Prop. 2017/18:267 Modernare regler om varumärken och en ny lag om företagsnamn

Beredningskedjan

bygger på SOU 2016:79 En känneteckensrättslig reform
behandlas i Bet. 2018/19:NU5 Modernare regler om varumärken och en ny lag om företagsnamn

Prop. 2017/18:267
Propositioner · Justitiedepartementet

Modernare regler om varumärken och en ny lag om företagsnamn

2018-06-12 · 559 sidor, varav 558 med tryckt sidnummer

Så kom texten hit

Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
Sidnummer: 558 av 559 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 2017/18:267, Modernare regler om varumärken och en ny lag om företagsnamn

Dokumentets text

s. 1 Regeringens proposition 2017/18:267 Kontrollera mot PDF

Regeringens proposition 2017/18:267

Modernare regler om varumärken och en ny lag

Prop.

om företagsnamn

2017/18:267

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 juni 2018

Stefan Löfven

Heléne Fritzon (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att lagstiftningen om varumärken moderniseras och förenklas. Genom förslagen genomförs det nya varumärkesdirektivet. Varumärken har kommit att få en allt viktigare roll för företagens möjligheter att nå framgång, både i Sverige och globalt. För att svenska företag ska kunna konkurrera på bästa sätt behöver reglerna vara enkla, förutsebara och rättssäkra. Förslagen innebär bl.a.

• att den svenska varumärkeslagen närmar sig lagstiftningen i andra EU-länder och de regler som gäller för EU-varumärken,

• att varumärkeslagen blir mer teknikneutral när det gäller vad som kan utgöra ett varumärke, och

• att skyddet för varumärken utvidgas till att omfatta varumärkes- förfalskningar även i de fall varorna endast passerar landet utan att släppas ut på marknaden här.

Regeringen föreslår också en ny lag om företagsnamn, som ska ersätta firmalagen. Den nya lagen är mer överskådlig och lättare att tillämpa än firmalagen.

Vidare innehåller propositionen förslag om en ny lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. I den lagen samlas bestämmelser om sanktioner vid intrång i skyddade beteckningar.

De nya lagarna och lagändringarna föreslås träda i kraft den

1 januari 2019.

s. 2 Innehållsförteckning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

Lagtext

..............................................................................................

2.1

Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen

(2010:1877) ........................................................................

2.2

Förslag till lag om företagsnamn ......................................

2.3 Förslag till lag om skydd för beteckningar på

jordbruksprodukter och livsmedel ....................................

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om

hotell- och pensionatrörelse..............................................

2.5 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen

(1970:485) ........................................................................

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om

förvaltning av samfälligheter............................................

2.7 Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen

(1974:157) ........................................................................

2.8 Förslag till lag om ändring i prokuralagen

(1974:158) ........................................................................

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:417) om

sambruksföreningar ..........................................................

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:997) om

vattenförbund ...................................................................

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1102) om

handelsbolag och enkla bolag...........................................

2.12 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619) ........................................................................

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid

energiproduktion ..............................................................

2.14 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen

(1991:614) ........................................................................

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:615) om

omregistrering av vissa bostadsföreningar till

bostadsrättsföreningar ......................................................

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om

utländska filialer m.m.......................................................

2.17 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen

(1994:1220) ......................................................................

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927) om

europeiska ekonomiska intressegrupperingar...................

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om

medlemsbanker.................................................................

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om

arbetslöshetskassor ...........................................................

2.21 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen

(1997:306) ........................................................................

s. 3 Innehållsförteckning Kontrollera mot PDF

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och

tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige .................

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om

värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella

instrument ........................................................................

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1593) om

trossamfund ...................................................................

100

2.25 Förslag till lag om ändring i revisionslagen

(1999:1079) ...................................................................

101

2.26 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) ...................................................................

102

2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets

beskattningsverksamhet.................................................

103

2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:93) om

kooperativ hyresrätt .......................................................

104

2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om

bank- och finansieringsrörelse.......................................

106

2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om

europabolag ...................................................................

108

2.31 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

(2005:551) .....................................................................

109

2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om

europakooperativ ...........................................................

120

2.33 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen

(2008:486) .....................................................................

121

2.34 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:990) om

företagshypotek .............................................................

122

2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga

förvaltningen .................................................................

123

2.36 Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen

(2010:696) .....................................................................

124

2.37 Förslag till lag om ändring i alkohollagen

(2010:1622) ...................................................................

125

2.38 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(2010:2043) ...................................................................

126

2.39 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:602) om

överlämnande av allmänna handlingar för förvaring.....

129

2.40 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:188) om

patent- och marknadsdomstolar.....................................

130

2.41 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om

ekonomiska föreningar ..................................................

131

Ärendet och dess beredning .........................................................

137

Allmänna utgångspunkter ............................................................

138

4.1

Varumärken och företagsnamn......................................

138

4.2

Det nya varumärkesdirektivet........................................

140

Varumärkesrättens omfattning .....................................................

143

Prop. 2017/18:267

s. 4 Innehållsförteckning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

5.1

Bestämmelserna om vad som kan utgöra ett

varumärke moderniseras.................................................

143

5.2

Rättigheter knutna till ett varukännetecken ....................

144

5.3

Begränsningar av ensamrätten........................................

153

5.4

Återgivande av varumärken i lexikon ............................

156

Registrering av varumärken ..........................................................

158

6.1

Ansökningsförfarandet ...................................................

158

6.2

Invändningsförfarandet ..................................................

161

6.3

Olika hinder mot registrering av ett varumärke..............

165

6.4

Registreringens varaktighet och förnyelse av en

registrering .....................................................................

174

Hävning av en varumärkesregistrering .........................................

176

7.1

Grunder och förfaranden för hävning av en

registrering .....................................................................

176

7.2

Krav på användning av ett varumärke ............................

180

7.3

Verkan av en hävning.....................................................

182

Internationell varumärkesregistrering ...........................................

183

Varukännetecken som förmögenhetsobjekt ..................................

185

Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken .......................................

188

Mål om intrång i ett varukännetecken...........................................

193

11.1

Invändning om ogiltighet och särskilda

förutsättningar för att bifalla en talan .............................

193

11.2

Särskilda förutsättningar för att väcka en talan ..............

197

En ny lag om företagsnamn ..........................................................

201

12.1

Lagstiftningen om skydd för företagsnamn

moderniseras...................................................................

201

12.2

Reglerna om företagsnamn anpassas till vissa

ändringar i varumärkeslagen ..........................................

203

12.3

Registrering av ändrad verksamhet ................................

206

En ny lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter

och livsmedel ................................................................................

208

Skydd för namn.............................................................................

211

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................

213

Konsekvenser ................................................................................

218

Författningskommentar .................................................................

222

17.1

Allmänt om förslagen till lagändringar ..........................

222

17.2

Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen

(2010:1877) ....................................................................

223

17.3

Förslaget till lag om företagsnamn .................................

272

17.4

Förslaget till lag om skydd för beteckningar på

jordbruksprodukter och livsmedel ..................................

299

17.5

Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen

(1970:485) ......................................................................

302

17.6

Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen

(1997:306) ......................................................................

304

s. 5 Innehållsförteckning Kontrollera mot PDF

17.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:188) om

patent- och marknadsdomstolar.....................................

305

Bilaga 1

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

2015/2436 av den 16 december 2015 för

tillnärmning av medlemsstaternas

varumärkeslagstiftning ..................................................

307

Bilaga 2

Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv

(EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för

tillnärmning av medlemsstaternas

varumärkeslagstiftning ..................................................

333

Bilaga 3

Directive (EU) 2015/2436 of the European

Parliament and of the Council of 16 December 2015

to approximate the laws of the Member States

relating to trade marks ...................................................

334

Bilaga 4

Sammanfattning av betänkandet En

känneteckensrättslig reform (SOU 2016:79) .................

360

Bilaga 5

Betänkandets lagförslag (SOU 2016:79) .......................

362

Bilaga 6

Förteckning över remissinstanserna ..............................

489

Bilaga 7

Lagrådsremissens lagförslag..........................................

490

Bilaga 8

Lagrådets yttrande .........................................................

554

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 juni 2018..........

559

Prop. 2017/18:267

s. 6 Förslag till riksdagsbeslut Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877),

2. lag om företagsnamn,

3. lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel,

4. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

5. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

6. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfällig- heter,

7. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

8. lag om ändring i prokuralagen (1974:158),

9. lag om ändring i lagen (1975:417) om sambruksföreningar,

10. lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund,

11. lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag,

12. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

13. lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion,

14. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),

15. lag om ändring i lagen (1991:615) om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar,

16. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

17. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220),

18. lag om ändring i lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar,

19. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

20. lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,

21. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306),

22. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,

23. lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,

24. lag om ändring i lagen (1998:1593) om trossamfund,

25. lag om ändring i revisionslagen (1999:1079),

26. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

27. lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet,

28. lag om ändring i lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt,

29. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse,

30. lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag,

31. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),

32. lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ,

33. lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),

34. lag om ändring i lagen (2008:990) om företagshypotek,

35. lag om ändring i lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av hand- lingar från den offentliga förvaltningen,

36. lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696),

37. lag om ändring i alkohollagen (2010:1622),

s. 7 Förslag till riksdagsbeslut Kontrollera mot PDF

38. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043),

Prop. 2017/18:267

39. lag om ändring i lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring,

40. lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknads- domstolar,

41. lag om ändring i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

s. 8 Lagtext Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

Härigenom föreskrivs 1 i fråga om varumärkeslagen (2010:1877) 2 dels att 10 kap. ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 1 kap. 16 och 17 §§ ska betecknas 1 kap. 17 och 18 §§, nuvarande 2 kap. 27 och 28 §§ ska betecknas 2 kap. 28 och 29 §§, nuvarande 2 kap. 29–35 §§ ska betecknas 2 kap. 31–37 §§, nuvarande 5 kap. 14 och 15 §§ ska betecknas 5 kap. 15 och 16 §§, nuvarande 5 kap. 16–21 §§ ska betecknas 5 kap. 18–23 §§,

dels att 1 kap. 1, 2, 4, 5 och 8–11 §§, de nya 1 kap. 17 och 18 §§, 2 kap. 1, 4, 7–10 och 24 §§, de nya 2 kap. 29 och 33–35 §§, 3 kap. 1, 3 och 5 §§, 5 kap. 3 och 11 §§, den nya 5 kap. 16 §, 6 kap. 1–3 §§ och 8 kap. 1 och 4 §§ samt rubrikerna närmast före 1 kap. 1 och 8 §§ och 6 kap. 2 och 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före nuvarande 1 kap. 16 och 17 §§ ska sättas närmast före de nya 1 kap. 17 § respektive 18 §, rubrikerna närmast före de nuvarande 2 kap. 27 och 28 §§ ska sättas närmast före de nya 2 kap. 28 § respektive 29 §, rubrikerna närmast före nuvarande 2 kap. 29–33 och 35 §§ ska sättas närmast före de nya 2 kap. 31–35 respektive 37 §§ och rubrikerna närmast före de nuvarande 5 kap. 16 och 18–20 §§ ska sättas närmast före de nya 5 kap. 18 respektive 20–22 §§,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 10 kap., åtta nya paragrafer, 1 kap. 16 §, 2 kap. 1 a, 27 och 30 §§, 3 kap. 1 a och 23 §§ och 5 kap. 14 och 17 §§, och närmast före 1 kap. 16 §, 2 kap. 1 a och 27 §§ och 3 kap. 23 § nya rubriker av följande lydelse.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (omarbetning), i den ursprungliga lydelsen.

2 Senaste lydelse av

10 kap. 3 § 2018:287

rubriken närmast före 10 kap. 4

§ 2016:374

10 kap. 4 § 2017:993

rubriken närmast före 10 kap. 5

§ 2016:374.

10 kap. 5 § 2017:993

10 kap. 6 § 2017:993

10 kap. 7 § 2015:767

10 kap. 10 § 2016:228

10 kap. 11 § 2016:228

s. 9 Lagtext Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:267

1 kap.

Varumärken och andra

varukännetecken m.m.

varukännetecken

1 § 3

I denna lag finns bestämmelser om varumärken och andra varu- kännetecken för varor eller tjänster som tillhandahålls i en närings- verksamhet och som var och en kan förvärva ensamrätt till.

Lagen innehåller också bestäm- melser om särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade i Europeiska unionen.

2 §

En förening, ett bolag eller en annan sammanslutning kan förvärva

ensamrätt

för

sina medlemmar att

använda gemensamma

varumärken

( kollektivmärken ) och andra varukännetecken i näringsverksamhet.

myndighet

som meddelar

myndighet

som meddelar

föreskrifter

eller

kontrollerar

föreskrifter om

eller

kontrollerar

varor eller tjänster kan förvärva

ensamrätt till varumärken ( garanti-

eller kontrollmärken ) och andra

varukännetecken

för

användning

varukännetecken

för

användning

för sådana varor eller tjänster som

föreskrifterna

eller

kontrollerna

föreskrifterna

eller

kontrollerna

avser.

Detsamma

gäller

för

avser,

under

förutsättning

att

stiftelser,

föreningar,

bolag

och

myndigheten

inte

tillhandahåller

andra

sammanslutningar

som

varor eller tjänster av detta slag .

fastställer krav för eller kontrollerar

Detsamma gäller för andra som

varor eller tjänster.

fastställer krav för eller kontrol-

lerar varor eller tjänster.

4 §

Ett varumärke kan bestå av alla

tecken som kan återges grafiskt,

tecken som har särskiljnings-

särskilt ord, inbegripet person-

förmåga och som tydligt kan

namn,

samt

figurer,

bokstäver,

återges i Patent- och registrerings-

siffror och formen eller utstyrseln

verkets varumärkesregister .

på en vara eller dess förpackning,

förutsatt att tecknen har särskilj-

ningsförmåga.

Med tecken avses särskilt ord,

inbegripet

personnamn,

samt

3 Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

s. 10 Lagtext Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

figurer, bokstäver, siffror, färger,

ljud och formen eller utstyrseln på

en vara eller dess förpackning.

5 §

Ett varukännetecken

ska anses ha särskiljningsförmåga om det kan

skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en annan.

Bristande särskiljningsförmåga kan bero på att ett varukännetecken

endast består av tecken eller benämningar som

1. i handeln

visar varans eller

1. i handeln

visar varans eller

tjänstens art,

kvalitet, kvantitet,

tjänstens art,

kvalitet, kvantitet,

avsedda användning, värde, geo-

grafiska ursprung eller andra egen-

skaper eller tidpunkten för när

varan eller tjänsten är framställd,

varan är framställd eller tjänsten är

eller

utförd , eller

2. i dagligt språkbruk eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

Vid bedömningen av om ett varukännetecken har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till att det kan förvärva förmågan genom användning.

Ensamrätt till näringskännetecken

och namn som varukännetecken

och personnamn som

varukännetecken

8 §

Den som innehar en firma eller

Den som innehar ett företags-

ett annat

näringskännetecken

har

namn eller ett annat näringskänne-

ensamrätt

till

kännetecknet som

tecken har ensamrätt till känne-

varukännetecken.

närings-

tecknet som varukännetecken. Om

kännetecknet

är

skyddat

endast

näringskännetecknet

är

skyddat

inom en del av landet, gäller

endast inom en del av landet, gäller

ensamrätten

endast

inom

det

ensamrätten

endast

inom

det

området.

Den som använder sitt namn

Den som använder sitt person-

som varukännetecken har ensam-

namn som

varukännetecken

har

rätt till kännetecknet som varu-

ensamrätt till kännetecknet

som

kännetecken,

namnet

har

varukännetecken, om

namnet

har

särskiljningsförmåga

för

varor

särskiljningsförmåga

för

de varor

eller tjänster som det används för.

Om namnet används endast inom

en del av landet, gäller ensamrätten

endast inom det området.

9 §

Ensamrätt kan inte förvärvas till

kännetecken som endast består av en

kännetecken som endast utgörs av

form som

följer av varans art,

en form eller annan egenskap som

s. 11 Lagtext Kontrollera mot PDF

form som är nödvändig för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande värde.

1. följer av varans art ,

Prop. 2017/18:267

2. är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt resultat , eller

3. ger varan ett betydande värde .

10 §

Ensamrätten till ett varukänne-

tecken

enligt

6–8 §§

innebär

att

tecken

enligt

6–8 §§

innebär

att

ingen annan än innehavaren, utan

dennes tillstånd, i näringsverk-

samhet får använda ett tecken som

samhet får använda ett tecken för

är

varor eller tjänster, om tecknet är

1. identiskt

med

varukänne-

1. identiskt

med

varukänne-

tecknet för varor eller tjänster av

tecknet och används för varor eller

samma slag,

tjänster av samma slag,

2. identiskt

med

eller

liknar

2. identiskt

med

eller

liknar

varukännetecknet för

varor

eller

varukännetecknet och används för

tjänster av samma eller liknande

varor eller tjänster av samma eller

slag, om det finns en risk för

liknande slag, om det finns en risk

förväxling, inbegripet risken för att

för

förväxling,

inbegripet risken

användningen av tecknet leder till

för att användningen av tecknet

uppfattningen att det finns ett

leder till uppfattningen att det finns

samband mellan den som använder

ett samband mellan den som

tecknet och innehavaren av varu-

använder tecknet och innehavaren

kännetecknet, eller

av varukännetecknet, eller

3. identiskt med eller liknar ett

varukännetecken som här i landet

är känt inom en betydande del av

omsättningskretsen,

använd-

omsättningskretsen,

använd-

ningen avser varor eller tjänster

ningen utan skälig anledning drar

och drar otillbörlig fördel av eller

otillbörlig fördel av eller är till

utan skälig anledning är till skada

skada

för

varukännetecknets

för varukännetecknets

särskilj-

särskiljningsförmåga

eller

an-

ningsförmåga eller anseende .

seende , oavsett om användningen

avser varor eller tjänster av

samma, liknande eller annat slag.

Som användning anses

Som

användning

anses

särskilt

att

1. att

förse

varor

eller

deras

1. förse

varor

eller

deras

för-

förpackningar med tecknet,

packningar med tecknet,

2. att

bjuda

varor

till

för-

2. bjuda ut varor till försäljning,

säljning, föra ut dem på markna-

föra ut dem på marknaden, lagra

den, lagra dem för dessa ändamål

dem för dessa ändamål eller bjuda

eller bjuda ut eller tillhandahålla

eller

tillhandahålla

tjänster

tjänster under tecknet,

under tecknet,

3. att

importera

eller

exportera

3. importera eller exportera varor

varor under tecknet, eller

under tecknet,

4. använda

tecknet

som

ett

företagsnamn

eller

ett

annat

näringskännetecken

eller

som

del

ett

företagsnamn eller

ett

s. 12 Lagtext Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

4. att använda tecknet i affärs- handlingar och reklam.

annat näringskännetecken, och

5. använda tecknet i affärs- handlingar och reklam.

Ensamrätten till ett varukänne- tecken innebär också att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverk- samhet får transitera eller vidta liknande tullåtgärd med varor av samma slag under ett tecken som är identiskt med eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från varukännetecknet. Detta gäller dock inte om innehavaren av varukännetecknet saknar rätt enligt lagen i destinationslandet att hindra att varorna släpps ut på marknaden där.

11 §

Ensamrätten till ett varukännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon annan, när

det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1. sin firma , sitt namn eller sin

1. sitt

personnamn

eller

sin

adress,

adress ,

2. uppgifter

om varans

eller

2. uppgifter

varans

eller

tjänstens art,

kvalitet,

kvantitet,

tjänstens

art,

kvalitet,

kvantitet,

avsedda användning, värde, geo-

grafiska ursprung eller andra egen-

grafiska

ursprung

eller

andra

skaper eller tidpunkten för när

egenskaper eller tidpunkten för när

varan eller tjänsten är framställd,

varan är framställd eller tjänsten är

eller

utförd , eller

3. varukännetecknet, om

det är

3. varukännetecknet

för

att

nödvändigt för att ange varans

identifiera eller hänvisa till inne-

eller tjänstens

avsedda

ändamål,

havarens varor eller tjänster.

särskilt när det rör sig om tillbehör

eller reservdelar.

Ensamrätten till ett varukänne- tecken hindrar inte heller att någon annan i näringsverksamhet använder tecknet i sin reklam för att direkt eller indirekt peka ut innehavaren eller dennes varor eller tjänster (jämförande reklam) på ett sätt som är förenligt med marknadsföringslagen (2008:486).

s. 13 Lagtext Kontrollera mot PDF

affärssed. Ensamrätten till ett sådant märke hindrar inte att den som har Prop. 2017/18:267 rätt att använda ett geografiskt namn gör detta.

Mellankommande rättigheter

16 §

Rätten till ett registrerat varu-

märke ska gälla vid sidan av en

äldre rätt till ett varukännetecken,

1. det

äldre

varukännetecknet

inte hade särskiljningsförmåga på

ingivningsdagen eller, i före-

kommande fall, prioritetsdagen för

det yngre varumärket,

2. det

äldre

varukännetecknet,

när det är identiskt eller likartat på

det sätt som anges i 10 § första

stycket 2, inte hade tillräcklig sär-

skiljningsförmåga så att det fanns

en risk för förväxling på

ingivningsdagen eller, i före-

kommande fall, prioritetsdagen för

det yngre varumärket, eller

3. det

äldre

varukännetecknet,

när det är identiskt eller likartat på

det sätt som anges i 10 § första

stycket 3, inte var känt inom en

betydande del av omsättnings-

kretsen på ingivningsdagen eller, i

förekommande fall, prioritetsdagen

för det yngre varumärket.

16 §

17 §

I de fall som avses i

14 och

I de fall som avses i 14 –16 §§

15 § § hindrar inte rätten till det

hindrar inte rätten till det yngre

yngre varukännetecknet

använd-

varukännetecknet användningen av

ningen av det äldre.

det äldre.

På yrkande av någon av parterna, får en domstol i de fall som avses i 15 § om det är skäligt besluta att ett av kännetecknen, eller båda, endast får användas på särskilt sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg av ortsangivelse eller innehavarens namn. Ett sådant beslut får dock inte avse ett registrerat varumärke.

17 §

Vid utgivning av lexikon, hand- böcker eller andra liknande tryckta skrifter är skriftens författare, utgivare eller förläggare , på begäran av den som innehar ett

18 §

Vid utgivning eller annat tillgängliggörande av lexikon, handböcker eller andra liknande skrifter i tryckt eller elektronisk form är författaren , utgivaren eller

s. 14 Lagtext Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 registrerat

varumärke, skyldig att

förläggaren skyldig att se till att ett

se till att varumärket inte återges i

registrerat varumärke inte

återges

skriften utan att det framgår att

i skriften utan uppgift om att

varumärket

är skyddat genom

varumärket

är

skyddat

genom

registrering. Detsamma gäller om

registrering,

innehavaren av

en sådan skrift görs tillgänglig

varumärket begär att uppgiften ska

elektroniskt av någon som avses i

finnas med och återgivningen ger

1 kap. 9 §

yttrandefrihetsgrund-

intryck av att varumärket är en

lagen.

sedvanlig beteckning för de varor

eller tjänster som varumärket är

registrerat för.

Den som inte följer en begäran

I fråga om en skrift i tryckt form

enligt första stycket är skyldig att

ska en uppgift enligt första stycket

medverka till att en rättelse offent-

föras in senast i nästa utgåva. I

liggörs på det sätt och i den om-

fråga om en skrift i elektronisk

fattning som är skäligt samt att

form ska uppgiften föras in utan

bekosta detta.

dröjsmål.

2 kap.

1 §

Den som vill registrera ett varumärke ska ansöka om detta hos Patent- och registreringsverket. Ansökan ska innehålla

1. uppgifter om sökandens namn

eller firma och adress,

eller företagsnamn och adress,

2. uppgifter om ombuds namn och adress,

3. en tydlig återgivning av varumärket, och

4. en

förteckning över de

varor

4. en tydlig förteckning över de

eller tjänster som varumärket avser

varor eller tjänster som varumärket

och vilka klasser dessa tillhör

avser och vilka klasser dessa tillhör

(varu- eller tjänsteförteckning).

En ansökan om registrering av

ett kollektiv-, garanti- eller

kontrollmärke ska dessutom inne-

kontrollmärke ska

även innehålla

hålla uppgifter om de villkor som

uppgifter om vilka som ska ha rätt

gäller för att varumärket ska få

att använda varumärket och de

användas .

övriga villkor som ska gälla för

användningen. I fråga om ett

kollektivmärke ska dessutom upp-

gift lämnas om vilka förutsätt-

ningar som gäller för medlemskap

i sammanslutningen.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer med-

som regeringen

bestämmer kan

delar

närmare föreskrifter

med stöd av 8 kap. 7 § regerings-

ansökningsförfarandet.

formen meddela närmare före-

skrifter om ansökningsförfarandet.

s. 15 Lagtext Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Ingivningsdag

1 a §

Ingivningsdagen för

en ansökan

om registrering är den dag då

följande har getts in till Patent- och

registreringsverket:

1. en uppgift om att det som getts

in är en ansökan om registrering,

2. en uppgift om sökandens namn

eller företagsnamn,

3. en tydlig återgivning av varu-

märket, och

4. en förteckning över de varor

eller tjänster som

varumärket

avser .

4 §

Ett varumärke får inte registreras

om det endast består av en form

om det endast utgörs av en form

som följer av varans art, en form

eller annan egenskap som

som är nödvändig för att uppnå ett

1. följer av varans art,

tekniskt resultat eller en form som

2. är nödvändig för att varan ska

ger varan ett betydande värde.

uppnå ett tekniskt resultat, eller

3. ger varan ett betydande värde.

7 § 4

Ett varumärke får inte registreras

om det

om varumärket

1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

2. är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet,

3. utan

tillstånd

innehåller

3. utan

tillstånd

innehåller

sådan

statlig

eller

internationell

sådan

statlig

eller

internationell

beteckning eller ett sådant kom-

munalt vapen som enligt lag eller

annan författning inte får användas

obehörigen som varumärke,

eller

obehörigen som varumärke,

eller

något som lätt kan förväxlas med

en sådan beteckning eller ett sådant

vapen, eller

vapen,

4. utan

tillstånd

innehåller

ett

4. utan

tillstånd

innehåller

ett

sådant

kännetecken som enligt

sådant

kännetecken som enligt

lagen (2014:812) om skydd för

kännetecken i

den

internationella

kännetecken i

den

internationella

4 Senaste lydelse 2014:814.

s. 16 Lagtext Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 humanitära rätten inte får användas obehörigen som varumärke, eller något som kan förväxlas med ett sådant kännetecken .

Ett varumärke får inte heller registreras om märket innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som en geografisk ur- sprungsbeteckning för vin eller spritdrycker och det avser vin eller spritdrycker av annat ursprung .

humanitära rätten inte får användas obehörigen som varumärke, eller något som kan förväxlas med ett sådant kännetecken ,

5. innehåller en ursprungsbe- teckning, en geografisk beteckning, en beteckning för ett traditionellt uttryck för vin eller en beteckning för en garanterad traditionell specialitet, i den utsträckning beteckningen är skyddad enligt unionsrätten,

6. innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som en geografisk beteckning för vin eller spritdrycker och märket avser vin eller spritdrycker av annat ursprung, eller

7. innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsort- benämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart,

i den utsträckning växtsorten är skyddad enligt växtförädlarrätts- lagen (1997:306) eller unions- rätten.

Ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får inte registreras om villkoren för märkets använd- ning strider mot goda seder eller allmän ordning. Ett kollektivmärke som avses i 6 § får vidare inte regi- streras om villkoren inte tillåter medlemskap i sammanslutningen för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster som märket avser och varorna eller tjänsterna har sitt ursprung i det geografiska område som märket avser.

8 § 5

Ett varumärke får inte registreras

om det

om varumärket

1. är identiskt med ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma slag,

5 Senaste lydelse 2016:374.

s. 17 Lagtext Kontrollera mot PDF

2. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken för varor eller Prop. 2017/18:267 tjänster av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling,

inbegripet risken för att användningen av varumärket leder till uppfatt- ningen att det finns ett samband mellan den som använder varumärket och innehavaren av varukännetecknet,

3. är identiskt med eller liknar ett

äldre varukännetecken som är känt

inom en betydande del av omsätt-

ningskretsen, och användningen av

varumärket skulle

dra otillbörlig

varumärket utan skälig anledning

fördel av eller utan skälig

skulle dra otillbörlig fördel av eller

anledning vara till skada för

vara till skada för varukänne-

varukännetecknets

särskiljnings-

tecknets särskiljningsförmåga eller

förmåga eller anseende, eller

anseende, oavsett om använd-

ningen avser varor eller tjänster av

samma, liknande eller annat slag,

eller

4. kan förväxlas med ett kännetecken som användes här i landet eller i utlandet av någon annan vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande används, om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan .

Med ett varukännetecken avses i första stycket 1–3

1. ett varumärke som är registrerat enligt detta kapitel,

2. ett varumärke som är registrerat genom en internationell varu- märkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige,

3. ett varukännetecken som är inarbetat, om det inarbetade skyddet gäller inom en väsentlig del av landet, samt

4. ett EU-varumärke.

9 §

De hinder för registrering av varumärken som anges i 8 § första

stycket 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om

1. en

registrerad firma

som

1. ett registrerat

företagsnamn

används i näringsverksamhet, och

som används i näringsverksamhet,

och

2. ett sådant namn eller ett sådant

2. ett sådant personnamn eller ett

annat

näringskännetecken än

sådant annat näringskännetecken än

registrerad firma som är skyddat

ett

registrerat företagsnamn

som

enligt 1 kap. 8 §, om skyddet gäller

är

skyddat enligt 1 kap. 8 §,

inom en väsentlig del av landet.

skyddet gäller inom en väsentlig

del av landet.

10 § 6

Ett varumärke får inte registreras om det innehåller eller består av

1. något som är ägnat att upp-

1. något som är

ägnat att

upp-

fattas som någon annans firma ,

fattas som någon annans företags-

namn ,

6 Senaste lydelse 2016:1017.

s. 18 Lagtext Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

2. något som är ägnat att uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd eller någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen av märket skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden,

3. en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden, eller

4. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild eller ett mönster .

24 §

När Patent- och registreringsverket har kungjort en registrering av ett varumärke får invändning göras mot den. Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader från kungörelsedagen. Om invändningen

inte har kommit in i rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla

Invändningen

ska innehålla

uppgifter om

1. uppgifter

invändarens

1. invändarens

namn

eller

namn eller firma och adress,

företagsnamn och adress,

2. uppgifter om

ombuds

namn

2. ombuds namn och adress,

och adress,

3. uppgift om

den registrering

3. den registrering som invänd-

som invändningen avser, och

ningen avser, och

4. uppgift om de omständigheter

4. de

omständigheter

som

som åberopas till grund för in-

åberopas till grund för invänd-

vändningen.

ningen.

Regeringen eller

den myndighet

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer med-

som

regeringen

bestämmer

kan

delar närmare

föreskrifter

med stöd av 8 kap. 7 § regerings-

invändningsförfarandet.

formen meddela närmare före-

skrifter

om invändningsförfar-

andet.

Samförståndslösning

27 §

På begäran av innehavaren av

det

registrerade

varumärket

och

invändaren ska Patent- och regi-

streringsverket bestämma en tids-

frist på minst två månader då

parterna ska försöka komma över-

ens. Fristen får förlängas, om

parterna begär det.

28 §

29 §

Har en invändning gjorts ska

Patent- och registreringsverket, om

det finns något hinder som avses i

s. 19 Lagtext Kontrollera mot PDF

4–10 §§ mot registreringen, häva

registreringen helt eller delvis .

Detta gäller dock inte om annat

följer av 30 §.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som avses i 8–10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning om den har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse och innehavaren av det

registrerade varumärket begär det.

Om registreringen på grund av

en invändning har hävts helt eller

delvis, ska

registreringen

avföras

delvis, ska registreringen tas bort

ur varumärkesregistret i mot-

svarande

utsträckning

när

svarande

utsträckning

när

avgörandet har vunnit laga kraft.

avgörandet har fått laga kraft.

Beslutet ska kungöras.

30 §

Om en invändning mot registrer- ingen av ett varumärke grundas på att ett äldre registrerat varumärke enligt 8 § utgör hinder och det på ingivningsdagen eller, i före- kommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varu- märket blev slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre varumärket får hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen på det sätt som avses i 3 kap. 2 § eller, om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritets- dagen för det yngre varumärket.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första stycket, får registrer- ingen av det yngre varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträck- ningen.

Prop. 2017/18:267

s. 20 Lagtext Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 31 §

33 §

Om det efter registreringen görs någon ändring av de villkor som gäller för att ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska få användas, ska innehavaren anmäla detta till Patent- och registreringsverket.

De ändrade villkoren ska föras in i

varumärkesregistret och kungöras .

varumärkesregistret och kungöras ,

under förutsättning att de villkor

som gäller för varumärkets använd-

ning fortfarande uppfyller kraven i

1 § andra stycket och att det inte

finns något hinder mot att föra in de

ändrade villkoren enligt 7 § andra

stycket.

32 §

Registreringen gäller från den dag då ansökan om registrering kom in till Patent- och registre- ringsverket och i tio år från regi- streringsdagen.

34 §

Registreringen gäller i tio år från ingivningsdagen för ansökan om registrering.

33 §

35 §

Registreringen kan förnyas varje

Registreringen

kan förnyas helt

gång för en period om tio år räknat

eller delvis varje gång för en

från utgången

föregående

period på tio år räknat från

registreringsperiod.

En ansökan

utgången av föregående registre-

om förnyelse ska ha kommit in till

ringsperiod. En ansökan om för-

Patent-

och

registreringsverket

nyelse ska ha kommit in till Patent-

tidigast ett år före och senast sex

och registreringsverket tidigast sex

månader

efter

registrerings-

månader före och senast sex

periodens utgång.

månader

efter

registrerings-

periodens utgång.

Den som ansöker om förnyelse

ska betala föreskriven förnyelse-

avgift. En inbetalning av förnyelse-

avgift inom den frist som anges i

avgiften som görs inom den frist

första stycket . En inbetalning av

som anges i första stycket ska

förnyelseavgiften

som görs inom

anses utgöra en ansökan om

denna frist ska anses utgöra en

förnyelse.

ansökan om förnyelse.

Ett beslut att förnya en registrering ska föras in i varumärkesregistret

och kungöras.

3 kap.

1 §

En registrering av ett varumärke får hävas om

1. märket har registrerats i strid mot denna lag,

2. registreringen

fortfarande

2. registreringen

fortfarande

strider mot lagen, och

strider mot lagen,

3. rätten till märket ändå inte får

bestå enligt 1 kap. 14 eller 15§.

bestå enligt 1 kap.

14, 15 eller

s. 21 Lagtext Kontrollera mot PDF

16 §, och

4. annat inte följer av 1 a § i detta kapitel.

En registrering får vidare hävas om

1. varumärket, till följd av innehavarens handlande eller passivitet, i handeln har blivit en allmän beteckning för sådana varor eller tjänster som registreringen avser,

2. varumärket har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

3. varumärket har blivit ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet och detta är en följd av det bruk innehavaren eller någon med hans eller hennes samtycke gjort av märket för sådana varor eller tjänster som det är registrerat för.

I de fall som avses i första stycket

Vid en prövning av om en

får registreringen inte hävas på den

registrering ska hävas på grund av

grunden att det enligt 2 kap. 8 §

bristande särskiljningsförmåga ska

finns ett hinder mot den, om

endast sådan särskiljningsförmåga

hindret utgörs av ett äldre regi-

beaktas

som

varumärket har

strerat varumärke och det äldre

förvärvat

genom

användning före

märket inte uppfyller kraven på

ansökan om hävning.

användning enligt 2 §.

1 a §

Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett varumärke grundas på att ett äldre registrerat varumärke enligt 2 kap. 8 § utgör hinder och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varu- märket blev slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre varumärket får hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för yrkandet på det sätt som avses i 2 § eller, om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europa- parlamentets och rådets förord- ning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem senaste åren före ansökan om hävning.

Om det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varu- märket hade gått mer än fem år

Prop. 2017/18:267

s. 22 Lagtext Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

sedan frågan om registrering av

det äldre varumärket blev slutligt

avgjord, ska det äldre varumärket

dessutom ha tagits i verkligt bruk

inom de fem senaste åren före

ingivningsdagen

eller

prioritets-

dagen.

Om det äldre varumärket inte

har använts i den utsträckning som

anges i första och andra styckena,

får registreringen av det yngre

varumärket ändå hävas om det

finns giltiga skäl till att det äldre

varumärket inte har använts i den

utsträckningen.

3 §

En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får hävas,

förutom på de grunder som anges i 1 eller 2 §, om

1. villkoren

för

användning av

1 . märket har använts på ett sätt

märket har ändrats och inne-

som inte är förenligt med villkoren

havaren inte har anmält detta till

för användningen och innehavaren

Patent- och

registreringsverket

inte har vidtagit rimliga åtgärder

enligt 2 kap. 31 §, eller

för att förhindra den användningen ,

2 . märket har använts på ett sätt

2 . villkoren för användning av

som inte är förenligt med villkoren

märket har ändrats och inne-

för användningen och innehavaren

havaren inte har anmält detta till

inte har vidtagit rimliga åtgärder

Patent- och

registreringsverket

för att förhindra den användningen.

enligt 2 kap. 33 § första stycket,

eller

3. villkoren

för

användning

märket har ändrats och förts in i

varumärkesregistret i

strid

mot

denna lag och villkoren fort-

farande strider mot lagen.

5 § 7

Den som vill inleda ett förfa-

rande för att häva en registrering

kan föra talan vid domstol , eller

kan föra talan vid domstol eller

ansöka om hävning av re-

ansöka om hävning av regi-

gistreringen hos Patent- och re-

streringen hos Patent- och regi-

gistreringsverket

enligt

6–21 §§

streringsverket

enligt

6–21 §§

(administrativ

hävning).

I 2 kap.

(administrativ

hävning).

I 2 kap.

28 § finns det bestämmelser om att

29 § finns det bestämmelser om att

en registrering av ett varumärke får

hävas efter det att någon gjort en

7 Senaste lydelse 2014:253.

s. 23 Lagtext Kontrollera mot PDF

invändning mot registreringen.

Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 § andra stycket, 2, 3 eller 4 § eller 2 kap. 4, 5 eller 7 § får också inledas av en myndighet. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som får göra detta.

invändning mot registreringen.

Prop. 2017/18:267

Ett förfarande för att häva en

registrering med stöd av 1

§ andra

stycket, 2, 3 eller 4 § eller 2 kap. 4,

5 eller 7 § får också inledas av en

myndighet. Regeringen kan

med

stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen

meddela föreskrifter om

vilken

myndighet som får göra detta.

Verkan av en hävning

23 §

Om en registrering av ett varu- märke har hävts med stöd av 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket, 2 eller 3 § ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. På yrkande av en part får domstolen eller, vid administrativ hävning, Patent- och registreringsverket bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det förhållande som utgör grund för hävningen uppkom.

5 kap. 3 §

En ansökan om internationell varumärkesregistrering ska vara ställd till Internationella byrån men ges in till Patent- och registreringsverket. Ansökan ska vara skriven på engelska och innehålla

1. uppgifter om sökandens namn

eller firma och adress,

eller företagsnamn och adress,

2. uppgifter om ombuds namn och adress,

3. uppgifter om nummer och datum för den svenska registrering eller ansökan om registrering som den internationella ansökan bygger på,

4. en tydlig återgivning av varumärket,

5. en

förteckning

över de

varor

5. en tydlig förteckning över de

eller tjänster som varumärket begärs

varor eller tjänster som varumärket

registrerat för och vilka klasser

begärs registrerat för och vilka

dessa

tillhör

(varu-

eller

klasser dessa tillhör (varu- eller

tjänsteförteckning),

6. uppgift om i vilka länder den internationella varumärkes- registreringen ska gälla, och

7. de övriga uppgifter om återgivningen av varumärket, sökandens

anknytning till Sverige och annat som en ansökan ska innehålla enligt

s. 24 Lagtext Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer med-

som regeringen bestämmer kan

delar närmare föreskrifter om

med stöd av 8 kap. 7 § regerings-

ansökningsförfarandet.

formen meddela närmare före-

skrifter om ansökningsförfarandet.

11 §

När Patent- och registreringsverket har kungjort att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige, får invändning göras mot att den gäller här. Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader från kungörelsedagen. Om invändningen inte har kommit in i

rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla

Invändningen

ska

innehålla

uppgifter om

1. uppgifter

invändarens

1. invändarens

namn

eller

namn eller firma och adress,

företagsnamn och adress,

2. uppgifter om

ombuds namn

2. ombuds namn och adress,

och adress,

3. uppgift om den internationella

3. den

internationella

varu-

varumärkesregistrering

som

in-

märkesregistrering

som

invänd-

vändningen avser, och

ningen avser, och

4. uppgift om de omständigheter

4. de omständigheter som åbero-

som åberopas till grund för invänd-

pas till grund för invändningen.

ningen.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

som

regeringen

bestämmer

kan

meddelar närmare föreskrifter om

med stöd av 8 kap. 7 § regerings-

invändningsförfarandet.

formen meddela närmare före-

skrifter

invändningsförfar-

andet.

14 §

På begäran av innehavaren av

den

internationella varumärkes-

registreringen och

invändaren

ska

Patent-

och

registreringsverket

bestämma en tidsfrist på minst två

månader då parterna ska försöka

komma överens. Fristen får för-

längas, om parterna begär det.

15 §

16 §

Har en invändning gjorts ska

Patent- och registreringsverket, om

det finns något hinder som avses i

2 kap.

4–11 §§

mot

att

den

2 kap.

4–11 §§

mot

att

den

internationella

varumärkesregi-

internationella

varumärkesregi-

streringen gäller

i Sverige, besluta

streringen gäller

Sverige,

besluta

s. 25 Lagtext Kontrollera mot PDF

att registreringen helt eller delvis

inte ska gälla här. Annars ska

inte ska gälla här. Detta gäller

invändningen avslås.

dock inte om annat följer av 17 §.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som avses i

2 kap. 8–10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning, om den har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse och innehavaren av registreringen begär det.

Ett beslut att registreringen inte ska gälla i Sverige får grundas endast på en omständighet som meddelas till Internationella byrån inom 18 månader från dagen för underrättelsen enligt 8 § första stycket. Har tiden för invändning enligt 11 § löpt ut efter denna frist, får beslutet dock grundas på omständigheter som meddelas till Internationella byrån inom en månad från det att tiden för invändning löpt ut. Detta gäller under förutsättning att Patent- och registreringsverket inom 18-månadersfristen har underrättat Internationella byrån om att ett meddelande om ett sådant beslut kan komma att översändas senare.

Om Patent- och registrerings-

verket på grund av en invändning

beslutar att registreringen helt eller

delvis inte ska gälla i Sverige, ska

registreringen avföras ur varu-

registreringen tas bort ur varu-

märkesregistret i motsvarande ut-

sträckning när avgörandet har

sträckning när avgörandet har fått

vunnit laga kraft. Beslutet ska

laga kraft. Beslutet ska kungöras.

kungöras.

17 §

Om en invändning mot att den

internationella

varumärkesregi-

streringen gäller i Sverige grundas

på att ett äldre registrerat

varumärke enligt 2 kap. 8 § utgör

hinder och det på ingivningsdagen

eller,

förekommande

fall,

prioritetsdagen för den inter-

nationella registreringen hade gått

mer än fem år sedan frågan om

registrering av det äldre varu-

märket blev slutligt avgjord gäller

följande. Det får beslutas att den

internationella

registreringen

inte

ska gälla här endast om det äldre

varumärket har tagits i verkligt

bruk för de varor eller tjänster som

ligger till grund för invändningen

på det sätt som avses i 3 kap. 2 §

eller, om det äldre varumärket är

ett EU-varumärke, på det sätt som

avses i artikel 18 i Europa-

parlamentets och rådets förord-

ning

(EU)

2017/1001 av

den

Prop. 2017/18:267

s. 26 Lagtext Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

14 juni 2017 om EU-varumärken,

inom de fem senaste åren före

ingivningsdagen

eller

prioritets-

dagen för den internationella regi-

streringen.

Om det äldre varumärket inte

har använts i den utsträckning som

anges i första stycket, får det ändå

beslutas

att den

internationella

registreringen inte ska gälla här

om det finns giltiga skäl till att det

äldre varumärket inte har använts

i den utsträckningen.

6 kap.

1 §

Ett sådant varukännetecken som

avses i 1 kap. 6 och 7 §§ kan

avses i

1 kap. 6

och

7 §§ kan

överlåtas, separat eller i samband

överlåtas helt eller delvis. Över-

med en överlåtelse av den närings-

låtelsen kan ske separat eller i sam-

verksamhet där det används.

band med en överlåtelse av den

näringsverksamhet där varukänne-

tecknet används.

Vid överlåtelse av en näringsverksamhet ingår ett sådant varu- kännetecken som avses i första stycket och som hör till närings- verksamheten i överlåtelsen, om inte något annat har avtalats.

Vad som sägs i första och andra

styckena

varukännetecken

tillämpas även på en ansökan om

registrering av ett varumärke.

Anteckning om överlåtelse av ett

Anteckning om överlåtelse

registrerat varumärke

2 §

En överlåtelse av ett registrerat

varumärke

ska

på

begäran

varumärke

ska

på

begäran

antecknas

i varumärkesregistret

antecknas

i varumärkesregistret

och kungöras. En anteckning och

kungörelse ska också göras på

begäran av den som genom en dom

som har vunnit laga kraft fått

som har fått laga kraft fått fastställt

fastställt att han eller hon har bättre

att han eller hon har bättre rätt till

rätt till ett registrerat varumärke.

ett registrerat varumärke.

En överlåtelse av en ansökan om

registrering av ett varumärke ska

på begäran antecknas i Patent-

och registreringsverkets diarium.

Den som begär att en anteckning

Den som

begär en

anteckning

s. 27 Lagtext Kontrollera mot PDF

enligt första stycket görs i registret

enligt första eller andra stycket ska Prop. 2017/18:267

ska betala föreskriven avgift.

betala föreskriven avgift.

Verkan av anteckning om

Verkan av en anteckning om

innehavare

innehavare eller sökande

3 §

I ett mål eller ärende om ett

nationellt registrerat varumärke ska

den som är antecknad som inne-

havare i varumärkesregistret anses

vara innehavare av varumärket.

vara innehavare av varumärket. I

ett mål eller ärende om ett

varumärke som är föremål för en

nationell ansökan om registrering

ska den som är antecknad som

sökande i Patent- och regi-

streringsverkets diarium anses som

sökande av varumärket.

I ett mål eller ärende om ett internationellt registrerat varumärke ska den

som är antecknad som innehavare i det internationella varumärkesregistret

anses vara innehavare av varumärket.

8 kap.

1 §

Gör någon intrång i rätten till ett

Om någon uppsåtligen eller av

varukännetecken

(varumärkes-

grov oaktsamhet gör intrång i

intrång) och sker det uppsåtligen

rätten

till

ett

varukännetecken

eller av grov oaktsamhet , ska han

(varumärkesintrång), ska

han

eller

eller hon dömas till böter eller

hon dömas till böter eller fängelse i

fängelse i högst två år. Den som har

högst två år. Den som har gjort

överträtt ett vitesförbud enligt 3 §

intrång i den rätt till ett varu-

får inte dömas till ansvar för

kännetecken

som

avses

i 1 kap.

intrång som omfattas av förbudet.

10 § tredje stycket får inte dömas

till ansvar för det intrånget.

Den som har överträtt ett

vitesförbud

enligt

3 §

får

inte

dömas till ansvar för intrång som

omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till

brott enligt första stycket döms till

brott enligt första stycket döms det

ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

till ansvar

enligt

23 kap. brotts-

balken.

Åklagaren får väcka åtal för

brott som avses i första eller andra

brott

endast

målsäganden

stycket endast om

målsäganden

anger brottet till åtal och åtal av

särskilda skäl är motiverat från

allmän synpunkt.

s. 28 10 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

4 §

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet gör varumärkesintrång

ska betala skälig ersättning för

utnyttjandet av varukännetecknet

utnyttjandet

av varukännetecknet

samt ersättning för den ytterligare

skada som intrånget har medfört.

När ersättningens storlek

bestäms

När storleken på ersättningen för

ska hänsyn särskilt tas till

ytterligare

skada bestäms ska

hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på varukännetecknets anseende,

4. ideell skada, och

5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller

oaktsamhet gör varumärkesintrång

ska betala ersättning för utnytt-

jandet av varukännetecknet , om

jandet av varukännetecknet i den

och i den mån det är skäligt.

utsträckning det är skäligt.

10 kap. Övriga bestämmelser

Vissa bestämmelser om rättegången

Behörig domstol

1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i

1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och

2. mål som avses i artikel 124 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsundersökning.

Särskilda förutsättningar för att väcka talan

2 § En licenstagare får väcka en talan om varumärkesintrång endast om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det. Även utan samtycke får den som har en exklusiv licens väcka en talan om varumärkesintrång, om innehavaren av varukännetecknet inte själv väcker en sådan talan inom skälig tid från det att licenstagaren underrättade innehavaren om att licenstagaren avser att väcka talan. Detta stycke ska också tillämpas i fråga om en fastställelsetalan avseende ett varukännetecken.

Om innehavaren av varukännetecknet väcker en talan om varumärkes- intrång, får en licenstagare alltid väcka en talan om ersättning enligt 8 kap. 4 §.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

s. 29 10 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

3 § Den som har rätt att använda ett sådant varukännetecken som avses i 1 kap. 2 § får väcka en talan om varumärkesintrång endast om inne- havaren av varukännetecknet samtycker till det. Detta ska också tillämpas i fråga om en fastställelsetalan avseende ett varukännetecken.

Innehavaren av varukännetecknet har rätt till ersättning enligt 8 kap.

4 § för intrång i den rätt som en användare har. En användare får dock väcka en talan om ersättning för egen räkning om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det eller om innehavaren väcker en talan om varumärkesintrång som inte innefattar något yrkande om ersättning enligt 8 kap. 4 § för intrång i användarens rätt.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

4 § En panthavare får väcka en talan om varumärkesintrång med anledning av intrång i den pantsatta egendomen endast om innehavaren av det registrerade varumärket har underrättats om det. En underrättelse ska också lämnas när en panthavare vill väcka en fastställelsetalan avseende ett registrerat varumärke.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

Invändning om ogiltighet

5 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat varumärke och den som talan förs mot gör gällande att registreringen är ogiltig, får frågan om ogiltighet prövas endast sedan en talan om hävning har väckts. Domstolen får förelägga den som gör gällande att registreringen är ogiltig att inom en viss tid väcka en sådan talan. Utan att en talan om hävning har väckts får dock frågan om ogiltighet prövas i ett brottmål och i ett fall som avses i 6 §.

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat varumärke görs gällande att registreringen är ogiltig .

Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser intrång

6 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat varumärke och det vid tidpunkten för talans väckande hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av varumärket blev slutligt avgjord gäller följande. Talan får bifallas endast om varumärket, inom de fem senaste åren före talans väckande, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 kap. 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för talan.

Om en talan enligt första stycket avser intrång genom användning av ett yngre registrerat varumärke och det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritets- dagen.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får talan ändå bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen.

Prop. 2017/18:267

s. 30 10 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Första–tredje styckena ska också tillämpas när det förs en fastställelse- talan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke.

7 § En talan om varumärkesintrång genom användning av ett yngre EU- varumärke får bifallas endast om det finns grund för att häva registre- ringen av EU-varumärket enligt artiklarna 60.1, 60.3, 60.4, 61.1, 61.2 eller 64.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Första stycket ska också tillämpas när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett varukännetecken.

Hinder mot att döma till ansvar m.m.

8 § Om en registrering av ett varumärke har hävts med stöd av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 § eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap. Om en registrering har hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket, 2 eller 3 §, får domstolen inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 §.

Behandling av personuppgifter

9 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får person- uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 8 kap. 1 § be- handlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fast- ställas, göras gällande eller försvaras.

Särskilda bestämmelser om EU-varumärken

10 § Föreskriven avgift ska betalas av den som

1. begär omvandling av en registrering av ett EU-varumärke eller en ansökan om registrering av ett EU-varumärke till en ansökan om nationell registrering av ett varumärke, eller

2. begär ett intyg enligt artikel 120.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen.

11 § Vid intrång i ett EU-varumärke tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 1 § om ansvar för varumärkesintrång. I övrigt gäller 9 §, 8 kap. 2–8 §§ och 9 kap. i den utsträckning inte något annat följer av Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen. I dessa fall ska det som sägs om varumärkesintrång gälla intrång i ett EU-varumärke.

Bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ gäller dock inte vid intrång i ett EU-varumärke i en sådan transitsituation som avses i artikel 9.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen.

Förbud mot utmätning av inarbetade varukännetecken

12 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1 kap. 7 § får inte utmätas. Om innehavaren försätts i konkurs, ingår dock rätten i konkursboet.

s. 31 10 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Överklagande

13 § Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket enligt denna lag får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot en registrering får överklagas endast av innehavaren av varumärket och av invändaren. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige får överklagas endast av innehavaren av den internationella varumärkesregistreringen och av invändaren.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.

14 § Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av en registrering av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 13 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Kungörande

15 § Kungörelser enligt denna lag ska göras i en särskild publikation som ges ut av Patent- och registreringsverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om kungörelser enligt denna lag.

Bemyndigande

16 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. Lagen tillämpas även på varukännetecken som har inarbetats, varumärken som har registrerats och ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3–6.

3. Bestämmelsen i 2 kap. 1 a § tillämpas inte på varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraft- trädandet.

4. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om

a) registreringens varaktighet för varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, och

b) åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

Prop. 2017/18:267

s. 32 10 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 5. Ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före ikraftträ- dandet får inte hävas på grund av det nya kravet i 1 kap. 2 § andra stycket på att innehavaren inte får tillhandahålla varor eller tjänster av det slag som märket avser.

6. Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet får inte hävas på grund av utvidgningen av registreringshindret i 2 kap. 4 §.

s. 33 Förslag till lag om företagsnamn Kontrollera mot PDF

2.2

Förslag till lag om företagsnamn

Prop. 2017/18:267

Härigenom föreskrivs 1 följande.

1 kap. Grundläggande bestämmelser

Företagsnamn och andra näringskännetecken

1 § Företagsnamn är den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet. Om en del av verksamheten drivs under en särskild benämning, utgör denna ett särskilt företagsnamn. Det som sägs om företagsnamn i denna lag gäller även för ett särskilt företagsnamn.

Annat kännetecken som en näringsidkare använder för sin verksamhet vid sidan av ett företagsnamn kallas sekundärt kännetecken.

Den gemensamma benämningen för företagsnamn och sekundära kännetecken är näringskännetecken.

Förvärv av ensamrätt

Ensamrätt genom registrering eller inarbetning

2 § En näringsidkare förvärvar ensamrätt till ett företagsnamn genom registrering eller inarbetning. Ensamrätt till ett sekundärt kännetecken förvärvas genom inarbetning.

Ett företagsnamn registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad som föreskrivs i annan författning om registrering av visst slags företags- namn. Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn gäller inom det område som registreringen omfattar.

Ett näringskännetecken ska anses inarbetat om det här i landet inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig (omsättningskretsen) är känt som beteckning för den verksamhet som bedrivs under känneteck- net. Om näringskännetecknet är inarbetat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

Ensamrätt till varukännetecken och personnamn som närings- kännetecken

3 § Den som innehar ett varumärke eller ett annat varukännetecken har ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken. Om varukänne- tecknet är skyddat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

Den som använder sitt personnamn som näringskännetecken har ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken, om namnet har särskiljningsförmåga för den verksamhet som det används för. Om namnet används endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säker- ställande av skyddet för immateriella rättigheter, i den ursprungliga lydelsen.

s. 34 Förslag till lag om företagsnamn Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Ensamrättens innebörd

4 § Ensamrätten till ett näringskännetecken enligt 2 och 3 §§ innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken som är

1. identiskt med näringskännetecknet och används för verksamhet av samma slag,

2. identiskt med eller liknar näringskännetecknet och används för verk- samhet av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av tecknet leder till uppfattningen att det finns ett samband mellan den som använder tecknet och inne- havaren av näringskännetecknet, eller

3. identiskt med eller liknar ett näringskännetecken som här i landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till skada för närings- kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om använd- ningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag.

Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn hindrar inte att någon annan i näringsverksamhet använder ett tecken som avses i första stycket inom det område där företagsnamnet är skyddat, om det visas att inne- havaren av företagsnamnet inte kan lida skada av detta.

Begränsning av ensamrätten

5 § Ensamrätten till ett näringskännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett näringskännetecken hindrar inte att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1. sitt personnamn eller sin adress,

2. uppgifter om verksamhetens art eller uppgifter om en i verksam- heten utbjuden varas eller tjänsts art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är framställd eller tjänsten är utförd, eller

3. ett allmänt använt ortsnamn.

Kolliderande rättigheter

6 § Gör flera anspråk på ensamrätt till näringskännetecken som är identiska eller liknar varandra på det sätt som anges i 4 §, ska den ha företräde som har tidigaste grund för sitt anspråk, om inte något annat följer av 7 §.

7 § Rätten till ett inarbetat näringskännetecken ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett näringskännetecken som är identiskt eller likartat på det sätt som anges i 4 §, om innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid har vidtagit åtgärder för att hindra användningen av det yngre känne- tecknet. I dessa fall hindrar inte rätten till det yngre näringskännetecknet användningen av det äldre.

På yrkande av någon av parterna får en domstol i de fall som avses i första stycket om det är skäligt besluta att ett av kännetecknen, eller båda, endast får användas på ett särskilt sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg av ortsangivelse eller innehavarens namn.

s. 35 2 kap. Registrering av företagsnamn Kontrollera mot PDF

2 kap. Registrering av företagsnamn

Allmänna registreringsvillkor

1 § Ett företagsnamn får registreras endast om det kan särskilja inne- havarens verksamhet från andras.

Vid bedömningen av om ett företagsnamn har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till den tid och omfattning som företagsnamnet har använts. Om företagsnamnet består enbart av en allmän benämning på verksam- hetens art eller på en i verksamheten utbjuden vara eller tjänst eller om företagsnamnet utgörs enbart av ett allmänt använt ortsnamn eller liknande, ska företagsnamnet i och för sig inte anses ha särskiljnings- förmåga. Om en sådan beteckning som aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening eller förkortning av en sådan beteckning ingår i företagsnamnet, ska det vid bedömningen bortses från denna beteckning.

Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen

2 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

2. utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller internationell beteck- ning som enligt lag eller annan författning inte får användas obehörigen som företagsnamn, eller något som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning,

3. utan tillstånd innehåller ett sådant kännetecken som enligt lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten inte får användas obehörigen som företagsnamn, eller något som kan för- växlas med ett sådant kännetecken,

4. innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart, i den utsträck- ning växtsorten är skyddad enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten, eller

5. i annat fall är ägnat att vilseleda allmänheten.

Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter

3 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

1. är identiskt med ett äldre näringskännetecken för verksamhet av samma slag,

2. är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken för verk- samhet av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av företagsnamnet leder till upp- fattningen att det finns ett samband mellan den som använder företags- namnet och innehavaren av näringskännetecknet,

3. är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken som är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, och användningen av företagsnamnet utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till skada för näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag, eller

Prop. 2017/18:267

s. 36 2 kap. Registrering av företagsnamn Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 4. kan förväxlas med ett kännetecken som användes här i landet eller i utlandet av någon annan vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande används, om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan.

4 § De hinder för registrering av ett företagsnamn som anges i 3 § 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om

1. ett varumärke som är registrerat enligt 2 kap. varumärkeslagen (2010:1877) eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige,

2. ett varumärke som är registrerat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varu- märken eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Europeiska unionen, och

3. ett inarbetat varukännetecken.

5 § Om det företagsnamn som en ansökan om registrering avser ska gälla i hela landet och det finns en äldre rättighet som utgörs av ett inarbetat näringskännetecken eller av ett sådant personnamn eller inarbetat varukännetecken som är skyddat enligt 1 kap. 3 §, finns det hinder mot registrering enligt 3 och 4 §§ endast om skyddet för den äldre rättigheten gäller inom en väsentlig del av landet.

6 § Ett företagsnamn får inte registreras om det innehåller eller består av

1. något som är ägnat att uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd eller någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen av företagsnamnet skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden,

2. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk, eller

3. något som är ägnat att uppfattas som benämning på en stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning.

7 § Bestämmelserna i 3, 4 och 6 §§ utgör inte hinder mot registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.

Registrering på flera språk

8 § Ett företagsnamn får registreras på två eller flera språk, under förutsättning att språkversionerna stämmer överens till sitt innehåll. Det som sägs om företagsnamn i denna lag ska gälla för var och en av språk- versionerna.

Registreringens giltighet

9 § Registreringen gäller från den dag då ansökan om registrering kom in till registreringsmyndigheten.

s. 37 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

3 kap. Hävning av registrering

Grunder för hävning

Allmänna grunder

1 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om

1. företagsnamnet har registrerats i strid mot denna lag eller mot annan författning,

2. registreringen fortfarande strider mot lagen,

3. rätten till företagsnamnet ändå inte får bestå enligt 1 kap. 7 §, och

4. annat inte följer av 2 § i detta kapitel.

En registrering får vidare hävas om

1. innehavaren har upphört att vara näringsidkare,

2. företagsnamnet har förlorat sin särskiljningsförmåga,

3. företagsnamnet har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

4. företagsnamnet har blivit vilseledande.

Vid en prövning av om en registrering ska hävas på grund av bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan särskiljningsförmåga beaktas som företagsnamnet har förvärvat genom användning före ansökan om häv- ning.

2 § Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett företagsnamn grundas på att ett äldre registrerat företagsnamn enligt 2 kap. 3 § utgör hinder och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre företags- namnet får hävas endast om det äldre företagsnamnet, inom de fem senaste åren före ansökan om hävning, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 § för den verksamhet som ligger till grund för yrkandet.

Om det vid ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre företags- namnet blev slutligt avgjord, ska det äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet.

Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får registreringen av det yngre företagsnamnet ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckningen.

Underlåten användning

3 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om innehavaren inte har gjort verkligt bruk av företagsnamnet i Sverige för den verksamhet som det har registrerats för inom fem år från den dag då frågan om registrering slutligt har avgjorts eller inom en period av fem år i följd. Registreringen får dock inte hävas på grund av underlåten användning om det finns giltiga skäl till att företagsnamnet inte har använts.

Med sådan användning som avses i första stycket likställs att företags- namnet används

Prop. 2017/18:267

s. 38 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 1. i en annan form än den registrerade, om avvikelsen avser endast detaljer som inte förändrar företagsnamnets särskiljningsförmåga, och

2. av någon annan med innehavarens samtycke.

Registreringen får inte hävas om företagsnamnet har använts under tiden mellan utgången av femårsperioden och ingivandet av ansökan om hävning av registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter femårsperiodens utgång och inom tre månader före ingivandet av ansökan om hävning ska dock lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller återuppta användningen vidtogs efter det att inne- havaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.

Tillvägagångssätt

4 § Den som vill inleda ett förfarande för att häva en registrering kan föra talan vid domstol eller ansöka om hävning av registreringen hos berörd registreringsmyndighet enligt 5–19 §§ (administrativ hävning).

Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 § andra stycket eller 3 § eller 2 kap. 1 eller 2 § får också inledas av en myndighet. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela före- skrifter om vilken myndighet som får göra detta.

Administrativ hävning

Ansökans innehåll

5 § En ansökan om administrativ hävning ska innehålla

1. uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken,

2. ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som yrkandet avser, och

3. en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet om hävning.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska innehålla.

Brister i ansökan

6 § Om ansökan är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för hand- läggning av ärendet, ska registreringsmyndigheten förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte har betalat ansökningsavgiften.

Om sökanden inte följer föreläggandet, ska ansökan avvisas. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.

Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än hävning av en registrering eller om det finns något annat hinder mot att den tas upp till prövning.

Avskrivning vid återkallelse

7 § Om sökanden återkallar ansökan, ska ärendet skrivas av.

s. 39 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Ogrundad ansökan

8 § Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan behandlas som om innehavaren har bestridit den. I så fall ska 12 § tillämpas.

Föreläggande för innehavaren att yttra sig

9 § Tar registreringsmyndigheten upp ansökan till prövning, ska myndig- heten förelägga innehavaren av registreringen att yttra sig inom en viss tid från det att ansökan delgavs innehavaren.

I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att

1. ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan bestrids, skälen för bestridandet, och

2. lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 § första–tredje styckena rättegångsbalken, i den utsträckning uppgifterna i ansökan är ofullständiga eller felaktiga.

I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att avgöras även om innehavaren inte svarar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad föreläggandet i övrigt ska innehålla.

Delgivning av föreläggandet

10 § Föreläggandet enligt 9 § ska delges innehavaren. Delgivningen ska ske på det sätt som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål.

En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet när handlingarna innehåller något utöver vad som framgår av föreläggandet.

Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 § rättegångs- balken tillämpas.

11 § Har registreringsmyndigheten inte kunnat delge föreläggandet, ska myndigheten pröva om försöken till delgivning ska fortsätta eller om sökanden ska erbjudas att själv se till att delgivning sker. Hänsyn ska tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök ska lyckas samt omständig- heterna i övrigt. Om sökanden inte antar erbjudandet, ska ansökan avvisas.

Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 § rättegångs- balken tillämpas.

Överlämnande till domstol

12 § Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska registrerings- myndigheten underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet ska överlämnas till domstol.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registreringsmyn- digheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis.

Prop. 2017/18:267

s. 40 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska registrerings- myndigheten överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet skrivas av.

13 § En underrättelse om att innehavaren har bestridit ansökan enligt 12 § första stycket ska innehålla en upplysning om

1. att sökanden kan begära överlämnande till domstol,

2. inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

3. vad en sådan begäran ska innehålla, och

4. det som i övrigt anges i 12 §.

Hävning av registreringen

14 § Har innehavaren inte bestridit ansökan i rätt tid, ska registrerings- myndigheten häva registreringen i enlighet med ansökan.

Återvinning

15 § Innehavaren av en registrering som hävts enligt 14 § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till registrerings- myndigheten inom en månad från dagen för beslutet.

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska registrerings- myndigheten överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska myndig- heten avvisa ansökan.

Underrättelser

16 § En underrättelse om hävning ska sändas till sökanden och inne- havaren.

Om en ansökan om hävning avvisas, ska registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Om en ansökan om återvinning avvisas, ska myndigheten underrätta innehavaren om detta. Meddelar myndigheten något annat beslut som innebär att ärendet avgörs, ska både sökanden och innehavaren underrättas om beslutet, om det inte är uppenbart onödigt.

Rättskraft

17 § Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har ett beslut om hävning enligt 14 § rättskraft i enlighet med vad som gäller för en dom i ett tvistemål som har fått laga kraft.

Den fortsatta handläggningen i domstolen

18 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till registreringsmyndig- heten. De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.

19 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska käranden betala föreskriven tilläggsavgift. I ett sådant fall ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken om ansökningsavgift gälla tilläggsavgiften.

s. 41 4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning Kontrollera mot PDF

Om ett mål där registreringsmyndigheten har beslutat om hävning Prop. 2017/18:267 avvisas av domstolen på grund av att tilläggsavgiften inte har betalats,

ska domstolen samtidigt undanröja myndighetens beslut.

Överklagande

20 § Ett beslut enligt 14 § om administrativ hävning av en registrering av ett företagsnamn får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 12 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Bemyndigande

21 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om administrativ hävning av en registrering enligt denna lag.

Avregistrering efter hävning

22 § Om registreringen av ett företagsnamn har hävts av registrerings- myndigheten enligt 14 § eller av domstolen, ska registreringsmyndig- heten avregistrera företagsnamnet när avgörandet har fått laga kraft. Beslutet om avregistrering ska kungöras.

I samband med att en registrering av ett företagsnamn hävs, får registreringsmyndigheten eller domstolen besluta att företagsnamnet ska få stå kvar i registret under en viss tid, om det skäligen behövs för att innehavaren ska kunna anta ett nytt företagsnamn och ansöka om dess registrering.

Verkan av en hävning

23 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med stöd av 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket eller 3 §, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. På yrkande av en part får domstolen eller, vid administrativ hävning, registreringsmyndigheten bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det förhållande som utgör grund för hävningen uppkom.

4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning

1 § Ett företagsnamn får överlåtas endast i samband med en överlåtelse av den näringsverksamhet där det används.

En överlåtelse av näringsverksamheten omfattar även företagsnamnet, om inte något annat har avtalats. Detta gäller dock inte om företags- namnet innehåller överlåtarens eller, vid överlåtelse av ett handelsbolags verksamhet, en bolagsmans efternamn.

Om det i ett dödsbo ingår ett företagsnamn som innehåller den avlidnes efternamn, får en boutredningsman inte överlåta företagsnamnet utan

samtycke av dödsbodelägarna.

s. 42 4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

2 § Ett företagsnamn får inte utmätas. Försätts innehavaren i konkurs, ingår dock rätten till företagsnamnet i konkursboet, om inte företags- namnet innehåller gäldenärens eller, vid ett handelsbolags konkurs, en bolagsmans efternamn. Ett företagsnamn som inte ingår i ett konkursbo får likväl användas under den tid verksamheten fortsätter för boets räkning.

5 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m. Straffansvar

1 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i rätten till ett näringskännetecken (företagsnamnsintrång) ska dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 3 § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott endast om målsäganden anger brottet

till åtal och åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.

Förverkande

2 § Den egendom som ett brott enligt 1 § gäller ska förklaras förverkad,

om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får dess värde

förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brott ska förklaras förverkat,

om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit

emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller

värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 1 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får för-

klaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars

finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att an-

vändas som hjälpmedel vid brott enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller

om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förbere-

delse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.

Vitesförbud

3 § På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång får domstolen

vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta

med det.

Domstolen får meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt

har avgjorts eller något annat har beslutats, om

1. käranden visar sannolika skäl för att det förekommer företagsnamns-

intrång eller medverkan till intrång, och

2. det skäligen kan befaras att svaranden, genom att fortsätta intrånget

eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till närings-

kännetecknet.

Innan ett förbud enligt andra stycket meddelas ska svaranden ha fått

tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller för-

beredelse till intrång.

s. 43 4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning Kontrollera mot PDF

4 § Ett förbud enligt 3 § andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Om käranden inte kan ställa säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.

Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i fråga om vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

5 § Om ett förbud har meddelats enligt 3 § andra stycket, ska domstolen när målet avgörs pröva om förbudet fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt 3 § andra stycket och 4 § och i fråga om handläggningen i högre domstol tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

6 § En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Skadestånd

7 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör företagsnamnsintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När stor- leken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på näringskännetecknets anseende,

4. ideell skada, och

5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör företagsnamnsintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet i den utsträck- ning det är skäligt.

