av modellen är förenlig med principerna i un deravsnitt 1, vilket innebär att den partiella interna model len kan integreras fullständigt med standardformeln för solvenskapitalkravet.

2. Under sin bedömning av en ansökan om användning av en partiell intern modell som endast avser vissa undergrupper av en specifik riskmodul, vissa affärsenheter inom ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med avseende på en specifik riskmodul eller delar av båda dessa områden får tillsynsmyndigheterna kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga ska över lämna en realistisk övergångsplan för att utvidga tillämpn ingsom rådet för modellen.

I denna övergångsplan ska det anges på vilket sätt försäkrings- eller återförsäkringsföretaget planerar att utvidga tillämpn ingsom rådet till andra undergrupper eller affärsenheter för att se till att modellen omfattar en övervägande del av dess försäk ringstrans aktioner som berörs av den specifika riskmodulen.

Artikel 114

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare fastställa följande:

1. Förfarandet för godkännande av interna modeller.

708

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/57

2. Anpassningar av de standarder som anges i artik larn a 120–125 för att ta hänsyn till det begränsade tillämp ningsområde som avses i ansökningar om tillämpning av partiella interna modeller.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

Artikel 115

Styrdokument för ändringar av fullständiga och partiella interna modeller

Som ett led i det inledande godkännandeförfarandet för en intern modell ska tillsynsmyndigheterna godkänna styrdokumentet för ändring av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets modell. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får ändra sin interna modell i enlighet med dessa styrdokument.

Dessa ska innehålla en specifikation av mindre och större än d ringar av de interna modellerna.

För större ändringar av de interna modellerna och ändringar av styrdokumenten ska förhandsgodkännande av tillsyn smyndighe ten alltid krävas enligt artik el 112.

För mindre ändringar av en intern modell ska däremot inget för handsgodkännande av tillsynsmyndigheten krävas, förutsatt att de har utarbetats i enlighet med styrdokumentet.

Artikel 116

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganens ansvarsområden

Försäkrings- och återförsäkringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan ska godkänna ansökningar till till synsmyndigheterna om godkännande av den interna modellen som avses i artik el 112 och av därpå följande större ändringar av modellen.

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att det upprättas system som säkerställer att den interna modellen fort löpande fungerar korrekt.

Artikel 117

Återgång till standardformeln

Efter att ha beviljats godkännande i enlighet med artik el 112 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag inte återgå till att beräkna hela eller delar av solvenskapitalkravet enligt standardformeln i un deravsnitt 2, utom under vederbörligen motiverade omstän dig heter och förutsatt att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande.

Artikel 118

Brister i tillämpningen av en intern modell

1. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, efter att ha fått tillsynsmyndigheternas godkännande att använda en intern modell, inte längre uppfyller kraven i artik larna 120-125 ska de utan dröjsmål antingen förelägga tillsynsmyndigheterna en plan för att på nytt uppnå överensstämmelse inom skälig tid eller visa att effekterna av den bristande överensstämmelsen är oväsentliga.

2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte g enom för den plan som avses i pun kt 1, får tillsynsmyndigheterna kräva att det ska återgå till att beräkna solvenskapitalkravet enligt stan dardformeln, så som anges i un deravsnitt 2.

Artikel 119

Väsentliga avvikelser från de antaganden som ligger till grund för beräkning enligt standardformeln

När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det b erörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräk ningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget använder en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet eller relevanta riskmoduler som ingår i det.

Artikel 120

Användningskrav

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska visa att deras interna modeller används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla när det gäller deras företagsstyrningssystem enligt artik larn a 41–50, och särskilt

a) deras riskhanteringssystem enligt artikel 44 och beslutsprocesser,

b) deras processer för bedömning och allokering i fråga om ek o nomi och solvenskrav, däribland den bedömning som avses i artik el 45.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dessutom visa att frekvensen av deras beräkningar av solvenskapitalkravet med hjälp av den interna modellen står i proportion till frekvensen av deras användning av den interna modellen för de andra syften som anges i första stycket.

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att säkerställa att utformningen och användningen av den interna modellen fortlöpande är ändamålsenliga och ger tillfredsställande uttryck för riskprofilerna hos de berörda försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

709

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/58

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 121

Statistiska kvalitetsnormer

1. Den interna modellen, och särskilt den beräkning av prog nostiserad sannolikhetsfördelning som den bygger på, ska upp fylla kriterierna i pun kterna 2–9:

2. De metoder som används för att beräkna den prog nostise rade sannolikhetsfördelningen ska bygga på lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska tekniker och vara förenliga med de metoder som används för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna.

De metoder som används för att beräkna den prognostiserade sannolikhetsfördelningen ska bygga på trovärdiga aktu ella upp gifter och realistiska antaganden.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska för tillsyn smyndig heterna kunna motivera de antaganden som ligger till grund för deras respektive interna modeller.

3. De uppgifter som används för den interna modellen ska vara korrekta, fullständiga och lämpliga.

7. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i sina interna modeller noggrant bedöma särskilda väsentliga risker som är för enade med finansiella garantier och avtalsenliga valmöjligheter. De ska också bedöma de risker som är förenade med valmöjlig heter, såväl försäkringstagarnas som deras egna. I detta syfte ska de beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finan siella och andra förhållanden kan få för utövandet av sådana valmöjligheter.

8. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får i sina interna modeller beakta framtida åtgärder som de har skälig anledning att förvänta sig att företagsledningen kommer att vidta under speci fika omständigheter.

I det fall som avses i första stycket ska det berörda företaget ta hänsyn till den tid som krävs för att genomföra sådana åtgärder.

9. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska i sina interna modeller beakta alla ersättningar till försäkrings- och förmån sta gare som de förväntar sig att utbetala, oavsett om dessa är g aran terade genom avtal eller ej.

Artikel 122

Kalibreringsnormer

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska uppdatera de upp giftssammanställningar som används vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen minst en gång per år.

4. Det ska inte föreskrivas att någon viss metod ska användas vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördel- ningen.

Oberoende av vilken beräkningsmetod som väljs ska den interna modellens förmåga att rangordna risker vara tillräcklig för att garantera att den används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla inom försäkrings- och återförsäkringsföretagens företagsstyrningssystem, särskilt i fråga om deras risk hanterings system och beslutsprocesser enligt artik el 120.

Den interna modellen ska täcka alla betydande risker som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerat för. Interna modeller ska täcka åtminstone de risker som anges i artik el 101.4.

5. I fråga om diversifieringseffekter får försäkrings- och åter försäkringsföretagen inom sina interna modeller beakta inbördes beroenden inom och mellan riskkategorier, förutsatt att tillsyn s myndigheterna är övertygade om att de system som används för att mäta dessa diversifieringseffekter är ändamålsenliga.

6. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får i sina interna modeller fullt ut beakta effekterna av riskreduceringstekniker , för utsatt att kreditrisken och andra risker som är förenade med riskreduceringstekniker kommer till korrekt uttryck i dessa modeller.

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en annan tidsperiod eller ett annat riskmått än vad som anges i arti k el 101.3 vid utarbetandet av sina interna modeller, förutsatt att dessa företag kan använda resultaten av sina respektive interna modeller för att beräkna solvenskapitalkrav på ett sätt som ger försäkrings- och förmånstagare en skyddsnivå som är likvärdig med den som anges i artik el 101.

2. När så är möjligt ska försäkrings- och återförsäkringsföre tagen härleda solvenskapitalkravet direkt från den prognostise rade sannolikhetsfördelning som genererats av deras respektive interna modeller och använda det värde för Value-at-Risk som anges i artik el 101.3.

3. Om försäkrings- och återförsäkringsföretagen inte kan här leda solvenskapitalkravet direkt från den prognostiserade san no likhetsfördelning som genererats av deras respektive interna modeller får tillsynsmyndigheterna medge att approximationer används vid beräkningen av solvenskapitalkravet, förutsatt att företagen kan styrka för tillsynsmyndigheterna att försäkrings- och förmånstagare ges en skyddsnivå som är likvärdig med den som anges i artik el 101.

4. Tillsynsmyndigheterna får kräva att försäkrings- och åter försäkringsföretagen tillämpar sina respektive interna modeller på relevanta referensportföljer med antaganden som bygger på externa, inte interna, uppgifter för att verifiera kalibreringen av den interna modellen och kontrollera att dess specifikation över ensstämmer med allmänt accepterad marknadspraxis.

710

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/59

Artikel 123

Resultatanalys

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska minst en gång per år se över orsakerna och källorna till de vinster och förluster som gjorts inom varje affärsenhet.

De ska visa hur den kategorisering av riskerna som valts för den interna modellen förklarar orsakerna och källorna till vinsterna och förlusterna. Riskkategoriseringen och härledningen av vin sterna och förlusterna ska stå i proportion till varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera varje mer betydande förändring av sina interna modeller enligt artik el 115.

Artikel 126

Externa modeller och uppgifter

Att modeller eller uppgifter som erhållits från tredje part använts ska inte anses vara skäl för undantag från något av de krav på interna modeller som anges i artik larna 120–125.

Artikel 127

Artikel 124

Genomförandeåtgärder

Valideringsnormer

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska regelbundet vali dera de interna modellerna och därvid även övervaka hur de fun g erar, kontrollera att modellspecifikationen fortlöpande är lämplig och testa resultaten mot de faktiska utfallen.

Modellvalideringsprocessen ska innefatta en effektiv statistisk pro cess för validering av den interna modellen med vars hjälp försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan styrka för sina till synsmyndigheter att de kapitalkrav som erhålls med modellen är lämpliga.

Den statistiska metod som används ska omfatta testning av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen jämförd inte bara med de inregistrerade förlusterna utan också med alla betydande nya uppgifter och upplysningar som rör dem.

Modellvalideringsprocessen ska innefatta en analys av den interna modellens stabilitet, särskilt testning av hur känsliga de resultat den ger är för förändringar av de centrala underliggande an tagan dena. Den ska också omfatta en bedömning av exaktheten, full ständigheten och lämpligheten hos de uppgifter som används för den interna modellen.

Artikel 125

Dokumentationsnormer

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera utformningen av sina interna modeller och närmare uppgifter om dessas funktion.

Dokumentationen ska styrka överensstämmelsen med artik larna 120–124.

Dokumentationen ska ge en detaljerad översikt över den teori, de antaganden och den matematiska och empiriska grund som lett fram till den interna modellens utformning.

Eventuella omständigheter under vilka den interna modellen inte fungerar effektivt ska redovisas i dokumentationen.

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder avseende artik larna 120–126 i syfte att säk erställa en harmonisering av for merna för användningen av interna modeller inom hela gemenskapen och för att ytterligare förbättra bedömningen av riskprofil och ledning när det gäller försäkrings och återförsäk ringsföretagens verksamheter.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

A v s n i t t 5

M i n i m i k a p i t a l k r a v

Artikel 128

Allmänna bestämmelser

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsfö retagen innehar medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapitalkravet.

Artikel 129

Beräkning av minimikapitalkravet

1. Minimikapitalkravet ska beräknas enligt följande principer:

a) Det ska beräknas på ett klart och enkelt sätt och på ett sådant sätt som gör det möjligt att kontrollera beräkningen.

b) Det ska motsvara medräkningsbart primärkapital till ett belopp under vilket försäkrings- och förmånstagare skulle exponeras för en oacceptabel grad av risk om det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillåts fortsätta sin verksamhet.

711

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/60

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

c) Den linjära funktion som anges i pun kt 2, vilken används för att beräkna minimikapitalkravet, ska kalibreras till ett värde för value-at-risk med ett konfidensintervall på 85 % för en ettårsperiod.

d) Det får under inga omständigheter underskrida

i) 2 200 000 E UR för skadeförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag, utom i de fall alla eller vissa av de risker som ingår i klasserna 10–15 under del A i b ilaga 1 täcks, varvid det inte får underskrida 3 200 000 E UR,

ii) 3 200 000 E UR för livförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag,

iii) 3 200 000 E UR för återförsäkringsföretag, utom i fråga om captivebolag för återförsäkring, varvid min imikapi talkravet inte får underskrida 1 000 000 E UR,

iv) summan av de belopp som anges i leden i och ii för för säkringsföretag som avses i artik el 73.5.

2. Om inte annat följer av punkt 3 sk a minimikapitalkravet beräknas som en linjär funktion av en uppsättning eller delupp sättning av följande variabler: företagets försäkringstekniska avsättningar, tecknade premier, risksumma, uppskjutna skatter och administrativa omkostnader. De använda variablerna ska mätas utan efter avdrag för återförsäkring.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av pun kt 1 d får min i mikapitalkravet inte underskrida 25 % och in te överskrida 45 % av företagets solvenskapitalkrav, beräknat i enlighet med kapi tel VI avsn itt 4 un deravsnitt 2 eller 3 in klusive kapitaltillägg som åläggs i enlighet med artik el 37.

Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter under en tidsperiod som löper ut senast den 31 oktober 2014 kräver att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska tillämpa de procen t satser som anges i första stycket endast på ett företags solven ska pitalkrav beräknat i enlighet med kapitel VI avsn itt 4 un deravsnitt 2.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna mini mikapitalkravet minst en gång per kvartal och rapportera resul taten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.

Om ett företags minimikapitalkrav fastslås genom något av de gränsvärden som anges i pun kt 3 ska företaget tillhandahålla till synsmyndigheten uppgifter som gör det möjligt att klart förstå skälen till detta.

5. Kommissionen ska senast den 31 ok tober 2017 till Euro paparlamentet och Europeiska försäkrings- och tjän stepensions kommittén som inrättats genom kommissionens beslut 2004/9/EG ( 1 ) överlämna en rapport om de bestämmelser och den praxis som medlemsstaterna respektive tillsyn smyndighe terna antagit enligt pun kterna 1-4.

Den rapporten ska särskilt ta upp användningen av minimi- och maximivärden i pun kt 3 och de eventuella problem som tillsyn s myndigheterna eller företagen har haft vid tillämpningen av denna artikel.

Artikel 130

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare precisera den beräkning av minimikapitalkravet som avses i artik larn a 128 och 129.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

Artikel 131

Övergångsbestämmelser för uppfyllelsen av minimikapitalkravet

Genom undantag från artiklarna 139 och 144 sk a försäkrings- och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven solvensmarginal i artik el 28 i direktiv 2002/83/EG, artik el 16a i direktiv 73/239/EEG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direk tiv 2005/68/EG av den 31 oktober 2012, men som inte innehar till räckligt medräkningsbart primärkapital för att täcka min imikapi talkravet, uppfylla kravet i artik el 128 senast den 31 oktober 2013.

Om företaget i fråga inte kan uppfylla kravet i artik el 128 inom den tidsfrist som anges i första stycket ska dess koncession åter kallas enligt de tillämpliga förfaranden som föreskrivs i nationell lagstiftning.

A v s n i t t 6

P l a c e r i n g a r

Artikel 132

Aktsamhetsprincipen

1. Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäk ringsföretagen investerar alla sina tillgångar enligt den aktsam hetsprincip som närmare redovisas i pun kterna 2, 3 och 4.

( 1 ) E UT L 3, 7.1.2004, s. 34 .

712

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/61

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beträffande hela sina portföljer av tillgångar investera endast i tillgångar och in stru ment vars risker de kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, k on trollera och rapportera, och på lämpligt sätt beakta i bedömningen sina övergripande solvensbehov, i enlighet med artik el 45.1 andra stycket a.

Alla tillgångar, och särskilt de som täcker minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet, ska investeras på ett sätt som g arante rar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för portföljen som helhet. Dessutom ska dessa tillgångars lokalisering vara sådan att deras åtkomst garanteras.

Tillgångar som innehas för att täcka försäkringstekniska avsätt ningar ska även investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till försäkrings- och återförsäkringsskuldernas art och duration. Dessa tillgångar ska investeras i alla försäkrings- och förmån sta gares bästa intresse, med hänsyn till eventuella deklarerade mål för placeringarna.

4. I fråga om andra tillgångar än de som omfattas av pun kt 3 ska andra till och med femte styckena i denna punkt tillämpas, utan att det påverkar tillämpningen av pun kt 2.

Användning av derivatinstrument ska vara möjligt så länge som de bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning.

Placeringar och tillgångar som inte får handlas på reglerade finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer.

Tillgångarna ska vara väl diversifierade på ett sådant sätt att man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag eller av ett geografiskt område samt alltför stor riskackumulering i portföljen som helhet.

Placeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att ett för säkringsföretag utsätts för överdriven riskkoncentration.

I händelse av intressekonflikter ska försäkringsföretagen, eller de enheter som förvaltar deras tillgångsportföljer, se till att placerin g arna görs i försäkrings- och förmånstagarnas bästa intresse.

3. I fråga om tillgångar som innehas med avseende på livför säkringsavtal enligt vilka försäkringstagarna står för placerin gsris ken ska andra, tredje och fjärde styckena i denna punkt tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av pun kt 2.

I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna till värdet av andelar i ett fondföretag enligt definitionen i direktiv 85/611/EEG eller till värdet av tillgångar som ingår i en intern fond som ägs av ett försäkringsföretag, vanligen uppdelad på andelar, ska de försäkringstekniska avsättningarna avseende för månerna så nära som möjligt motsvaras av dessa andelar eller, i de fall där uppdelning på andelar inte har skett, av dessa tillgångar.

I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna till ett aktieindex eller till något annat referensvärde än de som avses i andra stycket, ska de försäkringstekniska avsättningarna för sådana förmåner så nära som möjligt motsvaras antingen av de andelar som anses motsvara referensvärdet eller, om uppdel ning på andelar inte har skett, av tillgångar med tillräcklig säk er het och omsättningsbarhet vilka så nära som möjligt motsvarar de tillgångar på vilka referensvärdet är baserat.

Om de förmåner som avses i andra och tredje styckena innefattar en garanterad avkastning på placeringen eller någon annan g aran terad förmån, ska de tillgångar som innehas för att täcka motsva rande ytterligare försäkringstekniska avsättningar omfattas av pun kt 4.

Artikel 133

Placeringsfrihet

1. Medlemsstaterna får inte föreskriva att försäkrings- och åter försäkringsföretag ska investera i vissa slag av tillgångar.

2. Medlemsstaterna ska inte kräva förhandsgodkännande eller systematisk anmälningsplikt när det gäller de placeringsbeslut som fattas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller dess placeringsförvaltare.

3. Denna artikel påverkar inte medlemsstaternas krav på begränsning av de typer av tillgångar eller referensvärden som kan kopplas till försäkringsförmåner. Alla sådana bestämmelser ska tillämpas endast när placeringsrisken bärs av en försäkringstagare som är en fysisk person, och ska inte vara striktare än b estämmel serna i direktiv 85/611/EEG.

Artikel 134

Tillgångarnas lokalisering och förbud mot pantsättning av tillgångar

1. När det gäller försäkringsrisker som är belägna inom g emen skapen får medlemsstaterna inte kräva att tillgångar som innehas för att täcka de försäkringstekniska avsättningar som hänför sig till dessa risker är placerade inom gemenskapen eller i n ågon viss medlemsstat.

I fråga om fordringar enligt återförsäkringsavtal mot företag som är auktoriserade enligt detta direktiv eller har sitt huvudkontor i ett tredjeland vars solvensordning bedöms vara likvärdig enligt artikel 172 sk a medlemsstaterna inte heller kräva att tillgångar som motsvarar dessa fordringar placeras inom gemenskapen.

713

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/62

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkrings tekniska avsättningar, behålla eller införa något system med b rut toreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då åter försäkraren är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv.

Artikel 135

Genomförandeåtgärder

KAPITEL VII

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler

Artikel 136

Försäkrings- och återförsäkringsföretags konstaterande och anmälan av försämringar av de ekonomiska förhållandena

1. I syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direk tiv får kommissionen anta genomförandeåtgärder för att specifi cera kvalitativa krav inom följande områden:

a) Påvisande, mätning, övervakning, hantering och rapportering av risker i samband med placeringar i anslutning till arti k el 132.2 första stycket.

b) Påvisande, mätning, övervakning, hantering och rapportering av specifika risker i samband med derivatinstrument och sådana tillgångar som avses i artik el 132.4 andra stycket.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat rutiner för att konstatera försämringar av de ekonomiska förhållandena och för att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna när sådana försämringar inträffar.

Artikel 137

Bristande efterlevnad av kravet på försäkringstekniska avsättningar

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte följer b estäm melserna i kapitel VI avsn itt 2 får tillsyn smyndigheterna i dess hemmedlemsstat, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna om sin avsikt, förbjuda företaget att fritt för foga över sina tillgångar. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlems staten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av dessa åtgärder.

2. För att åstadkomma enhetlighet mellan sektorer och få intressena att sammanfalla hos företag som ”stuvar om” lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (orig i natorer) och intressena hos försäkrings- eller återförsäk ringsföre tag som investerar i dessa värdepapper eller instrument, ska kommissionen anta genomförandeåtgärder som fastställer kraven inom följande områden:

a) De krav som originatorerna måste uppfylla för att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska få investera i vär depapper eller instrument av denna typ som getts ut efter den 1 jan uari 2011, inklusive krav som garanterar att orig inato rerna upprätthåller ett ekonomiskt intresse netto som inte understiger 5 %.

b) Kvalitativa krav som måste uppfyllas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i dessa värdepapper eller instrument.

3. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

Artikel 138

Bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet.

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten så snart som de konstaterat att solvenskapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

2. Inom två månader från konstaterandet av den bristande efterlevnaden av solvenskapitalkravet ska det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget överlämna en realistisk åtgärdsplan till tillsynsmyndigheten för godkännande.

3. Tillsynsmyndigheten ska kräva att försäkrings- eller återför säkringsföretaget i fråga vidtar nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevdes avhjälpa denna situation, antingen genom att återupp rätta den tidigare nivån på den medräkningsbara kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet eller genom reduceringar i sin risk pro fil för att följa solvenskapitalkravet.

Om så är lämpligt, får tillsynsmyndigheten förlänga tidsfristen med tre månader.

4. Vid ett exceptionellt kursfall på finansmarknaderna får till synsmyndigheten förlänga perioden i pun kt 3 andra stycket med en lämplig period, med beaktande av alla relevanta faktorer.

714

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/63

Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att återskapa nivån på den medräk nings bara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att redu cera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

Den förlängning som nämns i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara k api talbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera risk pro filen för att följa solvenskapitalkravet, mellan det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.

5. Om särskilda omständigheter föreligger får tillsyn smyndig heten, när den bedömer att det berörda företagets finansiella ställ ning kommer att ytterligare försämras, även begränsa företagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina till gångar. Den tillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynsmyndi g heterna i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. Dessa myndigheter ska, på begäran av tillsynsmyndigheten i hem medlemsstaten, vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av dessa åtgärder.

Artikel 140

Förbud mot fritt förfogande över tillgångar som är placerade inom en medlemsstats territorium

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga i en lig het med nationell lagstiftning för att kunna förbjuda försäk rings företag att fritt förfoga över tillgångar som är belägna inom deras territorier om företagets hemmedlemsstat begär detta i de fall som anges i artiklarna 137-139 och 144.2, och hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av åtgärderna.

Artikel 141

Tillsynsmyndighetens befogenheter vid försämringar av finansiell ställning

Utan hinder av artik larna 138 och 139 sk a tillsynsmyndigheterna, om ett företags solvenssituation fortsätter att försämras, ha b efo genhet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att garantera försäkringstagarnas intressen när det rör sig om försäkringsavtal, eller förpliktelser enligt återförsäkringsavtal.

Åtgärderna ska vara proportionella och därmed återspegla graden och varaktigheten av försämringen av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets solvenssituation.

Artikel 139

Bristande efterlevnad av minimikapitalkravet.

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om de konstaterar att min imika pitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

2. Inom en månad från konstaterandet av att minimikapital kravet inte efterlevs ska det berörda försäkrings- eller återförsäk ringsföretaget till tillsynsmyndigheten för godkännande överlämna en realistisk kortfristig finansiell saneringsplan för att se till att minimikapitalkravet återigen efterlevs inom tre månader från konstaterandet, antingen genom att återupprätta medräk ningsbara egna medel på en nivå som minst motsvarar min imi kapitalkravet eller genom reduceringar i företagets riskprofil.

3. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får vidare inskränka försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Den tillsynsmyndigheten ska därvid underrätta tillsynsmyndigheterna

i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. På b egä ran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska dessa myn digheter vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av dessa åtgärder.

Artikel 142

Åtgärdsplan och finansiell saneringsplan

1. Den åtgärdsplan som avses i artikel 138.2 och den fin an siella saneringsplan som avses i artik el 139.2 sk a minst innehålla uppgifter eller bevis avseende följande:

a) Uppskattade driftskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.

b) Uppskattade intäkter och kostnader avseende direkt försäk ring samt mottagen och avgiven återförsäkring.

c) En prognos för balansräkningen.

d) Uppskattad storlek på de medel som är avsedda att täcka för säkringstekniska avsättningar samt solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav.

e) Företagets allmänna policy i fråga om återförsäkring.

2. Om tillsynsmyndigheterna krävt en åtgärdsplan enligt arti k el 138.2 eller en finansiell saneringsplan enligt artik el 139.2 i enlighet med pun kt 1 i den här artikeln ska de inte utfärda ett intyg i enlighet med artik el 39, om de an ser att försäk ringstagar nas rättigheter, eller återförsäkringsföretagets avtalsrättsliga sky l digheter, hotas.

715

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/64

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 143

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som närmare anger vilka faktorer som ska beaktas i enlighet med artik el 138.4, inklusive den maximala tidsperioden som avses i artikel 138.4 första stycket, uttryckt i antal månader, som ska vara densamma för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag.

När det är nödvändigt för att förbättra konvergensen får k ommis sionen anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera såväl åtgärdsplaner enligt artik el 138.2, finansiella san eringspla ner enligt artikel 139.2 som artik el 141, och därvid vara upp märksam på att inte förorsaka procykliska effekter.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska tillsammans med dessa myndigheter vidta alla de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades intressen och särskilt inskränka försäk ringsföreta gets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar i enlighet med artik el 140.

3. Varje beslut att återkalla en auktorisation ska ha en fullstän dig motivering och meddelas det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

KAPITEL VIII

Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster

A v s n i t t 1

E t a b l e r i n g a v f ö r s ä k r i n g s f ö r e t a g

Artikel 144

Artikel 145

Återkallelse av auktorisation

Villkor för etablering av filial

1. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får återkalla en auktorisation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäk rings företag i följande fall:

a) Det berörda företaget utnyttjar inte auktorisationen inom tolv månader, avstår uttryckligen från den eller upphör att bedriva verksamhet under längre tid än sex månader, såvida inte den berörda medlemsstaten har utfärdat bestämmelser om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör.

b) Det berörda företaget uppfyller inte längre villkoren för auktorisation.

c) Det berörda företaget åsidosätter allvarligt sina förpliktelser enligt de bestämmelser det omfattas av.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska återkalla en auk to risation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i de fall företaget har brustit i efterlevnaden av min imikapitalkra vet och tillsynsmyndigheten har funnit att den finansiella sane ringsplanen är uppenbart otillräcklig eller det berörda företaget inte har lyckats genomföra planen inom tre månader från det att den bristande efterlevnaden av minimikapitalkravet konstaterades.

2. När en auktorisation återkallas, eller upphör, ska tillsyns myndigheten i företagets hemmedlemsstat anmäla detta till till synsmyndigheterna i de övriga medlemsstaterna, och dessa myndigheter ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inleder ny verksamhet inom deras territorier.

1. Medlemsstaterna ska se till att ett försäkringsföretag som önskar etablera en filial inom en annan medlemsstats territorium underrättar hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter därom.

Ett företags stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territo rium ska betraktas som en filial, även om närvaron inte har for men av en filial utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fristående från företaget men har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en agentur.

2. Medlemsstaterna ska kräva att varje försäkringsföretag som avser att etablera en filial i en annan medlemsstats territorium till handahåller följande uppgifter när de lämnar den underrättelse som anges i pun kt 1:

a) Den medlemsstat inom vars territorium det avser att etablera filialen.

b) En verksamhetsplan som åtminstone anger filialens tilltänkta affärsverksamhet och organisationsstruktur.

c) Namn på en person som har tillräckliga befogenheter att ingå rättshandlingar som binder försäkringsföretaget i förhållande till tredje part eller, när det gäller Lloyd’s, de berörda försäk ringsgivarna och för att företräda det eller dem inför myn digheter och domstolar i värdmedlemsstaten – nedan kallad det befullmäktigade ombudet .

d) Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar kan erhållas och till vilken handlingar kan sändas, inbegripet samtliga meddelanden till det befullmäktigade ombudet.

716

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/65

Vad gäller Lloyd’s får i händelse av tvist i värdmedlemsstaten på grund av ingångna förpliktelser de försäkrade inte behandlas min dre gynnsamt än om tvisten hade förts mot företag av sedvanligt slag.

3. Om ett skadeförsäkringsföretag avser att dess filial ska för säkra risker i klass 10 i del A i b ilaga I, med undantag för frak t förares ansvar, ska det avge en försäkran om att det har blivit medlem av värdmedlemsstatens nationella byrå och nationella garantifond.

4. Om någon av de uppgifter som lämnats enligt pun kt 2 leden b, c eller d ändras ska försäkringsföretaget lämna skriftligt besked om ändringen till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och i den medlemsstat där filialen är etab lerad minst en månad innan ändringen görs, så att tillsynsmyndigheterna i hemmed lemsstaten och tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där filia len är belägen kan fullgöra sina skyldigheter enligt artik el 146.

Artikel 146

Överföring av uppgifter

1. Om tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte har anledning att ifrågasätta försäkringsföretagets företagsstyrnings system eller finansiella situation eller att det befullmäktigade ombudet uppfyller lämplighetskraven i artik el 42 i samband med den planerade verksamheten, ska de inom tre månader från mot tagandet av den underrättelse som anges i artik el 145.2 översända den erhållna informationen till värdmedlemsstatens tillsyn smyn digheter och underrätta det berörda försäkringsföretaget om detta.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska även intyga att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapitalkravet och minimi kapitalkravet, beräknade enligt artik larna 100 och 129.

2. I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten vägrar att sända den information som avses i artik el 145.2 till tillsyn s myndigheterna i värdmedlemsstaten ska skälen härför lämnas till det berörda försäkringsföretaget inom tre månader från det att all information erhållits.

En vägran eller underlåtenhet att överlämna information ska kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten.

3. Innan ett försäkringsföretags filial inleder sin verksamhet ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, i tillämpliga fall, inom två månader från det att de mottagit den underrättelse som avses i pun kt 1 underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemssta ten om de villkor som, med hänsyn till det allmänna bästa, gäller för att bedriva den verksamheten i värdmedlemsstaten. Tillsyn s myndigheten i värdmedlemsstaten ska informera det berörda för säkringsföretaget om detta.

Försäkringsföretaget får etablera filialen och inleda sin verk sam het från och med det datum då tillsynsmyndigheten i hemmed lemsstaten har mottagit ett sådant meddelande, eller ifall inget meddelande har mottagits, vid utgången av den tidsfrist som anges i första stycket.

A v s n i t t 2

F r i h e t a t t t i l l h a n d a h å l l a t j ä n s t e r f ö r f ö r s ä k r i n g s f ö r e t a g

U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 147

Förhandsanmälan till hemmedlemsstaten

Ett försäkringsföretag som första gången önskar utnyttja rätten att, inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, bedriva verksamhet i en eller flera medlemsstater ska dessförinnan anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och därvid ange vilka slag av risker eller åtaganden det avser att försäkra.

Artikel 148

Anmälan från hemmedlemsstaten

1. Inom en månad efter den anmälan som avses i artik el 147 ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten överlämna föl jande information till den eller de medlemsstater inom vilkas ter ritorier ett försäkringsföretag avser att bedriva verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster:

a) Ett intyg om att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapi talkravet och minimikapitalkravet, beräknade enligt artik larn a 100 och 129.

b) De klasser försäkringsföretaget har auktoriserats att erbjuda.

c) De slag av risker eller åtaganden som försäkringsföretaget avser att försäkra i värdmedlemsstaten.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska samtidigt un der rätta det berörda försäkringsföretaget om denna information.

2. Medlemsstater inom vars territorier ett sk adeförsäkringsfö retag avser att, med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster, för säkra risker i klass 10 i del A i b ilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, får kräva att försäkringsföretaget lämnar föl jande information:

a) Namn på och adress till den representant som avses i artik el 18.1 h.

b) En försäkran om att det har blivit medlem av den nationella byrån och den nationella garantifonden i värdmedlemsstaten.

717

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/66

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

3. I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte överlämnar i den information som avses i pun kt 1 inom den tid som fastställs i samma punkt, ska de inom samma tidsperiod meddela skälen för sin vägran till försäkringsföretaget.

En vägran eller underlåtenhet att lämna information ska kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten.

4. Försäkringsföretaget får påbörja verksamheten från och med det datum då det mottog den information som avses i pun kt 1 första stycket.

Artikel 149

Ändringar av risker eller åtaganden

Varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av de upp gifter som avses i artik el 145 ska omfattas av det förfarande som föreskrivs i artik larna 147 och 148.

U n d e r a v s n i t t 2

A n s v a r s f ö r s ä k r i n g f ö r m o t o r f o r d o n

Artikel 150

Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon

1. När ett skadeförsäkringsföretag genom ett etableringsställe i en medlemsstat försäkrar en risk som anges under försäk rings klass 10 i del A i b ilaga I och som finns i en annan medlemsstat, men som inte utgör en risk som hänför sig till fraktförares ansvar, ska värdmedlemsstaten kräva att det företaget blir medlem och deltar i finansieringen av den medlemsstatens nationella byrå och dess nationella garantifond.

2. Det finansiella bidrag som avses i pun kt 1 ska ges endast i förhållande till risker, med undantag för fraktförares ansvar, k las sificerade enligt klass 10 i del A i b ilaga I som täcks genom till handahållande av tjänster. Bidraget ska beräknas på samma basis som för skadeförsäkringsföretag som försäkrar sådana risker genom ett etableringsställe i den medlemsstaten.

Beräkningen ska göras på grundval av försäkringsföretagets pre mieinkomster från den försäkringsklassen i värdmedlemsstaten eller av det antal risker i den försäkringsklassen som försäkras i den medlemsstaten.

3. Värdmedlemsstaten får kräva att ett försäkringsföretag som tillhandahåller tjänster följer de bestämmelser i den medlemssta ten som avser försäkring av förhöjda risker, i den mån bestäm melserna gäller även för skadeförsäkringsföretag som är etablerade i den staten.

Artikel 151

Icke-diskriminering av personer som framställer anspråk

Värdmedlemsstaten ska kräva att skadeförsäkringsföretaget ser till att personer som framställer anspråk i anledning av händelser som inträffat inom dess territorium, inte kommer i en mindre för månlig ställning till följd av det förhållandet att företag som för säkrar risker klassificerade enligt försäkringsklass 10 i del A i bilaga I , med undantag för fraktförares ansvar, gör detta inom ramen för tillhandahållande av tjänster i stället för att ha ett eta bleringsställe i den staten.

Artikel 152

Representant

1. För de ändamål som anges i artik el 151 ska värdmedlems staten kräva att skadeförsäkringsföretaget utser en representant, bosatt eller etablerad inom medlemsstatens territorium, som ska inhämta alla upplysningar som behövs om försäkringsfall, och som har fullmakt att företräda företaget i förhållande till sk adeli dande som skulle kunna framställa anspråk, innefattande rätt för representanten att betala ersättningar i anledning av sådana anspråk och att företräda företaget, eller vid behov låta det före trädas, inför den medlemsstatens domstolar och myndigheter i angelägenheter som rör sådana försäkringsfall.

Representanten får också åläggas att företräda sk adeförsäkrings företaget inför tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, då det är fråga om att kontrollera om giltig ansvarsförsäkring för motor fordon föreligger.

2. Värdmedlemsstaten får inte kräva att representanten för det skadeförsäkringsföretag som utsett denne vidtar några andra åtgärder än dem som anges i pun kt 1.

3. Det förhållandet att en representant utses ska inte i sig in ne bära etablering av en sådan filial som avses i artik el 145.

4. Om försäkringsföretaget inte har utsett någon representant får medlemsstaterna godkänna att den skaderegleringsrepresen tant som har utsetts enligt artik el 4 i direktiv 2000/26/EG utför de uppgifter som åligger den representant som avses i pun kt 1 i den här artikeln.

A v s n i t t 3

B e f o g e n h e t e r f ö r t i l l s y n s m y n d i g h e t e r n a i v ä r d m e d l e m s s t a t e n

U n d e r a v s n i t t 1

F ö r s ä k r i n g

Artikel 153

Språk

Tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten får föreskriva att de upplysningar de har rätt att begära beträffande den verksamhet som försäkringsföretag bedriver inom medlemsstatens territorium ska lämnas på det officiella språket, eller de officiella språken, i den medlemsstaten.

718

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/67

Artikel 154

Förhandsanmälan och förhandsgodkännande

1. Värdmedlemsstaten får inte anta bestämmelser om krav på förhandsgodkännande eller löpande redovisning av allmänna och särskilda villkor, premietariffer eller, när det gäller livförsäkring, de tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premie tariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller av de formulär och andra handlingar som försäkringsföretaget avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.

2. Värdmedlemsstaten får endast i enstaka fall kräva att försäk ringsföretag som avser att bedriva försäkringsverksamhet inom dess territorium redovisar dess villkor och andra handlingar för att kontrollera överensstämmelsen med dess nationella lagstift ning rörande försäkringsavtal, och detta krav får inte utgöra en förutsättning för att försäkringsföretaget ska få bedriva verksamhet.

3. Värdmedlemsstaten får inte upprätthålla eller införa krav på förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna pre miehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem.

Artikel 155

Försäkringsföretag som inte följer rättsregler

1. Om tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat k onstate rar att ett försäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verk samhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företa get i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda försäk rings företaget att vidta rättelse.

2. Om försäkringsföretaget i fråga underlåter att vidta n ödvän diga åtgärder, ska tillsynsmyndigheterna i medlemsstaten i fråga underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska snarast vidta alla åtgärder som behövs för att försäkringsföretaget ska vidta rättelse.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska informera till synsmyndigheterna i värdmedlemsstaten om de åtgärder som vidtagits.

3. Om försäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som gäller i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmed lemsstaten vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga eller att inga åtgärder vidtagits i den medlemsstaten, får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha un der rättat tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtg är der som behövs för att förhindra eller sanktionera fortsatta oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare försäkringsavtal inom värdmedlems statens territorium.

Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras ter ritorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot försäkringsföretag.

4. Pun kterna 1, 2 och 3 sk a inte inverka på de berörda med lemsstaternas befogenheter att vidta lämpliga skyddsåtgärder för att förhindra eller ingripa mot oegentligheter inom deras territo rier. Dessa befogenheter ska också innebära möjlighet att förhin dra att försäkringsföretag ingår nya försäkringsavtal inom berörda medlemsstaters territorier.

5. Pun kterna 1, 2 och 3 sk a inte inverka på medlemsstaternas rätt att sanktionera överträdelser som begåtts inom deras territorier.

6. Om ett försäkringsföretag som har begått en överträdelse har ett etableringsställe eller innehar egendom i den berörda med lemsstaten får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten, i en lig het med nationell lagstiftning, tillämpa de nationella administrativa sanktioner i form av tvångsmedel mot etab lerings stället eller egendomen som är föreskrivna för överträdelsen.

7. Varje åtgärd som vidtas enligt pun kterna 2–6 och som in ne fattar begränsningar i utövandet av försäkringsverksamhet ska vara välgrundad och meddelas det berörda försäkringsföretaget.

8. Försäkringsföretag ska till tillsynsmyndigheterna i värdmed lemsstaten på deras begäran överlämna alla handlingar som begärs från dem vid tillämpning av punkterna 1–7, i den mån som även försäkringsföretag med huvudkont or i värdmedlems staten i fråga har sådana skyldigheter.

9. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om det antal och de olika typer av fall som lett till vägran enligt artik larn a 146 och 148, där åtg ärder har vidtagits enligt punk t 4 i den här artikeln.

Kommissionen ska på grundval av denna information underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén vartannat år.

Artikel 156

Marknadsföring

Försäkringsföretag med huvudkontor i medlemsstaterna får mark nadsföra sina tjänster med alla tillgängliga media i värdmedlems staten, med iakttagande av de regler för formen och innehållet i sådan marknadsföring som antagits till skydd för det allmänna bästa.

Artikel 157

Skatter på premier

1. Utan att det påverkar tillämpningen av senare harmonise ring ska alla försäkringsavtal endast omfattas av de indirekta sk at ter och skatteliknande avgifter på försäkringspremier som påförs i den medlemsstat där risken är belägen eller där åtagandet täcks.

719

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/68

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Vid tillämpningen av första stycket, ska lös egendom som finns i en byggnad som är belägen inom en viss medlemsstats territo rium, med undantag för varor under handelstransport, anses utgöra en risk som är belägen i den medlemsstaten, även om byggnaden och dess innehåll inte omfattas av samma försäkring.

När det gäller Spanien ska ett försäkringsavtal också omfattas av sådana tilläggsavgifter som i lag föreskrivs till förmån för det spanska ”Consorcio de Compensación de Seguros” för uppfyllan det av dess uppgifter i samband med ersättande för förluster som uppkommer vid extraordinära händelser i den medlemsstaten.

2. Den lag som enligt artik el 178 i det här direktivet och för ordning (EG) n r 593/2008 är tillämplig på avtalet ska inte inverka på den tillämpliga ordningen för skatter och avgifter.

3. Varje medlemsstat ska, med avseende på de försäk ringsfö retag som täcker risker eller åtaganden inom dess territorium, til lämpa egna nationella bestämmelser såvitt gäller åtgärder för att säkerställa uppbörd av sådana indirekta skatter och skatteliknande avgifter som ska betalas i enlighet med pun kt 1.

U n d e r a v s n i t t 2

Å t e r f ö r s ä k r i n g

Artikel 158

Återförsäkringsföretag som inte följer rättsreglerna

1. Om tillsynsmyndigheterna i en medlemsstat konstaterar att ett återförsäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verk samhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företa get i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda återförsäk ringsföretaget att vidta rättelse. De ska samtidigt underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om sina slutsatser.

2. Om återförsäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsreg ler som är tillämpliga på företaget i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmedlemsstaten har vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga, får tillsynsmyndigheterna

i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndighe terna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller sanktionera fortsatta oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare återförsäkringsavtal inom värdmedlemsstatens territorium.

Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras ter ritorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot återförsäkringsföretag.

3. Varje åtgärd som vidtas enligt pun kterna 1 och 2 och som innefattar sanktioner mot eller begränsningar i utövandet av åter försäkringsverksamhet ska motiveras och meddelas det berörda återförsäkringsföretaget.

A v s n i t t 4

s t a t i s t i k

Artikel 159

Statistik om gränsöverskridande verksamhet

Varje försäkringsföretag ska, uppdelat på verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsfriheten och verksamhet som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta till synsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om summan av premier, försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återför säkring och per medlemsstat, enligt följande:

a) För skadeförsäkring: per grupp av klasser enligt b ilaga V.

b) För livförsäkring: för var och en av klasserna I–IX enligt b ilaga II.

Vad gäller klass 10 i del A i b ilaga I, med undantag för frak tföra res ansvar, ska det berörda företaget också informera tillsyn smyn digheten om skadefrekvens och genomsnittliga försäkringsersättningar.

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska inom rimlig tid vidarebefordra en sammanställning av de uppgifter som avses i första och andra styckena till tillsynsmyndigheterna i varje berörd medlemsstat på deras begäran.

A v s n i t t 5

B e h a n d l i n g a v a v t a l s o m t e c k n a t s g e n o m f i l i a l e r f ö r v i l k a l i k v i d a t i o n s f ö r f a r a n d e n i n l e t t s

Artikel 160

Likvidation av försäkringsföretag

Om ett försäkringsföretag träder i likvidation ska de förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av företagets andra försäkringsavtal utan hänsyn till de försäkrades och förmånstagarnas nationalitet.

Artikel 161

Likvidation av återförsäkringsföretag

Om ett återförsäkringsföretag träder i likvidation ska de förplik telser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas an nor lunda än de förpliktelser som följer av företagets övriga återförsäkringsavtal.

720

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/69

KAPITEL IX

Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenskapen

A v s n i t t 1

S t a r t a n d e a v v e r k s a m h e t

Artikel 162

Principer för auktorisation och villkor

1. Medlemsstatern a sk a föresk riva auk torisation för företag vars huvudk ontor är beläget utan för g emenskapen och som vill bedriva sådan verk samhet som avses i artikel 2.1 första stycket.

2. E n medlemsstat får bevilja auk torisation om företaget upp fyller minst följan de villk or:

a) Det har rätt en ligt sitt eg et lan ds lag att utöva försäk ringsverksamhet.

b) Det etablerar en filial inom den medlemsstats territorium där företag et an sökt om auktorisation.

c) Det förbinder sig att på den plats där filialen är belägen upp rätta till verk samheten hän förliga räk enskaper samt att där förvara alla handlingar som hör till verksamheten.

d) Det utser en allmän represen tant som ska g odkännas av tillsynsmyndigheterna.

e) Det in nehar tillg ångar i den medlemsstat där företaget an sökt om auk torisation av en storlek som motsvarar minst hälften av den i artikel 129.1 d föreskrivna läg sta g ränsen för mini mik apitalkravet och deponerar en fjärdedel av detta tröskel värde som säkerhet.

f) Det förbinder sig att täcka solven skapitalkravet och minimi k apitalkravet en ligt k raven i artiklarna 100 och 128.

g) Det meddelar n amn och adress på de sk aderegl eringsrepre sen tanter som utses i varje medlemsstat utom i denmedlems stat där auktorisationen sök s, om de risker som ska täck as k lassificeras en ligt k lass 10 under del A i bilaga I , med undan tag för fraktförares an svar.

h) Det företer en verk samhetsplan en ligt b estämmelserna i artik el 163.

i) Det uppfyller k raven på företagsstyrning i avsn itt 2 av k apitel I V.

3. I detta kapitel avses med ”filial” varje form av stadigvarande närvaro in om en medlemsstats territorium av ett företag som avses i punkt 1, om det är auktoriserat i den medlemsstaten och bedriver försäk ringsverksamhet.

Artikel 163

Filialens verksamhetsplan

1. Den verk samhetsplan som avses i artik el 162.2 h för en filial ska in nehålla följan de:

a) Beskaffenheten av de risk er eller åtag and en som företag e t avser att täcka.

b) Grun dprinciperna för återförsäkring.

c) Sk attningar av det kommande solven skapitalkravet en ligt k apitel VI avsn itt 4 på grundval av en prog nos för balansräk ningen samt den b eräkningsmetod som an vänts för dessa sk attningar.

d) Sk attningar av det kommande min imikapitalkravet en ligt k apitel VI avsn itt 5 på grundval av en prog nos för balansräk ningen samt den b eräkningsmetod som an vänts för dessa sk attningar.

e) Företagets medräkningsbara kapitalbas och primärk apital i fråg a om solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet enligt k apitel VI avsn itten 4 och 5.

f) Uppsk attade k ostnader för uppbyggnaden av administration och övrig a n ödvändiga företag sfunktioner, medel som är avsedda att täcka dessa kostnader och, om de risker som ska täck as k lassificeras en ligt k lass 18 i del A i bilaga I , tillg äng lig a medel för tillhandahållande av assistans.

g ) Uppg ifter om företagsstyrningssystemets struk tur.

2. Utöver de krav som anges i punkt 1 ska verk samhetsplanen, beträffande de tre första räkenskapsåren, omfatta följande:

a) E n prog nos för balansräkningen.

b) Sk attningaravstorlekenpådemedelsomäravseddaatttäcka försäkringstekniska avsättn ingar, min imikapitalkrav och solven skapitalkrav.

c) För skadeförsäkring:

i) Sk attningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskost nader, särsk ilt löpan de allmän na omk ostnader och provision er.

ii) Sk attningar av premier eller bidrag och kostnader för försäk ringsfall.

d) För livförsäk ring sk a även en detaljerad prognos lämn as över in täkter och kostnader avseen de direk t försäk ring samt mot tag en och avgiven återförsäk ring.

721

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/70

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

3. När det gäller livförsäkring får medlemsstaterna kräva att försäkringsföretag ska lämna regelbunden underrättelse om de tekniska grunderna som använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar, så länge detta krav inte utgör en förutsättning för att ett livförsäkringsföretag ska få bedriva sin verksamhet.

Artikel 164

Överlåtelse av försäkringsbestånd

1. Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territo rier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till acceptföretag som är etab le rade i samma medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som avses i artik el 167 intygar att acceptföretaget, även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen, har nödvändig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artik el 100 första stycket.

2. Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territo rier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till försäkringsföretag med huvudkontor i en annan medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyn digheterna i den medlemsstaten intygar att acceptföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har nödvändiga medräk nings bara egna medel för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artik el 100 första stycket.

3. Om en medlemsstat, på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning, tillåter att filialer, som upprättats inom dess territo rium och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till en filial, som omfattas av detta kapitel och som upprättats i en annan medlemsstat, ska medlems staten säkerställa att tillsynsmyndigheterna i acceptföretagets hemmedlemsstat eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som avses i artik el 167 kan intyga följande:

a) Att acceptföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har nödvändig medräkningsbar kapitalbas för att täcka solvenskapitalkravet.

b) Att lagstiftningen i acceptföretagets hemmedlemsstat tillåter en sådan överlåtelse.

c) Att hemmedlemsstaten har medgivit överlåtelsen.

4. I de fall som avses i pun kterna 1-3 ska den medlemsstat där den överlåtande filialen är belägen godkänna överlåtelsen efter att ha inhämtat medgivande från tillsynsmyndigheterna i den med lemsstat där riskerna är belägna, eller den medlemsstat där åta gandet gjorts om riskerna inte är belägna i den medlemsstaten.

5. Tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas ska, inom tre månader efter det att de mottagit begäran, lämna sina yttranden eller medgivanden till tillsynsmyndigheterna i den överlåtande filialens hemmedlemsstat. Om de rådfrågade myn dig heterna inte lämnar något svar inom denna tid ska detta anses lik värdigt med ett tillstyrkande eller ett tyst medgivande.

6. En överlåtelse som godkänts enligt punkterna 1–5 sk a offentliggöras på det sätt som fastställts i nationell lagstiftning i den medlemsstat där riskerna är belägna eller där åtagandet gjorts.

Sådana överlåtelser ska automatiskt vara giltiga mot försäk rings tagare, försäkrade och varje annan person som har rättigheter eller skyldigheter till följd av de överlåtna avtalen.

Artikel 165

Försäkringstekniska avsättningar

Medlemsstaterna ska ålägga företagen att göra adekvata försäk ringstekniska avsättningar till täckning av försäkrings- och åter försäkringsförpliktelser inom respektive medlemsstats territorium beräknade enligt k apitel VI avsn itt 2. Medlemsstaterna ska kräva att företagen värderar tillgångar och skulder enligt i k apitel VI avsn itt 1 och fastställer sina egna medel enligt k apitel VI avsn itt 3.

Artikel 166

Solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav

1. Varje medlemsstat ska inom sitt territorium kr äva att eta blerade filialer håller ett belopp av medräkningsbar kapitalbas i form av sådana tillgångar som avses i artik el 98.3.

Solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet ska beräknas i enlighet med bestämmelserna i k apitel VI avsnitten 4 och 5.

Vid beräkning av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, för såväl skadeförsäkring som livförsäkring, ska dock hänsyn tas till endast den berörda filialens verksamhet.

2. Beloppet av det medräkningsbara primärkapital som krävs för att täcka minimikapitalkravet och tröskelvärdet för detta krav ska vara sammansatt enligt bestämmelserna i artik el 98.4.

3. Beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet får inte vara mindre än hälften av den lägsta gräns som föreskrivs i arti k el 129.1 d.

Den deposition som ska göras enligt artik el 162.2 e ska inräknas i det medräkningsbara primärkapital som ska täcka minimikapitalkravet.

4. De tillgångar som motsvarar solvenskapitalkravet ska till minst ett belopp motsvarande minimikapitalkravet finnas i den medlemsstat där verksamheten bedrivs och överskjutande till gångar inom gemenskapen.

722

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/71

Artikel 167

Förmåner för företag som är auktoriserade i mer än en medlemsstat

1. Företag som har ansökt om eller beviljats auktorisation i mer än en medlemsstat får ansöka om följande förmåner, som får medges endast gemensamt:

a) Det solvenskapitalkrav om anges i artik el 166 ska beräknas på grundval av hela den verksamhet som företaget bedriver inom gemenskapen.

b) Den deposition som krävs enligt artikel 162.2 e sk a göras endast i en av de berörda medlemsstaterna.

c) De tillgångar som motsvarar minimikapitalkravet får i en lig het med artikel 134 placeras i vilk en som helst av de med lemsstater där företaget bedriver sin verksamhet.

I de fall som avses i första stycket a ska man vid beräkningen endast beakta transaktioner som genomförts av samtliga filialer som är etablerade inom gemenskapen.

2. Ansökan om tillgång till de förmåner som anges i pun kt 1 ska göras till tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten. I ansökan ska anges den myndighet i medlemsstaten som i fram tiden ska utöva tillsyn av solvensen för den totala verksamhet som utövas av de filialer som företaget etablerat inom gemenskapen. Företagets val av myndighet ska motiveras.

Den deposition som avses i artik el 162.2 e sk a göras i den medlemsstaten.

3. Medgivande från tillsynsmyndigheterna i samtliga medlems stater som mottagit en sådan ansökan fordras för beviljande av de förmåner som anges i pun kt 1.

Dessa förmåner ska börja gälla från och med den dag då den av företaget valda tillsynsmyndigheten meddelar de övriga tillsyns myndigheterna att den kommer att kontrollera solvensen för den totala verksamhet som bedrivs av företagets filialer inom gemenskapen.

Den valda tillsynsmyndigheten ska från de övriga medlemssta terna inhämta erforderliga upplysningar om den totala solvensen för de filialer företaget etablerat inom deras territorier.

4. De enligt pun kterna 1, 2 och 3 medg ivna förmånerna ska återkallas samtidigt av samtliga berörda medlemsstater på in itia tiv av en eller flera av dessa.

Artikel 168

Redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik samt företag i svårigheter

Artik larna 34, 139.3, 140 och 141 sk a tillämpas på detta avsnitt.

Vid tillämpningen av artik larna 137–139, då ett företag befunnits berättigat till förmånerna enligt artik el 167.1, 167.2 och 167.3,

ska den tillsynsmyndighet som svarar för verifieringen av solven sen för de filialer företaget etablerat inom gemenskapen, likställas med tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där ett företag eta blerat i gemenskapen har sitt huvudkontor.

Artikel 169

Åtskillnad mellan skade- och livförsäkring

1. Filialer som avses i detta avsnitt får inte samtidigt inom samma medlemsstat bedriva liv- och skadeförsäkringsverksamhet.

2. Med avvikelse från pun kt 1 får medlemsstaterna bestämma att de filialer som avses i detta avsnitt och som vid relevant tid punkt enligt artik el 73.5 första stycket samtidigt bedrev båda verksamheterna i en medlemsstat får fortsätta med detta, förut satt att det för varje verksamhet upprättas en särskild förvaltning i enlighet med artik el 74.

3. Varje medlemsstat som med stöd av artik el 73.5 andra stycket föreskriver att försäkringsföretag etablerade inom dess ter ritorium ska upphöra att samtidigt bedriva de verksamheter inom vilka de var verksamma vid den relevanta tidpunkt som avses i artik el 73.5 första stycket ska ställa detta krav även på filialer som avses i detta avsnitt och som är etablerade inom dess territorium och samtidigt bedriver båda verksamheterna där.

Medlemsstaterna får föreskriva att de filialer som avses i detta avsnitt och vars huvudkontor samtidigt bedriver bå da verksam heterna, och som vid de tidpunkter som anges i artik el 73.5 för sta stycket i en medlemsstat enbart bedrev livförsäkringsverksamhet, får fortsätta med sin verksamhet där. Om företaget önskar bedriva skadeförsäkringsverksamhet inom samma territorium, får det bedriva livförsäkringsverksamhet endast genom ett dotterföretag.

Artikel 170

Återkallelse av auktorisation för företag som är auktoriserade i mer än en medlemsstat

Om den i artik el 167.2 n ämnda myndigheten återkallar en auk torisation, ska den anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i de övriga medlemsstater där företaget bedriver verksamhet, varpå dessa ska vidta behövliga åtgärder.

Om skälet till återkallelsen är att solvensen är otillräcklig i förhål lande till vad som föreskrivits av de medlemsstater som beviljat en ansökan enligt artik el 167, ska även de medlemsstater som b evil jat sådana ansökningar återkalla sina auktorisationer.

723

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/72

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 171

Artikel 174

Avtal med tredjeländer

Principer och villkor för utövande av

återförsäkringsverksamhet

Gemenskapen får genom avtal som med stöd av fördraget träffas med ett eller flera tredjeländer, och på villkor om reciprocitet, medge tillämpning av bestämmelser som avviker från b estämmel serna i detta avsnitt, för att garantera ett tillfredsställande skydd för försäkringstagare och försäkrade i medlemsstaterna.

A v s n i t t 2

Å t e r f ö r s ä k r i n g

Artikel 172

Likvärdighet

1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som speci ficerar kriterierna för att bestämma om den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är lik vär dig med den som fastställs genom avdeln ing I.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

2. Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfa rande som avses i artik el 301.2 och med beaktande av de k rite rier som antagits i enlighet med pun kt 1 anta beslut om huruvida den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäk ringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i samma tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdeln ing I.

Dessa beslut ska ses över regelbundet.

3. Om solvensordningen i ett tredjeland enlig t punkt 2 har bedömts vara likvärdig med den i detta direktiv ska återförsäk ringsavtal som ingås med företag med huvudkontor i detta tred jeland behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal med företag som är auktoriserade enligt detta direktiv.

Artikel 173

Förbud mot pantsättning av tillgångar

En medlemsstat ska inte på återförsäkringsföretag hemmahörande i tredjeland som inleder eller redan bedriver återförsäk ringsverk samhet inom dess territorium tillämpa bestämmelser som leder till att dessa behandlas gynnsammare än återförsäkringsföretag med huvudkontor i den medlemsstaten.

Artikel 175

Avtal med tredjeländer

1. Kommissionen får lägga fram förslag till rådet beträffande förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om meto derna för att utöva extra tillsyn över följande:

a) Återförsäkringsföretag från tredjeländer, som bedriver åter försäkringsverksamhet inom gemenskapen.

b) Återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen, som bedriver återförsäkringsverksamhet inom ett tredjelands territorium.

2. De avtal som avses i pun kt 1 ska särskilt syfta till att på vill kor av likvärdighet i stabilitetsregleringen säkerställa effektivt marknadstillträde inom varje avtalsparts territorium och innehålla föreskrifter om ömsesidigt erkännande av tillsynsregler och praxis på återförsäkringsområdet. De ska också syfta till att säkerställa följande:

a) Att tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäk ringsfö retag med huvudkontor inom gemenskapen som bedriver verksamhet inom de berörda tredjeländernas territorier.

b) Att tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan erhålla de upplys ningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier som bedriver verk samhet inom gemenskapen.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördrag et ska kommissionen med bistånd av E urope iska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resulta ten av de förhandlingar som avses i punk t 1 i den här artikeln och den situation som dessa ger upphov till.

KAPITEL X

Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av innehav

Artikel 176

Information från medlemsstaterna till kommissionen

Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkringstekniska avsättningar, behålla eller införa något system med bru ttoreser ver som kräver att tillgångar pantsätts för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland vars solven s ordning i enlighet med artikel 172 b edöms vara likvärdig med den som fastställs genom detta direktiv.

Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska underrätta k ommissio nen och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller.

Underrättelsen ska också innehålla en uppgift om den berörda företagsgruppens struktur.

724

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/73

När ett företag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, för värvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i gemenskapen så att detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterföretag till tredjelan ds företaget ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten under rätta kommissionen och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om detta.

Artikel 177

Behandling i tredjeland av försäkrings- och återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen

1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla svå righeter av allmän natur som deras försäkrings- eller återförsäk ringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland.

2. Kommissionen ska periodvis överlämna en rapport till rådet om behandlingen i tredjeland av försäkrings- och återförsäk rings företag som auktoriserats i gemenskapen med avseende på följande:

a) Etablering i tredjeland av försäkrings- eller återförsäk ringsfö retag som är auktoriserade i gemenskapen.

b) Förvärv av innehav i försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.

c) Fortsatt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet i sådana etablerade företag.

A v s n i t t 2

O b l i g a t o r i s k f ö r s ä k r i n g

Artikel 179

Anknutna skyldigheter

1. Skadeförsäkringsföretagen får erbjuda och meddela ob liga torisk försäkring på de villkor som anges i denna artikel.

2. När en medlemsstat föreskriver skyldighet att teckna försäk ring, ska ett försäkringsavtal anses uppfylla en sådan skyldighet endast om det följer de särskilda bestämmelser som gäller för sådan försäkring i den medlemsstaten.

3. Om en medlemsstat föreskriver obligatorisk försäkring och det krävs att försäkringsföretaget ska anmäla till tillsyn smyndig heterna att försäkringsskyddet upphört, får detta upphörande göras gällande gentemot skadelidande tredje man endast under de förutsättningar som fastställts av denna medlemsstat.

4. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om de ris ker för vilka försäkring är obligatorisk enligt medlemsstatens lag stiftning, och därvid ange följande:

a) De särskilda föreskrifter som gäller för sådan försäkring.

d) Tillhandahållande över nationsgränserna av försäkrings- och återförsäkringstjänster från gemenskapen till tredjeland.

Kommissionen ska till rådet överlämna rapporterna jämte lämp liga förslag eller rekommendationer.

AVDE LNING II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING

KAPITEL I

b) De uppgifter som ska anges i ett det intyg som ett sk adeför säkringsföretag är skyldigt att utfärda till en försäkrad, i fall där denna medlemsstat fordrar bevis om att skyldigheten att teckna försäkring har uppfyllts.

En medlemsstat får kräva att bland de uppgifter som avses i första stycket b ska finnas en förklaring av försäkringsföretaget att för säkringsavtalet är i överensstämmelse med de särskilda bestäm melser som gäller för sådan försäkring.

Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offen tlig göra de uppgifter som avses i första stycket b.

Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring

A v s n i t t 1

T i l l ä m p l i g l a g

Artikel 178

Tillämplig lag

Varje medlemsstat som inte omfattas av tillämpningen av förord ning (EG) n r 593/2008 ska tillämpa bestämmelserna i den förord ningen för att fastställa vilken lag som ska vara tillämplig på försäkringsavtal som omfattas av artik el 7 i den förordningen.

A v s n i t t 3

D e t a l l m ä n n a b ä s t a

Artikel 180

Det allmänna bästa

Den medlemsstat där en risk är belägen eller medlemsstaten för åtagandet får inte hindra en försäkringstagare från att teckna ett avtal med ett försäkringsföretag som auktoriserats på de villkor som anges i artik el 14 om ingåendet av detta avtal inte strider mot bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstat där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet.

725

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/74

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

A v s n i t t 4

A v s n i t t 5

F ö r s ä k r i n g s v i l l k o r o c h p r e m i e t a r i f f e r

I n f o r m a t i o n t i l l f ö r s ä k r i n g s t a g a r n a

U n d e r a v s n i t t 1

Artikel 181

S k a d e f ö r s ä k r i n g

Skadeförsäkring

Artikel 183

Allmän information till försäkringstagare

1. Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande eller löpande anmälan av allmänna och särskilda avtalsvillkor, premie tariffer eller formulär och andra tryckta handlingar som ett för säkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.

Medlemsstaterna får kräva att sådana avtalsvillkor och andra dokument företes vid enstaka tillfällen endast i syfte att k ontrol lera att nationella bestämmelser om försäkringsavtal följs. Sådana krav får inte vara en förutsättning för att företag ska få bedriva verksamhet.

2. En medlemsstat som föreskriver obligatorisk försäkring får kräva att försäkringsföretag ska överlämna de allmänna och sär skilda villkoren för sådan försäkring till sin tillsynsmyndighet innan de får spridas.

3. Medlemsstaterna får inte upprätthålla eller införa krav på förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna pre miehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem.

Artikel 182

Livförsäkring

Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller regelbundna underrättelser om allmänna och särskilda försäk ringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premietariffer och försäkringsteknis ka avsätt ningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som ett liv försäkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.

Hemmedlemsstaten får dock, uteslutande i syfte att kontrollera efterlevnaden av nationella bestämmelser rörande försäk ringsma tematiska principer, kräva regelmässig underrättelse om de tek niska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar. Dessa krav får inte vara en för utsättning för att ett försäkringsföretag ska få bedriva verksamhet.

1. Innan ett skadeförsäkringsavtal ingås ska sk adeförsäkrings företaget informera försäkringstagaren om följande:

a) Vilken lag som ska tillämpas på avtalet, om parterna inte har fritt val.

b) Att parterna fritt kan välja vilken lag som ska tillämpas, och vilken lag försäkringsgivaren föreslår.

Försäkringsföretaget ska också informera varje försäkringstagare om på vilket sätt försäkringstagarnas klagomål beträffande avta len handläggs och även, i förekommande fall, vilket särskilt organ som handhar sådana klagomål, utan att detta inskränker försäk ringstagarens rätt att vidta rättsliga åtgärder.

2. De förpliktelser som avses i pun kt 1 ska gälla endast om för säkringstagaren är en fysisk person.

3. Närmare bestämmelser för genomförandet av pun kterna 1 och 2 sk a fastställas av den medlemsstat där risken är belägen.