Begränsning av straffansvar, skadeståndsskyldighet och möjlighet till förverkande

8 § Om ett företagsnamnsintrång avser ett företagsnamn som är skyddat enbart på grund av registrering,

1. ska det inte dömas till ansvar enligt 1 § för det intrång som har gjorts före registreringsdagen,

2. får förverkande enligt 2 § inte avse det intrång som har gjorts före registreringsdagen, och

3. ska ersättning enligt 7 § betalas för det intrång som har skett före registreringsdagen endast om intrånget har gjorts uppsåtligen.

Preskription av rätten till skadestånd

9 § Rätten till ersättning för skada preskriberas om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i ett företagsnamn som är skyddat enbart på grund av registrering

Prop. 2017/18:267

s. 44 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 preskriberas dock inte i något fall tidigare än ett år från registrerings- dagen.

Åtgärder med egendom och hjälpmedel

10 § På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång får dom- stolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom som det olovligen förekommer näringskännetecken på ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Det- samma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 1 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller för- beredelse till intrång.

11 § Ett beslut om åtgärd enligt 10 § första stycket får inte innebära att den som har lidit företagsnamnsintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärderna ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut enligt 10 § ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 2 § eller enligt brottsbalken.

Spridning av information om dom

12 § I ett mål om företagsnamnsintrång får domstolen på yrkande av käranden besluta att den som har gjort eller medverkat till intrånget ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning

Informationsföreläggande

Grundläggande bestämmelser

1 § Om en sökande visar sannolika skäl för att någon har gjort ett företagsnamnsintrång, får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Det får meddelas bara om informationen kan antas underlätta utredningen av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Ett informationsföreläggande får riktas mot den som

1. har gjort eller medverkat till intrånget,

2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,

3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,

s. 45 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunika- Prop. 2017/18:267 tionstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller

5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig i tillverk- ningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse

1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller för- beredelse till intrång.

2 § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 1 § omfattar inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon till honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig gärning.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som begränsar hur mottagna personuppgifter får behand- las.

Handläggningen av frågor om informationsföreläggande

3 § Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska de bestämmelser om rätte- gång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informations- föreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstols- ärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om före- läggandet.

Rätt till ersättning

4 § Den som på grund av 1 § andra stycket 2–5 har förelagts att enligt första stycket samma paragraf lämna information, har rätt till skälig ersättning för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har framställt yrkandet om informationsföreläggande.

s. 46 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Underrättelseskyldighet i vissa fall

5 § Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, ska sända en skriftlig underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en månad och senast tre månader från det att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt 4 §.

Intrångsundersökning

Grundläggande bestämmelser

6 § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett företagsnamnsintrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utred- ning om intrånget (intrångsundersökning). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

7 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående in- tresse.

Handläggningen av frågor om intrångsundersökning

8 § Innan ett beslut om intrångsundersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredningen om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

Ställande av säkerhet

9 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sök- anden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Om sökanden inte kan ställa säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.

Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i fråga om vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

Beslut om intrångsundersökning

10 § Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla uppgifter om

1. vilket ändamål undersökningen ska ha,

2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

s. 47 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor för verk- ställandet.

Överklagande av beslut

11 § I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsunder- sökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning

12 § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, upphör det att gälla.

13 § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogde- myndigheten enligt de villkor som domstolen har beslutat och med tillämpning av 1–3 kap., 17 kap. 1–5 §§ och 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart ska underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter det att motparten hörts. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljud- upptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Juridiskt biträde och rätt att närvara vid intrångsundersökningen

14 § När ett beslut om intrångsundersökning ska verkställas, har mot- parten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. Verkställigheten får inte på- börjas innan biträdet har inställt sig. Detta gäller dock inte om

1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten vid behov anlita en sakkunnig som biträde.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är närvarande vid undersökningen för att kunna lämna upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, ska myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om förhållanden som kommer fram.

Återgång av en åtgärd vid intrångsundersökning

15 § Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken, ska en åtgärd som vidtagits vid verkställigheten av intrångsunder- sökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet genomförts.

Prop. 2017/18:267

s. 48 7 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Hantering av material från intrångsundersökningen

16 § Kronofogdemyndigheten ska förteckna fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar från intrångsundersökningen. Materialet ska hållas tillgängligt för sökanden och motparten.

7 kap. Övriga bestämmelser

Behörig domstol

1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols be- hörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsundersökning.

Underrättelse om dom

2 § Domstolen ska underrätta registreringsmyndigheten om en dom som gäller

1. hävning av en registrering av ett företagsnamn, eller

2. intrång i ett registrerat företagsnamn.

Domstolen ska även underrätta registreringsmyndigheten om en dom i ett mål där det förts en fastställelsetalan avseende ett registrerat företags- namn.

Invändning om ogiltighet

3 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat företagsnamn och den som talan förs mot gör gällande att registreringen är ogiltig, får frågan om ogiltighet prövas endast sedan en talan om hävning har väckts. Domstolen får förelägga den som gör gällande att registreringen är ogiltig att inom en viss tid väcka en sådan talan. Utan att en talan om hävning har väckts får dock frågan om ogiltighet prövas i ett brottmål och i ett fall som avses i 4 §.

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller fast- ställelsetalan avseende ett registrerat företagsnamn görs gällande att

registreringen är ogiltig.

Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser intrång

4 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat företagsnamn och det

vid tidpunkten för talans väckande hade gått mer än fem år sedan frågan

om registrering av företagsnamnet blev slutligt avgjord gäller följande.

Talan får bifallas endast om företagsnamnet, inom de fem senaste åren

före talans väckande, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i

3 kap. 3 § för den verksamhet som ligger till grund för talan.

Om en talan enligt första stycket avser intrång genom användning av

ett yngre registrerat företagsnamn och det vid ansökan om registrering av

det yngre företagsnamnet hade gått mer än fem år sedan frågan om

s. 49 7 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord, ska det Prop. 2017/18:267 äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem

senaste åren före ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet. Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckning som

anges i första och andra styckena, får talan ändå bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen.

Första–tredje styckena ska också tillämpas när det förs en fastställelse- talan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat företags- namn.

Hinder mot att döma till ansvar m.m.

5 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med stöd av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 § eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 5 eller 6 kap. Om en registrering har hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket eller 3 §, får domstolen inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 §.

Behandling av personuppgifter

6 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får person- uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 5 kap. 1 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras.

Firmateckning

7 § Firmateckning görs genom ett tydligt angivande av det fullständiga företagsnamnet och underskrift med namn av firmatecknare. Vid firma- teckning för en sådan del av verksamheten som drivs under ett särskilt företagsnamn, ska även företagsnamnet för hela verksamheten anges.

Under likvidation eller konkurs ska firmateckning göras med ett tillägg som anger det ändrade förhållandet.

I fråga om firmateckning gäller i övrigt vad som är särskilt föreskrivet i andra författningar.

Företagsnamn som fastställs i särskild ordning

8 § En myndighet eller en annan inrättning eller sammanslutning för vilken regeringen har fastställt ett företagsnamn har ensamrätt till detta som om företagsnamnet hade blivit registrerat enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. Genom lagen upphävs firmalagen (1974:156).

3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande

a) för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet, och

b) i fråga om bestämmelserna om behörig domstol och handläggning i domstol, för mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före den

1 september 2016.

s. 50 7 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 4. Den nya lagen tillämpas även på näringskännetecken som har inarbetats, firmor som har registrerats och ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3.

5. Nationella och internationella varumärken som genom registrering har beviljats skydd i Sverige enligt äldre föreskrifter ska anses utgöra sådana varumärken som avses i 2 kap. 4 § 1.

6. Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypotekskassan samt annan inrättning eller sammanslutning som har fått ensamrätt till sin firma enligt 27 § firmalagen ska fortfarande ha ensamrätt till firman som om denna hade blivit registrerad som ett företagsnamn enligt denna lag.

s. 51 2.3 Förslag till lag om skydd för beteckningar på Prop. 2017/18:267 jordbruksprodukter och livsmedel Kontrollera mot PDF

2.3 Förslag till lag om skydd för beteckningar på Prop. 2017/18:267 jordbruksprodukter och livsmedel

Härigenom föreskrivs 1 följande

Beteckningar som skyddas enligt EU-förordningar

1 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkes- lagen (2010:1877) ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89, i den ursprungliga lydelsen,

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i den ursprungliga lydelsen,

3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007,

i den ursprungliga lydelsen, eller

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vin- produkter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen.

Beteckningar som skyddas enligt internationella avtal

2 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkes- lagen (2010:1877) ska också tillämpas vid intrång i den rätt till en be- teckning som följer av

1. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlems- stater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, av den 6 oktober 2010 (EUT L 127, 14.5.2011, s. 6),

2. handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater,

å ena sidan, och Colombia, Peru och Ecuador, å andra sidan, av den 26 juni 2012 (EUT L 354, 21.12.2012, s. 3 och EUT L 356, 24.12.2016, s. 3),

3. avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan, av den 29 juni 2012 (EUT L 346, 15.12.2012, s. 3),

4. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlems- stater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 161, 29.5.2014, s. 3),

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säker- ställande av skyddet för immateriella rättigheter, i den ursprungliga lydelsen.

s. 52 2.3 Förslag till lag om skydd för beteckningar på Prop. 2017/18:267 jordbruksprodukter och livsmedel Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 5. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Moldavien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 260, 30.8.2014, s. 4),

6. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 261, 30.8.2014, s. 4), eller

7. det övergripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan, av den 30 oktober 2016 (EUT L 11, 14.1.2017, s. 23).

Behörig domstol

3 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden en- ligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörig- het i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning enligt 9 kap. varumärkeslagen (2010:1877).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. Lagen tillämpas även på beteckningar som har fått skydd före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3.

3. Bestämmelserna i 2 § som avser hänvisningen till 8 kap. 4–6 och 8 §§ varumärkeslagen (2010:1877) tillämpas inte på intrång, försök till intrång eller förberedelse till intrång som skett före ikraftträdandet.

s. 53 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) Kontrollera mot PDF

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742)

Prop. 2017/18:267

om hotell- och pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1966:742) om hotell- och

pensionatrörelse 1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 § 2

En ansökan om tillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse ska vara

skriftlig och

a) innehålla en uppgift om

a) innehålla

en uppgift

sökandens

fullständiga namn,

sökandens

fullständiga

namn,

firma och postadress samt, om

företagsnamn och postadress samt,

sökanden tidigare haft ett annat

om sökanden tidigare haft ett annat

efternamn, detta,

b) för sökande, som är enskild person, innehålla en uppgift om födelsetid och yrke eller titel samt ett bevis att han eller hon inte är underårig eller i konkurstillstånd eller har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

c) innehålla en uppgift om fullständigt namn, födelsetid och yrke eller titel för den som utsetts till föreståndare eller ersättare samt ett bevis att han eller hon inte är underårig eller har en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

d) innehålla en uppgift om var den byggnad eller lägenhet där rörelsen ska drivas ligger, det största antal gäster som ska kunna tas emot samtidigt och det största antal gästrum som rörelsen ska omfatta.

Om ett bygglov har meddelats för hotellet eller pensionatet, ska till ansökan bifogas handlingar som visar att så har skett.

Om tillstånd beviljas, ska ett skriftligt bevis utfärdas. Om ett bygglov inte har meddelats och det inte är uppenbart att ett bygglov inte behövs, ska beviset innehålla en upplysning om att ett bygglov kan krävas. Om det inte finns någon godkänd ersättare eller, i de fall när det ska finnas en föreståndare enligt 3 §, en godkänd föreståndare, ska det i beviset anges att tillståndet inte får utnyttjas förrän en ersättare eller en föreståndare har utsetts och godkänts. En kopia av beviset ska skickas till den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom räddningstjänsten, inom plan- och byggnadsväsendet och inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

Det ska utfärdas ett skriftligt bevis om godkännande av en föreståndare eller en ersättare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:599.

2 Senaste lydelse 2016:1014.

s. 54 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.5

Förslag till lag om ändring i

mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs att 4 och 36 §§ mönsterskyddslagen (1970:485) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 § 1 Det finns hinder mot mönsterrätt, om

1. mönstret strider mot goda seder eller allmän ordning,

2. det i mönstret utan tillstånd tagits in statsvapen, statsflagga eller annat statsemblem, statlig kontroll- eller garantibeteckning, annan beteckning som hänsyftar på svenska staten och därigenom ger mönstret en officiell karaktär, svenskt kommunalt vapen eller sådan internationell beteckning som är skyddad enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar eller något som lätt kan förväxlas med vapen, flagga, emblem eller beteckning som nu nämnts,

3. mönstret strider mot ett annat mönster som visserligen inte var allmänt tillgängligt före den dag som anges i 2 § andra stycket men som framgår av en ansökan om registrering i Sverige eller vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet för vilken en tidigare ansöknings- eller prioritetsdag gäller, förutsatt att detta mönster sedermera har gjorts allmänt tillgängligt,

4. mönstret utan tillstånd innehåller

a) någon

annans

i Sverige

a) någon

annans

i Sverige

skyddade firma eller varukänne-

skyddade företagsnamn eller varu-

tecken eller något som kan upp-

kännetecken eller något som kan

fattas som ett kännetecken som i

uppfattas som ett kännetecken som

näringsverksamhet har inarbetats i

i näringsverksamhet har inarbetats

Sverige för annan,

i Sverige för annan,

b) någon

annans

porträtt eller

b) någon

annans

porträtt som

något som kan uppfattas som an-

uppenbarligen inte syftar på någon

nans släktnamn, konstnärsnamn eller

sedan länge avliden,

likartat namn , om inte porträttet

eller namnet uppenbart syftar på

någon sedan länge avliden person ,

c) något som kan uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd eller någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen av mönstret skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden ,

1 Senaste lydelse 2016:372.

s. 55 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

c) något som kan uppfattas som

d) något

som

kränker någon Prop. 2017/18:267

titel på annans i Sverige skyddade

annans upphovsrätt till ett litterärt

litterära eller konstnärliga verk i

eller konstnärligt verk eller någon

fall då titeln är egenartad eller

annans rätt till en fotografisk bild

något som kränker annans upp-

som är skyddad i Sverige.

hovsrätt till sådant verk eller

annans rätt till fotografisk bild som

är skyddad i Sverige.

36 § 2

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet gör mönsterintrång ska

betala skälig ersättning för ut-

nyttjandet av mönstret samt er-

nyttjandet

mönstret

samt

sättning för den ytterligare skada

ersättning för den ytterligare skada

som intrånget har medfört. När

ersättningens storlek bestäms ska

storleken

på

ersättningen

för

hänsyn särskilt tas till

ytterligare

skada bestäms

ska

hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på mönstrets anseende,

4. ideell skada, och

5. mönsterhavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller

oaktsamhet gör mönsterintrång ska

betala ersättning för utnyttjandet

betala ersättning

för utnyttjandet

av mönstret , om och i den mån det

av mönstret i den utsträckning det

är skäligt.

Rätten till

ersättning

för

Rätten till

ersättning

för

mönsterintrång

preskriberas ,

mönsterintrång

preskriberas

talan inte väcks inom fem år från

det skadan uppkom.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. De nya bestämmelserna tillämpas även på mönster som har registrerats och mönsterregistreringar som har sökts före ikraftträdandet.

2 Senaste lydelse 2009:112.

s. 56 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.6

Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150)

om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 25, 28, 29 och 67 §§ och rubriken närmast före 25 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 1 ska ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Registrering, stadgar och firma

Registrering, stadgar och

företagsnamn

Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,

Föreslagen lydelse

rskr. 2017/18:306

25 §

En samfällighetsförening registreras hos den statliga lantmäteri-

myndigheten.

Hos den statliga lantmäteri-

myndigheten ska det föras ett

samfällighetsföreningsregister

för

samfällighetsföreningsregister

för

införing av de uppgifter som enligt

denna lag eller någon annan för-

fattning

ska

anmälas

för

fattning

ska

anmälas

för

registrering eller annars tas in i

registret. I registret ska uppgifterna

föras separat för varje län. Upp-

gifter om en samfällighetsförening

ska föras i den del av registret som

avser det län där föreningens

styrelse enligt stadgarna har sitt

säte. I fråga om registrering i sam-

fällighetsföreningsregistret

tilläm-

fällighetsföreningsregistret

tilläm-

pas 19 kap.

och

4 §§

lagen

pas 19 kap.

och

4 §§

lagen

(2018:000) om ekonomiska fören-

ingar. Hänvisningen i 4 § i det

kapitlet ska då gälla en sådan

klandertalan

som

avses

23 §

klandertalan

som avses

23 §

första

stycket

och

53 §

andra

första

stycket

och

53 §

andra

stycket i denna lag. Ett beslut om

en sådan ändring av stadgarna att

styrelsens säte ska flyttas från ett

län till ett annat får dock inte

registreras,

samfällighetsföre-

registreras, om

samfällighetsföre-

ningens firma på grund av 29 §

ningens företagsnamn på grund av

första stycket andra meningen i

29 § första stycket andra meningen

denna

lag

inte

får

föras in

den

i denna lag inte får föras in i den

1 Lagen omtryckt 1987:128.

s. 57 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) Kontrollera mot PDF

delen av samfällighetsförenings-

delen av samfällighetsförenings- Prop. 2017/18:267

registret.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan vidare med stöd av 8 kap. 7 § regerings- formen meddela närmare föreskrifter om samfällighetsföreningsregistret.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

28 § 2

Stadgar

för samfällighetsför-

samfällighetsförenings

ening skall ange

stadgar ska innehålla uppgifter om

1. föreningens firma ,

1. föreningens företagsnamn ,

2. samfällighet som förvaltas av

2. den

samfällighet som för-

föreningen

och

grunderna

för

valtas av föreningen och grunderna

förvaltningen,

för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha

3. den

ort där styrelsen ska ha

sitt säte,

4. hur

styrelsen

skall

vara

sam-

4. hur

styrelsen ska vara sam-

mansatt och hur den skall utses

mansatt och hur den ska utses samt

samt grunderna för dess beslut-

grunderna för dess beslutsförhet ,

förhet ,

5. hur

revision

styrelsens

5. hur revision av styrelsens för-

förvaltning skall ske,

valtning ska ske,

6. föreningens räkenskapsperiod,

7. grunderna för sådan fondavsättning som avses i 19 § andra stycket,

8. hur ofta ordinarie förenings-

8. hur ofta

ordinarie

förenings-

stämma skall hållas,

stämma ska hållas,

9. det sätt på vilket kallelse till

föreningsstämma skall ske och andra

föreningsstämma ska ske och hur

meddelanden

bringas

till

andra meddelanden ska komma till

medlemmarnas

kännedom

även

medlemmarnas

kännedom samt

som den tid före sammanträde då

den tid före sammanträde då

kallelseåtgärd senast skall vidtagas .

kallelseåtgärd senast ska vidtas .

Stadgarna får ej innehålla före-

Stadgarna

får

inte

innehålla

skrift som strider mot denna lag

föreskrifter som strider mot denna

eller annan författning.

lag eller annan författning.

29 § 3

En samfällighetsförenings firma En samfällighetsförenings före- ska innehålla ordet samfällig- tagsnamn ska innehålla ordet sam- hetsförening. Firman ska tydligt fällighetsförening. Företagsnamnet skilja sig från andra registrerade ska tydligt skilja sig från andra ännu bestående samfällighets- registrerade ännu bestående före- föreningsfirmor i samma län. För tagsnamn för samfällighetsföre- registrering av en samfällighets- ningar i samma län. För registre-

2 Senaste lydelse 1989:727.

3 Senaste lydelse 2008:544.

s. 58 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 förenings firma gäller i övrigt be-

stämmelserna i firmalagen (1974:156).

Någon annan än en sam- fällighetsförening får inte använda ordet samfällighetsförening i sin firma . Den som bryter mot det som nu sagts döms till böter.

ring av en samfällighetsförenings företagsnamn gäller i övrigt be- stämmelserna i lagen (2018:000) om företagsnamn.

Någon annan än en sam- fällighetsförening får inte använda ordet samfällighetsförening i sitt företagsnamn . Den som bryter mot detta döms till böter.

67 § 4

Lantmäterimyndighetens

beslut

Lantmäterimyndighetens

beslut

får

överklagas

till

allmän

får

överklagas

till

allmän

förvaltningsdomstol. Ett beslut av

den statliga lantmäterimyndigheten

att vägra registrering av en firma

att vägra registrering av ett

överklagas dock till Patent- och

företagsnamn överklagas dock till

marknadsdomstolen. Ett beslut som

Patent- och marknadsdomstolen.

gäller avskrivning av en ansökan

Ett beslut som gäller avskrivning

eller anmälan om registrering eller

av en ansökan eller anmälan om

vägrad

registrering

får överklagas

registrering eller vägrad registrering

inom två månader från dagen för

får överklagas inom två månader

beslutet.

från dagen för beslutet.

Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

4 Senaste lydelse 2016:196.

s. 59 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

Registrering i handelsregistret sker efter ansökan. De närings- idkare som avses i första stycket 1, 3, 4 eller 5 och som enligt bokför- ingslagen (1999:1078) är skyldiga att upprätta en årsredovisning ska ansöka om registrering.

Bestämmelserna i denna lag om

enskilda näringsidkare ska tillämpas på de bolagsmän i ett enkelt bolag som förs in i handels- registret, dock med följande undantag:

1. Något företagsnamn ska inte registreras för verksamheten.

2. Bolagsmännen ska registreras under sina namn.

Bestämmelserna i denna lag om registrerade trossamfund ska tillämpas även på registrerade organisatoriska delar av ett tros- samfund.

2.7

Förslag till lag om ändring i

Prop. 2017/18:267

handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 2, 4–8, 13, 15, 16 och 21 §§ handels-

registerlagen (1974:157) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 § 1

Följande näringsidkare kan registreras i handelsregistret:

1. enskilda personer som utövar eller avser att utöva närings- verksamhet (enskilda näringsidkare),

2. handelsbolag,

3. ideella föreningar som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet,

4. registrerade trossamfund som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet, och

5. bolagsmän i enkla bolag, om bolagsmännen utövar eller avser att utöva näringsverksamhet i bolaget.

Registrering i handelsregistret sker efter ansökan. Näringsidkare som avses i första stycket 1, 3, 4 eller 5 och som enligt bokförings- lagen (1999:1078) är skyldiga att upprätta en årsredovisning skall ansöka om registrering.

Bestämmelserna i denna lag om

enskild näringsidkare skall tillämpas på de bolagsmän i ett enkelt bolag som förs in i handels- registret, dock med följande undantag:

1. Någon firma skall inte re- gistreras för verksamheten.

2. Bolagsmännen skall regi- streras under sina namn.

Bestämmelserna i denna lag om registrerade trossamfund skall tillämpas även på registrerade organisatoriska delar av ett tros- samfund.

1 Senaste lydelse 2006:865.

s. 60 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

4 § 2

Handelsregister skall innehålla

Handelsregistret ska innehålla

följande uppgifter om:

Enskild näringsidkare:

1. näringsidkarens firma ,

1. näringsidkarens företagsnamn ,

2. näringsidkarens fullständiga namn, personnummer eller, om sådant saknas, av Skatteverket tilldelat registreringsnummer, och postadress,

3. näringsverksamhetens art,

4. det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets postadress,

5. om

näringsidkaren

enligt

2 §

5. om

näringsidkaren enligt

2 §

lagen (1992:160)

utländska

lagen

(1992:160) om

utländska

filialer m.m. skall ha en förestånd-

filialer m.m. ska ha en förestånd-

are,

föreståndarens fullständiga

are,

föreståndarens

fullständiga

namn, personnummer och post-

adress,

6. om

näringsidkaren

enligt

re-

6. om

näringsidkaren

enligt

re-

visionslagen (1999:1079) skall

visionslagen (1999:1079) ska ha en

auktoriserad

eller

godkänd

auktoriserad eller godkänd revisor

revisor

– revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

– revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hemvist, hemvist, och

– om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisa- tionsnummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

Handelsbolag:

1. bolagets organisationsnummer

och firma ,

och företagsnamn ,

2. näringsverksamhetens art,

3. det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets post- adress,

4. bolagsmännens fullständiga namn, personnummer eller organisa- tionsnummer och postadresser,

5. om en stiftelse med egen förvaltning eller en ideell förening är bolagsman, fullständiga namn, personnummer och postadresser för styrelseledamöter och styrelsesuppleanter i stiftelsen eller föreningen,

6. om en stiftelse med anknuten förvaltning är bolagsman, förvaltarens namn, organisationsnummer och postadress samt fullständigt namn, personnummer och postadress för en ställföreträdare för förvaltaren,

7. av vem och hur firman tecknas, om firman inte får tecknas av varje bolagsman ensam,

8. om bolaget utgör kommanditbolag, vilken eller vilka av bolags- männen som är kommanditdelägare och beloppet av varje sådan bolags- mans utfästa insats,

9. om bolaget enligt revisions-

lagen (1999:1079) skall ha en auk-

lagen (1999:1079) ska ha en auk-

toriserad eller godkänd revisor

2 Senaste lydelse 2006:865.

s. 61 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

Ett handelsbolags företagsnamn ska innehålla ordet handelsbolag eller, om kommanditdelägare finns, ordet kommanditbolag. I ett särskilt företagsnamn får det dock inte tas in något av orden handelsbolag eller kommanditbolag.

En näringsidkare registreras under det företagsnamn under vilket näringsidkaren driver sin verksamhet. Ett företagsnamn re- gistreras enligt bestämmelserna i lagen (2018:000) om företagsnamn med iakttagande av vad som sägs i 6 och 7 §§ nedan.

– revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

– revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hem- vist, hemvist, och

– om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisations- nummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

Ideell förening och registrerat trossamfund:

1. den firma

under

vilken för-

1. det företagsnamn under vilket

eningen eller trossamfundet utövar

föreningen eller trossamfundet ut-

eller avser att utöva närings-

övar eller avser att utöva närings-

verksamhet,

2. föreningens

eller

trossam-

2. föreningens eller trossam-

fundets namn, om det inte sam-

manfaller med firman , och orga-

manfaller med företagsnamnet , och

nisationsnummer,

organisationsnummer,

3. näringsverksamhetens art,

4. det län och den ort där föreningens eller trossamfundets styrelse eller motsvarande organ i samfundet har sitt säte samt föreningens eller samfundets postadress,

5. styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn, personnummer och postadresser,

6. av vem och hur föreningens, eller trossamfundets namn tecknas, om namnet inte tecknas av styrelsen eller motsvarande organ ensamt,

7. om föreningen eller trossam-

fundet

enligt

revisionslagen

fundet

enligt

revisionslagen

(1999:1079) skall ha en auktori-

(1999:1079) ska ha en auktoriserad

serad eller godkänd revisor

eller godkänd revisor

– revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

– revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hemvist, hemvist, och,

– om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisations- nummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

5 §

Näringsidkare registreras under den firma under vilken han driver sin verksamhet. Firma registreras enligt bestämmelserna i firmalagen (1974:156) med iakttagande av vad som sägs i 6 och 7 §§ nedan.

6 §

Handelsbolags firma skall innehålla ordet handelsbolag eller, om kommanditdelägare finns, ordet kommanditbolag. I bifirma får dock ej intagas något av orden handelsbolag eller kommandit- bolag.

Prop. 2017/18:267

s. 62 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

7 § 3

En firma skall tydligt skilja sig

Ett

företagsnamn

ska

tydligt

från andra i handelsregistret förut

skilja sig från andra i handels-

registrerade

och ännu

bestående

registret

förut

registrerade

och

firmor registrerade för samma län.

ännu bestående företagsnamn re-

Detta gäller även om firmorna inte

gistrerade för samma län. Detta

avser verksamhet av samma eller

gäller

även

företagsnamnen

liknande slag.

inte avser verksamhet av samma

eller liknande slag.

8 § 4

Har näringsidkare som införts i

Har en näringsidkare som förts in

handelsregister

meddelat

prokura,

i handelsregistret

meddelat

får prokuran

registreras

under

prokura,

får

prokuran

registreras

näringsidkarens firma . Prokura får

under

näringsidkarens

företags-

dock ej registreras om den

namn . En prokura får dock inte

innehåller annan begränsning eller

registreras

den

innehåller

annat förbehåll än som följer av 1

annan

begränsning

eller

annat

eller 2 § prokuralagen (1974:158).

förbehåll än vad som följer av 1

eller 2 § prokuralagen (1974:158).

För registrerad

prokura

skall

För en registrerad prokura ska

registret

innehålla

uppgifter

registret

innehålla

uppgifter

prokuristens

fullständiga

namn,

prokuristens

fullständiga

namn,

personnummer och postadress.

Har prokuristen särskilt be-

Har prokuristen ett särskilt be-

myndigande att överlåta huvud-

mannens fasta egendom eller tomt-

rätt eller att söka inteckning eller

rätt eller att ansöka om inteckning

upplåta rättighet i denna, skall

eller upplåta rättighet i denna, ska

registret

även

innehålla

uppgift

registret även innehålla en uppgift

härom . Detsamma gäller om pro-

om detta . Detsamma gäller om pro-

kuran meddelats som kollektiv-

prokura.

13 § 5

Upphör

näringsidkare

med

sin

Upphör en näringsidkare med sin

verksamhet eller överlåts verksam-

heten eller sätts den under lik-

heten eller sätts den under

vidation eller ändras i annat fall

likvidation eller ändras i annat fall

uppgift som registrerats, skall an-

en uppgift som har registrerats,

mälan om det utan dröjsmål göras

ska anmälan om det utan dröjsmål

till Bolagsverket.

göras till Bolagsverket.

Anmälan görs och handläggs i

den ordning som gäller för

ansökan om registrering, om ej

ansökan om registrering, om inte

annat följer av vad nedan i denna

något annat följer av vad som sägs

3 Senaste lydelse 2003:866.

4 Senaste lydelse 1992:1448.

5 Senaste lydelse 2004:239.

s. 63 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

Bestämmelser om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävning av en registrering av ett företagsnamn finns i lagen (2018:000) om företagsnamn .

Menar någon i annat fall att han eller hon lider förfång av en registrering i handelsregistret , får talan föras mot näringsidkaren om hävning av registreringen och om skadestånd.

paragraf sägs eller av vad reger- ingen bestämmer.

Har enskild näringsidkare av- lidit, är den som har vård om boet skyldig att göra anmälan med anledning av dödsfallet. Har delägare i handelsbolag avlidit, åligger anmälningsskyldigheten övriga bolagsmän . Om domstol utsett likvidator i handelsbolag, är han anmälningsskyldig beträffande bolaget. Bolagsman som lämnat bolaget har rätt att göra anmälan om sin avgång. Återkallelse av prokura får anmälas av varje bolagsman som ej är utesluten fran rätten att företräda bolaget.

Omfattar överlåtelse av närings- verksamhet även firman , skall an- mälan om överlåtelsen göras av den nye innehavaren.

nedan i denna paragraf eller av vad Prop. 2017/18:267 regeringen bestämmer.

Har en enskild näringsidkare avlidit, är den som har vård om boet skyldig att göra anmälan med anledning av dödsfallet. Har en delägare i ett handelsbolag avlidit, ska övriga bolagsmän fullgöra anmälningsskyldigheten . Om en domstol har utsett likvidator i ett handelsbolag, är han eller hon

anmälningsskyldig beträffande bolaget. En bolagsman som har lämnat bolaget har rätt att göra en anmälan om sin avgång. Åter- kallelse av en prokura får anmälas av varje bolagsman som inte är utesluten från rätten att företräda bolaget.

Omfattar en överlåtelse av näringsverksamheten även före- tagsnamnet , ska anmälan om över- låtelsen göras av den nya inne- havaren.

15 §

Om förbud mot användning av firma och om hävande av firma- registrering finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).

Menar någon i annat fall att registrering i handelsregister länder honom till förfång, får talan föras mot näringsidkaren om hävande av registreringen och om skadestånd.

16 § 6

Om en bolagsman genom dom

har skilts från rätten att teckna

bolagets firma, ska uppgift om detta

registreras även om domen inte har

vunnit laga kraft.

fått laga kraft.

Om en näringsidkare har försatts i konkurs, ska konkursbeslutet registreras i handelsregistret tillsammans med uppgift om vem som har

6 Senaste lydelse 2008:92.

s. 64 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

Om det i en dom som har fått laga kraft har förklarats, att re- gistrering inte borde ha skett eller att det beslut som har registrerats är ogiltigt eller att i annat fall ett visst förhållande som har registrerats inte föreligger, ska avregistrering ske.

I lagen (2018:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om avregistrering av ett företagsnamn ur handelsregistret sedan en dom om hävning av registreringen av företagsnamnet har fått laga kraft.

Prop. 2017/18:267 utsetts till konkursförvaltare. Har konkursbeslutet upphävts eller har konkursen avslutats, ska även detta registreras.

Registrering ska också ske när det har meddelats ett beslut om företagsrekonstruktion som avser en näringsidkare. Har beslutet om företagsrekonstruktion upphävts eller har företagsrekonstruktionen upphört, ska även detta registreras.

Om det i en dom som har vunnit laga kraft har förklarats, att re- gistrering inte borde ha skett eller att det beslut som har registrerats är ogiltigt eller att i annat fall ett visst förhållande som har registrerats inte föreligger, ska avregistrering ske.

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avregistrering av firma från handelsregistret sedan dom om hävande av firmaregistrer- ing har vunnit laga kraft.

21 § 7

Registreringsmyndighetens

be-

Registreringsmyndighetens

be-

slut att skriva av en ansökan eller

anmälan om registrering eller att

vägra registrering får överklagas

till allmän förvaltningsdomstol.

till allmän

förvaltningsdomstol.

Detsamma gäller i fråga om beslut

enligt 15 a eller 17 §. Ett beslut av

registreringsmyndigheten att

vägra

registreringsmyndigheten att

vägra

registrering av en firma överklagas

registrering

av ett

företagsnamn

dock till Patent- och marknads-

överklagas dock till Patent- och

domstolen. Ett överklagande ska ha

marknadsdomstolen.

Ett

över-

kommit in inom två månader från

klagande ska ha kommit in inom två

dagen för beslutet.

månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

7 Senaste lydelse 2016:198.

s. 65 Förslag till lag om ändring i prokuralagen Kontrollera mot PDF

2.8

Förslag till lag om ändring i prokuralagen

Prop. 2017/18:267

(1974:158)

Härigenom föreskrivs att 4 § prokuralagen (1974:158) ska ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

Prokurist bör teckna firman med

ett tillägg som anger prokura-

uppdraget (per prokura, p.p. eller

annan förkortning av dessa ord). I

annan förkortning av dessa ord).

övrigt

gäller

firmateckning

Ytterligare

bestämmelser

bestämmelserna

firmalagen

firmateckning

finns i

lagen

(1974:156).

(2018:000) om företagsnamn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

s. 66 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:417) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.9

Förslag till lag om ändring i lagen (1975:417)

om sambruksföreningar

Härigenom föreskrivs att 4, 18 och 19 §§ och rubriken närmast före 18 § lagen (1975:417) om sambruksföreningar 1 ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25, Föreslagen lydelse rskr. 2017/18:306

4 §

En sambruksförenings stadgar ska innehålla följande uppgifter:

1. föreningens firma ,

1. föreningens företagsnamn ,

2. vilken verksamhet föreningen ska bedriva,

3. på vilken ort i Sverige föreningens styrelse ska ha sitt säte,

4. hur stor den obligatoriska insatsen ska vara och hur insatsen ska fullgöras,

5. om regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen ska förekomma, avgifternas belopp eller det högsta belopp till vilket de får bestämmas,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter, revisorer och eventuella suppleanter och tiden för deras uppdrag,

7. den tid som föreningens räkenskapsår ska omfatta,

8. hur en föreningsstämma ska sammankallas,

9. de ärenden som ska förekomma på en ordinarie föreningsstämma,

10. de värderingsgrunder som ska tillämpas när föreningen ska lösa in en medlems andel,

11. grunderna för hur föreningens vinst ska fördelas, och

12. hur föreningens återstående tillgångar ska fördelas när föreningen upplöses.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Föreningens firma

Föreningens företagsnamn

Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,

Föreslagen lydelse

rskr. 2017/18:306

18 §

En sambruksförenings firma ska

En sambruksförenings företags-

innehålla ordet sambruksförening.

namn ska innehålla ordet sam-

bruksförening.

En sambruksförenings firma får

En sambruksförenings företags-

inte innehålla ordet bolag eller

namn får inte innehålla ordet bolag

något annat ord som kan leda till

eller något annat ord som kan leda

missförståndet att det är ett bolag

till missförståndet att det är ett

som innehar firman .

bolag som innehar företagsnamnet .

Firman ska tydligt skilja sig från

Företagsnamnet ska tydligt

1 Lagen omtryckt 1987:671.

s. 67 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:417) Kontrollera mot PDF

andra hos Bolagsverket regist-

skilja sig från andra hos Bolags-

rerade

föreningsfirmor

i samma

verket

registrerade

företagsnamn

län som är bestående. För registr-

för föreningar i samma län som är

ering

en sambruksförenings

bestående. För registrering av en

firma gäller i övrigt firmalagen

sambruksförenings

företagsnamn

(1974:156) .

gäller i övrigt lagen (2018:000)

om företagsnamn .

Bestämmelserna i 20 kap.

4 §

lagen (2018:000)

ekonomiska

föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar.

19 §

Bestämmelserna i 19 kap. lagen

(2018:000) om ekonomiska före-

ningar gäller i fråga om sambruks-

föreningar. Ett beslut om sådan

ändring av stadgarna att styrelsens

säte ska flyttas från ett län till ett

annat får dock inte registreras, om

sambruksföreningens

firma

på

sambruksföreningens

företags-

grund

18 § tredje

stycket i

namn

på grund

av 18 § tredje

denna lag inte får föras in i

stycket i denna lag inte får föras in

Bolagsverkets register.

i Bolagsverkets register.

Inskrivning av uppgifter angående sambruksföreningar ska göras i en särskild avdelning av det föreningsregister som avses i 19 kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar.

Bolagsverkets beslut enligt 16 § får överklagas till allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:267

s. 68 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:997) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.10

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:997)

om vattenförbund

Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1976:997) om vattenförbund ska

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 §

Stadgar för

vattenförbund

skall

Ett vattenförbunds stadgar ska

ange

innehålla uppgifter om

1. förbundets firma , vilken skall

1. förbundets

företagsnamn ,

innehålla ordet vattenförbund,

vilket ska innehålla ordet vatten-

förbund,

2. grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha

3. den ort där styrelsen ska ha

sitt säte,

4. hur

styrelsen skall

vara

sam-

4. hur

styrelsen

ska

vara

sam-

mansatt och hur den skall utses

mansatt och hur den ska utses samt

samt grunderna för dess beslut-

grunderna för dess beslutsförhet ,

förhet ,

5. hur

revision

styrelsens

5. hur

revision

styrelsens

förvaltning skall ske,

förvaltning ska ske,

6. förbundets räkenskapsperiod,

7. hur

ofta

ordinarie

förbunds-

7. hur

ofta

ordinarie

förbunds-

stämma skall hållas,

stämma ska hållas,

8. det sätt på vilket kallelse till

förbundsstämma skall ske och andra

förbundsstämma ska ske och hur

meddelanden

skall

bringas

till

andra meddelanden ska komma till

medlemmarnas

kännedom

samt

medlemmarnas

kännedom

samt

den tid före sammanträde då

kallelseåtgärd senast skall vidtagas .

kallelseåtgärd senast ska vidtas .

Stadgarna får ej innehålla föreskrift

Stadgarna får

inte

innehålla

som strider mot denna lag eller

föreskrifter som strider mot denna

annan författning.

lag eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

s. 69 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1102) Prop. 2017/18:267 Kontrollera mot PDF

Om kommanditbolaget ingår ett avtal med tredje man och denne vid avtalets ingående varken kände till eller borde ha känt till att det skett ett förbehåll enligt 1 kap. 2 §, svarar den kommanditdelägare som förbehållet avser såsom komplementär för de förbindelser som uppkommit för bolaget genom avtalet.

Om ett avtal ingås för bolagets räkning och därvid med en kom- manditdelägares vetskap och vilja ett företagsnamn används som inte innehåller ordet ”kommanditbo- lag”, svarar kommanditdelägaren såsom komplementär gentemot den med vilken avtalet ingicks, även om denne på grund av 19 §

handelsregisterlagen (1974:157) ska anses ha haft vetskap om att det skett ett förbehåll enligt 1 kap. 2 §.

2.11

Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1102) Prop. 2017/18:267

om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 3 kap. 9 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap. 1 § 1

Ett

handelsbolag

föreligger,

Ett handelsbolag

föreligger, om

två eller flera har avtalat att gemen-

samt

utöva

näringsverksamhet i

samt utöva näringsverksamhet i ett

bolag och bolaget har förts in i

handelsregistret.

Bestämmelser

firma

för

Bestämmelser

företagsnamn

handelsbolag

finns

firmalagen

för handelsbolag finns i lagen

(1974:156)

och

handelsregister-

(2018:000) om

företagsnamn och

lagen (1974:157).

handelsregisterlagen (1974:157).

3 kap. 9 §

Om kommanditbolaget ingår ett avtal med tredje man och denne vid avtalets ingående varken kände till eller borde ha känt till att förbehåll skett enligt 1 kap. 2 §, svarar den kommanditdelägare som förbehållet avser såsom komplementär för de förbindelser som uppkommit för bolaget genom avtalet.

Om ett avtal ingås för bolagets räkning och därvid med en kom- manditdelägares vetskap och vilja en firma används som inte innehåller ordet ”kommanditbo- lag”, svarar kommanditdelägaren såsom komplementär gentemot den med vilken avtalet ingicks, även om denne på grund av 19 §

handelsregisterlagen (1974:157) skall anses ha haft vetskap om att förbehåll skett enligt 1 kap. 2 §.

1 Senaste lydelse 1993:760.

s. 70 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1102) Prop. 2017/18:267 Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

s. 71 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen Kontrollera mot PDF

2.12

Förslag till lag om ändring i sparbankslagen

Prop. 2017/18:267

(1987:619)

Härigenom

föreskrivs att 2 kap.

5 §, 4 a kap. 12 b §,

10 kap. 1–5 §§,

11 kap. 5 och 6 §§ och rubriken till 10 kap. sparbankslagen (1987:619) 1 ska

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 § 2

Reglementet skall ange

Reglementet ska ange

1. sparbankens firma ,

1. sparbankens företagsnamn ,

2. sparbankens verksamhetsområde,

3. den ort i Sverige där styrelsen

skall ha sitt säte,

ska ha sitt säte,

4. de rörelsegrenar som sparbanken avser att driva,

5. grundfondens

belopp

samt

5. grundfondens

belopp

samt

huruvida

hela grundfonden

eller

huruvida

hela

grundfonden

eller

del av denna skall betalas tillbaka

del av denna ska betalas tillbaka

med eller utan ränta,

6. antalet huvudmän,

7. den

kommunala valkorpora-

7. den

kommunala valkorpora-

tion som skall förrätta val av

tion som ska förrätta val av

huvudmän och, där sådant val skall

huvudmän och, där sådant val ska

förrättas

flera

korporationer,

förrättas

flera

korporationer,

fördelningen

antalet

mandat

fördelningen

antalet

mandat

dem emellan, samt ordningen för

att åstadkomma en successiv för-

nyelse av huvudmannakåren

och

nyelse av huvudmannakåren

och

det närmare förfarandet i övrigt vid

huvudmannavalen,

8. antalet eller lägsta och högsta

antalet styrelseledamöter och re-

visorer samt

eventuella

ersättare,

visorer samt

eventuella

ersättare,

som skall utses av sparbanks-

som ska utses av sparbanks-

stämman, samt tiden för deras

uppdrag,

9. sättet att sammankalla sparbanksstämman, samt

10. vilka ärenden som skall före-

10. vilka ärenden

som

ska

före-

komma på den ordinarie stämman.

Om banken skall ha euro som

Om banken ska ha euro som

redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 §

bokföringslagen (1999:1078),

skall

bokföringslagen

(1999:1078),

ska

detta anges i reglementet. I så fall

skall det i reglementet också anges

ska det i reglementet också anges

1 Lagen omtryckt 1996:1005.

2 Senaste lydelse 2000:39.

s. 72 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen Kontrollera mot PDF

En sparbanks företagsnamn ska tydligt skilja sig från andra ännu bestående företagsnamn som är införda i bankregistret samt från benämningar på utländska bank- företag, som är allmänt kända i Sverige.

För registrering av företagsnamn gäller i övrigt vad som föreskrivs i lagen (2018:000) om företagsnamn .

En sparbanks företagsnamn ska innehålla ordet sparbank.

Företagsnamnet ska registreras i bankregistret.

Om företagsnamnet ska regi- streras på två eller flera språk, ska varje lydelse anges i bankens regle- mente.

Prop. 2017/18:267 att grundfondens belopp skall vara

bestämt i euro.

att grundfondens belopp ska vara bestämt i euro.

4 a kap.

12 b § 3

Revisionsberättelsens

inledning

Revisionsberättelsens inledning

ska innehålla uppgift om

ska innehålla uppgifter om

1. bankens firma och

organisa-

1. bankens företagsnamn och

tionsnummer,

organisationsnummer,

2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3. vilket eller vilka normsystem för redovisning som banken har tillämpat, och

4. revisorns etableringsort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

10 kap. Sparbanks firma

10 kap. Sparbankens

företagsnamn

1 § 4

En sparbanks firma skall inne- hålla ordet sparbank.

Firman skall registreras i bank- registret.

Om firman skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i bankens reglemente.

2 § 5

En sparbanks firma skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i bankregistret samt från benäm- ningar på utländska bankföretag, som är allmänt kända i Sverige.

För registrering av firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firma- lagen (1974:156 ).

3 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2016:434.

4 Senaste lydelse 2004:304.

5 Senaste lydelse 2004:304.

s. 73 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen Kontrollera mot PDF

Skriftliga handlingar som ut- färdas för en sparbank bör under- tecknas med bankens företags- namn . Om styrelsen eller någon annan ställföreträdare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen solidar- iskt ansvariga för förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den ut- färdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot under- tecknarna.

3 § 6

Prop. 2017/18:267

En sparbanks styrelse kan anta

En sparbanks styrelse kan anta ett

bifirma . Bestämmelsen i 1 § andra

särskilt företagsnamn . Bestäm-

stycket och 2 § om firma gäller

melsen i 1 § andra stycket och 2 §

även bifirma . Ordet bank eller

om företagsnamn gäller även för

sparbank får bara användas i

ett särskilt företagsnamn . Ordet

bifirma för bankverksamhet.

bank eller sparbank får bara an-

vändas i ett särskilt företagsnamn

för bankverksamhet.

4 § 7

Skriftliga handlingar , som ut- färdas för en sparbank , bör under- tecknas med bankens firma . Om styrelsen eller annan ställföreträd- are för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förplikt- else enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen under- tecknat godkännande av hand- lingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

5 § 8

I firmalagen (1974:156 ) finns

I lagen (2018:000) om före-

bestämmelser om förbud mot an-

tagsnamn finns bestämmelser om

vändning av firma och om hävande

förbud mot användning av ett

av firmaregistrerin g.

företagsnamn och om hävning av

en registrering av ett företags-

namn .

6 Senaste lydelse 2004:304.

7 Senaste lydelse 2004:304.

8 Senaste lydelse 2004:304.

s. 74 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

11 kap.

5 § 9

firmalagen (1974:156)

finns

I lagen (2018:000) om företags-

bestämmelser om avförande av en

namn finns

bestämmelser

firma ur registret sedan en dom

avregistrering av ett företagsnamn

om hävande av firmaregistrering-

sedan en dom om hävning av

en har vunnit laga kraft.

registreringen

av företagsnamnet

har fått laga kraft.

6 § 10

Ett beslut av registrerings-

myndigheten att skriva av en an-

mälan om registrering eller att

vägra registrering enligt 3 § andra

stycket får överklagas till allmän

förvaltningsdomstol.

Detsamma

förvaltningsdomstol.

Detsamma

gäller beslut enligt 7 kap. 7 § tredje

stycket och 8 kap. 8 §. Ett beslut

registreringsmyndigheten

att

av registreringsmyndigheten

att

vägra registrering av en firma

vägra registrering av ett företags-

överklagas dock till Patent- och

namn överklagas dock till Patent-

marknadsdomstolen. Ett

överklag-

och marknadsdomstolen. Ett över-

ande ska ha kommit in inom två

klagande ska ha kommit in inom

månader från dagen för beslutet.

två månader från dagen för

beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

9 Senaste lydelse 2004:304.

10 Senaste lydelse 2016:205.

s. 75 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen Kontrollera mot PDF

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) Prop. 2017/18:267 om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1990:613) om miljöavgift på

utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 § 1

Naturvårdsverket skall

föra

Naturvårdsverket

ska

föra

i ett avgiftsärende.

Från register som förs enligt

Från ett register som förs enligt

första stycket får nedan angivna

uppgifter lämnas ut till en enskild,

om det inte av särskild anledning

kan antas att den enskilde eller

någon närstående lider men om

uppgiften röjs.

Uppgifter får lämnas ut om

1. namn och personnummer,

2. organisationsnummer,

namn

2. organisationsnummer,

namn

och firma ,

och företagsnamn ,

3. adress,

4. slag av verksamhet, och

5. tidpunkt för registrering samt i förekommande fall avregistrering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2002:411.

s. 76 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.14

Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen

(1991:614)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 5, 6, och 31 §§ och rubriken närmast före 9 kap. 6 § bostadsrättslagen (1991:614) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25, Föreslagen lydelse rskr. 2017/18:306

9 kap.

5 §

Bostadsrättsföreningens stadgar ska innehålla uppgifter om

1. föreningens firma ,

1. föreningens företagsnamn ,

2. den ort i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,

3. den verksamhet som föreningen ska bedriva,

4. huruvida upplåtelseavgift, överlåtelseavgift, pantsättningsavgift och avgift för andrahandsupplåtelse kan tas ut,

5. grunderna för beräkning av årsavgift, överlåtelseavgift, pantsätt- ningsavgift och avgift för andrahandsupplåtelse,

6. för det fall rätten att bestämma ersättning för en bostadsrätt vid överlåtelse ska vara inskränkt, grunderna för beräkning av ersättningen,

7. grunderna för avsättning av medel för att säkerställa underhållet av föreningens hus,

8. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter, revisorer och eventuella suppleanter och tiden för deras uppdrag,

9. hur en föreningsstämma ska sammankallas,

10. de ärenden som ska förekomma på en ordinarie föreningsstämma,

11. den tid som föreningens räkenskapsår ska omfatta,

12. grunderna för hur föreningens vinst ska fördelas, och

13. hur föreningens återstående tillgångar ska fördelas när föreningen upplöses.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Firma

Företagsnamn

Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,

Föreslagen lydelse

rskr. 2017/18:306

6 §

En bostadsrättsförenings firma ska

En bostadsrättsförenings företags-

innehålla

ordet

bostadsrätts-

namn ska innehålla ordet bostads-

förening.

rättsförening.

I firman får inte ordet bolag eller

I företagsnamnet får inte ordet

något annat ord som betecknar ett

bolag eller något annat ord som be-

bolagsförhållande

finnas med på

tecknar

ett

bolagsförhållande

ett sätt som kan leda till miss-

finnas med på ett sätt som kan leda

förståndet att det är ett bolag som

till missförståndet att det är ett

innehar firman .

bolag som innehar företagsnamnet .

Firman ska tydligt skilja sig från

Företagsnamnet ska tydligt

s. 77 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna om registrering och överklagande i 19 respektive 23 kap. lagen (2018:000) om eko- nomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar. Ett beslut om ändring av stadgarna så att styrelsens säte ska flyttas från ett län till ett annat får dock inte registreras, om bostadsrättsfören- ingens företagsnamn på grund av 6 § tredje stycket i detta kapitel inte får föras in i Bolagsverkets register.

andra hos Bolagsverket registr- erade föreningsfirmor i samma län som är bestående. För registrering av en förenings firma gäller i övrigt firmalagen (1974:156) .

Endast en bostadsrättsförening eller en sammanslutning av bo- stadsrättsföreningar får använda ordet bostadsrätt eller en sam- mansättning med detta ord i sin firma eller i övrigt vid beteckning av rörelsen.

skilja

sig från andra

hos Bolags-

Prop. 2017/18:267

verket

registrerade

företagsnamn

för föreningar i samma län som är bestående. För registrering av en förenings företagsnamn gäller i övrigt lagen (2018:000) om före- tagsnamn .

Endast en bostadsrättsförening eller en sammanslutning av bo- stadsrättsföreningar får använda ordet bostadsrätt eller en sam- mansättning med detta ord i sitt företagsnamn eller i övrigt vid beteckning av rörelsen.

31 §

Bestämmelserna om registrering och överklagande i 19 respektive

23 kap. lagen (2018:000) om eko- nomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar. Ett beslut om ändring av stadgarna så att styrelsens säte ska flyttas från ett län till ett annat får dock inte registreras, om bostadsrättsfören- ingens firma på grund av 6 § tredje stycket i detta kapitel inte får föras in i Bolagsverkets register.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

s. 78 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:615) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.15

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:615)

om omregistrering av vissa bostadsföreningar

till bostadsrättsföreningar

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:615) om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar ska ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 § 1

Omregistrering får ske under förutsättning

1. att bostadsföreningen har beslutat ändra innehållet i sina stadgar i överensstämmelse med bestämmelserna i bostadsrättslagen (1991:614),

2. att bostadsföreningen har minst tre medlemmar och har utsett styrelse och revisor för bostadsrättsföreningen i enlighet med bestäm- melserna i 9 kap. 12 och 26 §§ bostadsrättslagen,

3. att bostadsföreningen har

3. att

bostadsföreningen

har

beslutat ändra sin firma till över-

beslutat ändra sitt företagsnamn till

ensstämmelse med bestämmelser-

överensstämmelse

med bestäm-

na i 9 kap. 6 § bostadsrättslagen,

melserna

i 9 kap.

6 § bostadsrätts-

samt

lagen, samt

4. att en sådan ekonomisk plan som anges i 4 § denna lag har upprättats och registreras samtidigt med att föreningen omregistreras.

I fråga om omregisteringen

I fråga om omregistreringen

tillämpas i övrigt bestämmelserna i

9 kap. 31 § bostadsrättslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 1993:315.

s. 79 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) Kontrollera mot PDF

2.16

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160)

Prop. 2017/18:267

om utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs att 5, 5 a, 7 och 27 §§ och rubriken närmast före

5 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Firma

Företagsnamn

5 § 1

Det utländska företagets verk-

samhet genom filial i Sverige ska

drivas under firma , som innehåller

drivas under ett företagsnamn ,

ordet filial.

som innehåller ordet filial.

Firman ska tydligt skilja sig från

Företagsnamnet ska tydligt skilja

andra

bestående

firmor

som

sig från andra bestående företags-

tidigare införts i aktiebolagsre-

namn som tidigare införts i aktie-

gistret

eller filialregistret.

Firman

bolagsregistret eller

filialregistret.

för ett utländskt bankföretags filial

Företagsnamnet

för

ett

utländskt

ska dessutom innehålla ordet bank.

bankföretags

filial

ska

dessutom

För registrering av en filials firma

innehålla ordet bank. För registrer-

gäller i övrigt vad som föreskrivs i

ing av en filials företagsnamn

firmalagen (1974:156).

gäller i övrigt vad som föreskrivs i

lagen (2018:000) om företags-

namn .

5 a § 2

Filialens brev, fakturor, order-

blanketter

och

webbplatser

ska

blanketter

och

webbplatser

ska

innehålla uppgift om det utländska

innehålla uppgifter om det utländ-

företagets rättsliga form och säte,

ska företagets rättsliga form och

det utländska register där företaget

säte, det utländska register där

är registrerat, företagets nummer i

företaget

är

registrerat,

företagets

detta register samt filialens firma

nummer i detta register samt

och organisationsnummer

enligt

filialens företagsnamn och organi-

lagen (1974:174) om identitets-

sationsnummer

enligt

lagen

beteckning

för

juridiska personer

(1974:174)

identitetsbeteck-

m.fl. och det svenska register där

ning för juridiska personer m.fl.

filialen är registrerad.

och det svenska register där

filialen är registrerad.

Om det finns särskilda skäl, får

registreringsmyndigheten

tillåta

registreringsmyndigheten

tillåta

att en filial inte lämnar uppgift om

sin firma på sina webbplatser. Ett

sitt företagsnamn på sina webb-

sådant

tillstånd

ska

begränsas

till

platser. Ett

sådant

tillstånd ska

1 Senaste lydelse 2011:722.

2 Senaste lydelse 2011:722.

s. 80 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 viss tid och får förenas med villkor. begränsas till viss tid och får förenas med villkor.

7 §

Om förbud mot användning av firma och om hävande av firma- registrering finns bestämmelser i firmalagen (1974:156 ).

Anser någon i annat fall än som avses i första stycket att han lider skada av registrering som gjorts i filialregistret, får han hos domstol föra talan om registreringens hävande och om skadestånd.

Bestämmelser om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävning av en registrering av ett företagsnamn finns i lagen (2018:000) om företagsnamn .

Anser någon i annat fall än som avses i första stycket att han eller hon lider skada av en registrering som gjorts i filialregistret, får han eller hon hos domstol föra talan om hävning av registreringen och om skadestånd.

27 § 3

förvaltningsmyndighets

beslut enligt denna lag får över-

klagas till allmän förvaltnings-

domstol. En förvaltningsmyndighets

beslut att vägra registrering av en

beslut att vägra registrering av ett

firma överklagas dock till Patent-

företagsnamn överklagas dock till

och marknadsdomstolen.

Patent- och marknadsdomstolen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

3 Senaste lydelse 2016:208.

s. 81 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen Kontrollera mot PDF

Om ett i stiftelseförordnandet angivet företagsnamn inte kan re- gistreras, får styrelsens eller för- valtarens beslut om ett nytt före- tagsnamn tillämpas utan att be- stämmelserna i 6 kap. iakttas.

I lagen (2018:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävning av en registrering av ett företagsnamn.

2.17

Förslag till lag om ändring i stiftelselagen

Prop. 2017/18:267

(1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 §, 8 kap. 1–4 §§, 10 kap. 2, 6, 10 och

13 §§,

11 kap.

och

4 §§

och

rubriken till 8 kap.

stiftelselagen

(1994:1220) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

6 §

En stiftelse skall ha ett namn.

En stiftelse ska ha ett namn.

Namnet

skall

innehålla

ordet

Namnet ska innehålla ordet stift-

stiftelse.

else.

Ingen annan än en stiftelse får i sitt namn använda ordet stiftelse eller

en förkortning av detta ord.

Bestämmelser

stiftelses

Bestämmelser om

stiftelses

firma finns i 8 kap.

företagsnamn finns i 8 kap.

8 kap. Stiftelses firma

8 kap. Stiftelsens företagsnamn

1 §

En stiftelses firma skall tydligt

stiftelses företagsnamn

ska

skilja sig från andra firmor som

tydligt skilja sig från andra före-

förut är införda i stiftelseregistret. I

tagsnamn som förut är införda i

en firma som skiljer sig från

stiftelseregistret. I ett företags-

stiftelsens namn får inte ordet

namn som skiljer sig från stiftel-

stiftelse eller en förkortning av

sens namn får inte ordet stiftelse

detta ord ingå. I övrigt finns

eller en förkortning av detta ord

bestämmelser om

registreringen i

ingå. I övrigt finns bestämmelser

firmalagen (1974:156) .

registreringen

lagen

(2018:000) om företagsnamn.

2 §

I firmalagen (1974:156 ) finns bestämmelser om förbud mot an- vändning av firma och om hävande av firmaregistrering.

3 §

Om en i stiftelseförordnandet angiven firma inte kan registreras, får styrelsens eller förvaltarens beslut om ny firma tillämpas utan att bestämmelserna i 6 kap. iakttas.

s. 82 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

4 §

Skriftliga handlingar som ut-

färdas för en stiftelse i dess

näringsverksamhet bör

under-

näringsverksamhet

bör

under-

tecknas med angivande av stiftel-

tecknas med angivande av stif-

sens firma . Vid angivande av firma

telsens företagsnamn . Vid angi-

som inte sammanfaller med stif-

vande av ett företagsnamn som

telsens namn skall på lämpligt sätt

inte sammanfaller

med

stiftelsens

alltid anges att det är en stiftelse

namn ska det på lämpligt sätt alltid

som innehar firman .

anges att det är en stiftelse som

innehar företagsnamnet .

Har styrelsen eller förvaltaren eller någon annan företrädare för stiftelsen utfärdat en handling utan firmateckning och framgår det inte av handlingens innehåll att den har utfärdats på stiftelsens vägnar, svarar de som har undertecknat handlingen solidariskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäller dock inte, om

1. det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att handlingen utfärdades för stiftelsen, samt

2. medkontrahenten har fått ett av stiftelsen behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att antingen en begäran om sådant godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har gjorts gällande mot undertecknarna.

10 kap.

2 § 1

En stiftelses styrelse eller förvaltare ska anmäla stiftelsen för registrering i stiftelseregistret senast sex månader efter det att stiftelsen

bildades.

Anmälan ska

innehålla

uppgift

Anmälan ska innehålla uppgifter

1. stiftelsens postadress och telefon,

2. styrelseledamöternas

namn,

2. styrelseledamöternas

namn,

personnummer,

bostadsadress,

personnummer,

bostadsadress,

postadress och telefon eller för-

valtarens namn eller firma , orga-

valtarens namn eller företagsnamn ,

nisationsnummer,

postadress och

organisationsnummer,

postadress

telefon,

och telefon,

3. revisorns namn, personnummer och postadress samt, om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, vem som är huvudansvarig för revisionen och bolagets organisationsnummer.

Vid egen förvaltning ska anmälan vidare innehålla uppgift om den ort där styrelsen har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där förvaltningen huvudsakligen utövas. Vid anknuten förvaltning ska uppgift i stället lämnas om den ort där förvaltaren har sitt säte eller, om säte inte är bestämt, där förvaltarens egen förvaltning huvudsakligen utövas eller, om förvaltaren är ett handelsbolag, där bolaget har sitt huvudkontor inrättat.

1 Senaste lydelse 2009:244.

s. 83 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen Kontrollera mot PDF

Till anmälan ska det fogas en kopia av stiftelseförordnandet, om det är Prop. 2017/18:267 möjligt. Har styrelsen eller förvaltaren enligt 2 kap. 7 § fattat beslut om

namn för stiftelsen, ska anmälan innehålla uppgift även om namnet.

6 § 2

Innan en stiftelse börjar utöva

näringsverksamhet

ska styrelsen

näringsverksamhet

ska styrelsen

eller förvaltaren lämna uppgift för

eller förvaltaren lämna uppgifter för

registrering i stiftelseregistret om

1. den

firma

under

vilken

1. det företagsnamn under vilket

näringsverksamheten ska bedrivas,

och

2. näringsverksamhetens art.

Stiftelsen

får registreras

även i

stiftelseregister hos

registrerings-

myndighet för annat eller andra län, om verksamheten är avsedd att utövas där.

10 §

I firmalagen (1974:156 ) finns

I lagen (2018:000) om före-

bestämmelser om avförande av en

tagsnamn finns bestämmelser

firma ur registret sedan en dom

avregistrering

av ett företagsnamn

om att

häva

firmaregistreringen

sedan en dom om att häva

har vunnit laga kraft.

registreringen

företagsnamnet

har fått laga kraft.

13 § 3

Registreringsmyndighetens

be-

Registreringsmyndighetens

be-

slut enligt denna lag och beslut av

Länsstyrelsen

Stockholms

län

Länsstyrelsen

Stockholms

län

enligt

12 §

får

överklagas

till

enligt

12 §

får

överklagas

till

allmän

förvaltningsdomstol.

Ett

allmän

förvaltningsdomstol.

Ett

beslut av registreringsmyndigheten

att vägra registrering av en firma

att vägra registrering av ett

överklagas dock till Patent- och

företagsnamn överklagas dock till

marknadsdomstolen.

Patent- och marknadsdomstolen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

11 kap. 2 § 4

För en insamlingsstiftelse gäller följande bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4 – 5 b §§, 6 § första stycket första meningen och 9 §,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 1 §,

2 Senaste lydelse 2009:244.

3 Senaste lydelse 2016:210.

4 Senaste lydelse 2009:567.

s. 84 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

4 kap. (revision): 1 – 4 §§, 6 §, 7 §

första – tredje och femte styckena,

7 a – 14 §§, 15 § första och andra styckena samt 16 §,

5 kap. (skadestånd): 1 – 3 §§, 4 § första – tredje styckena samt 5 §,

6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga

bestämmelser,

7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser,

8 kap. ( stiftelses firma ): samtliga

8 kap. ( stiftelsens företagsnamn ):

bestämmelser,

samtliga bestämmelser,

9 kap. (tillsyn m.m.): 1 – 9, 11 och 12 §§, samt

10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser.

En insamlingsstiftelses namn ska innehålla ordet insamlingsstiftelse. En insamlingsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en

sammanhängande tid av två år.

Bestämmelserna i 1 kap. 5 – 5 b §§, 6 § första stycket, 2 – 10 kap. samt andra stycket i denna paragraf gäller inte i fråga om insamlingsstiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas endast till förmån för bestämda fysiska personer.

4 § 5

För en kollektivavtalsstiftelse gäller följande bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4 – 5 b §§, 6 § första stycket första meningen och 9 §,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 1 §,

4 kap. (revision): 1 – 4 §§, 6 §, 7 § första, andra och femte styckena samt 7 a – 16 §§,

5 kap. (skadestånd): 1 – 3 §§, 4 § första stycket 1 – 4, andra och tredje styckena och 5 §,

6 kap. (ändring m.m. av föreskrifter i ett stiftelseförordnande): samtliga bestämmelser,

7 kap. (likvidation och upplösning): samtliga bestämmelser,

8 kap. ( stiftelses firma ): samtliga

8 kap. ( stiftelsens företagsnamn ):

bestämmelser,

samtliga bestämmelser,

9 kap. (tillsyn m.m.): 1 och 2 §§, 3 § andra stycket, 5 § första stycket 1,

6 § första och andra styckena, 7 och 8 §§, 10 § andra stycket och 11 och

12 §§, samt

10 kap. (registrering): samtliga bestämmelser.

Utan hinder av bestämmelserna

Trots

bestämmelserna

6 kap.

i 6 kap. får stiftarna och stiftelsen

får stiftarna och stiftelsen genom

genom skriftlig överenskommelse

skriftlig

överenskommelse

ändra

ändra eller upphäva stiftelse-

eller upphäva stiftelseförordnandet.

förordnandet. Vad som anges i 2 –

Vad som anges

i 2 – 10 kap. om

10 kap. om föreskrifter i ett stiftelse-

föreskrifter i ett stiftelseförordnande

förordnande ska i fråga om en

ska i fråga om en kollektivavtals-

kollektivavtalsstiftelse

gälla

även

stiftelse gälla även föreskrifter för

föreskrifter för stiftelsen som har

stiftelsen

som

har

meddelats

meddelats genom

sådan

genom

sådan

överens-

5 Senaste lydelse 2009:567.

s. 85 Förslag till lag om ändring i stiftelselagen Kontrollera mot PDF

överenskommelse. kommelse.

En kollektivavtalsstiftelses namn ska innehålla ordet kollektivavtals- stiftelse.

Vid tillämpning av 4 kap. 15 § ska en kollektivavtalsstiftelse behandlas som en sådan stiftelse som avses i 9 kap. 10 § första stycket.

En kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:267

s. 86 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.18

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927)

om europeiska ekonomiska intresse-

grupperingar

Härigenom föreskrivs att 8, 9, 11 och 16 §§ och rubriken närmast före

8 § lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Firma

Företagsnamn

8 §

En intressegrupperings firma

En intressegrupperings företags-

skall innehålla orden ”europeisk

namn

ska

innehålla

orden

ekonomisk

intressegruppering”

”europeisk ekonomisk intresse-

eller förkortningen ”EEIG”. Firman

gruppering”

eller förkortningen

skall tydligt skilja sig från andra ”EEIG”. Företagsnamnet ska tyd-

ännu bestående firmor som är

ligt skilja sig från andra ännu be-

införda i det EEIG-register som

stående företagsnamn som är in-

avses i 11 §.

övrigt

finns

förda i det EEIG-register som

bestämmelser om

registrering i

avses i 11 §. I övrigt finns be-

firmalagen (1974:156).

stämmelser om registrering i lagen

(2018:000) om företagsnamn.

En intressegrupperings firma får

En intressegrupperings företags-

registreras på två eller flera språk,

namn får registreras på två eller

endast om varje lydelse anges i

flera språk, endast om varje lydelse

avtalet om att bilda intresse-

anges i avtalet om att bilda

grupperingen.

intressegrupperingen.

9 §

I firmalagen

(1974:156)

finns

I lagen (2018:000) om företags-

bestämmelser

förbud

mot

namn finns bestämmelser

användning av firma och om

förbud mot användning av ett

hävande av firmaregistrering

företagsnamn och om hävning av

en registrering av ett företags-

namn.

11 § 1

Registreringsmyndighet för intressegrupperingar är Bolagsverket.

Registreringsmyndigheten

skall

Registreringsmyndigheten

ska

föra ett register (EEIG-registret)

över

1. sådana intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige, och

2. huvud- eller avdelningskontor i Sverige för sådana intresse- grupperingar som inte har sitt säte i Sverige.

Registreringsmyndigheten skall

Registreringsmyndigheten

ska

1 Senaste lydelse 2004:243.

s. 87 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1927) Kontrollera mot PDF

utan dröjsmål i Post- och Inrikes

utan dröjsmål i Post- och Inrikes Prop. 2017/18:267

Tidningar offentliggöra vad som

införs i EEIG-registret.

Regeringen eller , efter regering-

Regeringen

eller

den

myndighet

ens bemyndigande,

registrerings-

som

regeringen

bestämmer

får

myndigheten

får

bestämma

hur

meddela föreskrifter om avgifter i

uppgifter enligt

artikel 8 c i

EEG-

registreringsärenden .

Regeringen

förordningen

skall

offentliggöras

eller den myndighet som reger-

samt

meddela

föreskrifter

ingen bestämmer kan vidare med

avgifter i registreringsärenden.

stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen

meddela

föreskrifter

hur

uppgifter enligt artikel 8 c i EEG-

förordningen ska offentliggöras.

Bestämmelser om avförande

Bestämmelser om avregistrering

firman ur registret sedan en dom

av företagsnamnet sedan en dom

om hävande

av firmaregistrering

om hävning av en registrering av

har vunnit laga kraft finns i firma-

ett företagsnamn har fått laga kraft

lagen (1974:156).

finns i lagen (2018:000) om före-

tagsnamn.

16 § 2

Registreringsmyndighetens

be-

Registreringsmyndighetens

be-

slut att skriva av en anmälan om

registrering eller att vägra re-

gistrering får överklagas till allmän

förvaltningsdomstol.

Detsamma

förvaltningsdomstol.

Detsamma

gäller

beslut

enligt

13 §

tredje

gäller

beslut

enligt

13 §

tredje

stycket

och

15 §.

Ett

beslut

stycket och

15 §.

Ett

beslut

registreringsmyndigheten

att

vägra

registreringsmyndigheten

att

vägra

registrering av en firma överklagas

registrering

av ett företagsnamn

dock till Patent- och marknads-

överklagas dock till Patent- och

domstolen. Ett

överklagande

ska

marknadsdomstolen.

Ett

över-

ha kommit in inom två månader

klagande ska ha kommit in inom två

från dagen för beslutet.

månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2 Senaste lydelse 2016:212.

s. 88 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) Kontrollera mot PDF

Ett europakooperativs företags- namn ska innehålla beteckningen SCE. Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från andra ännu bestående företagsnamn som är införda i det register som avses i 10 §.

Prop. 2017/18:267 2.19

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570)

om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs att 1 a kap. 3 §, 2 kap. 4 §, 5 kap. 4 §, 7 a kap. 12 b §, 12 kap. 1–5 §§ och 13 kap. 5 och 6 §§, rubriken till 12 kap. och rubriken närmast före 1 a kap. 3 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 a kap.

Firma

Företagsnamn

3 § 1

Ett europakooperativs firma skall

innehålla beteckningen SCE. Firman skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i det register som avses i 10 §.

2 kap.

4 § 2

Stadgarna skall ange

Stadgarna ska ange

1. medlemsbankens firma ,

1. medlemsbankens

företags-

namn ,

2. den ort i Sverige där styrelsen

skall ha sitt säte,

ska ha sitt säte,

3. de rörelsegrenar som banken avser att driva,

4. villkoren för medlemskap i banken,

5. den

insats med

vilken varje

5. den

insats med

vilken

varje

medlem skall delta i banken och i

medlem ska delta i banken och i

vilken

utsträckning medlemmarna

vilken utsträckning medlemmarna

får delta i banken med insats

får delta i banken med en insats

utöver vad de är skyldiga att delta

med,

6. antalet eller lägsta och högsta

antalet styrelseledamöter och revi-

antalet

styrelseledamöter

och

sorer samt eventuella suppleanter,

revisorer samt eventuella supp-

som skall utses av stämman, samt

leanter, som ska utses av stämman,

tiden för deras uppdrag,

samt tiden för deras uppdrag,

7. för

det

fall att

fullmäktige

7. för

det fall att

fullmäktige

enligt

7 kap.

12 §

skall finnas,

enligt 7 kap. 12 § ska finnas, deras

1 Senaste lydelse 2006:608.

2 Senaste lydelse 2000:45.

s. 89 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) Kontrollera mot PDF

deras befogenhet, hur de skall utses

befogenhet,

hur

ska

utses

och Prop. 2017/18:267

och tiden för deras uppdrag,

tiden för deras uppdrag,

8. inom

vilken

tid

och

hur

8. inom

vilken

tid

och

hur

föreningsstämman

skall

samman-

föreningsstämman

ska

samman-

kallas samt hur andra meddelanden

skall komma till medlemmarnas eller

ska

komma

till

medlemmarnas

fullmäktiges kännedom,

eller fullmäktiges kännedom,

9. vilka

ärenden

som

skall

9. vilka ärenden som ska före-

förekomma på ordinarie stämma,

komma på ordinarie stämma,

10. vad

som

skall

ske

med

10. vad

som

ska

ske

med

bankens

behållna

tillgångar

när

bankens behållna

tillgångar

när

den upplöses, samt

11. för det fall att förlagsinsatser

som avses i 5 kap.

eller insats-

som

avses

5 kap. eller

insats-

emission som avses i 8 kap. 2 a §

skall förekomma, vad som skall

ska förekomma, vad som ska gälla

gälla för dessa.

för dessa.

Om banken skall ha euro som

Om banken ska ha euro som

redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 §

redovisningsvaluta

enligt

4 kap.

bokföringslagen

(1999:1078),

skall

6 §

bokföringslagen (1999:1078),

detta anges i stadgarna. I så fall

ska detta anges i stadgarna. I så fall

skall det i stadgarna också anges

ska det i stadgarna också anges att

att den insats med vilken varje

den insats med vilken varje

medlem skall delta i föreningen

medlem ska delta i föreningen ska

skall vara bestämd i euro.

vara bestämd i euro.

Vid byte av redovisningsvaluta får ändring av uppgift om insatsbelopp anstå till den första ordinarie föreningsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.

5 kap. 4 § 3

För varje förlagsinsats ska

medlemsbanken utfärda ett förlags-

andelsbevis. Beviset ska ställas till

viss person, till innehavaren eller till

viss person eller order och innehålla

uppgift om

uppgifter om

1. bankens firma ,

1. bankens företagsnamn ,

2. nummer eller annan beteckning för beviset,

3. insatsens storlek,

4. den rätt till utdelning som insatsen medför,

5. det sätt på vilket utdelning ska betalas ut och inlösen ske,

6. föreskrifter som avses i 2 § första stycket, samt

7. upplysning om vad 2 § andra stycket innehåller. Förlagsandelsbeviset ska undertecknas av banken. Styrelseledamöters

eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på liknande sätt.

3 Senaste lydelse 2016:49.

s. 90 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) Kontrollera mot PDF

En medlemsbanks företagsnamn ska innehålla ordet medlemsbank.

Företagsnamnet ska registreras i bankregistret.

Om företagsnamnet ska regi- streras på två eller flera språk, ska varje lydelse anges i bankens stadgar.

Prop. 2017/18:267 I stadgarna kan det bestämmas att medlemsbanken får registrera förlagsandelar hos en svensk värdepapperscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument i stället för att utfärda förlagsandelsbevis. Detta gäller dock inte förlagsandelar för vilka det gäller förvärvsbegränsningar enligt 2 § första stycket första meningen.

Av 4 kap. 5 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument följer att förlagsandelsbevis inte får utfärdas för förlagsandelar som har registrerats enligt den lagen.

Ett beslut som innebär att en förlagsandel inte längre ska vara registrerad hos en värdepapperscentral blir giltigt endast om den som har panträtt i förlagsandelen skriftligen har samtyckt till beslutet.

7 a kap.

12 b § 4

Revisionsberättelsens

inledning

Revisionsberättelsens inledning

ska innehålla uppgift om

ska innehålla uppgifter om

1. bankens firma och

organisa-

1. bankens företagsnamn och

tionsnummer,

organisationsnummer,

2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3. vilket eller vilka normsystem för redovisning som banken har tillämpat, och

4. revisorns etableringsort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

12 kap. Medlemsbanks firma

12 kap. Medlemsbankens

företagsnamn

1 § 5

En medlemsbanks firma skall innehålla ordet medlemsbank.

Firman skall registreras i bank- registret.

Om firman skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i bankens stadgar.

2 § 6

medlemsbanks

firma skall

En medlemsbanks företagsnamn

tydligt skilja sig från andra ännu

ska tydligt skilja sig från andra

bestående firmor som är införda i

ännu bestående företagsnamn som

bankregistret samt från benäm-

är införda i bankregistret samt från

ningar

på utländska

bankföretag,

benämningar på utländska bank-

4 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2016:435.

5 Senaste lydelse 2004:318.

6 Senaste lydelse 2004:318.

s. 91 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) Kontrollera mot PDF

Skriftliga handlingar som ut- färdas för en medlemsbank bör undertecknas med bankens före- tagsnamn. Om styrelsen eller någon annan ställföreträdare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den ut- färdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förplik- telse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen under- tecknat godkännande av handling- en utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig an- svarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

En medlemsbanks styrelse kan anta ett särskilt företagsnamn . Bestämmelsen i 1 § andra stycket och 2 § om företagsnamn gäller även för ett särskilt företagsnamn. Ordet bank eller medlemsbank får bara användas i ett särskilt företagsnamn för bankverksamhet.

som är allmänt kända i Sverige.

För registrering av firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firma- lagen (1974:156) .

företag, som är allmänt kända i Prop. 2017/18:267 Sverige.

För registrering av ett företags- namn gäller i övrigt vad som före- skrivs i lagen (2018:000) om före- tagsnamn.

3 § 7

En medlemsbanks styrelse kan anta bifirma . Bestämmelsen i 1 § andra stycket och 2 § om firma gäller även bifirma. Ordet bank eller medlemsbank får bara an- vändas i bifirma för bankverk- samhet.

4 § 8

Skriftliga handlingar , som ut- färdas för en medlemsbank , bör undertecknas med bankens firma. Om styrelsen eller annan ställ- företrädare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess inne- håll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständig- heterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen undertecknat godkänn- ande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

7 Senaste lydelse 2004:318.

8 Senaste lydelse 2004:318.

s. 92 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) Kontrollera mot PDF

I lagen (2018:000) om företags- namn finns bestämmelser om av- registrering av ett företagsnamn sedan en dom om hävning av registreringen av företagsnamnet har fått laga kraft.

Prop. 2017/18:267

5 § 9

I firmalagen

(1974:156 )

finns

I lagen (2018:000) om företags-

bestämmelser

om förbud mot

namn finns bestämmelser om

användning av

firma och

förbud mot användning av ett

hävande av firmaregistrering .

företagsnamn och om hävning av

en registrering av ett företags-

namn .

13 kap.

5 § 10

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma ur registret sedan en dom om hävande av firmaregistrering- en har vunnit laga kraft.

6 § 11

Ett beslut av registrerings-

myndigheten att skriva av en an-

mälan om registrering eller att

vägra registrering enligt 3 § andra

stycket får överklagas till allmän

förvaltningsdomstol.

Detsamma

förvaltningsdomstol.

Detsamma

gäller ett beslut av registrerings-

myndigheten enligt

10 kap. 5 §

myndigheten

enligt

10 kap. 5 §

tredje stycket. Ett beslut av re-

gistreringsmyndigheten att vägra

gistreringsmyndigheten att

vägra

registrering av en firma överklagas

registrering

av ett

företagsnamn

dock till Patent- och mark-

överklagas dock till Patent- och

nadsdomstolen. Ett

överklagande

marknadsdomstolen.

Ett

över-

ska ha kommit in inom två

klagande ska ha kommit in inom

månader från dagen för beslutet.

två månader från dagen för

beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

9 Senaste lydelse 2004:318.

10 Senaste lydelse 2004:318.

11 Senaste lydelse 2016:213.

s. 93 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) Kontrollera mot PDF

2.20

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239)

Prop. 2017/18:267

om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (1997:239) om arbetslöshets-

kassor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

arbetslöshetskassas

firma

En arbetslöshetskassas företags-

skall innehålla ordet arbetslös-

namn ska innehålla ordet arbets-

hetskassa.

löshetskassa.

Firman skall tydligt skilja sig

Företagsnamnet ska

tydligt

från andra bestående arbetslöshets-

skilja sig från andra bestående

kassors firma.

arbetslöshetskassors företagsnamn.

Endast arbetslöshetskassor

enligt

Endast

arbetslöshetskassor enligt

denna lag får i sin firma använda

denna lag får i sitt företagsnamn

benämningen

arbetslöshetskassa

använda

benämningen

arbetslös-

eller förkortningar därav.

hetskassa eller förkortningar därav.

5 § 1

arbetslöshetskassas stadgar

En arbetslöshetskassas stadgar

skall ange följande:

ska ange

1. arbetslöshetskassans firma,

1. arbetslöshetskassans

företags-

namn,

2. kassans verksamhetsområde,

3. uppgift om kassan är avsedd för anställda eller företagare eller båda kategorierna,

4. den ort i Sverige där kassans

styrelse skall ha sitt säte,

styrelse ska ha sitt säte,

5. betalningssätt för arbetslöshetsersättning,

6. betalningssätt för avgifter,

7. påföljden för försummelse att till kassan betala avgift eller särskilt uttaxerat belopp,

8. antalet styrelseledamöter och revisorer samt deras suppleanter, sättet att tillsätta dem och tiden för deras uppdrag,

9. bestämmelser om föreningsstämma,

10. antalet ombud

som

skall

10. antalet ombud som ska utses

utses till

föreningsstämman,

sättet

till föreningsstämman, sättet att utse

att utse dem och tiden för deras

dem och tiden för deras uppdrag,

uppdrag,

11. tid för ordinarie föreningsstämma,

12. den

tid

inom

vilken

för-

12. den

tid

inom vilken

för-

eningsstämman

skall

sammankal-

eningsstämman ska sammankallas,

las, hur den skall sammankallas

hur den ska sammankallas och hur

och hur andra meddelanden skall

andra meddelanden ska ges till

ges till känna

för ombuden

och

känna

för

ombuden

och

1 Senaste lydelse 2002:543.

s. 94 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 medlemmarna, samt

medlemmarna, samt

13. den tid

inom

vilken

13. den tid

inom

vilken

medlem som vill få ett ärende

behandlat vid en föreningsstämma

skall begära det och hur det skall

ska begära det och hur det ska

göras.

Första stycket 8 gäller inte arbets-

tagarrepresentanter som har

utsetts

tagarrepresentanter som

har utsetts

enligt lagen

(1987:1245)

enligt lagen

(1987:1245)

styrelserepresentation

för

privat-

styrelserepresentation för de privat-

anställda.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får medge att en arbets- löshetskassas stadgar innehåller annat än det som anges i första stycket, om det finns särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

s. 95 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

2.21

Förslag till lag om ändring i

Prop. 2017/18:267

växtförädlarrättslagen (1997:306)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § och 9 kap. 6 § växtförädlarrätts-

lagen (1997:306) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap. 1 §

En registrerad växtsort skall ha

En registrerad växtsort ska ha en

en sortbenämning. Denna skall göra

sortbenämning. Denna ska göra det

det möjligt att skilja växtsorten

möjligt att skilja växtsorten från

från andra sorter.

andra sorter.

En sortbenämning får inte godtas, om den

1. består av enbart siffror, såvida det inte är fast praxis att beteckna sorter på det sättet,

2. uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,

3. strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse,

4. kan

förväxlas

med en

sort-

4. kan

förväxlas med en sort-

benämning som för en sort inom

växtarten – eller en näraliggande

växtarten

eller en näraliggande

växtart införts i eller föreslagits för

införande

växtsortregistret, ett

införande

i växtsortregistret,

ett

motsvarande utländskt register eller

en annan officiell sortlista eller

som används på föröknings-

material av en sådan sort,

5. kan

förväxlas

med ett

varu-

5. kan

förväxlas med ett varu-

märke, ett namn, en firma eller

märke, ett företagsnamn eller ett

någon annan beteckning för vilken

annat namn eller någon annan

någon annan än sökanden har

beteckning för vilken någon annan

skydd och som skulle ha utgjort

än sökanden har skydd och som

hinder mot att registrera sortbe-

skulle ha utgjort hinder mot att

nämningen

som

varumärke

för

registrera

sortbenämningen

som

material av en växtsort eller för

varumärke för material av en växt-

varor av liknande slag,

sort eller för varor av liknande slag,

6. kan förväxlas med ett sådant varumärke för material av en växtsort eller för varor av liknande slag för vilket sökanden har skydd.

Regeringen får under förut-

sättning av ömsesidighet förordna

att en sortbenämning som har

registrerats eller sökts registrerad i

en främmande stat skall registreras

en främmande stat ska registreras i

i Sverige trots första och andra

Sverige trots första och andra

styckena, om det inte finns synner-

liga skäl mot detta.

s. 96 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

9 kap.

6 § 1

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet gör intrång i en växt-

förädlarrätt ska betala skälig er-

sättning för utnyttjandet av växt-

sorten samt ersättning för den

ytterligare skada som intrånget har

medfört. När ersättningens storlek

medfört. När storleken på ersätt-

bestäms ska hänsyn särskilt tas till

ningen för ytterligare skada be-

stäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på växtsortens anseende,

4. ideell skada, och

5. innehavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som gör intrång i en växt-

Den som utan uppsåt eller oakt-

förädlarrätt utan uppsåt eller oakt-

samhet gör intrång i en växt-

samhet ska betala ersättning för

förädlarrätt ska betala ersättning

utnyttjandet av sorten , om och i

för utnyttjandet av sorten i den

den utsträckning det är skäligt.

utsträckning det är skäligt.

Talan om ersättning får endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den tiden, är rätten till ersättning förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2009:115.

s. 97 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) Kontrollera mot PDF

2.22

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293)

Prop. 2017/18:267

om utländska försäkringsgivares och

tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § och 10 kap. 1 § lagen (1998:293)

om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet

i Sverige 1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap. 3 § 2

Företrädaren för en försäkrings-

givare från tredje land skall utan

givare

från

tredjeland ska utan

anmaning lämna Finansinspek-

uppmaning

lämna Finansinspek-

tionen

1. en redogörelse för försäkringsgivarens verksamhet i Sverige för varje räkenskapsår, enligt formulär som fastställs av inspektionen,

2. ett intyg för varje räkenskapsår om att försäkringsgivarens deposi- tion motsvarar kraven i 5 kap. 1 – 3 §§,

3. försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring eller en ändring i riktlinjerna senast när de börjar användas,

4. uppgifter om de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland har tillgripit mot försäkringsgivaren, samt

5. meddelande

ändring

5. meddelande

ändring

försäkringsgivarens firma .

försäkringsgivarens företagsnamn .

Till de försäkringstekniska rikt-

linjerna eller de ändrade försäk-

ringstekniska riktlinjerna

skall

ringstekniska

riktlinjerna ska

det

fogas en redogörelse för de kon-

sekvenser som riktlinjerna får för

försäkringsgivaren samt för för-

säkringstagarna och andra ersätt-

ningsberättigade

på

grund

ningsberättigade

på

grund

försäkringarna.

Regeringen eller den myndighet

som regeringen

bestämmer

får

som regeringen

bestämmer

får

meddela närmare

föreskrifter

meddela föreskrifter om uppgifts-

uppgiftsskyldigheten

enligt

första

skyldigheten

enligt

första

och

och andra styckena.

andra styckena.

10 kap. 1 § 3

Finansinspektionen skall i Post-

Finansinspektionen ska i Post- och

och Inrikes Tidningar kungöra

Inrikes Tidningar kungöra

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123.

2 Senaste lydelse 1999:602.

3 Senaste lydelse 2005:1123.

s. 98 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 1. förordnande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket, 8 § eller 6 kap. 12 §,

2. beslut om att förbjuda eller begränsa en utländsk försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina till- gångar här i landet enligt 3 kap. 7 § första stycket, 9 § första stycket eller 6 kap. 11 § första stycket,

3. koncession som

beviljas

3. koncession

som

beviljas

försäkringsgivare

från

tredje

land

försäkringsgivare

från

tredjeland

enligt 4 kap. 5 § första stycket,

4. förlängning

koncession

4. förlängning

koncession

som beviljas en

försäkringsgivare

som

beviljas

försäkringsgivare

från tredje land enligt 4 kap. 6 §,

från tredjeland enligt 4 kap. 6 §,

5. godkännande

före-

5. godkännande av en företrädare

trädare

för

försäkringsgivare

för

försäkringsgivare

från

från tredje

land

enligt 4 kap.

5 §

tredjeland

enligt

4 kap. 5 §

första

första stycket eller 8 §,

stycket eller 8 §,

6. ändring

firma för

6. ändring

företagsnamn

för

försäkringsgivare

från

tredje

land

en försäkringsgivare från tredje-

enligt 6 kap. 3 § första stycket 5,

land

enligt

6 kap.

3 §

första

stycket 5,

7. förverkande

koncession

7. förverkande

koncession

enligt 6 kap. 2 eller 13 § eller åter-

kallande av koncession enligt 7 kap.

1 § för

försäkringsgivare

från

1 §

för en försäkringsgivare

från

tredje land ,

tredjeland ,

8. godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 7 kap. 2 § andra stycket,

9. anbud om övertagande av ett försäkringsbestånd i ett administra- tionsbo enligt 7 kap. 6 § första stycket,

10. beslut om antagande av anbud enligt 7 kap. 7 § första stycket,

11. ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 9 kap. 5 §, och

12. tillstånd till överlåtelse enligt 9 kap. 8 § första stycket.

I 7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket finns be- stämmelser om offentliggörande av vissa överlåtelsebeslut i andra EES- länder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

s. 99 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) Prop. 2017/18:267 Kontrollera mot PDF

2.23

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) Prop. 2017/18:267

om värdepapperscentraler och kontoföring av

finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § lagen (1998:1479) om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument 1 ska ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap. 9 §

Ett avstämningskonto för för-

valtarregistrerade finansiella instru-

ment skall innehålla

ment ska innehålla

1. förvaltarens firma , organisa-

1. förvaltarens

företagsnamn ,

tionsnummer eller annat iden- organisationsnummer eller annat

tifieringsnummer samt postadress,

identifieringsnummer samt post-

adress,

2. anmärkning om att instrumenten förvaltas för annans räkning,

3. i fråga om aktier, de uppgifter som avses i 4 kap. 18 § första stycket 1 – 5 samt andra stycket, och

4. i fråga om skuldförbindelser, de uppgifter som avses i 4 kap. 19 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2016:51.

s. 100 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1593) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.24

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1593)

om trossamfund

Härigenom föreskrivs att 7 och 14 §§ lagen (1998:1593) om trossamfund

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Ett trossamfund skall på egen

Ett trossamfund ska på egen

begäran registreras av den myn-

dighet som regeringen bestämmer,

om trossamfundet har

1. stadgar där det finns bestämmelser om trossamfundets ändamål och om hur det fattas beslut i trossamfundets angelägenheter, och

2. en styrelse eller motsvarande organ.

Ett trossamfund får registreras

Ett

trossamfund

får registreras

bara om dess namn är ägnat att

särskilja trossamfundets verksamhet

från andras. Bestämmelserna i 10 §

från

andras.

Bestämmelserna i

firmalagen (1974:156) om hinder

2 kap. 2–7 §§ lagen (2018:000) om

mot registrering av firma skall

företagsnamn

hinder mot

också tillämpas i fråga om trossam-

registrering av ett företagsnamn ska

funds namn.

också tillämpas i fråga om tros-

samfunds namn.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar eller stiftelser får inte registreras enligt denna lag.

14 §

Ett registrerat trossamfunds namn eller en benämning som är för- växlingsbar med detta namn får inte utan tillstånd offentligen användas av någon annan annat än som benämning på trossamfundet i fråga.

Vid

överträdelse

första

Vid överträdelse av första stycket

stycket tillämpas 15 och 18–20 §§

tillämpas 5 kap., 6 kap. 1–5 §§ och

firmalagen (1974:156 ). Härvid

7 kap.

6 §

lagen

(2018:000) om

skall vad som sägs om firma-

företagsnamn . I dessa fall ska vad

intrång gälla intrång i trossam-

som sägs om företagsnamns-

fundets namn. I fråga om regi-

intrång gälla intrång i trossamfun-

strerade

trossamfunds

namn

skall

dets namn. I fråga om registrerade

även 16 § firmalagen tillämpas.

trossamfunds namn ska även 3 kap.

1 §

lagen

företagsnamn

tillämpas.

Första och andra styckena gäller också för registrerade organisatoriska delars namn.

Denna lag träder i kraft 1 januari 2019.

100

s. 101 Förslag till lag om ändring i revisionslagen Kontrollera mot PDF

Koncernrevisionsberättelsens in- ledning ska innehålla uppgifter om moderföretagets företagsnamn och organisationsnummer eller person- nummer och om vilket eller vilka normsystem för koncernredo- visning som moderföretaget har tillämpat.

2.25

Förslag till lag om ändring i revisionslagen

Prop. 2017/18:267

(1999:1079)

Härigenom föreskrivs att 27 b och 33 §§ revisionslagen (1999:1079)

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27 b § 1

Revisionsberättelsens inledning

ska innehålla uppgift om

ska innehålla uppgifter om

1. företagets firma och organisa-

1. företagets företagsnamn

och

tionsnummer eller personnummer,

organisationsnummer eller person-

nummer,

2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3. vilket eller vilka normsystem för redovisning som företaget har tillämpat, och

4. revisorns etableringsort eller hemort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

33 § 2

I fråga om koncernrevisionsberättelsen gäller 27 § första stycket om tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen, 27 a § första stycket första meningen och andra stycket om gemensam revisionsberättelse samt 27 b § första stycket 2 och 4 och andra stycket, 27 c, 27 d, 28 och 31– 32 §§ om revisionsberättelsens innehåll.

Revisorn ska på koncernredovisningen teckna en hänvisning till koncernrevisionsberättelsen. Om moderföretaget har fler än en revisor, gäller detta samtliga revisorer.

Koncernrevisionsberättelsens in- ledning ska innehålla uppgift om moderföretagets firma och organi-

sationsnummer eller person- nummer och om vilket eller vilka normsystem för koncernredo- visning som moderföretaget har tillämpat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2016:433.

2 Senaste lydelse 2016:433.

101

s. 102 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.26

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229)

Härigenom föreskrivs att

66 kap. 18 § inkomstskattelagen

(1999:1229) 1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

66 kap.

18 §

I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning göras för ackumulerad inkomst i form av

1. sådana inkomster genom vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verk- samhet eller annan personlig, självständig näringsutövning som inte medför avdrag på grund av insättning på upphovsmannakonto,

2. inkomster vid överlåtelse av

2. inkomster

vid överlåtelse av

hyresrätt samt av varumärke,

hyresrätt samt av varumärke, före-

firmanamn och andra liknande

tagsnamn och

andra liknande

rättigheter av goodwills natur,

3. ersättning som den skattskyldige får för att flytta från en lokal som används i näringsverksamheten,

4. återföring av värdeminskningsavdrag m.m. avseende närings- fastigheter enligt 26 kap. 2, 8, 9 eller 13 §,

5. återföring av avdrag för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll avseende näringsbostadsrätter enligt 26 kap. 10, 11 eller 13 §,

6. engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt, dock inte upplåtelse av rätt att avverka skog, eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt, och

7. ersättning vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jordabalken och inkomster för en fastighetsägare som avser värdet av sådan förbättring som en nyttjanderättshavare bekostat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Lagen omtryckt 2008:803.

102

s. 103 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) Kontrollera mot PDF

2.27

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181)

Prop. 2017/18:267

om behandling av uppgifter i Skatteverkets

beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (2001:181) om behandling av

uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet 1 ska ha följande

lydelse.

Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,

Föreslagen lydelse

rskr. 2017/18:306

2 kap.

5 §

Från databasen får nedan angivna uppgifter lämnas ut till en enskild,

om det inte av särskild anledning kan antas att den enskilde som

uppgiften avser eller någon närstående lider men om uppgiften röjs.

Uppgifter får lämnas ut om

1. namn och personnummer,

2. organisationsnummer, namn,

2. organisationsnummer,

namn,

firma och juridisk form samt i

företagsnamn och juridisk

form

fråga om handelsbolag och andra

samt i fråga om handelsbolag och

juridiska personer sådana uppgifter

andra juridiska personer sådana

om huvudkontor och säte som

uppgifter om huvudkontor och säte

avses i

67 kap. 8 § skatteförfar-

som avses i 67 kap. 8 § skatteför-

andelagen (2011:1244),

farandelagen (2011:1244),

3. registrering enligt skatteförfarandelagen samt särskilt registrerings- eller redovisningsnummer,

4. på vilket sätt den preliminära skatten ska betalas för en fysisk person,

5. registrering av skyldighet att göra skatteavdrag eller betala arbets- givaravgifter,

6. slag av näringsverksamhet,

7. beslut om likvidation, förenklad avveckling eller konkurs,

8. huruvida en fysisk eller juridisk person är godkänd som skattebefriad förbrukare enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi och i sådana fall från vilken tidpunkt, och

9. huruvida en fysisk eller juridisk person är godkänd som registrerad avsändare enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen om alkohol- skatt eller lagen om skatt på energi och i sådana fall från vilken tidpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2003:670.

103

s. 104 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:93) Kontrollera mot PDF

En förenings företagsnamn ska innehålla orden kooperativ hyres- rättsförening.

I företagsnamnet får inte ordet bolag eller något annat ord som be-

tecknar ett bolagsförhållande finnas med på ett sätt som kan leda till missförståndet att det är ett bolag som innehar företagsnamnet .

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från andra företagsnamn för föreningar i samma län som är registrerade hos Bolagsverket och som är bestående. För registrering av föreningens företagsnamn gäller i övrigt bestämmelserna i lagen (2018:000) om företags- namn .

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:267 2.28

Förslag till lag om ändring i lagen (2002:93)

om kooperativ hyresrätt

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25, 26 och 28 §§ och 6 kap. 2 § och rubriken närmast före 2 kap. 25 § lagen (2002:93) om kooperativ hyres-

rätt ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Firma

Företagsnamn

Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,

Föreslagen lydelse

rskr. 2017/18:306

25 §

En förenings firma ska innehålla orden kooperativ hyresrättsfören- ing.

I firman får inte ordet bolag eller något annat ord som betecknar ett bolagsförhållande finnas med på ett sätt som kan leda till miss- förståndet att det är ett bolag som innehar firman .

Firman ska tydligt skilja sig från andra föreningsfirmor i samma län som är registrerade hos Bolagsverket och som är bestående. För registrering av föreningens firma gäller i övrigt bestämmelserna i firmalagen (1974:156) .

Nuvarande lydelse

26 §

Endast en kooperativ hyres-

rättsförening eller en samman-

slutning av kooperativa hyres-

rättsföreningar får använda be-

teckningen ”kooperativ hyresrätt”

eller en sammansättning med dessa

ord i sin firma eller i övrigt vid

ord i sitt företagsnamn eller i

beteckning av rörelsen.

övrigt vid beteckning av rörelsen.

104

s. 105 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:93) Kontrollera mot PDF

Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25, Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:267

rskr. 2017/18:306

28 §

Bestämmelserna om registrering och överklagande i 19 respektive 23 kap. lagen (2018:000) om ekonomiska föreningar gäller också för

kooperativa hyresrättsföreningar.

Ett beslut om en ändring av

stadgarna så att styrelsens säte ska

flyttas från ett län till ett annat får

inte registreras, om den koopera-

tiva hyresrättsföreningens firma på

tiva hyresrättsföreningens före-

grund av 25 § tredje stycket inte

tagsnamn på grund av 25 § tredje

får föras in i Bolagsverkets reg-

stycket inte får föras in i Bolags-

ister.

verkets register.

6 kap.

2 §

Det som sägs i 22 kap. lagen (2018:000) om ekonomiska föreningar gäller också i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. tar emot förskott i strid med 2 kap. 12 §, eller

2. använder firma i strid med

2. använder ett företagsnamn i

2 kap. 26 §.

strid med 2 kap. 26 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

105

s. 106 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) Kontrollera mot PDF

Bara banker, Sveriges riksbank och utländska kreditinstitut får i sitt företagsnamn eller i övrigt vid beteckning av sin affärsrörelse använda ordet bank. Ett utländskt kreditinstitut får driva verksamhet i Sverige under det företagsnamn som institutet använder i det land där det har sitt huvudkontor.

En sammanslutning eller annan juridisk person med nära anknyt- ning till någon som avses i första stycket får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda ordet bank i sitt företagsnamn.

Vad som sägs i denna paragraf hindrar inte att ett företag som

omfattas av pantbankslagen (1995:1000) använder ordet pant- bank i sitt företagsnamn eller annars i sin rörelse.

Prop. 2017/18:267 2.29

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297)

om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 9 §, 10 kap. 35 och 36 §§ och 11 kap.

1 § och

rubrikerna närmast

före 1 kap. 9 § och 10 kap. 35 § lagen

(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Bank i firman m.m.

Bank i företagsnamnet

9 § 1

Bara banker, Sveriges riksbank och utländska kreditinstitut får i sin firma eller i övrigt vid beteckning av sin affärsrörelse använda ordet bank. Ett utländskt kreditinstitut får driva verksamhet i Sverige under den firma som institutet använder i det land där det har sitt huvudkontor.

En sammanslutning eller annan juridisk person med nära anknyt- ning till någon som avses i första stycket får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda ordet bank i sin firma.

Vad som sägs i denna paragraf hindrar inte att ett företag som

omfattas av pantbankslagen (1995:1000) använder ordet pant- bank i sin firma eller annars i sin rörelse.

10 kap.

Firma

Företagsnamn

35 § 2

Ett bankaktiebolags firma

skall

Ett bankaktiebolags företags-

innehålla ordet bank.

namn ska innehålla ordet bank.

1 Senaste lydelse 2011:460.

2 Senaste lydelse 2005:932.

106

s. 107 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) Kontrollera mot PDF

36 § 3

Prop. 2017/18:267

Ett bankaktiebolag

som

har

Ett bankaktiebolag

som

har

övertagit en sparbanks rörelse vid

ombildning

enligt 8 kap.

spar-

ombildning

enligt 8 kap.

spar-

bankslagen

(1987:619)

får,

efter

bankslagen

(1987:619) får,

efter

tillstånd av

Finansinspektionen,

tillstånd av

Finansinspektionen,

använda ordet sparbank i sin firma .

använda ordet sparbank i sitt

Detsamma gäller ett bankaktiebolag

företagsnamn . Detsamma gäller ett

som senare har övertagit en sådan

bankaktiebolag som

senare

har

rörelse.

övertagit en sådan rörelse.

11 kap. 1 § 4

Det som enligt 10 kap. gäller för

bankaktiebolag ska även gälla för

kreditmarknadsbolag utom

be-

kreditmarknadsbolag utom

be-

stämmelserna om fusion i 18 §, om

likvidation i 31–34 §§ och

firma i 35 och 36 §§.

företagsnamn i 35 och 36 §§.

Bestämmelserna om fusion i 10 kap. 19–25 b §§ gäller bara vid fusion mellan ett kreditmarknadsbolag och ett annat bolag och bara om en bank inte är övertagande bolag. Ärenden som avser tillstånd enligt 20, 25 eller 40 § prövas av Finansinspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

3 Senaste lydelse 2005:932.

4 Senaste lydelse 2009:711.

107

s. 108 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.30

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575)

om europabolag

Härigenom föreskrivs att 3 och 32 §§ och rubriken närmast före 3 §

lagen (2004:575) om europabolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Firma

Företagsnamn

3 §

Ett

europabolags

firma

skall

Ett europabolags

företagsnamn

innehålla beteckningen SE . Firman

ska innehålla beteckningen SE .

skall tydligt skilja sig från andra

Företagsnamnet ska

tydligt skilja

ännu bestående firmor som är

sig från andra ännu bestående

införda i det register som avses i

företagsnamn som är införda i det

7 §.

32 § 1

Bolagsverkets beslut att skriva av

en anmälan om registrering eller

att vägra registrering får över-

klagas till allmän förvaltnings-

domstol. Detsamma gäller verkets

beslut i ett tillståndsärende enligt

11 §, verkets beslut om att vägra

att utfärda ett intyg enligt 6 eller

15 § samt verkets beslut enligt 28

eller 31 §. Ett beslut av Bolagsverket

att vägra registrering av en firma

att vägra registrering av ett företags-

överklagas dock till Patent- och

namn överklagas dock till Patent-

marknadsdomstolen.

Ett

över-

och marknadsdomstolen. Ett över-

klagande ska ha kommit in inom

två månader från dagen för be-

slutet.

Finansinspektionens beslut enligt 9 b § och Skatteverkets beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 11 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2016:217.

108

s. 109 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen Kontrollera mot PDF

2.31

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

Prop. 2017/18:267

(2005:551)

Härigenom föreskrivs att

1 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 11 §§, 6 kap. 2 §,

9 kap. 29 och 38 §§, 23 kap. 7, 28, 38 och 42 §§, 24 kap. 8 §, 26 kap. 3 och

7 §§, 27 kap. 7 §, 28 kap. 1–7 §§, 31 kap. 2 §, 32 kap. 17 §, rubriken till

28 kap. och rubrikerna närmast före 27 kap. 7 §, 28 kap. 1, 3, 4 och 5 §§

och 32 kap. 17 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 § 1

Denna lag innehåller bestämmelser om aktiebolag. Bestämmelserna avser

– bildande av aktiebolag (2 kap.),

– bolagsordning (3 kap.),

– aktierna (4 kap.),

– aktiebok (5 kap.),

– aktiebrev (6 kap.),

– bolagsstämma (7 kap.),

– bolagets ledning (8 kap.),

– revision (9 kap.),

– allmän och särskild granskning (10 kap.),

– ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier, upptagande av vissa penninglån, m.m. (11 kap.),

– fondemission (12 kap.),

– nyemission av aktier (13 kap.),

– emission av teckningsoptioner med åtföljande teckning av nya aktier

(14 kap.),

– emission av konvertibler med åtföljande konvertering till nya aktier

(15 kap.),

– vissa riktade emissioner m.m. (16 kap.),

– värdeöverföringar från bolaget (17 kap.),

– vinstutdelning (18 kap.),

– förvärv av egna aktier m.m. (19 kap.),

– minskning av aktiekapitalet och reservfonden (20 kap.),

– lån från bolaget till aktieägare m.fl. (21 kap.),

– inlösen av minoritetsaktier (22 kap.),

– fusion av aktiebolag (23 kap.),

– delning av aktiebolag (24 kap.),

– likvidation och konkurs (25 kap.),

– byte av bolagskategori (26 kap.),

– registrering (27 kap.),

– aktiebolags firma (28 kap.),

– aktiebolagets

företagsnamn

(28 kap.),

– skadestånd (29 kap.),

1 Senaste lydelse 2005:812.

109

s. 110 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 – straff och vite (30 kap.),

– överklagande (31 kap.), samt

– aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning (32 kap.).

3 kap.

1 § 2

Bolagsordningen ska ange

1. bolagets firma ,

1. bolagets företagsnamn ,

2. den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,

4. aktiekapitalet eller, om detta utan ändring av bolagsordningen ska kunna bestämmas till ett lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet,

5. antalet aktier eller, om det i bolagsordningen har angetts ett minimikapital och ett maximikapital, ett lägsta och högsta antal aktier, varvid relationen mellan minimikapitalet och det lägsta antalet aktier ska vara densamma som relationen mellan maximikapitalet och det högsta antalet aktier,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter,

7. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelsesuppleanter, om sådana ska finnas,

8. antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer, om revisor ska finnas enligt 9 kap. 1 §,

9. hur bolagsstämma ska sammankallas, och

10. den tid som bolagets räkenskapsår ska omfatta.

När antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter anges enligt första stycket 6 och 7, ska arbetstagarrepresentanter som utses enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda inte räknas med.

I fråga om publika aktiebolag gäller även 11 §.

11 §

I fråga om publika aktiebolag,

vars firma inte innehåller ordet

vars företagsnamn inte innehåller

publikt,

skall i bolagsordningen

ordet publikt, ska i bolagsordning-

anges

beteckningen

(publ) efter

en anges beteckningen (publ) efter

firman .

företagsnamnet .

6 kap.

2 § 3

Ett aktiebrev ska ange

1. bolagets firma ,

organisations-

1. bolagets företagsnamn , organis-

nummer och bolagskategori,

ationsnummer och bolagskategori,

2. aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer,

2 Senaste lydelse 2010:834.

3 Senaste lydelse 2013:576.

110

s. 111 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen Kontrollera mot PDF

3. nummer på de aktier som avses med brevet,

Prop. 2017/18:267

4. aktiernas slag, om det enligt bolagsordningen kan finnas aktier av olika slag,

5. förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §, om aktierna omfattas av ett sådant förbehåll, och

6. vilken dag aktiebrevet lämnades ut.

I det fall som avses i 5 kap. 6 § tredje stycket ska aktiebrevet i stället för fondandelsägarna ange fondens förvaltare liksom fondens beteckning.

En uppgift som avses i första stycket 5 kan anges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen.

9 kap. 29 § 4

Revisionsberättelsens inledning

ska innehålla uppgift om

ska innehålla uppgifter om

1. bolagets firma och organi-

1. bolagets företagsnamn och

sationsnummer,

organisationsnummer,

2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3. vilket eller vilka normsystem för redovisning som bolaget har tillämpat, och

4. revisorns etableringsort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

38 § 5

I fråga om koncernrevisionsberättelsen gäller 28 § första stycket om tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen, 28 a § första stycket första meningen och andra stycket om gemensam revisionsberättelse samt 29 § första stycket 2 och 4 och andra stycket, 30 §, 31 § första och andra styckena, 31 a §, 32 § första stycket 1 och 35–36 §§ om revisionsberättelsens innehåll. Bestämmelserna i 31 § första och andra styckena gäller dock inte i fråga om en hållbarhetsrapport för koncernen. I den delen ska revisionsberättelsen i stället innehålla ett uttalande om

huruvida en rapport har upprättats eller inte.

Koncernrevisionsberättelsens in-

Koncernrevisionsberättelsens

in-

ledning ska innehålla uppgift om

ledning ska innehålla uppgifter om

moderbolagets firma och organis-

moderbolagets företagsnamn

och

ationsnummer samt om vilket eller

organisationsnummer

samt

vilka normsystem för koncern-

vilket eller vilka normsystem för

redovisning som moderbolaget har

koncernredovisning

som moder-

tillämpat.

bolaget har tillämpat.

På koncernredovisningen ska revisorn göra en hänvisning till koncern- revisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalansräkningen eller koncernresultaträkningen inte bör fastställas, ska också detta antecknas på koncernredovisningen. Om moderbolaget har fler än en revisor, gäller detta samtliga revisorer.

4 Senaste lydelse 2016:431.

5 Senaste lydelse 2016:955.

111

s. 112 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

23 kap.

7 §

I fusionsplanen skall det för

I fusionsplanen ska det för varje

varje bolag anges

bolag anges

1. firma , bolagskategori,

orga-

1. företagsnamn , bolagskategori,

nisationsnummer och den ort där

organisationsnummer och den ort

styrelsen skall ha sitt säte,

där styrelsen ska ha sitt säte,

2. hur många aktier i det över-

tagande bolaget som skall lämnas

tagande bolaget som ska lämnas

för ett angivet antal aktier i över-

låtande bolag och vilken kontant

ersättning som skall lämnas som

ersättning som ska lämnas som

fusionsvederlag,

3. den tidpunkt och de

övriga

3. den tidpunkt och de övriga

villkor som skall gälla för utläm-

villkor som ska gälla för utläm-

nandet av fusionsvederlaget,

4. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka

rättigheter

i det

över-

6. vilka

rättigheter

i det

över-

tagande bolaget som skall till-

tagande bolaget som ska till-

komma innehavare av aktier, teck-

ningsoptioner,

konvertibler

och

ningsoptioner,

konvertibler

och

andra värdepapper

med särskilda

andra värdepapper med särskilda

rättigheter i överlåtande bolag eller

vilka åtgärder som i övrigt skall

vilka åtgärder som i övrigt ska

vidtas till förmån för de nämnda

innehavarna, och

7. arvode

och

annan

särskild

7. arvode

och

annan

särskild

förmån som med anledning av

fusionen skall lämnas till en sty-

fusionen ska lämnas till en sty-

relseledamot

eller

verkställande

relseledamot

eller

verkställande

direktör i överlåtande eller över-

tagande bolag eller till en revisor

som utför granskning enligt 11 §.

28 §

Om ett moderbolag äger samt-

liga aktier i ett dotterbolag, kan

bolagens styrelser fatta beslut om

att dotterbolaget skall gå upp i

att dotterbolaget ska gå upp i

moderbolaget.

skall

därvid

moderbolaget.

ska

därvid

upprätta

fusionsplan.

Planen

upprätta

fusionsplan.

Planen

skall för vart och ett av bolagen

ska för vart och ett av bolagen

ange

1. firma ,

bolagskategori,

orga-

1. företagsnamn , bolagskategori,

nisationsnummer och den ort där

organisationsnummer

och

den ort

styrelsen skall ha sitt säte,

där styrelsen ska ha sitt säte,

2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,

3. vilka

rättigheter

moder-

3. vilka

rättigheter

moder-

112

bolaget som

skall

tillkomma

inne-

bolaget som

ska

tillkomma

inne-

s. 113 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen Kontrollera mot PDF

havare av teckningsoptioner, kon-

havare av teckningsoptioner, kon- Prop. 2017/18:267

vertibler

och

andra värdepapper

vertibler

och

andra värdepapper

med särskilda rättigheter i dotter-

bolaget eller vilka åtgärder som i

övrigt skall vidtas till förmån för

övrigt ska vidtas till förmån för de

de nämnda innehavarna,

nämnda innehavarna,

4. arvode

och

annan

särskild

4. arvode

och

annan

särskild

förmån som med anledning av

fusionen skall lämnas till en sty-

fusionen ska lämnas till en sty-

relseledamot eller en verkställande

direktör eller till en revisor som

utför granskning enligt 29 §.

I fusionsplanen skall det lämnas

I fusionsplanen ska det lämnas

en redogörelse för de omständig-

heter som kan vara av vikt vid be-

dömningen av fusionens lämplig-

het för bolagen.

38 § 6

Fusionsplanen

ska

innehålla

Fusionsplanen

ska

innehålla

uppgift om

uppgifter om

1. de

fusionerande

bolagens

1. de

fusionerande

bolagens

form, firma och säte,

form, företagsnamn och säte,

2. utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag och eventuell kontant betalning,

3. de villkor som ska gälla för tilldelning av aktier och förekommande värdepapper i det övertagande bolaget,

4. den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för syssel- sättningen,

5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor aktier och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

6. från vilken tidpunkt de fusionerande bolagens transaktioner bok- föringsmässigt ska anses ingå i det övertagande bolaget,

7. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som ska tillkomma inne- havare av särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,

8. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare eller till den som utför granskning enligt 11, 40 eller 41 §,

9. bolagsordning för det övertagande bolaget,

10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till det över- tagande bolaget och de överväganden som har gjorts vid värderingen, och

11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen.

6 Senaste lydelse 2008:12.

113

s. 114 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

förekommande

fall

ska fu-

I förekommande fall ska fu-

sionsplanen

också

innehålla

sionsplanen

också

innehålla

uppgift om hur arbetstagarna deltar

i den process genom vilken

formerna

för

arbetstagarnas

formerna

för

arbetstagarnas

medverkan

i det

övertagande

medverkan

i det

övertagande

bolaget beslutas.

Vid kombination ska fusions-

planen också innehålla uppgift om

planen också

innehålla uppgifter

det

övertagande bolagets form,

om det övertagande bolagets form,

firma och säte.

företagsnamn och säte.

42 § 7

Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 14 § att ge in

fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av det

svenska bolag som deltar i fusionen. Om flera svenska bolag deltar ska

skyldigheten fullgöras av det svenska bolag som är övertagande bolag

eller, om det övertagande bolaget inte är ett svenskt bolag, av det äldsta av

de överlåtande svenska bolagen.

Om fusionsplanen eller de handlingar som är fogade till planen är

avfattade på annat språk än svenska, ska sökanden ge in en översättning

till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är

auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får

medge att någon översättning inte ges in.

I anmälan för registrering ska

lämnas uppgift om

det lämnas uppgifter om

1. form, firma och säte för vart

1. form, företagsnamn och

säte

och ett av de fusionerande bolagen,

för vart och ett av de fusionerande

bolagen,

2. de register där bolagen är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,

3. hur borgenärer och, i förekommande fall, minoritetsaktieägare ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om detta förfarande kostnadsfritt kan erhållas, och

4. bolagens adresser.

När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.

24 kap.

8 §

I delningsplanen skall det för varje bolag anges

1. firma , bolagskategori, orga- nisationsnummer och den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

2. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som skall

I delningsplanen ska det för varje bolag anges

1. företagsnamn , bolagskategori, organisationsnummer och den ort där styrelsen ska ha sitt säte,

2. en noggrann beskrivning av de tillgångar och skulder som ska

7 Senaste lydelse 2008:12.

114

s. 115 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen Kontrollera mot PDF

Ett beslut enligt 1 § ska anmälas för registrering i aktiebolags- registret.

överföras till vart och ett av de

övertagande

bolagen

eller, vid

övertagande

bolagen

eller, vid

delning

enligt

1 §

andra stycket 2,

delning

enligt

1 §

andra stycket 2,

behållas av det överlåtande bolaget

med uppgift om tillgångarnas och

skuldernas verkliga värde,

3. hur

många

aktier

överta-

3. hur

många

aktier

överta-

gande bolag som skall lämnas för

gande bolag som ska lämnas för ett

ett angivet antal aktier i det över-

angivet antal aktier i det över-

låtande bolaget och vilken kontant

ersättning som skall lämnas som

ersättning som ska lämnas som

delningsvederlag,

4. den

tidpunkt

och

övriga

4. den

tidpunkt

och

övriga

villkor som skall gälla för utläm-

villkor som ska gälla för utläm-

nandet av delningsvederlaget,

5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som delningsvederlag medför rätt till utdelning i övertagande bolag,

6. den planerade tidpunkten för

upplösningen

det överlåtande

upplösningen

det överlåtande

bolaget, om detta skall upplösas,

bolaget, om detta ska upplösas,

7. vilka rättigheter i övertagande

bolag som skall tillkomma inne-

bolag som ska tillkomma inne-

havare av aktier, teckningsoption-

er, konvertibler och andra värde-

papper med särskilda rättigheter i

det överlåtande bolaget eller vilka

åtgärder som i övrigt skall vidtas

åtgärder som i övrigt ska vidtas till

till förmån för de nämnda inne-

förmån för de nämnda inne-

havarna,

8. arvode

och

annan

särskild

8. arvode

och

annan

särskild

förmån som med anledning av

delningen skall lämnas till en sty-

delningen ska lämnas till en sty-

relseledamot eller en verkställande

direktör i överlåtande eller över-

tagande bolag eller till en revisor

som utför granskning enligt 13 §,

9. om någon på något annat sätt

skall få särskilda rättigheter eller

ska få särskilda rättigheter eller

förmåner av

övertagande bolag

förmåner av

övertagande bolag

som bildas i samband med del-

ningen, och

10. kostnaderna

för

delningen

10. kostnaderna

för

delningen

och hur dessa skall fördelas på del-

och hur dessa ska fördelas på del-

tagande bolag.

26 kap. 3 §

Ett beslut enligt 1 § skall an- mälas för registrering i aktiebo- lagsregistret.

Prop. 2017/18:267

115

s. 116 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Beslutet får registreras endast om

1. bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst det belopp som anges i 1 kap. 14 §,

2. ett yttrande visas upp, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag, av vilket det framgår att det finns täckning för det registrerade aktiekapitalet, och

3. bolagets firma inte strider mot

3. bolagets företagsnamn

inte

föreskrifterna i 28 kap. 1 och 7 §§

strider mot föreskrifterna i 28 kap.

om ett publikt aktiebolags firma .

1 och 7 §§ om ett publikt

aktie-

bolags företagsnamn .

7 §

Ett beslut enligt 6 § skall an- mälas för registrering i aktiebo- lagsregistret.

Beslutet får registreras endast om bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett privat aktiebolags firma .

Ett beslut enligt 6 § ska anmälas för registrering i aktiebolags- registret.

Beslutet får registreras endast om bolagets företagsnamn inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett privat aktiebolags företagsnamn .

27 kap.

Avregistrering av firma

Avregistrering av ett företagsnamn

7 §

I firmalagen

(1974:156)

finns

I lagen (2018:000) om företags-

bestämmelser om avregistrering av

namn finns bestämmelser om av-

firma ur aktiebolagsregistret sedan

registrering av ett företagsnamn ur

en dom om hävande av firma-

aktiebolagsregistret sedan en dom

registrering har vunnit laga kraft.

om hävning av registreringen av

företagsnamnet har fått laga kraft.

28 kap. Aktiebolags firma

28 kap. Aktiebolagets

företagsnamn

Firma

Företagsnamn

1 §

Ett

aktiebolags

firma

skall

Ett

aktiebolags

företagsnamn

innehålla

ordet

aktiebolag

eller

ska innehålla ordet aktiebolag eller

förkortningen AB.

Firman skall tydligt skilja sig

Företagsnamnet

ska

tydligt

från annan firma som tidigare har

skilja sig från andra företagsnamn

registrerats

i aktiebolagsregistret

som tidigare har registrerats i

eller filialregistret och ännu är

aktiebolagsregistret

eller

filialre-

bestående.

gistret och ännu är bestående.

bolagets

firma skall re-

bolagets företagsnamn ska

116

gistreras

på

två

eller

flera

språk,

registreras på två eller flera språk,

s. 117 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen Kontrollera mot PDF

För registrering av ett aktiebolags företagsnamn gäller, utöver vad som framgår av 1–3 §§, vad som före- skrivs i lagen (2018:000) om före- tagsnamn. I den lagen finns också bestämmelser om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävning av en registrering av ett företagsnamn .

Uppgifter om företagsnamn m.m. i brev, fakturor och orderblanketter samt på webbplatser

Bolagets styrelse kan anta ett särskilt företagsnamn . Bestämmel- serna i 1 § om företagsnamn gäller även ett särskilt företagsnamn. Orden aktiebolag, privat eller publikt eller förkortningen AB får dock inte tas in i ett särskilt företagsnamn.

Övriga bestämmelser om företagsnamn

skall varje

lydelse anges i bolags- ska varje lydelse anges i bolags-

ordningen.

2 §

Prop. 2017/18:267

Ett privat aktiebolags firma får inte innehålla ordet publikt.

I fråga om publika aktiebolags firma finns bestämmelser i 7 §.

Ett privat aktiebolags företags- namn får inte innehålla ordet publikt.

I fråga om publika aktiebolags företagsnamn finns bestämmelser i 7 §.

Bifirma

Särskilt företagsnamn

3 §

Bolagets styrelse kan anta bi- firma . Bestämmelserna i 1 § om firma gäller även bifirma. Orden aktiebolag, privat eller publikt eller förkortningen AB får dock inte tas in i en bifirma.

Övriga bestämmelser om firma

4 §

För registrering av aktiebolags firma gäller, utöver vad som fram- går av 1–3 §§, vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156). I den lagen finns också bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hävande av firma- registrering .

Uppgifter om firma m.m. i brev, fakturor och orderblanketter samt på webbplatser

5 § 8

Ett aktiebolags brev, fakturor, Ett aktiebolags brev, fakturor, orderblanketter och webbplatser orderblanketter och webbplatser

8 Senaste lydelse 2006:486.

117

s. 118 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 skall ange bolagets firma , den ort

ska ange bolagets företagsnamn ,

där styrelsen har sitt säte samt

den ort där styrelsen har sitt säte

bolagets

organisationsnummer

samt

bolagets

organisations-

enligt

lagen

(1974:174) om

nummer

enligt lagen

(1974:174)

identitetsbeteckning för

juridiska

identitetsbeteckning

för

personer m.fl. Om bolaget har gått

juridiska

personer

m.fl.

i likvidation, skall också detta anges.

bolaget har gått i likvidation, ska

också detta anges.

Om det finns särskilda skäl, får

Bolagsverket tillåta att ett aktie-

bolag inte lämnar uppgift om

bolagets firma på sina webbplatser.

bolagets

företagsnamn

på

sina

I så

fall

skall

uppgift

i stället

webbplatser. I så fall ska uppgifter

lämnas om att bolaget är ett aktie-

i stället lämnas om att bolaget är ett

bolag och om bolagskategori. Ett

aktiebolag och om bolagskategori.

sådant tillstånd skall begränsas till

Ett sådant tillstånd ska begränsas

viss tid och får förenas med villkor.

till viss tid och får förenas med

villkor.

6 §

Skriftliga handlingar som ut-

färdas för ett aktiebolag skall

färdas för ett aktiebolag ska under-

undertecknas med bolagets firma ,

tecknas med bolagets företags-

om firman inte framgår på något

namn , om företagsnamnet inte

annat sätt.

framgår på något annat sätt.

Om styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget har utfärdat en handling utan firmateckning, är de som har undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelser enligt handlingen som för egen skuld. Detta gäller dock inte, om det av handlingens innehåll framgår att den har utfärdats på bolagets vägnar. Det gäller inte heller, om

1. det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för bolaget, och

2. mottagaren av handlingen får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen så snart som möjligt efter det att han eller hon har begärt det eller gjort personlig ansvarighet gällande mot undertecknarna av handlingen.

7 §

Ett publikt aktiebolags firma

Ett publikt aktiebolags före-

skall följas av beteckningen (publ),

tagsnamn ska följas av beteck-

om det inte av bolagets firma

ningen (publ), om det inte av

framgår att bolaget är publikt.

bolagets företagsnamn framgår att

Firman får inte innehålla ordet

bolaget är publikt. Företagsnamnet

privat.

får inte innehålla ordet privat.

118

s. 119 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen Kontrollera mot PDF

Företagsnamnet för ett aktie- bolag med särskild vinstutdel- ningsbegränsning ska följas av beteckningen (svb), om det inte av bolagets företagsnamn framgår att det är ett sådant aktiebolag.

31 kap.

Prop. 2017/18:267

2 § 9

Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän förvaltnings-

domstol:

1. beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,

2. beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,

3. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,

4. beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,

5. beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering i andra fall än det som anges i andra stycket,

6. beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,

7. beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,

8. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §.

Ett beslut av Bolagsverket att

Ett

beslut av Bolagsverket att

vägra registrering av en firma enligt

vägra

registrering av ett företags-

27 kap. 2 § överklagas till Patent-

namn enligt 27 kap. 2 § överklagas

och marknadsdomstolen.

till Patent- och marknadsdom-

stolen.

Ett överklagande ska ges in till Bolagsverket inom två månader från

dagen för beslutet.

32 kap.

Bolagets firma

Bolagets företagsnamn

17 § 10

Firman för ett aktiebolag med

särskild vinstutdelningsbegräns- ning skall följas av beteckningen (svb), om det inte av bolagets firma framgår att det är ett sådant aktiebolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

9 Senaste lydelse 2016:219.

10 Senaste lydelse 2005:812.

119

s. 120 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.32

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595)

om europakooperativ

Härigenom föreskrivs att 3 och 40 §§ och rubriken närmast före 3 § lagen (2006:595) om europakooperativ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Firma

Företagsnamn

3 §

Ett europakooperativs firma skall

Ett

europakooperativs företags-

innehålla

beteckningen

SCE.

namn

ska innehålla beteckningen

Firman skall tydligt skilja sig från

SCE. Företagsnamnet ska tydligt

andra ännu bestående firmor som är

skilja sig från andra ännu bestå-

införda i det register som avses i

ende företagsnamn som är införda

10 §.

i det register som avses i 10 §.

40 § 1

Bolagsverkets beslut att skriva av

en anmälan om registrering eller att

en anmälan om registrering eller

vägra registrering får överklagas till

att vägra registrering får över-

allmän förvaltningsdomstol.

Det-

klagas till allmän förvaltnings-

samma gäller verkets beslut i ett

domstol. Detsamma gäller verkets

tillståndsärende enligt 16 §, verkets

beslut i ett tillståndsärende enligt

beslut om att vägra utfärda ett

16 §, verkets beslut om att vägra

intyg enligt 8 eller 20 § samt verkets

utfärda ett intyg enligt 8 eller 20 §

beslut enligt 36 eller 39 §. Ett beslut

samt verkets beslut enligt 36 eller

av Bolagsverket att vägra registr-

39 §. Ett beslut av Bolagsverket att

ering av en firma överklagas dock

vägra registrering av ett företags-

till

Patent-

och

marknads-

namn överklagas dock till Patent-

domstolen. Ett överklagande ska ha

och marknadsdomstolen. Ett över-

kommit in inom två månader från

klagande ska ha kommit in inom

dagen för beslutet.

två månader från dagen för

beslutet.

Finansinspektionens beslut i ett ärende enligt 6 eller 13 § och Skatteverkets beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 16 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelsen 2016:222.

120

s. 121 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

2.33

Förslag till lag om ändring i

Prop. 2017/18:267

marknadsföringslagen (2008:486)

Härigenom föreskrivs att 18 § marknadsföringslagen (2008:486) ska ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 §

En näringsidkare får i sin reklam direkt eller indirekt peka ut en annan näringsidkare eller dennes produkter bara om jämförelsen

1. inte är vilseledande,

2. avser produkter som svarar mot samma behov eller är avsedda för samma ändamål,

3. på ett objektivt sätt avser väsentliga, relevanta, kontrollerbara och utmärkande egenskaper hos produkterna,

4. inte medför förväxling mellan

näringsidkaren

och

annan

näringsidkaren

och

annan

näringsidkare

eller

mellan deras

näringsidkare

eller

mellan deras

produkter,

varumärken,

firmor

produkter,

varumärken, företags-

eller andra kännetecken,

namn eller andra kännetecken,

5. inte

misskrediterar

eller är

5. inte

misskrediterar

eller är

nedsättande för en annan närings-

idkares verksamhet,

förhållanden,

idkares verksamhet,

förhållanden,

produkter, varumärken, firma eller

produkter,

varumärken,

företags-

andra kännetecken,

namn eller andra kännetecken,

6. i fråga om varor med ursprungsbeteckning alltid avser varor med samma beteckning,

7. inte drar otillbörlig fördel av

en annan näringsidkares renommé

som är förknippat med närings-

idkarens

varumärke,

firma eller

idkarens

varumärke,

företagsnamn

andra kännetecken

eller

varans

eller andra kännetecken eller varans

ursprungsbeteckning, och

8. inte

framställer

produkt

8. inte

framställer

en produkt

som en imitation eller kopia av en

produkt som har ett skyddat varu-

märke eller firma .

märke eller företagsnamn .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

121

s. 122 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:990) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.34

Förslag till lag om ändring i lagen (2008:990)

om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (2008:990) om företags-

hypotek ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

10 §

En ansökan om företagsinteckning ska innehålla uppgift om det belopp på vilket inteckningen ska lyda.

Inteckningens belopp ska anges i svenska kronor eller i sådan utländsk valuta för vilken det löpande finns tillgång till en tillförlitlig kurs för

växling mellan den aktuella valutan och svenska kronor.

Sökanden

ska

lämna

styrkt

Sökanden

ska lämna

styrkt

uppgift om namn eller firma och

uppgift om namn eller företags-

person- eller organisationsnummer.

namn och person- eller organi-

Om uppgifterna

redan

finns

sationsnummer. Om uppgifterna

registrerade

hos

inskrivnings-

redan finns

registrerade

hos

myndigheten

behöver sökanden

inskrivningsmyndigheten behöver

inte styrka dessa.

sökanden inte styrka dessa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

122

s. 123 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:990) Kontrollera mot PDF

2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:566) Prop. 2017/18:267 om vidareutnyttjande av handlingar från den

offentliga förvaltningen

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 § 1

Lagen påverkar inte utövandet av

Lagen

påverkar inte utövandet

sådan ensamrätt som följer av

av sådan ensamrätt som följer av

patentlagen (1967:837), mönster-

skyddslagen

(1970:485),

firma-

skyddslagen

(1970:485), lagen

lagen

(1974:156) ,

lagen

(1992:1685) om skydd för krets-

mönster

för

halvledarprodukter,

mönster

för

halvledarprodukter,

växtförädlarrättslagen (1997:306) ,

växtförädlarrättslagen (1997:306)

varumärkeslagen (2010:1877) eller

eller

varumärkeslagen

lagen (2018:000) om företags-

(2010:1877).

namn .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2015:289.

123

s. 124 Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.36

Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen

(2010:696)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § radio- och tv-lagen (2010:696) ska ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

2 § 1

Den som bedriver en sändningsverksamhet som det inte behövs tillstånd för enligt denna lag eller som tillhandahåller beställ-tv, ska anmäla sig för registrering hos Myndigheten för press, radio och tv. Detsamma gäller den som för någon annans räkning bedriver sänd- ningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellit-

entreprenör).

I anmälan ska följande anges:

1. namn, firma eller motsvar-

1. namn, företagsnamn eller

ande,

motsvarande,

2. ställföreträdare för juridisk person,

3. postadress, telefonnummer, e-postadress och webbplats, och

4. uppgift om den verksamhet som bedrivs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2015:808.

124

s. 125 Förslag till lag om ändring i alkohollagen Kontrollera mot PDF

2.37

Förslag till lag om ändring i alkohollagen

Prop. 2017/18:267

(2010:1622)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 2 § alkohollagen (2010:1622) ska ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap. 2 §

Registret får innehålla uppgifter om dem som har tillstånd eller

bedriver verksamhet enligt denna lag.

I registret får behandlas uppgifter om

1. namn eller firma , person-,

1. namn

eller företagsnamn ,

samordnings-, registrerings- eller

person-, samordnings-, registrer-

organisationsnummer, adress och

ings- eller

organisationsnummer,

telefonnummer, och

adress och telefonnummer, och

2. den verksamhet som tillståndet avser och om villkor som har meddelats för denna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

125

s. 126 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.38

Förslag till lag om ändring i

försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 50 §, 12 kap. 11 och 88 §§, 13 kap. 39 § och rubrikerna närmast före 11 kap. 50 §, 12 kap. 88 § och 13 kap.

39 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

Försäkringsaktiebolags firma

Försäkringsaktiebolagets

företagsnamn

50 §

Ett försäkringsaktiebolags firma

Ett försäkringsaktiebolags

före-

ska innehålla ordet försäkring.

tagsnamn ska innehålla

ordet

försäkring.

Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,

Föreslagen lydelse

rskr. 2017/18:306

12 kap.

11 §

Ett ömsesidigt försäkringsbolags bolagsordning ska innehålla uppgifter

1. bolagets firma ,

1. bolagets företagsnamn ,

2. den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det ska anges särskilt om rörelsen ska avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring,

4. om försäkringsrörelse ska drivas utanför EES,

5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter som får utses av bolags- stämman och tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,

6. den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte bara försäkringstagarna är delägare,

7. garantikapitalet,

8. regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas och hur beslut ska fattas på stämman, varvid det ska anges särskilt i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt,

9. för vilka försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp och i vilken ordning uttaxering kan ske hos delägarna i skadeförsäkrings- företag och hur uttaxeringen ska genomföras,

10. i vilken ordning garanterna ska betala in det tecknade garanti- kapitalet,

11. om och i vilken ordning vinst ska delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet ska återbetalas,

12. hur en bolagsstämma ska sammankallas,

13. de ärenden som ska förekomma på en ordinarie bolagsstämma,

126

s. 127 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

Ett ömsesidigt försäkringsbolags företagsnamn ska innehålla orden ömsesidig och försäkring. Om verksamheten avser att meddela försäkring av egendom bara inom ett begränsat geografiskt område, ska företagsnamnet ange området för bolagets verksamhet men ordet ömsesidig får utelämnas.

Bolagets styrelse får anta ett särskilt företagsnamn . Ett särskilt företagsnamn får inte innehålla ordet ömsesidig.

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från företagsnamn som är in- förda i det register som avses i 14 kap. 1 §. I övrigt finns be- stämmelser om registreringen i lagen (2018:000) om företags- namn .

14. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst Prop. 2017/18:267 eller, i ett livförsäkringsbolag, på annat sätt täcka bolagets förlust,

15. antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat,

16. hur tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid bolagets upp- lösning, och

17. det som ska gälla för sådana förlagsinsatser som avses i 11 kap. lagen (2018:000) om ekonomiska föreningar, om sådana ska förekomma.

Om försäkringsbolaget ska ha euro som redovisningsvaluta, ska det anges i bolagsordningen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Firma

Företagsnamn

88 §

Ett ömsesidigt försäkringsbolags firma ska innehålla orden ömse- sidig och försäkring. Om verksam- heten avser att meddela försäkring av egendom bara inom ett begränsat geografiskt område, ska firman ange området för bolagets verk- samhet men ordet ömsesidig får utelämnas.

Bolagets styrelse får anta bi- firma . Bifirma får inte innehålla ordet ömsesidig.

Firman ska tydligt skilja sig från firmor som är införda i det register som avses i 14 kap. 1 §. I övrigt finns bestämmelser om registrer- ingen i firmalagen (1974:156).

13 kap.

Firma

Företagsnamn

Lydelse enligt bet. 2017/18:CU25,

Föreslagen lydelse

rskr. 2017/18:306

39 §

I stället för

bestämmelserna i

I stället

för bestämmelserna i

20 kap.

1 §

första

stycket

första

20 kap. 1 § första

stycket

första

meningen

och

2 §

lagen

meningen

och

2 §

lagen

(2018:000) om ekonomiska före-

ningar

förenings

firma

ningar om en förenings företags-

127

s. 128 Förslag till lag om ändring i Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 gäller för försäkringsföreningar att dess firma ska innehålla ordet försäkringsförening och att ordet försäkringsförening eller en för- kortning av det uttrycket inte får finnas med i en bifirma .

Endast försäkringsföreningar får i sin firma använda uttrycket försäkringsförening.

namn gäller för försäkrings- föreningar att dess företagsnamn ska innehålla ordet försäkrings- förening och att ordet försäkrings- förening eller en förkortning av det uttrycket inte får finnas med i ett särskilt företagsnamn .

Endast försäkringsföreningar får

i sitt företagsnamn använda ut- trycket försäkringsförening.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

128

s. 129 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:602) Kontrollera mot PDF

2.39

Förslag till lag om ändring i lagen (2015:602)

Prop. 2017/18:267

om överlämnande av allmänna handlingar för

förvaring

Härigenom föreskrivs att 6 § och rubriken närmast före 6 § lagen

(2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring ska

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anmälan av firmaändring

Anmälan av ändring av ett

företagsnamn

6 §

Om ett enskilt organ som

förvarar

allmänna handlingar från

förvarar allmänna handlingar från

en statlig myndighet ändrar sin

en statlig myndighet ändrar sitt

firma , ska organet genast anmäla

företagsnamn , ska organet genast

ändringen till den statliga arkiv-

anmäla ändringen till den statliga

myndigheten.

arkivmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

129

s. 130 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:188) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 2.40

Förslag till lag om ändring i lagen (2016:188)

om patent- och marknadsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 § 1

Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i

1. lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patent- lagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m. och växtförädlarrättslagen (1997:306),

2. lagen (1960:729) om 2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk, mönsterskydds-

konstnärliga

verk,

mönster-

lagen

(1970:485),

firmalagen

skyddslagen

(1970:485),

lagen

(1974:156), lagen (1992:1685) om

(1992:1685)

skydd

för

skydd

för

kretsmönster

för

kretsmönster

för

halvledar-

halvledarprodukter,

varumärkes-

produkter,

varumärkeslagen

lagen

(2010:1877)

och

lagen

(2010:1877) , lagen (2017:322) om

(2017:322) om medling i vissa

medling i vissa upphovsrättstvister,

upphovsrättstvister,

lagen (2018:000) om företagsnamn

och lagen (2018:000) om skydd för

beteckningar på jordbruksproduk-

ter och livsmedel ,

3. konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen

(2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen

(2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen

(2010:510) om lufttransporter, lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet

i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om näringsförbud, lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, konkurrensskade- lagen (2016:964) och lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, och

4. annan lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2017:324.