Artikel 184

Ytterligare information beträffande skadeförsäkring som erbjuds med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster

1. När en skadeförsäkring erbjuds med stöd av etab leringsfri heten eller friheten att tillhandahålla tjänster ska försäk ringstaga ren, innan något åtagande görs, underrättas om i vilken medlemsstat huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, filialen med vilken avtalet ska ingås är belägen.

Varje handling som lämnas ut till försäkringstagaren ska innehålla den information som avses i första stycket.

Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på stora risker.

2. I avtalet eller andra handlingar som ger försäkringsskydd, samt i försäkringsansökningen, i den mån den är bindande för sökanden, ska finnas uppgift om adressen till huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, till den filial till skadeförsäkringsföretaget som ger skyddet.

726

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/75

Medlemsstaterna får kräva att namn på och adress till den repre sentant för skadeförsäkringsföretaget som avses i artik el 148.2 a även ska anges i de handlingar som avses i första stycket i denna punkt.

U n d e r a v s n i t t 2

L i v f ö r s ä k r i n g

Artikel 185

Information till försäkringstagare

1. Innan ett livförsäkringsavtal ingås ska minst den informa tion som anges i pun kterna 2-4 lämnas till försäkringstagaren.

2. Följande uppgifter om livförsäkringsföretaget ska meddelas:

a) Företagets namn och företagsform.

b) Medlemsstat i vilken huvudkontoret och, i tillämpliga fall, den filial där avtalet ingås, är beläget.

c) Huvudkontorets adress och i tillämplig a fall adressen till den filial som ingår avtalet.

d) En konkret hänvisning till den i artik el 51 nämnda läg esrap porten om solvens och finansiell ställning, som gör denna information lättillgänglig för försäkringstagaren.

3. Följande uppgifter om åtagandet ska meddelas:

a) Definition av förmåner och optioner.

b) Avtalets löptid.

c) Hur avtalet kan avbrytas.

d) Hur premier ska betalas och premieperioder.

e) Hur återbäring beräknas och fördelas.

f) Angivande av återköpsvärde, fribrevsvärde och i vilk en omfattning dessa är garanterade.

g) Uppgifter om premier för varje förmån, såväl huvudförmå ner som, i tillämpliga fall, tilläggsförmåner.

h) I fråga om fondförsäkringsavtal uppgifter om de andelar till vilka förmånerna är knutna.

i) Uppgift om vilka slags tillgångar som fondförsäkringsavtal är baserade på.

j) Sättet för utövandet av uppsägningsrätten.

k) Allmän information om de skatteregler som gäller för ak tu ell försäkringstyp.

l) Sättet för handläggning av klagomål på försäkringsavtal från försäkringstagare, försäkrade eller förmånstagare och, i före kommande fall, förekomsten av ett särskilt organ som han d lägger sådana klagomål utan inskränkning av rätten att vidta rättsliga åtgärder.

m) Vilken lag som ska tillämpas på avtalet om parterna inte har fritt val eller, om parterna har frihet att välja vilken lag som ska tillämpas, den lag livförsäkringsföretaget föreslår.

4. Dessutom ska särskild information tillhandahållas så att för säkringstagaren verkligen förstår de risker som avtalet innebär och som denne därmed tar.

5. Försäkringstagaren ska under hela avtalstiden hållas infor merad om ändringar i fråga om följande information:

a) Allmänna och särskilda försäkringsvillkor.

b) Livförsäkringsföretagets namn och företagsform eller huvud kontorets adress och, i tillämpliga fall, adressen till den filial som ingått avtalet.

c) Alla uppgifter som är upptagna i pun kt 3 d–j vid ändring av försäkringsvillkoren eller den lagstiftning som gäller för avtalet.

d) Årligen uppgift om återbäringssituationen.

Om försäkringsgivaren i samband med ett erbjudande om eller tecknandet av ett livförsäkringsavtal presenterar siffror avseende storleken på potentiella betalningar som överstiger de k ontraktu ella betalningarna, ska försäkringsgivaren ge försäkringstagaren ett exempel på en beräkning i vilken det potentiella slutliga ersätt ningsbeloppet beräknas utifrån premieinbetalningarna vid tre olika räntesatser. Detta ska inte gälla för terminsförsäkringar och terminskontrakt. Försäkringsgivaren ska informera försäk ringsta garen på ett tydligt och lättbegripligt sätt om att b eräkningsexem plet endast är en beräkningsmodell som grundar sig på teoretiska antaganden, och att försäkringstagaren inte kan ställa några avtals grundade anspråk utifrån beräkningsexemplet.

När det gäller försäkringar med rätt till andel i överskott ska för säkringsgivaren årligen skriftligt informera försäkringstagaren om läget för försäkringstagarens fordringar, inklusive rätten till andel i överskottet. Dessutom ska försäkringsgivaren, när denne har presenterat siffror över den potentiella framtida utvecklingen för rätten till andel i överskott, informera försäkringstagaren om sk ill nader mellan den faktiska utvecklingen och de ursprungliga uppgifterna.

6. Den information som avses i pun kterna 2-5 ska vara klart och tydligt formulerad och avfattad på ett officiellt språk i den medlemsstat där åtagandet gjorts.

Informationen får dock lämnas på ett annat språk om försäk rings tagaren begär det och medlemsstatens lagstiftning tillåter det eller om försäkringstagaren har frihet att välja tillämplig lag.

727

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/76

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

7. Den medlemsstat i vilken åtagandet gjorts får kräva att liv försäkringsföretagen ska lämna information utöver den som för tecknas i pun kterna 2-5 endast om det är nödvändigt för att försäkringstagaren rätt ska förstå de väsentliga delarna av åtagandet.

8. Närmare regler för genomförandet av punkterna 1–7 sk a fastställas av den medlemsstat där åtagandet har gjorts.

Artikel 186

Uppsägningstid

Artikel 188

Upphävande av monopol

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säk er ställa att de etableringsmonopol inom vissa klasser som beviljats organ etablerade inom deras territorier och som avses i artik el 8 upphävs.

Artikel 189

Deltagande i nationella garantisystem

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att försäkringstagare som ingår individuella livförsäkringsavtal ska kunna säga upp avtalen inom en tid av mellan 14 och 30 dag ar från den dag de in forme rades om ingåendet av avtalen.

Försäkringstagarnas uppsägning ska innebära att de befrias från alla framtida förpliktelser som följer av avtalet.

Andra rättsverkningar av och förutsättningar för uppsägning ska bestämmas genom den lag som ska tillämpas på avtalet, i syn ner het såvitt avser det sätt på vilket försäkringstagaren ska in forme ras om att avtal har ingåtts.

2. Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa punk t 1 i följan de fall:

a) Om ett avtal har en giltighetstid om sex månader eller mindre.

b) I fall då försäkringstagaren, på grund av sin ställning eller på grund av de omständigheter under vilka avtalet ingåtts inte är i behov av särskilt skydd.

Om medlemsstaterna utnyttjar den valmöjlighet som avses i för sta stycket ska de i sin lagstiftning särskilt ange detta förhållande.

KAPITEL II

Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 187

Försäkringsvillkor

Till allmänna och särskilda försäkringsvillkor ska inte räknas vill kor som, i ett enskilt fall, är betingade av särskilda omstän dighe ter som hänför sig till den risk som ska försäkras.

Värdmedlemsstaterna får föreskriva att skadeförsäkringsföretag på samma sätt som skadeförsäkringsföretag som fått tillstånd inom deras territorier ska ansluta sig till och delta i varje garantisystem som är avsett att säkerställa utbetalning av försäkringsersättning till försäkringstagare och skadelidande tredje man.

A v s n i t t 2

K o a s s u r a n s i n o m g e m e n s k a p e n

Artikel 190

Koassuransverksamhet inom gemenskapen

1. Detta avsnitt ska tillämpas på koassuransverksamhet inom gemenskapen, vilken utgörs av den koassuransverksamhet som avser en eller flera av de risker som klassificerats enligt klasserna 3–16 i del A i b ilaga I och som uppfyller följande villkor:

a) Risken är en stor risk.

b) Risken täcks genom ett enda avtal med en samlad premie och för samma termin av två eller flera försäkringsgivare, som var och en ansvarar för sin del som ”koassuradörer” och av vilka en ska vara ledande försäkringsföretag.

c) Risken finns inom gemenskapen.

d) För att kunna täcka risken behandlas det ledande försäkring s företaget som om det vore det försäkringsföretag som täcker hela risken.

e) Minst en av koassuradörerna deltar i avtalet genom etthuvud kontor eller en filial etablerad i en annan medlemsstat än den där det ledande försäkringsföretaget är etablerat.

f) Det ledande försäkringsföretaget åtar sig till fullo den roll som tillkommer det enligt gällande praxis för koassurans verksamhet och särskilt fastställer försäkringsvillkor och tariffer.

2. Artiklarna 147–152 sk a endast tillämpas på det ledande försäkringsföretaget.

728

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/77

3. Koassuransverksamhet som inte uppfyller villkoren i punkt 1 sk a omfattas av bestämmelserna i detta direktiv med undantag av det här avsnittet.

Artikel 191

Deltagande i koassurans inom gemenskapen

Försäkringsföretagens rätt att delta i koassuransverksamhet inom gemenskapen får inte villkoras av andra bestämmelser än de som föreskrivs i detta avsnitt.

Artikel 196

Samarbete under genomförandet

Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska i nära samarbete följa upp de svårigheter som kan uppkomma vid genomförandet av detta avsnitt.

Inom ramen för detta samarbete ska de särskilt uppmärksamma sådan tillämpning som tyder på att det ledande försäkringsföre taget inte fullgör sitt åtagande enligt gällande praxis inom k oas suranssektorn eller att täckningen av föreliggande risker uppenbart inte kräver deltagande av två eller flera assuradörer.

A v s n i t t 3

Artikel 192

A s s i s t a n s

Försäkringstekniska avsättningar

Artikel 197

Verksamhet liknande reseförsäkring

Storleken på de försäkringstekniska avsättningarna ska bestäm mas av de olika koassuradörerna enligt de regler som gäller i deras hemmedlemsstat eller, om sådana regler saknas, enligt gällande praxis i den medlemsstaten.

De försäkringstekniska avsättningarna ska dock vara minst lika stora som de som fastställts av den ledande assuradören enligt de regler som gäller i dennes hemmedlemsstat.

Artikel 193

Statistik

Hemmedlemsstaterna ska se till att koassuradörerna för statistik som visar omfattningen av den koassuransverksamhet inom gemenskapen som de deltar i, med angivande av vilka medlems stater som omfattas.

Artikel 194

Behandling av koassuransavtal vid likvidationsförfaranden

Om ett försäkringsföretag träder i likvidation, ska de åtaganden som följer av koassuransavtal inom gemenskapen infrias på samma sätt som de åtaganden som hänför sig till försäk ringsfö retagets övriga försäkringsavtal, oavsett försäkringstagarens eller förmånstagarnas nationalitet.

Artikel 195

Informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter

Vid genomförandet av detta avsnitt ska medlemsstaternas tillsyn s myndigheter, inom ramen för det samarbete som avses i avdel n ing I k apitel IV avsn itt 5, utbyta all information som erfordras.

Medlemsstaterna får föreskriva att tillhandahållande av räddn ings tjänster till personer som råkat i svårigheter under andra omstän digheter än de som nämns i artikel 2.2 sk a omfattas av detta direktiv.

Om en medlemsstat föreskriver detta, ska den behandla sådan verksamhet som om den ingick i klass 18 i del A i bilaga I.

Andra stycket ska inte på något sätt påverka möjligheterna till sådan klassificering som anges i b ilaga I när det gäller verksamhet som uppenbart ingår i andra klasser.

A v s n i t t 4

R ä t t s s k y d d s f ö r s ä k r i n g

Artikel 198

Tillämpningsområde för detta avsnitt

1. Detta avsnitt ska tillämpas på rättsskyddsförsäkring som avses i klass 17 i bilaga I del A, genom vilken ett försäk ringsföre tag åtar sig att, mot betalning av premie, bära kostnaderna för rät tsliga förfaranden och tillhandahålla andra tjänster som har direkt anknytning till vad en sådan försäkring omfattar, främst i följande syften:

a) Att tillförsäkra ersättning för den förlust eller skada som den försäkrade åsamkats antingen genom uppgörelse som skett utanför domstol, eller genom civilrättsligt eller straffrättsligt förfarande.

b) Att försvara eller företräda den försäkrade vid civilrättsliga, straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga förfaranden eller vid andra liknande förfaranden eller i an ledning av att ersätt ningskrav har riktats mot denna person.

2. Detta avsnitt ska inte gälla något av följande:

a) Rättsskyddsförsäkring avseende tvister eller risker som här rör från eller har samband med användning av havsgående fartyg.

729

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/78

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

b) Åtgärder som ett försäkringsföretag, inom ramen för an svars försäkring, vidtar för att försvara eller företräda den försäk rade i en undersökning eller en förhandling, om åtgärderna samtidigt utövas för tillvaratagande av detta försäk ringsföre tags egna intressen inom ramen för sådan försäkring.

c) Om en medlemsstat bestämmer detta, rättsskyddsförsäkring meddelad av en assistansförsäkringsgivare som uppfyller föl jande villkor:

i) Verksamheten utövas i en annan medlemsstat än den där den försäkrade har sin stadigvarande bostad.

Försäkringsföretag med blandad verksamhet ska se till att ingen anställd som har befattning med handläggningen av skadeären den eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning sam tidigt utövar liknande verksamhet inom en annan klass som ingår i företagets verksamhet.

3. Försäkringsföretaget ska anförtro handläggningen av ska deärenden avseende rättsskyddsförsäkring till ett företag som är en särskild juridisk person. Detta företag ska anges i ett sådant sär skilt försäkringsavtal eller i en sådan separat del av ett avtal som avses i artik el 199.

Om det företag som är en särskild juridisk person har anknytning till ett försäkringsföretag som är verksamt inom en eller flera av

ii) Verksamheten utgör del av ett avtal som täcker uteslu de andra klasser som anges i b ilaga I del A, får de anställda som

tande assistans för personer som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse utanför hemorten eller den stadigvarande bostaden.

I det fall som avses i första stycket c ska det i avtalet tydligt anges att skyddet i fråga är begränsat till sådana omständigheter som anges i det ledet och är underordnat i förhållande till assistansen.

Artikel 199

Separata avtal

Rättsskyddsförsäkring ska antingen meddelas genom ett avtal som är skilt från det som upprättas för andra klasser, eller tas upp som en separat del av ett försäkringsbrev med särskilt angivande av rättsskyddets omfattning samt, om medlemsstaten så begär, det motsvarande premiebeloppet.

Artikel 200

handlägger skadeärenden eller bistår med juridisk rådgivning i samband med sådan handläggning i det företag som är en särskild juridisk person inte samtidigt utöva samma eller liknande uppg if ter i det andra försäkringsföretaget. Medlemsstaterna får före skriva samma krav för medlemmarna i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganen.

4. Avtalet ska innehålla en bestämmelse om att de försäkrade har rätt att, från den tidpunkt då de kan rikta anspråk mot för säkringsgivaren, fritt utse advokat eller, i den utsträckning det medges i nationell lag, någon annan person med de k valifikatio ner som behövs för att tillvarata de försäkrades intressen.

Artikel 201

Fritt val av advokat

1. I varje avtal om rättsskyddsförsäkring ska följande uttryck ligen anges:

Handläggning av skadeärenden

1. Hemmedlemsstaten ska säkerställa att försäkringsföretag i enlighet med det alternativ som medlemsstaten valt eller efter eget val, om medlemsstaten samtycker till detta, antar minst en av de metoder för handläggning av skadeärenden som anges i punk tern a 2, 3 och 4.

Oavsett vilken lösning som väljs ska de rättsskyddsförsäkrades intressen anses likvärdigt tillvaratagna enligt detta avsnitt.

2. Försäkringsföretag ska se till att ingen anställd som har befattning med handläggningen av skadeärenden inom rätts skyddsförsäkring eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning samtidigt utövar liknande verksamhet inom ett annat företag som är knutet till det första försäkringsföretaget finansiellt, kommersiellt eller administrativt och som omfattar en eller flera av de andra klasser som anges i b ilaga I.

a) Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller någon annan person som har kvalifikationer enligt nationell lag att försvara eller företräda dem eller i övrig t tillvarata deras intressen vid undersökningar eller förhandlingar.

b) Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller, om de föredrar det och i den utsträckning det medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikationer som behövs för att tillvarata deras intressen närhelst en intressekonflikt uppstår.

2. I detta avsnitt avses med ”advokat” en person som har rätt att utöva sin yrkesverksamhet under en av de benämningar som anges i rådets direktiv 77/249/E EG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster ( 1 ).

( 1 ) E GT L 78, 26.3.1977, s. 17 .

730

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/79

SV

Artikel 202

A v s n i t t 5

Undantag från det fria valet av advokat

S j u k f ö r s ä k r i n g

1. Medlemsstaterna får medge undantag från artik el 201.1 för rättsskyddsförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Försäkringen är begränsad till de försäkringsfall som upp kommer genom användning av vägfordon inom den berörda medlemsstatens territorium.

b) Försäkringen är förenad med ett avtal om erbjudande av assistans vid olyckshändelse eller skadefall där ett vägfordon är inblandat.

c) Varken rättsskyddsförsäkringsföretaget eller assistan sförsäk ringsgivaren meddelar någon form av ansvarsförsäkring.

d) Sådana åtgärder har vidtagits att helt oberoende advokater bistår och företräder vardera parten i en tvist, när parterna är rättsskyddsförsäkrade hos samma försäkringsföretag.

2. Ett undantag som medgivits enligt pun kt 1 ska inte inverka på tillämpningen av artik el 200.

Artikel 206

Sjukförsäkring som alternativ till skydd genom socialförsäkringssystemet

1. Medlemsstater, i vilka avtal om försäkring mot riskerna enligt klass 2 i b ilaga I del A helt eller delvis kan ersätta det skydd vid sjukdom som ges genom det lagstadgade socialförsäk ringssys temet, får föreskriva följande:

a) Att sådana avtal ska följa de särskilda rättsregler som denna medlemsstat har antagit för denna försäkringsklass till skydd för det allmänna bästa.

b) Att de allmänna och särskilda villkoren för denna försäkring meddelas till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten innan de börjar tillämpas.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att det sjukförsäkringssystem som avses i pun kt 1 tekniskt sett ska fungera på liknande sätt som en livförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

Artikel 203

Skiljeförfarande

Medlemsstaterna ska besluta om skiljeförfarande eller andra för faranden som ger motsvarande garantier om objektivitet för att lösa tvister mellan den som meddelat rättsskyddsförsäkring och den försäkrade, utan att den rätt till överklagande hos rättsliga instanser som kan finnas enligt nationell lag påverkas.

I försäkringsavtalet ska det föreskrivas att den försäkrade har rätt att använda sig av sådana förfaranden.

a) Premierna som ska betalas beräknas på grundval av tabeller över sjukdomsfall och andra statistiska uppgifter som är rele vanta för den medlemsstat där risken är belägen i enlighet med de matematiska metoder som används inom försäkringsverksamhet.

b) En reserv upprättas för stigande levnadsålder.

c) Försäkringsgivaren får upphäva avtalet endast inom en bestämd tidsperiod som fastställs av den medlemsstat där ris ken är belägen.

Artikel 204

Intressekonflikter

När en intressekonflikt uppstår eller oenighet råder angående tvis tens lösning, ska rättsskyddsförsäkringsgivaren eller, där det är lämpligt, skaderegleringsorganet, underrätta den försäkrade om de rättigheter som anges i artik el 201.1 och den möjlighet han har att använda sig av ett sådant förfarande som avses i artik el 203.

Artikel 205

Upphävande av krav på specialisering för rättsskyddsförsäkring

Medlemsstaterna ska upphäva alla bestämmelser som innebär för bud för ett försäkringsföretag att samtidigt inom respektive med lemsstats territorium bedriva verksamhet avseende rättsskyddsförsäkring och andra klasser.

d) Avtalet innehåller bestämmelser om att premierna kan ökas och ersättningarna minskas, även för gällande avtal.

e) Avtalet innehåller bestämmelser om att försäkringstagarna får byta sina befintliga avtal mot ett avtal som överen sstäm mer med pun kt 1 och som erbjuds av samma försäk ringsfö retag eller samma filial samt tar hänsyn till de rättigheter de förvärvat.

I det fall som avses i första stycket e ska hänsyn tas till reserven för stigande levnadsålder, och ny läkarundersökning får endast krävas om ersättningsnivån ska höjas.

Tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten ska offent liggöra de tabeller över sjukdomsfall och andra relevanta uppg if ter som avses i första stycket a samt överlämna dem till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten.

731

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/80

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Premierna ska, på välgrundade försäkringsmatematiska an tagan den, vara tillräckliga för att försäkringsföretagen ska kunna upp fylla samtliga sina förpliktelser med hänsyn till samtliga aspekter beträffande deras finansiella situation. Hemmedlemsstaten ska föreskriva att de tekniska grunderna för premieberäkningen ska överlämnas till dess tillsynsmyndigheter innan produkten släpps ut på marknaden.

Tredje och fjärde styckena ska även gälla vid ändringar av b efint liga avtal.

A v s n i t t 6

A r b e t s s k a d e f ö r s ä k r i n g

Artikel 207

Obligatorisk arbetsskadeförsäkring

Medlemsstaterna får föreskriva att varje försäkringsföretag som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskadeförsäkring inom deras territorier ska följa de särskilda bestämmelser som finns för detta slag av försäkring i deras nationella lagstiftning, med undantag av bestämmelser om den finansiella tillsynen för vilken hemmed lemsstaten ska vara ensamt ansvarig.

KAPITEL III

Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring

Artikel 208

Förbud mot tvångsavstående från del av försäkringsverksamhet

Medlemsstaterna får inte föreskriva att livförsäkringsföretag ska avstå från någon del av sin försäkringsverksamhet enligt arti k el 2.3 till en eller flera organisationer som anges i nationell lag.

Artikel 209

Premie för nya försäkringar

Premier för nya försäkringar ska utifrån rimliga försäk ringsmate matiska antaganden vara tillräckliga för att livförsäkringsföreta gen ska kunna uppfylla alla sina åtaganden och i syn nerhet för att kunna göra adekvata försäkringstekniska avsättningar.

Vid denna bedömning får hänsyn tas till alla aspekter av ett för säkringsföretags ekonomiska situation, men andra medel än pre mier och därav härrörande avkastning får inte systematiskt och permanent utnyttjas på ett sådant sätt att det på lång sikt kan äventyra företagets soliditet.

KAPITEL IV

Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring

Artikel 210

Finansiell återförsäkring

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför säkringsföretag, som ingår avtal om finansiell återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan återförsäkring, på ett tillfreds ställande sätt kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera risker som uppstår genom sådana avtal eller verksamheter.

2. I syfte att säkerställa att en harmoniserad behandling av finansiell återförsäkringsverksamhet genomförs får kommissio nen anta genomförandeåtgärder för att närmare specificera bestämmelserna i pun kt 1 i fråga om övervakning, hantering och kontroll av risker till följd av finansiell återförsäkringsverksamhet.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

3. I pun kterna 1 och 2 avses med fin ansiell återförsäkring en återförsäkring som innebär att den explicita maximala potentiella förlust, uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken, som uppstår genom överföring av en teckningsrisk och en tids risk som båda är betydande, överstiger premien för avtalets livs längd med ett begränsat men betydande belopp, samtidigt som åtminstone ett av följande förhållanden föreligger:

a) Betydande hänsyn tas uttryckligen till pengars tidsvärde.

b) Avtalsbestämmelser föreligger för att utjämna skillnaden i ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för att uppnå den åsyftade risköverföringen.

Artikel 211

Specialföretag

1. Medlemsstaterna ska tillåta specialföretag att etablera sig inom deras territorier, förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt förhandsgodkännande.

2. I syfte att säkerställa en harmoniserad behandling av speci alföretag ska kommissionen anta genomförandeåtgärder för att fastställa följande:

a) Auktorisationens omfattning.

b) Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal.

732

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/81

c) De lämplighetskrav som avses i artik el 42 för specialföreta gets ledningspersonal.

d) Lämplighetskrav för aktieägare eller medlemmar med k vali ficerat innehav i specialföretaget.

e) Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen.

f) Informationskrav vad beträffar redovisning, uppgifter för sta bilitetstillsyn och statistik.

g) Solvenskrav.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

3. Specialföretag som auktoriserats före den 31 oktober 2012 ska omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat speci alföretaget. All ny verksamhet som ett specialföretag startar efter det datumet ska emellertid omfattas av pun kterna 1 och 2.

AVDE LNING III

TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH

ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM INGÅR I EN GRUPP

KAPITEL I

Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, tillämpningsområde och nivåer

A v s n i t t 1

D e f i n i t i o n e r

Artikel 212

Definitioner

1. I denna avdelning avses med

a) företag med ägarintresse : ett företag som är antingen moderfö retag eller ett annat företag som har ett ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artik el 12.1 i direktiv 83/349/EEG,

b) anknutet företag : ett företag som är antingen ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artik el 12.1 i direktiv 83/349/EEG,

c) grupp : en företagsgrupp

i) som består av ett företag med ägarintresse, dess dotter företag och de enheter i vilka företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag har innehav samt företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artik el 12.1 i direktiv 83/349/EEG, eller

ii) som baseras på ingående, genom avtal eller på annat sätt, av starka och varaktiga finansiella kopplingar mellan dessa företag, och som kan innehålla ömsesidiga asso ciationer eller liknande företag, under förutsättning att

— ett av dessa företag genom centraliserad samord ning utövar ett dominerande inflytande över b eslu ten, inklusive finansiella beslut, i de andra företag som ingår i gruppen, och

— ingående och avbrytande av sådana förbindelser,

enligt

vad som

avses i denna avdelning,

kräver

ett

förhandsgodkännande

av

grupptillsynsmyndigheten.

Det företag som utövar centraliserad samordning ska betraktas som moderföretag och de andra företagen ska betraktas som dotterföretag.

d) grupptillsynsmyndighet : den tillsynsmyndighet som i enlighet med artik el 247 fastställts som ansvarig för grupptillsynen,

e) tillsynskollegium : en permanent men flexibel struktur för sam arbete och samordning mellan tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna,

f) försäkringsholdingbolag : ett moderföretag som inte är ett b lan dat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direk tiv 2002/87/EG, vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintresse i dotterföretag, vilka enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, där minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag,

g) försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet : ett annat moderföretag än ett försäkringsföretag, ett försäkringsföre tag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäk rings företag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direktiv 2002/87/EG, vilket har minst ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland sina dotterföretag.

733

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/82

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Vid tillämpningen av denna avdelning ska tillsynsmyndig heterna också som moderföretag betrakta varje företag som enligt deras uppfattning i praktiken utövar ett dominerande inflytande över ett annat företag.

De ska också som dotterföretag betrakta varje företag över vilket, enligt deras uppfattning, ett moderföretag i praktiken utövar ett dominerande inflytande.

De ska också som ägarintresse betrakta ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket enligt deras uppfattning ett betydande inflytande utövas.

A v s n i t t 2

T i l l ä m p n i n g s o m r å d e

Artikel 213

Fall då grupptillsyn ska tillämpas

1. Medlemsstaterna ska föreskriva grupptillsyn i enlighet med denna avdelning över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp.

De bestämmelser i detta direktiv i vilka det föreskrivs tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag på det enskilda företagets nivå är fortsatt tillämpliga på dessa företag, om inte annat före skrivs i denna avdelning.

2. Medlemsstaterna ska se till att tillsyn på gruppnivå tilläm pas på följande:

a) Försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, för säkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tred jeland enligt artik larna 218–258.

b) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor inom gemenskapen enligt artik larna 218-258.

c) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utanför gemenskapen eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföre tag i tredjeland enligt artik larna 260-263.

d) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet enligt artik el 265.

3. I de fall som avses i pun kt 2 a och b får g rupptillsynsmyn digheten, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med äg ar intresse eller försäkringsholdingbolaget med huvudkontor inom gemenskapen är anknutet till en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt holdingbolag som är underkastat extra tillsyn enligt artikel 5.2 i direk tiv 2002/87/EG, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, besluta att tillsyn över riskkoncen trationer enligt artik el 244 i det här direktivet eller över tran sak tioner inom en grupp enligt artik el 245 i direktivet eller båda dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller försäkringsholdingbolaget med ägarintresse.

Artikel 214

Grupptillsynens tillämpningsområde

1. Att grupptillsyn utövas enligt artik el 213 ska inte innebära något krav på tillsynsmyndigheterna att utföra en tillsynsuppgift i fråga om det enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjeland, försäkringsholdingbolaget eller försäkringsholding bolaget med blandad verksamhet, utan att detta ska påverka til lämpningen av artik el 257 såvitt gäller försäkringsholdingbolag.

2. Grupptillsynsmyndigheten får från fall till fall besluta att inte låta ett företag omfattas av den grupptillsyn som avses i artik el 213:

a) Företaget är beläget i ett tredjeland där det finns rättsliga hin der för överförandet av nödvändig information, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artik el 229.

b) Det företag som skulle omfattas är av ringa intresse med hän syn till grupptillsynens syfte.

c) Det vore olämpligt eller vilseledande att med hänsyn till grupptillsynens syfte låta det berörda företaget omfattas av grupptillsynen.

Även om flera företag inom samma grupp, betraktade in dividu ellt, får undantas enligt första stycket b, ska de dock inte desto mindre omfattas av grupptillsynen om de, betraktade tillsam mans, är av icke ringa intresse.

Om grupptillsynsmyndigheten anser att ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag bör undantas från grupptillsynen enligt första stycket, leden b eller c, sk a myndigheten samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar beslut.

Om grupptillsynsmyndigheten har undantagit ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från grupptillsynen enligt led b eller c, får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där detta företag är beläget hos det ledande företaget i gruppen inhämta alla uppg if ter som kan underlätta deras tillsyn över försäkrings- eller åter försäkringsföretaget i fråga.

734

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/83

A v s n i t t 3

N i v å e r

Artikel 215

Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå

1. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk ringsholdingbolag med ägarintresse som avses i artikel 213.2 a och b är ett dotterföretag till ett annat försäkrings- eller återför säkringsföretag eller försäkringsholdingbolag som har sitt huvud kontor inom gemenskapen ska artiklarna 218-258 tillämpas endast på det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk ringsholdingbolag som är moderföretag med huvudkontor inom gemenskapen.

2. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk ringsholdingbolag som är moderföretag med huvudkontor inom gemenskapen och som har det yttersta ägarintresset enligt pun kt 1 är dotterföretag till ett företag som är underkastat extra tillsyn enligt artik el 5.2 i direk tiv 2002/87/E G, får g rupptillsynsmyndig heten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, besluta att tillsyn över riskkoncentrationer enligt artike l 244, över transaktioner inom en grupp enligt artikel 245 eller över b åda dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det moderfö retag som har det yttersta ägarintresset.

Artikel 216

Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på nationell nivå

1. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk ringsholdingbolag med ägarintresse och med huvudkontor inom gemenskapen som avses i artik el 213.2 a och b inte har detta huvudkontor i samma medlemsstat som det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i arti k el 215, får medlemsstatern a tillåta sina tillsynsmyndigheter att, efter samråd med grupptillsynsmyndigheten och detta moderfö retag, låta grupptillsynen avse det försäkrings- eller återförsäk ringsföretag eller försäkringsholdingbolag som är moderföretag och som har det yttersta ägarintresset på nationell nivå.

I sådana fall ska tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå.

3. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel I I avsn itt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, ska det val av metod som g rupptillsynsmyndighe ten gjort i enlighet med artik el 220 b eträffande det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemensk apsnivå som avses i arti kel 215 b etraktas som avgörande och tillämpas av tillsynsmyn digheten i den berörda medlemsstaten.

4. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel I I avsn itt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, och det moderföretag med det yttersta äg arintres set på gemenskapsnivå som avses i artik el 215 har b eviljats till stånd i enlighet med artik el 231 eller artikel 233.5 att b eräkna solvenskapitalkravet för gruppen och även solvenskapitalkraven för de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i grup pen med en intern modell, ska detta beslut betraktas som avg ö rande och tillämpas av tillsynsmyndigheten i den berörda medlemsstaten.

Om under sådana omständigheter tillsynsmyndigheten finner att riskprofilen hos moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå avviker väsentligt från den interna modell som g od känts på gemenskapsnivå får myndigheten, så länge som företa get inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som den framfört, besluta att för företaget fastställa kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet på gruppnivå eller, om under särskilda omständigheter sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, kräva att företaget ska beräkna sitt sol venskapitalkrav för gruppen enligt standardformeln.

Tillsynsmyndigheten ska ange motiven till sådana beslut för både företaget och grupptillsynsmyndigheten.

5. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel I I avsn itt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, ska detta företag inte ges möjlighet att i enlighet med artikel 236 eller 243 an söka om tillstånd att låta något av sina dotterföretag omfattas av artik larna 238 och 239.

6. Om medlemsstaterna medger att deras tillsynsmyndigheter fattar sådana beslut som avses i pun kt 1, ska de föreskriva att inga sådana beslut kan fattas eller upprätthållas i de fall moderföreta get med det yttersta ägarintresset på nationell nivå är ett dotter företag till det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artik el 215 och det företag et har erhållit tillstånd enligt artik el 237 eller 243 att låta det dotterfö retaget omfattas av artik larna 238 och 239.

Artik larna 218–258 sk a gälla i tillämpliga delar om inte annat föl jer av pun kterna 2-6.

2. Tillsynsmyndigheten får begränsa grupptillsynen över moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå till att gälla i ett eller flera avsnitt av k apitel II.

7. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att n är mare ange under vilka förhållanden beslut enligt pun kt 1 får fattas.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

735

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/84

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 217

Moderföretag med ägarintressen från flera medlemsstater

1. Om medlemsstaterna tillåter att deras tillsynsmyndigheter fattar sådana beslut som avses i artikel 216, sk a de också tillåta dem att besluta att ingå överenskommelser med tillsyn smyndig heter i andra medlemsstater där andra moderföretag med yttersta ägarintresse på nationell nivå är verksamma i syfte att utföra grupptillsyn på undergruppsnivå omfattande flera medlemsstater.

Om de berörda tillsynsmyndigheterna har träffat en överen skom melse enligt första stycket ska grupptillsynen inte utövas på nivån för något sådant moderföretag med yttersta ägarintresse enligt artik el 216 som är verk samt i andra medlemsstater än den där den undergrupp som avses i första stycket i denna punkt är belägen.

2. Artik el 216.2–216.6 sk a gälla i tillämpliga delar.

3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att n är mare ange under vilka förhållanden beslut enligt pun kt 1 får fattas.

Dessa åtg ärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, sk a antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

KAPITEL II

Finansiell ställning

A v s n i t t 1

S o l v e n s p å g r u p p n i v å

U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 218

Solvenstillsyn på gruppnivå

1. Solvenstillsyn på gruppnivå ska utövas i enlighet med pun k tern a 2 och 3 i den här artikeln samt artik el 246 och kapitel III.

2. I det fall som avses i artikel 213.2 a sk a medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med äg arintres sen säkerställer att gruppen har tillgång till en medräknings k api talbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för g ruppen, beräknat enligt underavsnitten 2, 3 och 4.

3. I det fall som avses i artikel 213.2 b sk a medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp säkerställer att gruppen har tillgång till en medräkningsbar kapitalbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för g ruppen, beräknat enligt un deravsnitt 5.

4. Grupptillsynsmyndigheten ska utföra tillsynens gransk ningsprocess enligt kapitel I II av kraven i punkterna 2 och 3. Artik larna 136 och 138.1-138.4 sk a gälla i tillämpliga delar.

5. Så snart som företaget med ägarintresse har konstaterat och informerat grupptillsynsmyndigheten om att solvenskapitalkravet inte längre uppfylls eller att det finns risk för att det kommer att underskridas under de närmaste tre mån aderna, ska g rupptillsyns myndigheten informera övriga tillsynsmyndigheter inom tillsyn s k ollegiet, vilket ska analysera gruppens situation.

Artikel 219

Återkommande beräkningar

1. Grupptillsynsmyndigheten ska se till att de beräkningar som avses i artik el 218.2 och 218.3 utförs min st en gång per år, antingen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med äg ar intresse eller av försäkringsholdingbolaget.

Relevanta data för beräkningen och beräkningens resultat ska lämnas till grupptillsynsmyndigheten av försäkrings- eller återför säkringsföretaget med ägarintresse eller, om det ledan de företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäk ringsföretag, av försäk rings holdingbolaget eller av det företag i gruppen som g rupptillsyns myndigheten utsett efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och med gruppen själv.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretaget samt försäk rings holdingbolaget ska fortlöpande övervaka solvenskapitalkravet för gruppen. Om gruppens riskprofil avviker väsentligt från de an ta ganden som låg till grund för det senast rapporterade solven ska pitalkravet ska en förnyad beräkning av detta krav göras utan dröjsmål och rapporteras till grupptillsynsmyndigheten.

Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet på g ruppnivå, får grupptillsynsmyndig he ten kräva en förnyad beräkning av detta krav.

U n d e r a v s n i t t 2

V a l a v b e r ä k n i n g s m e t o d o c h a l l m ä n n a p r i n c i p e r

Artikel 220

Val av metod

1. Solvensberäkningen på gruppnivå för försäkrings- och åter försäkringsföretag som avses i artik el 213.2 a ska utföras enligt de försäkringstekniska principer som anges i artik larna 221–233 och med en av de metoder som redovisas där.

736

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/85

2. Medlemsstaterna ska föreskriva att solvensberäkningen på gruppnivå för sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i artik el 213.2 a ska utföras i enlighet med metod 1 som anges i artik larna 230-232.

Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, när de fullgör uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen, beslutar att på denna grupp tillämpa metod 2 som anges i artiklarna 233 och 234 eller en kombin ation av meto derna 1 och 2, om tillämpn ing uteslutande av metod 1 inte skulle ha varit lämpligt.

Artikel 221

Beaktande av den proportionella andelen

1. Vid solvensberäkning för en grupp ska hänsyn tas till den proportionella andel som ett företag med ägarintresse innehar i de anknutna företagen.

Vid tillämpningen av första stycket ska den proportionella an de len omfatta något av följande:

a) För metod 1: de procentandelar som tillämpats vid upprät tandet av den sammanställda redovisningen.

b) För metod 2: den andel av det tecknade bolagskapitalet som, direkt eller indirekt, innehas av företaget med ägarintresse.

Oberoende av vilken metod som används ska dock, när det anknutna företaget är ett dotterföretag som inte har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka sitt solvenskapitalkrav, hela dotterföretagets solvensunderskott beaktas.

Om, enligt tillsynsmyndigheternas uppfattning, ansvaret hos ett moderföretag, som innehar en andel av kapitalet, strikt är b egrän sat till denna kapitalandel får dock dessa behöriga myndigheter tillåta att dotterföretagets solvensunderskott beaktas på propor tionell basis.

2. Grupptillsynsmyndigheten ska, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen, fastställa den propor tionella andel som ska beaktas i följande fall:

a) När det inte finns några kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp.

b) När en tillsynsmyndighet har fastställt att ett direkt eller in di rekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas som ägarintresse, eftersom, enligt myndighetens uppfattning, ett väsentligt inflytande utövas över företaget.

c) När en tillsynsmyndighet har avgjort att ett företag är ett moderföretag till ett annat företag eftersom det enligt tillsyn s myndighetens uppfattning utövar ett faktiskt dominerande inflytande över detta andra företag.

Artikel 222

Eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen

1. Dubbelräkning av poster i kapitalbasen som används för att täcka solvenskapitalkravet mellan olika försäkrings- eller återför säkringsföretag som beaktas vid solvensberäkningen ska inte tillåtas.

I detta syfte ska, vid beräkning av en grupps solvens, när de meto der som beskrivs i underavsnitt 4 in te redan innehåller bestäm melser om detta, följande belopp undantas:

a) Värdet av alla tillgångar i försäkrings- eller återförsäk ringsfö retaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för något av dess anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

b) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäk rings företag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäk rings företaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse.

c) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäk rings företag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäk rings företaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för något annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av pun kt 1, får följande poster omfattas av beräkningen endast i den mån de får ingå för att täcka solvenskapitalkravet i det berörda anknutna företaget:

a) Överskottsmedel enligt artikel 91.2 som uppk ommer i ett livförsäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarin tresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas.

b) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket gruppens solvens beräknas.

Följande ska dock i samtliga fall undantas vid beräkningen:

i) Tecknat men inte inbetalt kapital som medför en möjlig för pliktelse för ett företag med ägarintresse.

737

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/86

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

ii) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag med ägarintresse som medför en möjlig förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

iii) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som medför en möjlig förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäk ringsföre tag med ägarintresse.

3. Om tillsynsmyndigheterna anser att vissa poster i kapital basen, utöver de som avses i pun kt 2, som får täcka ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvenskapitalkrav i praktiken inte kan göras tillgängliga för att täcka samma krav i det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vil ket solvensen på gruppnivå beräknas, får dessa poster endast omfattas av beräkningen i den mån de får ingå för att täcka sol venskapitalkravet i det anknutna företaget.

4. Summan av de poster i kapitalbasen som avses i pun k terna 2 och 3 får in te överstiga solvenskapitalkravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

5. Poster som ingår i kapitalbasen för ett försäkrings - eller åter försäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller åter försäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas, och för vilka tillsynsmyndighetens förhan ds godkännande krävs enligt artik el 90, får ingå i beräkningen endast under förutsättning att de vederbörligen godkänts av den tillsyn s myndighet som är ansvarig för tillsynen över det anknutna företaget.

Artikel 223

Eliminering av kapital som skapats inom en grupp

1. Vid beräkning av en grupps solvens ska ingen hänsyn tas till poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet och som härrör från ömsesidig finansiering mellan försäkrings- eller åter försäkringsföretaget med ägarintresse och något av följande:

a) Ett anknutet företag.

b) Ett företag med ägarintresse.

c) Ett annat företag som är anknutet till något företag med äg ar intresse i det berörda företaget.

2. Vid beräkning av solvens på gruppnivå ska ingen hänsyn tas till poster i kapitalbasen som kan täcka solvenskapitalkravet i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vil ket sådan solvens beräknas om dessa poster härrör från ömsesi dig finansiering tillsammans med ett annat företag som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse.

3. Ömsesidig finansiering ska anses föreligga åtminstone när ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller något av dess anknutna företag innehar aktier i, eller ger lån till, ett annat före tag som direkt eller indirekt innehar poster i sin kapitalbas som får ingå i solvensmarginalen för det förstnämnda företaget.

Artikel 224

Värdering

Tillgångarnas och skuldernas värde ska bedömas i enlighet med artik el 75.

U n d e r a v s n i t t 3

T i l l ä m p n i n g a v b e r ä k n i n g s m e t o d e r n a

Artikel 225

Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har mer än ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska vart och ett av dessa anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag b eak tas vid beräkningen av gruppens solvens.

Om ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte har sitt huvudkontor i samma medlemsstat som det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket beräkningen av gruppens solvens utförs, får medlemsstaterna föreskriva att, i fråga om det anknutna företaget, beräkningen ska ta hänsyn till solvenskapitalkravet och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka detta enligt bestämmelserna i den andra medlemsstaten.

Artikel 226

Mellanliggande försäkringsholdingbolag

1. Vid beräkning av solvens på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i ett anknutet försäkringsföretag, ett anknutet återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland genom ett för säkringsholdingbolag ska det mellanliggande försäk ringsholding bolagets ställning beaktas.

738

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/87

Endast vid denna beräkning ska det mellanliggande försäk rings holdingbolaget betraktas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om sol venskapitalkrav i avdeln ing I k apitel VI avsn itt 4 underavsnitten 1, 2 och 3 och av samma villk or för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka detta krav som de som fastställs genom avdeln ing I k apitel VI avsn itt 3 underavsnitten 1, 2 och 3.

2. I de fall då ett mellanliggande försäkringsholdingbolag in ne har efterställda skulder eller andra poster i kapitalbasen för vilka begränsningar gäller enligt artik el 98, ska dessa poster godkännas upp till de belopp som beräknats med tillämpning av de gräns värden som anges i artik el 98 för summan av de utestående pos terna på gruppnivå jämförd med solvenskapitalkravet på g ruppnivå.

Poster i kapitalbasen i ett mellanliggande försäkringsholdingbo lag, för vilka tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande skulle krävas enligt artik el 90 om de innehades av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, får ingå i beräkningen av solvensen på gruppnivå endast om de vederbörligen har godkänts av g rupptillsynsmyndigheten.

Artikel 227

Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland

1. När man i enlighet med artik el 233 beräknar solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredje land ska det sistnämnda företaget endast vid denna beräkning behandlas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäk ringsföre tag inom g emenskapen.

Om det tredjeland där detta företag har sitt huvudkontor kräver att det ska vara auktoriserat och ålägger det en solvensordning som är minst likvärdig med den som fastställs genom k apitel VI i avdeln ing I, får medlemsstaterna dock föreskriva att man i fråga om detta företag vid beräkningen ska beakta det solven skapital krav och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det som fastställts av det berörda tredjelan det.

2. Kontrollen av att ordningen i tredjelandet är minst likvärdig ska utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget in itia tiv eller på begäran av företaget med äg arintresse.

Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter och Ceiops innan den fattar sitt b eslut.

3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder som specifi cerar kriterierna för huruvida solvensordningen i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdeln ing I k apitel VI .

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

4. Kommissionen får, efter samråd med europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén och i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artik el 301.2, och med beaktande av de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3 i den här artikeln, anta ett beslut om huruvida solvensordningen i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdel n ing I k apitel VI .

Dessa beslut ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till even tuella ändringar av solvensordningen i avdeln ing I k apitel VI och den solvensordning som gäller i tredjelan det.

5. När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet med pun kt 4 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland är lik värdig ska pun kt 2 inte tillämpas.

När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet med pun kt 4 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland inte är lik värdig ska den möjlighet som anges i punk t 1 an dra stycket att beakta solvenskapitalkravet och de medräkningsbara posterna i kapitalbasen enligt ordningen i det berörda tredjelandet inte til lämpas, och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjelan det ska behandlas uteslutande i enlighet med pun kt 1 första styck et.

Artikel 228

Anknutna kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut

När det gäller beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansiellt inst i tut, ska medlemsstaterna tillåta att deras försäkrings- och återför säkringsföretag även tillämpar metoderna 1 eller 2 i b ilaga I till direktiv 2002/87/E G. Metod 1 i den bilagan ska dock endast til lämpas om grupptillsynsmyndigheten anser att nivån på den sam ordnade ledningen och interna kontrollen avseende de enheter som avses inbegripas i tillämpningsområdet för samman ställ ningen är tillräck lig. Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden .

Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, när dessa utför uppgiften som grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, på eget initiativ eller på begäran av företaget med äg arin tresse beslutar att dra av varje sådant ägarintresse som avses i för sta stycket från de poster i kapitalbasen som får medräknas vid bestämningen av solvensen på gruppnivå för företaget med äg arintresse.

739

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/88

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 229

b) Den proportionella andelen av minimikapitalkraven för de

Tillgång till nödvändiga data saknas

anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har tillgång till data som är nödvändiga för att beräkna solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som rör ett anknutet företag med huvudkontor i en medlemsstat eller i tredjelan d, ska detta företags bokförda värde i försäkrings- eller återförsäk rings företag med ägarintresse dras av från de poster i kapitalbasen som får medräknas vid bestämningen av solvensen på gruppnivå.

I ett sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband med detta ägarintresse betraktas som en medräkningsbar k apital baspost när det gäller solvensen på gruppnivå.

U n d e r a v s n i t t 4

B e r ä k n i n g s m e t o d e r

Artikel 230

Metod 1 (Huvudmetod): Metod baserad på sammanställd redovisning

1. Beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse ska genomföras med utg ångspunkt i den sammanställda redovisningen.

Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäk rings företag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan följan de:

a) De kapitalbasmedel som får medräknas för att täcka solven s kapitalkravet, beräknat med utgångspunkt i samman ställda data.

b) Solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångs pun kt i sammanställda data.

Bestämmelserna i avdeln ing I k apitel VI avsn itt 3 underavsnitten 1, 2 och 3 och i avdelning I k apitel VI avsn itt 4 un deravsnitten 1,

2 och 3 sk a gälla vid beräkningen av de poster i kapitalbasen som får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet och av solven s kapitalet på gruppnivå med utg ångspunkt i sammanställda data.

2. Solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data (det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå) ska beräknas antingen enligt standardformeln eller med en godkänd intern modell i överensstämmelse med de all männa principer som anges i avdeln ing I k apitel VI avsn itt 4 underavsnitten 1 och 2 respek tive avdeln ing I k apitel VI avsn itt 4 underavsnitten 1 och 3.

Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska uppgå till minst summan av följan de:

a) Minimikapitalkravet enligt artikel 129 för försäk rings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse.

Detta minimum ska täckas genom medräkningsbara poster i pri märkapitalbasen enligt vad som anges i artik el 98.4.

Vid bestämningen av om dessa poster får medräknas för att täcka det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221–229 g älla i tillämpliga delar. Arti k el 139.1 och 139.2 sk a gälla i tillämpliga delar.

Artikel 231

Gruppintern modell

1. Om en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen med en intern modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska de berörda tillsyn s myndigheterna samarbeta vid beslutet om huruvida ett sådant till stånd ska b eviljas och om eventuella särskilda villkor för tillståndet.

Ansökan enligt första stycket ska lämnas till grupptillsynsmyndigheten.

Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål un derrätta de övriga berörda tillsynsmyndigheterna.

2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom sex mån a der från den dag då grupptillsynsmyndighete n mottog den full ständiga ansökan.

Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidareb efordra den fullständiga ansökan till de övriga berörda tillsynsmyndigheterna.

3. Under den tidsfrist som anges i punkt 2 får g rupptillsyns myndigheten, och de övriga berörda tillsynsmyndigheterna råd fråga Ceiops. Ceiops ska också rådfrågas om företaget med ägarintresse begär det.

Om Ceiops rådfrågas ska samtliga berörda tillsynsmyndigheter informeras och den tidsfrist som anges i pun kt 2 förlängas med två månader.

740

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/89

4. Om Ceiops inte har rådfrågats i enlighet med pun kt 3 för sta stycket, och om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har nått fram till något gemensamt beslut inom sex månader från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan ska grupptillsynsmyndigheten uppmana Ceiops att inom ytterli gare två månader överlämna sina rekommendationer till alla berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska fatta ett beslut inom tre veckor efter det att dessa rekommendationer har överlämnats och ska beakta dem i sin helhet.

5. Oavsett om Ceiops har rådfrågats eller inte ska grupptill synsmyndighetens beslut innehålla en fullständig motivering och beakta de synpunkter som övriga berörda tillsynsmyndigheter lämnat.

Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.

De berörda tillsynsmyndigheterna ska följa beslutet.

6. Om inget gemensamt beslut fattats inom de tidsfrister som anges i pun kt 2 respektive 3 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.

Vid sitt beslut ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta följande:

a) De synpunkter och reservationer som övriga berörda tillsyn s myndigheter uttryckt under tidsfristen.

b) Rekommendationen från Ceiops, om denna kommitté rådfrågats.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från ställningstagandet från Ceiops.

Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Beslutet ska betraktas som avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

7. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna finner att riskprofilen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som står under dess tillsyn avviker väsentligt från de antaganden som ligger bakom den interna modell som godkänts på gruppnivå får den myndigheten i enlighet med artik el 37, så länge som företa get inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som den framfört, för företaget fastställa ett k api taltillägg utöver det solvenskapitalkrav som blir resultatet med til lämpning av den interna modellen.

Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndigheten kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den stan dard formel som anges i avdeln ing I k apitel VI avsn itt 4 un deravsnit ten 1 och 2. I enlighet med artik el 37.1 a och c får myn digheten för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa ett kapitaltillägg till solvenskapitalkravet utöver det solvenskapital krav som framkommer med tillämpning av standardformeln.

Tillsynsmyndigheten ska motivera sådana beslut som avses i för sta och andra stycket för såväl försäkrings- eller återförsäk rings företaget som grupptillsynsmyndigheten.

Artikel 232

Kapitaltillägg på gruppnivå

Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil ska g rupp tillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då omstän digheter som avses i artikel 37.1 a–c k an uppkomma på gruppnivå, särskilt i följande fall:

a) En särskild risk som föreligger på gruppnivå och som inte skulle täckas i tillräcklig grad med standardformeln eller den interna modell som tillämpas på grund av att de är svåra att kvantifiera.

b) Ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet som anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag ålagts av sina tillsyn s myndigheter i enlighet med artik larna 37 och 231.7.

Om det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil, får ett kapitaltillägg på gruppnivå beslutas.

Artik el 37.1–37.5 sk a, tillsammans med de g enomförandeåtgär der som antagits enligt artik el 37.6, gälla i tillämpliga delar.

Artikel 233

Metod 2 (Alternativ metod): Avräknings- och sammanläggningsmetoden

1. Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäk ringsföretag med ägarintresse ska utgöras av skillnaden mellan följande:

a) Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas enligt pun kt 2.

b) Det värde de anknutna försäkrings- eller återförsäk ringsföre tagen representerar i redovisningen för försäkring s- eller åter försäkringsföretaget med ägarintresse plus det aggregerade solvenskapitalkravet för gruppen enligt pun kt 3.

741

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/90

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas är lika med summan av följande:

a) De kapitalbasmedel hos försäkrings- eller återförsäk ringsfö retaget med ägarintresse som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet.

b) Den proportionella andel som tillkommer försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbas medel hos de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsfö retagen som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet.

3. Gruppens samlade solvenskapitalkrav är lika med summan av följande:

a) Solvenskapitalkravet för försäkrings- eller återförsäk ringsfö retaget med ägarintresse.

Artikel 234

Genomförandeåtgärder

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare specificera de försäkringstekniska principerna och metoderna i artik larna 220–229 och tillämpningen av artik larna 230–233 för att säkerställa en enhetlig tillämpning inom hela gemenskapen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

U n d e r a v s n i t t 5

T i l l s y n ö v e r s o l v e n s p å g r u p p n i v å f ö r

f ö r s ä k r i n g s - o c h å t e r f ö r s ä k r i n g s f ö r e t a g s o m ä r d o t t e r f ö r e t a g t i l l e t t f ö r s ä k r i n g s h o l d i n g b o l a g

Artikel 235

b) Den proportionella andelen av solvenskapitalkravet för de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen.

4. Om ägarintresset i de anknutna försäkring s- eller återförsäk ringsföretagen helt eller delvis består av indirekt innehav, ska de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagens värde i redo visningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med äg ar intresse inbegripa värdet av detta indirekta ägande med beaktande av de relevanta successiva ägarintressena, medan de poster som avses i pun kterna 2 b och 3 b ska inbegripa de motsvarande pro portionella andelarna av de kapitalbasmedel som får medräknas för att täcka solvensmarginalen för de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen respektive solvenskapitalkraven för dessa.

5. Om en ansökan om tillstånd att beräkna solven skapitalkra ven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp med en intern modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäk rings företag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska artik el 231 gälla i tillämpliga delar.

6. Vid bedömningen av om en grupps aggregerade solven ska pitalkrav, beräknat enligt punkt 3, på ett tillfredsställan de sätt återspeglar gruppens riskprofil ska de berörda tillsyn smyndighe terna särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, efter som de är svåra att kvantifiera.

Om en grupps riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för det aggregerade solvenskapitalkravet på gruppnivå, får ett kapitaltillägg fastställas för gruppen utöver detta krav.

Artik el 37.1–37.5 ska, tillsammans med de g enomförandeåtgär der som antagits enligt artik el 37.6, gälla i tillämpliga delar.

Solvens på gruppnivå för försäkringsholdingbolag

När försäkrings- och återförsäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag, ska grupptillsynsmyndigheten säker ställa att gruppens solvens beräknas på försäkring sholdingbolags nivå med tillämpning av artik larna 220.2–233.

Vid denna beräkning ska moderföretaget behandlas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna i avdeln ing I k apitel VI avsn itt 4 underavsnitten 1, 2 och 3 och som sk a omfattas av samma villkor för att k api talbasmedel ska få medräknas för täckning av solven skapitalkra vet enligt avdelning I k apitel VI avsn itt 3 un deravsnitten 1, 2 och 3.

U n d e r a v s n i t t 6

T i l l s y n ö v e r s o l v e n s p å g r u p p n i v å f ö r g r u p p e r m e d c e n t r a l i s e r a d r i s k h a n t e r i n g

Artikel 236

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: villkor

Medlemsstaterna ska föreskriva att bestämmelserna i artik larn a 238 och 239 sk a tillämpas på alla försäkrings- och återför säkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Grupptillsynsmyndigheten har inte fattat något beslut enligt artikel 214.2 b eträffande dotterföretaget och utövar grupp tillsyn över det på moderföretagsnivå i enlighet med denna avdelning.

742

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/91

b) Dotterföretaget omfattas av moderföretagets risk hanterings processer och mekanismer för internkontroll, och de berörda tillsynsmyndigheterna har förvissat sig om att moderföreta get visar ansvarsfullhet i ledningen av dotterföretaget.

c) Moderföretaget har fått det godkännande som avses i arti k el 246.4 tredje stycket.

d) Moderföretaget har fått det godkännande som avses i artik el 256.2.

e) Moderföretaget har inlämnat en ansökan om att omfattas av artiklarna 238 och 239, och den na ansökan har godkänts genom ett beslut enligt förfarandet i artik el 237.

Artikel 237

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: beslut om ansökningar

1. I fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av b estäm melserna i artik larna 238 och 239 sk a de berörda tillsyn smyndig heterna inom tillsynskollegiet samråda om alla aspekter som är av betydelse för beslutet om huruvida det tillstånd som söks ska meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor som ska gälla för det.

Ansökan enligt första stycket ska endast riktas till den tillsyns myndighet som har auktoriserat dotterföretaget. Den tillsyn smyn digheten ska utan dröjsmål underrätta och vidarebefordra den fullständiga ansökan till de övriga tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet.

2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom tre mån a der från den dag då samtliga tillsynsmyndigheter i kollegiet mot tog den fullständiga ansökan.

3. Under den period som avses i punkt 2 och n är det råder olika uppfattningar om godkännande av en ansökan som avses i punkt 1, får g rupptillsynsmyndigheten eller någon av de övriga berörda tillsynsmyndigheterna rådfråga Ceiops. I de fall då Ceiops rådfrågas bör samtliga berörda tillsynsmyndigheter underrättas och den period som avses i pun kt 2 ska förlängas med en månad.

När Ceiops har rådfrågats ska de berörda tillsynsmyndigheterna vederbörligen överväga dess rekommendationer innan de fattar sitt gemensamma beslut.

4. Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget ska till sökanden överlämna det gemensamma beslut som avses i pun kterna 2 och 3 vilk et ska innehålla en fullständig motivering och förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från Ceiops ställ ningstaganden, i de fall då Ceiops har rådfrågats. Detta g emen samma beslut ska erkännas som avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

5. Om inget gemensamt beslut fattats inom de tidsfrister som anges i pun kterna 2 och 3 sk a grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.

Vid sitt beslut ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta följande:

a) De synpunkter och reservationer som berörda tillsynsmyn digheter lämnat under tidsfristen.

b) De reservationer som andra tillsynsmyndigheter i tillsyn skol legiet lämnat under tidsfristen.

c) Ceiops rekommendationer, i de fall då Ceiops har rådfrågats.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från reservationerna från andra berörda tillsynsmyndigheter och från Ceiops rekommendationer. Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Artikel 238

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: fastställande av solvenskapitalkravet

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artik el 231 ska sol venskapitalkravet för dotterföretag beräknas enligt pun kterna 2, 4 och 5 i den här artikeln.

2. Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med en intern modell som godkänts på gruppnivå i enlighet med arti k el 231, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföre taget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från denna interna modell får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tillfredsställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som den framfört, i sådana fall som avses i artik el 37 föreslå att det fastställs ett kapitaltillägg för detta dotterföretag utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning av modellen eller, om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara någon lämplig lösning, kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt standardfor meln. Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsyn skol legiet och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och tillsynskollegiet.

3. Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med standardformeln, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som gjorts för beräkningen enligt standardformeln, får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tillfreds ställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de syn punk ter som den framfört, i undantagsfall föreslå att företaget ersätter en undergrupp av de parametrar som används vid beräkningen enligt standardformeln av parametrar som är specifika för dessa företag när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring, i enlighet med artikel 110

743

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/92

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

eller, i de fall som nämns i artik el 37, fastställa ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet för detta dotterföretag.

Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskollegiet och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och tillsynskollegiet.

4. Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma över ens om förslaget från den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget eller om eventuella andra åtgärder.

5. Om tillsynsmyndigheten och grupptillsynsmyndigheten är av skiljaktig mening, ska Ceiops rådfrågas inom en månad från tillsynsmyndighetens förslag och Ceiops ska meddela sina rek om mendationer inom två månader från det att det rådfrågats.

Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag ska vederbörligen beakta dessa rekommendationer innan den fat tar sitt slutliga beslut.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och beakta syn punkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter i till synskollegiet och Ceiops rekommendationer.

Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.

Artikel 239

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet

1. I de fall där solvenskapitalkravet inte efterlevs och utan att det påverkar tillämpningen av artik el 138 ska den tillsynsmynd ig het som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsyn skol legiet vidarebefordra den åtgärdsplan som framlagts av dotterföretaget, för att inom sex månader efter konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevts, återupprätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel eller reducera sin riskprofil så att solvenskapitalkravet uppfylls.

Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma överens om tillsynsmyndighetens förslag till godkännande av åtgärdsplan inom fyra månader från det datum då den bristande efterlevna den av solvenskapitalkravet konstaterades.

Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auk tori serat dotterföretaget fatta ett eget beslut om godkännande av åtgärdsplanen, med vederbörlig hänsyn till synpunkter och reser vationer från övriga tillsynsmyndigheter i kollegiet.

2. När den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföre taget i enlighet med artikel 136 k onstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena ska myndigheten utan dröjsmål un der rätta tillsynskollegiet om de åtgärder som föreslås. Med undantag av krissituationer, ska tillsynskollegiet diskutera vilka åtgärder som ska vidtas.

Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att inom en månad från underrättelsen komma överens om tillsynsmyndighetens förslag om de åtgärder som ska vidtas.

Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auk tori serat dotterföretaget fatta ett eget beslut, med vederbörlig hänsyn till synpunkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.

3. I de fall där minimikapitalkravet inte efterlevs och utan att det påverkar tillämpningen av artik el 139 ska den tillsynsmynd ig het som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsyn skol legiet vidarebefordra den kortfristiga finansiella saneringsplan som framlagts av dotterföretaget för att, inom tre månader efter konstaterandet av att minimikapitalkravet inte efterlevts, återupp rätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker minimikapitalkravet eller reducera sin riskprofil så att min imika pitalkravet uppfylls. Tillsynskollegiet ska även informeras om varje åtgärd som vidtas för att genomdriva minimikapitalkravet på dotterföretagsnivå.

Artikel 240

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: upphörande av undantag för ett dotterföretag

1. De bestämmelser som föreskrivs i artik larna 238 och 239 ska upphöra att gälla i följande fall:

a) Om det villkor som avses i artik el 236 a in te längre uppfylls.

b) Om det villkor som avses i artik el 236 b inte längre uppfylls och gruppen inte på nytt uppfyller villkoret inom rimlig tid.

c) Om villkoren i artik el 236 c och d in te längre uppfylls.

I fall enligt första stycket a ska grupptillsynsmyndigheten, om den efter samråd med tillsynskollegiet beslutar att inte längre låta dot terföretaget ingå i den grupptillsyn den utför, omedelbart un der rätta den berörda tillsynsmyndigheten och moderföretaget.

744

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/93

I fall enligt artik el 236 b, c och d ska moderföretaget ansvara för att se till att villkoren uppfylls fortlöpande. Om det inte efterlevs, ska moderföretaget utan dröjsmål underrätta grupptillsynsmyn digheten och tillsynsmyndigheten för det berörda dotterföretaget. Moderföretaget ska lägga fram en plan för att återställa efterlev naden inom rimlig tid.

Utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket ska g rupp tillsynsmyndigheten minst en gång per år på eget initiativ kon trollera att villkoren i artik el 236 b, c och d fortfarande efterlevs. Grupptillsynsmyndigheten ska också genomföra sådan kontroll på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten om denna har betydande skäl att befara att villkoret inte längre efterlevs.

Om brister påvisas under kontrollen, ska g rupptillsynsmyndighe ten kräva att moderföretaget lägger fram en plan för att återställa efterlevnaden inom rimlig tid.

Om grupptillsynsmyndigheten, efter att ha rådfrågat tillsyn skol legiet, bedömer att den plan som avses i tredje eller femte stycket är otillräcklig eller senare finner att den inte genomförs inom överenskommen tid, ska den dra slutsatsen att det villkor som avses i artik el 236 b, c och d inte längre efterlevs och omedelbart underrätta den berörda tillsynsmyndigheten om detta.

2. Den ordning som föreskrivs i artik larna 238 och 239 sk a til lämpas på nytt om moderföretaget lämnar in en ny ansökan och erhåller ett gynnsamt beslut enligt förfarandet i artik el 237.

Artikel 242

Översyn

1. Senast den 31 oktober 2014 ska kommissionen göra en utvärdering av tillämpningen av avdeln ing III, särskilt av tillsyn s myndigheternas samarbete inom tillsynskollegiet, dess fun ktions duglighet, Ceiops rättsliga status och tillsynspraxisen för att fastställa kapitaltilläggen, och översända en rapport till Europa parlamentet och rådet, vid behov åtföljd av förslag till ändringar av detta direktiv.