130

s. 131 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) Kontrollera mot PDF

2.41

Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672)

Prop. 2017/18:267

om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 3 kap. 1 §, 8 kap. 33 och 41 §§, 11 kap. 12 §, 16 kap. 6, 32 och 38 §§, 20 kap. 1–4 §§, 23 kap. 1 och 2 §§, rubriken till 20 kap. och rubrikerna närmast före 20 kap. 1–3 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2018:672

Föreslagen lydelse

1 kap. 1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om ekonomiska föreningar. Bestämmelserna avser

– bildande av en ekonomisk förening (2 kap.),

– föreningens stadgar (3 kap.),

– medlemmar i föreningen (4 kap.),

– medlemsförteckning (5 kap.),

– föreningsstämma (6 kap.),

– föreningens ledning (7 kap.),

– revision (8 kap.),

– särskild granskning (9 kap.),

– medlemsinsatser (10 kap.),

– förlagsinsatser (11 kap.),

– värdeöverföring från föreningen (12 kap.),

– vinstutdelning (13 kap.),

– gottgörelse (14 kap.),

– minskning av reservfonden (15 kap.),

– fusion (16 kap.),

– likvidation (17 kap.),

– upplösning utan föregående likvidation (18 kap.),

– registrering (19 kap.),

– firma (20 kap.),

– företagsnamn (20 kap.),

– skadestånd (21 kap.),

– straff och vite (22 kap.),

– överklagande (23 kap.).

3 kap.

1 §

Föreningens stadgar ska innehålla uppgifter om

1. föreningens firma ,

1. föreningens företagsnamn ,

2. den ort i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,

3. den verksamhet som föreningen ska bedriva,

4. vilken obligatorisk insats som varje medlem ska delta med, hur in- satsen ska fullgöras och i vilken utsträckning som en medlem får delta i föreningen med en överinsats,

5. antalet, eller lägsta och högsta antalet, styrelseledamöter, revisorer och eventuella suppleanter och tiden för deras uppdrag,

6. hur en föreningsstämma ska sammankallas,

7. de ärenden som ska förekomma på en ordinarie föreningsstämma,

131

s. 132 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 8. den tid som föreningens räkenskapsår ska omfatta,

9. grunderna för hur föreningens vinst ska fördelas, och

10. hur föreningens återstående tillgångar ska fördelas när föreningen upplöses.

8 kap.

33 §

Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgifter om

1. föreningens

firma

och

1. föreningens företagsnamn och

organisationsnummer,

2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser, och

3. revisorns etableringsort eller hemort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla en uppgift om vilken dag som revisionen avslutades.

41 §

I fråga om koncernrevisionsberättelsen tillämpas 32 § första stycket om tidpunkten för lämnande av revisionsberättelsen och 33 § första stycket 2 och 3 och andra stycket, 34 §, 35 § första stycket 1 och 38 och 39 §§ om revisionsberättelsens innehåll. Bestämmelserna i 34 § första stycket tillämpas dock inte i fråga om en hållbarhetsrapport för koncernen. I den delen ska revisionsberättelsen i stället innehålla ett uttalande om huru- vida en rapport har upprättats eller inte.

Koncernrevisionsberättelsens in-

ledning ska innehålla uppgifter om

moderföreningens

firma

och

moderföreningens företagsnamn

organisationsnummer.

och organisationsnummer.

Revisorn ska på koncernredovisningen göra en hänvisning till koncern-

revisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalansräkningen eller

koncernresultaträkningen inte bör fastställas, ska revisorn anteckna även

det på koncernredovisningen.

11 kap.

12 §

För varje förlagsinsats ska föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis.

Beviset ska ställas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller

order och innehålla uppgifter om

1. föreningens firma ,

1. föreningens företagsnamn ,

2. nummer eller annan beteckning för beviset,

3. insatsens storlek,

4. den rätt till utdelning som insatsen medför,

5. sättet för inlösen och utbetalning av utdelning,

6. stadgebestämmelser som avses i 2 § andra stycket första meningen,

och

7. den ogiltighet som följer av 2 § andra stycket andra meningen.

Förlagsandelsbeviset ska undertecknas av föreningen. Styrelseleda-

möters eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning

eller på liknande sätt. Bestämmelsen i 1 kap. 15 § ska inte tillämpas.

Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och konto-

föring av finansiella instrument framgår att förlagsandelsbevis inte får

132

utfärdas för förlagsandelar som har registrerats enligt den lagen.

s. 133 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) Kontrollera mot PDF

16 kap. 6 §

I fusionsplanen ska det för varje förening anges

1. firma ,

organisationsnummer

1. företagsnamn ,

organisations-

och den ort där styrelsen ska ha sitt

nummer och den ort där styrelsen

säte,

ska ha sitt säte,

2. den planerade tidpunkten för föreningens upplösning, när det gäller en överlåtande förening,

3. de särskilda förmåner som medlemmar i någon av föreningarna i förekommande fall ska ha, och

4. vilka rättigheter i den övertagande föreningen som innehavare av värdepapper med särskilda rättigheter i en överlåtande förening ska ha eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna.

I fusionsplanen ska det även lämnas en redogörelse för de omständig- heter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna. Om medlemmar i någon av föreningarna ska ha särskilda förmåner i samband med fusionen, ska det framgå av redogörelsen hur förmånerna har bestämts.

32 §

En fusionsplan enligt 31 § ska innehålla uppgifter om

1. de fusionerande föreningarnas

form, firma och säte,

form, företagsnamn och säte,

2. utbytesförhållandena mellan andelar och förekommande värde- papper i överlåtande respektive övertagande förening och eventuell kontant betalning,

3. de villkor som ska gälla för tilldelning av andelar och förekommande värdepapper i den övertagande föreningen,

4. den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för syssel- sättningen,

5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor som andelar och före- kommande värdepapper medför rätt till utdelning i den övertagande föreningen,

6. från vilken tidpunkt som de fusionerande föreningarnas transak- tioner bokföringsmässigt ska anses ingå i den övertagande föreningen,

7. vilka rättigheter i den övertagande föreningen som innehavare av särskilda rättigheter i den överlåtande föreningen ska ha eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för innehavarna,

8. arvode och andra särskilda förmåner som med anledning av fusionen ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller mot- svarande befattningshavare eller till den som utför granskning enligt 34 § eller 35 § första stycket 2,

9. stadgarna för den övertagande föreningen,

10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till den över- tagande föreningen och de överväganden som har gjorts vid värderingen, och

11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för att fastställa villkoren för fusionen.

Prop. 2017/18:267

133

s. 134 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) Kontrollera mot PDF

En ekonomisk förenings före- tagsnamn ska innehålla orden ekonomisk och förening eller förkortningen ek. för. I företags- namnet får inte ordet bolag eller något annat som betecknar ett bolagsförhållande finnas med på ett sätt som kan leda till missförståndet att det är ett bolag som innehar företagsnamnet . Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från andra företagsnamn som är införda i föreningsregistret och ännu är bestående.

Om föreningens företagsnamn ska registreras på två eller flera språk, ska varje lydelse anges i stadgarna.

Prop. 2017/18:267

I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla en uppgift om

hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbets-

tagarnas medverkan i den övertagande föreningen beslutas.

Vid kombination ska fusions-

planen också innehålla uppgifter

om den övertagande föreningens

form, firma och säte.

form, företagsnamn och säte.

38 §

I anmälan om registrering enligt 37 § ska det lämnas uppgifter om

1. form, firma och säte för var

1. form, företagsnamn och säte

och en av de fusionerande

för var och en av de fusionerande

föreningarna,

2. de register där föreningarna är registrerade och de nummer som an-

vänds för identifiering i registren,

3. hur borgenärer och i förekommande fall medlemmar ska gå till väga

för att utöva sina rättigheter samt de adresser där det kostnadsfritt finns

tillgång till fullständig information om detta förfarande, och

4. föreningarnas adresser.

När registreringen kungörs enligt 19 kap. 5 §, ska kungörelsen inne-

hålla de uppgifter som avses i första stycket 1–3.

20 kap. Firma

20 kap. Företagsnamn

Firma

Företagsnamn

1 §

En ekonomisk förenings firma ska innehålla orden ekonomisk och förening eller förkortningen ek. för. I firman får inte ordet bolag eller något annat som betecknar ett bolagsförhållande finnas med på ett sätt som kan leda till miss- förståndet att det är ett bolag som innehar firman . Firman ska tydligt skilja sig från andra firmor som är införda i föreningsregistret och ännu är bestående.

Om föreningens firma ska registreras på två eller flera språk, ska varje lydelse anges i stadgarna.

134

s. 135 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) Kontrollera mot PDF

Bifirma

2 §

Föreningens styrelse kan anta en eller flera bifirmor . Bestämmelser- na i 1 § om firma gäller även bifirma . Uttrycket ekonomisk för- ening eller en förkortning av detta uttryck får dock inte finnas med i en bifirma .

Särskilt företagsnamn

Prop. 2017/18:267

Föreningens styrelse kan anta ett eller flera särskilda företagsnamn . Bestämmelserna i 1 § om företags- namn gäller även särskilt företags- namn . Uttrycket ekonomisk för- ening eller en förkortning av detta uttryck får dock inte finnas med i ett särskilt företagsnamn .

Andra bestämmelser om firma Andra bestämmelser om

företagsnamn

3 §

Bestämmelser om registrering av en ekonomisk förenings firma

finns även i firmalagen (1974:156). I den lagen finns också bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering .

Bestämmelser om registrering av en ekonomisk förenings företags- namn finns även i lagen (2018:000) om företagsnamn . I den lagen finns också bestämmel- ser om förbud mot användning av företagsnamn och om hävning av registreringen av företagsnamnet .

4 §

Skriftliga handlingar som ut-

färdas för en ekonomisk förening

ska undertecknas med föreningens

firma , om firman inte framgår på

företagsnamn , om företagsnamnet

något annat sätt.

inte framgår på något annat sätt.

Om styrelsen eller någon annan ställföreträdare för föreningen har utfärdat en handling utan firmateckning, är de som har undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för skyldigheter enligt handlingen.

Andra stycket gäller inte, om

1. det av handlingens innehåll framgår att den har utfärdats för föreningens räkning, eller

2. det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för föreningen och mottagaren av handlingen får ett behörigt undertecknat godkännande av handlingen så snart som möjligt efter det att han eller hon har begärt det eller gjort personligt ansvar gällande mot undertecknarna av handlingen.

23 kap. 1 §

Bolagsverkets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om verket har

1. prövat en ansökan enligt 6 kap. 16 § om att kalla till förenings- stämma,

2. prövat en ansökan enligt 7 kap. 16 § om att utse en ersättare för en

styrelseledamot,

135

s. 136 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 3. prövat en ansökan enligt 8 kap. 9, 10, 29, 30 eller 31 § om att utse eller entlediga en revisor,

4. beslutat enligt 8 kap. 17 § första stycket att en förening ska ha en revisor som är auktoriserad eller godkänd revisor eller utsett en viss revisor enligt 8 kap. 17 § andra stycket,

5. prövat en ansökan enligt 9 kap. 2 eller 3 § om att utse en särskild granskare,

6. prövat ett tillståndsärende enligt 7 kap. 8, 30 eller 38 §, 8 kap. 11, 14 eller 22 §, 15 kap. 1 § 2 eller 16 kap. 18 §,

7. förklarat enligt 16 kap. 26 § att en fusion har fallit,

8. vägrat att utfärda ett intyg enligt 16 kap. 42 §,

9. tagit bort en förening ur föreningsregistret enligt 18 kap. 8 §,

10. skrivit av en anmälan om

registrering enligt 19 kap. 3 § eller

vägrat registrering av något annat

än en firma ,

än ett företagsnamn ,

11. avregistrerat någon enligt 19 kap. 9 §, eller

12. förelagt eller dömt ut vite enligt 22 kap. 3 §.

Ett överklagande ska ha kommit in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.

2 §

Om Bolagsverket har vägrat registrering av en firma får beslutet överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Ett över- klagande ska ha kommit in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.

Om Bolagsverket har vägrat registrering av ett företagsnamn får beslutet överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Ett över- klagande ska ha kommit in till Bolagsverket inom två månader från dagen för beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

136

s. 137 Ärendet och dess beredning Kontrollera mot PDF

Ärendet och dess beredning

Prop. 2017/18:267

Den 16 december 2015 antog Europaparlamentet och rådet ett nytt varumärkesdirektiv 1 . Direktivet finns i svensk och engelsk lydelse i bilagorna 1–3 . EU:s medlemsstater ska ha genomfört direktivet senast den 14 januari 2019.

Regeringen gav i maj 2015 en särskild utredare i uppdrag att ta fram ett förslag till hur direktivet ska genomföras i Sverige. Utredaren skulle också analysera hur de ändringar i varumärkeslagen som föranleds av direktivet förhåller sig till firmarätten. I mån av tid skulle uppdraget dessutom omfatta en redaktionell översyn av firmalagstiftningen, liksom en analys av om regleringen av skyddet för beteckningar på jordbruks- produkter och livsmedel i varumärkeslagen behöver ändras med hänsyn till vissa internationella handelsavtal. Vidare skulle utredaren analysera reglerna om skydd för allmänt kända konstnärsnamn och likartade namn och bedöma om det finns behov av lagändringar.

Utredningen tog namnet 2015 års varumärkesutredning. Uppdraget redovisades i november 2016 i betänkandet En känneteckensrättslig reform (SOU 2016:79). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 4. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 5 .

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstans- erna finns i bilaga 6 . Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftnings- ärendet (Ju2016/08020/L3).

I Europeiska kommissionens regi har ett möte hållits om genom- förandet av direktivet. Dessutom har överläggningar om genomförandet hållits med företrädare för berörda departement i de andra nordiska länderna.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 19 april 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7 och lagförslag som överens- stämmer med lagförslagen i avsnitt 2.3–2.6, 2.8–2.19, 2.21, 2.23–2.30 och 2.32–2.41 i denna proposition.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 8 . Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.2, 5.3, 9 och 12.2 och i författningskommentaren. Regeringen följer i allt väsentligt Lagrådets förslag.

I förhållande till lagrådsremissens förslag görs det också vissa språkliga och redaktionella ändringar.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för till- närmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning.

137

s. 138 Allmänna utgångspunkter Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 4

Allmänna utgångspunkter

138

4.1 Varumärken och företagsnamn

Betydelsen av varumärken och företagsnamn för näringslivet och konsumenter

Varumärken har stor betydelse för företagens möjligheter att nå fram- gång. Genom att använda varumärken kan företag identifiera och mark- nadsföra sig och sina varor och tjänster och på så sätt nå ut till kunder. Många varumärken representerar betydande ekonomiska värden för inne- havaren, grundat på stora investeringar. De kan ofta vara ett företags mest värdefulla tillgång. Varumärken fyller även en viktig funktion för konsumenter genom att de gör det lättare att välja de varor och tjänster som motsvarar konsumentens önskemål.

Varumärkenas betydelse för en väl fungerande inre marknad har upp- märksammats sedan länge inom EU och det finns gemensamma regler på området sedan slutet av 1980-talet. Det nya varumärkesdirektivet innebär att ytterligare steg tas för att förbättra villkoren för näringslivet genom att reglerna om varumärken blir modernare och enklare att använda. Från svensk sida har man deltagit aktivt i arbetet med det nya direktivet som medför att varumärkesrätten blir mer likalydande inom unionen.

Även företagsnamn har en viktig funktion. Genom sitt företagsnamn kan en näringsidkare särskilja sin verksamhet från andra näringsidkares. Det är vanligt att företag använder sitt företagsnamn som enda känne- tecken, både för verksamheten som sådan och som kännetecken för de varor och tjänster som företaget erbjuder. Ett företagsnamn har därför ofta samma funktion som ett varumärke. Det är också skälet till att lag- stiftningen på dessa områden i stor utsträckning är samordnad. I likhet med vad som gäller för varumärken kan företagsnamnet vara en värdefull tillgång för ett företag. Det är mot den bakgrunden angeläget att det finns en ändamålsenlig lagstiftning på området som är lätt att förstå och tillämpa.

De svenska reglerna om varumärken och företagsnamn

Bestämmelser om varumärken och andra varukännetecken finns främst i varumärkeslagen (2010:1877). Kompletterande bestämmelser om för- farandet i varumärkesärenden finns i varumärkesförordningen (2011:594).

Rätten till ett varukännetecken ger innehavaren en ensamrätt att använda kännetecknet i näringsverksamhet som symbol för innehavarens varor och tjänster. Ensamrätten gäller som huvudregel i förhållande till samma eller liknande kännetecken som används för varor eller tjänster av samma eller liknande slag om det finns en risk för förväxling. Kända varukännetecken ges dessutom ett utökat skydd som innebär att ensam- rätten kan göras gällande även om kännetecknet används för andra slags varor eller tjänster. Ensamrätten uppkommer genom registrering hos Patent- och registreringsverket eller genom inarbetning. Ett varukänne- tecken ska anses inarbetat om det är känt inom en betydande del av den krets som det riktar sig till. Det är också möjligt att få skydd i Sverige

s. 139 Allmänna utgångspunkter Kontrollera mot PDF

genom en internationell varumärkesregistrering. Registreringen av ett Prop. 2017/18:267 varumärke gäller i tio år, men den kan förnyas ett obegränsat antal

gånger. Under vissa förutsättningar kan en registrering upphävas, t.ex. om varumärket registrerats i strid med lagen. Ensamrätten till ett varu- kännetecken som inte är registrerat upphör när det inte längre är känt på det sätt som krävs för att det ska anses inarbetat.

Firmalagen (1974:156) innehåller generella bestämmelser om företags- namn (firma) och andra näringskännetecken. Rätten till ett näringskänne- tecken innebär att ingen annan än innehavaren i näringsverksamhet får använda tecknet, eller ett liknande tecken, för sådan verksamhet som inne- havaren bedriver. Ensamrätten är utformad på i huvudsak samma sätt som ensamrätten till ett varukännetecken. I likhet med vad som gäller för varu- kännetecken ges kända näringskännetecken ett utökat skydd. Ensamrätten kan uppkomma genom registrering eller inarbetning. Registrering sker huvudsakligen hos Bolagsverket men också hos andra registrerings- myndigheter. Vilken myndighet som ansvarar för registreringen är beroende av vilken företagsform som är aktuell. Registreringen av ett företagsnamn behöver inte förnyas utan kan bestå under obegränsad tid. Av firmalagen framgår under vilka förutsättningar en registrering av ett företagsnamn kan upphävas.

För att skydda ensamrätten till varukännetecken och näringskänne- tecken kan flera sanktioner komma i fråga vid intrång i ensamrätten. I varumärkeslagen och firmalagen finns bestämmelser om straffansvar och skadeståndsskyldighet. Vidare kan en domstol vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till ett intrång att fortsätta med det. Det finns också bestämmelser om andra skydds- och säkerhetsåtgärder, såsom förstörande av egendom, informationsföreläggande och intrångsundersökning.

Varumärkesrätten bygger på EU-regler

Varumärkesrätten är nationell, dvs. det skydd som svensk rätt ger en varumärkesinnehavare omfattar i princip bara Sverige. Samtidigt är varu- märkena sådana att de lätt kan användas i flera länder. Den omfattande internationella handeln har medfört att många företag söker varumärkes- skydd utomlands, genom nationella eller internationella förfaranden. En följd av det är att varumärkesrätten allt eftersom har kommit att harmoni- seras mer och mer. Särskilt samarbetet inom EU har haft stor betydelse för utformningen och tillämpningen av den svenska varumärkesrätten. På varumärkesområdet finns det också flera internationella konventioner som Sverige är anslutet till.

Varumärkesrätten inom EU regleras hittills genom två centrala rätts- akter – 2008 års varumärkesdirektiv 2 och EU:s varumärkesförordning 3 från 2017. Både direktivet och förordningen är kodifieringar (samman- slagningar) av tidigare direktiv respektive förordningar på området. Syftet med 2008 års direktiv är att EU:s medlemsstater i flera viktiga

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärm- ningen av medlemsstaternas varumärkeslagar.

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU- varumärken.

139

s. 140 4.2 Det nya varumärkesdirektivet Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 avseenden ska ha enhetliga nationella regler. Framför allt reglerar direktivet frågor om vad som behövs för att kunna få och upprätthålla en registrering av ett varumärke och frågor om omfattningen av ensam- rätten.

I EU:s varumärkesförordning finns bestämmelser om en särskild ordning på EU-nivå för registrering av varumärken, s.k. EU-varumärken. Ett EU-varumärke gäller inom hela unionen och registreras hos EU:s immaterialrättsmyndighet (European Union Intellectual Property Office, EUIPO). Förfarandet har funnits sedan mitten av 1990-talet och används i betydande utsträckning av svenska företag. Förutsättningarna för registrering och förfarandet vid registrering är fristående från den nationella varumärkesrätten och regleras i princip uteslutande i förordningen.

I samband med att det nya varumärkesdirektivet antogs i december 2015 antogs också ändringar i EU:s varumärkesförordning. Ändringarna i förordningen trädde i kraft den 23 mars 2016 och har lett till vissa anpassningar i svensk rätt (se prop. 2015/16:123 och prop. 2016/17:221).

Företagsnamnsrätten har inte varit föremål för internationell harmo- nisering på samma sätt som varumärkesrätten. Någon särskild reglering av företagsnamnsrätten finns inte inom EU. Rätten till företagsnamn berörs dock i varumärkesdirektivet och i EU:s varumärkesförordning, bl.a. när det gäller vad som kan utgöra hinder mot registrering av varumärken och grund för upphävande av varumärkesregistreringar.

Utöver EU:s varumärkesdirektiv och varumärkesförordning är det s.k. civilrättsliga sanktionsdirektivet 4 en rättsakt av betydelse på området. Det syftar till att underlätta för rättighetshavare att ingripa mot den som begår intrång i en rättighet. Direktivet är tillämpligt i fråga om alla intrång i immateriella rättigheter som skyddas enligt EU-rätten eller svensk rätt. Det omfattar alltså både varumärken och företagsnamn.

4.2 Det nya varumärkesdirektivet

Direktivet innebär moderniseringar och förenklingar

Det nya varumärkesdirektivet är en omarbetning av 2008 års varu- märkesdirektiv. Det övergripande syftet med omarbetningen är att främja innovation och ekonomisk tillväxt genom att göra reglerna mer till- gängliga och ändamålsenliga för användarna. Ändringarna ska bl.a. leda till lägre kostnader, snabbare förfaranden samt ökad förutsebarhet och rättssäkerhet. Direktivet innebär dels en fördjupad harmonisering av den materiella varumärkesrätten, dels nya gemensamma regler när det gäller förfarandena vid registrering av ett varumärke och hävning av en varu- märkesregistrering. Förfarandena omfattas inte av 2008 års direktiv utan regleras hittills uteslutande på nationell nivå. Vidare finns det nya bestämmelser om kollektiv-, garanti- och kontrollmärken, liksom regler om varumärken som förmögenhetsobjekt, t.ex. vid överlåtelse. Även om

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställan- de av skyddet för immateriella rättigheter.

140

s. 141 4.2 Det nya varumärkesdirektivet Kontrollera mot PDF

det inte är fråga om någon fullharmonisering av hela rättsområdet, Prop. 2017/18:267 innebär det nya direktivet att varumärkesrätten i stor utsträckning blir

likalydande inom EU. Direktivet reglerar i princip uttömmande vad som krävs för att få och upprätthålla en varumärkesregistrering och omfattningen av innehavarens ensamrätt. Dessutom är förutsättningarna för registrering och grunderna för hävning uttömmande, låt vara att vissa bestämmelser är frivilliga för medlemsstaterna att införa. I andra delar är direktivet mer allmänt utformat och i dessa delar är det upp till medlemsstaterna att bestämma den närmare utformningen av den nationella regleringen. Det gäller t.ex. vad som ska gälla vid överlåtelse av varumärken och vissa av bestämmelserna om förfarandena vid registrering och hävning.

Regeringen välkomnar de nya EU-reglerna. För att svenska företag ska kunna konkurrera på bästa sätt på den europeiska marknaden behövs det regler som är enkla, förutsebara och rättssäkra. Direktivet innebär i flera avseenden en modernisering och förenkling av varumärkesrätten. Som många remissinstanser framhåller är det positivt med mer enhetliga regler inom EU eftersom det gynnar företag med verksamhet i både Sverige och andra EU-länder. Det underlättar därigenom internationell handel och ger bättre förutsättningar för svenska företag att exportera. Det gör det också lättare för utländska företag att verka i Sverige vilket kan leda till ökade investeringar i landet.

Det finns ett nära samband mellan den nationella varumärkesrätten och regleringen om EU-varumärken och många bestämmelser är likalydande i direktivet och förordningen. En av de bärande tankarna bakom varu- märkesreformen är också att direktivet – och därmed den nationella varu- märkesrätten – ska närma sig vad som gäller för EU-varumärken. Att reglerna liknar varandra innebär fördelar för de många svenska företag som registrerar varumärken både i Sverige och på EU-nivå. Det kan bl.a. resultera i tids- och kostnadsbesparingar för de företag som efter hand vill expandera och skydda sitt varumärke i andra EU-länder.

Sammantaget bedömer regeringen att de nya varumärkesreglerna kan främja handel och skapa förutsättningar för ökad export och ekonomisk tillväxt.

Närmare om genomförandet av direktivet

Ett EU-direktiv är bindande med avseende på det resultat som ska uppnås men överlåter åt medlemsstaterna att bestämma formen och tillväga- gångssättet för genomförandet.

Många bestämmelser i 2008 års direktiv överförs i princip oförändrade till det nya direktivet. Skyldigheten att genomföra det nya direktivet gäller bara de bestämmelser som innebär ändringar i förhållande till tidigare, medan skyldigheten att genomföra de oförändrade bestämmel- serna följer av 2008 års direktiv. I dessa delar görs som utgångspunkt inga nya ställningstaganden. I vissa fall kan det emellertid finnas behov av författningsändringar som inte direkt föranleds av det nya direktivet.

En särskild fråga är hur nära den svenska lagtexten ska ansluta till texten i direktivet. Många centrala bestämmelser i varumärkeslagen är i dag utformade i nära överensstämmelse med 2008 års direktiv. Det är

därför en naturlig utgångspunkt att de bestämmelserna även fortsättnings-

141

s. 142 4.2 Det nya varumärkesdirektivet Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 vis bör vara utformade i nära anslutning till direktivet. Det gäller särskilt de bestämmelser som innebär rättigheter och skyldigheter för enskilda, t.ex. de som reglerar det grundläggande immaterialrättsliga skyddet. En sådan lagstiftningsteknik underlättar en EU-konform tolkning, dvs. en tolkning i enlighet med de bakomliggande EU-reglerna.

Liksom 2008 års varumärkesdirektiv omfattar det nya direktivet bara registrerade varumärken. Inarbetade varukännetecken regleras endast med avseende på deras förhållande till registrerade varumärken. I varu- märkeslagen tillämpas med några undantag samma regler för såväl registrerade varumärken som inarbetade varukännetecken. Direktivets bestämmelser bör därför som utgångspunkt vara tillämpliga även för inarbetade varukännetecken, om det inte finns skäl som talar för att undanta sådana kännetecken.

Regeringen lämnar i propositionen de förslag till lagändringar som bedöms behövas för att genomföra det nya varumärkesdirektivet. Detta bör göras med ändringar i varumärkeslagen. I övriga delar görs bedöm- ningen att svensk rätt, i vissa fall efter förordningsändringar, uppfyller direktivets krav.

Hänvisningar till EU:s varumärkesförordning

En hänvisning i en författning till en EU-förordning kan utformas så att den antingen avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen av förord- ningen (s.k. dynamisk hänvisning) eller så att den avser förordningen i en viss angiven lydelse (s.k. statisk hänvisning). Vid författningsskrivning är utgångspunkten att man använder sig av statiska hänvisningar. En följd av att ha statiska hänvisningar blir att om EU-bestämmelserna ändras behöver lagstiftaren överväga om någon ändring ska göras i den nationella lagstiftningen.

I de bestämmelser i varumärkeslagen som föreslås med anledning av direktivet finns nya hänvisningar till EU:s varumärkesförordning på tre ställen (2 kap. 30 § första stycket, 3 kap. 1 a § första stycket och 10 kap. 7 § första stycket). I de första två fallen fyller hänvisningen endast funktionen att informera om att EU:s varumärkesförordning är tillämplig och inte varumärkeslagen. Det saknar betydelse vilken lydelse av förordningen som hänvisningen sker till varför det är mest ändamålsenligt att välja en dynamisk hänvisning. I det sista fallet syftar hänvisningen till att reglera förutsättningarna för att kunna nå framgång med en intrångstalan mot den som använder ett yngre EU-varumärke. Hänvisningen är i det fallet av saklig karaktär vilket skulle kunna tala för en statisk hänvisning. En konsekvens av att välja en statisk hänvisning i detta fall skulle dock vara att om de aktuella bestämmelserna i förordningen ändras, utan att en motsvarande ändring görs i den svenska lagstiftningen, kan det leda till en felaktig utgång i ett mål om intrång mot den som använder ett EU-varumärke. Regeringen anser att detta inte är ändamålsenligt. Hänvisningen till förordningen bör därmed även i detta fall vara dynamisk.

När det gäller valet av hänvisningsteknik i övriga bestämmelser i varu- märkeslagen, lagen om företagsnamn och lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bör inga ändringar göras i förhållande

142

s. 143 5 Varumärkesrättens omfattning Kontrollera mot PDF

till vad som gäller i dag (jfr prop. 2015/16:32 s. 22, prop. 2015/16:123 Prop. 2017/18:267 s. 21 och 22 och prop. 2016/17:221 s. 10).

5 Varumärkesrättens omfattning

5.1 Bestämmelserna om vad som kan utgöra ett varumärke moderniseras

Regeringens förslag: Ett varumärke ska kunna bestå av alla tecken som har särskiljningsförmåga och som tydligt kan återges i Patent- och registreringsverkets varumärkesregister. Det ska inte längre krävas att ett tecken kan återges grafiskt för att kunna utgöra ett varumärke.

Färger och ljud ska läggas till i uppräkningen av exempel på tecken som kan utgöra ett varumärke.

Ensamrätt ska inte kunna förvärvas till ett kännetecken som endast utgörs av en form eller annan egenskap som följer av varans art, är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt resultat eller ger varan ett betydande värde.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk- andet s. 225–228).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) föreslår att bestämmelsen om vad som kan utgöra ett varumärke utformas på samma sätt som i direktivet.

Skälen för regeringens förslag

Även tecken som inte kan återges grafiskt ska kunna registreras som varumärken

Enligt svensk rätt kan ett varumärke bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, t.ex. ord, figurer, bokstäver, siffror eller formen på en vara, för- utsatt att tecknen har särskiljningsförmåga (1 kap. 4 § varumärkeslagen ) . Regleringen bygger på 2008 års varumärkesdirektiv.

I det nya direktivet moderniseras bestämmelsen om vad som kan utgöra ett varumärke (artikel 3). Till att börja med tydliggörs att färger och ljud kan utgöra varumärken. Det innebär ingen saklig ändring utan är bara ett klargörande av vad som redan gäller. Av större betydelse är att det nuvarande kravet om grafisk återgivning slopas. Kravet har i praktiken inneburit att varumärken som inte i sig kan uppfattas visuellt på ett papper eller en skärm, t.ex. ett ljud, måste återges grafiskt med hjälp av figurer, linjer eller bokstäver. Enligt direktivet ska det i stället krävas att tecknet kan återges i varumärkesregistret på ett sätt som gör det möjligt för behöriga myndigheter och allmänheten att klart och tydligt avgöra föremålet för skyddet.

Kravet på återgivning i just en grafisk form har med tiden blivit för-

åldrat. Det bör därför i enlighet med direktivet införas ett mera flexibelt och

143

s. 144 Rättigheter knutna till ett varukännetecken Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 allmänt tillämpbart krav i varumärkeslagen. Det gör det lättare att registrera varumärken som inte består av traditionella ord eller figurer, t.ex. ljud- varumärken eller varumärken som rör sig. Exempelvis ska en notbild kunna återges genom en ljudfil, vilket kan leda till en tydligare åter- givning. Den nya regleringen innebär också att kravet på återgivning blir teknikneutralt. Vilka tecken som kan utgöra varumärken kan alltså för- ändras över tid beroende på teknikens utveckling.

I likhet med utredningen anser regeringen att regleringen kan ges en något enklare utformning än i direktivet. Det föreslås därför att ett varu- märke ska kunna bestå av alla tecken som har särskiljningsförmåga och tydligt kan återges i det varumärkesregister som förs av Patent- och registreringsverket. Färger och ljud bör dessutom läggas till i uppräk- ningen av exempel på vad som kan utgöra ett varumärke.

Kännetecken som består av en form eller annan egenskap

Det är inte möjligt att få ensamrätt till ett kännetecken som bara består av en form som följer av varans art. På samma sätt är det inte möjligt att få ensamrätt till ett kännetecken som bara består av en form som är nödvändig för att uppnå ett tekniskt resultat eller som ger varan ett betydande värde (1 kap. 9 § och 2 kap. 4 § varumärkeslagen). Bestämmelsen motiveras av behovet av att hålla vissa former fritt till- gängliga för att uppnå en effektiv konkurrens på marknaden. Regleringen bygger på 2008 års direktiv.

I det nya direktivet görs ett tillägg i bestämmelsen som innebär att det utöver en varas form inte går att få ensamrätt till andra särskilda egen- skaper hos varan (artikel 4.1 e). Tanken är att regleringen på detta sätt ska bli mera heltäckande. Tillägget ska ses mot bakgrund av att kravet på grafisk återgivning av ett varumärke tas bort. En motsvarande ändring bör göras i varumärkeslagen.

5.2

Rättigheter knutna till ett varukännetecken

Regeringens förslag: Det ska klargöras att ensamrätten till ett varu-

kännetecken endast omfattar användning av tecknet för varor eller

tjänster.

Ensamrätten till ett varukännetecken som här i landet är känt inom en

betydande del av omsättningskretsen ska omfatta användning av

identiska eller liknande tecken, om användningen utan skälig anled-

ning drar otillbörlig fördel av eller är till skada för varukännetecknets

särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser

varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag.

I exemplifieringen över vad som utgör användning av ett tecken ska det

läggas till att använda det som ett företagsnamn eller ett annat närings-

kännetecken eller som en del av ett företagsnamn eller ett annat närings-

kännetecken.

Ensamrätten till ett varukännetecken ska vidare omfatta transitering

eller liknande tullåtgärd med varor av samma slag under ett tecken som

är identiskt med eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från

144

varukännetecknet. Detta ska dock inte gälla om innehavaren av varu-

s. 145 Rättigheter knutna till ett varukännetecken Kontrollera mot PDF

kännetecknet saknar rätt enligt lagen i destinationslandet att hindra att varorna släpps ut på marknaden där.

Den som begår varumärkesintrång genom transitering eller en liknande tullåtgärd ska inte kunna dömas till ansvar för brott.

Det ska slutligen införas bestämmelser om att rätten till ett yngre registrerat varumärke ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varu- kännetecken om den yngre rättigheten är en s.k. mellankommande rättighet.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se betänkandet s. 228–240). Utredningens förslag om att utvidga ensam- rätten vid transitering av varumärkesförfalskningar skiljer sig dock lag- tekniskt från regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

Flera remissinstanser, däribland Svea hovrätt (Patent- och marknads- överdomstolen) , Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) , Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Juridiska fakultets- nämnden vid Uppsala universitet , Företagarna och Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) , anser att det bör övervägas om utformningen av det s.k. korsvisa skyddet mellan varukännetecken och näringskänne- tecken bör ändras . Några remissinstanser, däribland Patent- och registreringsverket (PRV), Uppsala universitet och SFIR , anser att det korsvisa skyddet bör ändras så att rätten till ett företagsnamn ska kunna hindra användningen av ett varukännetecken, bara om företagsnamnet också används som ett varukännetecken för företagets varor och tjänster. Denna faktiska användning ska också, enligt remissinstansernas förslag, vara en förutsättning för att företagsnamnet ska kunna utgöra hinder mot registrering av ett varumärke. PRV och Uppsala universitet uttrycker också vissa tveksamheter till om utformningen av det korsvisa skyddet mellan varukännetecken och näringskännetecken är förenligt med EU- rätten; bl.a. pekar PRV på unionsrättens förbud mot nationella regler som kan hindra handeln mellan medlemsländerna.

Lunds universitet, Uppsala universitet och SFIR delar utredningens bedömning att innehavarens möjlighet att förhindra transitering av varu- märkesförfalskningar ska ses som en utvidgning av ensamrätten till ett varukännetecken, men föreslår en något annan utformning av lagtexten.

Läkemedelsindustriföreningen och Svenska Föreningen mot Pirat- kopiering (SACG) anser att förslaget om att inte straffbelägga intrång i transitsituationer begränsar varumärkesinnehavares möjligheter att för- hindra handel med varumärkesförfalskningar alltför mycket. SACG ifrågasätter också om förslaget är förenligt med Sveriges internationella åtaganden i frihandelsavtal.

SACG anser att det bör övervägas att införa en särskild bestämmelse i varumärkeslagen som genomför regleringen i direktivet om rätten att för- bjuda förberedande åtgärder.

Prop. 2017/18:267

145

s. 146 Rättigheter knutna till ett varukännetecken Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

146

Skälen för regeringens förslag

Ensamrättens innebörd förtydligas

Ensamrätten till ett varukännetecken ger innehavaren rätt att hindra andra från att utan medgivande använda tecknet i näringsverksamhet. Inne- havaren har ett grundläggande skydd som innebär att ingen annan får använda dels ett tecken som är identiskt med varukännetecknet för varor eller tjänster av samma slag, dels ett tecken som är identiskt med eller liknar varukännetecknet för varor eller tjänster av samma eller liknande slag om det finns en risk för förväxling (1 kap. 10 § första stycket 1 och 2). Vidare har ett känt varukännetecken ett utökat skydd på så sätt att innehavaren kan hindra att någon annan använder tecknet även om det inte är fråga om varor eller tjänster av samma eller liknande slag. Det krävs då att användningen drar otillbörlig fördel av eller utan skälig anledning är till skada för varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende (1 kap. 10 § första stycket 3).

Varumärkeslagens bestämmelser om ensamrättens omfattning bygger på 2008 års direktiv och är utformade i nära anslutning till direktivtexten. I det nya direktivet görs vissa ändringar när det gäller innebörden av ensamrätten (artikel 10). Den hittillsvarande frivilliga bestämmelsen om utökat skydd för kända varumärken blir nu obligatorisk för medlems- staterna att genomföra. En sådan bestämmelse finns redan i svensk rätt. I övrigt är ändringarna främst klargöranden utifrån EU-domstolens praxis (med undantag för artikel 10.4 om ensamrätten vid transit som syftar till att ändra rättsläget i jämförelse med domstolens praxis). Bland annat för- tydligas att det utökade skyddet för ett känt varumärke gäller oavsett om tecknet används för varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag (artikel 10.2 c). Varumärkeslagen uppfyller här i och för sig direk- tivets krav, eftersom det i lagen inte anges att skyddet gäller endast för vissa slags varor eller tjänster. Bestämmelsen är dock utformad på ett annat sätt än i direktivet.

Det förtydligas också i direktivet att varumärkesinnehavaren endast kan hindra att varumärket används i förhållande till varor eller tjänster (artikel 10.2). Detta får redan anses gälla i svensk rätt, men det framgår inte i alla delar uttryckligen av lagtexten.

Det är lämpligt att bestämmelserna om ensamrätten även fortsättningsvis är utformade i nära anslutning till det bakomliggande direktivet. Det gör det lättare att tillämpa lagen i enlighet med direktivet, vilket är av särskild vikt eftersom det handlar om den grundläggande innebörden av det immaterial- rättsliga skyddet. Förtydligandena i direktivet bör därför föras in uttryck- ligen i lagen.

Utredningen föreslår också att bestämmelsen om det utökade skyddet för kända varukännetecken ska anpassas ytterligare till direktivtexten i ett avseende som inte är ändrat i förhållande till 2008 års direktiv. Enligt nuvarande ordning skiljer sig svensk rätt från direktivet eftersom rekvisitet ”utan skälig anledning” bara är relevant vid bedömningen av om användningen av tecknet är till skada för varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende (s.k. urvattning). Av EU-domstolens praxis framgår emellertid att rekvisitet kan ha betydelse också vid prövningen av om användningen av tecknet drar otillbörlig fördel av varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende (s.k. snyltning), se

s. 147 Rättigheter knutna till ett varukännetecken Kontrollera mot PDF

EU-domstolens dom den 6 februari 2014 i mål nr C-65/12, Leidseplein Prop. 2017/18:267 Beheer och de Vries. Lagtexten bör därför anpassas till direktivets lydelse

på det sätt som utredningen föreslår.

I direktivet klargörs vidare att ensamrätten till ett varumärke inte påverkar tidigare rättigheter, dvs. sådana rättigheter som har förvärvats före rätten till varumärket (artikel 10.2). Klargörandet syftar till att säkerställa att direktivet fullt ut överensstämmer med avtalet om handels- relaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs-avtalet) som slår fast att ensamrätten till ett registrerat varumärke inte får skada äldre rättigheter (se artikel 16.1 i TRIPs-avtalet). I varumärkeslagen finns redan en bestämmelse som ger uttryck för principen att företräde ska ges åt den rättighet som uppstod först (se 1 kap. 13 §). Någon ändring är därför inte nödvändig i detta fall.

Användning av ett företagsnamn omfattas av ensamrätten

I varumärkeslagen finns en uppräkning med exempel på vad som ska anses vara användning av ett varukännetecken, t.ex. att förse varor eller deras förpackningar med tecknet och att bjuda ut varor till försäljning (1 kap.

10 § andra stycket 1 och 2). Även i denna del är lagen utformad i nära anslutning till 2008 års direktiv.

I det nya direktivets uppräkning över vad som ska anses utgöra användning av ett tecken läggs det till användning av tecknet som ett företagsnamn eller som en del av ett företagsnamn (artikel 10.3 d). Ändringen innebär ett klargörande till följd av EU-domstolens praxis. Klargörandet rör det förhållandet att en varumärkesinnehavare kan hindra att ett tecken används som ett företagsnamn, om företagsnamnet används för att särskilja varor eller tjänster.

Varumärkeslagens uppräkning av vad som ska anses utgöra användning av ett varukännetecken innefattar inte användning av tecknet i ett företags- namn eller ett annat näringskännetecken. Det står visserligen klart att sådan användning kan omfattas av ensamrätten genom det s.k. korsvisa skyddet, men det bör ändå anges uttryckligen i varumärkeslagens bestämmelse om ensamrättens omfattning. För att svensk rätt fullt ut ska anpassas till direktivet bör det också framgå att användning av en del av ett företags- namn eller ett näringskännetecken, t.ex. den dominerande delen, kan utgöra användning av varukännetecknet.

I detta sammanhang kan också det korsvisa skyddet mellan varukänne- tecken och näringskännetecken uppmärksammas. Flera remissinstanser anser att utformningen av det bör ändras eller att det bör övervägas ytterligare om det bör ändras.

Det korsvisa skyddet innebär att den som innehar ett varumärke eller ett annat varukännetecken har ensamrätt till kännetecknet som närings- kännetecken. Innehavaren kan alltså hindra att någon använder känne- tecknet som företagsnamn. Den som innehar ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken har motsvarande ensamrätt till kännetecknet som varukännetecken (1 kap. 8 § första stycket varumärkeslagen och 2 a § första stycket firmalagen).

Ensamrätten till ett varumärke är i första hand knuten till de varor och tjänster som det registreras för. Ensamrätten till ett företagsnamn är

i stället i första hand knuten till den verksamhet som det registreras för.

147

s. 148 Rättigheter knutna till ett varukännetecken Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Några av remissinstanserna anser att registrerade företagsnamn i Sverige har ett oproportionerligt starkt och brett skyddsomfång jämfört med registrerade varumärken. Det beror enligt remissinstanserna främst på att det ställs strängare krav på vilka varor och tjänster ett varumärke registreras för än på vilken verksamhet ett företagsnamn registreras för och att kraven på särskiljningsförmåga skiljer sig åt. Det framhålls bl.a. att det korsvisa skyddet medför att företag kan kringgå reglerna om varumärken genom att låta registrera företagsnamn med breda verksam- hetsbeskrivningar för att åstadkomma ett så brett varumärkesrättsligt skydd som möjligt. Vidare framhåller remissinstanserna att kraven på användning av varumärken respektive företagsnamn skiljer sig åt. Det finns t.ex. möjlighet till partiell hävning av registreringen av ett varu- märke beträffande vissa varor och tjänster. Någon motsvarande möjlighet till hävning av en viss del av verksamheten för ett företagsnamn finns däremot inte.

Regeringen konstaterar att anledningen till att regleringen om varu- märken och företagsnamn i vissa hänseenden inte är samordnad, t.ex. när det gäller partiell hävning, är att ett företagsnamn förutom att utgöra ett kännetecken för en viss verksamhet också har den funktionen att det identifierar en viss näringsidkare. Även andra än rent känneteckensrätts- liga hänsyn gör sig därför gällande när det gäller regleringen om före- tagsnamn.

Utredningen gör bedömningen att det inte finns skäl att överväga några ändringar när det gäller det korsvisa skyddet mellan varukännetecken och näringskännetecken. Som utredningen framhåller skulle ytterligare över- väganden beträffande utformningen av det korsvisa skyddet kräva en omsorgsfull analys. Det är inte möjligt att i detta sammanhang jämföra och bedöma alternativa utformningar – t.ex. det förslag som PRV och Uppsala universitet ställer sig bakom – och vilka konsekvenser de skulle få i praktiken eller för det känneteckensrättsliga systemet.

Det finns också fördelar med att behålla det korsvisa skyddet i dess nuvarande form. Som Bolagsverket framhåller har näringslivet ett intresse av att näringsidkares företagsnamn ges skydd som varukänne- tecken på det sätt som sker i dag. Bolagsverket pekar särskilt på att många företag börjar sin verksamhet med endast sitt företagsnamn som kännetecken, för att senare eventuellt även registrera ett varumärke.

På senare tid har det också genomförts en genomgripande översyn av den känneteckensrättsliga lagstiftningen i Sverige. Det ansågs i det lagstiftningsarbetet att det korsvisa skyddet bör behållas i sin nuvarande form (prop. 2009/10:225 s. 109 och 359).

Av 2008 års varumärkesdirektiv och EU-domstolens praxis följer att medlemsstaterna under vissa omständigheter är skyldiga att tillerkänna en varumärkesinnehavare rätten att hindra att ett kännetecken används som företagsnamn, under förutsättning att företagsnamnet används för att särskilja varor eller tjänster. I det nya direktivet klargörs detta för- hållande men det innebär inte någon saklig ändring i förhållande till vad som gäller i dag. I direktivet anges det också att medlemsstaterna får ha regler om att rätten till ett företagsnamn kan hindra registrering av varumärken och utgöra grund för hävning av en varumärkesregistrering. Det anges däremot inte under vilka närmare förutsättningar innehavaren

148

s. 149 Rättigheter knutna till ett varukännetecken Kontrollera mot PDF

av ett företagsnamn kan ges rätt att hindra användningen av ett känne- tecken som varumärke, varför den frågan får regleras i nationell rätt.

Regeringen delar utredningens bedömning att den nuvarande ordningen med korsvist skydd är förenlig med EU-rätten och att det nya direktivet inte hindrar att företagsnamnsrätten är samordnad med varumärkesrätten på det sättet. Det finns därför inte tillräckliga skäl att nu – i samband med genomförandet av direktivet – göra en förnyad översyn av utformningen av det korsvisa skyddet på det sätt som vissa remissinstanser efterfrågar.

Transitering av varumärkesförfalskningar omfattas av ensamrätten

EU-domstolens praxis innebär att ensamrätten till ett varumärke inte ger innehavaren rätt att hindra att varor, som är försedda med varumärket, passerar (transiteras) genom en medlemsstat där varumärket är skyddat, när varorna inte importeras till landet. En transitering innebär nämligen formellt sett att varorna inte kommer in i landet; varorna ska bara vidare till ett annat land. Vill varumärkesinnehavaren i en sådan situation göra ensamrätten gällande, måste denne bevisa att avsikten är att varorna egentligen ska släppas ut i medlemsstaten. Eftersom transitering genom en medlemsstat av varor som är försedda med det skyddade varumärket inte utgör ett varumärkesintrång i det landet, har tullmyndigheten där begränsade möjligheter att ingripa mot sådana varor. Ett ingripande för- utsätter nämligen att det rör sig om ett misstänkt intrång.

EU-domstolens praxis har ansetts lägga en alltför betungande bevis- börda på rättighetshavarna och förhindra ett effektivt bekämpande av varumärkesförfalskningar. I det nya direktivet införs därför en bestäm- melse som ändrar detta rättsläge.

Enligt bestämmelsen ska varumärkesinnehavaren ha rätt att hindra andra från att, i näringsverksamhet, föra in varumärkesförfalskade varor som kommer från ett tredjeland i den medlemsstat där varumärket är skyddat, även om varorna inte övergår till fri omsättning där, dvs. importeras (artikel 10.4 första stycket). Innehavarens rätt att ingripa gäller i alla tullsituationer så länge varorna inte är avsedda att släppas ut på marknaden i den berörda medlemsstaten (t.ex. transitering, lagring i tullager och frizoner och tillfällig införsel). Varumärkesinnehavarens rätt gäller dock inte om den som vill vidta tullåtgärden kan bevisa att varu- märkesinnehavaren inte kan hindra att varorna släpps ut på marknaden i det land som är slutdestinationen (artikel 10.4 andra stycket), en s.k. omvänd bevisbörda. Kan den som vill vidta tullåtgärden bevisa att varorna ska släppas ut på en marknad där varumärket saknar skydd, kan varumärkesinnehavaren alltså inte hindra detta med stöd av den nya ensamrätten. Frågan om vilket land som är slutdestinationen och vilket skydd varumärket har där ska prövas först i ett eventuellt intrångsmål vid domstol.

Det finns inte någon motsvarighet till artikel 10.4 i varumärkeslagen. En sådan bestämmelse bör därför införas och utformas som en utvidgning av ensamrätten. Det innebär att varumärkesskyddet stärks och att det blir lättare för Tullverket att ingripa mot varumärkesförfalskade varor. Det kan i sin tur leda till att färre förfalskade varor – som dessutom kan vara

Prop. 2017/18:267

149

s. 150 Rättigheter knutna till ett varukännetecken Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 bristfälliga och medföra hälso- och säkerhetsrisker – kommer ut på mark- naden i Sverige.

För att underlätta tillämpningen av bestämmelsen anser några remiss- instanser att lagtexten bör utformas i närmare anslutning till direktivet än vad utredningen föreslår.

Den nya ensamrätten har koppling till tullregler och är i viss utsträckning ett avsteg från den grundläggande immaterialrättsliga principen om att ensamrätten endast gäller i det land där skyddet uppkommit. Vidare skiljer sig regleringen inte oväsentligt från vad som gäller för ensamrätten i övrigt, t.ex. är skyddet begränsat till varumärkesförfalskade varor och knyter på så sätt an till den terminologi som används i EU:s tullagstiftning. Regeringen delar utredningens uppfattning att det är lämpligt att bestämmelsen får en tydligare immaterialrättslig utformning än vad den har fått i direktivet. Utredningens förslag innebär dock att transit eller liknande tullåtgärder ska ses som ytterligare exempel på sådan användning av varukännetecknet som innehavaren har ensamrätt till, vid sidan av t.ex. användning vid import eller i reklam. I likhet med Uppsala universitet och SFIR anser emellertid regeringen att det är lämpligare om ensamrätten till ett varukännetecken vid transit och i liknande situationer utformas som en självständig bestämmelse. Det blir då tydligare att ensamrätten i dessa fall skiljer sig från bestämmelserna om ensamrättens omfattning i övrigt.

Undantag från straffansvar vid intrång genom transitering eller liknande tullåtgärd

Sådana transitbestämmelser som nu föreslås för nationella varumärken gäller redan sedan år 2016 för EU-varumärken. Av varumärkeslagen framgår att den som begår intrång i ett EU-varumärke genom transitering eller liknande tullåtgärd inte kan dömas till ansvar för brott (10 kap. 5 § andra stycket varumärkeslagen). Inte heller kan varorna förverkas. Däremot gäller på vanligt sätt de civilrättsliga sanktionerna vid ett sådant intrång, vilket innebär att varorna kan förstöras (10 kap. 5 § första stycket). Utredningen föreslår att samma undantag ska gälla för intrång i ett varukännetecken enligt varumärkeslagen.

På samma sätt som i direktivet innebär EU:s varumärkesförordning att förekomsten av varumärkesförfalskade varor i transitsituationer utgör intrång i ett EU-varumärke, om inte den misstänkte intrångsgöraren kan bevisa att varumärket saknar skydd i det land där varorna slutligen ska släppas ut (omvänd bevisbörda). Att tillämpa en omvänd bevisbörda i ett straffrättsligt mål om varumärkesintrång skulle vara ett avsteg från principen i svensk rätt om att det är åklagaren eller målsäganden som ska bevisa samtliga de omständigheter som måste finnas för att den tilltalade ska kunna dömas. Vid införandet av det straffrättsliga undantaget för EU- varumärken uttalade regeringen att en sådan ordning måste undvikas. Vidare ansågs att skälen för att införa en separat nationell bestämmelse om lagföring vid intrång i transitsituationer inte skulle stå i proportion till de ansträngningar som krävs från rättsväsendet att nå de ansvariga, som typiskt sett befinner sig utanför EU (se prop. 2015/16:123 s. 20 och 21). Motsvarande ställningstaganden gör sig gällande vid intrång genom transitering eller en liknande tullåtgärd avseende varukännetecken som är

skyddade enligt varumärkeslagen.

150

s. 151 Rättigheter knutna till ett varukännetecken Kontrollera mot PDF

SACG ifrågasätter om det är förenligt med Sveriges åtaganden i inter- nationella handelsavtal att inte kriminalisera varumärkesintrång i sådana situationer. Enligt SACG följer det av t.ex. frihandelsavtalet mellan EU och dess medlemsstater och Republiken Korea (Sydkorea) en skyldighet att straffbelägga uppsåtlig varumärkesförfalskning, vilket även omfattar transitering.

Regeringen konstaterar att det i vissa handelsavtal som EU och dess medlemsstater har ingått med tredjeländer, t.ex. avtalen med Sydkorea och med Centralamerika, finns bestämmelser om straffrättsliga påföljder vid immaterialrättsintrång. Den skyldighet att kriminalisera intrång i transitsituationer som följer av dessa avtal sträcker sig dock inte längre än vad som följer av Sveriges åtaganden enligt TRIPs-avtalet. Vid införandet av det straffrättsliga undantaget år 2016 för EU-varumärken konstaterades att ett sådant undantag är förenligt både med EU-rätten och med TRIPs-avtalet. Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning nu. Samma straffrättsliga undantag som finns för intrång i ett EU- varumärke bör alltså gälla för intrång i ett varukännetecken som är skyddat enligt varumärkeslagen. Det ska noteras att begränsningen av det straffrättsliga ansvaret endast kommer att gälla för ett sådant intrång. Om det framgår att varorna trots att de har deklarerats för transit i själva verket ska släppas ut på marknaden här, rör det sig om ett annat slags intrång och straffrättsligt ansvar kan komma i fråga för detta på vanligt sätt, dvs. i förekommande fall som förberedelse till sådant intrång.

Ett undantag från straffansvar innebär att varorna inte heller kan för- klaras förverkade med stöd av 8 kap. 2 § varumärkeslagen. Det behövs därför inte någon ändring i den bestämmelsen.

Svenskt Näringsliv påtalar i sammanhanget att Tullverket borde få ökade befogenheter att förstöra intrångsgörande varor även om inte varu- märkesinnehavaren begär det, t.ex. om det skulle innebära påtagliga risker för konsumenters hälsa eller miljön om varorna släpps ut på marknaden.

Tullverkets befogenheter att ingripa och förstöra varumärkes- förfalskade varor styrs av EU-lagstiftning. Om en varumärkesinnehavare efter ett ingripande från Tullverket väljer att inte agera ska varorna enligt gällande regler frigöras. En förutsättning för frigörande är, precis som vid all import, att alla tullformaliteter har fullgjorts, däribland produkt- säkerhetskrav. Det finns möjligheter för Tullverket att hålla kvar varor vid misstanke om att de utgör risk för hälsa eller säkerhet, miljön eller andra allmänna intressen. Frågan om varorna sedan ska få släppas ut på den svenska marknaden avgörs av ansvarig marknadskontrollmyndighet, t.ex. Konsumentverket eller Kemikalieinspektionen. Regeringen konstaterar således att det redan finns möjligheter att förstöra varumärkesförfalskningar som skulle kunna utgöra en risk för konsumenters hälsa eller miljön även om rättighetshavaren inte begär det.

Nya regler om mellankommande rättigheter

I det nya direktivet införs bestämmelser som syftar till att säkerställa att ett varumärke som har registrerats vid en tidpunkt då det inte ansågs finnas något hinder mot registreringen, men som senare har kommit att

Prop. 2017/18:267

151

s. 152 Rättigheter knutna till ett varukännetecken Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 strida mot en äldre rättighet, kan bestå i vissa situationer. Den yngre rättigheten ska i dessa fall få gälla vid sidan av den äldre. Lagrådet anser att begreppet mellankommande rättighet bör användas i dessa situationer för att beskriva den yngre rättigheten. Regeringen delar denna uppfattning.

Direktivet reglerar tre olika situationer där ett yngre varumärke betraktas som en mellankommande rättighet (artikel 8). En innehavare av ett äldre varukännetecken kan i dessa fall inte få den yngre rättigheten hävd. Tanken bakom bestämmelserna är att frågan om den yngre rättig- heten strider mot den äldre ska bedömas utifrån förhållandena då den yngre rättigheten uppkom och inte vid tidpunkten för ansökan om hävning.

Den första situationen där ett yngre varumärke ska ses som en mellan- kommande rättighet tar sikte på fall där det äldre varumärket inte hade särskiljningsförmåga då den yngre rättigheten uppkom (artikel 8 a). En grundläggande förutsättning för registrering av ett varumärke är näm- ligen att det kan skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en närings- verksamhet från dem som tillhandahålls i en annan. Förevarande bestämmelse i direktivet har betydelse i den situationen att ett äldre varu- märke har registrerats, trots att det saknade särskiljningsförmåga, och varumärket därefter har kommit att förvärva särskiljningsförmåga genom användning. Ett yngre varumärke, som har registrerats under mellan- tiden, dvs. innan det äldre varumärket fick särskiljningsförmåga, ska då kunna gälla vid sidan av den äldre rättigheten.

Den andra situationen tar sikte på fall där det yngre varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke och det finns en risk för att varumärkena kan förväxlas. Enligt direktivet får det yngre varumärket i sådana fall bara hävas om det äldre varumärket var tillräckligt sär- skiljande för att det skulle finnas en risk för förväxling då rätten till det yngre varumärket uppkom. I annat fall ses det yngre varumärket som en mellankommande rättighet (artikel 8 b).

Den tredje situationen reglerar fall där den äldre rättigheten är ett känt varumärke med ett utökat skydd. I den situationen ska ett yngre varumärke ses som en mellankommande rättighet om det äldre varumärket ännu inte hade blivit känt när rätten till det yngre varumärket uppkom. Det yngre varumärket får i en sådan situation alltså inte hävas (artikel 8 c).

Av direktivet framgår vidare att en innehavare av ett äldre varumärke i dessa tre situationer inte heller kan vinna framgång i ett mål om intrång vid domstol mot en innehavare av ett yngre varumärke. De båda rättig- heterna ska då gälla vid sidan av varandra, vilket medför att inte någon av innehavarna kan hindra användningen av den andres varumärke (artikel 18.1 och 18.3).

I varumärkeslagen finns inga bestämmelser om mellankommande rättig- heter, varför sådana bör införas. Bestämmelserna bör utformas på ett liknande sätt som regleringen om att varumärkesrättigheter ska gälla vid sidan av varandra om innehavaren av det äldre varukännetecknet inte har agerat i tid mot att det yngre varukännetecknet används (se 1 kap. 14– 16 §§ om verkan av passivitet).

152

s. 153 Begränsningar av ensamrätten Kontrollera mot PDF

Möjlighet att ingripa vid förberedelse till varumärkesintrång

Prop. 2017/18:267

Enligt direktivet ska en varumärkesinnehavare ha rätt att förbjuda bl.a.

produktion och försäljning av förpackningar, etiketter och andra liknande

föremål med varumärket på, om det finns en risk för att föremålen

används på ett sätt som skulle kunna utgöra varumärkesintrång

(artikel 11). Detta är en nyhet i förhållande till 2008 års direktiv. Av

skälen till direktivet framgår att syftet med bestämmelsen är att kunna

bekämpa varumärkesförfalskningar effektivare genom att göra det

möjligt att förbjuda vissa åtgärder som vidtas innan ett intrångsgörande

varumärke placeras på varor (skäl 26). Regeringen delar utredningens

bedömning att direktivet reglerar sådana åtgärder som någon vidtar innan

det har skett ett fullbordat intrång och som kan anses utgöra förberedelse

till varumärkesintrång.

Enligt varumärkeslagen får en domstol vid vite förbjuda den som gör

eller medverkar till varumärkesintrång att fortsätta med det (8 kap. 3 §

varumärkeslagen). En sådan prövning görs på yrkande av den som inne-

har varukännetecknet eller av den som på grund av licens har rätt att

utnyttja detta. Bestämmelsen tillämpas också i fråga om försök eller för-

beredelse till intrång (8 kap. 3 § tredje stycket). Som utredningen fram-

håller finns det enligt svensk rätt alltså redan möjligheter att ingripa med

vitesförbud i de situationer som omfattas av direktivet. Det är därför inte

nödvändigt att införa en särskild reglering i detta avseende, som SACG

förespråkar. Tvärtom skulle det kunna leda till tillämpningsproblem om

det infördes en sådan särskild bestämmelse för vissa förberedande

åtgärder som redan i dag omfattas av den allmänna bestämmelsen om

vitesförbud vid förberedelse till intrång.

5.3

Begränsningar av ensamrätten

Regeringens förslag: Användning av företagsnamn ska inte längre

undantas från ensamrätten till ett varukännetecken.

Det ska klargöras att ensamrätten till ett varukännetecken inte

hindrar att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed,

använder varukännetecknet för att identifiera eller hänvisa till

innehavarens varor eller tjänster.

Ensamrätten till ett varukännetecken ska inte hindra att någon annan

använder tecknet i jämförande reklam på ett sätt som är förenligt med

marknadsföringslagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk-

andet s. 240–243).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen

eller har inga invändningar mot dem. Patent- och registreringsverket

(PRV) anser att bestämmelsen om begränsning av ensamrätten som rör

användning av ett varukännetecken för att identifiera eller hänvisa till

innehavarens varor och tjänster bör utformas närmare direktivets lydelse.

Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Svenska

Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) anser att direktivets bestämmelse

om användning av någon annans varukännetecken i jämförande reklam

153

s. 154 Begränsningar av ensamrätten Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 ska genomföras som en del av den grundläggande ensamrätten, och inte

som en begränsning av ensamrätten.

Skälen för regeringens förslag: Ensamrätten till ett varukännetecken

är inte absolut utan kan begränsas med hänsyn till andra intressen. Till

exempel omfattar ensamrätten bara användning i näringsverksamhet

medan användning för privat bruk faller utanför. I varumärkeslagen finns

det också vissa andra begränsningar som främst har sin motsvarighet i

2008 års varumärkesdirektiv (se 1 kap. 11 §). I det nya direktivet görs

några ändringar i dessa bestämmelser.

Enligt varumärkeslagen hindrar inte ensamrätten till ett varukännetecken

under vissa förutsättningar att någon annan använder sitt företagsnamn (sin

firma), sitt

namn eller

sin

adress (1 kap.

11 §

andra stycket

1).

Bestämmelsen innebär bl.a. att det är möjligt för en innehavare av ett

företagsnamn att använda ett tecken som omfattas av varumärkesskydd så

länge användningen är förenlig med god affärssed. Den motsvarande

bestämmelsen i direktivet ändras nu så att endast användning av fysiska

personers namn undantas från

ensamrätten (artikel 14.1 a). Syftet med

ändringen är att skapa lika villkor för företagsnamn och varumärken, efter-

som äldre företagsnamn ändå regelmässigt har företräde framför yngre

varumärken

(skäl 27 till direktivet). Det anses alltså inte befogat att

företagsnamnet dessutom ska ha ett visst skydd i förhållande till äldre

varumärken. Vid en konflikt mellan ett företagsnamn och ett varumärke

ska i stället de allmänna reglerna om företräde vid kolliderande rättigheter

tillämpas.

För att svensk rätt ska vara förenlig med direktivet bör den ändras så att

användning av företagsnamn inte längre undantas från ensamrätten. I den

praktiska tillämpningen kan det t.ex. få betydelse i fråga om företagsnamn

som används i en begränsad del av landet och där det hittills har kunnat

anses förenligt med god affärssed att använda företagsnamnet trots att det

annars varit förväxlingsbart med ett varukännetecken.

Ändringen innebär alltså att det även fortsättningsvis kommer att vara

möjligt för fysiska personer att använda sitt namn eller sin adress i

näringsverksamhet om det sker enlighet med god affärssed. Eftersom det

genomgående i förslaget till ändringar i varumärkeslagen föreslås att

begreppet firma ersätts med företagsnamn menar Lagrådet att det reser

frågan om beteckningen namn kan komma att uppfattas som en

gemensam beteckning för företagsnamn och personnamn. Det gäller

särskilt för den nu aktuella bestämmelsen om begränsning av

ensamrätten. Lagrådet anser därför att det bör övervägas att ersätta

”namn” med ”personnamn” där sådant avses. När det gäller nu aktuell

bestämmelse delar regeringen Lagrådets uppfattning och föreslår att

”namn” ersätts med ”personnamn”. Även när det gäller bestämmelserna

om det varumärkesrättsliga skyddet för namn som används som

varukännetecken bör ”namn” ersättas med ”personnamn”. Det gäller

regleringen om ensamrätt till näringskännetecken och namn som

varukännetecken,

s.k.

naturliga varukännetecken

(1 kap. 8 §)

och

regleringen

naturliga varukännetecken

som

registreringshinder

(2 kap. 9 §

2). Att namn i dessa fall avser personnamn, dvs. fysiska

personers namn, framgår visserligen av förarbetena men för att det ska

bli tydligare vad som avses bör beteckningen personnamn användas i

154

lagtexten (se prop. 2009/10:225 s. 111–113, 402 och 417). I de övriga

s. 155 Begränsningar av ensamrätten Kontrollera mot PDF

bestämmelser i varumärkeslagen där ”namn” förekommer används Prop. 2017/18:267 däremot beteckningen för att identifiera t.ex. innehavaren av ett varukännetecken (1 kap. 16 § andra stycket) eller sökanden av en varumärkesregistrering eller sökandens ombud (2 kap. 1 § första

stycket 1 och 2). I dessa fall finns det ingen risk för tveksamheter om vad beteckningen avser varför regeringen anser att det inte är nödvändigt att göra några ändringar.

I direktivet görs också ändringar när det gäller möjligheten för någon annan att använda ett varukännetecken för att identifiera och hänvisa till innehavarens varor eller tjänster (artikel 14.1 c). Bestämmelsen tar bl.a. sikte på marknadsföring av reservdelar. Ändringen medför en viss utvidgning i förhållande till vad som gäller i dag. Lagen bör därför anpassas till direktivet. Som utredningen framhåller är det inte nödvändigt att precisera i lagtexten att begränsningen särskilt gäller användning som rör tillbehör och reservdelar (jfr 1 kap. 11 § andra stycket 3). Det står ändå klart att en sådan användning omfattas. PRV anser att det bör klargöras att begränsningen särskilt gäller användning som är nödvändig för att ange varans eller tjänstens avsedda ändamål. I likhet med utredningen anser emellertid regeringen att det är tillräckligt och lämpligare att saken tydliggörs i författningskommentaren.

Av artikel 14.1 b följer vidare att en varumärkesinnehavare inte kan hindra någon från att använda ett tecken eller andra uppgifter som saknar särskiljningsförmåga. En motsvarande begränsning finns redan i svensk rätt (se 1 kap. 11 § första stycket).

Slutligen innehåller direktivet bestämmelser om användning av ett varukännetecken i jämförande reklam. Bakgrunden till regleringen är att förhållandet mellan 2008 års varumärkesdirektiv och direktivet om vilseledande och jämförande reklam 5 har ansetts ge upphov till en del oklarheter. I det nya direktivet klargörs därför att innehavaren av ett varumärke kan hindra andra att använda tecknet i jämförande reklam om användningen strider mot direktivet om vilseledande och jämförande reklam (artikel 10.3 f).

Med jämförande reklam menas att en näringsidkare i sin reklam direkt eller indirekt pekar ut en konkurrent eller en konkurrents varor eller tjänster. Sådan reklam är i princip tillåten eftersom det främjar konkurrensen och kan ge viktiga upplysningar till konsumenter. Men jämförelsen får inte vara vilseledande och det får inte finnas en risk för förväxling mellan näringsidkarna eller mellan deras produkter eller kännetecken. Reklamen får inte heller vara misskrediterande eller innebära s.k. renommésnyltning. Direktivet om vilseledande och jäm- förande reklam har genomförts i svensk rätt genom marknadsförings- lagen (2008:486).

I varumärkesdirektivet är reglerna om användning av ett varumärke i jämförande reklam placerade i den grundläggande artikeln om vad ensamrätten till ett varukännetecken innebär. Utredningen föreslår att direktivet i detta avseende i stället genomförs i varumärkeslagens

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilse- ledande och jämförande reklam.

155

s. 156 5.4 Återgivande av varumärken i lexikon Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 bestämmelse om vilka begränsningar som finns i ensamrätten. Uppsala universitet och SFIR menar att utredningens förslag kan leda till problem vid tillämpningen bl.a. eftersom det i allmänhet saknas anledning att pröva om en inskränkning är tillämplig innan det har konstaterats att den ifrågasatta användningen innebär ett intrång i ensamrätten. De före- språkar därför att bestämmelsen utformas närmare direktivets lydelse.

Ensamrätten till ett varukännetecken innebär som utgångspunkt att ingen annan än innehavaren får använda tecknet i reklam. Att inne- havaren trots sin ensamrätt inte kan hindra att andra använder tecknet i jämförande reklam utgör alltså ett undantag från ensamrätten. Även om det finns fördelar med att varumärkeslagen följer direktivet när det gäller utformningen av ensamrätten, anser regeringen att det är mer naturligt i detta fall att betrakta användning i jämförande reklam som en begräns- ning i ensamrätten. En sådan reglering passar bättre in i systematiken i varumärkeslagen. Regeringen delar inte heller de farhågor som remiss- instanserna lyfter fram om att utredningens förslag kan leda till tillämpningsproblem. Skulle tveksamheter ändå förekomma vid tillämp- ningen av de svenska bestämmelserna ska dessutom alltid en tolkning göras mot de bakomliggande EU-reglerna. Enligt regeringen talar övervägande skäl för att direktivets bestämmelse om användning av ett varukännetecken i jämförande reklam bör genomföras på det sätt som utredningen föreslår. Det innebär att ensamrätten till ett varukännetecken inte bör hindra att någon annan använder tecknet i jämförande reklam på ett sätt som är förenligt med marknadsföringslagen.