2. Senast den 31 oktober 2015 ska kommissionen göra en utvärdering av fördelarna med att förstärka grupptillsynen och dispositionen av egna kapitalet inom en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag, med hänvisning till kommissionens meddelande KOM(2008) 0119 och betänkandet av den 16 ok to ber 2008 (A6–0413/2008) om detta förslag från Europaparla mentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Utvärderingen ska innehålla möjliga åtgärder för att förstärka en sund g ränsöverskri dande förvaltning av försäkringsgrupper, särskilt av riskhantering och kapitalförvaltning. I sin utvärdering ska kommissionen bland annat ta hänsyn till nya utvecklingstendenser och framsteg avseende

a) en harmoniserad ram för tidiga ingripanden,

b) praxis avseende centraliserad riskhantering i grupper, hur gruppinterna modeller fungerar, inbegripet stresstester,

Artikel 241

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: genomförandeåtgärder

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av artik larna 236-240, ska kommissionen anta genomförandeåtgärder i fråga om följande:

a) Närmare specifikationer av de kriterier som ska tillämpas vid bedömningen av om de villkor som anges i artikel 236 är uppfyllda.

b) Närmare specifikationer av vilka kriterier som ska tillämpas vid bedömningen av vad som ska betraktas som k rissituatio ner, enligt artik el 239.2.

c) Närmare specifikationer av de förfaranden tillsyn smyndighe terna ska följa när de utbyter information, utövar sina b efo

genheter och uppfyller sina förpliktelser enligt artik larna 237-240.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

c) gruppinterna transaktioner och riskkoncentrationer inom grupper,

d) diversifierings- och koncentrationseffekter över tiden,

e) en rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister,

f) en harmoniserad ram för tillgångsöverföring och för insolvens- och likvidationsförfaranden som undanröjer hin der enligt nationell bolagsrätt för möjligheten att överföra tillgångar,

g) en likvärdig skyddsnivå för försäkringstagare och förmån sta gare i företag inom samma grupp, särskilt i krissituationer,

h) en harmoniserad och tillräckligt finansierad EU-lösning för försäkringsgarantisystem,

i) en harmoniserad och rättsligt bindande ram för behöriga myndigheter, centralbanker och finansministerier avseende krishantering, krislösning och skattemässig delning av bör dorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar.

Kommissionen ska översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag till ändringar av detta direktiv.

745

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/94

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 243

Dotterföretag till försäkringsholdingbolag

Artiklarna 236-242 sk a g älla i tillämplig a delar för försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäk ringsholdingbolag.

4. K ommissionen får an ta genomförandeåtgärder med avse en de på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering av väsen tliga risk koncentrationer och rapporteringen av dessa.

Dessa åtgärder, som avser att ändra ick e väsen tliga delar av detta direk tiv g enom att komplettera det, ska an tas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

A v s n i t t 2

R i s k k o n c e n t r a t i o n e r

o c h t r a n s a k t i o n e r

i n o m e n

g r u p p

Artikel 244

Tillsyn över riskkoncentrationer

1. Tillsyn en över riskkoncentrationer på gruppnivå sk a utövas i en lighet med pun kterna 2 och 3 i den här artik eln samt arti k el 246 och kapitel III.

2. Medlemsstaterna sk a k räva att försäkrings- och återförsäk rin gsföretag eller försäkringsholdingbolag reg elbundet, och minst en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar varje väsen tlig risk koncentration på gruppnivå.

Den n ödvändiga in formationen sk a lämnas till grupptillsynsmyn digheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är det ledan de företag et i g ruppen eller, om det ledan de företag et in te är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings holdin gbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföre tag in om g ruppen som grupptillsynsmyndigheten an ger efter samråd med övrig a b erörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen.

Riskkoncentrationer sk a b li föremål för tillsyn ens g ransknings process utförd av grupptillsynsmyndigheten.

3. Grupptillsyn smyndigheten sk a efter samråd med övrig a b erörda tillsyn smyndigheter och företagsgruppen an ge vilk a slag av risk er försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en viss grupp alltid ska rapportera.

När grupptillsynsmyndigheten och andra b erörda tillsyn smyndig heter defin ierar eller yttrar sig om slag en av risk sk a de b eakta g ruppens specifik a g rupp- och riskhanteringsstruktur.

För att närmare an ge vilk a väsen tliga risk koncentrationer som ska rapporteras sk a g rupptillsynsmyndigheten efter samråd med övriga b erörda tillsyn smyndigheter och företagsgruppen före sk riva lämpliga tröskelvärden som baseras på solvenskapitalkrav, försäkringstekniska avsättn ingar eller båda dessa värden.

Vid b edömningen av riskkoncentrationer sk a g rupptillsynsmyn digheten särsk ilt övervak a even tuella risk er för spridn ing inom g ruppen eller intressekonflikter samt riskernas n ivå eller volym.

Artikel 245

Tillsyn över transaktioner inom en grupp

1. Tillsyn en över transaktioner in om en g rupp sk a utövas i enlighet med pun kterna 2 och 3 i den här artik eln samt arti k el 246 och kapitel III.

2. Medlemsstaterna sk a k räva att försäkrings- och återförsäk rin gsföretag eller försäkringsholdingbolag reg elbundet, och minst en g ång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar alla b etydande in terna tran saktioner som försäkrings- och återförsäk rin gsföretag gjort inom en g rupp, in klusive de som gjorts med fysisk a person er som har en n ära k oppling till något företag in om g ruppen.

Medlemsstaterna sk a dessutom kräva att mycket b etydande tran s ak tioner in om en g rupp rapporteras snarast möjligt.

Den n ödvändiga in formationen sk a lämnas till grupptillsynsmyn digheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är det ledan de företag et i g ruppen eller, om det ledan de företag et in te är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings holdin gbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföre tag in om g ruppen som grupptillsynsmyndigheten an ger efter samråd med övrig a b erörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen.

Tran saktioner in om g rupper sk a b li föremål för tillsynens g ransk n ingsprocess utförd av grupptillsynsmyndigheten.

3. Grupptillsyn smyndigheten sk a efter samråd med övrig a b erörda tillsyn smyndigheter och företagsgruppen an ge vilk a slag av tran saktioner in om g ruppen försäkrings- och återförsäkrings företag som ingår i en viss grupp alltid ska rapportera. Arti k el 244.3 ska g älla i tillämpliga delar.

4. K ommissionen får an ta genomförandeåtgärder med avse en de på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering av väsen tliga tran saktioner in om en g rupp och rapporteringen av dessa.

Dessa åtgärder, som avser att ändra ick e väsen tliga delar av detta direk tiv g enom att komplettera det, ska an tas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

746

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/95

A v s n i t t 3

R i s k h a n t e r i n g o c h i n t e r n k o n t r o l l

Artikel 246

Tillsyn över företagsstyrningssystem

1. Kraven i avdeln ing I k apitel IV avsn itt 2 ska gälla i tillämp liga delar på gruppnivå.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska system för riskhantering och internkontroll samt rapporteringsrutiner genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av g rupptill syn enligt artik el 213.2 a och 213.2 b , så att dessa system och rapporteringsrutiner kan kontrolleras på gruppnivå.

Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt tredje stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet och vederb örligen b eakta deras synpunkter och reservationer.

Om en grupp utnyttjar den möjlighet som anges i tredje stycket ska den överlämna dokumentet samtidigt till alla b erörda tillsyn s myndigheter. De b erörda dotterföretagen ska inte b efrias från sin skyldighet att se till att kraven i artik el 45 är uppfyllda på grund av att denna möjlighet utnyttjas.

KAPITEL III

Åtgärder för att underlätta grupptillsynen

Artikel 247

2. Utan att det påverkar tillämpningen av pun kt 1, ska mek a nismerna för internkontroll inom en grupp minst omfatta följande:

a) Adekvata mekanismer i fråga om solvens på gruppnivå för att identifiera och mäta alla b etydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt korrelera den medräk ningsbara k apitalbasen till riskerna.

b ) Sunda rapporterings- och redovisningsrutiner för att över vaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.

3. Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med b estämmel serna i k apitel III utföra tillsynens granskningsprocess b eträffande de system och rapporteringsrutiner som avses i pun kterna 1 och 2.

4. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- eller återförsäk ringsföretag med ägarintresse och försäk ringsholdingbolag på gruppnivå genomför den b edömning som krävs enligt artik el 45. Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med k apitel III g enom föra tillsynens granskningsprocess b eträffande den egna risk- och solven sbedömningen på gruppnivå.

Om solven sberäkningen på gruppnivå görs i enlighet med metod 1 som avses i artik el 230 ska försäkrings- eller återförsäk ringsfö retaget med ägarintresse eller försäk ringsholdingbolaget visa för grupptillsynsmyndigheten att man verkligen förstår skillnaden mellan summan av solvenskapitalkraven för alla anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen och det sammanställda solvenskapitalkravet för gruppen.

Grupptillsynsmyndighet

1. En enda tillsynsmyndighet som ska ansvara för samord ningen och utförandet av grupptillsynen (g rupptillsynsmyndighe ten) ska utses b land tillsynsmyndigheterna i b erörda medlemsstater.

2. Om samma tillsynsmyndighet är b ehörig när det gäller alla försäkrings- och återförsäkringsföretag i en grupp, ska denna till synsmyndighet tilldelas uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet.

I alla övriga fall och med förb ehåll för pun kt 3 ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av följande:

a) Om det ledande företaget i en grupp är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som auk torise rat det företaget.

b ) Om det ledande företaget i en grupp inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som utses enligt följande principer:

i) Om moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäk ringsföretag är ett försäk ringsholdingbolag ska den till synsmyndighet utses som auktoriserat det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse eller ett försäk ringsholdingbolag så b eslutar får det, om g rupptill synsmyndigheten godkänner detta, företa b edömningar som krävs genom artik el 45 samtidigt på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen och ta fram en enda handling som omfattar samtliga b edömningar.

ii) Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till samma försäk ringsholdingbolag och ett av dessa företag har auktoriserats i den medlemsstat där försäk ringshol din gbolaget har sitt huvudkontor, ska tillsyn smyndighe ten för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som auktoriserats utses.

747

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/96

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

iii) Om gruppen har mer än ett ledande företag som är för säkringsholdingbolag, dessa företag har huvudkontor i skilda medlemsstater och det i båda dessa stater finns ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i gruppen, ska tillsynsmyndigheten för det av dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses.

iv) Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till samma försäkringsholdingbolag och inget av dessa före tag har auktoriserats i den medlemsstat där försäk rings holdingbolaget har sitt huvudkontor, ska tillsynsmyndigheten som auktoriserat det av dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses.

v) Om inget av företagen har ett moderföretag som ingår i samma grupp, och i sådan a fall som inte avses i leden i-iv, ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses.

3. I särskilda fall får de berörda myndigheterna, på begäran från någon av myndigheterna, fatta ett gemensamt beslut att göra avsteg från de kriterier som anges i pun kt 2 och utse en annan till synsmyndighet till grupptillsynsmyndighet, om det vore olämp ligt att tillämpa dessa kriterier med hänsyn till gruppens struktur och den relativa omfattningen av försäkrings- och återförsäk rings företagens verksamheter i olika länder.

I detta avseende får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frå gan om huruvida kriterierna i pun kt 2 är lämpliga tas upp till dis kussion. Sådana diskussioner får inte äga rum mer än en gång per år.

De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om valet av g rupptillsynsmyndig het inom tre månader från det att diskussionen om frågan b egär des. Innan de berörda tillsynsmyndigheterna fattar sitt beslut, ska de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.

4. Under den tremånadersperiod som avses i punkt 3 tredje stycket får var och en av de berörda myndigheterna begära att Ceiops rådfrågas. Om Ceiops rådfrågas ska den tidsperioden för längas med två månader.

5. Om Ceiops rådfrågas, ska de berörda tillsynsmyndigheterna vederbörligen beakta Ceiops råd innan de fattar sitt gemensamma beslut. Det gemensamma beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av varje betydande avsteg från de råd som Ceiops gett.

6. Om inget gemensamt beslut kunnat fattas om att göra avsteg från kriterierna i pun kt 2, ska uppgiften som g rupptillsyns myndighet utföras av den tillsynsmyndighet som fastställts i en lig het med pun kt 2.

7. Ceiops ska minst en gång om året underrätta E uropaparla mentet, rådet och kommissionen om eventue lla betydande svå righeter som uppstått vid tillämpningen av pun kterna 2, 3 och 6.

Om någon sådan betydande svårighet uppstår vid tillämpningen av de kriterier som fastställts i pun kterna 2 och 3, sk a k ommis sionen anta genomförandeåtgärder som specificerar dessa kriterier.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

8. Om en medlemsstat har mer än en tillsynsmyndighet som ansvarar för stabilitetstillsyn över försäkrings- och återförsäk ringsföretag ska den medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa samordningen mellan dessa myndigheter.

Artikel 248

Grupptillsynsmyndighetens och andra tillsynsmyndigheters rättigheter och skyldigheter Tillsynskollegiet

1. De rättigheter och skyldigheter som tilldelas g rupptillsyns myndigheten i fråga om grupptillsyn ska omfatta följande:

a) Samordning av insamling och spridning av information som är relevant eller avgörande såväl under normala förhållanden som i en nödsituation, däribland uppgifter som är av bety delse för en tillsynsmyndighets tillsynsuppgift.

b) Tillsynens granskningsprocess och gruppens finansiella ställning.

c) Bedömning av gruppens efterlevnad av bestämmelserna om solvens, riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp enligt vad som föreskrivs i artik larna 218–245.

d) Bedömning av gruppens företagsstyrningssystem enligt arti k el 246 och av frågan om medlemmarna i anknutna företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan uppfyller kraven i artik larna 42 och 257.

e) Planering och samordning, genom regelbundna möten minst årligen eller på annat lämpligt sätt, av tillsynsverksamheten såväl under normala förhållanden som i nödsituationer i samarbete med de berörda tillsynsmyndigheterna, med b eak tande av arten, omfattningen och komplexiteten i de in nebo ende riskerna i verksamheten för alla företag som ingår i gruppen.

748

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/97

f) Andra uppgifter, åtgärder och beslut som tillkommer g rupp tillsynsmyndigheten enligt detta direktiv eller som följer av tillämpningen av detta direktiv, däribland att leda validation s förfarandet av interna modeller på gruppnivå enligt artik larn a 231 och 233 och förfaran det för att tillåta att den ordning som inrättas i artik larna 237-240 tillämpas.

2. För att underlätta arbetet med de grupptillsynsuppgifter som avses i pun kt 1 ska ett tillsynskollegium, under ordföran de skap av grupptillsynsmyndigheten, inrättas.

Tillsynskollegiet ska se till att processerna för samarbete, infor mationsutbyte och samråd bland tillsynsmyndigheterna i tillsyn s kollegiet faktiskt tillämpas i enlighet med avdeln ing III, så att deras respektive beslut och verksamheter blir allt mer samstämmiga.

3. Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten och tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföre tags huvudkontor är beläget.

Tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag ska också ha rätt att delta i tillsynskollegiet. Syftet med deras del tagande ska dock endast vara att främja ett effektivt informationsutbyte.

För att tillsynskollegiet ska fungera effektivt kan det bli n ödvän digt att några uppgifter utförs av ett mindre antal tillsyn smyndig heter inom tillsynskollegiet.

4. Utan att det påverkar andra åtgärder som antas enligt detta direktiv ska inrättandet av och verksamheten vid kollegiet b ase ras på samordningsöverenskommelser som ingås av grupptill synsmyndigheten och övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Om det råder delade meningar om upprättandet av samord ningsöverenskommelserna får en medlem av tillsynskollegiet hän skjuta frågan till Ceiops.

Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med berörda tillsyn s myndigheter vederbörligen beakta alla råd som Ceiops ger inom två månader innan det slutgiltiga beslutet fattas. Beslutet ska in ne hålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från eventuella råd från Ceiops. Grupptill synsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda tillsynsmyndigheter.

5. Utan att det påverkar eventuella åtgärder som antagits enligt detta direktiv, ska det i samordningsöverenskommelserna som avses i pun kt 4 fastställas förfaranden för

a) beslutsprocessen bland berörda tillsynsmyndigheter i enlig het med artik larna 231, 232 och 247,

b) det samråd som avses i pun kt 4 i den här artikeln och i artik el 218.5.

Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som tillde lats grupptillsynsmyndigheten och andra tillsynsmyndigheter genom detta direktiv, får samordningsöverenskommelserna fast ställa ytterligare uppgifter till grupptillsynsmyndigheten eller andra tillsynsmyndigheter i fall där detta resulterar i en effektivare grupptillsyn och inte försämrar kollegiemedlemmarnas tillsyns verksamhet när det gäller deras enskilda ansvar.

Samordningsöverenskommelserna kan dessutom föreskriva för faranden för

a) samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter, särskilt enligt artik larna 213-217, 219-221, 227, 244-246, 250, 256, 260 och 262,

b) samarbete med övriga tillsynsmyndigheter.

6. Ceiops ska utarbeta riktlinjer för hur tillsynskollegierna ska fungera operativt, vilka ska baseras på omfattande granskning av konvergensgraden i deras arbete. Sådana granskningar ska göras minst vart tredje år. Medlemsstaterna ska se till att g rupptillsyns myndigheten till Ceiops överlämnar informationen om hur till synskollegierna fungerar och om eventuella svårigheter som uppstått och som är relevanta för granskningarna.

7. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för samord ningen av grupptillsynen med avseende på pun kterna 1-6, in be gripet definitionen av betydande filial .

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

Artikel 249

Samarbete och utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter

1. De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och grupptillsynsmyndigheten ska ha ett nära samarbete, särskilt i fall då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag möter finansiella svårigheter.

För att dessa tillsynsmyndigheter, inklusive g rupptillsynsmyndig heten, ska ha garanterad tillgång till lika mycket relevant infor mation ska de, utan att det påverkar deras respektive ansvarsområden, och oavsett om de är etablerade i samma med lemsstat eller ej, till varandra överlämna sådan information för

749

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/98

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

att möjliggöra och underlätta för de övriga myndigheterna att full göra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I detta avseende ska de berörda tillsynsmyndigheterna och tillsynsmyndigheten utan dröjsmål överlämna all information till varandra så snart den blir tillgänglig. Den information som avses i detta stycke omfat tar, men är inte begränsad till, information om åtgärder som har vidtagits av gruppen och tillsynsmyndigheterna samt information som har lämnats av gruppen.

2. De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och grupptillsynsmyndigheten ska omedelbart kalla till ett möte med samtliga tillsynsmyndigheter som medverkar i grupptillsyn, åtminstone i följande fall:

a) När de blir medvetna om en betydande överträdelse av sol venskapitalkravet eller en överträdelse av min imikapitalkra vet för ett enskilt försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

b) När de blir medvetna om en betydande överträdelse av sol venskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunk t i sammanställda uppgifter eller det aggregerade solvenskapi talkravet för gruppen, i överensstämmelse med den berä k ningsmetod som använts i enlighet med avdelning I II, k apitel II, avsn itt 1, un deravsnitt 4.

c) När andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.

3. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder i syfte att fastställa vilka uppgifter som ska insamlas systematiskt av g rupp tillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda tillsynsmyn digheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att specificera vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i tillsynsrapporteringen.

De åtgärder som avses i denna punkt, och som avser till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kon troll som avses i artik el 301.3.

Artikel 250

Samråd mellan tillsynsmyndigheter

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artik el 248, ska berörda tillsynsmyndigheter, innan de fattar beslut som är av betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, sam råda med varandra inom tillsynskollegiet i fråga om följande:

a) Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas g odkän nande eller auktorisation.

b) Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidta gits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapi taltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och införande av någon begränsning av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt avdeln ing I k apitel VI avsn itt 4 un deravsnitt 3.

I frågor som avses i led b ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten.

Därutöver ska de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med varandra innan de fattar ett beslut som bygger på information från andra tillsynsmyndigheter.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artik el 248 får en tillsynsmyndighet besluta att avstå från samråd i brådskande fall eller om samrådet skulle kunna äventyra beslutets effekt. I sådana fall ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Artikel 251

Grupptillsynsmyndighetens begäran om information från övriga tillsynsmyndigheter

Grupptillsynsmyndigheten får uppmana tillsynsmyndigheter, som inte själva utövar grupptillsyn enligt artikel 247, i en medlems stat där ett moderföretag har sitt huvudkontor att av detta moder företag begära all information som skulle kunna vara relevant för utövandet av grupptillsynsmyndighetens utövande av sina rättig heter och skyldigheter i fråga om samordning enligt artik el 248 och att vidarebefordra denna information till grupptillsynsmyndigheten.

Grupptillsynsmyndigheten ska när den behöver sådan informa tion som avses i artik el 254.2 och som redan har överlämnats till en annan tillsynsmyndighet, när så är möjligt, vända sig till den tillsynsmyndigheten för att förhindra dubbelrapportering till de olika myndigheter som medverkar i tillsynen.

Artikel 252

Samarbete med myndigheter med ansvar för kreditinstitut och värdepappersföretag

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och antingen ett kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG eller ett värdepappersföretag enligt definitionen i direktiv 2004/39/EG eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma före tag med ägarintresse, ska de berörda tillsynsmyndigheterna och de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa andra före tag ha ett nära samarbete.

Utan att det påverkar deras respektive behörighet ska dessa myn digheter till varandra överlämna all information som kan un der lätta utförandet av deras uppdrag, i synnerhet inom ramen för denna avdelning.

Artikel 253

Tystnadsplikt och sekretess

Medlemsstaterna ska tillåta utbyte av information mellan sina till synsmyndigheter samt mellan dessa och andra myndigheter enligt artik larna 249–252.

750

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/99

SV

Information som tas emot under grupptillsyn, och särskilt varje

Den tillsynsmyndighet som framställde begäran får, om den så

informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och mellan till

önskar, delta i kontrollen, om den inte själv utför den.

synsmyndigheter och andra myndigheter enligt denna avdelning

ska omfattas av bestämmelserna i artik el 295.

Artikel 256

Artikel 254

Rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå

Tillgång till information

1. Medlemsstaterna ska se till att fysiska och juridiska perso ner som omfattas av grupptillsyn och deras anknutna företag och företag med ägarintresse kan utbyta information som skulle kunna vara relevant för grupptillsynen.

2. Medlemsstaterna ska föreskriva att de av deras myndigheter som ansvarar för grupptillsyn ska ha tillgång till all information som är relevant för denna grupptillsyn, oavsett arten av de berörda företagen. Artik el 35 ska gälla i tillämpliga delar.

De berörda tillsynsmyndigheterna får vända sig direkt till företa gen i gruppen för att erhålla nödvändig information endast om denna information har begärts från ett försäkrings- eller återför säkringsföretag som omfattas av grupptillsyn men inte tillhan da hållits inom rimlig tid.

Artikel 255

Kontroll av information

1. Medlemsstaterna ska se till att deras tillsynsmyndigheter, antingen direkt eller genom personer som de ger ett sådant upp drag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på plats av den information som avses i artik el 254 i lokaler som tillhör något av följande:

a) Det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn.

b) Företag som är anknutna till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

c) Moderföretag till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

d) Företag som är anknutna till ett moderföretag till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

2. Om tillsynsmyndigheterna i särskilda fall vill kontrollera information beträffande ett företag, reglerat eller ej, som ingår i en grupp och är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära att tillsynsmyndigheterna i denna andra medlemsstat genomför kontrollen.

Myndigheter som tar emot en sådan begäran ska inom ramen för sin behörighet tillmötesgå denna begäran genom att antingen utföra kontrollen direkt och då låta en revisor eller annan expert utföra den eller låta den myndighet som begärde kontrollen själv utföra den. Grupptillsynsmyndigheten ska underrättas om de vid tagna åtgärderna.

1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretag samt försäkringsholdingbolag årligen offentliggör en rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå. Artik larn a 51 och 53–55 sk a gälla i tillämpliga delar.

2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med äg arin tresse eller ett försäkringsholdingbolag så beslutar får det, om grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, lämna en enda rap port om solvens och finansiell ställning som ska innehålla följande:

a) Den information på gruppnivå som ska offentliggöras enligt pun kt 1.

b) Den information beträffande dotterföretag inom gruppen som ska vara identifierbar per företag och offentliggöras enligt artik larna 51 och 53–55.

Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt för sta stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer.

3. Om det i den rapport som avses i pun kt 2 saknas in forma tion som den tillsynsmyndighet som auktoriserat ett dotterföre tag inom gruppen kräver att jämförbara företag ska lämna och detta utelämnande är av väsentlig betydelse, ska den berörda till synsmyndigheten ha befogenhet att kräva att dotterföretaget i fråga offentliggör nödvändig ytterligare information.

4. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter ligare specificera vilka uppgifter som ska offentliggöras och for merna för detta vad avser lägesrapporten om solvens och finansiell ställning.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

Artikel 257

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan i försäkringsholdingbolag

Medlemsstaterna ska kräva att alla som i praktiken leder verk sam heten i ett försäkringsholdingbolag är lämpliga för att utföra sina uppdrag.

Artik el 42 ska gälla i tillämpliga delar.

751

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/100

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 258

Artikel 259

Åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad

Ceiops rapportering

1. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en grupp inte följer kraven i artik larna 218–246, eller om kraven är upp fyllda men solvensen ändå kan vara äventyrad eller om tran sak tioner inom gruppen eller riskkoncentrationer hotar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets finansiella ställning, ska följande myndigheter kräva nödvändiga åtgärder för att snarast möjligt rätta till situationen:

a) Grupptillsynsmyndigheten i fråga om försäkringsholding- bolag.

b) Tillsynsmyndigheterna i fråga om försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Om i det fall som avses i första stycket a g rupptillsynsmyndighe ten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där försäkringsholdingbolaget har sitt huvudkontor, ska g rupptill synsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att g öra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder.

Om i det fall som avses i första stycket b g rupptillsynsmyndighe ten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor, ska grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsyn smyndighe ter om vad den kommit fram till i syfte att g öra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder.

Utan att det påverkar pun kt 2 ska medlemsstaterna fastställa vilka åtgärder som deras tillsynsmyndigheter får vidta i fråga om försäkringsholdingbolag.

De berörda tillsynsmyndigheterna, däribland grupptillsynsmyn digheten, ska när så är lämpligt samordna sina åtgärder.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av deras straffrättsliga bestämmelser ska medlemsstaterna se till att sanktioner eller andra åtgärder kan åläggas försäkringsholdingbolag eller perso ner som i praktiken leder dessa bolag, om de överträder lagar och andra författningar som antagits för att genomföra denna avdel ning. Tillsynsmyndigheterna ska ha ett nära samarbete för att säkerställa att sådana sanktioner eller andra åtgärder är effektiva, särskilt när den centrala förvaltningen eller det huvudsakliga eta bleringsstället för ett försäkringsholdingbolag inte finns på dess huvudkontor.

3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för samord ningen av de åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad som avses i pun kterna 1 och 2.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artik el 301.3.

1. Ceiops ska varje år komma till Europaparlamentet för en all män utskottsutfrågning. När ett sådant besök sammanfaller med rapporteringskravet för Ceiops enligt artik el 71.3, ska detta krav anses vara uppfyllt, när det gäller Europaparlamentet, genom att Ceiops närvarar vid utfrågningen.

2. Ceiops ska i samband med den utfrågning som avses i pun kt 1 bland annat rapportera om alla relevanta och viktiga erfa renheter från tillsynsverksamheten och samarbetet mellan till synsmyndigheter enligt avdeln ing III, och särskilt om

a) processen för utnämning av grupptillsynsmyndigheten, an ta let grupptillsynsmyndigheter och den geografiska spridningen,

b) arbetet i tillsynskollegiet, särskilt tillsynsmyndigheternas medverkan och engagemang i de fall de inte är grupptillsynsmyndighet.

3. Ceiops får i samband med utfrågningen enligt pun kt 1 även rapportera om de huvudsakliga lärdomarna från de granskningar som avses i artik el 248.6, där så är lämpligt.

KAPITEL IV

Tredjeländer

Artikel 260

Moderföretag utanför gemenskapen: kontroll av likvärdighet

1. I det fall som avses i artik el 213.2 c ska de berörda tillsyn s myndigheterna kontrollera om försäkrings- och återförsäk rings företag vars moderföretag har sina huvudkontor utanför gemenskapen är föremål för tillsyn, utförd av en myndighet i tred jeland, som är likvärdig med vad som föreskrivs i denna avdel ning i fråg a om tillsyn på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt artik el 213.2 a och b.

Kontrollen ska genomföras av den tillsynsmyndighet som skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2 vore tillämpliga på begäran av moderföretaget, av något av de försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade inom gemenskapen eller på tillsynsmyndighetens eget initiativ, såvida kommissionen inte tidigare hade beslutat att tillsynsord ningen i det berörda tredjelandet är likvärdig. Grupptillsyn smyn digheten ska i samband med detta samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter och Ceiops innan den fattar sitt beslut.

752

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/101

2. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder som specifi cerar kriterierna för att bedöma om tillsynsordningen av grupper

i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses

i artik el 301.3.

3. Kommissionen får, efter samråd med europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén och i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artik el 301.2, och med beaktande av de kriterier som antagits enligt punkt 2, an ta ett beslut om huruvida tillsynsordningen av grupper i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning.

Dessa beslut ska regelbundet ses över för att beakta ändringar av den ordning för tillsynsordningen över grupper som fastställs genom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet och alla ändringar av bestämmelserna som kan påverka beslutet om likvärdighet.

När kommissionen har antagit ett beslut enligt första stycket beträffande ett tredjeland ska detta beslut erkännas som avgö rande när det gäller den kontroll som avses i pun kt 1.

Artikel 261

Moderföretag utanför gemenskapen: likvärdighet

1. Om tillsynen konstaterats vara likvärdig enligt artikel 260 ska medlemsstaterna förlita sig på att tillsynsmyndigheterna i tredjelandet utövar en likvärdig tillsyn enligt pun kt 2.

2. Artik larna 247-258 ska i tillämpliga delar gälla för samar betet med tillsynsmyndigheter i tredjeländer.

Artikel 262

Moderföretag utanför gemenskapen: om likvärdighet inte föreligger

1. Om en likvärdig tillsyn enligt artik el 260 in te föreligger, ska medlemsstaterna på försäkrings- och återförsäkringsföretagen til lämpa antingen artik larna 218–258, i tillämpliga delar och med undantag av artik larna 236–243, eller n ågon annan metod enligt pun kt 2.

De allmänna principer och metoder som anges i artik larna 218–258 sk a tillämpas på nivån för försäkrings- holdingbolaget, försäkringsföretaget i tredjeland eller återförsäk ringsföretaget i tredjeland.

Endast vid beräkningen av solvens på gruppnivå ska moderföre taget behandlas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäk ringsföretag som omfattades av samma villkor som de som fastställs genom avdeln ing I k apitel VI avsn itt 3 underavsnitten 1, 2 och 3 i fråg a om kapitalbasmedel som får medräknas för täck ning av solvenskapitalkravet och något av följande:

a) Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med princi perna i artikel 226 om företag et är ett försäkringsholdingbolag.

b) Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med princi perna i artik el 227 om företaget är ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

2. Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter til lämpar andra metoder som säkerställer en tillfredsställande till syn över försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp. Dessa metoder ska ha godkänts av grupptillsynsmyndigheten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Tillsynsmyndigheterna får särskilt kräva att ett försäkringshol dingbolag med huvudkontor inom gemenskapen ska etableras och tillämpa denna avdelning på försäkrings- och återförsäk rings företagen i den grupp som leds av det försäkringsholdingbolaget.

De valda metoderna ska göra det möjligt att uppnå de mål för grupptillsynen som anges i denna avdelning samt anmälas till övriga berörda tillsynsmyndigheter och kommissionen.

Artikel 263

Moderföretag utanför gemenskapen: nivåer

Om det moderföretag som avses i artik el 260 i sin tur är ett dot terföretag till ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utan för gemenskapen eller till ett försäkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tredjeland, ska medlemsstaterna endast til lämpa den kontroll som föreskrivs i artik el 260 på n ivån för det yttersta moderföretag som är ett försäkringsholdingbolag i tred jeland, ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäk rings företag i tredjeland.

Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter beslutar att, om likvärdig tillsyn enligt artik el 260 sak nas, utföra en ny kontroll på en lägre nivå där det finns ett moderföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett för säkringsholdingbolag i tredjeland, ett försäkringsföretag i tredje land eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

I sådana fall ska den tillsynsmyndighet som avses i artik el 260.1 andra stycket för gruppen ange skälen för beslutet.

Artik el 262 sk a gälla i tillämpliga delar.