5.4 Återgivande av varumärken i lexikon

Regeringens förslag: Vid utgivning eller annat tillgängliggörande av lexikon, handböcker eller andra liknande skrifter i tryckt eller elektronisk form ska författaren, utgivaren eller förläggaren vara skyldig att se till att ett registrerat varumärke inte återges i skriften utan uppgift om att varumärket är skyddat genom registrering. Skyldigheten ska gälla om innehavaren av varumärket begär att uppgiften ska finnas med och återgivningen ger intryck av att varu- märket är en sedvanlig beteckning för de varor eller tjänster som varu- märket är registrerat för. I fråga om en skrift i tryckt form ska en uppgift om att varumärket är skyddat föras in senast i nästa utgåva. I fråga om en skrift i elektronisk form ska uppgiften föras in utan dröjsmål.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens (se be- tänkandet s. 243 och 244).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Institutet för språk och folkminnen före- språkar att degenererade varumärken undantas från ordboksutgivarens skyldigheter. Vidare anser institutet att det bör förtydligas dels att det inte finns någon skyldighet att helt ta bort ett varumärke ur en publika- tion, dels om bestämmelsen bara omfattar varumärkets egentliga form

156

s. 157 5.4 Återgivande av varumärken i lexikon Kontrollera mot PDF

eller om den också omfattar t.ex. verb och andra avledningar eller Prop. 2017/18:267 sammansättningar av varumärket.

Skälen för regeringens förslag: I det nya direktivet införs en regel som innebär att om ett varumärke återges i ett lexikon, en encyklopedi eller ett liknande uppslagsverk, på ett sätt som ger intryck av att varumärket är en generisk benämning för varorna eller tjänsterna, kan innehavaren begära att det ska finnas med en uppgift om att det är fråga om ett registrerat varumärke (artikel 12). Bestämmelsen omfattar både tryckta och elektroniska skrifter. En uppgift om att varumärket är skyddat ska tas in utan dröjsmål, vilket för tryckta skrifter innebär senast i nästa utgåva av verket. Regleringen saknar motsvarighet i 2008 års direktiv.

Syftet med bestämmelsen är att ge varumärkesinnehavaren en möjlighet att förhindra att varumärket degenererar, alltså kommer till allmän använd- ning och uppfattas som en allmän beteckning för alla slags varor och tjänster av aktuellt slag. Om ett varumärke degenererar och förlorar sin särskiljningsförmåga, kan nämligen registreringen av varumärket komma att hävas.

I varumärkeslagen finns redan en bestämmelse om uppgiftsskyldighet vid återgivning av varumärken i lexikon, handböcker eller andra liknande tryckta skrifter (se 1 kap. 17 §). Direktivet har dock ett vidare tillämpningsområde än regleringen i varumärkeslagen. Det omfattar nämligen all form av elektroniskt tillgängliggörande, vilket även inkluderar internetbaserade lexikon där var och en kan bidra med material. Lagens reglering är däremot tillämplig bara på tillhanda- hållanden som görs av en utgivare av en tryckt skrift, såsom ett bokförlag, eller av någon som har utgivningsbevis. Även i övrigt har direktivet en något annan utformning, bl.a. gäller uppgiftsskyldigheten endast för utgivare. Enligt varumärkeslagen omfattas även författare och förläggare.

Regeringen konstaterar att uppslagsverk ofta används i flera länder, särskilt de internetbaserade. Det finns således fördelar med att ha enhetliga regler inom EU om återgivning av varumärken i uppslagsverk. Bestämmelsen i varumärkeslagen bör nu ändras så att den anpassas till direktivet. Uppgiftsskyldigheten bör dock även i fortsättningen gälla i förhållande till skriftens författare, utgivare eller förläggare, vilket direktivet inte hindrar.

Institutet för språk och folkminnen efterfrågar vissa förtydliganden av bestämmelsen. Bland annat anser Institutet att det bör klargöras att det inte finns någon skyldighet att ta bort ett varumärke ur en publikation. Regeringen anser inte att det finns skäl att överväga några ändringar i detta avseende eftersom det redan framgår att den föreslagna bestämmelsen innebär en uppgiftsskyldighet och inte någon skyldighet att ta bort ett varumärke ur en skrift. Med hänsyn till utformningen av direktivet är det inte heller möjligt att göra undantag från tillämpningsområdet för degenererade varumärken på det sätt som Institutet förespråkar eller att i övrigt göra sådana ändringar som Institutet efterfrågar.

157

s. 158 Registrering av varumärken Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 6

Registrering av varumärken

158

6.1 Ansökningsförfarandet

Regeringens förslag: En ansökan om registrering av ett varumärke ska innehålla en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser och vilka klasser dessa tillhör.

För att en ansökan ska anses ingiven till Patent- och registrerings- verket ska den innehålla en uppgift om att det som har getts in är en ansökan om registrering, en uppgift om sökandens namn eller före- tagsnamn, en tydlig återgivning av varumärket och en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens (se betänkandet s. 245–250 och 252).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) föreslår att begreppet ansökningsdag används i stället för ”ingivningsdag”.

Skälen för regeringens förslag

Gemensamma regler om ansökningsförfarandet

I 2008 års varumärkesdirektiv finns det ingen reglering av förfarandet vid registreringen av varumärken. I det nya direktivet införs nu sådana förfaranderegler som uppställer krav på vad en ansökan ska innehålla (artikel 37) och när den ska anses ingiven (artikel 38). Vidare finns regler om klassificering (artikel 39), anmärkningar från andra (artikel 40), delning av ansökan eller registreringen (artikel 41) och klassavgifter (artikel 42).

Bestämmelser om handläggningen hos Patent- och registreringsverket (PRV) vid registrering av ett varumärke finns i varumärkeslagen (2 kap.) och i viss utsträckning i den svenska varumärkesförordningen. Vissa formella krav måste vara uppfyllda för att en ansökan ska kunna bifallas, bl.a. ska ansökan innehålla sökandens kontaktuppgifter och en tydlig återgivning av varumärket. Dessa regler överensstämmer i stora delar redan med direktivet men vissa ändringar behöver göras.

Vad ska en varumärkesansökan innehålla?

En ansökan om varumärkesregistrering ska enligt direktivet åtminstone innehålla en begäran om registrering, uppgifter om sökandens identitet, en förteckning över de varor eller tjänster för vilka registrering begärs och en återgivning av varumärket som kan tas in i registret på ett sätt som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna och allmänheten att klart och tydligt avgöra föremålet för skyddet (artikel 37). Sökanden ska dessutom betala en ansökningsavgift, som bestäms av medlemsstaten.

Regeringen konstaterar att varumärkeslagens bestämmelser om vad en ansökan ska innehålla redan uppfyller direktivets krav (se 2 kap. 1 § varumärkeslagen). Bestämmelsen i svensk rätt om att sökanden dessutom

s. 159 Registrering av varumärken Kontrollera mot PDF

ska ange ett ombuds namn och adress saknar dock motsvarighet i direk- Prop. 2017/18:267 tivet. Eftersom sådan information underlättar PRV:s handläggning, och

det är förenligt med direktivet att begära att en ansökan ska innehålla ytter- ligare uppgifter, bör kravet finnas kvar. Frågan om vilka krav som ska ställas på förteckningen över de varor eller tjänster som en registrering avser behandlas nedan.

Nya regler om ingivningsdag

I direktivet finns regler om vad en ansökan ska innehålla för att den ska

anses ingiven till varumärkesmyndigheten (artikel 38). Ingivningsdagen är

bl.a. avgörande för registreringens giltighetstid och frågan om företräde

vid konflikter mellan två rättigheter. För att ansökan ska anses ingiven

ska den enligt direktivet innehålla en begäran om registrering, uppgifter

om sökandens identitet, en förteckning över de varor eller tjänster för vilka

registrering begärs och en tydlig återgivning av varumärket.

Varumärkeslagen saknar en uttrycklig bestämmelse om ingivningsdag.

Lagen bygger på principen att ansökan anses ingiven den dag då den

faktiskt gavs in till PRV. Enligt den handläggningspraxis som har

utvecklats är kraven låga. Om den handling som har getts in är möjlig att

uppfatta som en ansökan, behandlas den som detta även om den inne-

håller formella eller materiella brister. Om sökanden därefter ger in

nödvändiga kompletteringar, behåller ansökan sin ursprungliga ingivnings-

dag.

Det bör nu införas en bestämmelse om ingivningsdag i enlighet med

direktivet. Svea hovrätt föreslår att

begreppet ansökningsdag används

i stället för ”ingivningsdag”, som

utredningen

föreslår.

Begreppet

ingivningsdag förekommer redan i varumärkeslagen, varför det är lämpligt

att fortsätta att använda det begreppet (se 2 kap. 3 och 30 §§). Dessutom

används ”ingivningsdag” i patentlagen (1967:837), se 2 kap. 8 c §. Patent-

lagsutredningen föreslår också i sitt betänkande om en ny patentlag att

detta begrepp ska behållas (se SOU 2015:41 s. 27). Även fördelarna med

att ha en enhetlig terminologi på det immaterialrättsliga området leder

därför till slutsatsen att ”ingivningsdag” bör användas i varumärkeslagen.

Klassindelning och klassavgifter

I direktivet finns bestämmelser om hur varor och tjänster ska betecknas

och klassificeras vid registreringen

av ett varumärke (artikel 39). De

innebär att medlemsstaterna ska tillämpa Niceöverenskommelsen om

internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av

varumärken av den 15 juni 1957 (Niceöverenskommelsen). Sverige har

tillträtt överenskommelsen.

Enligt varumärkeslagen registreras varumärken i en eller flera klasser av

varor eller tjänster (2 kap. 13 §). Närmare regler

om detta

finns i den

svenska varumärkesförordningen (se 3 kap. 3 §). Där framgår, på samma

sätt som i direktivet, att Niceöverenskommelsen ska tillämpas vid klass-

indelningen.

Enligt direktivet ska sökanden tydligt och exakt ange de varor eller

tjänster för vilka varumärkesskydd söks så att behöriga myndigheter och

ekonomiska aktörer kan avgöra omfattningen av skyddet enbart utifrån

den informationen (artikel 39.2). Bestämmelsen är en kodifiering av EU-

159

s. 160 Registrering av varumärken Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 domstolens praxis. Enligt varumärkeslagen ska en ansökan om regi- strering av ett varumärke innehålla en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser och vilka klasser dessa tillhör (2 kap. 1 § första stycket 4). Direktivet bör genomföras så att det klargörs att en sådan förteckning måste vara tydlig.

160

I direktivet sägs vidare att de allmänna beteckningar som ingår i klass- rubrikerna till Niceklassificeringen, eller andra allmänna uttryck, får användas om de uppfyller kraven på tydlighet (artikel 39.3). Det anges också att användningen av sådana allmänna beteckningar eller uttryck ska anses avse endast sådana varor och tjänster som tydligt och klart omfattas av beteckningen eller uttryckets bokstavliga innebörd (artikel 39.5). Dessa principer är i enlighet med EU-domstolens praxis och tillämpas redan av PRV. Regeringen anser, i likhet med utredningen, att vad som sägs i direktivet redan ligger i det föreslagna kravet på att en ansökan ska innehålla en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som varu- märket avser och vilka klasser dessa tillhör. Någon ytterligare lagändring behövs därför inte.

Enligt direktivet ska registreringsmyndigheten avslå en ansökan som är oklar eller otydlig om inte sökanden föreslår en godtagbar formulering inom den tidsfrist som myndigheten fastställer (artikel 39.4) Varumärkeslagen uppfyller redan direktivet i detta avseende (se 2 kap. 17 och 18 §§).

I direktivet finns också en bestämmelse med mer detaljerade krav på en ansökan som avser registrering av varor eller tjänster i mer än en klass (artikel 39.6). I sådana fall ska sökanden bl.a. gruppera varorna och tjänsterna enligt klasserna i Niceklassificeringen och ange dem i kronolo- gisk ordning. De författningsändringar som detta föranleder bör lämpligen göras på förordningsnivå.

Vidare erinras i direktivet om att varor och tjänster inte ska anses likna varandra av det skälet att de förekommer i samma klass enligt Nice- klassificeringen. Inte heller ska varor och tjänster anses skilja sig från varandra bara för att de förekommer i olika klasser (artikel 39.7). Regeringen delar utredningens bedömning att denna erinran inte kräver någon särskild reglering. Detta framgår redan av utformningen av varu- märkeslagens bestämmelser om ensamrättens omfattning när någon använder ett identiskt eller liknande tecken för varor eller tjänster av liknande slag (1 kap. 10 § första stycket 2). Av EU-domstolens praxis följer att förväxlingsrisken i dessa fall ska prövas utifrån en helhets- bedömning av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet.

Slutligen är det enligt direktivet frivilligt för medlemsstaterna att tillämpa en ordning där sökanden betalar en avgift för varumärkesskydd i en klass och sedan en tilläggsavgift för varje ytterligare klass som ansökan avser (artikel 42). Regeringen konstaterar att svensk rätt redan uppfyller direktivet i detta avseende (se 7 kap. 1 § varumärkes- förordningen).

Anmärkningar från andra

Enligt direktivet kan medlemsstaterna föreskriva att andra får göra skriftliga anmärkningar mot en ansökan om registrering (artikel 40). Den som gör en anmärkning ska inte anses som part i förfarandet. Bestäm- melsen är frivillig för medlemsstaterna att införa.

s. 161 6.2 Invändningsförfarandet Kontrollera mot PDF

Enligt svenska allmänna förvaltningsrättsliga principer är det möjligt för Prop. 2017/18:267 den som inte är part i registreringsärendet att ge in ett yttrande till PRV i

vilket man motsätter sig en registrering eller anför omständigheter som PRV bör ta hänsyn till (s.k. protest). När en protest kommer in, är det PRV:s praxis att handlingen läggs in i ärendet och beaktas vid prövningen om det som anförs är relevant. PRV:s handläggning överensstämmer alltså redan med direktivet. Någon ändring i varumärkeslagen bör där- med inte göras.

6.2 Invändningsförfarandet

Regeringens förslag: Om innehavaren av det registrerade varumärket och invändaren begär det, ska Patent- och registreringsverket bestämma en tidsfrist på minst två månader då parterna ska försöka komma överens. Fristen får förlängas, om parterna begär det.

Om en invändning grundas på att ett äldre registrerat varumärke utgör hinder, ska registreringen få hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen inom de fem senaste åren före den yngre rättigheten uppkom. Detta ska bara gälla om det äldre varumärket vid den tidpunkten hade varit registrerat i mer än fem år. Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som krävs, ska registreringen ändå få hävas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen.

Det ska klargöras att om det äldre varumärket är ett EU-varumärke ska det ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i EU:s varu- märkesförordning.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens (se betänkandet s. 263–266). Utredningen föreslår att Patent- och registreringsverket ska häva en registrering efter invändning endast om det finns något hinder mot registreringen på grund av andra rättigheter, dvs. de relativa registreringshindren.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) och Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) anser att direktivet inte ute- sluter möjligheten att invända mot en registrering på grund av ett regi- streringshinder som är motiverat av allmänna intressen. Enligt domstolarna bör det därför övervägas om s.k. absoluta hinder även fortsättningsvis ska kunna göras gällande vid invändning. Svea hovrätt, som anser att det finns starka skäl att behålla nuvarande ordning, framhåller att utredningens förslag dels kan komma att ställa högre krav på enskilda att bevaka och rikta anmärkningar mot varumärkes- ansökningar som ges in till Patent- och registreringsverket, dels leda till ett ökat antal domstolsprocesser. Enligt domstolen kan detta innebära negativa konsekvenser, särskilt för mindre företag med begränsade resurser. Även Sveriges advokatsamfund och Svenska Patentombuds-

161

s. 162 6.2 Invändningsförfarandet Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 föreningen pekar på att det finns nackdelar med förslaget att begränsa invändningsförfarandet till de relativa registreringshindren.

Patent- och registreringsverket (PRV) anser att det bör införas regler som effektiviserar handläggningen vid delning av en registrering under

invändningsförfarandet.

Skälen för regeringens förslag

I Sverige finns redan ett invändningsförfarande

Invändningsförfarandet ger den som anser att ett varumärke inte borde ha

registrerats möjlighet att få saken prövad vid registreringsmyndigheten i

omedelbar anslutning till registreringen. På det sättet kan den som har en

tidigare ensamrätt på ett enkelt och billigt sätt angripa registreringen.

Enligt det nya direktivet ska medlemsstaterna erbjuda ett effektivt och

snabbt administrativt förfarande för att invända mot registreringen av en

varumärkesansökan (artikel 43). Sådana förfaranderegler omfattas inte

alls av 2008 års direktiv.

I svensk rätt finns det redan ett invändningsförfarande (se 2 kap. 24–

28 §§ varumärkeslagen). En invändning kan göras efter registreringen,

vilket skiljer sig från vad som gäller vid EU:s immaterialrättsmyndighet,

där en invändning ska göras innan registreringen sker. Den som vill

invända mot en varumärkesregistrering kan göra det hos PRV inom tre

månader från kungörelsen av registreringen. Finns det hinder mot

registreringen ska PRV häva registreringen helt eller delvis.

Regeringen konstaterar att invändningsförfarandet uppfyller direktivets

krav på ett effektivt och snabbt förfarande. Även den svenska ordningen

med att invändningsförfarandet kommer efter en registrering är förenlig

med direktivet. För att uppfylla direktivet fullt ut bör det dock införas en

möjlighet för parterna att gemensamt begära en frist under invändnings-

förfarandet för att se om de kan komma överens i ärendet. En sådan frist

bör vara minst två månader, men bör kunna förlängas om parterna begär

det.

Enligt varumärkeslagen är det möjligt att invända mot en registrering

på grund av alla typer av registreringshinder, dvs. både hinder som är

motiverade av hänsyn till allmänna intressen (s.k. absoluta registrerings-

hinder) och hinder med hänsyn till andras rättigheter (s.k. relativa regi-

streringshinder). Se närmare avsnitt 6.3 om de olika registreringshindren.

Utredningen föreslår att endast de relativa registreringshindren ska kunna

göras gällande i invändningsförfarandet och att bestämmelserna om PRV:s

prövning av de absoluta registreringshindren följaktligen tas bort. Enligt

utredningen är detta en nödvändig ändring på grund av direktivet, som

enligt utredningens tolkning innebär att invändaren endast får åberopa

hinder mot registrering på grund av andras rättigheter. Detta är också den

tolkning som tjänstemän vid Europeiska kommissionen har gett uttryck

för på det genomförandemöte som hållits i kommissionens regi om

genomförandet av direktivet.

Av artikel 43.1 i direktivet följer en skyldighet att införa ett förfarande

för att invända mot en varumärkesregistrering på de grunder som anges i

artikel 5, dvs. de relativa registreringshindren. Av artikel 43.2 framgår

vidare att invändningsförfarandet åtminstone ska ge innehavare av äldre

162

rättigheter möjlighet att invända mot en registrering. Som Svea hovrätt

s. 163 6.2 Invändningsförfarandet Kontrollera mot PDF

och Stockholms tingsrätt påpekar finns det ingen uttrycklig reglering i direktivet mot en ordning som innebär att en invändare också kan göra gällande ett absolut registreringshinder. Till detta kommer att de nya förfarandereglerna i direktivet är utformade som allmänna principer varför det står medlemsstaterna fritt att fastställa mer specifika bestämmelser (se skäl 9 i direktivets ingress).

Enligt regeringens uppfattning hindrar alltså inte direktivet att det i svensk rätt föreskrivs att PRV även fortsättningsvis får häva en regi- strering efter invändning på grund av både de absoluta och de relativa hindren. Någon ändring på grund av direktivet är alltså inte nödvändig. Det finns inte heller andra skäl att överväga någon ändring i detta avseende.

Det kan tilläggas att även i de förslag som nyligen remitterats av finska Arbets- och näringsministeriet respektive norska justitie- och beredskaps- departementet görs bedömningen att direktivet inte hindrar ett invändningsförfarande där både absoluta och relativa hinder kan göras gällande.

Det bör ställas krav på användning av ett äldre varumärke vid invändning

I varumärkeslagen finns bestämmelser om att den som innehar ett varu- märke måste använda det för att inte riskera att registreringen hävs (se 3 kap. 2 §). Nu införs nya regler i direktivet som innebär att frågan om användning av ett äldre varumärke också ska kunna prövas i samband med en invändning mot en registrering.

Enligt direktivet ska innehavaren av det ifrågasatta varumärket i ett invändningsförfarande kunna begära att invändaren lägger fram bevis om att dennes varumärke faktiskt används (artikel 44.1). Detta kan bli aktuellt om det på ingivningsdagen för det yngre varumärket, eller den tidigare dag då den yngre rättigheten uppkom (s.k. prioritetsdag), hade gått mer än fem år sedan invändarens varumärke registrerades. Om invändaren inte lägger fram bevis om användning eller bevis om att det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts, kan invändningen inte leda till framgång.

Motsvarande regler införs också när det gäller förfarandet om hävning (artikel 46) och i intrångsmål (artikel 17), se närmare avsnitten 7.2 och

11.1. Syftet med reglerna är att skärpa kravet på att varumärken verkligen används. Tanken är att den som har en rättighet men avstår från att använda den inte ska få åberopa rättigheten gentemot andra.

Några bestämmelser som motsvarar artikel 44.1 finns inte i varu- märkeslagen. Sådana bör därför införas. I enlighet med direktivet bör det ankomma på innehavaren av det yngre varumärket att invända att det äldre varumärket inte har använts och på innehavaren av den äldre rättig- heten att då visa att varumärket har använts på föreskrivet sätt eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på sådant sätt.

Av direktivet följer att om det äldre varumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det har registrerats ska prövningen av invändningen bara grundas på den del som har använts (artikel 44.2). En motsvarande bestämmelse finns redan i svensk rätt (se 2 kap. 28 §).

Prop. 2017/18:267

163

s. 164 6.2 Invändningsförfarandet Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 I direktivet anges vidare att bestämmelserna om bevis om användning också ska tillämpas om det äldre varumärket är ett EU-varumärke (arti- kel 44.3). I dessa fall ska frågan om huruvida varumärket används på det sätt som krävs inte bedömas enligt varumärkeslagen utan enligt EU:s varumärkesförordning. I och för sig torde detta följa av unionsrättens tillämplighet, men som utredningen framhåller finns det skäl att klargöra saken i lagtexten.

Delning av ansökningar och registreringar

Enligt direktivet ska en ansökan om varumärkesregistrering eller en regi- strering kunna delas upp i två eller flera separata ansökningar eller registreringar. För varje delansökan eller delregistrering ska sökanden ange vilka varor eller tjänster i den ursprungliga ansökan eller registreringen som ska omfattas av delansökan eller delregistreringen (artikel 41). Delning kan bli aktuellt t.ex. om det finns hinder mot registreringen av varumärket endast i förhållande till vissa varor eller tjänster, men inte alla.

För svensk del finns redan möjlighet till delning av en ansökan eller en registrering (se 2 kap. 3 och 30 §§ varumärkeslagen och 3 kap. 10 § varumärkesförordningen). Av direktivbestämmelserna framgår det visserligen inte uttryckligen – såsom är fallet i svensk rätt och enligt EU:s varumärkesförordning – att varorna och tjänsterna ska fördelas på ansökningarna respektive registreringarna; de separata ansökningarna och registreringarna får inte överlappa varandra. Artikeln är dock allmänt utformad och överlämnar till nationell rätt att bestämma de närmare förutsättningarna för förfarandet. Att varorna och tjänsterna ska fördelas på ansökningarna respektive registreringarna följer dessutom av artikel 7 i Singaporekonventionen om varumärkesrätt från 2006, som Sverige och en majoritet av EU-länderna har tillträtt. Regeringen konstaterar därför att svensk rätt uppfyller direktivets bestämmelser om delning.

Frågan om delning av en varumärkesregistrering kan komma upp under invändningsförfarandet. För en varumärkesinnehavare kan det vara fördelaktigt med delning av en registrering om invändningen endast riktar sig mot vissa av de varor eller tjänster som registreringen avser. PRV menar att det i dag inte är möjligt att dela en registrering under ett invändningsförfarande utan att invändningen – och de grunder och omständigheter som åberopas – följer med båda registreringarna. Enligt PRV innebär det att myndigheten inte kan avsluta invändningsärendet som avser den del av registreringen som inte längre är ifrågasatt. PRV efterfrågar därför regler som effektiviserar handläggningen vid delning under ett invändningsförfarande.

Enligt utredningen kan det finnas behov av en reglering som gör det möjligt för PRV att först avgöra den del av invändningen som inte är ifrågasatt. Utredningen lämnar dock inte något sådant förslag eftersom det skulle kräva ett flertal ändringar i varumärkeslagen, en del av ganska principiell natur, och tiden för utredningsuppdraget inte har medgett ytterligare överväganden. Mot denna bakgrund och då detta inte är något som krävs enligt direktivet kan frågan inte behandlas inom ramen för detta lagstiftningsärende.

164

s. 165 Olika hinder mot registrering av ett varumärke Kontrollera mot PDF

6.3

Olika hinder mot registrering av ett varumärke

Prop. 2017/18:267

Regeringens förslag: I uppräkningen av vad som utgör hinder mot

registrering på grund av allmänna intressen ska det läggas till att ett

varumärke inte får registreras om varumärket

– innehåller en ursprungsbeteckning, en geografisk beteckning, en

beteckning för ett traditionellt uttryck för vin eller en beteckning för

en garanterad traditionell specialitet, i den utsträckning som beteck-

ningen är skyddad enligt unionsrätten, eller

– innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenäm-

ning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart, i den

utsträckning som växtsorten är skyddad enligt växtförädlarrättslagen

eller unionsrätten.

Ett varumärke ska inte få registreras om det är identiskt med eller

liknar ett äldre varukännetecken som är känt inom en betydande del av

omsättningskretsen, och användningen av varumärket utan skälig

anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till skada för

varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om

användningen avser varor eller tjänster av samma, liknande eller annat

slag.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens (se

betänkandet s. 253–263). Utredningen föreslår att det i uppräkningen av

vad som utgör hinder mot registrering på grund av allmänna intressen ska

läggas till att ett varumärke inte får registreras om sökanden var i ond tro

vid tidpunkten för ansökan. Samtidigt föreslår utredningen att det hittills-

varande relativa hindret mot registrering på grund av ond tro ändras så att

sökandens onda tro bara gäller i förhållande till äldre varukännetecken

som är skyddade i ett annat land. Vidare föreslår utredningen att det i

uppräkningen av relativa hinder ska läggas till att ett varumärke inte får

registreras om det innehåller eller består av en äldre ursprungsbeteckning

eller geografisk beteckning som skyddas enligt någon av tillämpliga EU-

förordningar.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen

eller har inga invändningar mot dem.

Patent- och registreringsverket (PRV) och Svenska Föreningen för

Immaterialrätt (SFIR) anser att det finns skäl att ytterligare anpassa

bestämmelserna om särskiljningsförmåga till direktivet.

Kammarrätten i Sundsvall, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala

universitet , PRV, SFIR och Sveriges advokatsamfund är tveksamma till

utredningens bedömning när det gäller s.k. agentvarumärken. De anser

att varumärkeslagen bör kompletteras med ett registreringshinder som tar

sikte på situationen att en agent eller företrädare för varumärkesinne-

havaren ansöker om registrering av varumärket i eget namn. Uppsala

universitet , SFIR och Advokatsamfundet anser också att det finns

anledning att överväga en uttrycklig bestämmelse om överföring av

agentvarumärken. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknads-

domstolen) framhåller att den nuvarande ordningen möjligen inte är till-

räcklig för att uppfylla direktivet när det gäller en varumärkesinne-

havares rätt att motsätta sig användning av ett agentvarumärke. Även

165

s. 166 Olika hinder mot registrering av ett varumärke Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Uppsala universitet och Advokatsamfundet är tveksamma till utredning- ens bedömning i den delen.

Svenska Patentombudsföreningen anser att PRV endast ska granska registreringshinder på grund av andras rättigheter om sökanden begär

det.

Skälen för regeringens förslag

Skyddade beteckningar som absolut hinder mot registrering

Enligt varumärkeslagen får ett varumärke inte registreras om det strider

mot något allmänt intresse (2 kap. 4–7 §§). Dessa hinder mot registrering

kallas för absoluta registreringshinder. Hit hör bl.a. det grundläggande

kravet på att varumärket måste ha särskiljningsförmåga, dvs. att det kan

skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem

som tillhandahålls i en annan. Andra sådana hinder är att varumärket strider

mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning.

Reglerna bygger på 2008 års varumärkesdirektiv.

I det nya direktivet görs några ändringar i bestämmelserna om absoluta

registreringshinder. En nyhet är att ett varumärke inte får registreras om

det innehåller en skyddad ursprungsbeteckning, en geografisk beteck-

ning, en beteckning för ett traditionellt uttryck för vin eller för en

garanterad traditionell specialitet (artikel 4.1 i–k).

Inom EU finns det ett antal förordningar som ger skydd för sådana

beteckningar för vin, spritdrycker, aromatiserade viner, jordbruks-

produkter och livsmedel. Skyddet uppstår genom registrering hos

Europeiska kommissionen. Huvudregeln är att en beteckning får

registreras endast på ansökan av en grupp producenter.

Det kan nämnas att när det gäller skydd för geografiska beteckningar

för spritdrycker pågår för närvarande EU-förhandlingar om en ny förord-

ning.

Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar används för att

ange att en produkt kommer från ett visst avgränsat geografiskt område

och att produktens kvalitet, anseende eller annan egenskap kan hänföras

till detta geografiska ursprung, t.ex. Champagne eller Kalix Löjrom.

Ett traditionellt uttryck för vin är något som man av tradition har

använt för att beteckna produktions- eller lagringsmetod för det aktuella

vinet, t.ex. Riserva för vin som lagrats under en viss period. Med

garanterad traditionell specialitet avses ett namn som beskriver fram-

ställningen av en specifik produkt eller ett livsmedel som har en viss

sammansättning, produktion eller bearbetning som överensstämmer med

traditionell praxis för denna produkt eller som är gjord av traditionella

råvaror. Svenska exempel är Falukorv och Hushållsost.

Enligt varumärkeslagen får ett varumärke inte registreras om märket

innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som en

geografisk ursprungsbeteckning för vin eller spritdrycker och det avser vin

eller spritdrycker av annat ursprung (2 kap. 7 § andra stycket). När det

gäller andra skyddade beteckningar finns inga uttryckliga regler i lagen.

Enligt praxis anses det dock finnas hinder mot registrering om någon annan

än innehavaren av en skyddad beteckning ansöker om registrering av ett

varumärke som innehåller beteckningen. Varumärket anses nämligen då

166

strida mot ”lag eller annan författning” (2 kap. 7 § första stycket 1).

s. 167 Olika hinder mot registrering av ett varumärke Kontrollera mot PDF

Som utredningen konstaterar uppfyller varumärkeslagen endast till viss del direktivets krav när det gäller skyddade beteckningar som absoluta registreringshinder. För att lagen ska vara förenlig med direktivet fullt ut bör det därför införas bestämmelser om att en skyddad ursprungs- beteckning, en geografisk beteckning, en beteckning för ett traditionellt uttryck för vin eller för en garanterad traditionell specialitet utgör ett absolut hinder för registrering av ett varumärke. Enligt direktivet utgör sådana beteckningar registreringshinder om beteckningen är skyddad enligt unionslagstiftning eller genom en internationell överenskommelse som EU är anslutet till. Ursprungsbeteckningar och geografiska beteck- ningar kan också utgöra registreringshinder om de är skyddade enligt nationell rätt eller någon bilateral internationell överenskommelse. I svensk rätt finns inget specifikt immaterialrättsligt skydd för ursprungs- beteckningar och geografiska beteckningar. Sverige är inte heller anslutet till någon internationell överenskommelse om skydd för sådana beteckningar utöver de som EU är anslutet till. Skyddet för de aktuella beteckningarna finns alltså endast på EU-nivå. Mot denna bakgrund bör registreringshindret i varumärkeslagen omfatta beteckningar som skyddas enligt unionslagstiftning eller en internationell överenskom- melse som EU är anslutet till. Direktivet hänvisar till både ”unions- lagstiftning” och internationella överenskommelser som EU är part till. Sådana internationella avtal utgör egentligen också unionslagstiftning genom EU:s beslut att ratificera avtalet. Med unionslagstiftning avses dock normalt förordningar, direktiv och beslut. I varumärkeslagen bör därför det vidare begreppet unionsrätt användas.

Registreringshindret i 2 kap. 7 § andra stycket varumärkeslagen om vin och spritdrycker genomför Sveriges internationella förpliktelser enligt artikel 23 i TRIPs-avtalet. Även EU är medlem till TRIPs-avtalet, som därmed utgör en integrerad del av unionens rättsordning, dvs. unionsrätt. Man skulle därför kunna hävda att det registreringshindret omfattas av den föreslagna bestämmelsen om skyddade beteckningar som absolut registreringshinder. EU-domstolen har dock slagit fast att överens- kommelser inom ramen för Världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO), vilket omfattar TRIPs-avtalet, inte ger upphov till några rättigheter eller skyldigheter som enskilda kan göra gällande direkt inför domstolar och myndigheter. Det finns därför skäl att behålla det registreringshinder som i dag genomför TRIPs-avtalet som en egen bestämmelse. För att uppnå en mera enhetlig terminologi bör dock begreppet geografisk beteckning användas.

Växtförädlarrätt som absolut hinder mot registrering

En annan nyhet i direktivet är att ett varumärke inte får registreras om det består av eller i väsentliga delar återger en registrerad växtsortbenämning och det är fråga om växtsorter av samma eller närbesläktad art (artikel 4.1 l).

Växtförädlarrätt innebär att den som har framställt en ny växtsort kan få ensamrätt att utnyttja växtsorten. En registrerad växtsort ska ha en s.k. sortbenämning som gör det möjligt att skilja växtsorten från andra växtsorter. Växtförädlarrätt kan uppkomma genom registrering enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller rådets förordning (EG) nr 2100/94

Prop. 2017/18:267

167

s. 168 Olika hinder mot registrering av ett varumärke Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt. Registrerings- hindret i direktivet omfattar också sortbenämningar som är registrerade enligt en internationell överenskommelse som EU eller den berörda medlemsstaten har tillträtt. Med en sådan internationell överenskom- melse avses främst den internationella konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV-konventionen) som EU och Sverige har tillträtt. Konventionen har införlivats i svensk rätt genom växt- förädlarrättslagen.

168

I varumärkeslagen saknas det en uttrycklig reglering som hindrar att ett varumärke registreras trots att det innehåller en benämning på en växt- sort. En sortbenämning anses dock enligt allmänna varumärkesrättsliga principer inte kunna få skydd som varumärke. Även om det redan i dag inte är möjligt att registrera en sådan benämning som varumärke finns det skäl att införa ett uttryckligt registreringshinder i lagen. Regleringen bör – förutom sortbenämningar för växtsorter som är skyddade enligt växt- förädlarrättslagen – omfatta sådana benämningar som skyddas enligt unionsrätt. Därmed inbegrips skydd enligt rådets förordning om gemen- skapens växtförädlarrätt, liksom internationella avtal som EU ingår på området.

Ett varumärke måste ha särskiljningsförmåga

Av varumärkeslagen framgår att ett varumärke som ska registreras måste ha särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det avser (2 kap. 5 §). Ett varukännetecken anses ha särskiljningsförmåga om det kan skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en annan. Bristande särskiljningsförmåga kan t.ex. bero på att ett varukännetecken endast består av beskrivande tecken eller tecken som är generiska (1 kap. 5 § första och andra styckena). Bestäm- melserna bygger på 2008 års varumärkesdirektiv.

Det finns alltså redan i dag möjligheter – vilket Institutet för språk och folkminnen efterfrågar – att avslå en ansökan om registrering av ett varumärke som innehåller allmänna uttryck som är beskrivande (jfr också 9 § firmalagen).

PRV och SFIR anser att bestämmelserna om särskiljningsförmåga i varumärkeslagen bör anpassas ytterligare till direktivet (artikel 4.1 b och c) eftersom det skulle underlätta förståelsen för EU-domstolens praxis och tillämpningen av svensk rätt. Att ett varumärke är beskrivande bör enligt remissinstanserna vara ett självständigt registreringshinder och inte, som i varumärkeslagen, ett exempel på bristande särskiljnings- förmåga. Remissinstanserna hänvisar till EU-domstolens tolkning av motsvarande bestämmelser i EU:s varumärkesförordning enligt vilken de två registreringshindren är oberoende av varandra och ska tillämpas separat, även om de i viss utsträckning är överlappande. Enligt EU- domstolen återspeglar de allmänintressen som ska beaktas vid prövningen av dessa registreringshinder olika hänsynstaganden. Kravet på särskiljningsförmåga syftar till att garantera varans eller tjänstens kommersiella ursprung för konsumenter medan förbudet mot beskrivande varumärken syftar till att säkerställa en sund konkurrens på marknaden genom att tecken eller upplysningar som beskriver egenskaper hos varor eller tjänster ska kunna användas fritt av alla (se t.ex. dom den 8 maj 2008

s. 169 Olika hinder mot registrering av ett varumärke Kontrollera mot PDF

i mål nr C-304/06 P, Eurohypo mot harmoniseringsbyrån). Slutligen framhåller PRV att bestämmelsen om beskrivande varumärken bör anpassas till direktivets lydelse i andra språkversioner än den svenska eftersom det bättre återspeglar den korrekta innebörden.

Bestämmelserna om särskiljningsförmåga i varumärkeslagen fick sin nuvarande utformning i samband med att den nya varumärkeslagen infördes 2011. Lagtexten anpassades i förhållande till 1960 års varu- märkeslag bl.a. ytterligare till 2008 års direktiv och utformades med beaktande av synpunkter från Lagrådet (se prop. 2009/10:225 s. 165, 166, 692 och 693). Som utredningen konstaterar har det inte gjorts några ändringar i dessa regler i det nya varumärkesdirektivet. Det kan också noteras att den praxis från EU-domstolen som remissinstanserna hänvisar till ligger i tiden före den nuvarande svenska varumärkeslagen. Rättsläget har alltså inte ändrats sedan frågan behandlades i propositionen om en ny varumärkeslag.

Som remissinstanserna framhåller är bestämmelserna om särskiljnings- förmåga i varumärkeslagen utformade på ett delvis annat sätt än i direk- tivet. Systematiken i varumärkeslagen hindrar dock inte att registrerings- hindren bedöms självständigt på det sätt som EU-domstolen har slagit fast (jfr Patent- och marknadsöverdomstolens beslut den 14 februari 2018 i ärende PMÖÄ 10702-16). Regeringen delar därför utredningens bedömning att lagens definition av särskiljningsförmåga är förenlig med direktivet. Eftersom bestämmelserna om särskiljningsförmåga reglerar de grundläggande kraven för ett varumärkes registrerbarhet kan det ändå finnas skäl att överväga en utformning i närmare anslutning till direk- tivet. Utredningen lämnar emellertid inte något sådant förslag. Det inne- bär i sin tur att remissinstanserna inte har getts tillfälle att komma med synpunkter i frågan. Det finns därför inte underlag att inom ramen för detta ärende överväga några sådana ändringar som PRV och SFIR efterfrågar. Det kan dock finnas anledning att återkomma till frågan i ett annat sammanhang.

Av både 2008 års direktiv och varumärkeslagen framgår att ett varu- märke kan förvärva särskiljningsförmåga. I det nya direktivet anges att ett varumärke ska ha förvärvat särskiljningsförmåga genom användning före ansökan om registrering för att kunna registreras (artikel 4.4). Medlemsstaterna får dock bestämma att sådan särskiljningsförmåga kan förvärvas efter en ansökan om registrering men före tidpunkten för registreringen (artikel 4.5).

Vid bedömningen enligt varumärkeslagen av om ett varumärke har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till att det kan förvärva förmågan genom användning (1 kap. 5 § tredje stycket). Av lagen följer att förvärv av särskiljningsförmåga kan beaktas fram till registreringen. En sådan ordning är alltså förenlig med direktivet varför det saknas skäl att nu överväga några ändringar.

Hinder mot registrering med hänsyn till andras rättigheter

I varumärkeslagen finns en uppräkning av olika enskilda intressen som utgör hinder mot en varumärkesregistrering (2 kap. 8–10 §§). Dessa kallas för relativa registreringshinder och är motiverade av att det sökta varumärket inte ska stå i konflikt med en tidigare rättighet. Det kan t.ex.

Prop. 2017/18:267

169

s. 170 Olika hinder mot registrering av ett varumärke Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 röra sig om ett äldre varukännetecken, ett äldre företagsnamn eller någon annans skyddade efternamn eller allmänt kända konstnärsnamn. Reglerna bygger på 2008 års varumärkesdirektiv.

170

Direktivet överlämnar till medlemsstaterna att avgöra om registrerings- myndigheten på eget initiativ ska granska om en ansökan om registrering strider mot de relativa registreringshindren. Vid EU:s immaterialrätts- myndighet och i vissa medlemsstater omfattar prövningen bara de absoluta registreringshindren medan PRV prövar både de absoluta och de relativa hindren på eget initiativ (s.k. officialprövning). Det saknas skäl att överväga någon ändring av den ordning som gäller i Sverige i detta avseende (se prop. 2009/10:225 s. 84–97).

I direktivet görs några ändringar när det gäller bestämmelserna om relativa registreringshinder. Den hittillsvarande frivilliga bestämmelsen om ett utökat skydd för kända varumärken blir nu obligatorisk för medlemsstaterna att införa och får samtidigt en något ändrad utformning (artikel 5.3 a). Detta registreringshinder är genomfört i varumärkeslagen sedan tidigare (2 kap. 8 § första stycket 3). Bestämmelsen bör dock an- passas ytterligare till direktivet. Det bör bl.a. tydliggöras att det utökade skyddet för kända varukännetecken är tillämpligt oavsett om de varor eller tjänster som registreringen avser gäller varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag.

En annan nyhet i direktivet är att en ursprungsbeteckning eller en geo- grafisk beteckning som skyddas enligt unionslagstiftning eller nationell lagstiftning ska utgöra ett relativt registreringshinder (artikel 5.3 c). Även en ansökan om registrering av en sådan beteckning utgör registrerings- hinder, förutsatt att den leder till registrering. I föregående avsnitt föreslår regeringen att det införs ett absolut hinder mot registrering av sådana beteckningar. Utredningen föreslår att ursprungsbeteckningar och geo- grafiska beteckningar dessutom ska utgöra relativa registreringshinder. Det förslaget utgår dock från att endast de relativa registreringshindren kan prövas i ett invändningsförfarande vid PRV vilket skulle innebära att de aktuella beteckningarna inte skulle kunna göras gällande i ett sådant förfarande om det inte också infördes ett motsvarande relativt hinder.

Som redogörs för i avsnitt 6.2 anser regeringen att direktivet inte hindrar medlemsstaterna från att ha förfaranden som möjliggör invänd- ning mot en registrering både på grund av absoluta och relativa regi- streringshinder. Regeringen föreslår därför inte någon ändring av invändningsförfarandet. Detta innebär att det absoluta registrerings- hindret om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som föreslås i propositionen kommer kunna prövas i ett invändningsför- farande. Det saknas därför skäl att också införa ett relativt registrerings- hinder som omfattar dessa beteckningar.

Ond tro som hinder mot registrering

I varumärkeslagen finns en bestämmelse om ond tro som ett relativt registreringshinder. Av den följer att ett varumärke inte får registreras om det kan förväxlas med ett kännetecken som användes här i landet eller i utlandet av någon annan vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande används, om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan (2 kap. 8 § första stycket 4). Systematiken i varumärkeslagen bygger på att en

s. 171 Olika hinder mot registrering av ett varumärke Kontrollera mot PDF

omständighet som utgör hinder mot registrering även kan åberopas som Prop. 2017/18:267 grund för att senare häva registreringen. Lagens bestämmelse om ond tro

utgör därför också en hävningsgrund.

Regleringen i varumärkeslagen genomför bestämmelserna i 2008 års varumärkesdirektiv där ond tro utgör både ett absolut och ett relativt registreringshinder, och grund för hävning av en registrering. Bestämmelserna i 2008 års direktiv har förts över till det nya direktivet i huvudsak oförändrade. Enligt direktivet är det obligatoriskt att föreskriva att en registrering ska kunna hävas om sökanden ansökte om registrering i ond tro (artikel 4.2). Medlemsstaterna får vidare föreskriva att ett sådant varumärke inte ska få registreras. Att hävningsgrunden är obligatorisk innebär en skillnad i förhållande till 2008 års direktiv då hävnings- grunden var frivillig för medlemsstaterna att införa. Bestämmelsen har dock inte ändrats i sak. Registreringshindret och hävningsgrunden i artikel 4.2 har i tidigare lagstiftningssammanhang ansetts avse ond tro i den situationen då ansökan i ett land görs om registrering av ett varumärke, vilket är förväxlingsbart med ett varukännetecken som vid tiden för ansökan används av någon annan i samma land (se prop. 2009/10:225 s. 185 och 186). I direktivet finns som sagt också en bestämmelse om ond tro som relativt registreringshinder och grund för hävning i förhållande till utländska varumärken. Bestämmelsen gäller om varumärket kan förväxlas med ett äldre varumärke som är skyddat utom- lands under förutsättning att sökanden vid tidpunkten för ansökan handlade i ond tro (artikel 5.4 c).

Bestämmelsen om ond tro i varumärkeslagen fick sin nuvarande utformning i samband med 2010 års varumärkeslag. I det lagstiftnings- arbetet konstaterades att de bakomliggande EU-reglerna ger medlems- staterna relativt stor handlingsfrihet att införa bestämmelser för att hindra en registrering som sökanden har gjort i ond tro (se prop. 2009/10:225 s. 186). Utformningen av bestämmelserna om ond tro har i huvudsak inte förändrats i det nya direktivet. De bedömningar som gjordes i det tidigare lagstiftningsarbetet av hur dessa EU-rättsliga regler bör genomföras i svensk rätt gör sig alltså fortfarande gällande. Eftersom regeringen – till skillnad från utredningen – inte föreslår några ändringar när det gäller vilka grunder som kan prövas i ett invändningsförfarande, är det inte heller nödvändigt att ond tro utgör både ett absolut och ett relativt registreringshinder. Regeringen anser därför att den nuvarande ordningen bör behållas och att det inte bör göras några ändringar med anledning av direktivet.

Agentvarumärken som registreringshinder och…

I det nya direktivet finns bestämmelser som rör s.k. agentvarumärken, dvs. varumärken som registreras av någon som uppträder som en agent eller företrädare för den rätta innehavaren av varumärket. Sådana bestämmelser finns även i EU:s varumärkesförordning. Reglerna saknar motsvarighet i 2008 års direktiv men bygger på artikel 6 septies i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd. Sverige är sedan länge anslutet till konventionen. Regleringen i direktivet innebär därför i princip ingen nyhet för svensk del.

171

s. 172 Olika hinder mot registrering av ett varumärke Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bestämmelserna om agentvarumärken i direktivet rör för det första den situationen att en agent eller företrädare för varumärkesinnehavaren ansöker om registrering av innehavarens varumärke i eget namn utan tillstånd. Enligt direktivet utgör detta ett hinder mot registrering av varumärket om inte agenten eller företrädaren kan visa fog för sitt handlande. Om ett sådant varumärke har registrerats, ska det kunna hävas (artikel 5.3 b). Syftet med reglerna är att motverka missbruk av förtroendeplikten i affärsrelationer. De tar sikte på situationer där någon företräder den andres intressen och det finns en lojalitetsskyldighet av ett eller annat slag. Det kan typiskt sett avse t.ex. handelsagenter, åter- försäljare eller licenstagare. I sådana fall av otillbörligt handlande, där företrädaren utan lov registrerar den andres varumärke i sitt eget namn, ska den rättmätige innehavarens intressen skyddas.

172

Utredningen gör bedömningen att svensk rätt uppfyller direktivet i detta avseende genom det allmänna registreringshindret på grund av ond tro och föreslår inte någon särskild reglering om agentvarumärken.

Några remissinstanser ifrågasätter den bedömningen och förespråkar att det införs ett uttryckligt registreringshinder avseende agentvaru- märken. De skäl som görs gällande har främst sin grund i att utredningen föreslår ändringar när det gäller dels bestämmelserna om ond tro som registreringshinder, dels bestämmelserna om vilka hinder som får åberopas i ett invändningsförfarande. Enligt remissinstanserna skulle förslagen innebära att agentsituationen inte fullt ut kan åberopas i ett invändningsförfarande i förhållande till äldre varukännetecken som används i Sverige.

Som nämns får ett varumärke enligt svensk rätt inte registreras om sökanden vid tidpunkten för ansökan var i ond tro om någon annans användning, här i landet eller i utlandet, av ett förväxlingsbart känne- tecken. Har ett sådant varumärke registrerats kan det hävas. I de fall en agent eller en återförsäljare själv ansöker om registrering av inne- havarens kännetecken utan att ha tillstånd till det, kan denne som regel anses vara i ond tro. Registreringshindret, och den motsvarande hävningsgrunden, om ond tro i varumärkeslagen omfattar alltså redan agentsituationen (jfr prop. 2009/10:225 s. 298).

Regeringen föreslår ingen ändring i propositionen, varken av regleringen om ond tro eller invändningsförfarandet (se föregående avsnitt om ond tro och avsnitt 6.2 om invändningsförfarandet). Det innebär att ond tro hos sökanden kommer att kunna göras gällande i ett invändningsförfarande, både i förhållande till tidigare användning av ett varumärke i Sverige och i utlandet. Det finns därför inte någon anledning att införa ett särskilt registreringshinder just för agentsituationen.

…överföring och förbud mot användning av agentvarumärken

Bestämmelserna om agentvarumärken i direktivet rör för det andra den situationen att en agent eller företrädare för varumärkesinnehavaren har registrerat innehavarens varumärke i eget namn utan tillstånd. I en sådan situation ska varumärkesinnehavaren ha rätt att antingen invända mot att agenten eller företrädaren använder varumärket eller begära att varu- märket överförs till innehavaren eller båda, om inte agenten eller före- trädaren visar fog för sitt handlande (artikel 13).

s. 173 Olika hinder mot registrering av ett varumärke Kontrollera mot PDF

Utredningen gör även här bedömningen att någon särskild föreskrift inte är nödvändig och hänvisar till det allmänna registreringshindret på grund av ond tro och rätten enligt varumärkeslagen att få en ansökan överförd av PRV på grund av bättre rätt (2 kap. 21–22 §§ varumärkes- lagen).

Som påpekas av några remissinstanser avser bestämmelsen i direktivet om överföring av agentvarumärken redan registrerade varumärken. Följaktligen är inte bestämmelserna i varumärkeslagen om överföring på grund av bättre rätt tillräckliga för att uppfylla direktivet eftersom de endast omfattar ansökningar om varumärkesregistrering. Det finns inte heller någon uttrycklig reglering i lagen som behandlar möjligheten för en varumärkesinnehavare att motsätta sig användning, eller att begära överföring, av ett agentvarumärke. Frågan är då om svensk rätt ändå uppfyller direktivet.

Vid införandet av bestämmelserna om överföring av en ansökan om registrering övervägdes om det också borde finnas möjligheter till över- föring av en registrering på grund av bättre rätt. I propositionen konsta- terades att det redan fanns möjligheter att få frågan prövad i domstol genom att föra en positiv fastställelsetalan om bättre rätt, dvs. en talan för att slå fast att ett visst rättsförhållande föreligger (jfr 13 kap. 2 § rätte- gångsbalken). Av bl.a. den anledningen lades något sådant förslag inte fram i det lagstiftningsarbetet. Däremot ansåg man att det fanns ett behov av en uttrycklig bestämmelse som gör det möjligt för den som har vunnit framgång med en fastställelsetalan om bättre rätt att få det nya för- hållandet antecknat i varumärkesregistret och kungjort (se prop. 2009/10:225 s. 301 och 302). En sådan bestämmelse finns nu i varu- märkeslagen (6 kap. 2 § första stycket).

Uppsala universitet och SFIR ifrågasätter om det enligt svensk rätt är möjligt för en varumärkesinnehavare att föra en positiv fastställelsetalan om bättre rätt till ett agentvarumärke.

När det gäller överföring av en ansökan på grund av bättre rätt konsta- terades i det tidigare lagstiftningsarbetet att möjligheten till en sådan överföring är generell och även omfattar den situationen att en agent eller företrädare ansöker om registrering i eget namn utan tillstånd från innehavaren (se prop. 2009/10:225 s. 300 och 302). Samma omständig- heter som utgör grund för överföring av en ansökan om registrering på grund av bättre rätt bör också kunna utgöra grund för en positiv fast- ställelsetalan om bättre rätt avseende en registrering. Av de tidigare förarbetena framgår att en positiv fastställelsetalan om bättre rätt till ett varukännetecken kan grunda sig på olika omständigheter, t.ex. bättre rätt på grund av överlåtelse, bolagsbildning, arv, eller tidigare användning. När det gäller just tidigare användning av ett varukännetecken har en sådan användning betydelse för registrering av ett varumärke eftersom det kan utgöra hinder för registrering om sökanden är i ond tro (jfr prop. 2009/10:225 s. 295). Redan i dag är det alltså möjligt att föra en fast- ställelsetalan om bättre rätt bl.a. på grund av tidigare användning av ett kännetecken – vilket kan omfatta en agentsituation om förutsättningarna för registreringshindret om ond tro är uppfyllda. Den som har vunnit framgång med en sådan fastställelsetalan om bättre rätt kan sedan få det nya förhållandet antecknat i varumärkesregistret och kungjort. Bestäm-

Prop. 2017/18:267

173

s. 174 6.4 Registreringens varaktighet och förnyelse av en registrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 melserna i direktivet om överföring av en registrering av ett agentvaru- märke är alltså uppfyllda i svensk rätt.

Regleringen i direktivet om att en varumärkesinnehavare ska kunna hindra användningen av ett agentvarumärke har som sagt sin förebild i Pariskonventionen. Svensk rätt anses sedan länge uppfylla Paris- konventionen i detta avseende genom varumärkeslagens bestämmelser om möjlighet för den som har bättre rätt att invända mot en felaktig registrering eller att senare få denna upphävd i domstol samt att få till stånd ett förbud mot användningen av varumärket (se prop. 2009/10:225 s. 299). Om innehavarens varumärke utgörs av ett äldre varukännetecken som är skyddat i Sverige finns alltså möjligheten för innehavaren att föra en talan mot agenten eller företrädaren om varumärkesintrång och fram- ställa ett yrkande om förbud mot fortsatt användning av agentvaru- märket, s.k. vitesförbud (se 8 kap. 3 § varumärkeslagen). Vidare kan en varumärkesinnehavare ansöka om hävning av varumärkesregistreringen med hänvisning till att varumärket registrerats av innehavarens agent eller företrädare i ond tro. Denna möjlighet omfattar också innehavare av utländska varukännetecken. Om registreringen av agentvarumärket hävs kan därefter den rätta innehavaren ansöka om registrering av ett nytt varumärke för egen del. En sådan registrering hindrar då användningen av agentvarumärket.

Sammanfattningsvis är det regeringens mening att svensk rätt redan uppfyller direktivets bestämmelser om överföring av agentvarumärken och om förbud mot användning av sådana varumärken. Någon ytterligare reglering är därför inte nödvändig.

6.4 Registreringens varaktighet och förnyelse av en registrering

Regeringens förslag: En varumärkesregistrering ska gälla i tio år från ingivningsdagen för ansökan om registrering.

Registreringen ska kunna förnyas helt eller delvis varje gång för en period på tio år räknad från utgången av föregående registrerings- period. En ansökan om förnyelse ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket tidigast sex månader före och senast sex månader efter registreringsperiodens utgång. Den som ansöker om förnyelse ska betala föreskriven förnyelseavgift inom denna frist. En inbetalning av förnyelseavgiften som görs inom denna frist ska anses utgöra en ansökan om förnyelse.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk- andet s. 266–269).

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

Skälen för regeringens förslag: Enligt svensk rätt kan ensamrätten till ett varukännetecken i princip bestå hur länge som helst. En varumärkes- registrering gäller visserligen bara tio år, men den kan förnyas ett obegränsat antal gånger (2 kap. 32 och 33 §§ varumärkeslagen).

174

s. 175 6.4 Registreringens varaktighet och förnyelse av en registrering Kontrollera mot PDF

I det nya direktivet finns bestämmelser om registreringens giltighetstid och förnyelse av en registrering (artiklarna 48 och 49). Regleringen saknar motsvarighet i 2008 års direktiv.

Enligt direktivet ska varumärken registreras för en tioårsperiod, räknad från den dag då ansökan gavs in (artikel 48.1). Registreringsperioden ska alltså gälla från ingivningsdagen. Enligt varumärkeslagen gäller perioden däremot från registreringsdagen (2 kap. 32 §). Lagen bör därför anpassas till direktivet i detta avseende. I avsnitt 6.1 föreslås en reglering av vilken dag som ska anses som ingivningsdag.

Enligt direktivet kan en registrering förnyas med ytterligare tioårs- perioder från och med den dag då den befintliga registreringen löper ut. Förnyelsen ska föras in i registret (se artiklarna 48.2 och 49.5). Mot- svarande regler finns redan i varumärkeslagen (se 2 kap. 33 § första och tredje styckena). Direktivet anger också att en registrering ska förnyas på begäran av varumärkesinnehavaren eller av någon som har rätt att göra detta enligt lag eller avtal, under förutsättning att förnyelseavgifterna har betalats. Medlemsstaterna får bestämma att en inbetalning av förnyelse- avgiften ska anses utgöra en sådan begäran (artikel 49.1). Även i detta avseende är varumärkeslagen förenlig med direktivet (se 2 kap. 33 § andra stycket).

En begäran om förnyelse ska enligt direktivet lämnas in och förnyelse- avgiften betalas inom en period på minst sex månader före utgången av registreringsperioden (artikel 49.3). Om så inte skett, kan en begäran lämnas in inom en ytterligare sexmånadersperiod räknad från utgången av registreringsperioden eller den påföljande förnyelsen av denna. För- nyelseavgiften och en tilläggsavgift ska betalas inom denna ytterligare period. Varumärkeslagen skiljer sig här från direktivet på så sätt att en ansökan om förnyelse ska ha kommit in till PRV tidigast ett år före och senast sex månader efter registreringsperiodens utgång (2 kap. 33 § första stycket). Bestämmelsen bör därför ändras så att den anpassas till direk- tivet. Det bör också förtydligas att förnyelseavgiften ska betalas inom denna frist.

Av direktivet följer vidare att om en begäran om förnyelse har getts in, eller avgifterna har betalats, för endast en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har registrerats, så ska registreringen förnyas bara för dessa varor eller tjänster (artikel 49.4). Detsamma gäller i praktiken enligt svensk rätt, vilket framgår av den svenska varumärkesförordningen (3 kap. 11 § andra stycket). Det bör dock klargöras i lagtexten att en registrering kan förnyas helt eller delvis.

Enligt direktivet har den ansvariga myndigheten en skyldighet att informera innehavaren av varumärket om att registreringsperioden är på väg att löpa ut åtminstone sex månader innan så sker. I svensk rätt finns det inte något krav på att PRV ska informera om att en varumärkes- registrering löper ut. Frågan om en sådan informationsskyldighet bör lämpligen regleras på förordningsnivå.

Prop. 2017/18:267

175

s. 176 Hävning av en varumärkesregistrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 7

Hävning av en varumärkesregistrering

176

7.1 Grunder och förfaranden för hävning av en registrering

Regeringens förslag: Vid en prövning av om en varumärkes- registrering ska hävas på grund av bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan särskiljningsförmåga beaktas som varumärket har för- värvat genom användning före ansökan om hävning.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens (se betänkandet s. 273–275, 278–283 och 286). Utredningen föreslår en uttrycklig reglering om att en ansökan om hävning som grundas på ett hinder mot registrering med hänsyn till någon annans rättigheter ska få göras endast av den som har ett eget intresse i saken.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Patent- och registreringsverket (PRV) och Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) anser att begreppet hävning bör anpassas till terminologin i varumärkesdirektivet och EU:s varumärkes- förordning. Uppsala universitet, PRV och SFIR ifrågasätter vidare om det administrativa hävningsförfarandet vid PRV uppfyller kraven i direktivet, särskilt kraven på effektivitet och snabbhet. De anser att det bör övervägas om prövningen vid PRV också bör omfatta ansökningar som är tvistiga, och hänvisar till vad som gäller vid EU:s immaterialrätts- myndighet samt i Danmark och Norge.

PRV och Svenska Patentombudsföreningen anser att reglerna om del- givning vid administrativ hävning bör förenklas.

Skälen för regeringens förslag

Allmänt om hävning

Den som vill få en varumärkesregistrering hävd kan föra talan om det vid domstol eller ansöka om s.k. administrativ hävning vid PRV. Enligt varu- märkeslagen kan en registrering hävas om den tillkommit i strid med lagen, dvs. trots att det fanns ett hinder mot registreringen. En om- ständighet som utgör hinder mot registrering utgör alltså även grund för att senare häva registreringen. Hävningsgrunderna kan på detta sätt sägas vara en spegelbild av registreringshindren. En förutsättning för hävning är dock att det fortfarande finns hinder mot registrering och att rätten till det ifrågasatta varumärket inte kan bestå enligt reglerna om förväxlingsbara varukänneteckens samexistens (3 kap. 1 § första stycket).

I vissa fall kan en varumärkesregistrering hävas på grund av omständigheter som har inträffat efter registreringen, t.ex. när varu- märket i handeln har blivit en allmän beteckning för sådana varor som registreringen avser eller om varumärket inte har använts på det sätt som krävs (3 kap. 1 § andra stycket och 3 kap. 2 §).

Varumärkeslagens bestämmelser om vilka förhållanden som kan utgöra grund för att häva en varumärkesregistrering bygger på bestämmelserna om

s. 177 Hävning av en varumärkesregistrering Kontrollera mot PDF

ogiltighetsgrunder och grunder för upphävande i 2008

års varumärkes- Prop. 2017/18:267

direktiv. Ogiltighetsgrunderna tar sikte på sådana förhållanden som före-

låg vid registreringen och motsvaras i princip av registreringshindren.

Grunderna för upphävande tar i stället sikte på förhållanden som upp-

kommer efter registreringen. Som några remissinstanser påpekar skiljer

sig begreppen i varumärkeslagen från begreppen

inom

EU-rätten

eftersom ”hävning” används i båda fallen. Det finns naturligtvis fördelar

med att lagens terminologi överensstämmer med den som används i

direktivet och förordningen. Samtidigt är hävning som ett samlat begrepp

sedan länge etablerat inom den svenska varumärkesrätten. Det är också

ett etablerat begrepp för en ensamrätts upphörande även på andra

områden inom den immaterialrättsliga lagstiftningen, t.ex. i firmalagen

och mönsterskyddslagen (1970:485). Någon ändring föreslås inte heller i

den nya lagen om företagsnamn. Regeringens uppfattning är att det inte

bör göras någon ändring i detta avseende.

Bestämmelsen om hävning på grund av bristande särskiljningsförmåga

anpassas till direktivet

En nyhet i direktivet är att ett varumärke inte får ogiltigförklaras om det

har förvärvat särskiljningsförmåga på grund av användning före ansökan

om ogiltighetsförklaring (artikel 4.4). Av direktivet följer alltså att det

inte är möjligt att beakta den särskiljningsförmåga som varumärket har

förvärvat genom användning efter det att ansökan om hävning gjordes.

Detta skiljer sig från den nuvarande svenska ordningen enligt vilken

man kan beakta sådan särskiljningsförmåga som varumärket förvärvat

ända fram till avgörandet om hävning (jfr 3 kap. 1 § första stycket 1 och

2). Ett varumärke kan alltså inte hävas på grund av bristande särskilj-

ningsförmåga om varumärket efter tidpunkten för ansökan om hävning,

men före avgörandet om hävning, har förvärvat särskiljningsförmåga

genom användning. En sådan situation skulle kunna uppkomma om inne-

havaren av ett varumärke, som inte är tillräckligt särskiljande, ser till att

varumärket förvärvar särskiljningsförmåga t.ex. genom att sätta igång

omfattande marknadsföringsåtgärder efter det att någon ansöker om

hävning av registreringen.

För att svensk rätt ska vara förenlig med direktivet bör varumärkes-

lagen ändras så att man vid prövningen av om en varumärkesregistrering

ska hävas på grund av bristande särskiljningsförmåga bara ska beakta

sådan särskiljningsförmåga som varumärket har förvärvat genom

användning före tidpunkten för ansökan om hävning.

I Sverige finns redan ett administrativt hävningsförfarande

Enligt direktivet ska medlemsstaterna erbjuda ett snabbt och effektivt

administrativt förfarande för upphävande eller ogiltigförklaring av ett

varumärke (artikel 45). Detta är en nyhet i direktivet, och många med-

lemsstater har i dag inte sådana förfaranden.

I Sverige infördes möjligheten till administrativ hävning

vid PRV

år 2011 (se 3 kap. 6–21 §§ varumärkeslagen). Ordningen är motiverad av

behovet av ett snabbt, enkelt, rättssäkert och billigt system som är till

fördel för bl.a. små och medelstora företag. Det administrativa häv-

ningsförfarandet gäller vid sidan av rätten att väcka talan om hävning vid

177

s. 178 Hävning av en varumärkesregistrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 domstol. Förfarandet är utformat med förebild från den summariska processen i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Det innebär att PRV kan häva en registrering om varumärkesinnehavaren medger ansökan eller lämnar den obestridd. Om innehavaren däremot motsätter sig att registreringen hävs ska ärendet, om sökanden begär det, överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen som gör den materiella prövningen.

I direktivet regleras vilka grunder som ska kunna åberopas i ett admini- strativt hävningsförfarande och vem som har rätt att göra en ansökan. I övrigt överlämnar direktivet till medlemsstaterna att bedöma hur för- farandet ska vara utformat. I svensk rätt görs ingen skillnad mellan vilka grunder som kan åberopas i domstol och vilka som kan anföras hos PRV. Samtliga hävningsgrunder enligt varumärkeslagen kan alltså åberopas i det administrativa förfarandet. En annan sak är att den faktiska prövningen i de fall där ansökan bestrids kommer att ske i domstol. I likhet med utred- ningen konstaterar regeringen att ett sådant summariskt förfarande är för- enligt med direktivet.

Uppsala universitet , PRV och SFIR anser att man bör överväga att införa en möjlighet för PRV att pröva en ansökan om administrativ hävning även om ansökan bestrids.

Genom det administrativa förfarandet ges en möjlighet till hävning av en varumärkesregistrering på ett snabbt och enkelt sätt. Samtidigt upprätthålls de höga krav på rättssäkerhet som måste finnas med hänsyn till de mycket stora värden som varumärken kan representera. Av dessa skäl – och då det inte är nödvändigt på grund av direktivet – saknas det anledning att över- väga någon ändring av den nuvarande ordningen.

I direktivet finns som sagt regler om att åtminstone vissa ska ha rätt att ansöka om administrativ hävning. Bland annat ska den som innehar en äldre rättighet ha talerätt om grunden för hävning är att ett varumärke inte borde ha registrerats på grund av förekomsten av den äldre rättig- heten (artikel 45.4). Utredningen föreslår att det särskilt ska föreskrivas att en ansökan om hävning som grundas på ett hinder mot registrering med hänsyn till någon annans rättigheter ska få göras endast av den som har ett eget intresse i saken.

Enligt varumärkeslagen kan den som vill inleda ett förfarande för att häva en registrering föra talan vid domstol eller ansöka om administrativ hävning (3 kap. 5 § första stycket). Allmänna civilprocessuella principer kan dock innebära att inte vem som helst har rätt att få en sådan ansökan prövad. De som enligt direktivet ska ha rätt att ansöka om administrativ hävning har däremot det. Enligt regeringens bedömning finns det därför inte anledning att i enlighet med utredningens förslag, utöver det som följer av allmänna civilprocessuella principer, begränsa rätten att ansöka om hävning jämfört med vad som gäller i dag.

Direktivet föreskriver också att en ansökan om hävning får riktas mot en del av eller alla de varor och tjänster som det omtvistade varumärket är registrerat för (artikel 45.5). En motsvarande bestämmelse finns redan i varumärkeslagen (se 3 kap. 4 §).

178

s. 179 Hävning av en varumärkesregistrering Kontrollera mot PDF

Reglerna om delgivning bör inte ändras

Enligt nuvarande ordning gäller samma regler för delgivning av en ansökan om administrativ hävning som vid delgivning av en ansökan om stämning i tvistemål (3 kap. 11 § första stycket varumärkeslagen).

PRV och Svenska Patentombudsföreningen föreslår att särskilda bestämmelser införs i varumärkeslagen som ger möjligheter till delgivning med mindre stränga krav. Enligt PRV är detta angeläget för att varu- märkesregistret ska kunna rensas från övergivna märken som hindrar senare ansökningar. Förfarandet vid EU:s immaterialrättsmyndighet skulle i så fall kunna tjäna som förebild.

Som PRV påpekar kan det i vissa fall vara svårt att delge varumärkes- innehavare vilket kan leda till att ett beslut om hävning fördröjs. Sådana problem är till nackdel för sökanden som har ett intresse av att få till stånd ett beslut om hävning så snabbt som möjligt. Ett beslut om hävning kan dock få långtgående konsekvenser för varumärkesinnehavaren. Av rätts- säkerhetsskäl bör därför kraven på delgivning vid administrativ hävning motsvara vad som gäller för en ansökan om stämning i tvistemål (se även prop. 2009/10:225 s. 233). Bestämmelserna om delgivning bör därför inte ändras.

Kommunikation med varumärkesinnehavare och ombud i olika förfaranden

Enligt direktivet ska parterna i ett förfarande vid registrerings- myndigheten ange en officiell adress för all kommunikation med myndigheten (artikel 50).

Enligt svensk rätt krävs att sökanden anger sin adress och sitt ombuds adress vid en ansökan om administrativ hävning (3 kap. 6 § första stycket 1 varumärkeslagen och 33 kap. 1 § första stycket 2 och andra stycket rätte- gångsbalken). Detsamma gäller vid en ansökan om varumärkesregistrering (2 kap. 1 § första stycket 1 och 2 varumärkeslagen) och vid en invänd- ning (2 kap. 24 § andra stycket 1 och 2 varumärkeslagen). Svensk rätt uppfyller således direktivets krav i detta avseende.

Av direktivet framgår också att medlemsstaterna får kräva att parterna har en officiell adress inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Det saknas skäl att införa ett sådant krav.

Företräde för ett EU-varumärke på grund av ett nationellt varumärke

I EU:s varumärkesförordning finns bestämmelser om att en innehavare av ett äldre nationellt varumärke, eller ett varumärke som blivit föremål för en internationell varumärkesregistrering med rättsverkan i en medlemsstat, som ansöker om ett identiskt EU-varumärke för identiska varor eller tjänster får åberopa det äldre varumärkets företräde (se artikel 39). Företräde kan också åberopas för ett redan registrerat EU-varumärke (se artikel 40). Företrädet, som gäller i den medlemsstat där det äldre varumärket är registrerat, innebär att innehavaren av EU-varumärket kan göra gällande de rättigheter som är knutna till det äldre varumärket. Detta kan ha betydelse vid t.ex. en tvist om intrång i EU-varumärket där inne- havaren kan stödja sig på den tidigare dag då rätten till det äldre varu- märket uppkom. Företrädet har vidare den effekten att innehavaren av EU-varumärket kan avstå från det äldre varumärket som företrädet

Prop. 2017/18:267

179

s. 180 7.2 Krav på användning av ett varumärke Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 grundar sig på, eller inte förnya registreringen, men ändå ha samma rättigheter som om det äldre varumärket hade fortsatt att vara registrerat. Om det äldre varumärket hävs innan rätten till EU-varumärket uppkom, upphör dock företrädet.

I direktivet finns en bestämmelse som kompletterar förordningen (se artikel 6). Den innebär att om innehavaren av ett nationellt varumärke, eller ett varumärke som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i den aktuella medlemsstaten, som åberopats som före- träde för ett EU-varumärke har avstått från det äldre varumärket, eller inte har förnyat det, kan det i efterhand fastställas att det fanns grund för att häva registreringen. Regleringen fanns också i 2008 års direktiv. Den enda förändringen är att det nu klargörs att en förutsättning för att i efter- hand fastställa att det fanns grund för hävning är att varumärket hade kunnat hävas vid den tidpunkt då innehavaren avstod från varumärket eller inte förnyade det (jfr EU-domstolens dom den 19 april 2018 i mål nr C-148/17, Peek & Cloppenburg). I så fall ska företrädet upphöra att gälla.

Bestämmelsen i 2008 års direktiv är inte särskilt genomförd i svensk rätt. Regleringen i det nya direktivet är i allt väsentligt densamma som i 2008 års direktiv. Regeringen instämmer därför i utredningens bedöm- ning att bestämmelsen inte heller nu behöver genomföras särskilt. Frågan får i stället prövas enligt allmänna processrättsliga regler.

7.2 Krav på användning av ett varumärke

Regeringens förslag: Om ett yrkande om hävning grundas på att ett äldre varumärke utgör hinder och varumärket vid ansökan om hävning hade varit registrerat i mer än fem år, ska registreringen av det yngre varumärket bara få hävas om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för yrkandet inom de fem senaste åren före ansökan om hävning. Om det äldre varumärket hade varit registrerat i mer än fem år då den yngre rättigheten uppkom, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före den tidpunkten. Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som krävs, ska registreringen ändå få hävas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen.

Det ska klargöras att om det äldre varumärket är ett EU-varumärke ska det ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i EU:s varumär- kesförordning.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens (se betänkandet s. 283–286).

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

180

s. 181 7.2 Krav på användning av ett varumärke Kontrollera mot PDF

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2017/18:267

Ett varumärke måste användas för att behålla sitt skydd

I varumärkeslagen finns bestämmelser om användningstvång, dvs. att ett

varumärke måste användas för att behålla sitt skydd (se 3 kap. 2 §). Om

innehavaren av ett registrerat varumärke inte inom fem år efter det att

registreringsförfarandet slutligt avgjorts har gjort verkligt bruk av varu-

märket här i landet för de varor eller tjänster som det registrerats för, får

registreringen hävas, under förutsättning att det inte finns giltiga skäl till

att varumärket inte har använts. Detsamma gäller om en sådan använd-

ning inte har skett inom en period av fem år i följd. Bestämmelserna har

sin motsvarighet i 2008 års direktiv. Reglerna i det direktivet har förts över

i huvudsak oförändrade till det nya direktivet (artiklarna 16 och 19). I det

nya direktivet preciseras dock hur femårsperioden ska beräknas (se

artikel 16.2 och 16.3). Klargörandet påverkar inte den svenska ordningen

med att femårsfristen beräknas från den dag då frågan om registrering

blev slutligt avgjord. Svensk rätt är alltså förenlig med direktivet i detta

avseende.

En nyhet i direktivet är att registreringsmyndigheten ska anteckna den

dag då femårsperioden börjar löpa (artikel 16.4). De författnings-

ändringar som detta föranleder bör lämpligen göras på förordningsnivå.

I direktivet klargörs det vidare att med verkligt bruk likställs att

använda varumärket i en annan form än den registrerade, oavsett om

varumärket i den form det används också är registrerat i innehavarens

namn (artikel 16.5 a). Svensk rätt uppfyller redan detta

klargörande

eftersom lagtexten inte är begränsad till användning i en viss form (se 3 kap. 2 § andra stycket 1 varumärkeslagen).

Det bör ställas högre krav på användning av ett äldre varumärke vid hävning

I både 2008 års direktiv och det nya direktivet finns bestämmelser om att

en varumärkesinnehavare måste göra verkligt bruk av sitt varumärke för att

rättigheten ska kunna göras gällande i ett hävningsförfarande. Syftet är att

den som har en rättighet men avstår från att använda den inte ska få

åberopa rättigheten gentemot andra. Bestämmelserna i det nya direktivet

innebär en viss skärpning i förhållande till den nuvarande ordningen.

Motsvarande regler införs också när det gäller invändningsförfarandet

(artikel 44) och i intrångsmål (artikel 17), se närmare avsnitten 6.2 och

11.1.

Enligt det nya direktivet ska innehavaren av det äldre varumärket, på

begäran, visa att varumärket faktiskt har använts inom de fem år som

föregår ansökan om hävning (artikel 46.1). Om det på ingivningsdagen

för det ifrågasatta varumärket, eller den tidigare dag då denna rättighet

uppkom (s.k. prioritetsdag), hade gått mer än fem år sedan frågan om

registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska

innehavaren av det äldre varumärket dessutom visa att varumärket

faktiskt har använts inom de fem år som föregår denna dag (artikel 46.2).

Om det äldre varumärket endast har använts för en del av de varor eller

tjänster som det har registrerats för, ska prövningen av frågan om

hävning bara grundas på den del som har använts (artikel 46.4). Slutligen

anges att bestämmelserna om bevis om användning också ska tillämpas

181

s. 182 Verkan av en hävning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 om det äldre varumärket är ett EU-varumärke (artikel 46.5). I dessa fall ska frågan om varumärket används på det sätt som krävs bedömas enligt EU:s varumärkesförordning.

Enligt varumärkeslagen får en registrering inte hävas på grund av en äldre rättighet om hindret utgörs av ett äldre registrerat varumärke och det äldre märket inte uppfyller kraven på användning (3 kap. 1 § tredje stycket). Bestämmelsen, som har sin grund i 2008 års direktiv, bör nu anpassas till det nya direktivet. I enlighet med direktivet bör det ankomma på innehavaren av det ifrågasatta varumärket att invända att det äldre varumärket inte har använts, och på innehavaren av den äldre rättigheten att då visa att varumärket har använts på föreskrivet sätt eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på sådant sätt. Bestämmelsen bör omfatta både det administrativa hävningsförfarandet och mål om hävning som förs vid domstol.

Det bör också klargöras att om den äldre rättigheten är ett EU-varu- märke så ska det ha använts på det sätt som avses i EU:s varumärkes- förordning.

7.3

Verkan av en hävning

Om registreringen av ett varumärke hävs på grund av att det fanns

hinder mot registreringen när den gjordes, ska registreringen anses

aldrig ha haft någon verkan. I sådana fall ska domstol inte få döma till

ansvar för brott och inte heller besluta om t.ex. skadestånd eller andra

åtgärder på grund av intrång i den varumärkesrätt som annars skulle

ha följt av registreringen.

Om registreringen av ett varumärke hävs på grund av ett förhållande

som har uppkommit efter registreringen, ska registreringen anses ha

förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. I sådana fall

ska domstol inte få döma till ansvar för brott på grund av intrång ens

om intrånget har skett under den tid då registreringen i och för sig

anses ha haft verkan.

När domstol beslutar om hävning på grund av ett förhållande som

har uppkommit efter registreringen, ska domstolen på yrkande av

någon av parterna få bestämma att registreringen ska anses ha förlorat

sin verkan den dag då det förhållande som utgör grund för hävning

uppkom. Vid administrativ hävning ska Patent- och registrerings-

verket få fatta ett sådant beslut.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk-

andet s. 275–277).

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar

mot dem.

Skälen för regeringens förslag: Om registreringen av ett varumärke

har hävts genom ett beslut eller en dom som har fått laga kraft, får dom-

stolen inte döma till påföljd eller besluta om t.ex. skadestånd eller annan

åtgärd som kan komma i fråga i samband med intrång i en varumärkes-

rätt (10 kap. 1 § varumärkeslagen). Det saknas i övrigt regler om vilken

182

verkan hävningen har.

s. 183 Internationell varumärkesregistrering Kontrollera mot PDF

I direktivet finns nya bestämmelser om vilken verkan som ett upp- Prop. 2017/18:267 hävande respektive en ogiltigförklaring av en varumärkesregistrering ska

ha (artikel 47). Om registreringen av ett varumärke förklaras ogiltig, ska varumärket anses ha saknat verkan från första början (artikel 47.2). Om registreringen upphävs, ska varumärket anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om upphävande (artikel 47.1). För EU-varumärken finns en liknande reglering i EU:s varumärkesförordning.

Bestämmelser som motsvarar direktivets krav bör tas in i varumärkes- lagen. Om registreringen av ett varumärke hävs på grund av ett ursprung- ligt hinder mot registreringen, bör registreringen anses aldrig ha haft någon verkan. På samma sätt som enligt nuvarande ordning bör det för tydlighets skull uttryckligen framgå av lagen att domstolen i dessa fall inte får döma till ansvar eller besluta om ersättning eller andra åtgärder på grund av intrång i den varumärkesrätt som annars skulle ha följt av registreringen. Om en registrering hävs på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen, bör registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. I en sådan situation bör det inte finnas något hinder mot att besluta om ersättning eller annan åtgärd för intrång som hänför sig till tiden innan registreringen ska anses ha förlorat sin verkan. Av legalitetsskäl bör det däremot inte vara möjligt att döma till ansvar ens för varumärkesintrång som hänför sig till den tiden.

Att registreringen förlorar sin verkan innebär att innehavaren inte längre kan göra gällande den ensamrätt som annars förvärvas genom registreringen. I författningskommentaren berörs vilka konsekvenser detta kan få för pågående licensavtal och för domar i mål om intrång som har fått laga kraft.

Direktivet föreskriver också att om en ansökan om hävning grundas på ett förhållande som har uppkommit efter registreringen, ska en part kunna begära att det fastställs en tidigare tidpunkt vid vilken grunden för upphävande inträffade (artikel 47.1). En bestämmelse om detta bör därför tas in i lagen. Ett sådant beslut bör kunna fattas av domstolen eller, vid administrativ hävning, PRV. Tidpunkten för när en hävningsgrund ska anses ha uppkommit kan ha betydelse vid prövningen av om det har skett ett intrång och om det därför finns rätt till skadestånd.

Internationell varumärkesregistrering

Regeringens förslag: En ansökan om internationell varumärkes-

registrering ska innehålla en tydlig förteckning över de varor eller tjänster

som varumärket begärs registrerat för och vilka klasser dessa tillhör.

Om innehavaren av den internationella registreringen och invändaren

begär det, ska Patent- och registreringsverket under invändnings-

förfarandet bestämma en tidsfrist på minst två månader då parterna ska

försöka komma överens. Fristen får förlängas, om parterna begär det.

Om en invändning grundas på att ett äldre registrerat varumärke

utgör hinder, ska det få beslutas att den internationella registreringen

inte ska gälla här endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt

bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen

183

s. 184 Internationell varumärkesregistrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 inom de fem senaste åren före den yngre rättigheten uppkom. Detta ska bara gälla om det äldre varumärket vid den tidpunkten hade varit registrerat i mer än fem år. Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som krävs, ska det ändå få beslutas att den internationella registreringen inte ska gälla här om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen.

Det ska klargöras att om det äldre varumärket är ett EU-varumärke ska det ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i EU:s varumär- kesförordning.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens (se betänkandet s. 287–290). Utredningen föreslår, på samma sätt som utredningen föreslår i fråga om nationella registreringar, att Patent- och registreringsverket ska besluta att en internationell varumärkes- registrering inte ska gälla i Sverige efter invändning endast om det finns något hinder mot registreringen på grund av andra rättigheter, dvs. de relativa registreringshindren.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) och Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) anser att direktivet inte utesluter möjligheten att invända mot en registrering på grund av ett registreringshinder som är motiverat av allmänna intressen. Enligt domstolarna finns det därför skäl att överväga om s.k. absoluta hinder även fortsättningsvis ska kunna göras gällande vid invändning.

Skälen för regeringens förslag: Skyddet för ett registrerat varumärke i ett land förutsätter som regel att en nationell ansökan görs hos varumärkesmyndigheten i det landet. En innehavare som vill skydda sitt varumärke i flera länder måste därför ansöka om skydd i vart och ett av dessa länder. För att undvika detta kan innehavaren i stället ansöka om en internationell varumärkesregistrering enligt det s.k. Madridsystemet. På så sätt kan innehavaren få skydd i flera av de anslutna länderna genom en enda ansökan.

Madridsystemet administreras av Internationella byrån vid FN:s immaterialrättsorganisation World Intellectual Property Organization (WIPO). Sverige är anslutet till systemet genom Protokollet den 27 juni 1989 till Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 om den interna- tionella registreringen av varumärken (Madridprotokollet).

Både 2008 års varumärkesdirektiv och det nya direktivet gäller även för varumärken som är föremål för en internationell registrering med rätts- verkan i en medlemsstat (artikel 1). Det innebär att de ändringar som nu föreslås för nationella registreringar som huvudregel också blir tillämpliga på de internationella registreringar som har verkan i Sverige.

I varumärkeslagen finns vissa bestämmelser som endast gäller för internationella registreringar, t.ex. om förfarandet vid Patent- och registreringsverket (PRV) när den som har en svensk varumärkes- registrering ansöker om en internationell registrering med giltighet i andra länder. Bestämmelserna är utformade i enlighet med Madrid- protokollet. Utgångspunkten är att reglerna för nationell registrering och

internationell registrering när det är lämpligt och möjligt ska vara enhetliga

184

s. 185 Varukännetecken som förmögenhets- Kontrollera mot PDF

(se prop. 2009/10:225 s. 263). Regeringen gör därför bedömningen att direk- Prop. 2017/18:267 tivet föranleder vissa ändringar när det gäller bestämmelserna om vad en

ansökan om internationell registrering ska innehålla och förfarandet för invändning mot ett beslut om att en internationell registrering ska gälla i Sverige. I övrigt påverkar direktivet inte den svenska regleringen.

När det gäller ansökans innehåll föreslås i avsnitt 6.1 att en ansökan om en nationell varumärkesregistrering ska innehålla en tydlig förteck- ning över de varor eller tjänster som varumärket avser och vilka klasser dessa tillhör. Ett motsvarande krav på tydlig förteckning bör även införas när det gäller en ansökan om en internationell registrering (5 kap. 3 § första stycket 5). Ett sådant krav är också förenligt med Madridprotokollet och dess tillämpningsföreskrifter (se regel 9.4 xiii i tillämpningsföreskrifterna till artikel 3 i Madridprotokollet).

Vidare bör, på samma sätt som föreslås för nationella registreringar, PRV på begäran av parterna bestämma en tidsfrist för att parterna ska försöka komma överens under ett invändningsförfarande.

Slutligen bör det också införas en bestämmelse – motsvarande den för nationella registreringar – om att innehavaren av ett äldre varumärke, som varit registrerat i mer än fem år, i ett invändningsförfarande kan bli skyldig att lägga fram bevisning om att det äldre varumärket har använts på visst föreskrivet sätt och inom en viss tid eller att det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts på sådant sätt (se avsnitt 6.2).

I avsnitt 6.2 görs bedömningen att direktivet inte utesluter en ordning som innebär att den som invänder mot en nationell varumärkes- registrering ska få åberopa hinder mot registreringen på grund av både andra rättigheter (relativa registreringshinder) och absoluta registrerings- hinder. Motsvarande bedömning gör sig gällande även för internationella registreringar.

Varukännetecken som förmögenhets-

objekt

Regeringens förslag: Det ska tydliggöras att ett varukännetecken kan

överlåtas helt eller delvis och att reglerna om överlåtelse också om-

fattar ansökningar om varumärkesregistrering.

Det ska införas en rätt att efter begäran få en överlåtelse av en

varumärkesansökan antecknad i Patent- och registreringsverkets

diarium. Den som begär en sådan anteckning ska betala en avgift. Den

som är antecknad i diariet ska anses vara sökande av varumärket.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk-

andet s. 291–295).

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar

mot dem.

Skälen för regeringens förslag: Enligt svensk rätt kan ett registrerat

varumärke överlåtas eller upplåtas (bli föremål för licens). Detsamma

gäller för ett inarbetat varukännetecken. Värdet på ett registrerat eller

185

s. 186 Varukännetecken som förmögenhets- Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

sökt varumärke kan också utnyttjas genom att rätten pantsätts.

Registrerade varumärken och varumärkesansökningar kan dessutom

utmätas, beläggas med kvarstad eller tas i anspråk genom betalnings-

säkring.

I varumärkeslagen finns vissa bestämmelser om överlåtelse och licens

av varukännetecken samt utförliga regler om pantsättning av registrerade

varumärken och varumärkesansökningar (6 och 7 kap.). Kompletterande

bestämmelser om överlåtelse, licens, pantsättning och utmätning av

varukännetecken finns i den svenska varumärkesförordningen.

Bortsett från en allmän regel om förutsättningar för licens saknar 2008

års varumärkesdirektiv regler om varumärken som förmögenhetsobjekt. I

det nya direktivet införs nu ett kapitel med sådana bestämmelser, vilka

till viss del motsvarar vad som redan gäller för EU-varumärken.

Regleringen innebär i korthet att ett registrerat varumärke eller en

varumärkesansökan ska kunna överlåtas, användas som säkerhet

(pantsättas), bli föremål för exekutiva åtgärder, t.ex. utmätning, och bli

föremål för licens. Det ska också vara möjligt att få sådana åtgärder med

varumärket antecknade i den nationella varumärkesmyndighetens

lämnar i stor utsträckning till nationell rätt att avgöra de närmare förut-

sättningarna för t.ex. giltigheten av en överlåtelse eller en pantsättning.

Bakgrunden till direktivets utformning är de relativt olika principer som

gäller i medlemsstaterna på detta område.

Regeringen delar utredningens bedömning att svensk rätt i stort redan

uppfyller direktivets bestämmelser om varumärken som förmögenhets-

objekt och att endast några ändringar behöver göras.

Enligt artikel 22 i direktivet ska ett varumärke kunna överlåtas separat

eller tillsammans med den näringsverksamhet där märket används. Om

det företag som innehar registreringen överlåter sin rörelse, ska över-

låtelsen som utgångspunkt också omfatta varumärket. Motsvarande

bestämmelser finns redan i svensk rätt (6 kap. 1 § varumärkeslagen).

Enligt direktivet ska ett varumärke vidare kunna överlåtas endast för en

del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat. För svenskt vid-

kommande anses detta gälla enligt allmänna principer och utan direkt

lagstöd. Det kan ändå vara lämpligt att klargöra saken i lagtexten för att

säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet. Det bör alltså göras ett

tillägg om att ett registrerat varumärke kan överlåtas helt eller delvis.

Samma regler bör gälla i fråga om inarbetade varukännetecken.

Enligt allmänna principer anses varumärkeslagens bestämmelser om

överlåtelse av ett varukännetecken även gälla för varumärkes-

ansökningar. Eftersom det nu uttryckligen anges i direktivet att

bestämmelserna om överlåtelse av ett varumärke också omfattar

ansökningar (artikel 26) är det lämpligt att det även framgår av den

svenska lagtexten. Det bör därför klargöras att de allmänna reglerna om

överlåtelse också omfattar en ansökan om varumärkesregistrering.

Enligt direktivet ska det vara möjligt att få en överlåtelse av ett

registrerat varumärke eller en varumärkesansökan antecknad i den

nationella varumärkesmyndighetens register. Varumärkeslagen uppfyller

direktivets krav när det gäller möjligheten att få en överlåtelse av ett

registrerat varumärke antecknad i varumärkesregistret (se 6 kap. 2 §).

186

Någon motsvarande regel om anteckning av en överlåtelse av en varu-

s. 187 Varukännetecken som förmögenhets- Kontrollera mot PDF

märkesansökan finns däremot inte. I praktiken antecknas dock en sådan överlåtelse i Patent- och registreringsverkets (PRV) diarium. För att svensk rätt fullt ut ska vara förenlig med direktivet bör det emellertid införas en bestämmelse om rätt att efter begäran få en överlåtelse av en varumärkesansökan antecknad i PRV:s diarium. Den som begär en anteckning bör betala en avgift. Det bör inte krävas att anteckningen kungörs. Motsvarande regler finns redan när det gäller anteckning av licens (se 6 kap. 5 § första stycket och artikel 25.5).

En överlåtelse gäller även om ingen anteckning görs. Anteckningens syfte är främst att klargöra för allmänheten vem som är ny innehavare. I ett mål eller ärende om varumärket kan dock anteckningen få betydelse genom att den antecknade innehavaren anses som varumärkesinnehavare (se 6 kap. 3 § första stycket). Det innebär att en talan om t.ex. hävning av en varumärkesregistrering alltid kan riktas mot den antecknade inne- havaren. Eftersom regeringen föreslår att det ska gå att anteckna en över- låtelse av en varumärkesansökan, bör motsvarande legitimationsregel införas även för dessa fall.

Enligt direktivet ska ett registrerat varumärke och en varumärkes- ansökan kunna användas som säkerhet utan samband med företaget som innehar registreringen (artiklarna 23 och 26). I svensk rätt finns redan bestämmelser om pantsättning som uppfyller direktivets krav (se 7 kap. 1, 2 och 10 §§).

Vidare ska ett registrerat varumärke och en varumärkesansökan kunna bli föremål för exekutiva åtgärder, t.ex. utmätning (artiklarna 24.1 och 26). Enligt varumärkeslagen får inarbetade varukännetecken inte utmätas (10 kap. 9 §). För registrerade varumärken och varumärkesansökningar finns däremot inga särskilda exekutionshinder. Det innebär att ett registrerat varumärke och en varumärkesansökan kan utmätas, beläggas med kvarstad eller tas i anspråk genom betalningssäkring. Svensk rätt uppfyller alltså här direktivets krav. Direktivet hindrar inte heller att förbudet mot utmätning av inarbetade varukännetecken finns kvar. Lagrådet anser att rubriken till nu aktuell bestämmelse bör ändras från ”Förbud mot utmätning av inarbetade varukännetecken” till ”Hinder mot utmätning av inarbetade varukännetecken”. Som skäl anges att det med ett förbud i regel förutsätts att det mer direkt följer en sanktion vid en överträdelse. Begreppet förbud mot utmätning förekommer dock i ett antal andra författningar där det inte är aktuellt med någon särskild sanktion, t.ex. konsumentkreditlagen (2010:1846). Genom att ändra rubriken blir kopplingen till utsökningsbalkens regler också mindre tydlig. Detta gäller inte minst 5 kap. 10 § som är relevant i detta fall. I den bestämmelsen upplyses om att det finns särskilda föreskrifter om förbud mot utmätning i vissa andra fall än enligt utsökningsbalken. Enligt regeringens uppfattning bör rubriken därför inte ändras.

Om ett registrerat varumärke eller en varumärkesansökan har blivit föremål för en exekutiv åtgärd, ska det enligt direktivet kunna antecknas i det nationella varumärkesregistret (artiklarna 24.2 och 26). Av den svenska varumärkesförordningen framgår att om ett registrerat varumärke blivit föremål för en exekutiv åtgärd ska PRV, efter anmälan från Kronofogdemyndigheten, anteckna detta i varumärkesregistret (1 kap. 16 §). Syftet med en sådan anteckning är att hålla registret informativt när det gäller statusen på registrerade varumärken. Någon

Prop. 2017/18:267

187

s. 188 10 Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 motsvarande reglering om anteckning efter anmälan när en varumärkes- ansökan har blivit föremål för en exekutiv åtgärd finns inte. De författ- ningsändringar som direktivet föranleder i detta avseende bör lämpligen göras på förordningsnivå.

Beträffande de bestämmelser i direktivet som rör licenstagares möjlig- heter att väcka en talan om intrång (artikel 25.3 och 25.4) hänvisas till avsnitt 11.2. Övriga bestämmelser om licens ändras inte i förhållande till 2008 års direktiv och är redan genomförda i svensk rätt (se 6 kap. 4 § varumärkeslagen, jfr artikel 25.1 och 25.2).

10 Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

Regeringens förslag: Även en fysisk person ska kunna förvärva ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke.

Det ska inte vara möjligt att förvärva ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke för den som tillhandahåller den typ av varor eller tjänster som märket avser.

En ansökan om registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontroll- märke ska innehålla uppgifter om vilka som har rätt att använda märket och de övriga villkor som gäller för användningen. I fråga om ett kollektivmärke ska uppgift också lämnas om vilka förutsättningar som gäller för medlemskap i sammanslutningen.

Ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska inte få registreras om villkoren för märkets användning strider mot goda seder eller allmän ordning. Vidare ska ett kollektivmärke som anger geografiskt ur- sprung inte få registreras om villkoren inte tillåter medlemskap i sammanslutningen för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster som märket avser och varorna eller tjänsterna har sitt ursprung i det geografiska område som märket avser.

Patent- och registreringsverket ska granska ändringar av villkoren för användningen av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke på samma sätt som vid en ansökan om registrering. Det ska ske innan de ändrade villkoren förs in i varumärkesregistret.

En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska kunna hävas om villkoren för användning av märket har ändrats och förts in i varumärkesregistret i strid mot varumärkeslagen och vill- koren fortfarande strider mot lagen.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens (se betänkandet s. 297–306).

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

188

s. 189 10 Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken Kontrollera mot PDF

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2017/18:267

Gemensamma regler om kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

Enligt svensk rätt är det möjligt att skydda gemensamma varumärken,

s.k. kollektivmärken, och andra varukännetecken som används i närings-

verksamhet av medlemmarna i den sammanslutning som innehar märket.

Ett kollektivmärke används således av flera olika näringsidkare som utåt

sätt ska uppfattas som en och samma aktör. Det finns också varukänne-

tecken som har en garanti- eller kontrollfunktion och som får användas

för varor eller tjänster som uppfyller de kriterier som innehavaren av

märket uppställer. Till skillnad från kollektivmärken, som skiljer ut varor

eller tjänster med ett visst kommersiellt ursprung, syftar garanti- och

kontrollmärken till att särskilja varor eller tjänster med vissa gemensamma

egenskaper.

Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken är ingen särskild märkestyp utan

kan utgöras av t.ex. ett ordmärke eller ett figurmärke. Varumärkeslagens

reglering om registrerade varumärken och inarbetade varukännetecken

tillämpas därför även på kollektiv-, garanti- och kontrollmärken. Det innebär

att bestämmelserna om registrering och hävning liksom ensamrättens

omfattning också gäller för sådana märken. Det finns dock några

särskilda bestämmelser som enbart gäller för kollektiv-, garanti- och

kontrollmärken. Sådana märken får t.ex. registreras i syfte att ange en varas

geografiska ursprung (2 kap. 6 § varumärkeslagen).

Enligt 2008 års varumärkesdirektiv är det frivilligt för medlemsstaterna

att låta registrera kollektiv-, garanti- eller kontrollmärken. Enligt det nya

direktivet blir det nu obligatoriskt att ha regler om kollektivmärken.

Bestämmelserna omfattar bl.a. förutsättningarna för registrering och

hävning. Vidare införs nya regler om kontroll- och garantimärken som är

frivilliga för medlemsstaterna att genomföra.

Regleringen i direktivet om kollektivmärken stämmer i huvudsak överens

med vad som gäller för EU-kollektivmärken. Även på EU-nivå finns det en

möjlighet att registrera kontrollmärken. Bestämmelserna om EU-

kontrollmärken är i princip desamma som för EU-kollektivmärken.

Regeringen delar utredningens bedömning att svensk rätt i stort redan

uppfyller direktivets bestämmelser om kollektiv-, garanti- och kontroll-

märken och att endast några ändringar behöver göras.

Varumärkeslagen gör ingen skillnad mellan kollektiv-, garanti- och

kontrollmärken. Detta bör inte ändras. Vid genomförandet av direktivets

bestämmelser om kollektivmärken bör alltså dessa regler i tillämpliga delar

gälla även för garanti- och kontrollmärken, även om direktivet inte

kräver det.

Vem kan få ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke?

Enligt direktivet kan ett garanti- eller kontrollmärke innehas av en fysisk

eller juridisk person, förutsatt att denne inte bedriver näringsverksamhet

som omfattar tillhandahållande av varor eller tjänster av det slag som

certifieras (artikel 28.2 första meningen). Även en myndighet eller ett

annat offentligrättsligt organ omfattas.

Svensk rätt skiljer sig här från direktivet eftersom endast juridiska

personer, t.ex. en myndighet, en förening eller ett bolag, kan inneha ett

garanti- eller kontrollmärke (1 kap. 2 § andra stycket varumärkeslagen).

189

s. 190 10 Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Inte heller innehåller lagen någon begränsning av möjligheten att få ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke för den som själv tillhanda- håller den typ av varor eller tjänster som märket avser.

Även om det är frivilligt för medlemsstaterna att införa bestämmelser om registrering av garanti- och kontrollmärken är det lämpligt att varumärkeslagen ändras i enlighet med direktivet i dessa två avseenden. Det framstår som rimligt att ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke inte kan förvärvas av den som bedriver näringsverksamhet med samma slags varor eller tjänster. Inte heller lagens begränsning till juridiska personer är numera sakligt motiverad. Med dessa ändringar blir även kopplingen till den EU-rättsliga regleringen om garanti- och kontroll- märken – både i direktivet och i EU:s varumärkesförordning – tydligare i lagen. Detta medför i sin tur att man vid tillämpningen av lagen kan få vägledning av EU-domstolens tolkning av de aktuella bestämmelserna i direktivet och förordningen.

Definitionen i direktivet av ett garanti- eller kontrollmärke innehåller en uppräkning av vilka egenskaper hos en vara eller tjänst som inne- havaren av märket kan garantera eller kontrollera, t.ex. materialet eller sättet att tillverka varor eller utföra tjänster (artikel 27 a). Någon mot- svarighet finns inte i varumärkeslagen. Uppräkningen är ganska självklar och tillför inte något; den har inte någon egentlig materiell innebörd och är inte uttömmande. Det är därför inte nödvändigt att ta in den i den svenska lagtexten.

Direktivet innehåller en möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva att ett garanti- eller kontrollmärke inte får registreras om den som ansöker om detta inte är behörig att certifiera de aktuella varorna eller tjänsterna (artikel 28.2 andra meningen). Någon sådan bestämmelse finns inte i varumärkeslagen. För svenskt vidkommande har det inte fram- kommit något som tyder på att det finns ett praktiskt behov av en sådan kontroll hos Patent- och registreringsverket (PRV). Det är också mindre ändamålsenligt att PRV vid sin granskning av en ansökan om registrering ska behöva beakta omständigheter av detta slag. Kontrollen av att behörighet för certifiering följs bör i stället hanteras på vanligt sätt av ansvariga tillsynsmyndigheter och med tillämpning av marknadsrättslig och annan lagstiftning.

Särskilda regler vid registrering av kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

Enligt direktivet ska den som ansöker om registrering av ett kollektivmärke ge in de villkor som reglerar märkets användning (artikel 30.1). Villkoren ska innehålla uppgifter om vem som har rätt att använda kollektivmärket, förutsättningarna för medlemskap i sammanslutningen och vad som i övrigt gäller för märkets användning, t.ex. vad som händer om märket inte används på rätt sätt (artikel 30.2). Uppfyller villkoren inte dessa krav, ska ansökan om registrering avslås (artikel 31.1).

Motsvarande reglering i varumärkeslagen är lite mera allmänt hållen (jfr 2 kap. 1 § andra stycket). Eftersom direktivets krav i fråga om vill- koren för användning utgör en förutsättning för registrering, bör lagen ändras så att den följer direktivets lydelse. I enlighet med direktivet medför

detta att, om en ansökan inte innehåller de föreskrivna uppgifterna om

190

s. 191 10 Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken Kontrollera mot PDF

villkoren för användning, kan ansökan komma att avskrivas eller avslås (jfr 2 kap. 17 och 18 §§).

Enligt direktivet ska de registreringshinder som gäller vid registrering av ett varumärke tillämpas även vid registrering av ett kollektivmärke (artikel 31.1). Vid registrering av garanti- och kontrollmärken behöver endast de absoluta hindren, dvs. hinder med hänsyn till allmänna intressen, tillämpas (artikel 28.3). Utöver detta reglerar direktivet ytter- ligare fall där det finns hinder för registrering av ett kollektivmärke.

För det första får ett kollektivmärke inte registreras om villkoren för kollektivmärkets användning strider mot allmän ordning eller moral (artikel 31.1). Ett kollektivmärke som anger geografiskt ursprung får vidare bara registreras om villkoren för märkets användning möjliggör medlemskap i sammanslutningen för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster som märket avser och som kommer från det geo- grafiska område som märket avser, förutsatt att övriga villkor är uppfyllda (artikel 31.1). Slutligen får ett kollektivmärke inte registreras om det kan antas att allmänheten kan vilseledas i fråga om märkets karaktär eller innebörd, särskilt om det är troligt att märket kan uppfattas som något annat än ett kollektivmärke (artikel 31.2).

Om den som ansöker om registrering av ett kollektivmärke ändrar villkoren för märkets användning så att de uppfyller kraven, får regi- strering inte vägras (artikel 31.3).

På samma sätt som direktivet gäller varumärkeslagens regler om hinder mot registrering av ett varumärke även för kollektiv-, garanti- och kontrollmärken. När det gäller de ytterligare hinder mot registrering av kollektivmärken som finns i direktivet skiljer sig dock svensk rätt något åt från direktivet. Enligt varumärkeslagen får ett varumärke inte regist- reras om det strider mot goda seder eller allmän ordning (2 kap. 7 § första stycket 1). Det finns däremot inte – såsom enligt direktivet – något registreringshinder för det fall villkoren för användningen av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke i sig själva skulle strida mot goda seder eller allmän ordning. En sådan reglering bör därför införas i lagen. Som exempel där frågan skulle kunna bli aktuell kan nämnas villkor som är rasistiska eller villkor som utgör en omotiverad särbehandling på grund av kön.

Inte heller innehåller lagen något krav på att villkoren för ett kollektiv- märke som anger geografiskt ursprung måste göra det möjligt för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster som märket avser och som kommer från det berörda geografiska området att bli medlem i samman- slutningen. Den traditionella synen har varit att frågor av denna karaktär helst bör hållas utanför den immaterialrättsliga lagstiftningen. För att lagen ska uppfylla direktivet måste dock även en sådan bestämmelse läggas till.

När det gäller regleringen om hinder mot registrering av vilseledande kollektivmärken anser regeringen, i likhet med utredningen, att varumärkes- lagen redan uppfyller direktivets krav. Enligt lagen får ett varumärke inte registreras om det är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet (2 kap. 7 § första stycket 2). En sådan annan omständighet kan vara märkets karaktär eller innebörd.

Prop. 2017/18:267

191

s. 192 10 Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

192

Att registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke inte får vägras om sökanden ändrar villkoren för märkets användning följer av de allmänna reglerna i varumärkeslagen om handläggningen av ansökningar och kräver inte någon särskild föreskrift (se 2 kap. 17 och 18 §§).

Ändring av villkoren för märkets användning

Om villkoren för ett kollektivmärkes användning ändras, måste innehavaren enligt direktivet ge in de ändrade villkoren till registreringsmyndigheten (artikel 33.1). Ändringarna ska sedan föras in i varumärkesregistret, förutsatt att de grundläggande kraven för villkoren är uppfyllda och att det inte finns hinder för registrering av de ändrade villkoren (artikel 33.2). De nya villkoren ska, vid tillämpningen av direktivet, börja gälla först från och med den dag då de infördes i registret (artikel 33.3).

En motsvarande reglering om skyldighet att anmäla ändringar av vill- koren för användning av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke finns i varumärkeslagen (se 2 kap. 31 §). Av lagen framgår dock inte att PRV ska granska de ändrade villkoren på samma sätt som vid en ansökan om registrering, innan de nya villkoren förs in i varumärkesregistret. Även om detta torde ske i praktiken, bör granskningsskyldigheten lämpligen anges i lagtexten.

Varumärkeslagen innehåller ingen uttrycklig bestämmelse om när de nya villkoren för användningen ska börja gälla. En konsekvens av bestämmelsen om anmälningsskyldighet vid ändrade villkor är dock att om ingen anmälan görs, så gäller vid tillämpningen av lagen de villkor för märkets användning som fördes in i varumärkesregistret i samband med registreringen av varumärket (jfr 2 kap. 23 § tredje stycket). Om anmäl- ningsskyldigheten inte följs, kan det vidare leda till att registreringen av märket hävs (jfr 3 kap. 3 § första stycket 1). Enligt regeringens bedöm- ning uppfyller lagen direktivets krav i detta avseende.

Särskilda bestämmelser om hävning av kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

Direktivets bestämmelser om på vilka grunder en registrering av ett varu- märke kan upphävas eller ogiltigförklaras gäller även för ett kollektiv- märke (artiklarna 35 och 36). Ett kollektivmärke ska dessutom kunna förklaras ogiltigt om det har registrerats, trots att det fanns hinder mot registrering, och innehavaren av märket inte ändrar villkoren så att en registrering blir möjlig (artikel 36).

En registrering av ett garanti- eller kontrollmärke ska i vart fall kunna upphävas på grund av underlåten användning eller för att varumärket har blivit generiskt eller vilseledande. Ett sådant märke ska också kunna ogiltigförklaras i vart fall på grund av att det har registrerats i strid med de absoluta registreringshindren (artikel 28.3).

Även varumärkeslagen följer denna systematik som innebär att de allmänna grunderna för hävning av en varumärkesregistrering också gäller för kollektiv-, garanti- och kontrollmärken (se 3 kap. 3 §). Efter- som dessa hävningsgrunder är en spegelbild av registreringshindren kan en registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke hävas om registreringen har skett i strid mot lagen och den fortfarande strider mot lagen (3 kap. 1 § första stycket 1 och 2). Av detta följer att registreringen

s. 193 11 Mål om intrång i ett varukännetecken Kontrollera mot PDF

inte får hävas om innehavaren ändrar villkoren för märkets användning Prop. 2017/18:267 så att de inte längre utgör något hinder mot registrering. En registrering

av ett kollektiv-, garanti- och kontrollmärke får vidare hävas om märket har blivit generiskt eller om det har blivit vilseledande (3 kap. 1 § andra stycket 1 och 3). Detsamma gäller om kravet på användning inte är uppfyllt (3 kap. 2 §).

Enligt direktivet ska en registrering av ett kollektivmärke kunna upphävas eller ogiltigförklaras, förutom på de allmänna grunderna, också på vissa ytterligare grunder som hänför sig till villkoren för märkets användning (artiklarna 35 och 36). I fråga om garanti- eller kontroll- märken är detta frivilligt (artikel 28.3).

Även i detta avseende motsvarar varumärkeslagen direktivet (se 3 kap.

3 §). Det enda som saknas är en möjlighet till hävning om en ändring av villkoren för märkets användning har förts in i varumärkesregistret, trots att det saknades förutsättningar för detta, och innehavaren därefter inte ändrar villkoren (jfr artikel 35 c). För att lagen ska vara förenlig med direktivet fullt ut bör det införas en sådan hävningsgrund.

11 Mål om intrång i ett varukännetecken

11.1 Invändning om ogiltighet och särskilda förutsättningar för att bifalla en talan

Regeringens förslag: Brottmål ska uttryckligen undantas från kravet på att väcka talan för att få en invändning om att det finns grund för att häva registreringen av ett varumärke prövad i ett mål om varumärkes- intrång.

Om det förs en talan om intrång i ett varumärke som vid talans väckande hade varit registrerat i mer än fem år, ska talan få bifallas endast om varumärket inom de fem senaste åren före talans väckande har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för talan. Om talan avser intrång genom användning av ett yngre registrerat varumärke, och det äldre varumärket hade varit registrerat i mer än fem år då den yngre rättigheten uppkom, ska det äldre varu- märket dessutom ha använts inom de fem senaste åren före den tidpunkten. Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som krävs, ska talan ändå få bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen. Samma bestämmelser ska gälla när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke.

En talan om varumärkesintrång genom användning av ett yngre EU- varumärke ska få bifallas endast om det finns grund för att häva registreringen av EU-varumärket enligt EU:s varumärkesförordning. Detta ska också gälla när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett varukännetecken.

193

s. 194 11 Mål om intrång i ett varukännetecken Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

194

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se betänkandet s. 307–314). I förhållande till utredningens förslag klar- görs att bestämmelserna om särskilda förutsättningar för att bifalla en talan i ett mål om intrång även omfattar en talan om fastställelse om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke.

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

Skälen för regeringens förslag

Det bör ställas krav på användning av ett äldre varumärke i mål om intrång

Ensamrätten till ett varukännetecken innebär något förenklat att inne- havaren har rätt att hindra andra från att i näringsverksamhet använda identiska eller liknande kännetecken. Den som använder varukänne- tecknet på ett otillåtet sätt begår varumärkesintrång. I det nya direktivet införs flera bestämmelser som rör processen i mål om intrång och som saknar motsvarighet i 2008 års direktiv.

Enligt direktivet ska en varumärkesinnehavare som inte gör verkligt bruk av sitt varumärke inte heller kunna åberopa rättigheten mot någon annan i ett intrångsmål (artikel 17). Bestämmelsen innebär att svaranden i ett intrångsmål ska kunna invända att kärandens varumärke inte upp- fyller det användningstvång som gäller för registrerade varumärken. Sådan användning av varumärket ska ha skett inom de fem år som föregår den dag då talan väcktes. Motsvarande regler finns när det gäller förfarandena om invändning (artikel 44) och hävning (artikel 46), se närmare avsnitten 6.2 och 7.2. Syftet med bestämmelserna är att skärpa kravet på att ett varumärke verkligen används för att innehavaren ska kunna göra gällande sin ensamrätt.

Det finns inte någon bestämmelse i varumärkeslagen som motsvarar artikel 17 i direktivet. Lagens reglering kan i stället sägas vara den motsatta eftersom frågan om ogiltighet av en registrering får prövas endast sedan en talan om hävning har väckts (se 10 kap. 2 §). För att få en invändning om att det finns grund för att häva registreringen av kärandens varumärke prövad är svaranden därför hänvisad till att väcka en talan om hävning, t.ex. genom ett genkäromål. Bakgrunden till denna ordning är att om en sådan invändning skulle få prövas i intrångsmålet så skulle domen i den delen inte få rättskraft. Det skulle i sin tur innebära en risk för att olika domstolar kommer till olika resultat rörande giltigheten av registreringen av ett varumärke. För att undvika sådana problem är det endast möjligt att få en invändning om att det finns grund för hävning prövad efter en särskild talan om den saken. Om en talan om hävning bifalls mister rättighetshavaren genom domen sin ensamrätt inte bara gentemot den som är part i intrångsmålet, utan även i förhållande till alla andra som har nyttjat eller avser att nyttja rättigheten. (Se prop. 2009/10:225 s. 279.)

Regeringen anser att skälen bakom kravet på väckande av talan för att domstolen ska pröva frågan om hävning fortfarande gör sig gällande och att det finns goda grunder för att detta ska gälla som huvudregel.

Eftersom det i varumärkeslagen saknas en motsvarighet till artikel 17 i direktivet, bör emellertid en sådan bestämmelse införas för just den

s. 195 11 Mål om intrång i ett varukännetecken Kontrollera mot PDF

aktuella situationen. I enlighet med direktivet bör det ankomma på Prop. 2017/18:267 svaranden att invända att det äldre varumärket inte har använts, och på

käranden att då visa att varumärket har använts på det sätt som krävs eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på sådant sätt. (Se även nedan när det gäller genomförandet av artikel 18 där det föreskrivs vissa ytterligare krav i mål om intrång när det gäller kärandens användning av sitt varumärke.)

Direktivet omfattar talan om intrång. Enligt svensk rätt kan frågan om ett intrång har begåtts också prövas i en talan om fastställelse avseende varumärket. I förhållande till utredningens förslag bör det därför klar- göras att regleringen i varumärkeslagen även gäller i samband med en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke.

Den föreslagna bestämmelsen blir alltså ett avsteg från principen att frågan om det finns grund för att häva en registrering inte kan prövas i ett mål om intrång eller fastställelse. Prövningen avser dock bara frågan om ett intrång har begåtts och kan inte leda till en hävning av registreringen. Domstolens bedömning har alltså inte någon rättsverkan utanför det aktuella målet. Det ankommer på den domstol som har att pröva en eventuell senare talan om hävning att ta ställning till vilken betydelse bedömningen i det tidigare målet har.

Invändning om grund för hävning i brottmål

Utgångspunkten att en invändning om att det finns grund för hävning av en registrering bara får prövas om talan väcks gäller också beträffande andra immateriella rättigheter (se t.ex. 61 § andra stycket patentlagen [1967:837] och 39 § andra stycket mönsterskyddslagen [1970:485]). Det har på senare tid beslutats om ändring på patentområdet så att det uttryckligen kommer att framgå att en invändning om att ett patent är ogiltigt kan prövas i ett brottmål utan att en särskild talan väcks (prop. 2015/16:124 s. 5, 11, 12 och 25, bet. 2015/16:NU22, rskr. 2015/16:264, SFS 2016:726). Lagändringen träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Utredningen framhåller att det finns starka skäl för att motsvarande ändring genomförs när det gäller brottmål om varumärkesintrång. Allmänt sett gäller att en tilltalad i ett brottmål får åberopa vad han eller hon vill till sitt försvar så länge det är relevant för prövningen av åtalet.

Som utredningen och ett par remissinstanser särskilt framhåller kan en sådan ändring på varumärkesområdet få större praktiska konsekvenser än på det patenträttsliga området, eftersom brottmål om varumärkesintrång är vanligare än brottmål om patentintrång. Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) pekar på att brottmålen om varumärkesintrång riskerar att bli mer omfattande och resurskrävande än hittills och Åklagarmyndigheten anför att ändringen kan medföra en tyngre utredningsbörda för brottsutredande myndigheter. Remissinstanserna instämmer ändå i utredningens bedömning att brottmålen uttryckligen bör undantas från kravet på att väcka talan för att kunna få invändningen prövad.

195

s. 196 11 Mål om intrång i ett varukännetecken Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Regeringen delar utredningens och remissinstansernas uppfattning och föreslår därför att det görs ett undantag för brottmål även när det gäller mål om varumärkesintrång.

Även i detta fall gäller att domstolens uppfattning i frågan om det finns grund för att häva registreringen av ett varumärke – med anledning av den tilltalades invändning – inte har någon rättsverkan utanför brott- målet.

Vissa förutsättningar för att bifalla en talan om intrång

I direktivet införs nya bestämmelser som syftar till att säkerställa att innehavaren av en äldre rättighet inte kan vinna framgång i ett intrångs- mål mot en innehavare av en yngre rättighet om det inte också finns förutsättningar för att häva den yngre rättigheten (artikel 18). En motsvarande bestämmelse finns i EU:s varumärkesförordning.

Som utredningen konstaterar har regleringen i direktivet fått en ganska komplicerad utformning. Av direktivet framgår att den som innehar ett äldre varumärke inte med framgång kan göra gällande att den som använder ett yngre varumärke gör sig skyldig till intrång om det yngre varumärket inte också skulle kunna hävas på grund av reglerna om mellankommande rättigheter (artikel 8), passivitet (artikel 9) eller underlåten användning (artikel 46.3), se artikel 18.1. Genomförandet av frågan om mellankommande rättigheter behandlas i avsnitt 5.2 medan passivitet och underlåten användning behandlas i detta avsnitt.

Svensk rätt uppfyller redan direktivets krav när det gäller begränsningen av möjligheten att väcka talan om intrång när en innehavare av en äldre rättighet har förhållit sig passiv till en yngre rättighet. Enligt varumärkes- lagen ska rätten till ett registrerat varumärke gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken som är identiskt eller likartat, om ansökan om registrering gjorts i god tro och innehavaren av den äldre rätten har känt till och funnit sig i att det yngre varumärket efter registreringsdagen har använts här i landet fem år i följd (1 kap. 14 § första stycket). Inne- havaren av det yngre varumärket kan alltså inte göra sig skyldig till intrång i en sådan situation. En motsvarande bestämmelse finns för inarbetade varukännetecken (1 kap. 15 §). Av varumärkeslagen framgår vidare att rätten till det yngre varukännetecknet i dessa fall inte hindrar användningen av det äldre (1 kap. 16 § första stycket, jfr med artikel 18.3).

I avsnitt 7.2 föreslås en reglering som innebär att innehavaren av ett äldre varumärke i ett mål om hävning av en registrering av ett yngre varumärke endast kan få framgång med sin begäran om innehavaren av det äldre varumärket lägger fram bevis om att dennes varumärke faktiskt har använts. Användningen ska ha skett under vissa perioder som föregår dels ansökan om hävning, dels den dag då den yngre rättigheten förvärvades. Kravet på användning av det äldre varumärket gäller enligt det nya direktivet även i ett intrångsmål. Det innebär att om innehavaren av det äldre varu- märket inte har använt sitt varumärke på föreskrivet sätt, kan denne inte heller göra gällande att det har skett ett intrång (artikel 18.1 som hänvisar till artikel 46.3). Bestämmelsen blir bara tillämplig i en tvist mellan registrerade varumärken.

196

s. 197 11.2 Särskilda förutsättningar för att väcka en talan Kontrollera mot PDF

Någon motsvarande reglering finns inte i varumärkeslagen, varför en Prop. 2017/18:267 sådan bör införas. Regeringen föreslår därför att ett varumärke som inte

har använts på det sätt som krävs, vid den tidpunkt då den yngre rättig- heten förvärvades, endast kan ligga till grund för en talan som avser intrång om det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts på det sättet. Den äldre rättigheten bör i dessa fall ha använts under de fem senaste åren före ingivningsdagen för det yngre varumärket, eller den tidigare dag då rätten till det yngre varumärket uppkom (s.k. prioritets- dag). Kravet på att det äldre varumärket också ska ha använts inom de fem senaste åren före tidpunkten för talans väckande framgår av artikel 17, som behandlas ovan.

I direktivet finns vidare bestämmelser som är tillämpliga om använd- ningen av ett EU-varumärke påstås göra intrång i ett nationellt varumärke (artikel 18.2). I ett mål om intrång ska innehavaren av ett nationellt varumärke inte kunna förbjuda användningen av ett yngre EU-varumärke om detta inte skulle kunna hävas enligt vissa bestämmelser i EU:s varumärkesförordning. Det gäller om EU-varumärket inte skulle kunna förklaras ogiltigt på grund av vissa relativa ogiltighetsgrunder, med- givande till registrering, preklusion på grund av ett tidigare hävnings- eller intrångsförfarande, rättighetsförlust på grund av passivitet eller underlåten användning av det äldre varumärket (artiklarna 60.1, 60.3, 60.4, 61.1, 61.2 och 64.2 i EU:s varumärkesförordning). Regeringen föreslår att det införs en bestämmelse i varumärkeslagen om att innehavaren i dessa situationer inte kan få framgång med en intrångstalan eller en fastställelsetalan om intrång som avser ett yngre EU-varumärke.

Om en innehavare av ett äldre varumärke inte kan hindra användningen av ett yngre varumärke, så kan inte heller innehavaren av det yngre tecknet hindra att det äldre tecknet används (artikel 18.3). De båda rättigheterna får i dessa fall alltså gälla vid sidan av varandra, och den enes användning utgör inte intrång i den andres rättighet. En uttrycklig bestämmelse om detta finns som sagt i varumärkeslagen när det gäller en innehavare som har förhållit sig passiv till en yngre rättighet (se 1 kap. 16 § första stycket). I avsnitt 5.2 föreslås att det också klargörs i den paragrafen att en yngre rättighet, som utgör en mellankommande rättighet, inte hindrar användning av det äldre varukännetecknet. I övrigt följer det av de grundläggande bestämmelserna om att äldre rättigheter har företräde framför yngre rättigheter (se 1 kap. 13 §). Det behövs därför inte någon ytterligare reglering om detta med anledning av direktivet.

11.2 Särskilda förutsättningar för att väcka en talan

Regeringens förslag: En licenstagare ska få väcka en talan om

varumärkesintrång endast om innehavaren av varukännetecknet sam-

tycker till det. Även utan samtycke ska den som har en exklusiv licens

få väcka en sådan talan, om innehavaren själv inte gör det inom skälig

tid efter att ha fått underrättelse om att licenstagaren har för avsikt att

väcka talan. Detta ska också tillämpas i fråga om en fastställelsetalan

avseende ett varukännetecken. Har något annat avtalats ska det gälla.

197

s. 198 11.2 Särskilda förutsättningar för att väcka en talan Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Väcker innehavaren av varukännetecknet en talan om varumärkes- intrång, ska en licenstagare alltid ha rätt att väcka en talan om skade- stånd.

Den som har rätt att använda ett kollektiv-, garanti- eller kontroll- märke ska få väcka en talan om varumärkesintrång endast om inne- havaren av varukännetecknet samtycker till det. Detta ska också tillämpas i fråga om en fastställelsetalan avseende ett sådant varu- kännetecken. Har något annat avtalats ska det gälla.

Den som innehar ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska ha rätt till skadestånd för intrång i den rätt som en användare av varu- kännetecknet har. En användare ska dock få väcka en egen skade- ståndstalan om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det eller om innehavaren väcker en talan om varumärkesintrång som inte omfattar något yrkande om skadestånd för användarens räkning.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens (se be- tänkandet s. 315–318).

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.

Skälen för regeringens förslag

Förutsättningar för licenstagare att väcka talan om intrång

Det är vanligt att varumärkesinnehavare genom licens ger någon annan rätt att använda varumärket. En sådan licensupplåtelse kan vara exklusiv eller icke-exklusiv. En exklusiv licens innebär att licensgivaren inte får upplåta rätt att utnyttja varukännetecknet till andra. Vid icke-exklusiv licens är det i stället så att licensgivaren förbehåller sig rätten att licensiera varukännetecknet även till andra. I avsnitt 9 behandlas de allmänna förutsättningarna för licens.

Enligt artikel 25.3 i direktivet har licenstagare rätt att väcka en talan om intrång endast om varumärkesinnehavaren samtycker till det. Även utan samtycke får den som har en exklusiv licens väcka talan, om inne- havaren själv inte gör det inom skälig tid efter att ha fått en underrättelse om att licenstagaren har för avsikt att väcka talan. Detta ska inte påverka vad som gäller enligt licensavtalet. Har varumärkesinnehavaren inlett ett intrångsmål, ska licenstagaren ändå ha rätt att för egen del väcka en talan för att kunna få skadestånd för den skada licenstagaren har lidit (artikel 25.4). Motsvarande regler finns för EU-varumärken.

Bestämmelserna i varumärkeslagen är mindre långtgående och kräver endast att licenstagaren underrättar kännetecknets innehavare om avsikten att väcka en intrångstalan eller en fastställelsetalan (10 kap. 8 § första och andra styckena). Något krav på samtycke finns inte. Vidare görs ingen skillnad mellan licenstagare med exklusiv licens och licenstagare med icke-exklusiv licens. För att lagen ska vara förenlig med direktivet bör den alltså ändras. Utgångspunkten bör vara att både den som har en exklusiv licens och den som har en icke-exklusiv licens ska ha rätt att väcka en talan om intrång endast om innehavaren av varukännetecknet samtycker till detta. I enlighet med direktivet bör

vidare den som har en exklusiv licens ha rätt att även utan samtycke

198

s. 199 11.2 Särskilda förutsättningar för att väcka en talan Kontrollera mot PDF

väcka en intrångstalan, om innehavaren själv inte gör det inom skälig tid efter att ha fått en underrättelse om att licenstagaren har för avsikt att väcka talan. Enligt direktivet gäller kravet på samtycke och underrättelse så länge något annat inte har avtalats. Regleringen är alltså i denna del dispositiv, vilket bör framgå av lagtexten.

Direktivet omfattar talan om intrång. Den nuvarande regleringen om underrättelseskyldighet i svensk rätt gäller även när en licenstagare vill väcka en fastställelsetalan avseende varukännetecknet. Enligt regeringens uppfattning bör regleringen i varumärkeslagen om förutsättningarna för licenstagare att väcka talan även fortsättningsvis gälla både talan om intrång och fastställelse.

Varumärkeslagen saknar en bestämmelse som motsvarar direktivets reglering om rätten för en licenstagare att väcka en egen talan om ersättning för den skada som intrånget har orsakat licenstagaren, även om varumärkesinnehavaren väcker en intrångstalan. Anledningen är att det i dag inte finns någon begränsning för licenstagare att väcka talan. För att lagen ska vara förenlig med direktivet bör en sådan bestämmelse införas. Licenstagarens rätt att väcka talan om skadestånd bör omfatta både skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet och ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört.

Åklagarmyndigheten anser att det bör förtydligas hur förslaget om licenstagares rätt att väcka en intrångstalan förhåller sig till målsägande- begreppet i varumärkeslagen och i rättegångsbalken, dvs. frågan om vem som är att anse som målsägande och således kan ange ett brott till åtal.

I betänkandet Grovt upphovsrättsbrott och grovt varumärkesbrott (SOU 2018:6) föreslås att det, till skillnad från vad som gäller i dag, ska vara möjligt att väcka åtal för varumärkesintrång även om målsäganden inte anmäler brottet till åtal. Det innebär att om förslaget i betänkandet genomförs kommer begreppet målsägande inte finnas kvar i varumärkes- lagen. Utredningens förslag bereds för närvarande inom Regerings- kansliet. Mot denna bakgrund – och då frågan inte har någon betydelse för genomförandet av varumärkesdirektivet – finns det inte anledning att inom ramen för detta lagstiftningsärende överväga någon ändring beträffande målsägandebegreppet i varumärkeslagen.

Förutsättningar för användare av kollektiv-, garanti- och kontrollmärken att väcka talan om intrång

Enligt direktivet ska bestämmelserna om licenstagares rätt att väcka talan om intrång tillämpas också på den som har rätt att använda ett kollektiv- märke (artikel 34.1). Om inget annat har avtalats, får användaren således väcka talan bara om varumärkesinnehavaren samtycker till detta. På samma sätt som för licenstagare gäller vidare att, om varumärkes- innehavaren har inlett ett intrångsmål, har användaren alltid rätt att för egen del väcka en talan för att kunna få skadestånd för sin skada. Om någon som har rätt att använda ett kollektivmärke har lidit skada på grund av olovlig användning av kollektivmärket ska, enligt direktivet, inne- havaren av kollektivmärket också ha rätt att kräva skadestånd på dennes vägnar (artikel 34.2). Motsvarande regler finns för EU-varumärken.

Varumärkeslagen innehåller inget krav på samtycke från innehavaren av varukännetecknet i de fall en användare av ett kollektiv-, garanti- eller

Prop. 2017/18:267

199

s. 200 11.2 Särskilda förutsättningar för att väcka en talan Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 kontrollmärke vill väcka talan om intrång (jfr 10 kap. 8 § första stycket 3). För att uppfylla direktivet bör ett sådant krav införas. Kravet på samtycke bör gälla även för användare av garanti- och kontrollmärken, trots att direktivet inte kräver det (jfr avsnitt 10).

På samma sätt som beträffande licenstagares rätt att väcka talan bör bestämmelsen i varumärkeslagen som rör användare av kollektiv-, garanti- eller kontrollmärken även omfatta fastställelsetalan. Vidare bör det framgå att regleringen är dispositiv och alltså går att avtala bort.

Varumärkeslagen saknar en motsvarighet till direktivets bestämmelse om att innehavaren av ett kollektivmärke ska ha rätt att kräva skadestånd för den skada som en användare av ett kollektivmärke har lidit på grund av olovlig användning av märket. Direktivets bestämmelse är placerad i en artikel som handlar om vem som har rätt att väcka talan om intrång i ett kollektivmärke. Regeringen delar utredningens bedömning att bestämmel- sen i sig däremot tar sikte på vem som egentligen är berättigad till ersätt- ning vid intrång i kollektivmärket i den angivna situationen.

I 1960 års kollektivmärkeslag fanns en reglering som påminner om den i direktivet (6 §). Enligt kollektivmärkeslagen skulle endast innehavaren av ett kännetecken anses som målsägande i ett mål om intrång i rätten till sådana varukännetecken som avsågs i den lagen. Innehavaren fick föra talan om ersättning även för skada tillfogad någon annan som var berättigad att använda kännetecknet. Denna bestämmelse fördes inte över till 2010 års varumärkeslag, eftersom det inte ansågs finnas skäl att begränsa rätten att föra talan om intrång för dem som är berättigade att använda en sådan kollektiv rättighet (se prop. 2009/10:225 s. 284 och 285).

Eftersom det föreslås att det återigen införs en begränsning i rätten att väcka talan för den som har rätt att använda ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke, och för att svensk rätt ska uppfylla direktivets krav, bör det nu införas en reglering i enlighet med direktivet. Kravet bör inte bara gälla kollektivmärken utan även kontroll- och garantimärken. Det ska noteras att det alltså här inte handlar om en processförutsättning utan en materiell reglering av rätten till ersättning vid intrång i den aktuella situationen. Regleringen bör omfatta både rätten till skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet och rätten till ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört.

För att lagen ska vara förenlig med direktivet fullt ut bör det slutligen införas en bestämmelse som innebär att en användare av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke i vissa situationer ändå ska ha rätt att väcka en egen skadeståndstalan på grund av intrång i varukännetecknet. Detta ska gälla om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det eller om innehavaren väcker en talan om varumärkesintrång som inte innefattar något yrkande om skadestånd för användarens räkning.

200

s. 201 En ny lag om företagsnamn Kontrollera mot PDF

En ny lag om företagsnamn

Prop. 2017/18:267

12.1

Lagstiftningen om skydd för företagsnamn

moderniseras

Regeringens förslag: En ny lag om företagsnamn ska införas som

ersätter den nuvarande firmalagen.

Utöver de ändringar som föreslås i nästa avsnitt ska bestämmelserna

i firmalagen överföras i sak oförändrade till den nya lagen om före-

tagsnamn. Detta gäller t.ex. bestämmelserna om hur näringsidkare för-

värvar ensamrätt till ett företagsnamn och förfarandet för hävning av

en registrering av ett företagsnamn.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk-

andet s. 319–321 och 328–330).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen

eller har inga invändningar mot dem.

Flera remissinstanser, däribland Svea hovrätt (Patent- och marknads-

överdomstolen) , Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) ,

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet , Juridiska fakultets-

nämnden vid Uppsala universitet , Patent- och registreringsverket (PRV) ,

Företagarna och Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) , anser

att utformningen av det korsvisa skyddet mellan näringskännetecken och

varukännetecken bör ändras eller att det bör övervägas ytterligare om det

bör ändras . Uppsala universitet framhåller att ett alternativ till att ändra

det korsvisa skyddet är att införa en möjlighet att få registreringen av ett

företagsnamn hävt för en viss del av verksamheten (partiell hävning).

Också Svea hovrätt och SFIR anser att det finns skäl att se över frågan

om partiell hävning.

Skälen för regeringens förslag: Ensamrätten till företagsnamn och

andra näringskännetecken har stor betydelse för många företag. Företags-

namnet är i många fall det enda kännetecken som ett företag använder för

att nå ut till kunder. Den goodwill som är knuten till ett företagsnamn

kan också påverka t.ex. ett företags möjligheter att finansiera sin verk-

samhet, att få de tillstånd som krävs för etablering av verksamheten och

att behålla och rekrytera den personal som behövs.

Regleringen om skydd för näringskännetecken finns huvudsakligen i

firmalagen som trädde i kraft den 1 juli 1974. Firmalagen har därefter

ändrats vid flera tillfällen. Ändringarna har som regel haft samband med

motsvarande ändringar i varumärkeslagen, och i vissa fall även i annan

immaterialrättslig lagstiftning. Det har däremot inte gjorts någon redak-

tionell och språklig översyn av firmalagen. Med tiden har lagstiftningen

blivit mer och mer svårtillgänglig.

Det bör därför införas en ny lag med en struktur som är mer över-

skådlig och lättillgänglig och som genomgående innehåller ett modernare

språk.

Många remissinstanser välkomnar förslaget till en ny lag, som gör det

lättare för enskilda företagare och andra att förstå reglerna och använda

lagstiftningen. Särskilt för mindre företag är det viktigt att reglerna är

moderna och lätta att tillämpa.

201

s. 202 En ny lag om företagsnamn Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Den närliggande varumärkeslagen har nyligen genomgått en om-

fattande modernisering. Eftersom reglerna om näringskännetecken och

varukännetecken är nära sammankopplade är det naturligt att den nya

lagen får följa samma struktur som varumärkeslagen. Detta kan också

innebära fördelar för företagen eftersom de ofta behöver förhålla sig till

både reglerna om näringskännetecken och reglerna om varukännetecken.

Begreppet firma har funnits i många år. Bland de nordiska länderna har

det använts i lagstiftningen sedan slutet av 1800-talet. Firma är enligt

firmalagen den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verk-

samhet (1 § första stycket). Men i det allmänna språkbruket används firma

i stor utsträckning i stället som synonym till företag eller bolag. För den

som inte är insatt i den immaterialrättsliga terminologin kan det därför

vara svårt att förstå vad som egentligen avses i lagstiftningen.

I den nya lagen bör därför begreppet firma ersättas med företagsnamn,

som är ett modernare och mer passande begrepp än vad firma är.

Den nya lagen om företagsnamn medför ett behov av följdändringar i

andra författningar som hänvisar till firma och firmalagen. I ett antal lagar

förekommer en hänvisning till firma i samband med angivande av upp-

gifter om t.ex. en sökandes namn. Regeringen delar utredningens bedöm-

ning att det i dessa fall endast finns skäl att ersätta ”firma” med ”företags-

namn”. Det saknas däremot skäl att i förevarande sammanhang överväga

någon saklig ändring i de andra författningarna, något som Jordbruksverket

efterfrågar när det gäller vad som avses i växtförädlarrättslagen med namn

för vilket någon annan än sökanden har skydd och Institutet för språk och

folkminnen efterfrågar när det gäller beaktandet av god ortnamnssed vid en

tillämpning av lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Dåvarande Revisorsnämnden anser att det framstår som olyckligt att

behålla begreppen firmateckning och firmatecknare när firma ersätts med

företagsnamn. Firmateckning och firmatecknare är dock vedertagna och

välkända begrepp som handlar om på vilket sätt och av vem handlingar

undertecknas för en juridisk persons räkning. Det saknas därför skäl att

ersätta även dessa begrepp i lagstiftningen.

Flera remissinstanser anser att utformningen av det korsvisa skyddet

mellan näringskännetecken och varukännetecken bör ändras eller att det

bör övervägas ytterligare om det bör ändras. Som regeringen anför i

avsnitt 5.2 finns det inte anledning att ytterligare överväga frågan med

anledning av genomförandet av det nya varumärkesdirektivet. Den

huvudsakligen redaktionella och språkliga översyn som nu bör genom-

föras av den företagsnamnsrättsliga lagstiftningen motiverar inte heller

en förnyad översyn. Det finns således inte skäl att nu ytterligare belysa

eller överväga några förändringar i fråga om det korsvisa skyddet mellan

näringskännetecken och varukännetecken.

Uppsala universitet framhåller att ett alternativ till att ändra det kors-

visa skyddet är att införa en möjlighet att få registreringen av ett

företagsnamn hävt för en viss del av verksamheten (partiell hävning).

Frågan om partiell hävning behandlades i lagstiftningsarbetet med

2010 års varumärkeslag och de ändringar i firmalagen som gjordes

samtidigt. Det konstaterades då att en ordning med partiell hävning

skulle vara förenad med flera problem, t.ex. en påtaglig risk för att det

skulle bli otydligt vad det företagsnamnsrättsliga skyddet egentligen

202

omfattar efter en partiell hävning. Andra problem som identifierades

s. 203 12.2 Reglerna om företagsnamn anpassas till vissa ändringar i varumärkeslagen Kontrollera mot PDF

hänger samman med det förhållandet att beskrivningen av en närings- Prop. 2017/18:267 idkares verksamhet också har en associationsrättslig funktion. Med

hänsyn till dessa invändningar kom man till slutsatsen att det inte skulle

införas någon möjlighet

till

partiell hävning (se prop. 2009/10:225

s. 363–365). Regeringen

har

inte anledning att nu göra en annan

bedömning än den som gjordes i det tidigare lagstiftningsarbetet.

Utöver de strukturella ändringar som bör göras och de sakliga ändringar som föreslås nedan bör bestämmelserna i firmalagen överföras i sak oför- ändrade till den nya lagen om företagsnamn.

12.2 Reglerna om företagsnamn anpassas till vissa ändringar i varumärkeslagen

Regeringens förslag: Några av de ändringar som föreslås i varu- märkeslagen ska på motsvarande sätt genomföras även i den nya lagen om företagsnamn. Det innebär följande.

– Skyddet för ett näringskännetecken som här i landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen ska omfatta användning av identiska eller liknande näringskännetecken om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till skada för näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag.

– I uppräkningen av hinder mot registrering av företagsnamn på grund av allmänna intressen ska det i förhållande till firmalagen läggas till att ett företagsnamn inte får registreras om det innehåller eller i väsentliga delar återger en växtsortbenämning som avser en skyddad växtsort av samma eller närstående växtart.

– Vid en prövning av om en registrering av ett företagsnamn ska hävas på grund av bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan särskiljningsförmåga beaktas som företagsnamnet har förvärvat genom användning före ansökan om hävning.

– En registrering av ett företagsnamn ska få hävas på grund av att det finns hinder mot registreringen med hänsyn till ett äldre registrerat företagsnamn, endast om det äldre företagsnamnet har använts i viss utsträckning eller om det finns giltiga skäl till att företagsnamnet inte har använts i den utsträckningen.

– Om registreringen av ett företagsnamn hävs på grund av att det fanns hinder mot registreringen när den gjordes, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan. I sådana fall ska domstol inte få döma till ansvar för brott och inte heller besluta om t.ex. skadestånd eller andra åtgärder på grund av intrång i den företagsnamnsrätt som annars skulle ha följt av registreringen. Om registreringen hävs på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning eller den dag som på yrkande av någon av parterna fastställs av domstolen eller registreringsmyndigheten. I sådana fall ska domstol inte få döma till ansvar för brott på grund av intrång ens om intrånget har skett under den tid då registreringen i och för sig anses ha haft

verkan.

203

s. 204 12.2 Reglerna om företagsnamn anpassas till vissa ändringar i varumärkeslagen Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 – Brottmål ska uttryckligen undantas från kravet på att väcka talan för att få en invändning om att det finns grund för att häva regi- streringen av ett företagsnamn prövad i ett mål om intrång.