753

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/102

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 264

Artikel 266

Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeland

Samarbete med tredjeland

1. Kommissionen får lägga fram förslag till rådet i fråga om förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om meto derna för att utöva grupptillsyn över

I fråga om samarbete med tredjeland ska artik el 264 g älla i til lämpliga delar.

a) försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i artik el 213 med huvudkontor i ett tredjeland, och

b) försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland bland vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i artikel 213 med huvudk ontor inom gemenskapen.

2. De avtal som avses i pun kt 1 ska särskilt syfta till att säk er ställa att

a) tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan få fram den information som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen och med dotterföretag eller ägarintres sen i företag utanför gemenskapen, och

b) tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan få fram den in forma tion som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dessa län ders territorier och med dotterföretag eller ägarintressen i företag i en eller flera medlemsstater.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördrag et ska kommissionen med biträde av E urope iska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resulta ten av de förhandlingar som avses i pun kt 1.

KAPITEL V

Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet

Artikel 265

Transaktioner inom grupper

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att, i de fall då moderföre taget till ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet, de tillsyn s myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag utövar allmän tillsyn över tran saktio nerna mellan försäkrings- och återförsäkringsföretagen och för säkringsholdingbolaget med blandad verksamhet och dess anknutna företag.

2. Artiklarna 245, 249–255 och 258 sk a gälla i tillämpliga

delar.

AVDE LNING IV

REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV

FÖRSÄKRINGSFÖRETAG

KAPITEL I

Tillämpningsområde och definitioner

Artikel 267

Tillämpningsområde för denna avdelning

Denna avdelning ska tillämpas på de rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden som rör följande:

a) Försäkringsföretag.

b) Filialer inom gemenskapens territorium till försäkringsföre tag i tredjeland.

Artikel 268

Definitioner

1. I denna avdelning gäller följande definitioner:

a) behöriga myndigheter : de administrativa eller rättsliga myn dig heter i medlemsstaterna som är behöriga i fråga om rek on struktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden.

b) filial : varje slags ständig närvaro av ett försäkringsföretag i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten för bedrivande av försäkringsverksamhet.

c) rekonstruktionsåtgärder : åtgärder som medför ingripande av behöriga myndigheter och som är avsedda att bevara eller återställa ett försäkringsföretags finansiella ställning och som påverkar redan befintliga rättigheter som innehas av en annan part än försäkringsföretaget, inbegripet men inte begränsat till åtgärder som kan komma att innebära inställande av betalningar, inställande av verkställighetsåtgärder eller ned skrivning av fordringar.

d) likvidationsförfarande : kollektivt förfarande som innebär att ett försäkringsföretags tillgångar avyttras och behållningen för delas mellan borgenärerna, aktieägarna eller delägarna på lämpligt sätt och som med nödvändighet medför ingripande av de behöriga myndigheterna, inbegripet fall där det k ollek tiva förfarandet avslutas med ackord eller annan motsvarande åtgärd, oavsett om förfarandet baseras på insolvens eller om det är frivilligt eller obligatoriskt.

754

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/103

e) rekonstruktör : varje person eller organ som utses av de b ehö riga myndigheterna för att förvalta rekonstruktionsåtgärder.

f) förvaltare : varje person eller organ som utses av de behöriga myndigheterna eller, i förekommande fall, av de styrande organen i ett försäkringsföretag för att förvalta ett likvidationsförfarande.

g) försäkringsfordran : ett belopp som ett försäkringsföretag är skyldigt försäkrade, försäkringstagare, förmånstagare eller skadelidande vilka har rätt att rikta anspråk direkt mot för säkringsföretaget och som härrör från ett försäkringsavtal eller från någon verksamhet som anges i artik el 2.3 b och c i direkt försäkringsverksamhet, inbegripet ett belopp avsatta för dessa personer när vissa delar av skulden ännu inte är kända.

De premier som ett försäkringsföretag är skyldigt, till följd av att ett försäkringsavtal eller verksamhet som avses i första stycket g inte har ingåtts eller har annullerats enligt den lag som gäller för sådana avtal eller sådan verksamhet innan likvidationsförfaran dena har inletts, ska också betraktas som försäkringsfordran.

2. Vid tillämpningen av denna avdelning på rek onstruktions åtgärder och likvidationsförfaranden avseende en i en medlems stat belägen filial till ett försäkringsföretag i tredjeland ska följande definitioner gälla:

a) hemmedlemsstat : den medlemsstat där filialen beviljades auk torisation i enlighet med artik larna 145–149.

b) tillsynsmyndigheter :

tillsynsmyndigheterna

i

hemmedlemsstaten.

c) behöriga myndigheter : de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

KAPITEL II

Rekonstruktionsåtgärder

Artikel 269

Beslut om rekonstruktionsåtgärder – Tillämplig lag

1. Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska ha rätt att besluta om rekonstruktionsåtgärder som avser ett för säkringsföretag, inklusive dess filialer.

2. Rekonstruktionsåtgärderna ska inte hindra hemmedlemssta ten från att inleda likvidationsförfaranden.

3. Rekonstruktionsåtgärderna ska regleras av de lagar, förord ningar och förfaranden som gäller i hemmedlemsstaten, om inte annat anges i artik larna 285–292.

4. Rekonstruktionsåtgärder som vidtagits enligt hemmedlems statens lagstiftning ska få full verkan i hela gemenskapen utan vidare formaliteter, också mot tredje man i andra medlemsstater, även om lagstiftningen i dessa andra medlemsstater inte föresk ri ver sådana rekonstruktionsåtgärder eller alternativt ställer upp villkor för deras genomförande som inte är uppfyllda.

5. Rekonstruktionsåtgärderna ska få verkan i hela g emenska pen så snart som de får verkan i hemmedlemsstaten.

Artikel 270

Information till tillsynsmyndigheterna

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten om sitt beslut att vidta rekonstruktionsåtgärder, om möjligt innan de vid tar en sådan åtgärd eller annars omedelbart därefter.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt in for mera tillsynsmyndigheterna i alla andra medlemsstater om b eslu tet att vidta rekonstruktionsåtgärder, inbegripet de verkningar som sådana åtgärder kan få i praktiken.

Artikel 271

Offentliggörande av beslut om rekonstruktionsåtgärder

1. Om det är möjligt att i hemmedlemsstaten överklaga en rekonstruktionsåtgärd, ska de behöriga myndigheterna i hem medlemsstaten, rekonstruktören eller en person som har rätt där till i hemmedlemsstaten offentliggöra beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt de förfaranden för offentliggörande som föreskrivs i hemmedlemsstaten och dessutom så snart som möjligt i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett utdrag ur det dokument där rekonstruktionsåtgärden fastställs.

Tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater som har un derrät tats om beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt artik el 270 får säkerställa att ett sådant beslut offentliggörs på deras respek tive territorium på det sätt som de anser lämpligt.

2. Det offentliggörande som föreskrivs i pun kt 1 ska innehålla namnet på den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, til lämplig lag enligt artik el 269.3 samt namnet på rekonstruktören om en sådan har utsetts. Offentliggörandet ska avfattas på det offi ciella språket eller på ett av de officiella språken i den medlems stat där informationen offentliggörs.

3. Rekonstruktionsåtgärderna ska vidtas oberoende av bestä m melserna om offentliggörande i pun kterna 1 och 2 och sk a gälla fullt ut mot borgenärer, om inte de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller denna medlemsstats lagstiftning föresk ri ver annat.

755

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/104

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

4. Om rekonstruktionsåtgärder enbart inverkar på rättigheter som innehas av personer i deras egenskap av aktieägare, delägare eller anställda i ett försäkringsföretag ska punkterna 1, 2 och 3 inte tillämpas, såvida inte den lagstiftning som gäller för rekon struktionsåtgärderna föreskriver annat.

De behöriga myndigheterna ska fastställa hur de parter som avses i första stycket ska informeras i enlighet med tillämplig lag.

Artikel 272

Information till kända borgenärer - Rätt att anmäla fordringar

1. Om det enligt hemmedlemsstatens lag krävs att en fordran anmäls för att erkännas eller om det föreskrivs en obligatorisk information om en rekonstruktionsåtgärd till borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i denna medlemsstat, ska de behöriga myndigheterna i hemmed lemsstaten eller rekonstruktören i enlighet med artiklarna 281 och 283.1 även informera de kända borgenärer som har sin sta digvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i en annan medlemsstat.

2. Om det i hemmedlemsstatens lag föreskrivs att borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudk on tor i denna medlemsstat har rätt att anmäla fordringar eller fram föra synpunkter angående sina fordringar, ska borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i en annan medlemsstat ha samma rätt i enlighet med artik larn a 282 och 283.2.

KAPITEL III

Likvidationsförfaranden

Artikel 273

Inledande av ett likvidationsförfarande - Information till tillsynsmyndigheterna

1. Endast hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha rätt att fatta beslut om att inleda ett likvidationsförfarande som avser ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra med lemsstater. Detta beslut får fattas i avsaknad av eller efter ett beslut om rekonstruktionsåtgärder.

2. Ett beslut om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra medlemssta ter, som fattas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning ska utan vidare formaliteter erkännas inom hela gemenskapen och ska få verkan där så snart beslutet har fått verkan i den medlemsstat där förfarandet inleds.

3. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande, om möjligt innan förfarandet inleds eller annars omedelbart därefter.

Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter ska skyndsamt in for mera tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater om b eslu tet att inleda ett likvidationsförfarande, inbegripet de verkningar som ett sådant förfarande kan få i praktiken.

Artikel 274

Tillämplig lag

1. Beslutet om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag, likvidationsförfarandena och deras verkningar ska regleras av tillämplig lag i hemmedlemsstaten om inte annat föreskrivs i artik larna 285–292.

2. Hemmedlemsstatens lag ska avgöra åtminstone följande:

a) Vilka tillgångar som ingår i boet och hur de tillgångar ska behandlas som förvärvats av eller tillfaller försäk ringsföreta get efter det att likvidationsförfarandet har inletts.

b) Försäkringsföretagets och förvaltarens respektive behörighet.

c) Förutsättningarna för kvittning.

d) Likvidationsförfarandets verkan på försäkringsföretagets g äl lande avtal.

e) Likvidationsförfarandets verkan på förfaranden som inletts av enskilda borgenärer, med undantag för sådana pågående rät tegångar som avses i artik el 292.

f) Vilka fordringar som ska anmälas gentemot försäk ringsföre taget och hur de fordringar ska behandlas som uppkommit efter det att likvidationsförfarandet har inletts.

g) Hur fordringar ska anmälas, styrkas och godtas.

h) Hur medel som influtit från tillgångar som avyttrats ska för delas, företrädesordningen och vilka rättigheter de b orgenä rer har som efter det att likvidationsförfarandet inletts delvis tillgodosetts till följd av sakrättsligt skydd eller genom kvittning.

i) Förutsättningarna för och verkan av att lik vidationsförfaran det avslutats, särskilt genom ett ackord.

j) Borgenärernas ställning efter avslutat likvidationsförfarande.

k) Vilken part som ska stå för kostnader och utgifter i samband med likvidationsförfarandet.

l) Vilka bestämmelser som är tillämpliga när det gäller og iltig förklaring till följd av ogiltighet, annullering och avsaknad av juridisk giltighet beträffande handlingar som är till skada för samtliga borgenärer.

756

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/105

Artikel 275

Behandling av försäkringsfordringar

1. Medlemsstaterna ska se till att försäkringsfordringar har för månsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget genom en av eller båda de följande metoderna:

a) Avseende tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna ska försäkringsfordringar åtnjuta absolut för månsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget.

b) Avseende försäkringsföretagets samlade tillgångar ska försäk ringsfordringar åtnjuta förmånsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget, med möjlighet till undantag endast för

i) fordringar som härrör från arbetstagares an ställningsav tal och anställningsförhållanden,

ii) fordringar som avser skatt till offentliga organ,

iii) fordringar som avser socialförsäkringsavgifter,

iv) fordringar avseende sakrättsligt skyddade tillgångar.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får med lemsstaterna föreskriva att hela eller en del av kostnaden i sam band med ett likvidationsförfarande, fastställd enligt medlemsstatens nationella lag, ska ha förmånsrätt framför försäkringsfordringar.

3. De medlemsstater som har valt det alternativ som anges i punkt 1 a sk a kräva att försäkringsföretag upprättar och håller aktuellt ett särskilt register i enlighet med artik el 276.

Artikel 276

Särskilt register

1. Alla försäkringsföretag ska hos sitt huvudkontor föra ett särskilt register över de tillgångar som används för att täcka de försäkringstekniska avsättningar som har beräknats och in veste rats i enlighet med hemmedlemsstatens lag.

2. Om ett försäkringsföretag bedriver både liv- och sk adeför säkringsverksamhet ska det vid huvudkontoret föra åtskilda reg is ter för varje slag av verksamhet.

I de fall då en medlemsstat ger försäkringsföretag auktorisation att täcka sådana livförsäkringsrisker och risker som anges i klasserna 1 och 2 i bilaga I del A, får medlemsstaten dock föreskriva att dessa försäkringsföretag ska föra ett enda register för hela sin verksamhet.

3. Det samlade värdet av de registrerade tillgång arna, värde rade i enlighet med tillämplig lag i hemmedlemsstaten, får inte vid något tillfälle underskrida värdet av de försäkringstekniska avsättningarna.

4. Om en tillgång i registret är föremål för en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd, så att en del av tillgångens värde inte kan disponeras för att täcka åtagandena, ska detta noteras i registret, och det belopp som inte kan disponeras ska inte räknas med i det samlade värde som avses i pun kt 3.

5. Behandlingen av en tillgång vid likvidation av försäk rings företaget, när det gäller det alternativ som avses i artik el 275.1 a ska fastställas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning, såvida inte artik el 286, 287 eller 288 är tillämplig på tillgången i fråga:

a) Om den tillgång som används för att täcka försäkringstek niska avsättningar är föremål för en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd, utan att de villkor som anges i pun kt 4 är uppfyllda.

b) Om en sådan tillgång är föremål för ett äganderättsförbehåll till förmån för en borgenär eller tredje man.

c) Om en borgenär har rätt att kräva kvittning för sin fordran mot försäkringsföretagets fordran.

6. När ett likvidationsförfarande har inletts, får sammans ätt ningen av de tillgångar som i enlighet med pun kterna 1–5 finns förtecknade i registret inte ändras, och inga ändringar utom k or rigeringar av rena skrivfel får göras i registren, utom när den behöriga myndigheten gett sitt tillstånd.

Förvaltarna ska dock till dessa tillgångar lägga den avkastning som härrör från dessa samt värdet av de rena premier som har motta gits för den berörda försäkringsklassen från det att likvidations förfarandet inleds fram till dess betalningen av försäkringsfordringarna sker eller till dess att någon överlåtelse av försäkringsbestånd sker.

7. Om behållningen av realisationen av tillgångar är mindre än deras uppskattade värde enligt registret ska förvaltarna för till synsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ange skälen för detta.

Artikel 277

Subrogation till ett garantisystem

Hemmedlemsstaten får föreskriva att, om försäk ringsborgenärer nas rättigheter genom subrogation har övergått till ett g arantisys tem som är upprättat i den medlemsstaten, fordringar inom detta garantisystem inte ska åtnjuta de förmåner som fastställs i artik el 275.1.

757

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/106

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Artikel 278

Artikel 281

Täckning av förmånsberättigade fordringar med tillgångar

Information till kända borgenärer

De medlemsstater som väljer det alternativ som avses i arti k el 275.1 b ska kräva att alla försäkringsföretag ser till att de ford ringar på företaget som kan ha förmånsrätt framför försäkringsfordringar enligt artikel 275.1 b och som är an teck nade i försäkringsföretagets redovisning vid varje tidpunkt och oberoende av eventuell likvidation täcks av tillgångar.

Artikel 279

Återkallande av auktorisationen

1. När ett beslut fattas om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag ska detta företags auktorisation återkallas enligt förfarandet i artik el 144, utom i den utsträckning den erfordras för de ändamål som anges i pun kt 2.

2. Återkallandet av auktorisationen enligt pun kt 1 ska inte hin dra förvaltaren eller någon annan person som utsetts av de b ehö riga myndigheterna att fortsätta en del av försäkringsföretagets verksamhet i den mån som detta är nödvändigt eller lämpligt med hänsyn till likvidationen.

Hemmedlemsstaten får föreskriva att sådan verksamhet ska fort sättas med medgivande och under tillsyn av tillsynsmyndighe terna i den medlemsstaten.

Artikel 280

Offentliggörande av beslut om likvidationsförfaranden

1. Den behöriga myndigheten, förvaltaren eller en person som den behöriga myndigheten utsett för detta ändamål ska offen tlig göra beslutet att inleda ett likvidationsförfarande i enlighet med de förfaranden för offentliggörande som gäller i hemmedlemsstaten samt också i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett utdrag ur beslutet om likvidation.

Tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater som i enlighet med artik el 273.3 har informerats om beslutet att inleda ett lik vidationsförfarande får säkerställa att ett sådant beslut offent lig görs på deras respektive territorium på det sätt de anser lämpligt.

2. I det offentliggörande som avses i pun kt 1 ska också anges den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, den lag som är tillämplig samt den förvaltare som har utsetts. Detta ska ske på det officiella språket eller på något av de officiella språken i den med lemsstat där informationen offentliggörs.

1. När ett likvidationsförfarande inleds ska de behöriga myn digheterna i hemmedlemsstaten, förvaltaren eller en person som de behöriga myndigheterna utsett för detta ändamål utan dröjs mål individuellt och skriftligen underrätta var och en av de kända borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i andra medlemsstater.

2. I underrättelsen enligt punkt 1 sk a det särskilt anges tids frister, föreskrivna sanktioner som hänför sig till dessa tidsfrister, det organ eller den myndighet som har befogenhet att ta emot anmälningar av fordringar eller synpunkter angående fordringar och eventuella övriga åtgärder.

I underrättelsen ska det också anges om borgenärer vilkas ford ringar har förmånsrätt eller sakrättsligt skydd måste anmäla sina fordringar.

När det gäller försäkringsfordringar ska det i underrättelsen vidare anges likvidationsförfarandets allmänna verkningar på försäk ringsavtalen, särskilt datum för när försäkringsavtalen eller för säkringsverksamheten kommer att upphöra att gälla samt den försäkrade personens rättigheter och skyldigheter med avseende på avtalet eller verksamheten.

Artikel 282

Rätt att anmäla fordringar

1. Varje borgenär, inbegripet medlemsstaternas offentliga myndigheter, vars stadigvarande bostad, hemvist eller säte b efin ner sig i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten ska ha rätt att anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter an gå ende fordringar.

2. Fordringar som innehas av borgenärer som avses i pun kt 1 ska behandlas på samma sätt och åtnjuta samma förmånsrätt som fordringar av samma art som kan anmälas av borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i hemmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna ska därför inte diskriminera på gemenskapsnivå.

3. Med undantag för de fall då hemmedlemsstatens lag tillåter något annat ska en borgenär till den behöriga myndigheten sända kopior av eventuella verifikationer samt ange följande:

a) Fordringens art och belopp.

b) Fordringens uppkomstdatum.

c) Om borgenären gör gällande förmånsrätt, sakrättsligt skydd eller äganderättsförbehåll för fordringen.

d) I tillämpliga fall för vilka tillgångar säkerheten gäller.

Det är inte nödvändigt att ange den förmånsrätt som försäk rings fordringar åtnjuter enligt artik el 275.

758

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/107

Artikel 283

Språk och blankett

1. Den information som ska lämnas i den underrättelse som avses i artik el 281.1 ska ges på hemmedlemsstatens officiella språk eller något av dess officiella språk.

I detta syfte ska en blankett användas som har en av följande rub riker på Europeiska unionens alla officiella språk:

a) ”Anmodan att anmäla en fordran: tidsfrister att beakta”, eller

b) om hemmedlemsstatens lag föreskriver framförande av syn punkter angående fordringar: ”Anmodan att lämna syn punk ter beträffande en fordran: tidsfrister att beakta”.

Om en känd borgenär innehar en försäkringsfordran ska dock den information som ska lämnas i den underrättelse som avses i artik el 281.1 ges på det officiella språket eller något av de offici ella språken i den medlemsstat där borgenären har sin stadig va rande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor.

2. Borgenärer med stadigvarande bostad, hemvist eller huvud kontor i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten får anmäla sin fordran eller inkomma med synpunkter angående sin fordran på denna andra medlemsstats officiella språk eller på något av dess officiella språk.

I detta fall ska emellertid anmälan av fordran eller, i förekom mande fall, framförandet av synpunkter angående fordran vara rubricerad ”Anmälan av fordran” respektive ”Synpunkter angå ende fordringar” på hemmedlemsstatens officiella språk eller något av dess officiella språk.

Artikel 284

Regelbunden information till borgenärerna

1. Förvaltarna ska på lämpligt sätt hålla borgenärerna regel bundet informerade om hur likvidationen fortskrider.

2. Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter får begära upplys ningar från hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter om hur lik vidationsförfarandet utvecklas.

KAPITEL IV

Gemensamma bestämmelser

Artikel 285

Verkan på vissa avtal och rättigheter

Genom undantag från artiklarna 269 och 274 sk a den verkan som inledandet av en rekonstruktionsåtgärd eller ett lik vidations förfarande har regleras på följande sätt:

a) När det gäller anställningsavtal och anställningsförhållanden: uteslutande av den medlemsstats lag som är tillämplig på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet.

b) När det gäller avtal som ger nyttjanderätt till eller rätt att för värva fast egendom: uteslutande av lagen i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen.

c) När det gäller försäkringsföretagets rättigheter till fast eg en dom, ett fartyg eller ett luftfartyg vilka registreras i ett offen t ligt register: uteslutande av lagen i den medlemsstat under vars ansvar registret förs.

Artikel 286

Tredje mans sakrättsliga skydd

1. Att rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden inleds påverkar inte borgenärers eller tredje mans sakrättsliga skydd vad avser materiell eller immateriell, lös eller fast egendom

– både särskilda tillgångar och en samling obestämda tillgångar som helhet vilken ändras vid olika tidpunkter – som tillhör för säkringsföretaget och som vid den tidpunkt då åtgärden eller för farandet inleds finns inom en annan medlemsstats territorium.

2. Bland de rättigheter som avses i pun kt 1 ska minst följande

ingå:

a) Rätten att förfoga över egendomen eller att ta ut sin fordran ur den eller dess avkastning, särskilt vid retentionsrätt eller panträtt.

b) Ensamrätt att driva in en fordran, särskilt på grund av pant eller säkerhetsöverlåtelse.

c) Rätten att begära egendomen åter eller kräva restitution från den som utan rättighetsinnehavarens samtycke har den i sin besittning eller använder den.

d) Nyttjanderätt till egendomen.

3. En rättighet, som har upptagits i ett offentligt register och som kan göras gällande gentemot tredje man, genom vilken ett sådant sakrättsligt skydd som avses i punkt 1 k an erhållas, ska anses vara sakrättsligt skyddad.

4. Pun kt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, an nul lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artik el 274.2 led l.

Artikel 287

Äganderättsförbehåll

1. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande inleds med avseende på ett försäkringsföretag som förvärvar en tillgång påverkar inte rättigheter som innehas av säljaren och som grundar sig på ett äganderättsförbehåll, om tillgången då åtgär den eller förfarandet inleds finns inom territoriet i en annan med lemsstat än den medlemsstat där åtgärden eller förfarandet inleddes.

759

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/108

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande inleds, efter det att tillgången överlämnats, med avseende på ett försäkringsföretag som säljer en tillgång utgör inte grund för att häva eller avsluta försäljningen och hindrar inte köparen från att förvärva äganderätten, om tillgången då åtgärde n eller förfaran det inleds finns inom territoriet i en annan medlemsstat än den stat där åtgärden eller förfarandet inleddes.

3. Pun kterna 1 och 2 sk a inte påverka en talan som rör og il tighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt arti k el 274.2 led l.

Artikel 288

Kvittning

1. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande inleds påverkar inte borgenärers rätt att kvitta sina fordringar mot försäkringsföretagets fordringar om sådan kvittning är tillåten enligt den lag som är tillämplig på försäkringsföretagets fordran.

2. Pun kt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, an nul lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artik el 274.2 led l.

Artikel 289

Reglerade marknader

Artikel 291

Skydd för tredje mans förvärv

Följande ska vara tillämplig lag, om ett försäkringsföretag genom en åtgärd som avslutats efter det att en rekonstruktionsåtgärd vid tagits eller ett likvidationsförfarande inletts mot ersättning förfo gar över något av följande:

a) I fråga om fast egendom, lagen i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen.

b) I fråga om ett fartyg eller ett luftfartyg som ska registreras i ett offentligt register, lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret.

c) I fråga om överlåtbara värdepapper eller andra värdepapper som för att gälla eller för att ett förfogande avseende dem ska gälla förutsätter registrering i ett register eller på ett konto enligt lagen i en medlemsstat eller i ett system för centralise rad förvaring som regleras av lagen i en medlemsstat, lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret, kontot eller systemet.

Artikel 292

Pågående rättegångar

Verkan av en rekonstruktionsåtgärd eller ett lik vidationsförfa rande på en pågående rättegång egendom eller rättigheter som försäkringsföretaget inte längre förfogar över ska uteslutande reg leras av lagen i den medlemsstat där rättegången pågår.

Artikel 293

Rekonstruktörer och förvaltare

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artik el 286 ska ver kan av en rekonstruktionsåtgärd eller inledandet av ett likvida tionsförfarande på de rättigheter och skyldigheter som parterna har på en reglerad marknad uteslutande regleras av den lag som är tillämplig på den marknaden.

2. Pun kt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, an nul lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artik el 274.2 led l som kan komma att vidtas för att ogiltigförklara betalningar och transaktioner enligt den lag som är tillämplig på den marknaden.

Artikel 290

Rättshandlingar som är till skada för borgenärerna

Artik el 274.2 led l ska inte tillämpas när en person som har dra git fördel av en rättshandling som är till skada för samtliga b or genärer kan bevisa att denna handling omfattas av lagen i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, och kan bevisa att denna lag i det aktuella fallet inte ger någon möjlighet att föra talan mot handlingen.

1. Utnämningen av en rekonstruktör eller förvaltare ska styr kas genom en vidimerad kopia av utnämningsbeslutet eller varje annat intyg som utfärdats av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

Den medlemsstat inom vilken rekonstruktören eller förvaltaren ämnar agera får kräva en översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstaten. Inget for mellt bestyrkande av denna översättning och inte heller någon annan motsvarande formalitet ska krävas.

2. Rekonstruktörerna och förvaltarna ska vara berättigade att på alla medlemsstaters territorier utöva alla de befogenheter som de är berättigade att utöva på hemmedlemsstatens territorium.

I enlighet med lagen i hemmedlemsstaten får personer utses för att bistå eller företräda rekonstruktörer och förvaltare vid g enom förandet av rekonstruktionsåtgärden eller likvidationsförfarandet, särskilt i värdmedlemsstaterna och i syn nerhet för att göra det lät tare att överkomma eventuella svårigheter som borgenärer i sådana stater ställs inför.

3. Rekonstruktörer eller förvaltare ska vid utövandet av sina befogenheter enligt lagen i hemmedlemsstaten följa lagen i de medlemsstater inom vilka de ämnar agera, särskilt när det gäller förfaranden för avyttring av tillgångar och information till arbetstagarna.

760

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/109

Dessa befogenheter får inte omfatta användandet av tvång eller rätten att avgöra rättsliga förfaranden eller tvister.

Artikel 294

Registrering i ett offentligt register

1. Rekonstruktören, förvaltaren eller någon annan myndighet eller person som har befogenhet till detta i hemmedlemsstaten får begära att en rekonstruktionsåtgärd eller beslutet att inleda ett lik vidationsförfarande ska registreras i något relevant offentligt reg is ter som förs i de övriga medlemsstaterna.

Om en medlemsstat har antagit bestämmelser om obligatorisk registrering ska den myndighet eller person som avses i första stycket emellertid vidta alla nödvändiga åtgärder för att ombesörja registreringen.

2. Registreringskostnaderna ska anses som kostnader och utgifter för förfarandet.

Artikel 295

Tystnadsplikt

Artikel 298

Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen

1. Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra i syfte att underlätta tillsynen över försäkring och återförsäkring inom gemenskapen och tillämpningen av detta direktiv.

2. Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska ha ett nära samarbete med varandra i syfte att underlätta till synen över försäkring och återförsäkring inom gemenskapen samt vid granskningen av de svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge upphov till.

3. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla betydande svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge upphov till.

Kommissionen och berörda medlemsstaters tillsynsmyndigheter ska undersöka dessa svårigheter så snart som möjligt för att finna en ändamålsenlig lösning.

Artikel 299

Euro

Alla personer som ska ta emot eller lämna information som ett led i förfarandena enligt artiklarna 270, 273 och 296 sk a vara bundna av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artik larn a 64–69, med un dantag av rättsliga myndigheter för vilka g äl lande nationella bestämmelser är tillämpliga.

Artikel 296

Behandling av filialer etablerade av försäkringsföretag i tredjeland

Om ett försäkringsföretag i tredjeland har etablerat filialer i fler än en medlemsstat, ska varje filial behandlas för sig med avseende på tillämpningen av denna avdelning.

De behöriga myndigheterna och tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater ska sträva efter att samordna sina åtgärder.

Alla rekonstruktörer eller förvaltare ska likaledes sträva efter att samordna sina åtgärder.

AVDE LNING V

ANDRA BESTÄMMELSER

Artikel 297

Rätt att föra talan inför domstol

Medlemsstaterna ska se till att beslut rörande ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som fattas enligt lagar eller andra författ ningar som genomför detta direktiv omfattas av rätten till domstolsprövning.

I fall där beteckningen euro används i detta direktiv, ska det mot värde i nationell valuta som ska gälla från och med den 31 decem ber varje år vara det värde som gällde den sista dagen i oktober månad samma år, för vilken dag motvärden för euro finns n ote rade i alla gemenskapens valutor.

Artikel 300

Omprövning av belopp som uttrycks i euro

De belopp som i detta direktiv uttryckts i euro ska revideras vart femte år genom att grundbeloppet i euro höjs med den procen tuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat från och med den 31 oktober 2012 fram till justeringsdagen och avrundas uppåt till närmaste 100 000-tal EUR.

Om den procentuella förändringen sedan den förra justeringen är mindre än 5 % sk a ingen revidering göras.

Kommissionen ska offentliggöra de reviderade beloppen i Europe iska unionens officiella tidning .

De reviderade beloppen ska tillämpas av medlemsstaterna inom 12 månader från offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning .

Artikel 301

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén.

761

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/110

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artik el 8 i det beslutet.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artik larna 5a.1–5a.4 och artik el 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artik el 8 i det beslutet.

Artikel 302

Underrättelser som överlämnas innan de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa

artiklarna 57–63 har trätt i kraft

Det bedömningsförfarande som tillämpas på de tilltänkta förvärv för vilka underrättelser enligt artikel 57 har överlämnats till de behöriga myndigheterna innan de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artik larna 57-63 har trätt i k raft ska genomföras i enlighet med den nationella lagstiftning i med lemsstaterna som gäller vid tiden för underrättelsen.

Artikel 303

Ändringar av direktiv 2003/41/EG

Direktiv 2003/41/EG ska ändras enligt följande:

1. Artik el 17.2 ska ersättas med följande:

”2. För beräkning av den lägsta storleken på de k omplet terande tillgångarna ska bestämmelserna i artik larna 17a och 17d g älla.”

2. Följande artiklar ska införas:

” Artikel 17a

Disponibel solvensmarginal

1. Varje medlemsstat ska föreskriva att alla institut som avses i artik el 17.1 och som är belägna inom dess territorium vid varje tidpunkt, i förhållande till sin samlade verksamhet, ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtmin s tone motsvaras av kraven i detta direktiv.

2. Den disponibla solvensmarginalen ska motsvaras av tillgångar i institutet som är fria från alla förutsebara förplik telser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande:

a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömse sidigt försäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls:

i) I stiftelseurkund och stadgar ska föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.

ii) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap i det ömsesidiga företaget ska upphöra, de behöriga myndigheterna ska underrättas minst en månad i förväg och att de under denna period får förbjuda utbetalningen.

iii) De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och stadgar får endast ändras om de behöriga myn dig heterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, utan att det påverkar tillämpningen av de kriterier som anges i leden i och ii.

b) Reserver (lagstadgade och fria) som in te motsvarar ingångna försäkringsförpliktelser.

c) Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.

d) I den utsträckning som detta medges i nationell lag: de vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa kan användas till täckande av eventuella förluster och inte har avsatts för utdelning till medlemmar och förmånstagare.

Den disponibla solvensmarginalen ska minskas med belop pet för de egna aktier som institutet självt innehar.

3. Medlemsstaterna får föreskriva att den disponibla sol vensmarginalen också får utgöras av:

a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån med fast löptid eller kumulativa pre ferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bin dande avtal om att förlag slåne- eller preferensaktiekapitalet, i händelse av att institutet går i konkurs eller försätts i likvidation, ska ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till högst 50 % av den disponibla solvensmarginalen eller den föreskrivna solvensmarg ina len, beroende på vilken som är lägst, för det samman lagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a, om de uppfyller följande villkor:

i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.

ii) Utställandeavtalet ska ge institutet möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet.

762

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/111

iii) Långivarens fordran på institutet ska i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda borgenärer.

iv) Handlingarna som reglerar utställandet av värde papperen ska innehålla bestämmelser om att låne kapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för institutet attfort sätta sin verksamhet.

v) Endast till fullo inbetalt belopp ska beaktas.

Vid tillämpning av led a ska förlagslånekapital även upp fylla följande villkor:

i) Endast helt inbetalda medel ska beaktas.

ii) För lån med fast löptid ska den ursprungliga löpti den vara minst fem år. Senast ett år före förfalloda tum ska institutet till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den dispo nibla solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den andel av den disponibla solven smar ginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det utfärdande institutet ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solven s marginal inte därigenom faller under den före skrivna nivån.

iii) Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsäg ningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet ska återförsäkringsföretaget underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och institutet ska därvid ange den disponibla solvens marginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga myndigheterna ska endast godkänna återbetal ningen om institutets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iv) I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omstän dighe ter utöver likvidation av institutet, ska förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.

v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myn digheterna har förklarat sig inte ha några invänd ningar mot den föreslagna ändringen.

4. På institutets ansökan, med åtföljande bevis, hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med dennes godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av:

a) Om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tilläm pas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljn ings kostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zill merad med en faktor som motsvarar det tillägg för för säljningskostnader som ingår i premien.

b) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur.

c) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller g arantikapi tal, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda kapital, upp till 50 % av den lägsta av den dis ponibla och den föreskrivna solvensmarginalen.

Beloppet som avses i led a får inte överstiga 3,5 % av sum man av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäk ringar och tjänstepensioner och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.

5. Kommissionen får anta tillämpningsåtgärder för pun k tern a 2-4 för att b eakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de poster som får ingå i den disponibla solvensmarginalen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande för farande med kontroll som avses i artik el 21b .

Artikel 17b

Föreskriven solvensmarginal

1. Om inte annat följer av artik el 17c ska den föreskrivna solvensmarginalen bestämmas så som anges i pun kterna 2–6 beroende på vilka skulder som avses.

2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med summan av följande två resultat:

a) Första resultatet:

Ett tal som motsvarar 4 % av de försäk ringsmatematiska avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan avdrag för retrocession ska multipliceras med ett pro centtal, som inte får vara mindre än 85 %, som för

763

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/112

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållan det mellan de totala försäkringsmatematiska avsättn ing arna, beräknade efter avdrag för retrocession, och de försäkringsmatematiska avsättningarna brutto.

d) 0,3 % av risk summan beräknad enligt pun kt 2 b, i den utsträckning institutet försäkrar dödsfallsrisk.

b) Andra resultatet:

Artikel 17c

Garantifonder

För försäkringsavtal, där risksumman inte är negativ, multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala beloppet för sådan risksumma, som institutet iklätt sig ansvar för, med ett procenttal, som inte får vara mindre än 50 %, som för n ärmast föregående räkenskapsår mot svarar förhållandet mellan det totala beloppet för den risksumma som institutet förblir ansvarigt för efter avg i ven återförsäkring och retrocession, och det totala b elop pet för risksumman för återförsäkring.

När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en längsta löptid av tre år ska denna multiplikationsfaktor vara 0,1 %. För sådan a försäkringar med en löptid på mer än tre år men högst fem år ska denna faktor vara

0,15 %.

3. När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i arti kel 2.3 a iii i E uropaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) ( * ) ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för institut som avses i artik el 17d.

4. När det gäller sådan verksamhet avseende ’capital redemption’ som avses i artikel 2.3 b ii i direk tiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 4 % av de försäk ringsmatematiska avsättningarna beräknade enligt pun kt 2 a.

5. När det gäller sådan verksamhet som avses i artik el 2.3 b i i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solven smar ginalen vara lika med 1 % av tillg ångarna.

6. När det gäller försäkringar enligt artik el 2.3 a i och ii i direktiv 2009/138/EG och som är kopplade till in vesterings fonder och för de verksamheter som avses i artik el 2.3 b iii,

iv och v i direk tiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solven s marginalen vara lika med summan av följande:

a) 4 % av de försäk ringstekniska avsättningarna beräknade enligt pun kt 2 a, i den utsträckning försäkringsföretaget påtar sig en placeringsrisk.

b) 1 % av de försäk ringstekniska avsättningarna beräknade enligt pun kt 2 a, i den utsträckning institutet inte påtar sig någon placeringsrisk, men det belopp som avsatts till täckande av driftskostnaderna fastställts för en period som överstiger fem år.

c) 25 % av de driftsk ostnader som netto kan hänföras till sådan verksamhet för det senaste räkenskapsåret, i den utsträckning institutet inte påtar sig någon placerings risk, och det belopp som avsatts till täckande av drifts kostnaderna inte fastställts för en period som överstiger fem år.

1. Medlemsstaterna får föreskriva att en tredjedel av den föreskrivna solvensmarginalen, fastställd enligt artikel 17b , ska utgöra garantifonden. Denna fond ska bestå av sådana poster som anges i artik el 17a.2 och 17a.3 och, efter godkän nande av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, artik el 17a.4 b.

2. Garantifonden ska uppgå till minst tre miljoner EUR. Varje enskild medlemsstat får föreskriva att den minsta g aran tifonden får nedsättas med 25 % n är det gäller ömsesidiga och liknande företag.

Artikel 17d

Föreskriven solvensmarginal i artikel 17b. 3

1. Den föreskrivna solvensmarginalen ska bestämmas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räkenskapsåren.

2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med det högsta av de två resultaten enligt pun kterna 3 och 4.

3. Premiebasen ska beräknas på grundval av det högsta av följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.

De premier eller bidrag (tilläggsavgifter inräknade) som hän för sig till direkt försäkringsverksamhet under det närmast föregående räkenskapsåret ska läggas ihop.

Till denna summa läggs premierna för all mottagen återför säkring under närmast föregående räkenskapsår.

Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, lik som det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.

Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 50 miljoner EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 18 % av den första b eloppsan delen och 16 % av den andra ska läggas ihop.

Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringse rsätt ningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta procenttal får inte vara mindre än 50 %.

764

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/113

4. Ersättningsbasen ska beräknas enligt följande:

De ersättningar som utbetalats från direkt försäkring (utan avdrag för anspråk för vilka återförsäkrare och retrocessio närer svarar) som betalats ut under de i punkt 1 an givna perioderna läggs ihop.

Till denna summa läggs summan av ersättningar som utb e talats för förpliktelser som under samma tidsperioder över tagits genom återförsäkring eller retrocession och beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.

Detta belopp ska minskas med summan av de belopp som återvunnits under de perioder som anges i pun kt 1.

Från återstående belopp dras beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början av det räkenskapsår som infaller två år före det senaste räk en skapsår för vilket räkenskaper föreligger, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.

En tredjedel av det på detta sätt erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 35 miljoner EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 26 % av den första beloppsandelen och23 %avden andra ska läggas ihop.

Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringse rsätt ningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta procenttal får inte vara mindre än 50 %.

5. Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt pun kterna 2–4 är lägre än den föreskrivna solven smar ginalen för det föregående året, ska den föreskrivna solven s marginalen minst vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de försäkringstekniska avsättningarna för oreglerade skadeersättningar i slutet och i b örjan av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska återförsäkring inte ingå i de försäkringstekniska avsättningarna, men kvo ten får aldrig vara större än ett.

( * ) E UT L 335, 17.12.2009, s. 1. ”

3. Följande artiklar ska införas:

” Artikel 21a

Översyn av garantifondens belopp

1. Det belopp i euro som fastställs i artik el 17c.2 sk a ses över årligen med början den 31 ok tober 2012, så att det avspeglar förändringar i det harmoniserade k onsumentpris indexet för samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat.

Beloppet ska justeras automatiskt genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen av index för perioden mellan den 31 december 2009 och tidpunkten för den senaste översynen och rundas av uppåt till närmaste 100 000-tal EUR.

Om förändringen i procent sedan förra justeringen är min dre än 5 % sk a ingen justering göras.

2. Kommissionen ska årligen underrätta E uropaparlamen tet och rådet om översynen och det justerade belopp som avses i pun kt 1.

Artikel 21b

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén, inrättad genom k ommissio nens beslut 2004/9/E G ( * ).

2. När det hänvisas till denna punkt ska artik larna 5a.1–5a.4 och artik e l 7 i b eslut 1999/468/E G tilläm pas, med beaktande av artik el 8 i det b eslutet.

( * ) E UT L 3, 7.1.2004, s. 34 .”

Artikel 304

Undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker

1. Medlemsstaterna får auktorisera livförsäkringsföretag som

a) bedriver tjänstepensionsverksamhet i enlighet med artik el 4 i direktiv 2003/41/EG, eller

b) erbjuder pensionsförmåner som är knutna till att någon går i pension eller förväntar sig att gå i pension och där premierna för dessa förmåner är skattemässigt avdragsgilla för försäk ringstagaren enligt nationell lagstiftning i den medlemsstat som har auktoriserat företaget,

där

i) alla tillgångar och motsvarande skulder som hänför sig till denna verksamhet separeras samt förvaltas och org a niseras skilt från försäkringsföretagens övriga verk sam heter, utan möjlighet till överföring,

ii) verksamheterna i det företag som avses i leden a och b och för vilket metoden i denna punkt tillämpas bedrivs enbart i den medlemsstat där företaget har auktoriserats, och

iii) den genomsnittliga durationen av skulderna som är kopplade till företagets affärsverksamhet överstiger 12 år,

att tillämpa solvenskapitalkravets undergrupp aktiekursrisker som kalibreras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk under en tidsperiod som överensstämmer med den typiska inne havstiden för det företagets placeringar i aktier, med en k on fidensnivå som ger försäkringstagare och förmånstagare en

765

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/114

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

skyddsnivå som är likvärdig den som anges i artik el 101, om metoden i denna artikel endast tillämpas på de tillgångar och skulder som avses i led i. Vid beräkningen av solven skapital kravet ska dessa tillgångar och skulder beaktas fullt ut när det gäller att bedöma diversifieringseffekter, dock utan att detta inkräktar på behovet av att skydda de intressen som försäk ringstagare och förmånstagare i andra medlemsstater har.

Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande ska den metod som anges i första stycket endast användas om det berörda företagets solvenssituation och likviditetsläge samt dess strategier, förfaranden och rapporteringsrutiner i fråga om ALM-tekniker fortlöpande borgar för att företaget kan inneha placeringar i aktier under en tidsperiod som överen s stämmer med den typiska innehavstiden för det företagets placeringar i aktier. Företaget ska för tillsynsmyndigheten kunna visa att detta villkor kontrollerats med den k onfidens nivå som är nödvändig för att ge försäkringstagarna och för månstagarna en skyddsnivå likvärdig den som anges i artik el 101.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inte återgå till att tillämpa den metod som anges i artik el 105 utom under ved erbörligen motiverade omständigheter och under förutsätt ning att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande.

2. Senast den 31 ok tober 2015 ska kommissionen till Kom mittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner och Europaparlamentet översända en rap port om tillämpningen av den metod som anges i punkt 1 och om den praxis tillsynsmyndigheterna tillämpat till följd av pun kt 1, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Denna rapport ska särskilt behandla de gränsöverskridande effekterna av denna metods tillämpning så att regleringsarbitrage från försäkrings- och återförsäkringsföretags sida kan undvikas.

AVDE LNING VI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

K APITEL I

Övergångsbestämmelser

A v s n i t t 1

F ö r s ä k r i n g

Artikel 305

Undantag och upphävande av restriktiva bestämmelser

1. Medlemsstaterna får medge undantag för sk adeförsäkrings företag, som den 31 jan uari 1975 inte uppfyllde kraven i artik larn a 16 och 17 i direk tiv 73/239/EEG och vilkas årliga premie- eller bidragsinkomst den 31 juli 1978 uppgick till mindre än sex

gånger minsta garantifonden enligt artikel 17.2 i direk tiv 73/239/EEG från kravet att inrätta minsta garantifond före utgången av räkenskapsår då premie- eller bidragsinkomsten upp går till sex gånger minsta garantifonden. Med beaktande av resul tatet av den granskning som föreskrivs i artik el 298.2, ska rådet på förslag av kommissionen enhälligt besluta när medlemssta terna ska upphäva detta undantag.

2. Skadeförsäkringsföretag som etablerats i Förenade k ungari ket ”by Royal Charter”, ”by private Act” eller ”by special Public Act” får under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i den bolagsform de hade den 31 juli 1973.

Livförsäkringsföretag som etablerats i Förenade kungariket ”by Royal Charter”, ”by private Act” eller ”by special Public Act” får under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i den bolagsform de hade den 15 mars 1979.

Förenade kungariket ska sammanställa en förteckning över de företag som avses i första och andra styckena och översända den till övriga medlemsstater och kommissionen.

3. De sammanslutningar som i Förenade kungariket reg istre rats enligt ”the Friendly Societies Acts” får fortsätta den livförsäkrings- och sparverksamhet som de, i enlighet med sina syften, bedrev den 15 mars 1979.

4. På begäran av skadeförsäkringsföretag som uppfyller kraven

i avdeln ing I k apitel VI avsnitten 2, 4 och 5 sk a medlemsstaterna upphöra att tillämpa bestämmelser som innebär restriktioner avseende bl.a. pantsättning, deposition eller ställande av säkerhet.

Artikel 306

Rättigheter förvärvade av befintliga filialer och försäkringsföretag

1. Filialer, som före den 1 juli 1994 påbörjade sin verksamhet enligt de bestämmelser som gällde i den medlemsstat där respek tive filial är belägen, ska anses ha följt det förfarande som före skrivs i artik larna 145 och 146.

2. Artik larna 147 och 148 sk a inte inverka på sådana rättig heter som har förvärvats av försäkringsföretag som före den 1 juli 1994 bedrev verksamhet inom ramen för friheten att tillhanda hålla tjänster.

766

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/115

A v s n i t t 2

Å t e r f ö r s ä k r i n g

Artikel 307

Övergångsperiod för artiklarna 57. 3 och 60.6 i direktiv 2005/68/EG

En medlemsstat får senarelägga tillämpningen av bestämmelserna i artik el 57.3 i direktiv 2005/68/EG om ändring av artik el 15.3 i direktiv 73/239/EEG och av bestämmelsen i artik el 60.6 i direk tiv 2005/68/EG till och med den 10 december 2008.

Artikel 308

Rättigheter förvärvade av befintliga återförsäkringsföretag

1. Återförsäkringsföretag som omfattas av detta direktiv och som blivit auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäk ringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i de medlemssta ter där de har sina huvudkontor före den 10 december 2005 ska betraktas som auktoriserade i enlighet med artik el 14.

De ska dock vara skyldiga att följa bestämmelserna i detta direk tiv om bedrivande av återförsäkringsverksamhet och de krav som anges i artikel 18.1 b och d–g , artiklarna 19, 20 och 24 samt i avdeln ing I k apitel VI avsnitten 2, 3 och 4.

2. Medlemsstaterna får medge sådana återförsäkringsföretag som avses i pun kt 1 i denna artikel och som den 10 december 2005 inte uppfyllde kraven i artik el 18.1 b, artik larna 19 och 20 och i avdelning I k apitel VI avsnitten 2, 3 och 4 en tidsfrist fram till och med den 10 december 2008 för att uppfylla dessa krav.

KAPITEL II

Slutbestämmelser

Artikel 309

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författ ningar som är nödvändiga för att följa artik larna 4, 10, 13, 14, 18, 23, 26-32, 34-49, 51-55, 67, 68, 71, 72, 74-85, 87-91, 93-96, 98, 100-110, 112, 113, 115-126, 128, 129, 131-134, 136-142, 144, 146, 148, 162-167, 172, 173, 178, 185, 190, 192, 210-

233, 235-240, 243-258, 260-263, 265, 266, 303 och 304 samt b ilagorna III och I V senast den 31 oktober 2012.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upp hävts genom detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 310

Upphävande

1. Direk tiven 64/225/EEG, 73/239/EEG, 73/240/EEG, 76/580/EEG, 78/473/EEG, 84/641/EEG, 87/344/EEG, 88/357/EEG, 92/49/EEG, 98/78/EG, 2001/17/EG, 2002/83/EG och 2005/68/E G, i deras lydelse enligt de rättsakter som anges i b ilaga VI del A, ska upphöra att gälla den 1 november 2012 utan att detta ska påverka medlemsstaternas skyldigheter i fråga om de tidsfrister för införlivandet med nationell lagstiftning av direkti ven och tillämpningen av dem som anges i b ilaga VI del B.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska tolkas som hän vis ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämfö relsetabellen i b ilaga VII.

Artikel 311

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Artik larna 1-3, 5-9, 11, 12, 15-17, 19-22, 24, 25, 33, 56-66, 69, 70, 73, 143, 145, 147, 149-161, 168-171, 174-177, 179-184, 186-189, 191, 193-209, 267-300, 302, 305-308 och b ilagorna I, II, V, VI och VI I ska tillämpas från och med den 1 n ovember 2012.

Artikel 312

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg, 25 november 2009

På Europaparlamentets vägnar

På rådets vägnar

Ordförande

Ordförande

J. BUZEK

Åsa TORSTENSSON

767

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/116

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

BILAGA I

SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER

A. Klassificering av risker i klasser

1. Olycksfall (inklusive arbetsskador och yrkessjukdomar):

— Fastställda försäkringsbelopp.

— Skadeersättningar.

— Kombinationer av båda ovanstående.

— Passagerarskada.

2. Sjukdom:

— Fastställda försäkringsbelopp.

— Skadeersättningar.

— Kombinationer av båda ovanstående.

3. Landfordon (andra än spårbundna)

All skada på eller förlust av

— motordrivna landfordon,

— andra landfordon.

4. Spårbundna fordon

All skada på eller förlust av spårbundna fordon.

5. Luftfartyg

All skada på eller förlust av luftfartyg.

6. Fartyg (högsjöfartyg, fartyg för insjö-, flod- och kanaltrafik)

All skada på eller förlust av

— flod- och kanalfartyg,

— insjöfartyg,

— högsjöfartyg.

7. Godstransport (varor, bagage och allt annat gods)

All skada på eller förlust av gods under transport eller bagage, oavsett transportmedel.

8. Brand och naturkrafter

All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsak as av

— brand,

— explosion,

— storm,

768

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/117

— annan naturkraft än storm,

— atomenergi,

— jordskred.

9. Annan skada på egendom

All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsak as av hagel eller frost eller av någon annan händelse, som t.ex. stöld, med undantag för dem som ingår i klass 8.

10. Motorfordonsansvar

All ansvarighet som uppkommer genom användning av motordrivna landfordon (inklusive fraktförares an svar).

11. Luftfartygsansvar

All ansvarighet som uppkommer genom användning av luftfartyg (inklusive fraktförares an svar).

12. Fartygsansvar (högsjö-, insjö-, flod- och kanalfartyg)

All ansvarighet som uppkommer genom användning av fartyg, skepp eller båtar i högsjöfart, på insjöar, floder eller kanaler (inklusive fraktförares an svar).

13. Allmän ansvarighet

All ansvarighet annan än sådan som anges i klasserna 10, 11 och 12.

14. Kredit:

— Insolvens (allmän ).

— Exportkredit.

— Avbetalningskredit.

— Hypotekskredit.

— Lantbrukskredit.

15. Borgen:

— Borgen (direk t).

— Borgen (in direkt).

16. Ekonomiska förluster av olika slag:

— Arbetslöshetsrisker.

— Inkomstförlust (allmän ).

— Dåligt väder.

— Förlust av förmån.

— Fortlöpande allmänna omkostnader.

— Oförutsedda handelsomkostnader.

769

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/118

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

— Förlust till följd av nedgång i marknadsvärde.

— Hyres- eller intäktsförlust.

— Annan indirekt handelsförlust.

— Ekonomisk förlust ej förenad med handel.

— Annan ekonomisk förlust.

17. Rättsskydd

Rättegångskostnader och andra kostnader i rättsliga angelägenheter.

18. Assistans

Räddningstjänster som tillhandahålls personer som råkat i svårigheter under resa, vid vistelse utanför hemorten eller sin stadigvarande bostad.

B. Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en försäkringsklass

Auktorisationer som samtidigt omfattar följande klasser ska betecknas enligt nedan:

a) Klasserna 1 och 2: ”Olycksfalls- och sjukförsäkring”.

b) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 3, 7 och 10: ”Motorfordonsförsäkring”.

c) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 4, 6, 7 och 12: ”Sjö- och transportförsäkring”.

d) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 5, 7 och 11: ”Luftfartsförsäkring”.

e) Klasserna 8 och 9: ”Försäkring mot brand och annan skada på egendom”.

f) Klasserna 10, 11, 12 och 13: ”Ansvarighetsförsäkring”.

g) Klasserna 14 och 15: ”Kredit- och borgensförsäkring”.

h) Samtliga klasser: enligt medlemsstaternas eget val, varvid detta ska anmälas till övriga medlemsstater och kommissionen.

770

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/119

BILAGA II

LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER

I. Livförsäkring som avses i artik el 2.3 a i–iii med undantag för dem som anges i II och I II.

II. Försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående, försäkring som utfaller vid födelsen.

III. Försäkring som avses i artik el 2.3 a i–ii och som är anknuten till investeringsfonder.

IV. Den permanenta inte uppsägningsbara sjukförsäkring som avses i artikel 2.3 a iv.

V. Tontiner som avses i artik el 2.3 b i.

VI. Verksamhet avseende ”capital redemption” som avses i artik el 2.3 b ii.

VII. Förvaltning av pensionsfonder som avses i artik el 2.3 b iii och iv.

VIII. Verksamhetsformer som avses i artik el 2.3 b v.

IX. Verksamhetsformer som avses i artik el 2.3 c.

771

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/120

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

BILAGA III

FÖRETAGSFORMER

A. Företagsformer för skadeförsäkringsföretag:

1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire ven noot schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”, ”société mutualiste/maatschappij van onderlinge bijstand”.

2. Bulgarien: ” акционерно дружество ”.

3. Tjeckien: ”akciová společn ost”, ” družstvo ”.

4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”.

5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.

6. Estland: ”aktsiaselts”.

7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”.

8. Grekland: ” ανώνυμη εταιρία ”, ” αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός ”.

9. Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”.

10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécu rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.

11. Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”.

12. Cypern: ” eταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ”, ” εταιρεία περιορισμένης ευθύνης χωρίς μετοχικό κεφάλαιο ”.

13. Lettland: ”apdrošin āšanas akciju sab iedrība ”, ” savstarpējās apdrošināšanas k ooperatīvā b iedrība ”.

14. Litauen: ”ak cinė b endrovė ”, ” uždaroji akcinė b endrovė ”.

15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”.

16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi szék helyű biztosító magyarországi fióktelepe”.

17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.

18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.

19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.

20. Polen: ” spółk a akcyjna”, ”towarzystwo ub ezpieczeń wzajemnych”.

21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.

22. Rumänien: ” societăţi pe acţiun i”, ” societăţi mutuale ”.

23. Slovenien: ”delniška družb a”, ” družb a za vzajemno zavarovanje”.

24. Slovakien: ”akciová spoločn ost”.

772

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/121

25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.

26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag” ”understödsföreningar”.

27. Storbritannien: ”companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the I ndu strial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”, de försäkringsgivare som uppträder under beteckningen ”Lloyd’s”.

28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i pun kterna 1-27: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) n r 2157/2001 ( 1 ).

B. Företagsformer för livförsäkringsföretag:

1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire ven noot schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”.

2. Bulgarien: ” акционерно дружество ”, ” взаимозастрахователна кооперация ”.

3. Tjeckien: ”akciová společn ost”, ” družstvo ”.

4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”, ”pensionskasser omfattet af lov om forsikringsvirksomhed (tvær gående pensionskasser)”.

5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.

6. Estland: ”aktsiaselts”.

7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”.

8. Grekland: ” ανώνυμη εταιρία ”.

9. Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”.

10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécu rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.

11. Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”.

12. Cypern: ” Εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ”, ” εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με εγγύηση ”.

13. Lettland: ”apdrošin āšanas akciju sab iedrība ”, ” savstarpējās apdrošināšanas k ooperatīvā b iedrība ”.

14. Litauen: ”ak cinės b endrovės ”, ” uždaroji akcinės b endrovės ”.

15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”.

16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi szék helyű biztosító magyarországi fióktelepe”.

17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.

18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.

19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.

20. Polen: ” spółk a akcyjna”, ”towarzystwo ub ezpieczeń wzajemnych”.

( 1 ) EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 .

773

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/122

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.

22. Rumänien: ” societăţi pe acţiun i”, ” societăţi mutuale ”.

23. Slovenien: ”delniška družb a”, ” družb a za vzajemno zavarovanje”.

24. Slovakien: ”akciová spoločn ost”.

25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö”/”ömsesidigt försäk ringsbol ag”, ”vakuutusosakeyhtiö”/”försäk ringsaktiebolag ”, ”vakuutusyhdistys”/”försäkringsförening”.

26. Sverige: ”försäk ringsaktiebolag ”, ”ömsesidiga försäk ringsbolag ”, ”understödsföreningar”.

27. Förenade kungariket: ”companies limited b y shares or b y guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts”, de försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd’s.

28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i pun kterna 1–27: före tagsformen E uropabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) n r 2157/2001.

C. Former för återförsäkringsföretag:

1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire ven noot schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”.

2. Bulgarien: ” акционерно дружество ”.

3. Tjeckien: ”akciová společn ost”.

4. Danmark: ”ak tieselskaber ”, ”gensidige selsk aber ”.

5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich-rechtliches

Wettbewerbsversicherungsunternehmen ”.

6. Estland: ”aktsiaselts”.

7. Irland: ”incorporated companies limited b y shares or b y guarantee or unlimited”.

8. Grekland: ” ανώνυμη εταιρία ”, ” αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός ”.

9. Spanien: ”sociedad anónima”.

10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécu rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.

11. Italien: ”società per azioni”.

12. Cypern: ” Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με μετοχές ”, ” Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με εγγύηση ”.

13. Lettland: ”akciju sabiedrība ”, ” sabiedrība ar ierobežotu atbildību ”.

14. Litauen: ”ak cinės bendrovės ”, ” uždaroji akcinės bendrovės ”.

15. Luxemb urg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”.

16. Ungern: ” b iztosító részvénytársaság”, ” b iztosító szövetkezet”, ”harmadik ország beli b iztosító magyarországi fióktelepe”.

17. Malta: ” limited liab ility company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.

18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarb orgmaatschappij”.

774

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/123

19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.

20. Polen: ” spółk a akcyjna”, ”towarzystwo ub ezpieczeń wzajemnych”.

21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.

22. Rumänien: ” societate pe acţiun i”.

23. Slovenien: ”delniška družb a”.

24. Slovakien: ”akciová spoločn ost”.

25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.

26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidigt försäkringsbolag”.

27. Förenade kungariket: companies limited by shares or by guarantee or unlimited, societies registered under the I ndu strial and Provident Societies Acts, societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts, ” the asso ciation of underwriters known as Lloyd’s”.

28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i pun kterna 1–27: före tagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) n r 2157/2001.

775

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/124

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

BILAGA IV

STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR)

1. Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

Det primära solvenskapitalkravet (Basic SCR), som beskrivs i artik el 104.1, ska beräknas på följande sätt:

Basic SCR = √ ∑ i,j Corr i,j × SCR i × SCR j

där SCR i betecknar riskmodul i och SCR j betecknar riskmodul j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR i och SCR j ersättas med följande:

— SCR skade betecknar teckningsriskmodulen för skadeförsäkring.

— SCR liv betecknar teckningsriskmodulen för livförsäkring.

— SCR hälsa betecknar teckningsriskmodulen för sjukförsäkring.

— SCR marknad betecknar marknadsriskmodulen.

— SCR motpartsrisk betecknar motpartsriskmodulen.

Faktorn Corr ij betecknar den post som anges i rad i och kolumn j i följande korrelationsmatrix:

i

j

Marknad

Motpartsrisk

Liv

Hälsa

Skade

Marknad

1

0,25

0,25

0,25

0,25

Motpartsrisk

0,25

1

0,25

0,25

0,5

Liv

0,25

0,25

1

0,25

0

Hälsa

0,25

0,25

0,25

1

0

Skade

0,25

0,5

0

0

1

2. Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring

Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring, som beskrivs i artik el 105.2, ska beräknas på följande sätt:

SCR skade = √ ∑ i,j Corr i,j × SCR i × SCR j

där SCR i betecknar undergrupp i och SCR j betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR i och SCR j ersättas med följande:

— SCR skade-premie/reserv betecknar undergruppen premie- och reservrisker för skadeförsäkring.

— SCR skade-katastrof betecknar undergruppen katastrofrisker för skadeförsäkring.

776

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/125

3. Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring

Teckningsriskmodulen för livförsäkring, som beskrivs i artik el 105.3, ska beräknas på följande sätt:

SCR liv = √ ∑ i,j Corr i,j × SCR i × SCR j

där SCR i betecknar undergrupp i och SCR j betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR i och SCR j ersättas med följande:

— SCR dödsfall betecknar undergruppen dödsfallsrisk.

— SCR livsfall betecknar undergruppen livsfallsrisk.

— SCR handikapp betecknar undergruppen handikapp- och sjukdomsrisk.

— SCR liv kostnad betecknar undergruppen kostnadsrisk för livförsäkring.

— SCR ändring betecknar undergruppen omprövningsrisk.

— SCR förfall betecknar undergruppen förfallsrisk.

— SCR liv katastrof betecknar undergruppen katastrofrisk för livförsäkring.

4. Beräkning av marknadsriskmodulen

Strukturen på marknadsriskmodulen

Marknadsriskmodulen, som beskrivs i artik el 105.5, ska beräknas på följande sätt:

SCR marknad = √ ∑ i,j Corr i,j × SCR i × SCR j

där SCR i betecknar undergrupp i och SCR j betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR i och SCR j ersättas med följande:

— SCR ränta betecknar undergruppen ränterisk.

— SCR aktie betecknar undergruppen aktiekursrisk.

— SCR egendom betecknar undergruppen fastighetsrisk.

— SCR spread betecknar undergruppen spreadrisk.

— SCR koncentration betecknar undergruppen för koncentrationer av marknadsrisker.

— SCR valuta betecknar undergruppen valutarisk.

777

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/126

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

BILAGA V

GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTIKEL 159

1. Olycksfall och sjukdom (klasserna 1 och 2 i bilaga I).

2. Fordonsförsäkring (klasserna 3, 7 och 10 i bilaga I; sifferuppgifter för klass 10, med undantag för fraktförares ansvar, anges separat).

3. Brand och annan skada på egendom (klasserna 8 och 9 i bilaga I).

4. Luftfart, sjöfart och transport (klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i bilaga I).

5. Allmän ansvarighet (klass 13 i bilaga I).

6. Kredit och b orgen (klasserna 14 och 15 i bilaga I).

7. Övriga klasser (klasserna 16, 17 och 18 i bilaga I).