204

– En talan om intrång, eller en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång, i ett registrerat företagsnamn ska få bifallas endast om företagsnamnet har använts i viss utsträckning eller om det finns giltiga skäl till att företagsnamnet inte har använts i den utsträckningen.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se betänkandet s. 321–326).

I förhållande till utredningens förslag klargörs att bestämmelserna om krav på användning i mål om intrång även omfattar en talan om fast- ställelse om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat företags- namn.

Utredningen föreslår ytterligare några ändringar i den nya lagen om företagsnamn jämfört med firmalagen med anledning av att utredningen föreslår motsvarande ändringar i varumärkeslagen. I de delar regeringen inte följer utredningens förslag om ändringar i varumärkeslagen föreslår regeringen följaktligen inte några motsvarande ändringar i lagen om företagsnamn jämfört med firmalagen. Utredningen föreslår i dessa delar följande. I uppräkningen av hinder mot registrering av företagsnamn på grund av allmänna intressen ska det läggas till att ett företagsnamn inte får registreras om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan. Firmalagens bestämmelse om att det föreligger ett relativt registrerings- hinder om företagsnamnet kan förväxlas med ett kännetecken som används av någon annan, om sökanden var i ond tro, ska inte föras över till lagen om företagsnamn. Det ska införas en uttrycklig reglering om att en ansökan om hävning som grundas på ett hinder mot registreringen med hänsyn till någon annans rättigheter ska få göras endast av den som har ett eget intresse i saken.

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) menar att det kan diskuteras om den föreslagna regleringen om mellankommande rättigheter i varumärkeslagen bör genomföras också i lagen om företags- namn.

Skälen för regeringens förslag: En allmän utgångspunkt är att de känneteckensrättsliga reglerna om skydd för näringskännetecken och varukännetecken bör samordnas i så hög grad som det är möjligt. Skyddet för företagsnamn och andra näringskännetecken bör även fort- sättningsvis vara utformat så att det skapas förutsättningar för en bra balans och ett gott samspel mellan företagsnamnsrätten och varumärkes- rätten. De ändringar som föreslås i varumärkeslagen bör därför i många fall genomföras på motsvarande sätt även i den nya lagen om företags- namn. Ibland finns det dock skäl för att välja en annan lösning när det gäller företagsnamn, t.ex. på grund av hänsyn till företagsnamnets associationsrättsliga funktion.

Ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken som är känt inom en betydande del av omsättningskretsen har ett utökat skydd jämfört med företagsnamn som inte är lika kända (3 § första stycket 3 och 10 § första

s. 205 12.2 Reglerna om företagsnamn anpassas till vissa ändringar i varumärkeslagen Kontrollera mot PDF

stycket 7 firmalagen). Regeringen föreslår – med anledning av direktivet

– att det motsvarande utökade skyddet för ett känt varukännetecken ska gälla om användningen av kännetecknet utan skälig anledning drar otill- börlig fördel av eller är till skada för varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om tecknet används för varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag (avsnitt 5.2 och 6.3). Motsvarande ändringar bör göras i fråga om företagsnamn, både när det gäller bestämmelserna om ensamrätten och vad som utgör registreringshinder.

Regeringen föreslår också, i enlighet med Lagrådets synpunkter, att beteckningen namn ersätts med ”personnamn” i de bestämmelser i varumärkeslagen som reglerar det varumärkesrättsliga skyddet för namn som används som varukännetecken och i bestämmelsen om begränsning av ensamrätten (avsnitt 5.3). Motsvarande ändringar bör göras i lagen om företagsnamn i bestämmelserna om skyddet för namn som naturligt näringskännetecken, om sådana namn som registreringshinder och om begränsning av ensamrätten till ett näringskännetecken. I likhet med vad som anförs när det gäller varumärkeslagen finns det inte skäl att göra några ändringar i övriga bestämmelser i lagen om företagsnamn där ordet namn förekommer.

Regeringen föreslår vidare att ett varumärke inte ska få registreras om det innehåller eller i väsentliga delar återger en växtsortbenämning och återgivningen avser en skyddad växtsort av samma eller närstående växtart (avsnitt 6.3). Motsvarande registreringshinder bör införas i lagen om företagsnamn.

Det föreslås vidare att vid en prövning av om en varumärkes- registrering ska hävas på grund av bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan särskiljningsförmåga beaktas som varumärket har förvärvat genom användning före tidpunkten för ansökan om hävning (avsnitt 7.1). Motsvarande bör gälla i fråga om företagsnamn.

En förutsättning för hävning av en registrering av ett företagsnamn på den grunden att det finns hinder mot registrering med hänsyn till ett tidigare registrerat företagsnamn, är att innehavaren av det tidigare företagsnamnet har gjort verkligt bruk av företagsnamnet inom en viss tid (16 § tredje stycket firmalagen). Regeringen föreslår att motsvarande bestämmelse i varumärkeslagen ska ändras. Det är innehavaren av den äldre rättigheten som har bevisbördan för att varumärket faktiskt används och prövningen ska endast göras på begäran av innehavaren av det ifrågasatta varumärket. Det äldre varumärket ska ha använts inom en viss period som föregår ansökan om hävning. Användningen av varumärket ska också ha skett inom en viss tid som föregår ingivningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket (avsnitt 7.2). Motsvarande bör gälla enligt lagen om företagsnamn. Eftersom det inte är möjligt att göra gällande prioritet vid en ansökan om registrering av ett företagsnamn bör bestämmelserna i lagen om företagsnamn dock utformas på ett delvis annat sätt än i varumärkeslagen.

Om registreringen av ett företagsnamn har hävts genom en dom som har fått laga kraft, får det inte dömas till straff eller beslutas om t.ex. skadestånd eller informationsföreläggande för intrång i ett företagsnamn som är skyddat enbart på grund av registreringen (21 § firmalagen). Utöver denna bestämmelse finns det inte några regler om vilken verkan hävningen av en registrering av ett företagsnamn har. Regeringen före-

Prop. 2017/18:267

205

s. 206 Registrering av ändrad verksamhet Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 slår att det regleras vilken verkan en hävning av en varumärkesregi- strering ska ha och att bestämmelserna om förbud att döma till ansvar när en registrering har hävts ändras. Förslagen innebär i huvudsak följande. Om registreringen av ett varumärke hävs på grund av att det fanns hinder mot registreringen när den gjordes, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan. I sådana fall ska domstol inte få döma till ansvar för brott och inte heller besluta om t.ex. skadestånd eller andra åtgärder på grund av intrång i den varumärkesrätt som annars skulle ha följt av registreringen. Om registreringen av ett varumärke hävs på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. I sådana fall ska domstol inte få döma till ansvar för brott på grund av intrång ens om intrånget har skett under den tid då registreringen i och för sig anses ha haft verkan (avsnitt 7.3). Motsvarande bör gälla enligt lagen om företags- namn.

I ett mål om intrång eller fastställelse får frågan om ogiltighet av en registrering prövas endast sedan en talan om hävning har väckts (22 § firmalagen). En motsvarande bestämmelse finns i varumärkeslagen. Regeringen föreslår att den bestämmelsen ska ändras så att svaranden i ett mål om intrång, eller en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång, i ett varumärke ska kunna invända att varumärket inte används på föreskrivet sätt (avsnitt 11.1). Motsvarande bör gälla för företagsnamn. Eftersom det inte är möjligt att göra gällande prioritet vid en ansökan om registrering av ett företagsnamn, bör bestämmelsen i lagen om företagsnamn dock utformas på ett delvis annat sätt än i varumärkeslagen.

Regeringen föreslår också att en tilltalad i ett brottmål om varumärkes- intrång uttryckligen ska undantas från kravet på att väcka talan för att få en invändning om att det finns grund för att häva registreringen prövad i målet (avsnitt 11.1). Motsvarande uttryckliga undantag bör införas i den nya lagen om företagsnamn.

SFIR lyfter frågan om en reglering om mellankommande rättigheter som motsvarar den som föreslås i varumärkeslagen också bör införas i den nya lagen om företagsnamn. Utredningen har dock inte lämnat något förslag om det och det är heller inte klarlagt vad det faktiska behovet av sådana bestämmelser är. Det saknas därför skäl att nu överväga en sådan reglering.

12.3

Registrering av ändrad verksamhet

Regeringens bedömning: Det bör inte införas en skyldighet för

registreringsmyndigheten att, när en näringsidkare anmäler att den

verksamhet som bedrivs under företagsnamnet har ändrats, pröva om

det finns något hinder mot registreringen med hänsyn till företags-

namnet.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedöm-

ning. Utredningen föreslår att registreringsmyndigheten, när en närings-

idkare anmäler att den verksamhet som bedrivs under företagsnamnet har

206

ändrats, ska pröva om det finns något hinder mot registreringen med

s. 207 Registrering av ändrad verksamhet Kontrollera mot PDF

hänsyn till företagsnamnet. Om det finns ett sådant hinder, ska ändringen inte få registreras (se betänkandet s. 326–328).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Svenska Föreningen för Immaterialrätt (SFIR) och Sveriges advokatsamfund framhåller att utredningens förslag kan få associationsrättsliga konsekvenser.

Skälen för regeringens bedömning: En uppgift om den verksamhet som en näringsidkare ägnar sig åt ska normalt föras in i det aktuella registret för den bolagstyp, föreningstyp eller motsvarande som närings- idkaren hänförs till. Om näringsidkaren utökar eller ändrar sin verksam- het, ska näringsidkaren som regel anmäla en ny verksamhetsbeskrivning för registrering. När registreringsmyndigheten prövar om de nya upp- gifterna ska registreras sker inte en förnyad prövning enligt firmalagen, t.ex. av om företagsnamnet är förväxlingsbart med ett äldre närings- kännetecken som används för verksamhet av samma eller liknande slag. Ett företagsnamn kan på så sätt komma att vara registrerat för viss slags verksamhet, trots att det skulle finnas hinder mot registrering av företags- namnet om det ursprungligen var avsett att användas av en näringsidkare som ägnar sig åt den verksamheten. Som utredningen framhåller innebär detta en brist utifrån känneteckensrättsliga hänsyn. Utredningen föreslår därför att registreringsmyndigheten ska vara skyldig att göra en sådan prövning.

Som SFIR och Advokatsamfundet är inne på skulle det dock innebära vissa problem om utredningens förslag genomförs.

Även om den nya verksamhetsinriktningen inte förs in i registret kan näringsidkaren ha rätt att ägna sig åt verksamheten. Det skulle alltså kunna leda till att registret inte återger den verksamhet som närings- idkaren faktiskt ägnar sig åt. I många fall har utomstående, t.ex. potentiella kreditgivare och investerare, ett befogat intresse av att kunna få en rättvisande bild av vilken verksamhet en näringsidkare ägnar sig åt. En ordning som innebär att missvisande uppgifter om en näringsidkares verksamhet är kvar i registret efter att en anmälan om den faktiska verksamheten har gjorts är inte tillfredsställande.

I det fall registrering nekas har det inte heller framkommit något lämpligt alternativ som skulle komma till rätta med problemet med miss- visande uppgifter i registret. Enligt SFIR skulle de alternativ som står till buds vara att näringsidkaren byter företagsnamn eller anmäler ett särskilt företagsnamn (nuvarande bifirma). I likhet med vad som påtalades i tidigare lagstiftningssammanhang beträffande möjligheten till partiell hävning skulle det dock i ett sådant här fall vara för långtgående att kräva att näringsidkaren överger det befintliga företagsnamnet och antar ett nytt. Det är också tveksamt om det i alla fall är möjligt att registrera ett särskilt företagsnamn för den del av verksamheten som inte skulle få föras in i registret (se prop. 2009/10:225 s. 364 och 365). Näringsidkaren har inte heller möjlighet att registrera ett nytt företagsnamn för den del av verksamheten som inte skulle få föras in i registret, eftersom en näringsidkare bara kan ha ett grundläggande företagsnamn som beteckning för verksamheten. Sammantaget anser regeringen därför att övervägande skäl talar för att utredningens förslag i denna del inte bör genomföras.

Prop. 2017/18:267

207

s. 208 En ny lag om skydd för beteckningar på Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 13

En ny lag om skydd för beteckningar på

jordbruksprodukter och livsmedel

Regeringens förslag: En ny lag om skydd för beteckningar på jord-

bruksprodukter och livsmedel ska införas. I den lagen ska

bestämmelser om sanktioner vid intrång i rätten till vissa beteckningar

som är skyddade inom EU samlas. Det sker dels genom att befintliga

regler förs över från varumärkeslagen när det gäller beteckningar som

skyddas enligt EU-förordningar, dels genom att motsvarande regler

införs när det gäller beteckningar som är skyddade enligt inter-

nationella avtal.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens (se betänk-

andet s. 331–337).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen

eller har inga invändningar mot dem. Juridiska fakultetsstyrelsen vid

Lunds universitet är tveksam till om bestämmelserna om skyddade

beteckningar bör vara i en egen lag eftersom det finns en nära koppling

till varumärkesrätten. Lantbrukarnas Riksförbund anser att underrättelse-

skyldigheten för en användare av en skyddad beteckning som vill väcka

en talan om intrång bör behållas.

Skälen för regeringens förslag

EU-rättsligt skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Inom EU finns det ett antal förordningar som ger skydd för ursprungs-

beteckningar, geografiska beteckningar, beteckningar för traditionella

uttryck för vin och för garanterade traditionella specialiteter. Sådana

skyddade beteckningar kan användas för vin, spritdrycker, aromatiserade

viner, jordbruksprodukter och livsmedel och visar främst det geografiska

ursprunget för varorna eller är på något annat sätt starkt kopplade till en

nationell tradition för vissa varor. Skyddet uppstår genom registrering

hos Europeiska kommissionen. Huvudregeln är att en beteckning får

registreras endast på ansökan av en grupp producenter. Gemensamt för

beteckningarna är att endast de producenter som följer den produkt-

specifikation som godkänts vid registreringen får använda beteckningen

vid t.ex. märkning och marknadsföring av varan. För ursprungs-

beteckningar och geografiska beteckningar krävs en starkare koppling till

det berörda geografiska området. En registrerad beteckning är alltså en

slags kollektiv ensamrätt som skyddar innehavarna mot att beteckningen

obehörigen används av andra.

Det kan nämnas att det för närvarande pågår EU-förhandlingar om en

ny förordning om skydd för geografiska beteckningar för spritdrycker.

Ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar, beteckningar för

traditionella uttryck för vin och för garanterade traditionella specialiteter

kan också vara skyddade i EU enligt en internationell överenskommelse

som EU ensamt eller tillsammans med medlemsstaterna är part till. EU har

slutit flera avtal som innehåller bestämmelser om skydd för framförallt

208

ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar. Förutom att säker-

s. 209 En ny lag om skydd för beteckningar på Kontrollera mot PDF

ställa skydd för EU:s ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar Prop. 2017/18:267 i det andra landet innebär dessa avtal att EU i gengäld måste ge skydd för

vissa av det andra landets beteckningar. Skyddsnivån för beteckningarna definieras närmare i varje avtal. Vilka specifika beteckningar samt vilka varor som skyddet gäller för brukar framgå av bilagor till avtalen. Det krävs ingen ytterligare registrering av beteckningarna, utan skyddet gäller direkt på grund av avtalen.

Sanktioner vid intrång i rätten till en skyddad beteckning

Vid genomförandet av det civilrättsliga sanktionsdirektivet konstaterades att registrerade beteckningar som skyddas enligt EU-förordningar är sådana immateriella rättigheter som omfattas av det direktivet. För att genomföra direktivet infördes en bestämmelse i varumärkeslagen om att lagens civilrättsliga sanktioner skulle vara tillämpliga även vid intrång i en rätt till en beteckning som följer av de aktuella EU-förordningarna. De sanktioner som kan bli aktuella är bl.a. vitesförbud, intrångs- undersökning, skadestånd, informationsföreläggande och åtgärder som avser intrångsgörande varor (se prop. 2008/09:67 s. 246). Regleringen finns i 10 kap. 7 § varumärkeslagen.

Vissa av de internationella avtal som har ingåtts på senare år mellan EU och dess medlemsstater å ena sidan och tredjeland å andra sidan, och som ger skydd för beteckningar av det diskuterade slaget, innehåller också artiklar om civilrättsliga sanktioner vid intrång i rättigheterna. Detta gäller för frihandelsavtalet med Republiken Korea (se prop. 2013/14:20), handelsavtalet med Colombia, Peru och Ecuador (se prop. 2013/14:166, Ecuador anslöt sig först 2016), associeringsavtalet med Centralamerika (se prop. 2013/14:167), associeringsavtalet med Ukraina (se prop. 2013/14:249), associeringsavtalet med Moldavien (se prop. 2013/14:250), associeringsavtalet med Georgien (se prop. 2013/14:251) och det över- gripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) med Kanada (se prop. 2017/18:60). Ytterligare avtal förhandlas för närvarande.

Enligt avtalen ska EU och dess medlemsstater tillhandahålla de civil- rättsliga åtgärder, förfaranden och sanktioner som är nödvändiga för att säkerställa skyddet för de beteckningar som omfattas av avtalen. Artiklarna om sanktioner är i stort utformade på samma sätt i de olika avtalen och följer i huvudsak det civilrättsliga sanktionsdirektivet. Eftersom de avtal som EU ingår gäller som unionsrätt utgör bestämmelserna i sådana avtal också en integrerad del av unionens rättsordning (jfr artikel 216.2 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). När det gäller vilka beteckningar som skyddas enligt avtalen och reglerna kring skyddets omfattning ska avtalen tillämpas direkt. Inne- havare till sådana skyddade beteckningar har alltså formellt sett en ensamrätt som gäller här i Sverige på grund av avtalen. När det gäller sanktionsbestämmelserna i avtalen kan det däremot ifrågasättas om bestämmelserna har en sådan klar och ovillkorlig utformning att de kan grunda rättigheter och skyldigheter för enskilda (s.k. direkt effekt). Bestämmelserna är riktade till avtalsparterna, dvs. EU och dess medlemsstater, och utformningen påminner delvis om den form som är bruklig för EU-direktiv; det är resultatet som är bindande medan formen

och tillvägagångssättet för att uppnå detta resultat lämnas öppet. Vidare är

209

s. 210 En ny lag om skydd för beteckningar på Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 några av sanktionsbestämmelserna fakultativa, medan andra förutsätter lämplighetsavvägningar utifrån nationell rätt.

Visserligen kan innehavare till de aktuella beteckningarna göra gällande sin ensamrätt i den utsträckning som det redan finns svensk lagstiftning som kan tillämpas. Det innebär t.ex. att marknadsrätten och reglerna om vilseledande marknadsföring i och för sig kan tillämpas på sådana beteckningar. Men i övrigt finns det i dag inte några sanktions- bestämmelser i svensk rätt som är tillämpliga vid intrång i beteckningar som skyddas enligt de internationella avtalen. För att de avsedda rättig- heterna ska kunna göras gällande tillräckligt effektivt av enskilda inför domstolar och myndigheter bör sådana sanktionsbestämmelser införas. På samma sätt som för de beteckningar som skyddas enligt tillämpliga EU-förordningar bör varumärkeslagens bestämmelser om civilrättsliga sanktioner därför vara tillämpliga också vid intrång i en rätt till en beteck- ning som följer av de avtal som innehåller sanktionsbestämmelser.

När det gäller placeringen av de nya sanktionsbestämmelserna delar regeringen utredningens bedömning att det är mest ändamålsenligt att samla samtliga bestämmelser om sanktioner vid intrång i skyddade beteckningar i en egen ny lag. En ny lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bör därför införas. Den nuvarande regleringen i varumärkeslagen (10 kap. 7 §) bör föras över till den nya lagen.

Förutsättningar för att väcka talan om intrång

I varumärkeslagen finns en dispositiv bestämmelse om skyldighet för användaren av en sådan beteckning som skyddas enligt de angivna EU- förordningarna att underrätta innehavaren av beteckningen innan en talan om intrång väcks (10 kap. 8 § första stycket 4). Regeln infördes 2011 i samband med den nya varumärkeslagen. Som motiv anfördes att samma regler borde gälla för sådana beteckningar som för kollektiv-, garanti och kontrollmärken, eftersom beteckningarna enligt svensk rätt i vissa fall kan anses som inarbetade kollektivmärken (se prop. 2009/10:225 s. 285).

I det nya direktivet har det emellertid införts en särskild reglering när det gäller rätten att väcka talan för den som är berättigad att använda ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke. Det krävs bl.a. samtycke från innehavaren av varumärket innan en talan väcks (se avsnitt 11.2).

Varken EU-förordningarna eller de internationella avtal som skyddar de aktuella beteckningarna innehåller bestämmelser om krav på sam- tycke eller underrättelse vid väckande av en intrångstalan. Förklaringen kan vara att denna typ av frågor normalt brukar regleras mellan innehavaren av beteckningen och den som har rätt att använda denna. Regeringen anser att några sådana krav inte heller bör finnas i den svenska lagstiftningen. Den nuvarande bestämmelsen i varumärkeslagen om underrättelseskyldighet bör därför inte föras över till den nya lagen. Det kan noteras att vissa begränsningar följer av att det i flera av sanktionsbestämmelserna i varumärkeslagen anges att talan endast får väckas av innehavaren eller en licenstagare.

210

s. 211 14 Skydd för namn Kontrollera mot PDF

Behörig domstol Prop. 2017/18:267

Enligt varumärkeslagen är Patent- och marknadsdomstolen exklusivt forum för mål och ärenden som rör skyddade beteckningar på jordbruks- produkter och livsmedel enligt EU-förordningarna (10 kap. 6 § första stycket 1 och 7 §). Eftersom det föreslås att regleringen beträffande EU- förordningarna förs över till den nya lagen bör frågan om behörig dom- stol regleras på samma sätt i den nya lagen som i varumärkeslagen. Det innebär att mål och ärenden enligt den nya lagen ska handläggas av Patent- och marknadsdomstolen som första domstol, med undantag för arbetstvister som ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Vidare ska Patent- och marknadsdomstolen vara behörig att pröva en fråga om informationsföreläggande eller intrångs- undersökning även om parterna har ingått ett skiljeavtal.

Lagrådet har i ett tidigare lagstiftningsärende efterfrågat en tydligare utformning, än den som finns i varumärkeslagen och i de övriga immaterialrättsliga lagarna, av bestämmelsen om domstolens behörighet att pröva en fråga om informationsföreläggande eller intrångsunder- sökning även om parterna har ingått ett skiljeavtal (se prop. 2015/16:57 s. 588 och 589). Eftersom det inte var möjligt att föreslå några sådana ändringar i det ärendet angavs att frågan bör övervägas i ett annat lämpligt sammanhang (se prop. 2015/16:57 s. 171). Utredningen föreslår att bestämmelsen om behörig domstol i den nya lagen utformas på samma sätt som i varumärkeslagen och lagen om företagsnamn. Det finns därför inte något underlag att hantera frågan i detta lagstiftnings- ärende. Eftersom motsvarande bestämmelser finns i de övriga immaterialrättsliga lagarna är det dessutom lämpligt att frågan behandlas samlat.

14 Skydd för namn

Regeringens förslag: Beträffande mönsterskydd ska de bestämmelser som gäller hinder mot registrering av mönster som utan tillstånd inne- håller någon annans namn eller något som kränker någon annans upphovsrätt anpassas till vad som gäller för varumärken och företags- namn.

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att ändra de varu- märkesrättsliga eller företagsnamnsrättsliga bestämmelserna om skydd för konstnärsnamn och likartade namn.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens (se betänkandet s. 339–346).

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. De flesta remissinstanser delar bedömningen eller har ingen invändning mot den.

Bolagsverket menar att de varumärkesrättsliga och företagsnamns- rättsliga bestämmelserna om skydd för konstnärsnamn och likartade

211

s. 212 14 Skydd för namn Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 namn bör förtydligas på så sätt att det egna personnamnet ska kunna vara skyddat som konstnärsnamn.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Skyddet för namn och upphovsrätt i mönsterskyddslagen anpassas till varumärkeslagen och lagen om företagsnamn

Den som har skapat ett mönster kan genom registrering få ensamrätt till mönstret enligt mönsterskyddslagen (1970:485). Under vissa förutsättningar finns det hinder mot registrering. Det gäller t.ex. om mönstret utan tillstånd innehåller något som kan uppfattas som någon annans släktnamn, konst- närsnamn eller likartat namn, om inte namnet uppenbarligen syftar på någon sedan länge avliden person (4 § 4 b mönsterskyddslagen). Mot- svarande bestämmelser om hinder mot registrering av varumärken och företagsnamn (2 kap. 10 § 2 varumärkeslagen och 10 § första stycket 9 firmalagen) ändrades år 2011 i samband med att den nuvarande varu- märkeslagen infördes och ändringar gjordes i firmalagen. De ändrades också år 2017 i samband med att den nya lagen (2016:1013) om person- namn infördes. Bestämmelsen i mönsterskyddslagen bör av samordnings- skäl anpassas till bestämmelserna för varumärken och företagsnamn. Det innebär att begreppet släktnamn ersätts av ”efternamn som har särskilt skydd”, att det är en förutsättning att användningen av mönstret medför nackdel för bäraren av namnet för att det ska finnas hinder mot registrering och att det klargörs att endast konstnärsnamn eller likartade namn som är allmänt kända omfattas (prop. 2009/10:225 s. 418 och 496 samt prop. 2015/16:180 s. 138 och 140).

Av samordningsskäl bör mönsterskyddslagen också anpassas till vad som gäller för varumärken och företagsnamn när det gäller titelskydd (4 § 4 c mönsterskyddslagen). Det innebär att det förhållandet att ett mönster innehåller något som kan uppfattas som en egenartad titel på någon annans upphovsrättsligt skyddade verk inte i sig utgör hinder mot registrering av mönstret. Det bör dock framhållas att en titel som upp- fyller det upphovsrättsliga originalitetskravet och anses ha verkshöjd har ett skydd som självständigt verk, och kan på grund av det fortfarande utgöra hinder mot registrering.

Skydd för konstnärsnamn och likartade namn

Ett företagsnamn eller ett varumärke får inte registreras om det innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som någon annans efter- namn som har särskilt skydd, någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen av företagsnamnet eller varumärket skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet uppen- barligen inte syftar på någon sedan länge avliden (10 § första stycket 9 firmalagen och 2 kap. 10 § 2 varumärkeslagen). Som framgår finns det liknande bestämmelser beträffande hinder mot registrering av mönster i mönsterskyddslagen. Utredningen har analyserat reglerna i firmalagen och varumärkeslagen om skydd för konstnärsnamn och likartade namn mot bakgrund av en framställning från Bolagsverket där myndigheten anför att det egna personnamnet bör kunna vara skyddat som konstnärsnamn.

212

s. 213 Ikraftträdande- och Kontrollera mot PDF

Utredningen gör bedömningen att det inte finns behov av lagändringar och Prop. 2017/18:267 lämnar därför inte heller något förslag.

Enligt utredningen väcker Bolagsverkets förslag frågor om kända personers namn eller kända gruppnamn bör skyddas i allmänhet på så sätt att de skulle utgöra hinder mot registrering av varumärken och företags- namn. Utredningen pekar särskilt på att det skulle vara förenat med svårigheter att avgränsa vilka personer eller grupper som bör tillerkännas ett sådant skydd, och att det knappast går att motivera att låta skyddet inbegripa endast konstnärer i snäv bemärkelse. Av remissinstanserna är det endast Bolagsverket som yttrar sig i denna del. Bolagsverket ser inte de problem som utredningen lyfter fram som ett hinder mot klargörande av lagstiftningen. Regeringen har dock inte anledning att göra någon annan bedömning än att det nu inte finns tillräckliga skäl att ändra reglerna.

Ikraftträdande- och

övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De nya lagarna och lagändringarna ska träda

i kraft den 1 januari 2019. Firmalagen upphör då att gälla.

Följande övergångsbestämmelser ska införas i varumärkeslagen:

– De nya bestämmelserna ska tillämpas även på varukännetecken

som har inarbetats, varumärken som har registrerats och ansökningar

om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet.

– De nya bestämmelserna om ingivningsdag ska inte tillämpas på

varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som

har sökts före ikraftträdandet.

– Äldre föreskrifter ska gälla i fråga om registreringens varaktighet

för varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar

som har sökts före ikraftträdandet och för åtgärder som har vidtagits

och rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

– Ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före ikraft-

trädandet ska inte få hävas på grund av det nya kravet på att inne-

havaren inte får tillhandahålla varor eller tjänster av det slag som

märket avser.

– Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet får inte

hävas på grund av utvidgningen av registreringshindret som rör varu-

märken som endast består av en form eller annan egenskap.

Följande övergångsbestämmelser ska införas i den nya lagen om

företagsnamn:

– Den upphävda firmalagen ska fortfarande gälla för åtgärder som

har vidtagits och rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

– Mål och ärenden enligt firmalagen som inletts vid andra allmänna

domstolar än Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt innan patent- och

marknadsdomstolarna inrättades den 1 september 2016 och som hand-

läggs vid sådana andra allmänna domstolar ska handläggas där även i

fortsättningen.

213

s. 214 Ikraftträdande- och Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

214

– Den nya lagen ska tillämpas även på näringskännetecken som har inarbetats, firmor som har registrerats och ansökningar om regi- streringar som har gjorts före ikraftträdandet.

– Nationella eller internationella varumärken som genom registrering har beviljats skydd i Sverige enligt äldre föreskrifter ska anses utgöra sådana varumärken som avses i bestämmelsen om relativa registreringshinder.

– Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypotekskassan samt annan inrättning eller sammanslutning som har fått ensamrätt till sin firma enligt firmalagen genom att Konungen fastställt firman ska ha ensamrätt till firman som om denna hade blivit registrerad enligt den nya lagen om företagsnamn.

Den nya lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ska tillämpas även på beteckningar som har fått skydd före ikraftträdandet. I fråga om beteckningar som skyddas enligt internationella avtal ska bestämmelserna om skadestånd och spridning av information om dom i intrångsmål inte tillämpas på intrång, försök till intrång eller förberedelse till intrång som skett före ikraftträdandet.

De nya bestämmelserna i mönsterskyddslagen ska tillämpas även på mönster som har registrerats och mönsterregistreringar som har sökts före ikraftträdandet.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se betänkandet s. 347–354). Utredningen föreslår dock inga övergångs- bestämmelser när det gäller varaktigheten av en varumärkesregistrering eller när det gäller hävning av en registrering på grund av utvidgningen av registreringshindret som rör varumärken som endast består av en form eller annan egenskap.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Svenska Patentombudsföreningen och Sveriges advokatsamfund efterfrågar en övergångsbestämmelse till de nya bestämmelserna i varumärkeslagen om att ingivningsdagen, och inte registreringsdagen, ska räknas som startpunkt för giltighetstiden för en varumärkesregistrering.

Skälen för regeringens förslag

Ikraftträdande

Direktivet trädde i kraft den 12 januari 2016. Det ska vara genomfört i svensk rätt den 14 januari 2019. Förslagen till lagändringar med anledning av direktivet bör alltså träda i kraft senast vid den tidpunkten.

Den 1 januari 2019 är en lämplig dag för ikraftträdande av ändringarna i varumärkeslagen. Övriga lagar och lagändringar bör träda i kraft vid samma tidpunkt. Firmalagen (1974:156) bör samtidigt upphöra att gälla.

Ändringarna i varumärkeslagen

Det är en allmän princip inom immaterialrätten att ny lagstiftning blir tillämplig också på rättigheter som har uppkommit innan den nya lagstift- ningen har trätt i kraft. Detta gäller även utan särskilt förordnande (se t.ex. prop. 2008/09:67 s. 253, prop. 2012/13:141 s. 70 och prop. 2015/16:123

s. 215 Ikraftträdande- och Kontrollera mot PDF

s. 23 och 24). Av tydlighetsskäl är det dock lämpligt att detta uttryckligen anges i en övergångsbestämmelse. Det innebär att de nya reglerna bör tillämpas på varukännetecken som har fått skydd enligt äldre bestämmelser. De nya reglerna bör även bli tillämpliga beträffande sådana ansökningar om registrering där beslut om registrering ännu inte har meddelats när lagändringarna träder i kraft. Det medför att de sakliga förändringar som införs, t.ex. avskaffandet av kravet på grafisk återgivning, slår igenom på en gång. På så sätt undviks dubbla regelverk för dessa fall och det innebär också ökad tydlighet och förutsebarhet, vilket är till fördel för användarna. Även de förändringar som påverkar handläggningen hos Patent- och registreringsverket (PRV), t.ex. om försök till samförstånds- lösning under invändningsförfarandet, kan därmed aktualiseras så tidigt som möjligt.

Vissa undantag bör dock göras. Ett första gäller förslaget om en uttrycklig bestämmelse om ingivningsdag (se avsnitt 6.1) och förslaget om en registrerings varaktighet (se avsnitt 6.4). Ingivningsdagen är avgörande för möjligheten att göra gällande företräde vid kolliderande rättigheter. Med regeringens förslag kommer ingivningsdagen för en ansökan om registrering av ett varumärke också att vara avgörande för registreringens giltighetstid. I förhållande till den handläggningspraxis som har utvecklats vid PRV innebär förslaget en viss skärpning av de krav som ställs för att en ansökan ska anses ingiven. För att den innehavare som redan har fått en ingivningsdag fastställd inte ska lida någon rättsförlust bör ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet undantas från tillämpningen av den nya bestämmelsen om ingivningsdag. Också redan inkomna varumärkes- ansökningar bör undantas, oavsett om PRV:s handläggning har påbörjats eller inte vid lagens ikraftträdande. Endast de ansökningar som kommer in till myndigheten efter ikraftträdandet bör alltså omfattas av de nya bestämmelserna om ingivningsdag. Som en konsekvens av detta bör, som Svenska Patentombudsföreningen och Sveriges advokatsamfund föreslår, även redan registrerade varumärken undantas från den nya bestämmelsen om registreringens varaktighet. För sådana varumärken föreslås alltså giltighets- tiden fortsätta att gälla från ansökningsdagen och i tio år från registrerings- dagen. Samma ordning bör gälla för ingivna ansökningar som ännu inte registrerats före ikraftträdandet.

Ett andra undantag som bör göras är att de nya bestämmelserna inte ska tillämpas på åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Ett sådant undantag får anses vara vedertaget inom immaterialrätten (jfr t.ex. prop. 2009/10:225 s. 390 och prop. 2015/16:123 s. 23). Övergångsbestämmelsen innebär att i den utsträckning den nya lagstiftningen ger en starkare ensamrätt, t.ex. vid transitering av förfalskade varor, kan denna inte användas för att angripa en åtgärd som har vidtagits av tredje man före ikraftträdandet. Det betyder alltså att en åtgärd som inte skulle bedömas som ett intrång när den vidtogs inte heller senare ska bedömas som ett intrång. Bestämmelsen skyddar också tredje mans intressen avseende rättigheter som har uppkommit innan den nya lagstiftningen har trätt i kraft, t.ex. genom ett licensavtal. Redan ingångna avtal bör alltså inte påverkas.

Ett sista undantag som bör göras gäller frågan om hävning av en varumärkesregistrering. Den som har fått en registrering beviljad bör i princip inte behöva riskera att registreringen hävs bara för att

Prop. 2017/18:267

215

s. 216 Ikraftträdande- och Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 förutsättningarna för registrering ändras med den nya lagstiftningen. Frågan aktualiseras i två fall. Det första gäller förslaget att begränsa möjligheten att förvärva ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke så att den som själv tillhandahåller varor eller tjänster av samma slag som märket avser inte längre ska kunna ansöka om ett sådant varumärke (se avsnitt 10). Även i detta fall bör det införas en övergångsbestämmelse. Enligt den bestämmelsen ska ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före ikraftträdandet inte kunna hävas på grund av denna nya begränsning. Det andra gäller förslaget att utvidga det registreringshinder som avser varumärken som endast utgörs av vissa former hos varan, till att också omfatta andra egenskaper hos varan (se avsnitt 5.1). I detta fall bör det införas en övergångsbestämmelse om att varumärken som har registrerats före ikraftträdandet inte ska kunna hävas på grund av utvidgningen av registreringshindret.

216

När det gäller övriga ändringar av registreringshindren i varumärkeslagen

– och därmed hävningsgrunderna – innebär de en utvidgning i två ganska speciella avseenden (registreringshindren som rör beteckningar som skyddas enligt unionsrätten och växtsortbenämningar är i sak inte nya). Det föreslås nämligen att ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke inte ska få registreras om villkoren för märkets användning strider mot goda seder eller allmän ordning eller, i fråga om kollektivmärken, inte möjliggör medlemskap i sammanslutningen för den som tillhandahåller varor eller tjänster som har sitt ursprung i det geografiska område som märket avser. Med hänsyn till dessa registreringshinders natur anser regeringen att de nya bestämmelserna bör omfatta också varumärken som har registrerats före ikraftträdandet. Några särskilda övergångsbestämmelser som rör frågan om hävning i dessa avseenden bör således inte införas.

Lagen om företagsnamn och följdändringar i andra lagar

Även när det gäller rätten till näringskännetecken är det lämpligt att uttryckligen ange i en övergångsbestämmelse att de nya reglerna i lagen om företagsnamn tillämpas även på rättigheter som har uppkommit före ikraft- trädandet av den nya lagen.

När det gäller ansökningar om firmaregistrering där beslut ännu inte meddelats när den nya lagen träder i kraft bör samma ordning gälla som för varumärkesansökningar. Det innebär att ansökningar som har kommit in till registreringsmyndigheten men som inte har avgjorts vid lagens ikraft- trädande ska handläggas enligt den nya lagen.

På motsvarande sätt som beträffande ändringarna i varumärkeslagen bör det vidare i en övergångsbestämmelse anges att den äldre lagen fort- farande gäller i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

Genom den nya lagen om företagsnamn upphävs firmalagen och därmed alla övergångsbestämmelser till den lagen och till ändringar av lagen. Några av övergångsbestämmelserna bör dock gälla även i fortsättningen.

När patent- och marknadsdomstolarna inrättades den 1 september 2016 infördes en övergångsbestämmelse som innebär att firmarättsliga mål och ärenden som dessförinnan hade inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt överlämnades till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen. Firmarättsliga mål och ärenden som då hade

s. 217 Ikraftträdande- och Kontrollera mot PDF

inletts i någon annan allmän domstol handläggs däremot fortfarande vid

Prop. 2017/18:267

aktuell domstol i enlighet med äldre bestämmelser (se punkt 3 i övergångs-

bestämmelserna till ändringarna i firmalagen som gjordes genom SFS 2016:197 samt prop. 2015/16:57 s. 276 och 280). Motivet var att de nya patent- och marknadsdomstolarna inte skulle belastas med alltför många mål och ärenden redan vid ikraftträdandet. Den nya lagen om företagsnamn föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. Även om det kommer att ha gått en tid från ikraftträdandet av den nya domstolsordningen till dess att den nya lagen om företagsnamn träder i kraft, skulle det kunna finnas firmarättsliga mål och ärenden i andra domstolar än patent- och marknads- domstolarna som inte är slutligt avgjorda. Övergångsordningen bör därför gälla också i fortsättningen.

Ett äldre varumärke som är registrerat enligt varumärkeslagen eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige utgör ett relativt hinder mot registrering av ett företagsnamn. Den nya lagen om företags- namn innebär i förhållande till firmalagen inte någon ändring i det avseendet. Enligt en övergångsbestämmelse till ändringar i firmalagen finns det hinder mot registrering också om ett nationellt eller inter- nationellt varumärke har registrerats i enlighet med äldre föreskrifter. Lagändringen och övergångsbestämmelsen infördes samtidigt som den nuvarande varumärkeslagen tillkom 2011. Det rör alltså registreringar som har gjorts enligt 1960 års varumärkeslag eller dess föregångare (se punkt 4 i övergångsbestämmelserna till ändringarna i firmalagen som gjordes genom SFS 2010:1889 samt prop. 2009/10:225 s. 387 och 390). Även detta bör gälla i fortsättningen och lämpligen regleras i en övergångsbestämmelse till lagen om företagsnamn.

För att Sveriges riksbank, Svenska Skeppshypotekskassan och andra inrättningar eller sammanslutningar som har fått ensamrätt till sin firma (sitt företagsnamn) med stöd av firmalagen (27 §) även fortsättningsvis ska ha ensamrätt till firman (företagsnamnet) bör det införas en särskild övergångsbestämmelse om detta.

Med anledning av den nya lagen om företagsnamn görs följdändringar i andra lagar som i huvudsak innebär att hänvisningar till firmalagen byts ut mot hänvisningar till lagen om företagsnamn och att begreppen firma och bifirma byts ut mot begreppen företagsnamn respektive särskilt före- tagsnamn. Ändringarna innebär inte någon ändring i sak. Det behövs inte några särskilda övergångsbestämmelser till dessa lagändringar.

Lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

Också beträffande de beteckningar som omfattas av den nya lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel är det lämpligt att uttryckligen ange i en övergångsbestämmelse att de nya reglerna i lagen tillämpas även på beteckningar som har fått skydd före ikraftträdandet.

I den del den nya lagen rör sanktioner vid intrång i rätten till en beteckning enligt aktuella EU-förordningar är det inte fråga om någon materiell förändring. Motsvarande reglering finns i dag i varumärkeslagen och förs över i sak oförändrad till den nya lagen. I fråga om sådana beteck- ningar bör den nya lagen tillämpas även vid intrång som har begåtts före ikraftträdandet.

217

s. 218 16 Konsekvenser Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Den sakliga förändringen med den nya lagen är att sanktions- bestämmelser införs vid intrång i rätten till en beteckning enligt vissa internationella avtal. Det bör – i linje med allmänna principer – inte finnas någon rätt till ersättning i fråga om intrång som har skett före ikraftträdandet (jfr exempelvis prop. 2008/09:67 s. 254). I klargörande syfte bör detta komma till uttryck i en övergångsbestämmelse.

Nya bestämmelser om säkerhets- och skyddsåtgärder brukar som princip bli tillämpliga direkt, dvs. även med avseende på intrång som har skett eller påbörjats före ikraftträdandet, såvida inte en särskild övergångs- bestämmelse införs. Detsamma gäller för nya bestämmelser om vitesförbud (jfr prop. 2008/09:67 s. 254). Bestämmelserna om s.k. korrigeringsåtgärder (t.ex. förstörande av varorna), informationsföreläggande och intrångsundersökning bör därför tillämpas vid intrång eller försök eller förberedelser till intrång som har begåtts före ikraftträdandet. Inte heller är det motiverat med någon övergångsbestämmelse när det gäller vitesförbud, utan detta bör på vanligt sätt vara möjligt att få till stånd även för åtgärder som har påbörjats före ikraftträdandet.

Bestämmelsen om spridning av information om dom i intrångsmål ger innehavaren rätt att begära att den som har gjort eller medverkat till intrånget också ska stå kostnaden för detta. Kostnadsansvaret ligger nära en form av ersättning till rättighetsinnehavaren. I likhet med rätten till skadestånd och annan ersättning bör den bestämmelsen inte tillämpas om intrånget har skett före ikraftträdandet (jfr prop. 2008/09:67 s. 254).

Några andra övergångsbestämmelser behövs inte.

Ändringarna i mönsterskyddslagen

Också när det gäller ändringarna i mönsterskyddslagen är det lämpligt att i en övergångsbestämmelse ge uttryck för principen om att de nya reglerna tillämpas även på rättigheter som har uppkommit före ikraftträdandet. Redan registrerade mönster bör alltså omfattas av de nya bestämmelserna.

När det gäller ansökningar om registrering av mönster som har lämnats in före ikraftträdandet bör samma ordning gälla som för ansökningar om registrering av varumärken eller företagsnamn. Det innebär att de nya bestämmelserna ska tillämpas också på mönsterregistreringar som har sökts men inte slutligen avgjorts vid ikraftträdandet.

De föreslagna ändringarna innebär vidare att några av de relativa registreringshindren ändras eller tas bort. Det blir därigenom i vissa avseenden lättare att få mönsterskydd. Det saknas därför skäl att införa någon särskild övergångsbestämmelse som rör frågan om hävning av en mönster- registrering.

16 Konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslagen till ändringar i varumärkeslagen innebär att varumärkesrätten moderniseras och förenklas i flera av- seenden. Det gynnar näringsliv, domstolar och myndigheter. För-

slagen innebär att varumärkesrätten blir mer enhetlig inom EU. En sådan

218

s. 219 16 Konsekvenser Kontrollera mot PDF

harmonisering underlättar för de företag som är verksamma på EU:s inre marknad. Det skapar förutsättningar för stärkt export, tillväxt och konkurrenskraft. Ökad konkurrenskraft ger förutsättningar för ökad sysselsättning.

Den nya lagen om företagsnamn innebär ett enklare och tydligare regelverk vilket är positivt för näringslivet och samhällsekonomin i stort.

Den nya lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel bedöms inte nämnvärt påverka enskilda näringsidkare.

Förslagen bedöms inte leda till några ökade kostnader för enskilda. Eventuella kostnadsökningar för det allmänna är så begränsade att

de kan finansieras inom befintliga budgetramar.

Förslagen har inte betydelse för jämställdhetspolitikens genom- förande.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens (se be- tänkandet s. 355–363).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser yttrar sig inte särskilt över utredningens bedömning. Regelrådet framhåller att utredningens konsekvensanalys uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Svenskt Näringsliv och Näringslivets Regelnämnd efterfrågar en närmare upp- skattning av de samhällsekonomiska effekterna av förslagen. Näringslivets Regelnämnd och Småföretagarnas Riksförbund anser att konsekvenserna för småföretag bör analyseras ytterligare .

Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen) och Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) påpekar att förslagen som rör prövningen av om ett varumärke uppfyller kravet på användning kan leda till att ärenden och mål blir mer omfattande och resurskrävande. I fråga om förslaget att brottmål uttryckligen ska undantas från kravet på att väcka talan för att få en invändning om att det finns grund för hävning prövad, framhåller Svea hovrätt och Åklagarmyndigheten att det kan leda till att utredningar och mål om intrång blir mer omfattande och resurs- krävande.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för företag och andra enskilda

Varumärken har en viktig roll för näringslivet. De motsvarar ofta betydande ekonomiska värden grundat på stora investeringar. I dag finns det närmare 130 000 nationella varumärken registrerade hos Patent- och registreringsverket (PRV). Dessutom finns det närmare 40 000 inter- nationella registreringar med verkan i Sverige. Förslagen påverkar samt- liga varumärkesinnehavare, eftersom förändringarna även avser befintliga varumärken.

Förslagen till ändringar i varumärkeslagen är i allt väsentligt påkallade av det nya varumärkesdirektivet. Det finns inte något alternativ till att genomföra direktivet i svensk rätt. Direktivet lämnar endast i viss utsträckning utrymme för andra nationella regler än de som följer av direktivet.

Prop. 2017/18:267

219

s. 220 16 Konsekvenser Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Förslagen innebär att varumärkesrätten moderniseras och förenklas i

flera avseenden, vilket bedöms underlätta handeln både inom landet och

inom EU. Det gäller t.ex. moderniseringen av vad som kan utgöra ett varu-

märke. Indirekt sker också en anpassning till EU:s varumärkesförordning,

eftersom bestämmelserna i direktivet anpassas till förordningen. För de

många svenska företag som registrerar varumärken både i Sverige och på

EU-nivå underlättar det att reglerna inom EU liknar varandra. Att varu-

märkesrätten nu blir mer enhetlig är därför positivt för de företag som

bedriver verksamhet på EU:s inre marknad. Det skapar förutsättningar för

ökad export, tillväxt och stärkt konkurrenskraft. Stärkt konkurrenskraft ger

förutsättningar för ökad sysselsättning.

Flera av de nya bestämmelserna i direktivet syftar huvudsakligen till att

kodifiera EU-domstolens praxis. Det gäller särskilt de centrala bestämmel-

serna om vad ensamrätten till ett varukännetecken innebär. Att EU-

domstolens praxis nu bättre återspeglas i lagstiftningen underlättar för

enskilda som får ett tydligare regelverk att förhålla sig till. Detsamma

gäller de förslag som på något annat sätt främst syftar till att klargöra vad

som redan är gällande rätt, t.ex. när det gäller hinder mot att registrera ett

varumärke som innehåller en skyddad geografisk beteckning eller en

växtsort.

Förslaget att det ska bli lättare för varumärkesinnehavare att ingripa mot

varor som passerar landet i transit innebär ett starkare skydd och bättre

förutsättningar för enskilda att bevaka sina rättigheter. Förslaget bedöms

därför få positiva effekter för enskilda.

Även förslagen som rör handläggningen hos PRV innebär i flera

avseenden förenklingar för användarna. Att det införs en möjlighet för

parterna att begära en frist under ett invändningsförfarande för att diskutera

en samförståndslösning kan särskilt nämnas.

Svenskt Näringsliv och Näringslivets Regelnämnd efterfrågar en

närmare uppskattning av de samhällsekonomiska effekterna av förslagen.

Även Regelrådet anser att det skulle vara önskvärt med ytterligare

bedömningar av förslagens praktiska betydelse för företagen. Regelrådet

kommer dock fram till att konsekvenserna av förslagen i allt väsentligt är

av positiv karaktär för berörda företag och att utredningens redovisning

av konsekvenserna är tillräcklig. Regeringen konstaterar att de positiva

effekterna av förslagen är av den karaktären att det inte är möjligt att

göra några beloppsmässiga beräkningar av den samhällsekonomiska

effekten. Förslagen kan emellertid antas få långsiktiga positiva konsekven-

ser för näringslivet och samhällsekonomin i stort. Allmänt sett står det

klart att en välfungerande varumärkesrätt är av stor betydelse för

företagens konkurrenskraft. Det gynnar både stora och små företag.

Förslagen bedöms vidare inte påverka mindre företags konkurrens-

förmåga och villkor i övrigt i förhållande till större företag.

Förslaget till en ny lag om företagsnamn innebär huvudsakligen en

redaktionell översyn och en språklig modernisering av regelverket för

näringskännetecken. Lagen om företagsnamn har stor praktisk betydelse

eftersom många näringsidkare kommer i kontakt med reglerna. I dag finns

ca 550 000 aktiebolag och ca 65 000 handels- och kommanditbolag i

Sverige. Dessutom finns det ett stort antal enskilda näringsidkare,

stiftelser m.m. som har registrerade företagsnamn. Moderniseringen gör

220

reglerna enklare och mer överskådliga. Det gör det lättare för enskilda

s. 221 16 Konsekvenser Kontrollera mot PDF

företagare och andra att förstå reglerna och använda lagstiftningen, vilket Prop. 2017/18:267 bl.a. kan leda till kostnadsbesparingar för enskilda. Särskilt för de mindre

företag som inte anlitar juridiska ombud är det viktigt att regleringen är enkel och tydlig. I övrigt syftar förslagen främst till att uppnå sam- ordning med de nya bestämmelserna i varumärkeslagen. Det ger för- utsättningar för en bra balans och ett gott samspel mellan varumärken och företagsnamn, vilket är positivt för användarna. Sammantaget bedöms en moderniserad och förenklad lag om företagsnamn ha positiva konsekvenser för näringslivet, vilket i sin tur gynnar samhällsekonomin i stort.

Lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel innebär endast begränsade sakliga ändringar i förhållande till vad som gäller i dag. En nyhet är att sanktionsbestämmelserna föreslås bli tillämp- liga också vid intrång i en beteckning som skyddas enligt internationella avtal. Eftersom det är fråga om beteckningar som skyddas enligt avtal med andra länder, bedöms förslagen inte nämnvärt påverka just svenska företag.

Sammantaget bedöms förslagen i propositionen inte leda till några ökade kostnader för enskilda.

Konsekvenser för myndigheter

Regeringen föreslår att ensamrätten till ett varukännetecken utvidgas till att omfatta transitering och liknande tullåtgärder. Det innebär att Tullverket inte längre behöver utreda om varor verkligen ska transiteras eller om det i själva verket är fråga om dold import. Eftersom sådana utredningar kan vara tidskrävande, innebär förslaget en viss arbets- besparing för Tullverket. Samtidigt medför de nya reglerna att befogen- heten för Tullverket att ingripa blir större, vilket kan leda till fler kvarhållanden av varor. Det kan därför inte uteslutas att förslaget leder till ett visst begränsat merarbete för verket. Konsekvenserna bedöms dock inte vara särskilt stora och eventuella kostnader bör hanteras inom befintliga budgetramar.

I propositionen föreslås ett uttryckligt undantag från kravet på att väcka talan för att få en invändning om att det finns grund för att häva en registrering prövad i ett brottmål om intrång. Svea hovrätt framhåller att frågan om det finns grund för hävning av en registrering kan vara komplicerad och att mål och utredningar om intrång därför riskerar att bli mer omfattande och resurskrävande än i dag. Åklagarmyndigheten menar att förändringen kan leda till en tyngre utredningsbörda för de brotts- utredande myndigheterna. Det är möjligt att förslaget i vissa fall kan leda till merarbete för berörda myndigheter och domstolar. Det skulle t.ex. kunna vara fallet om en domstolsförhandling måste ställas in därför att en tilltalad i ett sent skede gör en invändning om att det finns grund för att häva en registrering. Med hänsyn till det begränsade antalet brottmål på området bedöms dock konsekvenserna av förslaget inte bli särskilt stora. I många fall bör det inte heller krävas särskilt omfattande utredning för att en invändning om att det finns grund för hävning ska framstå som obefogad.

Vidare föreslås nya regler om prövning av om ett varumärke eller ett

företagsnamn används. Bestämmelserna – som tillämpas i förfaranden

221

s. 222 17 Författningskommentar Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 eller mål om invändning, hävning och intrång – innebär att kravet på att kännetecknen verkligen används ytterligare skärps. Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt framhåller att förslagen kan leda till att vissa mål eller ärenden blir mer komplexa och arbetskrävande. Enligt domstolarna kan förslagen medföra ett ökat behov av utredning och även leda till att behovet av muntliga förhandlingar ökar. Som domstolarna är inne på kan förslagen leda till att prövningen av vissa mål och ärenden blir mer omfattande än vad som är fallet med nuvarande regler. Samtidigt är syftet med förslagen att de ska vara avhållande, dvs. att den som inte kan göra gällande en rättighet därför att den inte används på det sätt som krävs, ska avstå från att åberopa rättigheten mot andra. Det kan därför antas att antalet invändningar och tvister kommer att minska något, vilket i sin tur skulle minska arbetsbördan hos domstolarna och PRV. Regeringen bedömer därför sammantaget att förslagen inte kommer att medföra några beaktansvärda konsekvenser i form av merarbete för domstolarna eller PRV.

Förslagen som gäller handläggningen hos PRV kan inledningsvis medföra att verket behöver göra vissa anpassningar, t.ex. när det gäller IT-system. Det är dock fråga om en begränsad engångskostnad som får hanteras inom befintliga budgetramar. Förslaget om en utvidgad granskning av registreringshindren som avser kollektiv-, garanti- och kontrollmärken kan innebära ett visst merarbete för PRV. Samtidigt innebär vissa andra förslag en arbetsbesparing för verket. Det gäller t.ex. förslaget om en förlikningsfrist under invändningsförfarandet som bedöms leda till att fler parter kan komma överens under invändningsförfarandet. Samman- taget bedömer regeringen att förslagen inte kommer att medföra någon nämnvärd ökad arbetsbörda för PRV. Under alla förhållanden är de eventuella kostnadsökningar som kan uppkomma inte större än att de ryms inom befintliga budgetramar.

Förslaget till ny lag om företagsnamn berör registreringsmyndigheterna, dvs. främst Bolagsverket, men även t.ex. länsstyrelserna . Att begreppet firma ersätts med företagsnamn kan kräva en viss initial anpassning av sådant som webbplatser och informationsmaterial. Det är dock fråga om en begränsad engångskostnad som får hanteras inom befintliga budgetramar. Bolagsverket använder dessutom redan i stor utsträckning begreppet företagsnamn. I övrigt bedöms varken förslagen i lagen om företagsnamn eller lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel medföra några ökade kostnader för det allmänna.

Sammanfattningsvis bedömer regeringen att de eventuella kostnader som kan uppkomma för det allmänna med anledning av förslagen i propositionen är så begränsade att de kan finansieras inom befintliga budgetramar.

17 Författningskommentar

17.1 Allmänt om förslagen till lagändringar

I följande avsnitt kommenteras förslagen till lag om ändring i varu-

222

märkeslagen (2010:1877), lag om företagsnamn, lag om skydd för

s. 223 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, lag om ändring i Prop. 2017/18:267 mönsterskyddslagen (1970:485), lag om ändring i växtförädlarrättslagen

(1997:306) och lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar.

Förslagen till ändringar i de övriga 35 lagarna innebär i huvudsak endast att hänvisningar till firmalagen (1974:156) byts ut mot hän- visningar till lagen om företagsnamn och att begreppen firma och bifirma byts ut mot begreppen företagsnamn respektive särskilt företagsnamn. Begreppet firmateckning ändras däremot inte genom den nya lagen om företagsnamn. I vissa av lagarna görs det även språkliga eller redaktionella ändringar. Dessa lagförslag bedöms inte behöva kommen- teras ytterligare.

17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

1 kap. Grundläggande bestämmelser Lagens tillämpningsområde

Varumärken och andra varukännetecken

1 § I denna lag finns bestämmelser om varumärken och andra varukännetecken för varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet och som var och en kan förvärva ensamrätt till.

Paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde. Frågan behandlas i avsnitt 13.

Det hittillsvarande andra stycket utgår. Detta är en följd av att bestämmelserna om särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade inom EU regleras i den nya lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel. Paragrafen är i övrigt oförändrad.

Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

2 § En förening, ett bolag eller en annan sammanslutning kan förvärva ensamrätt för sina medlemmar att använda gemensamma varumärken ( kollektivmärken ) och andra varukännetecken i näringsverksamhet.

En myndighet som meddelar föreskrifter om eller kontrollerar varor eller tjänster kan förvärva ensamrätt till varumärken ( garanti- eller kontrollmärken ) och andra varukännetecken för användning för sådana varor eller tjänster som föreskrifterna eller kontrollerna avser, under förutsättning att myndigheten inte tillhandahåller varor eller tjänster av detta slag. Detsamma gäller för andra som fastställer krav för eller kontrollerar varor eller tjänster.

Paragrafen innehåller definitioner av och bestämmelser om kollektiv-, garanti- och kontrollmärken. Med ändringarna genomförs artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkes- lagstiftning (direktivet). Övervägandena finns i avsnitt 10.

Andra stycket reglerar garanti- och kontrollmärken. Ensamrätt kan inte

längre förvärvas av en myndighet som själv tillhandahåller det slag av

223

s. 224 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 varor eller tjänster som märket avser. Ändringen innebär en viss begränsning av möjligheten att få ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke.

Paragrafen är skriven utifrån det normala, nämligen att det är en myndighet som svarar för garanti- eller kontrollmärket. Av sista meningen framgår dock att var och en kan förvärva ensamrätt till ett sådant märke. Inte bara sammanslutningar utan också en fysisk person kan förvärva ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke, för fast- ställande av krav för eller kontroll av varor och tjänster.

Vad som kan utgöra ett varumärke

4 § Ett varumärke kan bestå av alla tecken som har särskiljningsförmåga och som tydligt kan återges i Patent- och registreringsverkets varumärkesregister.

Med tecken avses särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror, färger, ljud och formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning.

Paragrafen reglerar vad som kan utgöra ett varumärke. Med ändringarna genomförs artikel 3 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Av första stycket framgår att ett varumärke kan bestå av alla tecken som har särskiljningsförmåga och tydligt kan återges i det varumärkesregister som förs av Patent- och registreringsverket (PRV).

Kravet enligt hittillsvarande ordning på att ett tecken ska kunna återges grafiskt tas bort. I stället införs ett krav på att tecknet ska kunna återges i varumärkesregistret. Det innebär att ett tecken ska kunna återges på ett sätt som gör det möjligt för såväl myndigheter, framför allt PRV, som allmänheten att avgränsa det exakta föremålet för skyddet. I kravet på tydlighet ligger att tecknet ska kunna återges på ett beständigt sätt. Enligt direktivets ingress (skäl 13) ska ett tecken presenteras på ett sätt som är klart, precist, fullständigt, lättillgängligt, tydligt, beständigt och objektivt (jfr EU-domstolens dom den 12 december 2002 i mål nr C-273/00, Sieckmann).

Kravet på tydligt återgivande i varumärkesregistret är att se som en materiell förutsättning för att ett tecken över huvud taget ska kunna utgöra ett varumärke. Det är alltså inte bara fråga om ett formellt krav vid en ansökan om registrering (jfr 2 kap. 1 §). Kravet har betydelse bara för varumärken som får ensamrätt genom registrering, inte för varukännetecken som får ensamrätt genom inarbetning. För inarbetade varukännetecken gäller i stället att de kan utgöras av alla typer av tecken (jfr vad som anförs i prop. 2009/10:225 s. 105 om kravet på grafiskt återgivande).

Kravet på återgivning i varumärkesregistret är teknikneutralt. Vilka tecken som kan utgöra varumärken kan förändras över tid, beroende på teknikens utveckling. Kravet kan naturligtvis som regel uppfyllas genom att tecknen återges grafiskt. Ett varumärke kan återges visuellt – på ett papper eller en skärm – genom ord eller genom en avbildning av den figur som ska utgöra varumärket.

Det krävs dock inte att tecknet kan uppfattas med synen. Även ljud kan utgöra ett varumärke, under förutsättning att tecknet kan återges i varumärkesregistret på ett tydligt sätt och har tillräcklig särskiljnings- förmåga. Ett varumärke som ges in i digital form, och där tecknet återges

224

s. 225 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

med en ljudfil, är ett exempel på en återgivning som kan uppfylla dessa Prop. 2017/18:267 krav.

Kravet på återgivning i varumärkesregistret utesluter inte att även dofter och smaker skulle kunna utgöra varumärken, men i praktiken kan registreringen av sådana tecken hindras av den tekniska utformningen av registret.

Frågan om tolkningen av vad som kan utgöra ett varumärke och vilka tecken som kan återges i varumärkesregistret på ett tydligt sätt får av- göras i den praktiska tillämpningen. Den hittillsvarande bestämmelsen i direktivet har prövats av EU-domstolen i flera domar. I tillämpliga delar är denna praxis fortfarande aktuell (se främst dom den 12 december 2002 i mål nr C-273/00, Sieckmann, dom den 6 maj 2003 i mål nr C-104/01, Libertel, dom den 27 november 2003 i mål nr C-283/01, Shield Mark, dom den 24 juni 2004 i mål nr C-49/02, Heidelberger Bauchemie och dom den 25 januari 2007 i mål nr C-321/03, Dyson).

Enligt andra stycket avses med tecken särskilt ord, inbegripet person- namn, samt figurer, bokstäver, siffror, färger, ljud och formen eller utstyrseln (såsom dekorationer) på en vara eller dess förpackning. Ordet tecken är avsett att förstås i en vid betydelse. Liksom hittills är upp- räkningen inte uttömmande utan endast exemplifierande. Det innebär att inget slag av tecken i sig är uteslutet från registrering. En nyhet är att färger och ljud nu uttryckligen ges som exempel, men det är även enligt hittillsvarande reglering möjligt att registrera tecken av detta slag som varumärken.

Särskiljningsförmåga

5 § Ett varukännetecken ska anses ha särskiljningsförmåga om det kan skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en annan.

Bristande särskiljningsförmåga kan bero på att ett varukännetecken endast består av tecken eller benämningar som

1. i handeln visar varans eller tjänstens art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är framställd eller tjänsten är utförd , eller

2. i dagligt språkbruk eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

Vid bedömningen av om ett varukännetecken har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till att det kan förvärva förmågan genom användning.

Paragrafen reglerar det grundläggande kravet på att ett varumärke ska ha särskiljningsförmåga. Frågan behandlas i avsnitt 6.3.

Ändringen i paragrafen är språklig.

Förvärv av ensamrätt

Ensamrätt till näringskännetecken och personnamn som varu- kännetecken

8 § Den som innehar ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken har ensamrätt till kännetecknet som varukännetecken. Om näringskännetecknet är skyddat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

225

s. 226 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Den som använder sitt personnamn som varukännetecken har ensamrätt till kännetecknet som varukännetecken, om namnet har särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det används för. Om namnet används endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

I paragrafen regleras skyddet för s.k. naturliga varukännetecken, dvs. det varumärkesrättsliga skydd som finns dels för företagsnamn och andra näringskännetecken (s.k. korsvist skydd), dels för personnamn som används som varukännetecken. Frågan behandlas i avsnitt 5.2, 5.3 och 12.1.

Ändringen i första stycket innebär att firma ersätts av företagsnamn. Detta är en följd av att firmalagen (1974:156) ersätts av en ny lag om företagsnamn.

Ändringen i andra stycket innebär att namn ersätts av personnamn i enlighet med Lagrådets förslag. Motsvarande ändring görs i rubriken närmast före paragrafen. Det innebär ingen ändring i sak. Personnamn har här samma betydelse som i lagen (2016:1013) om personnamn.

Kännetecken som inte kan omfattas av ensamrätt

9 § Ensamrätt kan inte förvärvas till kännetecken som endast utgörs av en form eller annan egenskap som

1. följer av varans art ,

2. är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt resultat , eller

3. ger varan ett betydande värde .

Enligt paragrafen är det inte möjligt att förvärva ensamrätt till vissa slags kännetecken. Med ändringen genomförs artikel 4.1 e i direktivet. Över- vägandena finns i avsnitt 5.1.

I paragrafen läggs ”annan egenskap” till, vilket medför en viss utvidgning av tillämpningsområdet. Tillägget innebär att det inte är möjligt att få ensamrätt till vissa egenskaper hos varan. Det kan röra sig om sådana egenskaper som är nödvändiga för att uppnå ett tekniskt resultat eller som ger varan ett särskilt värde, t.ex. en återgivning av en teknisk konstruktion. Övriga ändringar i paragrafen är redaktionella.

Ensamrättens innebörd

10 § Ensamrätten till ett varukännetecken enligt 6–8 §§ innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken för varor eller tjänster, om tecknet är

1. identiskt med varukännetecknet och används för varor eller tjänster av samma slag,

2. identiskt med eller liknar varukännetecknet och används för varor eller tjänster av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av tecknet leder till uppfattningen att det finns ett samband mellan den som använder tecknet och innehavaren av varukänne- tecknet, eller

3. identiskt med eller liknar ett varukännetecken som här i landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till skada för varukännetecknets särskiljnings- förmåga eller anseende , oavsett om användningen avser varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag.

226

Som användning anses särskilt att

s. 227 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

1. förse varor eller deras förpackningar med tecknet,

Prop. 2017/18:267

2. bjuda ut varor till försäljning, föra ut dem på marknaden, lagra dem för dessa ändamål eller bjuda ut eller tillhandahålla tjänster under tecknet,

3. importera eller exportera varor under tecknet,

4. använda tecknet som ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken eller som en del av ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken, och

5. använda tecknet i affärshandlingar och reklam.

Ensamrätten till ett varukännetecken innebär också att ingen annan än inne- havaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får transitera eller vidta liknande tullåtgärd med varor av samma slag under ett tecken som är identiskt med eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från varukännetecknet. Detta gäller dock inte om innehavaren av varukännetecknet saknar rätt enligt lagen i destinationslandet att hindra att varorna släpps ut på marknaden där.

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om vad ensam- rätten till ett varukännetecken innebär. Med ändringarna genomförs artikel 10 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Första stycket

I första stycket anges uttryckligen att ensamrätten till ett varukänne- tecken innebär att ingen annan än innehavaren får använda tecknet för varor eller tjänster. Tillägget har sin grund i artikel 10.2 i direktivet. Att ett tecken används för varor eller tjänster innebär att det används som ett varukännetecken, dvs. för att särskilja varorna eller tjänsterna.

I punkt 3 regleras under vilka förutsättningar ett varukännetecken har ett utökat skydd. Bestämmelsen har sin motsvarighet i artikel 10.2 c i direktivet.

Bestämmelsen anpassas ytterligare till direktivet så att det klargörs att rekvisitet ”utan skälig anledning” också har betydelse vid prövningen av om användningen av tecknet drar otillbörlig fördel av varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, och alltså inte bara vid prövningen av om användningen av tecknet är till skada för varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. EU-domstolen har tolkat mot- svarande bestämmelse i direktivet. När innehavaren av ett känt varu- kännetecken kan bevisa att ett kännetecken drar otillbörlig fördel av varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, är det i nästa led upp till den som använder kännetecknet att bevisa att det finns skälig anledning att använda kännetecknet (se EU-domstolens dom den 6 februari 2014 i mål nr C-65/12, Leidseplein Beheer och de Vries, p. 44).

Vidare klargörs att punkten 3 är tillämplig oavsett om tecknet används för varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag (jfr prop. 2009/10:225 s. 405). Ändringen är en anpassning till EU-domstolens praxis, där det har slagits fast att artikel 10.2 c i direktivet är tillämplig såväl inom som utom varuslagsgränserna (se EU-domstolens dom den 9 januari 2003 i mål nr C-292/00, Davidoff och dom den 23 oktober 2003 i mål nr C-408/01, Adidas-Salomon och Adidas Benelux).

Övriga ändringar i stycket är redaktionella.

227

s. 228 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

228

Andra stycket

I andra stycket tydliggörs att uppräkningen av vad som kan utgöra användning i lagens mening är exemplifierande. Bestämmelserna har sin motsvarighet i artikel 10.3 i direktivet.

Enligt punkt 4 , som är ny, anses det som användning av varu- kännetecknet att använda tecknet som ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken eller som en del av ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken.

Med näringskännetecken avses både företagsnamn och sekundärt kännetecken. Företagsnamn är den benämning under vilken en närings- idkare driver sin verksamhet. Ett sekundärt kännetecken är ett annat kännetecken som näringsidkaren använder för verksamheten vid sidan av företagsnamnet. (Se 1 kap. 1 § lagen om företagsnamn.)

Att användning av en del av ett företagsnamn eller ett annat närings- kännetecken omfattas innebär att det inte krävs att företagsnamnet i dess helhet innehåller tecknet. Det är tillräckligt att tecknet används i en del av företagsnamnet eller näringskännetecknet.

I en dom den 11 september 2007 i mål nr C-17/06, Céline, har EU- domstolen preciserat vad som ska anses utgöra användning av ett varu- kännetecken. Enligt domen utgör det en relevant användning om en näringsidkare förser sina varor med ett tecken som utgörs av ett företagsnamn, ett näringskännetecken eller en annan beteckning på de varor som bolaget saluför. Detsamma gäller om näringsidkaren, utan att förse varorna med tecknet, använder tecknet på ett sätt som ger intryck av att det finns ett samband mellan företagsnamnet, näringskännetecknet eller beteckningen och näringsidkarens varor eller tjänster. Av domen följer alltså att om det skulle vara så att ett företagsnamn bara används för att känneteckna en verksamhet – och inte för att särskilja varor eller tjänster

– faller användningen utanför tillämpningsområdet.