778

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/127

BILAGA VI

DEL A

Upphävda direktiv med senare ändringar

(som det hänvisas till i artikel 310)

Rådets direktiv 64/225/EEG (EGT 56, 4.4.1964, s. 878)

Artikel 29, bilaga I, punkt III G.1 i 1973 års an slutnings akt

(EGT L 73, 27.3.1972, s. 89) Rådets första direktiv 73/239/EEG (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3)

Artikel 29, bilaga I(XI)(B)(II)(1) i 1994 års anslutningsakt (EGT C 241, 29.8.1994, s. 197)

(ersatt av rådets beslut 95/1/EG) (EGT L 1, 1.1.1995, s. 1)

Artikel 20, bilaga II(3)(1) i 2003 års anslutningsakt (EUT L 236, 23.9.2003, s. 335)

Artikel 26, bilaga I(II)(c)(1)(a) i 1985 års anslutningsakt (EGT L 302, 15.11.1985, s. 156)

Rådets direktiv 76/580/EEG (EGT L 189, 13.7.1976, s. 13) Rådets direktiv 84/641/EEG (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21) Rådets direktiv 87/343/EEG (EGT L 185, 4.7.1987, s. 72) Rådets direktiv 87/344/EEG (EGT L 185, 4.7.1987, s. 77)

Rådets andra direktiv 88/357/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1) Rådets direktiv 90/618/EEG

(EGT L 330, 29.11.1990, s. 44) Rådets direktiv 92/49/EEG (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG (EGT L 168, 18.7.1995, s. 7)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG (EGT L 181, 20.7.2000, s. 65)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EG (EGT L 77, 20.3.2002, s. 17)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)

Endast artikel 1

Endast artiklarna 1–14

Endast artikel 1 och bilagan

Endast artikel 9

Endast artiklarna 9, 10 och 11

Endast artiklarna 2, 3 och 4

Endast artiklarna 4, 5, 6, 7, 9, 10, 11, 13, 14, 17, 18, 24, 32, 33 och 53

Endast artiklarna 1, 2.2 tredje strecksatsen och artikel 3.1

Endast artikel 8

Endast artikel 1

Endast artikel 22

779

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/128

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 238)

Rådets direktiv 73/240/EEG (EGT L 228, 16.8.1973, s. 20) Rådets direktiv 76/580/EEG (EGT L 189, 13.7.1976, s. 13) Rådets direktiv 78/473/EEG (EGT L 151, 7.6.1978, s. 25) Rådets direktiv 84/641/EEG (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21) Rådets direktiv 87/344/EEG (EGT L 185, 4.7.1987, s. 77)

Rådets andra direktiv 88/357/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1)

Rådets direktiv 90/618/EEG (EGT L 330, 29.11.1990, s. 44) Rådets direktiv 92/49/EEG (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG (EGT L 181, 20.7.2000, s. 65)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14)

Rådets direktiv 92/49/EEG (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG (EGT L 168, 18.7.1995, s. 7)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/64/EG (EGT L 290, 17.11.2000, s. 27) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Endast artikel 4

Endast artikel 57

Endast artikel 1 och punkt I i bilagan

Endast artiklarna 5–10

Endast artiklarna 12.1, 19, 23, 27, 30.1, 34, 35, 36, 37, 39.1, 40.1, 42.1, 43.1, 44.1, 45.1 och 46.1

Endast artikel 9

Endast artikel 3

Endast artikel 1 andra strecksatsen, artikel 2.1 första streck satsen, artikel 4.1, 4.3 och 4.5 samt artikel 5 andra streck satsen

Endast artikel 2

Endast artikel 24

Endast artikel 6

Endast artikel 58

780

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

17.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 335/129

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG (EGT L 330, 5.12.1998, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG (EGT L 110, 20.4.2001, s. 28)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1)

Rådets direktiv 2004/66/EG (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 238) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG (EUT L 76, 19.3.2008, s. 44

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG (EUT L 76, 19.3.2008, s. 44)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/37/EG (EUT L 81, 20.3.2008, s. 1)

Endast artikel 1

Endast artikel 28

Endast artikel 7

Endast artikel 59

Endast punkt II i bilagan

Endast artikel 8

Endast artikel 60

Endast artikel 1 och punkt 3 i bilagan

Endast artikel 2

Endast artikel 1

Endast artikel 4

Endast artikel 1

Endast artikel 1

781

Prop. 2015/16:9

Bilaga 1

L 335/130

SV

Europeiska unionens officiella tidning

17.12.2009

DEL B

Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning

(som det hänvisas till i artikel 310)

Direktiv

Tidsfrist för införlivande

Tidsfrist för tillämpning

64/225/EEG

26 augusti 1965

73/239/EEG

27 januari 1975

27 januari 1976

73/240/EEG

27 januari 1975

76/580/EEG

31 december 1976

78/473/EEG

2 december 1979

2 juni 1980

84/641/EEG

30 juni 1987

1 januari 1988

87/343/EEG

1 januari 1990

1 juli 1990

87/344/EEG

1 januari 1990

1 juli 1990

88/357/EEG

30 december 1989

30 juni 1990

90/618/EEG

20 maj 1992

20 november 1992

92/49/EEG

31 december 1993

1 juli 1994

95/26/EG

18 juli 1996

18 juli 1996

98/78/EG

5 juni 2000

2000/26/EG

20 juli 2002

20 januari 2003

2000/64/EG

17 november 2002

2001/17/EG

20 april 2003

2002/13/EG

20 september 2003

2002/83/EG

17 november 2002, 20 september

2003, 19 juni 2004 (beroende på den

särskilda bestämmelsen)

2002/87/EG

11 augusti 2004

2004/66/EG

1 maj 2004

2005/1/EG

13 maj 2005

2005/14/EG

11 juni 2007

2005/68/EG

10 december 2007

2006/101/EG

1 januari 2007

2008/19/EG

Ej tillämplig

2008/37/EG

Ej tillämplig

782

BILAGA VII

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

Artikel 1.1

Artikel 2

Artikel 1.1

Artikel 2 första

Artikel 1.1

Artiklarna 1, 2.2,

meningen

2.3 och 267

Artikel 1.2

Artikel 2.2

Artikel 1.3

—

Artikel 2.1 a-c

—

Artikel 2.1 d

Artikel 3.4

Artikel 3

Artikel 2.1 e

—

Artikel 2.2 a

Artikel 5.1

Artikel 2.2 b

Artikel 5.2

Artikel 2.2 c

Artikel 5.3

Artikel 2.2 d

Artikel 5.4

Artikel 2.3 första

Artikel 6

till fjärde

styckena

783

Artikel 2.3 femte

Artikel 15.4

stycket

VS 9002.21.71

tidning officiella unionens Europeiska

335/131 L

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

784

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

31/

Artikel 3.1 första

—

och andra stycket

2

Artikel 3.1 tredje

Artikel 4.5

stycket

VS

Artikel 3.2

Artikel 7

Artikel 4 första

Artikel 8 första

meningen

meningen

Artikel 4 a

Artikel 8.2

Europeiska

Artikel 4 b

—

unionens

Artikel 4 c

Artikel 8.3

officiella

Artikel 4 e

—

tidning

Artikel 4 f

Artikel 8.1

Artikel 4 g

Artikel 8.4

Artikel 5 a

—

Artikel 5 b

Artikel 1.1 o

—

Artikel 5 c

Artikel 1.1 p

Artikel 134.1

Artikel 5 d

—

.12.17

Artikel 6

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 3

Artikel 14.1,

2009

14.2 a och b

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 7.1

Artikel 5.1

Artikel 5.1

Artikel 15.1

90

och 7.2 första

och 5.2, första

och 5.2, första

och 15.2 första

stycket

stycket

stycket

stycket

Artikel 7.2.2a

Artikel 5.2.2a

Artikel 15.3

VS

första stycket

Artikel 7.2.2 b

Artikel 5.2.2 b

—

Artikel 8.1 a

Artikel 6.1 a

Artikel 6.1 a

Bilaga I

Bilaga IIIA och B

Europeiska

Artikel 8.1 a,

Artikel 5.2

Artikel 17.2

sista stycket

unionens

Artikel 8.1 b

Artikel 6.1 b

Artikel 6.1 b

Artikel 6 a

Artikel 18.1 a

officiella

Artikel 6 a

Artikel 18.1 b

tidning

Artikel 8.1 c

Artikel 6.1 c

Artikel 6.1 c

Artikel 6 b

Artikel 18.1 c

Artikel 8.1 d

Artikel 6.1 d

Artikel 6.1 d

Artikel 6 c

Artikel 18.1 d

Artikel 8.1 e

Artikel 6.1 e

Artikel 6.1 e

Artikel 6 d

Artikel 18 g

Artikel 8.1 f

Artikel 18 h

785

L

Artikel 8.1, andra

Artikel 6.2

Artikel 7

Artikel 19

335/133

till fjärde stycket

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

786

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

31/

Artikel 8.1 a

Artikel 6.3

Artikel 8

Artikel 20

4

Artikel 8.2

Artikel 6.2

Artikel 6.4

Artikel 18.2

VS

Artikel 8.3, första

Artikel 6.3

Artikel 6.5

Artikel 9.1

Artikel 21.4

stycket

första stycket

tredje stycket

Artikel 8.3, andra

Artikel 6.3

Artikel 6.5

Artikel 9.2

Artikel 21.1

stycket

andra stycket

första stycket

första stycket

och artikel 29

första stycket

första meningen

Europeiska

Artikel 8.3 tredje

Artikel 6.3

Artikel 21.2

stycket

tredje stycket

unionens

och artikel 29

andra stycket

tidningofficiella

Artikel 8.3 fjärde

Artikel 6.3

Artikel 21.3

stycket

fjärde stycket

Artikel 8.4

Artikel 6.4

Artikel 6.6

Artikel 10

Artikel 22

Artikel 9 a-d

Artikel 7 a-d

Artikel 7 a-d

Artikel 11.1 a,

Artikel 23.1 a, c,

c, d och e

d och e

Artikel 9 e och f

Artikel 7 e

Artikel 11.2 a

Artikel 23.2 e

och f

och b

Artikel 9 g och h

Artikel 7 g

Artikel 7 f

Artikel 11.2 c

Artikel 23.2 a

och h

och g

och d

och d

.12.17

Artikel 10.1

Artikel 32.1

Artikel 40.1

Artikel 145.1

2009

första stycket

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 10.2

Artikel 32.2

Artikel 40.2

Artikel 145.2

90

första stycket

första stycket

Artikel 10.2

Artikel 32.2

Artikel 145.3

andra stycket

andra stycket

S

V

Artikel 10.3

Artikel 32.3

Artikel 40.3

Artikel 146.1

och 2

Artikel 10.4

Artikel 32.4

Artikel 40.4

Artikel 146.3

Artikel 10.5

Artikel 32.5

Artikel 40.5

Artikel 146.3

andra stycket

Europeiska

Artikel 10.6

Artikel 32.6

Artikel 40.6

Artikel 145.4

Artikel 11

Artikel 33

—

unionens

Artikel 12

Artikel 56

Artikel 9

Artikel 13

Artikel 25 andra

stycket

officiella

Artikel 12a

Artikel 9a

Artiklarna 14

Artikel 26

och 60.2

tidning

Artikel 13.1

Artikel 9.1

Artikel 10.1

Artikel 15.1

Artikel 30.1,

och 13.2 första

och 9.2 första

första meningen

första och andra

30.2 första

stycket

stycket

och 10.2 första

stycket

stycket

stycket

Artikel 13.2

Artikel 9.2

Artikel 30.2

andra stycket

andra stycket

andra stycket

Artikel 10.1,

Artikel 15.1,

Artikel 30.3

andra och tredje

andra stycket

meningen

Artikel 13.2

Artikel 10.2

Artikel 60. 3

Artikel 32.1

tredje stycket

andra stycket

L

787

335/135

Artikel 13. 3

Artikel 9.3

Artikel 10.3

Artikel 15.4

—

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

788

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

31/

Artikel 14

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 16

Artikel 33

6

Artiklarna 15.1,

Artikel 17

Artikel 20.1-20.3

Artikel 32.1

Artiklarna 76-86

15.2 och 15.3,

och 20.4 andra

och 32.3

andra stycket

stycket

S

V

Artikel 15.3

Artikel 20.4

Artikel 32.2

Artiklarna 134.2

första stycket

första stycket

och 173

Artikel 15a

Artikel 18

Artikel 33

—

Artikel 16

Artikel 27

Artiklarna 35,

Artiklarna 87-99

36, 60.8

Europeiska

Artikel 16a

Artikel 28

Artiklarna 37-39,

Artikel 100-127

60.9

unionens

Artikel 17.1

Artikel 29.1

Artikel 40.1

Artiklarna 128,

129.1 a-c

och 127.2

officiella

Artikel 17.2

Artikel 29.2

Artikel 40.2

Artikel 129.1 d

tidning

Artikel 17a

Artikel 30

Artikel 41

—

Artikel 17b

Artiklarna 28

Artikel 60.10

—

och 28 a

Artikel 18

Artikel 31

—

Artikel 14

Artikel 11

Artikel 16

Artikel 33

Artikel 19.2

Artikel 11.2

Artikel 13.2

Artikel 17.2

Artikel 35

Artikel 19.3

Artikel 10

Artikel 11.3

Artikel 13.3

Artikel 17.3

Artikel 34.1-34.3

17

första stycket

första stycket

första stycket

och 17.4 första

och 34.5-34.7

och andra stycket

och andra

och andra

stycket leden a

.

.12

leden a och b

stycket leden a

stycket leden a

och b

2009

och b

och b

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 19.3

Artikel 10

Artikel 11.3

Artikel 13.3

Artikel 17.4

Artikel 34.8

90

andra stycket led

andra stycket

andra stycket

första stycket

c

led c

led c

led c

Artikel 19.3

Artikel 10

Artikel 11.3

Artikel 13.3

Artikel 17.4

Artikel 35.2 b

VS

tredje stycket

tredje stycket

tredje stycket

andra stycket

Artikel 20.1

Artikel 37.1

Artikel 42.1

Artikel 137

Artikel 20.2

Artikel 13.2

Artikel 37.2

Artikel 42.2

—

första stycket

första stycket

första stycket

första stycket

Europeiska

Artikel 20.2

Artikel 13.2

Artikel 37.2

Artikel 42.2

Artikel 138.5

andra stycket

andra stycket

andra stycket

andra stycket

Artikel 20.3

Artikel 13.3

Artikel 37.3

Artikel 42.3

—

unionens

första stycket

första stycket

första stycket

första stycket

officiella

Artikel 20.3

Artikel 13.3

Artikel 37.3

Artikel 42.3

Artikel 139.3

andra stycket

andra stycket

andra stycket

andra stycket

tidning

Artikel 20.4

Artikel 13.4

—

Artikel 20.5

Artikel 13.2

Artikel 37.2

Artikel 42.2

Artikel 138.5

andra och femte

andra och fjärde

stycket

stycket

Artikel 20a.1

Artikel 38.1

Artikel 43.1

Artiklarna 138.2

första stycket

första meningen

och 139.2

första meningen

Artikel 20a.1

Artikel 38.1

Artikel 43.2

Artikel 142.1

första stycket

andra meningen

leden a-e

andra meningen

leden a-e

leden a-e

L

789

335/137

Artikel 20a.2

Artikel 38.2

Artikel 141

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

790

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

31/

Artikel 20a.3

Artikel 38.3

Artikel 43.4

Artikel 140.2

8

Artikel 20a.4

Artikel 38.4

Artikel 43.5

—

Artikel 20a.5

Artikel 38.5

Artikel 43.6

Artikel 142.2

VS

Artikel 21

Artikel 11.1

—

Artikel 22.1

Artikel 14

Artikel 39.1

Artikel 44.1

Artikel 144.1 a, b

första stycket led

första stycket

första stycket

och c

a, b och d

led a, b och d

led a, b och d

Artikel 22.1

Artikel 39.1

Artikel 44.1

Artikel 144.2

Europeiska

andra stycket

andra stycket

andra stycket

första stycket

första meningen

första meningen

Artikel 22.1

Artikel 39.1

Artikel 144.2

unionens

andra stycket

andra stycket

andra stycket

andra meningen

andra meningen

officiella

Artikel 22.2

Artikel 39.2

Artikel 44.2

Artikel 144.3

Artikel 23.1

Artikel 51.1

Artikel 162.1

tidning

Artikel 23.2 a-g

Artikel 51.2

Artikel 162.2 a-f

och h

Artikel 23.2 h

Artikel 162.2 g

Artikel 24 första

Artikel 54

Artikel 163

stycket första

första stycket

första meningen

meningen

första meningen

Artikel 24 första

Artikel 54

—

stycket andra

första stycket

meningen till

andra meningen

tredje stycket

till tredje

.17

stycket

.12

Artikel 25

Artikel 55

Artikel 166

2009

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 26

Artikel 56

Artikel 167

90

Artikel 27 första

Artikel 52.2

Artikel 168

stycket

första stycket

första stycket

VS

Artikel 27 andra

Artikel 52.2

Artikel 168

stycket

andra stycket

andra stycket

Artikel 28

Artikel 52.3

Artikel 170

Artikel 28a

Artikel 53

Artikel 53

Artikel 164

Artikel 29

Artikel 57

Artikel 171

Europeiska

Artikel 29a

Artikel 58

Artikel 174

första till tredje

stycket

unionens

Artikel 29b.1

Artikel 59.1

Artikel 52.1

Artikel 177.1

och 29b.2

och 59.2

och 52.2

och 177.2

officiella

Artikel 29b.3-29b.6

Artikel 59.3-59.6

Artikel 52.3

—

och 52.4

tidning

Artikel 30.1

—

och 30.2 a

Artikel 30.2 b

Artikel 305.1

Artikel 30.4

Artikel 305.2

Artikel 30.5

Artikel 305.4

Artikel 31

—

Artikel 32

—

L

791

335/139

Artikel 33

Artikel 28

Artikel 62

Artikel 54.2

Artikel 298.2

och 298.3

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

792

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

41/

Artikel 34

Artikel 9

Artikel 29

Artikel 11.5

Artikel 6.5

Artikel 6

—

fjärde stycket

0

Artikel 35

Artikel 10

Artikel 10

Artikel 32

Artikel 57.1

Artikel 11.1-11.3

Artikel 31.1

Artikel 69.1–69.4

Artikel 64.1

Artikel 7.1

Artikel 309.1

och 31.2

VS

Artikel 36

Artikel 11

Artikel 11

Artikel 33

Artikel 57.2

Artikel 11.4

Artikel 31.3

Artikel 70

Artikel 64.2

Artikel 7.2

Artikel 309.2

Artikel 37

Artikel 34

—

Artikel 38

Artikel 12

Artikel 12

Artikel 35

Artikel 58

Artikel 13

Artikel 33

Artikel 74

Artikel 66

Artikel 9

Artikel 312

Bilaga del A

Artikel 15.2

andra stycket

och Bilaga I del A

Europeiska

Bilaga delarna A

Bilaga I del A

och B

och B

unionens

Bilaga del D

—

Bilaga del C

Artikel 16

officiella

Artikel 1.1

Artikel 190.1

första stycket

tidning

andra stycket

Artikel 190.2

Artikel 1.2

Artikel 1.2

—

Artikel 2.1

Artikel 190.1

Artikel 2.2

Artikel 190.3

Artikel 3

Artikel 191

Artikel 4.1

Artikel 192

första och andra

stycket

.17

Artikel 4.2

—

.12

Artikel 5

Artikel 193

2009

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

793

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

Artikel 6

Artikel 195

Artikel 7

Artikel 194

Artikel 8

Artikel 196

Artikel 1

—

Artikel 2

Artikel 198

Artikel 3.1

Artikel 199

Artikel 3.2

Artikel 200.1

första stycket

första stycket

första meningen

Artikel 3.2 a–c

Artikel 200.2-200.4

Artikel 3.3

Artikel 200.1

andra stycket

Artikel 4

Artikel 201

Artikel 5

Artikel 202

Artikel 6

Artikel 203

Artikel 7

Artikel 204

Artikel 8

Artikel 205

Artikel 9

Artikel 16.2

Artikel 1

—

Artikel 2 a, 2 b

—

och 2 e

Artikel 2 c

Artikel 1.1 c

Artikel 2.1 e

—

Artikel 2 d

Artikel 13.13

VS 9002.21.71

tidning officiella unionens Europeiska

335/141 L

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

794

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

41/

Artikel 2 f

Artikel 1 e

Artikel 1.1 h

—

2

Artikel 3

Artikel 1 b

Artikel 145.1

andra meningen

andra stycket

VS

Artikel 4

Artikel 187

Artikel 6

—

Artikel 7.1 a–e

—

Europeiska

Artikel 7.1 f

Artikel 27

—

unionens

Artikel 7.1 g-7.3

—

tidningofficiella

Artikel 8.3

—

Artikel 8.1

Artikel 177.1

och 8.2

och 177.2

Artikel 8.4 a

Artikel 30.1

—

och 8.4 c

Artikel 8.4 d

Artikel 179.3

Artikel 8.5

Artikel 179.4

Artikel 12

—

.12.17

Artikel 12a.1–12a.3

Artikel 150

2009

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 12a.4

Artikel 151

90

första stycket

Artikel 12a.4

Artikel 152

andra till sjätte

VS

stycket

Artikel 14

Artikel 34

Artikel 41

Artikel 147

Artikel 16.1

Artikel 35

Artikel 42

Artikel 148.1

första och andra

stycket

Artikel 16.1

Artikel 35

Artikel 148.2

Europeiska

tredje stycket

Artikel 17

Artikel 36

Artikel 43

Artikel 149

unionens

Artikel 26

—

Artikel 27

—

officiella

Artikel 31

Artikel 299

tidning

Artikel 31

Artikel 68.2

Artikel 300

Bilaga I

Artikel 23

Bilaga II

—

Bilaga 2 A

—

Bilaga 2 B

—

Artiklarna 5, 9,

—

10 och 11

Artikel 1 a

Artikel 1 a

Artikel 2 a

Artikel 1.1 a

Artikel 13.1

Artikel 1 b

Artikel 1.1 b

Artikel 2.1 d

Artikel 13.11

L

335/143

795

Artikel 1 c

Artikel 2 e

Artikel 1.1 e

Artikel 2.1 f

Artikel 1.3.8 a

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

796

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

41/

Artikel 1 d

Artikel 1.1 f

Artikel 2.1 g

—

4

Artikel 1 f

Artikel 1.1 i

Artikel 2.1 i

Artikel 13.18

VS

Artikel 1 g

Artikel 1.1 j

Artikel 2.1 j

Artiklarna 13.21,

24.2

och artikel 63

Artikel 1 h

Artikel 1 d

Artikel 1.1 k

Artikel 2.1 k

Artikel 13.15

Europeiska

Artikel 1 i

Artikel 1 e

Artikel 1.1 l

Artikel 2.1 l

Artikel 13.16

Artikel 1 j

Artikel 1.1 m

Artikel 13.22

unionens

Artikel 1 k

Artikel 1 k

Artikel 2 h

Artikel 1.1 n

Artikel 2.1 m

Artikel 13.10

officiella

Artikel 1 l

Artikel 1.1 r

Artikel 2.1 n

Artikel 13.17

tidning

Artikel 1 l a

Artikel 1 f

Artikel 1.1 r i

Artikel 2.1 n i

Artikel 13.20

Artikel 1 l b

Artikel 1.1 r ii

Artikel 2.1 n ii

Artikel 13.18

Artikel 3

Artikel 188

Artikel 8

Artikel 12

Artikel 24.1

Artikel 12.2

Artikel 14.1

Artikel 18

Artikel 39.1

.12.17

Artikel 12.3-12.6

Artikel 14.2-14.5

Artikel 39.2-6

2009

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 15.1

Artikel 15.1

Artikel 19.1

Artikel 57

90

och 15.2

och 15.2

Artikel 15.3

Artikel 15.3

Artikel 22

Artikel 61

VS

Artikel 15.4

Artikel 15.4

Artikel 23

Artikel 62

Artikel 15a

Artikel 15a

Artikel 19.2-19.8

Artikel 58.1-58.7

Artikel 15b

Artikel 15b

Artikel 19a

Artikel 59

Artikel 15c

Artikel 15c

Artikel 20

Artikel 60

Europeiska

Artikel 16.1

Artikel 16.1

Artikel 24

Artikel 64

Artikel 16.2

Artikel 16.2

Artikel 25

Artikel 65

unionens

Artikel 16.3

Artikel 16.3

Artikel 26

Artikel 66

officiella

Artikel 16.4

Artikel 16.4

Artikel 27

Artikel 67

tidning

Artikel 16.5

Artikel 16.5

Artikel 28.1

Artikel 68.1

Artikel 16.5b

Artikel 16.7

Artikel 28.3

Artikel 68.3

första till fjärde

första till fjärde

första till fjärde

stycket

stycket

stycket

Artikel 165b

Artikel 16.7

Artikel 28.3

Artikel 68.4

femte stycket

femte stycket

femte stycket

Artikel 16.3

Artikel 66

Artikel 16.5 c

Artikel 16.8

Artikel 29

Artikel 70

Artikel 16.5 a

Artikel 16.6

Artikel 28.2

Artikel 68.2

L

797

335/145

Artikel 16a.1 a

Artikel 17.1 a

Artikel 31.1

Artikel 72.1

första stycket

a–72.1 c

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

798

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

41/

Artikel 16a.1 b

Artikel 17.1 b

Artikel 31.1

Artikel 72.1

andra stycket

andra stycket

6

Artikel 16a.2

Artikel 17.2

Artikel 31.2

Artikel 72.2

Artikel 20

Artikel 22

—

VS

Artikel 21

Artikel 23

Artikel 34.1-34.3

—

Artikel 22

Artikel 24

Artikel 34.4

—

Artikel 25

—

Artikel 28

Artikel 33

Artikel 180

Europeiska

Artikel 29

Artikel 181.1

och 179.3

Artikel 30.2

Artikel 181.2

unionens

Artikel 31

Artikel 183

Artikel 38

Artikel 44

Artikel 153

officiella

Artikel 39.2

Artikel 45

Artikel 154

och 39.3

tidning

Artikel 40.2

Artikel 46.1

Artikel 155.8

Artikel 40.3

Artikel 46.2

Artikel 155.1

Artikel 40.4,

Artikel 46.3,

Artikel 155.2,

40.6-40.8

46.5-46.7

155.4-155.6

och 40.10

och 46.9

och 155.9

Artikel 40.5

Artikel 46.4

Artikel 155.3

Artikel 40.9

Artikel 46.8

Artikel 155.7

Artikel 41

Artikel 47

Artikel 156

Artikel 42.2

Artikel 48

Artikel 160

.12.17

Artikel 43.2

Artikel 184

2009

och 43.3

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 44.2

Artikel 49

Artikel 159

90

och bilaga V

Artikel 45.2

Artikel 189

VS

Artikel 46.2

Artikel 50.1

Artikel 157

första till tredje

första och tredje

stycket

stycket

artikel 50.2

Artiklarna 47-50

—

Europeiska

Artikel 51

Artikel 64

Artikel 56

—

unionens

Artikel 51 sista

Artikel 1.4

Artikel 58.8

strecksatsen

officiella

Artikel 52

—

tidning

Artikel 54

Artikel 206

Artikel 55

Artikel 207

Artiklarna 24

—

och 26

Artiklarna 12.1,

—

19, 33, 37,

39.1 40.1, 42.1,

43.1, 44.1,

45.1, 46.1

L

799

335/147

Artikel 1 b

Artikel 13.3

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

800

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

41/

Artikel 1 c

Artikel 1.1 s

Artikel 2.1 c

Artikel 13.4

8

Artikel 1 g

Artikel 212.1 a

VS

Artikel 1 h

Artikel 212.1 b

Artikel 1 i

Artikel 59.2 a i

Artikel 210.1 f

Artikel 1 j

Artikel 59.2 a j

Artikel 210.1 f

Europeiska

Artikel 1 l

Artikel 59.2 b

Artikel 13.6

unionens

Artikel 2

Artikel 59.3

Artikel 214.1

officiella

Artikel 3

Artikel 59.3

och 214.2 första

Artikel 214.1

och andra stycket

tidning

Artikel 4

Artikel 59.3

Artikel 247.1

Artikel 5.1

Artikel 59.4

Artikel 246

Artikel 5.2

Artikel 254.1

Artikel 6

Artikel 59.5

Artiklarna 254.2,

255.1 och 255.2

.12.17

Artikel 7

Artikel 59.5

Artiklarna 249.1,

2009

252, 253

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

801

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

Artikel 8

Artikel 59.5

Artiklarna 245,

246, 258.1

Artikel 9

Artikel 59.6

Artiklarna 218,

219, 258.1

Artikel 10

Artikel 59.7

Artiklarna 218,

219, 258.1,

260-263

Artikel 10a

Artikel 59.8

Artikel 264

Artikel 10b

Artikel 257

Artikel 12

Artikel 32

Artikel 73

Artikel 65

Artikel 8.1

Artikel 311

Bilaga I

Artikel 59.9

Artiklarna 213-215

och bilaga II

och 218-246

Bilaga II

Artikel 59.9

Artiklarna 215-217,

och bilaga II

220-243

Artikel 1.2

Artikel 267

Artikel 2 b

Artikel 268.1 b

Artikel 2 c

Artikel 268.1 c

Artikel 2 d

Artikel 268.1 d

Artikel 2 f

Artikel 2.1 h

Artikel 13.9

Artikel 2 g

Artikel 268.1 a

VS 9002.21.71

tidning officiella unionens Europeiska

335/149 L

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

802

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

51/

Artikel 2 i

Artikel 268.1 e

0

Artikel 2 j

Artikel 268.1 f

Artikel 2 k

Artikel 268.1 g

VS

Artikel 3

—

Artikel 4

Artikel 269

Artikel 5

Artikel 270

Artikel 6

Artikel 271

Artikel 7

Artikel 272

Artikel 8

Artikel 273

Europeiska

Artikel 9

Artikel 274

Artikel 10

Artikel 275

Artikel 11

Artikel 277

unionens

Artikel 12

Artikel 278

Artikel 13

Artikel 279

officiella

Artikel 14

Artikel 280

Artikel 15

Artikel 281

tidning

Artikel 16

Artikel 282

Artikel 17

Artikel 283

Artikel 18

Artikel 284

Artikel 19

Artikel 285

Artikel 20

Artikel 286

Artikel 21

Artikel 287

Artikel 22

Artikel 288

Artikel 23

Artikel 289

Artikel 24

Artikel 290

.17

Artikel 25

Artikel 291

.12

2009

Artikel 26

Artikel 292

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 27

Artikel 293

90

Artikel 28

Artikel 294

Artikel 29

Artikel 295

VS

Artikel 30.1

Artikel 268.2

Artikel 30.2

Artikel 296

Bilaga

Artikel 276

Europeiska

Artikel 1.1 d

—

Artikel 1.1 g

Artikel 13.14

unionens

Artikel 1.1 q

—

officiella

Artikel 1.2

Artikel 2.3

—

Artikel 2.1

Artikel 2.3

tidning

Artikel 3.2, 3.3

Artikel 9

och 3.8

Artikel 3.5

Artikel 10

och 3.7

Artikel 3.6

—

Artikel 5.2

Artikel 15.2

andra och tredje

tredje stycket

stycket

och 15.3 andra

stycket

L

Artikel 6.5

Artikel 21.1

803

335/151

första och andra

stycket

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

804

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

51/

Artikel 7 e

Artikel 23.2 f

2

Artikel 8

Artikel 12

Artikel 24.1

Artikel 12

Artikel 208

S

V

Artikel 16.9

Artikel 30

Artikel 69

Artikel 18.1–18.6

Artikel 73

Artikel 18.7

—

Artikel 19.1

Artikel 74.1

första stycket

första

Europeiska

strecksatsen

Artikel 19.1

Artikel 74.3

andra stycket

andra stycket

unionens

andra

strecksatsen

Artikel 19.1

Artikel 74.4-74.7

officiella

andra stycket,

19.2 och 19.3

tidning

Artikel 21

Artikel 209

Artikel 25

—

Artikel 26

—

Artikel 32

—

Artikel 34

Artikel 182

Artikel 35

Artikel 186

Artikel 36.1

Artikel 185.1

Artikel 36.2

Artikel 185.4

.17

första meningen

.12

Bilaga III a

Artikel 185.6

2009

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

.71

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

1

02.2

Artikel 36.3

Artikel 185.7

90

Artikel 41

Artikel 147

Artikel 42.1-42.3

Artikel 148.1,

S

148.3 och 148.4

V

Artikel 43

Artikel 149

Artikel 45

—

Artikel 48

Artikel 160

Artikel 49

Artikel 159

Europeiska

Artikel 51.2 a-g

Artikel 162.2 a-e,

160.2 g och h

Artikel 51.3

Artikel 163

unionens

och 51.4

Artikel 52.1

Artikel 169

officiella

Artikel 55.1

Artikel 166.1

och 55.2

och 166.2

tidning

Artikel 56

Artikel 167

Artikel 59.1

Artikel 52.1

Artikel 177.1

och 59.2

och 52.2

och 177.2

Artikel 59.3

Artikel 52.3

—

och 59.6

och 52.4

Artikel 60.1

Artikel 305.2

andra och tredje

stycket

Artikel 60.2

Artikel 305.3

Artikel 31

Artikel 61

Artikel 243

L

805

335/153

Artikel 65

Artikel 55

Artikel 301.1

och 301.3

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

806

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Detta direktiv

533 L

73/239/EEG

78/473/EEG

87/344/EEG

88/357/EEG

92/49/EEG

98/78/EG

2001/17/EG

2002/83/EG

2005/68/EG

2007/44/EG

51/

Artikel 66

Artikel 308

4

Artikel 67

Artikel 53

Artikel 297

Artikel 68.1

—

VS

Artikel 71

—

Artikel 72

Artikel 310

Bilaga I

Bilaga II

Europeiska

Bilaga III

Artikel 185.2 a-c,

185.3 och 185.5

första stycket

unionens

Bilaga IV

—

Bilaga V

Bilaga VI

officiella

Bilaga VI

Bilaga VII

tidning

Artikel 1.2 d

Artikel 11

Artikel 2.1 a

Artikel 13.7

Artikel 2.1 b

—

Artikel 2.1 h

Artikel 13.9

Artikel 2.1 o

Artikel 13.25

Artikel 2.1 p

Artikel 13.26

.17

Artikel 2.1 q

Artikel 210.3

.12

Artikel 2.2

—

2009

2015/16:9 .Prop

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv

Direktiv