Om ett företagsnamn används som varukännetecken och flera gör anspråk på ensamrätt till varukännetecknet, tillämpas 13–16 §§ om kolliderande rättigheter. Den som har tidigast grund för sitt anspråk har som huvudregel företräde.

Punkt 5 motsvarar hittillsvarande punkt 4. I 11 § tredje stycket finns bestämmelser om inskränkningar i ensamrätten vid användning av ett varukännetecken i jämförande reklam.

Tredje stycket

Tredje stycket, som är nytt, innebär en utvidgning av ensamrätten och bygger på artikel 10.4 i direktivet. En motsvarande bestämmelse finns för EU- varumärken (se artikel 9.4 i Europaparlamentets och rådets förordning [EU] 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, EU:s varu- märkesförordning).

Av den immaterialrättsliga territorialitetsprincipen följer att innehavaren av ett varukännetecken som gäller i Sverige endast kan hävda sin ensamrätt till sådan användning av tecknet som kan anses ske här i landet. När varor bara tillfälligt passerar Sverige – utan att importeras hit – för att föras till ett annat land kommer de formellt sett inte in i landet. Tredje stycket kan sägas vara ett avsteg från territorialitetsprincipen och tar sikte på varumärkesförfalskade varor.

s. 229 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Av bestämmelsen följer att ensamrätten i Sverige omfattar transitering eller liknande tullåtgärd med varor av samma slag under ett identiskt eller väsentligen identiskt tecken om inte innehavaren av varukänne- tecknet saknar rätt enligt lagen i destinationslandet att hindra att varorna förs ut på marknaden där.

Bestämmelsen gäller transitering eller liknande tullåtgärd. Det betyder att inte bara transitering i tullrättslig mening omfattas utan även andra särskilda förfaranden som innebär att varorna tillfälligt förs in i landet utan att övergå till fri omsättning här (jfr artikel 5.16 i Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fast- ställande av en tullkodex för unionen). Sådana andra särskilda förfaranden kan avse lagring i tullager och frizoner, tillfällig införsel och slutanvänd- ning samt aktiv och passiv förädling (se artikel 210 i förordning 952/2013). Även tillfällig lagring och omlastning faller under bestämmelsen, så länge varorna inte övergår till fri omsättning här (se skäl 22 i direktivets ingress och artikel 5.17 i förordning 952/2013). Är avsikten att varorna ska passera Sverige med stöd av ett förfarande av detta slag, kan innehavaren av varu- kännetecknet alltså förhindra det, såvida också övriga förutsättningar är uppfyllda.

Bestämmelsen gäller för varor som kommer från ett tredjeland, dvs. ett land utanför EU. Även varor som endast passerar ett annat EU-land på vägen till Sverige, utan att övergå till fri omsättning i det andra landet, omfattas. Har varorna däremot redan släppts ut på marknaden i ett annat EU-land innan de kommer hit, omfattas de inte av ensamrätten. I en sådan situation sker inte någon tullåtgärd vid den svenska tullmyndig- heten (Tullverket) som är relevant för tillämpningen. Det saknar däremot betydelse vart varorna är på väg. Även varor som ska vidare till ett EU- land omfattas.

Om varorna har importerats hit till landet, kan innehavaren av varu- kännetecknet inte hindra importen med stöd av ensamrätten enligt detta stycke. Däremot kan innehavaren hindra importen av varorna med stöd av första stycket och andra stycket 3.

Ensamrätten är begränsad till sådana tecken som är identiska med eller i väsentliga drag inte kan särskiljas från varukännetecknet. Tecknen ska vidare användas för varor av samma slag. Bestämmelsen tar alltså sikte på varumärkesförfalskade varor (jfr definitionen av förfalskade varor i artikel 2.5 a i Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning [EG] nr 1383/2003 samt definitionen av varumärkesförfalskade varor i artikel 51 not 14 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, TRIPs-avtalet). Bedöm- ningen av om ett tecken är identiskt med varukännetecknet och gäller för varor av samma slag görs på samma sätt som enligt första stycket 1. När det gäller tecken som i väsentliga drag inte kan särskiljas från varukänne- tecknet skulle det t.ex. kunna handla om en dåligt utförd imitation av varukännetecknet. Det blir dock en fråga för rättstillämpningen, och ytterst EU-domstolen, att närmare precisera innebörden av det rekvisitet.

Huvudregeln enligt bestämmelsen är att transitering eller liknande tullåtgärd med varumärkesförfalskade varor omfattas av ensamrätten. Om däremot innehavaren av varukännetecknet enligt lagen i destinations- landet inte kan hindra att varorna släpps ut på marknaden där, anses

Prop. 2017/18:267

229

s. 230 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 förfarandet inte falla inom ensamrätten. Varukännetecknet måste alltså omfattas av ensamrätt också i det land där varorna är tänkta att säljas och

marknadsföras, i praktiken en ensamrätt som omfattar rätten att bestämma

om import till det landet. Regler om illojal konkurrens eller liknande i

destinationslandet kan inte göras gällande.

Det är den aktuelle deklaranten eller varuinnehavaren som har bevis-

bördan för att innehavaren av varukännetecknet inte kan hindra att

varorna släpps ut på marknaden i slutdestinationslandet. Många gånger

innebär det att deklaranten måste bevisa både vilket land som är

destinationslandet och vilket skydd varukännetecknet har där.

Avgörande är om innehavaren enligt destinationslandets lag har rätt att

hindra att varorna släpps ut på marknaden, på grund av att det rör sig om

ett varumärke som är registrerat där eller ett varukännetecken som har ett

sådant skydd t.ex. genom inarbetning. Det saknar i princip betydelse om

innehavaren av varukännetecknet har upplåtit licens till någon annan att

använda varukännetecknet i det landet och därmed inte själv förfogar

över sin lagstadgade ensamrätt.

Bestämmelsen har koppling till vissa bestämmelser i tullagen

(2016:253), som i sin tur hänvisar till förordning 608/2013 (se 1 kap. 1 §

första stycket tullagen). Av EU-förordningen framgår att den nationella

tullmyndigheten har rätt att ingripa mot varor som misstänks göra intrång

i en immaterialrätt och som är eller borde ha varit föremål för tull-

övervakning i enlighet med unionens tullagstiftning (se artikel 1). För-

ordningen innehåller endast regler om vilka förfaranden tullmyndigheterna

ska tillämpa och fastställer inte några kriterier för att bedöma om det

föreligger intrång. Enligt 4 kap. 48 § första stycket tullagen ska frågor om en

vara gör intrång i en immaterialrätt, och hur det ska förfaras med varorna

i sådant fall, prövas av domstol enligt vad som gäller för den aktuella

immaterialrätten. Frågor om varor som misstänks göra intrång i ett varu-

kännetecken ska alltså prövas av domstol med tillämpning av varu-

märkeslagen.

På grund av förevarande bestämmelse i varumärkeslagen har Tullverket

rätt att ingripa mot varorna med stöd av förordning 608/2013. In-

gripandet sker genom att Tullverket skjuter upp frigörandet av varorna

eller kvarhåller dem (se artiklarna 17 och 18 i förordningen). Ett sådant

förfarande innebär att Tullverket avvaktar med att göra varorna till-

gängliga för det avsedda tullförfarandet. Vid Tullverkets ingripande ska

beaktas om varorna hänförs till en sådan tullåtgärd som omfattas och om

varorna misstänks vara förfalskade.

Tullverket ska inte pröva en invändning om att varorna är avsedda för

ett land där innehavaren av varukännetecknet inte kan hindra att de släpps

ut på marknaden. En sådan invändning får däremot betydelse på så sätt att

Tullverket inte får förstöra varorna. I stället ska Tullverket underrätta

innehavaren av varukännetecknet om invändningen. Innehavaren har då en

viss kortare tid på sig att väcka talan vid domstol för att få intrångsfrågan

prövad (se artiklarna 23.3, 23.4 och 26.9 i förordning 608/2013).

Det vanliga är, för svensk del, att innehavaren av varukännetecknet i en

sådan situation väcker en intrångstalan och begär att varorna ska

förstöras enligt 8 kap. 7 § varumärkeslagen. Om deklaranten eller varu-

innehavaren sedan i intrångsmålet kan komma med tillräcklig utredning

230

om att innehavaren av varukännetecknet inte kan hindra att varorna

s. 231 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

släpps ut på marknaden i destinationslandet, gäller inte ensamrätten. Prop. 2017/18:267 Eftersom varorna då inte gör intrång i någon ensamrätt, ska domstolen

ogilla talan. En konsekvens av det blir att innehavaren av varukänne- tecknet inte kan motsätta sig att varorna görs tillgängliga för det avsedda tullförfarandet. Tullverket ska därmed frigöra varorna. Detsamma gäller om innehavaren av varukännetecknet inte väcker någon intrångstalan eller väcker talan för sent.

Det kan noteras att artikel 28 i förordning 608/2013 föreskriver att en rättighetsinnehavare ska vara ansvarig för skador gentemot deklaranten eller varuinnehavaren, bl.a. om det senare konstateras att varorna i fråga inte gör intrång i en immateriell rättighet.

Om det inte finns tillräcklig utredning om att varukännetecknet inte omfattas av det aktuella skyddet i det andra landet, gäller ensamrätten och användningen av tecknet anses göra intrång i varukännetecknet.

Intrång i ensamrätten genom transitering eller liknande tullåtgärd kan inte leda till några straffrättsliga påföljder (se 8 kap. 1 § första stycket varumärkeslagen). Om varorna trots att de har deklarerats för t.ex. transit i själva verket ska släppas ut på marknaden här, rör det sig om ett annat slags intrång och straffrättsligt ansvar kan komma i fråga för detta på vanligt sätt, dvs. i förekommande fall som förberedelse till sådant intrång.

Begränsning av ensamrätten

11 § Ensamrätten till ett varukännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1. sitt personnamn eller sin adress ,

2. uppgifter om varans eller tjänstens art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är framställd eller tjänsten är utförd , eller

3. varukännetecknet för att identifiera eller hänvisa till innehavarens varor eller tjänster.

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte heller att någon annan i näringsverksamhet använder tecknet i sin reklam för att direkt eller indirekt peka ut innehavaren eller dennes varor eller tjänster (jämförande reklam) på ett sätt som är förenligt med marknadsföringslagen (2008:486).

Ensamrätten till ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke hindrar inte att någon annan i näringsverksamhet använder sig av tecken eller benämningar som anger geografiskt ursprung, om det sker i enlighet med god affärssed. Ensamrätten till ett sådant märke hindrar inte att den som har rätt att använda ett geografiskt namn gör detta.

Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsning av ensamrätten till

ett varukännetecken. Med ändringarna genomförs artiklarna 10.3 f och

14 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Andra stycket 1 anpassas till artikel 14.1 a i direktivet genom att

hänvisningen till firma utgår. Användningen av företagsnamn utgör alltså

inte längre en begränsning av ensamrätten. Ändringen påverkar

användningen av ett yngre företagsnamn men inte möjligheten att

använda ett företagsnamn som har en äldre rättsgrund än

varukännetecknet. Att den äldsta rättigheten har företräde följer av den

princip om företrädesrätt som kommer till uttryck i 13 §. Vidare, i

231

s. 232 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 enlighet med Lagrådets förslag, ersätts namn av personnamn för att tydliggöra att bestämmelsen omfattar fysiska personer som bedriver näringsverksamhet under sitt namn. Att namn ersätts av personnamn innebär ingen ändring i sak. Personnamn har här samma betydelse som i lagen (2016:1013) om personnamn.

I andra stycket 3 finns en bestämmelse om att ensamrätten till ett varukännetecken inte hindrar att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder varukännetecknet för att identifiera eller hänvisa till innehavarens varor eller tjänster. Ändringen innebär en viss utvidgning i förhållande till hittillsvarande reglering. Bestämmelsen är tillämplig särskilt om användningen är nödvändig för att ange varans eller tjänstens avsedda ändamål. I praktiken har regleringen stor betydelse när någon säljer tillbehör och reservdelar till andras varor eller erbjuder service för andras varor. Detta anges dock inte längre som exempel i lagtexten.

Enligt tredje stycket , som är nytt, hindrar ensamrätten till ett varu- kännetecken inte att någon annan i näringsverksamhet använder tecknet i sin reklam för att direkt eller indirekt peka ut innehavaren eller dennes varor eller tjänster, s.k. jämförande reklam. En förutsättning är att användningen är förenlig med marknadsföringslagen. Bestämmelsen genomför artikel 10.3 f i direktivet. Enligt artikeln kan innehavaren av ett varumärke särskilt förbjuda användningen av ett tecken i jämförande reklam på ett sätt som strider mot Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam. Artikel 4 i det direktivet har i svensk rätt genomförts med 18 § marknadsföringslagen, varför den bestämmelsen har särskild betydelse vid bedömningen enligt förevarande reglering. I 18 § anges under vilka förutsättningar en näringsidkare i sin reklam får peka ut en annan närings- idkare eller dennes produkter.

EU-domstolen har i en dom den 12 juni 2008 i mål nr C-533/06, O2 Holdings ET O2 (UK), prövat varumärkesskyddets gränser vid jäm- förande reklam. Frågan om jämförande reklam har också prövats av EU- domstolen i en dom den 25 oktober 2001 i mål nr C-112/99, Toshiba Europe och i en dom den 18 juni 2009 i mål nr C-487/07, L’Oréal m.fl.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

Kolliderande rättigheter

Mellankommande rättigheter

16 § Rätten till ett registrerat varumärke ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken, om

1. det äldre varukännetecknet inte hade särskiljningsförmåga på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre

varumärket,

2. det äldre varukännetecknet, när det är identiskt eller likartat på det sätt som

anges i 10 § första stycket 2, inte hade tillräcklig särskiljningsförmåga så att det

fanns en risk för förväxling på ingivningsdagen eller, i förekommande fall,

prioritetsdagen för det yngre varumärket, eller

3. det äldre varukännetecknet, när det är identiskt eller likartat på det sätt som

anges i 10 § första stycket 3, inte var känt inom en betydande del av omsättnings-

kretsen på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det

232

yngre varumärket.

s. 233 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Paragrafen, som är ny, reglerar skydd för s.k. mellankommande rättigheter. Paragrafen och rubriken närmast före paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets synpunkter. Med bestämmelserna genomförs artiklarna 8 och 18.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Av paragrafen följer att rätten till ett yngre registrerat varumärke under vissa förutsättningar ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken. I 17 § första stycket finns en bestämmelse som erinrar om att även det äldre kännetecknet får användas i dessa situationer (s.k. samexistens). Att de båda rättigheterna får gälla vid sidan av varandra medför att det inte är möjligt för någon av innehavarna att få den andres registrering hävd eller att vinna framgång i ett intrångsmål mot den andre.

Punkterna 1–3 rör olika situationer men har i viss utsträckning samma tillämpningsområde. Punkterna kan därför överlappa varandra i det enskilda fallet.

Enligt punkt 1 ska rätten till ett registrerat varumärke gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken om det äldre varukännetecknet inte hade särskiljningsförmåga på ingivningsdagen eller prioritetsdagsdagen för det yngre varumärket. Av 2 kap. 5 § framgår att ett varumärke måste ha särskiljningsförmåga för att kunna registreras. Vad som avses med särskiljningsförmåga anges i 5 § i detta kapitel.

Bestämmelsen har framför allt betydelse om ett äldre varumärke har registrerats, trots att det saknade särskiljningsförmåga, men varumärket därefter har kommit att förvärva särskiljningsförmåga genom använd- ning. Ett yngre varumärke som registrerades under mellantiden, dvs. innan det äldre varumärket förvärvade särskiljningsförmågan, anses då vara en mellankommande rättighet. Det yngre varumärket får i en sådan situation alltså gälla vid sidan av det äldre varukännetecknet.

Enligt punkt 2 ska rätten till ett registrerat varumärke gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken om det äldre varukännetecknet, när det är identiskt med eller liknar det yngre varumärket på det sätt som avses i 10 § första stycket 2, inte hade tillräcklig särskiljningsförmåga så att det fanns en risk för förväxling på ingivningsdagen eller prioritets- dagen för det yngre varumärket. Att ett varukännetecken inte har till- räcklig särskiljningsförmåga så att det finns en risk för förväxling är inte detsamma som att det helt saknar särskiljningsförmåga (jfr punkten 1).

Enligt punkt 3 ska rätten till ett registrerat varumärke gälla vid sidan av en äldre rätt till ett känt varukännetecken när det är identiskt eller likartat enligt 10 § första stycket 3 om det äldre varukännetecknet inte var känt inom en betydande del av omsättningskretsen på ingivningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket.

Vilken dag som är ingivningsdag föreskrivs för nationella varumärken i 2 kap. 1 a §. Om det finns en prioritetsdag är det i stället den dagen som är av betydelse (jfr 2 kap. 14–16 §§). En prioritetsdag kan t.ex. föreligga om innehavaren har ansökt om registrering av varumärket i ett annat land innan en ansökan om registrering i Sverige.

I fråga om internationella registreringar framgår ingivningsdagen av artiklarna 3 (4) och 3 ter i Madridprotokollet och reglerna 15 och 24 i tillämpningsföreskrifterna till protokollet. I artikel 4 (2) i Madrid-

Prop. 2017/18:267

233

s. 234 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 protokollet finns bestämmelser om prioritet. Madridprotokollet beskrivs närmare i avsnitt 8.

234

Det som sägs om äldre rättigheter i paragrafen omfattar alla slags varu- kännetecken, dvs. även sådana näringskännetecken och personnamn som har skydd som varukännetecken enligt 1 kap. 8 §.

Samexistens

17 § I de fall som avses i 14 –16 §§ hindrar inte rätten till det yngre varu- kännetecknet användningen av det äldre.

I paragrafen finns bestämmelser om s.k. samexistens mellan kolliderande rättigheter. Bestämmelserna motsvaras i huvudsak av hittillsvarande 16 §. Med ändringen genomförs artikel 18.3 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ändringen i första stycket innebär att de fall som avses i 16 § – s.k. mellankommande rättigheter – också omfattas av bestämmelserna om samexistens. Att rättigheterna samexisterar innebär att de gäller vid sidan av varandra och att innehavarna inte kan hindra användningen av varandras varukännetecken.

Uppgiftsskyldighet

18 § Vid utgivning eller annat tillgängliggörande av lexikon, handböcker eller andra liknande skrifter i tryckt eller elektronisk form är författaren , utgivaren eller förläggaren skyldig att se till att ett registrerat varumärke inte återges i skriften utan uppgift om att varumärket är skyddat genom registrering, om inne- havaren av varumärket begär att uppgiften ska finnas med och återgivningen ger intryck av att varumärket är en sedvanlig beteckning för de varor eller tjänster som varumärket är registrerat för.

I fråga om en skrift i tryckt form ska en uppgift enligt första stycket föras in senast i nästa utgåva. I fråga om en skrift i elektronisk form ska uppgiften föras in utan dröjsmål.

Paragrafen reglerar uppgiftsskyldighet när ett registrerat varumärke återges i vissa skrifter. Bestämmelserna motsvaras i huvudsak av hittills- varande 17 §. Med ändringarna genomförs artikel 12 i direktivet. Över- vägandena finns i avsnitt 5.4.

Regleringen faller utanför tryckfrihetsförordningens och yttrande- frihetsgrundlagens område; bestämmelserna kan inte anses strida mot de intressen som skyddas av tryckfriheten och yttrandefriheten (jfr SOU 1958:10 s. 171 och prop. 2009/10:225 s. 140).

Av första stycket framgår att bestämmelsen omfattar utgivning eller annat tillgängliggörande av lexikon, handböcker eller andra liknande skrifter i både tryckt och elektronisk form. Tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta all form av elektroniskt tillgängliggörande. Även sådana internetbaserade lexikon och liknande där var och en kan bidra med material omfattas alltså av uppgiftsskyldigheten. Enligt hittillsvarande ordning omfattas bara situationer där en skrift görs tillgänglig

s. 235 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

elektroniskt av någon som avses i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen, Prop. 2017/18:267 t.ex. en utgivare av en tryckt skrift eller den som innehar ett utgivnings-

bevis för verksamheten. Dessutom görs ett tillägg om att uppgifts- skyldigheten bara gäller om återgivningen av varumärket ger intryck av att det är en sedvanlig beteckning för de varor eller tjänster som det är registrerat för. Enligt bestämmelsens hittillsvarande lydelse omfattas all återgivning av varumärket. I praktiken lär det inte röra sig om någon beaktansvärd skillnad. Övriga ändringar i första stycket är redaktionella.

Enligt andra stycket ska en uppgift om att varumärket är skyddat genom registrering på begäran av varumärkesinnehavaren föras in i en tryckt skrift senast i nästa utgåva. När det gäller elektroniska skrifter ska uppgiften föras in utan dröjsmål, dvs. så snart som det är möjligt. Bestämmelsen skiljer sig från hittillsvarande reglering där det finns en skyldighet att medverka till och bekosta att en rättelse offentliggörs. Ändringen får betydelse framför allt i förhållande till tryckta skrifter. Om en begäran enligt första stycket inte följs, t.ex. för att det inte finns planer på att ge ut skriften i en ny upplaga, finns det numera ingen möjlighet för varumärkesinnehavaren att kräva en annan typ av rättelse där det framgår att varumärket är skyddat. När det gäller elektroniska skrifter får ändringen i praktiken mindre betydelse eftersom det enligt hittillsvarande ordning mer sällan torde vara fråga om någon annan typ av rättelse än att uppgifter om varumärket förs in i skriften.

I artikel 12 i EU:s varumärkesförordning finns en liknande reglering för EU-varumärken.

2 kap. Nationell registrering av varumärken Ansökan om registrering

Ansökans innehåll

1 § Den som vill registrera ett varumärke ska ansöka om detta hos Patent- och registreringsverket. Ansökan ska innehålla

1. uppgifter om sökandens namn eller företagsnamn och adress,

2. uppgifter om ombuds namn och adress,

3. en tydlig återgivning av varumärket, och

4. en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser och vilka klasser dessa tillhör (varu- eller tjänsteförteckning).

En ansökan om registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska även innehålla uppgifter om vilka som ska ha rätt att använda varumärket och de övriga villkor som ska gälla för användningen. I fråga om ett kollektivmärke ska dessutom uppgift lämnas om vilka förutsättningar som gäller för medlemskap i sammanslutningen.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ansökningsför- farandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad en ansökan om registrering av ett varumärke ska innehålla. Med ändringarna genomförs artiklarna 30 och 39 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1, 10 och 12.1.

Ändringen i första stycket 1 innebär att firma ersätts av företagsnamn, vilket är en följd av den nya lagen om företagsnamn.

235

s. 236 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Enligt första stycket 4 ska ansökan innehålla en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser och vilka klasser dessa tillhör (varu- eller tjänsteförteckning).

Varumärken registreras i en eller flera klasser av varor eller tjänster enligt den s.k. Niceklassificeringen enligt Niceöverenskommelsen om interna- tionell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken den 15 juni 1957, reviderad i Stockholm den 14 juli 1967 och i Genève den 13 maj 1977 (SÖ 1978:29). Bestämmelser om detta finns i 13 § och i den svenska varumärkesförordningen (2011:594).

Genom ändringen klargörs att förteckningen över varor eller tjänster ska vara tydlig. Kravet på tydlighet innebär att varorna och tjänsterna ska anges på ett sådant sätt att myndigheter och enskilda utifrån förteckningen kan avgöra omfattningen av det skydd som söks. De allmänna beteck- ningar som ingår i klassrubrikerna till Niceklassificeringen, eller andra allmänna uttryck, får användas om de uppfyller kraven på tydlighet (jfr artikel 39.3 och EU-domstolens dom den 19 juni 2012 i mål nr C-307/10, Chartered Institute of Patent Attorneys, ”IP Translator”). Användningen av sådana allmänna beteckningar eller uttryck ska anses avse de varor och tjänster som tydligt och klart omfattas av beteckningen eller uttryckets bokstavliga innebörd (jfr artikel 39.5 och domen i mål nr C- 307/10).

Bestämmelsen i andra stycket innehåller kompletterande bestämmelser för kollektiv-, garanti- och kontrollmärken. Den som ansöker om ett sådant varumärke ska även uppge de villkor som gäller för att märket ska få användas. Av uppgifterna ska framgå vilka som får använda märket och – om det rör sig om ett kollektivmärke – villkoren för medlemskap i sammanslutningen. Finns ytterligare villkor för märkets användning, ska uppgift lämnas också om dessa. Det kan handla om regler om vad som händer om märket inte används på rätt sätt eller krav på en viss tillverkningsprocess eller på användning av t.ex. enbart ekologiska råvaror. Uppgifterna har betydelse för den prövning som Patent- och registrerings- verket ska göra enligt 7 § andra stycket.

Sökanden kan uppfylla kraven genom att till sin ansökan bifoga en kopia på de aktuella villkoren.

Uppgifterna ska föras in i varumärkesregistret och kungöras (se 23 § tredje stycket).

Om ansökan inte innehåller de föreskrivna uppgifterna enligt första och andra styckena, kan det medföra att den skrivs av enligt 17 § eller avslås enligt 18 §.

Ändringen i fjärde stycket är redaktionell och innebär en anpassning till nya anvisningar för författningsskrivning.

Ingivningsdag

1 a § Ingivningsdagen för en ansökan om registrering är den dag då följande har getts in till Patent- och registreringsverket:

1. en uppgift om att det som getts in är en ansökan om registrering,

2. en uppgift om sökandens namn eller företagsnamn,

3. en tydlig återgivning av varumärket, och

4. en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser.

236

s. 237 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Paragrafen anger vilka krav som ställs för att en ansökan om registrering av ett varumärke ska anses ingiven i lagens mening. Med paragrafen genomförs artikel 38 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Ingivningsdagen är avgörande för registreringens giltighetstid enligt 34 § och möjligheten att göra gällande företräde vid kolliderande rättigheter enligt 1 kap. 13 §. Den har även betydelse för den som vill registrera ett varumärke i ett annat land och vill göra gällande prioritet (se 14–16 §§).

Enligt punkt 1 krävs att ansökan innehåller en uppgift om att det som har getts in är en ansökan om registrering. En sådan uppgift behöver inte vara uttrycklig utan kan ibland anses underförstådd.

Vidare ska det enligt punkt 2 finnas en uppgift om sökandens namn eller företagsnamn. Till skillnad från 1 § första stycket 1 krävs det ingen uppgift om adress.

Enligt punkt 3 ska ansökan också innehålla en tydlig återgivning av varumärket. Varumärket ska återges på ett sätt som uppfyller kraven i 1 kap. 4 §, dvs. det ska tydligt kunna återges i varumärkesregistret. Samma krav ställs som i fråga om när ansökan kan läggas till grund för registrering; kravet är inte lägre här (se 1 § första stycket 3).

Enligt punkt 4 ska ansökan innehålla en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser. Här ställs alltså inte samma krav på tydlighet som i 1 § första stycket 4.

Ansökan måste innehålla samtliga de uppgifter som anges i paragrafen för att den ska anses ingiven. Om kraven inte är uppfyllda, ska ansökan inte anses ingiven. I fall vissa av kraven uppfylls senare än andra, anses en ansökan som ingiven först den dag då samtliga krav är uppfyllda.

Även om en ansökan om varumärkesregistrering inte uppfyller allt som krävs enligt 1 § är det möjligt att få en ingivningsdag, eftersom kraven enligt förevarande paragraf är lägre än kraven i 1 § när det gäller uppgifter om sökanden och vilka klasser varorna eller tjänsterna tillhör.

Ingivningsdagen följer direkt av lagen. Det åligger dock PRV att fast- ställa en ingivningsdag. Regeringen har för avsikt att föreskriva i förordning att ingivningsdagen ska antecknas i varumärkesregistret. Beslutet om att fastställa ingivningsdag går inte att överklaga, jämför 10 kap. 13 §.

PRV har vissa skyldigheter att se till att en ansökan om registrering enligt 1 § är sådan att den kan handläggas av verket (se 17 §). Det ankommer dock inte på PRV att vidta någon särskild åtgärd för att se till att kraven på ingivningsdag är uppfyllda, utan det ligger i princip på sökanden att se till att tillräckligt underlag har getts in för att det ska anses finnas en ingivningsdag. Däremot är det lämpligt att PRV, om verket ändå förelägger sökanden om komplettering av ansökan på grund av brister enligt 1 §, också kort upplyser om lagens krav för ingivnings- dag.

En avskriven ansökan behåller sin ingivningsdag om den senare återupptas enligt 20 §. Om en avskriven ansökan inte återupptas, faller också ingivningsdagen.

Ansökningsavgiften måste inte vara betald för att det ska anses föreligga en ingivningsdag.

Prop. 2017/18:267

237

s. 238 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Allmänna registreringsvillkor

4 § Ett varumärke får inte registreras om det endast utgörs av en form eller annan egenskap som

1. följer av varans art,

2. är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt resultat , eller

3. ger varan ett betydande värde.

Paragrafen reglerar allmänna registreringsvillkor. Med ändringen genomförs artikel 4.1 e i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Paragrafen ändras så att ”annan egenskap” läggs till, vilket innebär en viss utvidgning av tillämpningsområdet. Övriga ändringar är redaktionella.

Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen

7 § Ett varumärke får inte registreras om varumärket

1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

2. är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet,

3. utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller internationell beteckning eller ett sådant kommunalt vapen som enligt lag eller annan författning inte får användas obehörigen som varumärke, eller något som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning eller ett sådant vapen,

4. utan tillstånd innehåller ett sådant kännetecken som enligt lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten inte får användas obehörigen som varumärke, eller något som kan förväxlas med ett sådant kännetecken,

5. innehåller en ursprungsbeteckning, en geografisk beteckning, en beteckning för ett traditionellt uttryck för vin eller en beteckning för en garanterad traditionell specialitet, i den utsträckning beteckningen är skyddad enligt unions- rätten,

6. innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som en geografisk beteckning för vin eller spritdrycker och märket avser vin eller spritdrycker av annat ursprung, eller

7. innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart, i den utsträckning växtsorten är skyddad enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten.

Ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får inte registreras om villkoren för märkets användning strider mot goda seder eller allmän ordning. Ett kollektiv- märke som avses i 6 § får vidare inte registreras om villkoren inte tillåter medlemskap i sammanslutningen för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster som märket avser och varorna eller tjänsterna har sitt ursprung i det geografiska område som märket avser.

Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilka fall ett varumärke inte får registreras på grund av hänsyn till allmänna intressen, s.k. absoluta hinder. Övervägandena finns i avsnitt 6.3 och 10. Med ändringarna genomförs artiklarna 4.1 i–l och 31.1.

Första stycket

Punkt 5 är ny och genomför artikel 4.1 i–k i direktivet. Med bestämmel-

sen införs en uttrycklig regel om att en ursprungsbeteckning, en geografisk

beteckning, en beteckning för ett traditionellt uttryck för vin eller en

238

beteckning för en garanterad traditionell specialitet som är skyddad enligt

s. 239 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

unionsrätten utgör hinder för registrering av ett varumärke. Bortsett från regleringen av geografiska beteckningar för vin och spritdrycker, som flyttas från andra stycket till första stycket 6, har sådana beteckningar som skyddas enligt unionsrätten enligt hittillsvarande ordning ansetts kunna omfattas av hinder enligt första stycket 1 (jfr prop. 2009/10:225 s. 414).

Med ursprungsbeteckning och geografisk beteckning avses en beteck- ning, vanligtvis ett namn, som anger att en produkt kommer från ett visst avgränsat geografiskt område och vars kvalitet, anseende eller annan egenskap kan hänföras till detta geografiska ursprung. För ursprungs- beteckningar krävs en starkare koppling till det geografiska området än vad som gäller för geografiska beteckningar. Exempel på skyddade ursprungsbeteckningar inom EU är Champagne och Kalix Löjrom, medan t.ex. Bayerskt öl och Skånsk spettkaka skyddas inom EU som geografiska beteckningar.

Ett traditionellt uttryck för vin är något som man av tradition har använt för att beteckna produktions- eller lagringsmetod för det aktuella vinet. Det kan också röra sig om kvalitet, färg, plats eller en historisk händelse för vinet. Ett exempel är Riserva för vin som lagrats under en viss period.

Med garanterad traditionell specialitet avses ett namn som beskriver framställningen av en specifik produkt eller ett livsmedel som har en viss sammansättning, produktion eller bearbetning som överensstämmer med traditionell praxis för denna produkt eller som är gjord av traditionella råvaror. Svenska exempel är Falukorv och Hushållsost.

För att en ursprungsbeteckning, en geografisk beteckning, en beteck- ning för ett traditionellt uttryck för vin eller en beteckning för en garanterad traditionell specialitet ska utgöra hinder för registrering av ett varumärke måste beteckningen vara skyddad enligt unionsrätten. Beteck- ningen ska vara skyddad antingen enligt vad som brukar kallas unionslag- stiftning, dvs. förordning, direktiv och beslut, eller genom en inter- nationell överenskommelse som EU är part till eller som EU och dess medlemsstater är parter till, s.k. blandade avtal (när det gäller avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, TRIPs-avtalet, se kommentaren till första stycket 6).

Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar skyddas genom registrering hos Europeiska kommissionen i enlighet med någon av följande EU-förordningar: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning

Prop. 2017/18:267

239

s. 240 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

(EEG) nr 1601/91 (jfr 1 §

i den

föreslagna lagen om skydd

för

beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel). Huvudregeln är att det

bara är en grupp av producenter som får ansöka om skydd av en ursprungs-

beteckning eller geografisk beteckning.

När det gäller skydd för geografiska beteckningar för spritdrycker

pågår för närvarande EU-förhandlingar om en ny förordning som ska

ersätta förordning (EG) nr 110/2008.

Traditionella uttryck för vin skyddas genom registrering hos

Europeiska kommissionen i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013.

Även garanterade traditionella specialiteter skyddas genom registrering

hos Europeiska kommissionen men i enlighet med förordning (EU) nr

1151/2012. Också beträffande dessa två typer av beteckningar är huvud-

regeln att registrering kan ske bara på ansökan av en grupp producenter.

Registreringshinder gäller som sagt i den utsträckning som beteckningen

är skyddad enligt unionsrätten. Av varje EU-förordning framgår i vilken

utsträckning som skydd föreligger. Normalt utgör en skyddad ursprungs-

beteckning eller geografisk beteckning registreringshinder om någon annan

än innehavaren av beteckningen i en senare ansökan försöker registrera ett

varumärke som innehåller eller består av beteckningen och det avser

samma eller jämförbara produkter eller andra produkter, såvida använd-

ningen av varumärket skulle innebära att beteckningens anseende utnyttjas.

I vissa fall har skyddet en annan omfattning.

När det gäller en beteckning för ett skyddat traditionellt uttryck för vin

eller för en skyddad garanterad traditionell specialitet utgör detta som

regel registreringshinder om någon annan än innehavaren av beteck-

ningen i en senare ansökan försöker registrera ett varumärke, för samma

eller jämförbara produkter, som innehåller eller består av beteckningen.

Det enhetliga skyddet inom EU för ursprungsbeteckningar och

geografiska beteckningar

omfattar

i dag jordbruksprodukter,

vin,

aromatiserade vinprodukter, spritdrycker och livsmedel. Regleringen i

förevarande punkt är dock inte begränsad till beteckningar på jordbruks-

och livsmedelsområdet. Tillämpningsområdet kan därmed komma att ut-

vidgas om EU i framtiden skulle införa skydd för andra sorters produkter.

Ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar, beteckningar för

traditionella uttryck för vin och beteckningar för garanterade traditionella

specialiteter kan också utgöra ett absolut registreringshinder om de är

skyddade enligt en internationell överenskommelse som EU är part till.

EU har slutit flera avtal med tredjeländer som innehåller bestämmelser

om skydd av framför allt geografiska beteckningar. Ett exempel är

frihandelsavtalet med Republiken Korea (Sydkorea). De avtal som EU

ingår binder unionen och medlemsstaterna och gäller som unionsrätt.

Bestämmelserna i sådana avtal utgör en integrerad del av unionens

rättsordning (jfr artikel 216.2 i Fördraget om Europeiska Unionens

funktionssätt).

Enbart den omständigheten att en beteckning från ett tredjeland är

skyddad inom EU enligt en internationell överenskommelse som EU är

part till innebär inte automatiskt att beteckningen utgör ett absolut

registreringshinder. Det avgörande är hur avtalet är utformat. En

bedömning måste därför göras i varje enskilt fall.

Motsvarande registreringshinder

finns för EU-varumärken

(se

240

artikel 7.1 j–l i EU:s varumärkesförordning).

s. 241 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Punkt 6 motsvarar andra stycket i paragrafens hittillsvarande lydelse. Ändringarna är endast av redaktionell karaktär för att få en mera enhetlig terminologi i paragrafen. Bestämmelsen genomför Sveriges internationella förpliktelser som följer av artikel 23 i TRIPs-avtalet.

Punkt 7 är ny och genomför artikel 4.1 l i direktivet. Av bestämmelsen framgår att ett varumärke inte får registreras om det innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart. Vidare krävs att växtsorten ska vara skyddad enligt växtförädlarrättslagen eller unionsrätten. Med unionsrätt avses främst rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt, genom vilken det har inrättats en ordning för växtförädlarrätt som gäller inom hela unionen. Sådan växtförädlarrätt registreras vid EU:s växtsortmyndighet (Community Plant Variety Office, CPVO). Begreppet unionsrätt kan också omfatta internationella överens- kommelser som EU är part till eller som EU och dess medlemsstater är parter till.

Enligt svensk rätt kan den som har framställt en ny växtsort få ensam- rätt att utnyttja växtsorten (1 kap. 1 § första stycket växtförädlarrätts- lagen). Vad som avses med växtsort framgår av 1 kap. 3 § växtförädlar- rättslagen. En registrerad växtsort ska ha en sortbenämning som gör det möjligt att skilja växtsorten från andra sorter (4 kap. 1 § första stycket). En sortbenämning godtas inte om den kan förväxlas med ett varumärke eller ett företagsnamn (4 kap. 1 § andra stycket 5 och 6).

Avsikten är att närstående växtart ska ha samma innebörd som i 4 kap.

2 § andra stycket växtförädlarrättslagen.

Vad som avses med växtsort enligt rådets förordning om gemenskapens växtförädlarrätt framgår av artikel 5 i den förordningen. Bestämmelser om sortbenämningar finns i artiklarna 17 och 63.

Motsvarande registreringshinder finns för EU-varumärken (se artikel 7.1 m i EU:s varumärkesförordning).

Till skillnad från de registreringshinder som anges i första stycket 3 och 4 sägs det i första stycket 5–7 inget om tillstånd. Det finns nämligen ingen myndighet som kan bevilja tillstånd till användning i dessa fall på det sätt som t.ex. Patent- och registreringsverket kan göra när det gäller användning av ett statsvapen i ett varumärke (jfr första stycket 3 och lagen [1970:498] om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar).

Andra stycket

Ytterligare förutsättningar för registrering av kollektiv-, garanti- och kontrollmärken finns i andra stycket. Bestämmelserna, som är nya, genomför artikel 31.1 i direktivet och handlar om villkoren för märkets användning.

Enligt första meningen får ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke inte registreras om villkoren för märkets användning strider mot goda seder eller allmän ordning. Det är alltså ett annat registreringshinder än det som avses i första stycket 1, som förbjuder registrering av ett sådant varumärke som i sig självt strider mot goda seder eller allmän ordning.

Kravet på god sed och allmän ordning är avsett att ha samma innebörd som i första stycket 1, dock med beaktande av att det här avser villkoren

Prop. 2017/18:267

241

s. 242 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 för användning. Uttrycket bygger på artikel 4.1 f i direktivet (direktivet talar om ”allmän moral” och inte ”goda seder”; ”accepted principles of morality” i den engelska språkversionen). Registreringshindret avser att komma åt sådant som kan verka stötande eller omoraliskt. I 1960 års varumärkeslag användes ”väcka förargelse” för motsvarande situationer.

242

Registreringshindret gäller alltså fall då, i princip oberoende av varumärket, villkoren för märkets användning innehåller något som strider mot goda seder eller allmän ordning. Som exempel kan nämnas villkor som är rasistiska och villkor som vid en samlad bedömning utgör en omotiverad särbehandling på grund av kön.

Bestämmelsens andra mening tar sikte på sådana kollektivmärken som anger geografiskt ursprung (jfr 6 §). För att märket ska få registreras måste villkoren för dess användning innehålla en rätt för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster som märket avser och varorna eller tjänsterna har sitt ursprung i det berörda geografiska området att bli medlem i den sammanslutning som ansöker om märket (förutsatt att den som tillhandahåller varorna eller tjänsterna uppfyller övriga villkor för märkets användning).

Det ankommer på Patent- och registreringsverket att pröva villkoren för användning i dessa två avseenden. Villkoren ges in tillsammans med ansökan (se 1 § andra stycket).

Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter

8 § Ett varumärke får inte registreras om varumärket

1. är identiskt med ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma

slag,

2. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av varumärket leder till uppfattningen att det finns ett samband mellan den som använder varumärket och innehavaren av varu- kännetecknet,

3. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken som är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, och användningen av varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till skada för varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag, eller

Med ett varukännetecken avses i första stycket 1–3

1. ett varumärke som är registrerat enligt detta kapitel,

2. ett varumärke som är registrerat genom en internationell varumärkes- registrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige,

3. ett varukännetecken som är inarbetat, om det inarbetade skyddet gäller inom en väsentlig del av landet, samt

4. ett EU-varumärke.

Paragrafen innehåller bestämmelser om äldre varukännetecken som registreringshinder, s.k. relativa registreringshinder. Med ändringarna genomförs artikel 5.3 a i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

I första stycket 3 regleras under vilka förutsättningar ett känt varu- kännetecken har ett utökat skydd. Bestämmelsen har sin motsvarighet i

s. 243 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

artikel 5.3 a i direktivet. Den anpassas ytterligare till direktivet för att Prop. 2017/18:267 klargöra att rekvisitet ”utan skälig anledning” också har betydelse vid

prövningen av om användningen av varumärket skulle dra otillbörlig fördel av ett varukänneteckens särskiljningsförmåga eller anseende. Vidare klargörs att bestämmelsen är tillämplig oavsett om de varor eller tjänster som registreringen avser gäller varor eller tjänster av samma, liknande eller annat slag (jfr prop. 2009/10:225 s. 405 och 415). Se kommentaren till 1 kap. 10 § första stycket 3.

9 § De hinder för registrering av varumärken som anges i 8 § första stycket 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om

1. ett registrerat företagsnamn som används i näringsverksamhet, och

2. ett sådant personnamn eller ett sådant annat näringskännetecken än ett registrerat företagsnamn som är skyddat enligt 1 kap. 8 §, om skyddet gäller inom en väsentlig del av landet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om s.k. naturliga varukännetecken som registreringshinder. Ändringarna innebär dels att firma ersätts av företagsnamn, dels att namn ersätts av personnamn i enlighet med Lagrådets förslag. Frågorna behandlas i avsnitt 5.3 och 12.1.

10 § Ett varumärke får inte registreras om det innehåller eller består av

1. något som är ägnat att uppfattas som någon annans företagsnamn ,

3. en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden, eller

4. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild eller ett mönster.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa relativa registreringshinder.

I punkt 1 ersätts firma av företagsnamn. Frågan behandlas i avsnitt 12.1.

Invändning

Tidsfrist för invändning och invändningens innehåll

24 § När Patent- och registreringsverket har kungjort en registrering av ett varu- märke får invändning göras mot den. Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader från kungörelsedagen. Om invändningen inte har kommit in i rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla uppgifter om

1. invändarens namn eller företagsnamn och adress,

2. ombuds namn och adress,

3. den registrering som invändningen avser, och

4. de omständigheter som åberopas till grund för invändningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om invändnings- förfarandet.

243

s. 244 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

244

Paragrafen innehåller bestämmelser om invändning och vad en invänd- ning ska innehålla.

I andra stycket 1 ersätts firma av företagsnamn. Frågan behandlas i avsnitt 12.1. Övriga ändringar i stycket är redaktionella.

Ändringen i tredje stycket är redaktionell och innebär en anpassning till nya anvisningar för författningsskrivning.

Samförståndslösning

27 § På begäran av innehavaren av det registrerade varumärket och invändaren ska Patent- och registreringsverket bestämma en tidsfrist på minst två månader då parterna ska försöka komma överens. Fristen får förlängas, om parterna begär det.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om en frist under invändningsförfarandet för att parterna ska kunna se om de kan komma överens. Med paragrafen genomförs artikel 43.3 i direktivet. Över- vägandena finns i avsnitt 6.2.

Av bestämmelsen framgår att innehavaren av det registrerade varu- märket och invändaren gemensamt kan begära en tidsfrist under invänd- ningsförfarandet för att diskutera om de kan komma överens. Patent- och registreringsverket (PRV) ska bestämma en lämplig längd på fristen, som dock måste vara minst två månader. Om parterna begär det får PRV förlänga fristen. När fristen har löpt ut, ska PRV fortsätta handläggning- en av invändningen i vanlig ordning.

Beslut om invändningen

29 § Har en invändning gjorts ska Patent- och registreringsverket, om det finns något hinder som avses i 4–10 §§ mot registreringen, häva registreringen helt eller delvis . Detta gäller dock inte om annat följer av 30 §.

Om registreringen på grund av en invändning har hävts helt eller delvis, ska registreringen tas bort ur varumärkesregistret i motsvarande utsträckning när avgörandet har fått laga kraft. Beslutet ska kungöras.

I paragrafen finns bestämmelser om Patent- och registreringsverkets beslut vid prövning av invändningen. Paragrafen motsvarar i huvudsak hittillsvarande 28 §. Frågan behandlas i avsnitt 6.2.

Tillägget i första stycket innebär att även om det finns hinder mot registreringen ska den i vissa fall ändå inte hävas. Se vidare kommentaren till 30 §.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

30 § Om en invändning mot registreringen av ett varumärke grundas på att ett äldre registrerat varumärke enligt 8 § utgör hinder och det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre varumärket får hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen på det sätt som avses i 3 kap. 2 § eller, om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europa-

s. 245 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

parlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU- Prop. 2017/18:267 varumärken, inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen

för det yngre varumärket.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första stycket, får registreringen av det yngre varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträck- ningen.

Paragrafen, som är ny, innehåller vissa begränsningar när det gäller hävning av en varumärkesregistrering efter invändning. Den utformas i allt väsentligt i enlighet med Lagrådets förslag. Med bestämmelserna genomförs artikel 44 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Paragrafen har sin motsvarighet för EU-varumärken i artikel 47.2 och 47.3 i EU:s varumärkesförordning.

Första stycket

Av första stycket framgår att Patent- och registreringsverket (PRV) får häva en varumärkesregistrering som strider mot ett äldre registrerat varumärke endast om det äldre varumärket har använts på visst sätt (tagits i verkligt bruk) och inom viss tid för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen.

Bestämmelsen är tillämplig om den äldre rättigheten är ett registrerat varumärke som gäller i Sverige. Det kan alltså handla om ett varumärke som är registrerat enligt 2 kap. varumärkeslagen, ett varumärke som är registrerat genom en internationell varumärkesregistrering som enligt

5 kap. varumärkeslagen fått giltighet i Sverige eller ett EU-varumärke (se 2 kap. 8 § andra stycket 1, 2 och 4).

Bestämmelsen är bara tillämplig om det på det yngre varumärkets ingivningsdag eller, i förekommande fall, prioritetsdag hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord. Äldre varumärken som ännu inte har varit registrerade i fem år vid denna tidpunkt berörs alltså inte. Vilken dag som är ingivningsdag föreskrivs i 1 a §. Om det finns en prioritetsdag för det yngre varumärket är det i stället den dagen som är av betydelse (jfr 14–16 §§). En prioritetsdag kan t.ex. föreligga när innehavaren har ansökt om registrering av varumärket i ett annat land innan en ansökan om registrering görs i Sverige.

Det äldre varumärket ska ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 kap. 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen. Om det äldre varumärket är ett EU-varumärke ska det i stället ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i artikel 18 i EU:s varumärkesförordning. Hänvisningen till EU-förordningen avser förord- ningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hän- visning.

Den tidsperiod inom vilken det äldre varumärket ska ha tagits i verkligt bruk är de fem senaste åren före det yngre varumärkets ingivningsdag eller prioritetsdag.

Av 3 kap. 2 § och artikel 18 i EU:s varumärkesförordning framgår vad som avses med verkligt bruk. Hänvisningen till dessa bestämmelser innebär att det äldre varumärket måste ha använts på det sätt som anges

245

s. 246 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 där för att invändaren ska kunna nå framgång i ett invändningsför- farande.

Frågan om en varumärkesinnehavare har gjort verkligt bruk av ett varumärke har prövats av EU-domstolen i ett flertal domar (se dom den 11 mars 2003 i mål nr C-40/01, Ansul, beslut den 27 januari 2004 i mål nr C-259/02, La Mer Technology, dom den 15 januari 2009 i mål nr C- 495/07, Silberquelle och dom den 19 december 2012 i mål nr C-149/11, Leno Merken). Av EU-domstolens praxis framgår följande. Det är fråga om verkligt bruk när varumärket används i enlighet med sin grund- läggande funktion, nämligen att garantera ursprungsidentiteten hos varorna eller tjänsterna i syfte att skapa eller behålla avsättningsmöjlig- heter. Så är inte fallet vid en ”symbolisk användning”, en användning som bara syftar till att upprätthålla varumärkesrätten. Bedömningen ska göras på grundval av samtliga omständigheter som kan styrka att varumärket utnyttjas kommersiellt. Sådana omständigheter är i synnerhet användning som anses motiverad i den berörda ekonomiska sektorn för att behålla eller skapa marknadsandelar, men även varornas eller tjänsternas art, marknadens egenskaper och omfattningen av användningen ska beaktas.

Det ankommer på innehavaren av det yngre varumärket att göra gällande att det äldre varumärket inte har använts på det sätt som krävs. PRV ska alltså inte ta upp frågan självmant. Om det görs gällande att det äldre varumärket inte har använts, är det invändaren som ska visa att det varumärket har använts på föreskrivet sätt eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på det sättet (se andra stycket). Som bevisning kan åberopas t.ex. användning av varumärket i marknadsföring.

Om innehavaren av det äldre varumärket kan visa att varumärket har använts på det sätt och inom den tid som krävs får alltså registreringen av det yngre varumärket hävas på grund av det äldre varumärket.

I avsaknad av bevisning om verkligt bruk av den äldre rättigheten ska invändningen avslås helt eller delvis. Om den äldre rättigheten endast har använts delvis, ska prövningen av invändningen grundas på den del som har använts.

Andra stycket

Av andra stycket framgår att om det äldre varumärket inte har använts på det sätt och inom den tid som krävs, kan invändaren i stället visa att det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen. Finns giltiga skäl, får registreringen av det yngre varumärket hävas, under förutsättning att det finns grund för hävning enligt 29 §.

Kravet på giltiga skäl för att varumärket inte har använts tar enligt EU- domstolen sikte på förekomsten av hinder som har ett sådant direkt samband med varumärket att de medför att det är omöjligt eller orimligt att använda varumärket. Hindren ska också ligga utanför varu- märkesinnehavarens kontroll (se dom den 14 juni 2007 i mål nr C- 246/05, Häupl).

246

s. 247 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Ändring av villkor för användning av kollektiv-, garanti- eller kontroll-

Prop. 2017/18:267

märken

33 § Om det efter registreringen görs någon ändring av de villkor som gäller för att ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska få användas, ska innehavaren anmäla detta till Patent- och registreringsverket.

De ändrade villkoren ska föras in i varumärkesregistret och kungöras , under förutsättning att de villkor som gäller för varumärkets användning fortfarande uppfyller kraven i 1 § andra stycket och att det inte finns något hinder mot att föra in de ändrade villkoren enligt 7 § andra stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller vid ändring av villkoren för användning av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 31 §. Med ändringen genomförs artikel 33.2. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Ändringen i andra stycket innebär att Patent- och registreringsverket

(PRV) ska granska de ändrade villkoren på samma sätt som vid en ansökan

om registrering av ett varumärke. PRV ska kontrollera att kraven i 1 § andra

stycket fortfarande är uppfyllda och att de ändrade villkoren inte strider

mot goda seder eller allmän ordning enligt 7 § andra stycket första

meningen. Avser varumärket ett kollektivmärke som anger geografiskt

ursprung ska PRV också kontrollera att villkoren tillåter medlemskap i

sammanslutningen för alla som tillhandahåller sådana varor eller tjänster

som märket avser och där varorna eller tjänsterna kommer från det

geografiska område som märket avser (se 7 § andra stycket andra

meningen).

Om innehavaren uppfyller sin anmälningsplikt enligt första stycket men

PRV anser att de ändrade villkoren inte kan föras in i varumärkesregistret,

kommer de redan registrerade villkoren fortsätta att gälla för märket.

Används märket därefter ändå enligt de ändrade villkoren, kan detta

utgöra en grund för hävning (jfr 3 kap. 3 § 1).

Registreringens varaktighet

34 § Registreringen gäller i tio år från ingivningsdagen för ansökan om

registrering.

I paragrafen anges hur länge en registrering av ett varumärke varar.

Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 32 §. Med ändringen genom-

förs artikel 48.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Ändringen innebär att en registrering gäller tio år från ingivningsdagen

för ansökan om registrering. Enligt hittillsvarande ordning beräknas

varaktigheten från registreringsdagen. Av 1 a § framgår vad som ska anses

vara ingivningsdagen.

Förnyelse av en registrering

35 § Registreringen kan förnyas helt eller delvis varje gång för en period på tio

år räknat från utgången av föregående registreringsperiod. En ansökan om för-

nyelse ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket tidigast sex månader

före och senast sex månader efter registreringsperiodens utgång.

Den som ansöker om förnyelse ska betala föreskriven förnyelseavgift inom den

frist som anges i första stycket . En inbetalning av förnyelseavgiften som görs

inom denna frist ska anses utgöra en ansökan om förnyelse.

247

s. 248 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Ett beslut att förnya en registrering ska föras in i varumärkesregistret och kungöras.

I paragrafen finns bestämmelser om förnyelse av en registrering. Paragrafen motsvarar i huvudsak hittillsvarande 33 §. Med ändringarna genomförs artikel 49.3 och 49.4 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Ändringen i första stycket innebär att det nu uttryckligen framgår att en registrering kan förnyas också delvis. I den praktiska tillämpningen har detta ansetts gälla även enligt hittillsvarande ordning. En innehavare som använder sitt varumärke bara för en del av de varor eller tjänster som det har registrerats för kan vilja förnya registreringen endast för denna del (jfr kravet på verkligt bruk i 3 kap. 2 §). Om en begäran om förnyelse endast avser en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket är registrerat, ska registreringen förnyas endast för dessa varor eller tjänster. Detsamma gäller om förnyelseavgiften endast har betalats avseende en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket är registrerat.

En nyhet är att den tidigaste dagen att ansöka om förnyelse av en registrering är sex månader innan registreringsperioden löper ut. Enligt hittillsvarande ordning gäller att en ansökan tidigast kan ges in ett år före registreringsperiodens utgång.

Ändringen i andra stycket innebär att förnyelseavgiften ska betalas inom den frist som anges i första stycket. Med förnyelseavgift avses även den del av avgiften som tillkommer för varje klass i de fall där förnyelse söks efter registreringsperiodens utgång (jfr 7 kap. 1 § varumärkes- förordningen). Vad som händer om inte förnyelseavgiften betalas inom fristen framgår av 36 och 37 §§.

Övriga ändringar i paragrafen är redaktionella.

3 kap. Hävning av registrering Grunder för hävning

Allmänna grunder

1 § En registrering av ett varumärke får hävas om

1. märket har registrerats i strid mot denna lag,

2. registreringen fortfarande strider mot lagen ,

3. rätten till märket ändå inte får bestå enligt 1 kap. 14 , 15 eller 16 §, och

4. annat inte följer av 1 a § i detta kapitel.

En registrering får vidare hävas om

1. varumärket, till följd av innehavarens handlande eller passivitet, i handeln har blivit en allmän beteckning för sådana varor eller tjänster som registreringen avser,

2. varumärket har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

Vid en prövning av om en registrering ska hävas på grund av bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan särskiljningsförmåga beaktas som varu- märket har förvärvat genom användning före ansökan om hävning.

248

s. 249 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Paragrafen innehåller allmänna grunder för hävning av en varumärkes- Prop. 2017/18:267 registrering. Övervägandena finns i avsnitt 5.2 och 7.1.

Första stycket 3 ändras genom att 1 kap. 16 § om mellankommande rättigheter läggs till i hänvisningen. Se vidare kommentaren till den paragrafen.

Första stycket 4 är nytt. Där hänvisas till 1 a § som innehåller regler om att en registrering i vissa fall inte får hävas vid underlåten användning. Förevarande bestämmelse motsvarar tillsammans med 1 a § delvis förevarande paragrafs hittillsvarande tredje stycke.

Bestämmelsen i tredje stycket är ny och genomför artikel 4.4 i direktivet. Enligt bestämmelsen ska endast sådan särskiljningsförmåga som varu- märket har förvärvat genom användning före ansökan om hävning beaktas vid en prövning av om det finns grund för att häva registreringen på grund av bristande särskiljningsförmåga. Särskiljningsförmåga som har förvärvats genom användning efter det att ansökan kom in ska alltså inte beaktas. Vad som avses med särskiljningsförmåga framgår av 1 kap.

5 §.

Med ansökan om hävning avses både en ansökan om administrativ hävning som görs hos Patent- och registreringsverket (PRV) och en talan om hävning som förs vid domstol. Avgörande är den dag då den aktuella ansökan om hävning kom in till PRV eller till domstol. Om varumärket saknar särskiljningsförmåga vid den tidpunkten, hjälper det inte att det får särskiljningsförmåga för varorna eller tjänsterna senare. I en sådan situation kan registreringen alltså hävas, t.ex. enligt första stycket för att den strider mot lagen (jfr 2 kap. 5 §).

1 a § Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett varumärke grundas på att ett äldre registrerat varumärke enligt 2 kap. 8 § utgör hinder och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre varumärket får hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för yrkandet på det sätt som avses i 2 § eller, om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem senaste åren före ansökan om hävning.

Om det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller priori- tetsdagen.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får registreringen av det yngre varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen.

Paragrafen, som är ny, innehåller vissa begränsningar när det gäller möjligheten till hävning. Den utformas i enlighet med Lagrådets förslag. Med bestämmelserna genomförs artikel 46 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Paragrafen har sin motsvarighet för EU-varumärken i artikel 64.2 och 64.3 i EU:s varumärkesförordning.

249

s. 250 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

250

Första stycket

Av första stycket framgår att en registrering av ett varumärke får hävas på grund av att den strider mot ett äldre registrerat varumärke endast om det äldre varumärket har använts på visst sätt (tagits i verkligt bruk) och inom viss tid för de varor eller tjänster som ligger till grund för yrkandet om hävning.

Bestämmelsen är bara tillämplig om det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord. Äldre varumärken som ännu inte har varit registrerade i fem år vid denna tidpunkt berörs alltså inte.

Det äldre varumärket ska ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för yrkandet om hävning. Om det äldre varumärket är ett EU-varumärke ska det i stället ha tagit i verkligt bruk på det sätt som avses i artikel 18 i EU:s varumärkesförordning. När det gäller vad som avses med verkligt bruk, se närmare kommentaren till 2 kap. 30 §.

Hänvisningen till EU-förordningen avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning.

Den tidsperiod inom vilken det äldre varumärket i vart fall ska ha tagits i verkligt bruk är de fem senaste åren före ansökan om hävning (se även andra stycket). När det gäller vad som avses med ansökan om hävning, se närmare kommentaren till 1 §.

Om svaranden (den som har det yngre varumärket) gör en invändning om att varumärket inte har använts på det sätt som krävs, är det käranden (den som har det äldre varumärket) som ska visa att varumärket har använts på föreskrivet sätt eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på det sättet (se tredje stycket). Som bevisning kan åberopas t.ex. användning av varumärket i marknadsföring.

Om käranden kan visa att varumärket har använts på det sätt och inom den tid som krävs får alltså registreringen av det yngre varumärket hävas på grund av det äldre varumärket.

I vissa fall kan användningstvånget vara uppfyllt för bara en del av de varor eller tjänster som ett varumärke är registrerat för. I så fall ska varumärkesinnehavaren anses ha gjort verkligt bruk endast i fråga om dessa varor eller tjänster.

Både 2 § och förevarande paragraf innebär alltså krav på att varu- märken faktiskt används. Tillämpningsområdet för 2 § och 1 a § är dock olika. I ett mål om hävning enligt 2 § är varumärkesinnehavaren svarande och någon annan – som inte nödvändigtvis är en annan varumärkes- innehavare – yrkar att varumärket ska hävas. Vid en tvist enligt före- varande paragraf är det alltid fråga om en tvist mellan två varumärkes- innehavare; det är den som innehar ett äldre varumärke som är kärande och yrkar att någon annans yngre varumärke ska hävas.

s. 251 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Andra stycket Prop. 2017/18:267

I andra stycket anges ytterligare en tidsperiod inom vilken det äldre varumärket ska ha tagits i verkligt bruk för att det ska kunna utgöra grund för hävning av ett yngre varumärke. Den tidsperioden blir dock bara aktuell om det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord. I sådant fall ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket. Tidsperioden i andra stycket innebär alltså ett ytterligare krav i förhållande till tidsperioden i första stycket. De två perioderna kan överlappa varandra helt eller delvis men de kan också löpa efter varandra, med eller utan uppehåll.

Vilken dag som är ingivningsdag för nationella varumärken föreskrivs i 2 kap. 1 a §. Om det finns en prioritetsdag för det yngre varumärket är det i stället den dagen som är av betydelse (jfr 2 kap. 14–16 §§). En prioritetsdag kan föreligga t.ex. om innehavaren har ansökt om registrering av varumärket i ett annat land innan en ansökan om registrering görs i Sverige.

Tredje stycket

Av tredje stycket framgår att om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får registreringen av det yngre varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen. Det förutsätter dock att det finns grund för hävning enligt 1 §.

Om användning inte har skett på det sätt och inom den tid som krävs, kan innehavaren av det äldre varumärket alltså i stället visa att det finns giltiga skäl för detta. Se närmare kommentaren till 2 kap. 30 §.

Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

3 § En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får hävas, förutom på de grunder som anges i 1 eller 2 §, om

1 . märket har använts på ett sätt som inte är förenligt med villkoren för användningen och innehavaren inte har vidtagit rimliga åtgärder för att förhindra den användningen,

2 . villkoren för användning av märket har ändrats och innehavaren inte har anmält detta till Patent- och registreringsverket enligt 2 kap. 33 § första stycket, eller

3. villkoren för användning av märket har ändrats och förts in i varu- märkesregistret i strid mot denna lag och villkoren fortfarande strider mot lagen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ytterligare hävningsgrunder för

kollektiv-, garanti- och kontrollmärken utöver de grunder som finns i 1

och 2 §§. Med ändringen genomförs artikel 35 c i direktivet. Över-

vägandena finns i avsnitt 10.

Punkt 1 motsvarar punkt 2 i paragrafens hittillsvarande lydelse.

251

s. 252 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Punkt 2 motsvarar punkt 1 i paragrafens hittillsvarande lydelse och

ändras endast redaktionellt.

Punkt 3 , som är ny, innebär att även om innehavaren av kollektiv-,

garanti- eller kontrollmärket har uppfyllt sin anmälningsplikt enligt 2 kap.

33 § första stycket och Patent- och registreringsverket har fört in de

ändrade villkoren för användning av märket, kan märket ändå hävas. Detta

gäller om de ändrade villkoren har förts in i strid mot 2 kap. 33 § andra

stycket. Bestämmelsen tar sikte på den situationen att de ändrade villkoren

egentligen inte borde ha förts in i registret eftersom villkoren inte längre

innehåller de grundläggande uppgifter som krävs enligt 2 kap. 1 § andra

stycket eller för att det finns hinder enligt 2 kap. 7 § andra stycket mot att

föra in de ändrade villkoren i registret. Om innehavaren av kollektiv-,

garanti- eller kontrollmärket ändrar villkoren för användning igen så att de

uppfyller kraven för registrering, får varumärket inte hävas.

Hävningsgrunderna i 1 och 2 §§ ska tillämpas också på kollektiv-,

garanti- och kontrollmärken. Därmed gäller också begränsningarna i dessa

hävningsgrunder vid underlåten användning (1 a §).

Tillvägagångssätt

5 § Den som vill inleda ett förfarande för att häva en registrering kan föra talan

vid domstol eller ansöka om hävning av registreringen hos Patent- och

registreringsverket enligt 6–21 §§ (administrativ hävning). I 2 kap. 29 § finns det

bestämmelser om att en registrering av ett varumärke får hävas efter det att någon

gjort en invändning mot registreringen.

Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 § andra stycket, 2, 3 eller

4 § eller 2 kap. 4, 5 eller 7 § får också inledas av en myndighet. Regeringen kan

med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken myndighet

som får göra detta.

Paragrafen innehåller regler om vem som får ansöka om hävning och

tillvägagångssättet för att häva en registrering. Frågan behandlas i

avsnitt 7.1.

Ändringen i första stycket är redaktionell.

Även ändringen i andra stycket är redaktionell och innebär en anpass-

ning till nya anvisningar för författningsskrivning.

Verkan av en hävning

23 § Om en registrering av ett varumärke har hävts med stöd av 1 § första

stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket, 2 eller 3 § ska

registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning.

På yrkande av en part får domstolen eller, vid administrativ hävning, Patent- och

registreringsverket bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin

verkan den dag då det förhållande som utgör grund för hävningen uppkom.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om verkan av en hävning

av en varumärkesregistrering. Med bestämmelserna genomförs artikel 47

i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Paragrafen handlar om fall där verkan av hävningen innebär dels att

registreringen ska anses aldrig ha haft någon verkan (första stycket), dels

252

att registreringen ska anses ha förlorat sin verkan när ansökan om

s. 253 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

hävning gjordes (andra stycket). I direktivet benämns hävningsgrunder som avses i första stycket som ”ogiltighetsgrunder” och hävningsgrunder som avses i andra stycket som ”upphävandegrunder”. I paragrafen används ”hävning” som ett gemensamt begrepp som avser både ogiltigförklaring och upphävande i direktivets mening. Att en registrering förlorar sin verkan innebär att innehavaren inte längre kan göra gällande den ensamrätt som annars förvärvas genom registreringen.

Registreringen av ett varumärke anses enligt första stycket aldrig ha haft någon verkan om den hävs med stöd av 1 § första stycket. Hävnings- grunden är då att varumärket registrerades i strid mot varumärkeslagen, dvs. att det förelåg hinder mot registreringen redan när den gjordes. För att hävningsgrunden ska vara aktuell ska registreringen vidare vid hävningstillfället fortfarande strida mot lagen och rätten till varumärket ska ändå inte få bestå enligt 1 kap. 14, 15 eller 16 § och annat ska inte heller följa av 1 a § i detta kapitel.

Enligt andra stycket , som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, ska en registrering anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning om den hävs med stöd av 1 § andra stycket, 2 eller 3 §, dvs. på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen. De grunder för hävning som är aktuella är att varumärket i handeln har blivit en allmän beteckning för sådana varor eller tjänster som registreringen avser (1 § andra stycket 1), att varumärket har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder och allmän ordning (1 § andra stycket 2) eller att varumärket har blivit ägnat att vilseleda allmän- heten (1 § andra stycket 3). Det kan också vara fråga om att varumärket inte har använts på det sätt som krävs (2 §). Det kan vidare beträffande ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke vara fråga om att märket har använts på ett sätt som inte är förenligt med villkoren för användningen och innehavaren inte har vidtagit rimliga åtgärder för att förhindra den användningen (3 § 1), att villkoren för användningen av märket har ändrats och innehavaren inte har anmält detta till Patent- och registreringsverket (PRV) enligt 2 kap. 33 § första stycket (3 § 2) eller att villkoren för användning av märket har ändrats och förts in i varumärkesregistret i strid mot varumärkeslagen och villkoren fortfarande strider mot lagen (3 § 3).

Det följer direkt av lagen att registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. Av tydlighetsskäl är det dock lämpligt att det i avgörandet om hävning erinras om från vilken dag registreringen förlorade sin verkan enligt lagen.

Av andra stycket framgår att domstolen, när den beslutar om hävning, får bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan vid en tidigare tidpunkt än ansökningsdagen, nämligen den dag då det förhållande som utgör grund för hävningen uppkom. Om frågan upp- kommer i ett administrativt hävningsförfarande, får PRV fatta ett sådant beslut. Det kan bli aktuellt med ett beslut av detta slag om t.ex. varu- märket vid en viss tidpunkt har kommit att bli generiskt eller ägnat att vilseleda allmänheten. Tidpunkten för när en hävningsgrund uppkom kan ha betydelse vid prövningen av om det har skett ett intrång och om det därför finns rätt till skadestånd.

För att domstolen, eller PRV, ska få anledning att pröva om en tidigare tidpunkt än ansökningsdagen ska fastställas krävs det att en part yrkar det. Det är den part som gör gällande att hävningsgrunden uppkom vid en

Prop. 2017/18:267

253

s. 254 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 viss tidpunkt som har att bevisa att hävningsgrunden uppkom då. I en del fall kan det vara svårt att slå fast en exakt dag då hävningsgrunden uppkom. I en sådan situation kan det dock vara möjligt att slå fast en tid- punkt då hävningsgrunden i vart fall hade uppkommit.

Domar och beslut i mål om intrång som har fått laga kraft påverkas inte av en hävning. Ett sådant avgörande är enligt allmänna processrättsliga principer giltigt så länge det inte har undanröjts genom ett särskilt rättsmedel enligt 58 eller 59 kap. rättegångsbalken. Om en varumärkes- registrering har hävts på grund av ett ursprungligt hinder mot regi- streringen, får frågan om undanröjande av en dom prövas inom ramen för i första hand resningsinstitutet. Saken kan framför allt aktualiseras om någon har dömts till ansvar eller om skadestånd har utgått för intrång i en varumärkesrättighet där registreringen senare hävs.

Vid hävning av en varumärkesregistrering kan fråga uppkomma hur rådande avtalsförhållanden påverkas. En hävning av en registrering utgör normalt tillräcklig grund för att häva ett licensavtal, eftersom registreringen inte längre kan göras gällande. Enligt allmänna kontraktsrättsliga principer gäller vidare som utgångspunkt att redan betalda licensavgifter inte ska återbetalas. Så torde man se saken i vart fall vid hävning på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen. Men även vid hävning på grund av ett ursprungligt hinder mot registreringen har licenstagaren som regel haft nytta av den ensamrätt som registreringen trots allt inneburit fram till hävningen, vilket kan medföra att det inte anses finnas stöd för att återkräva betalda licensavgifter. Enligt allmänna kontraktsrättsliga principer kan en licenstagare också vara berättigad till skadestånd på grund av förluster till följd av hävningen, eftersom det licenserade varumärket har varit behäftat med ett fel. Närmare ställningstaganden i frågor av detta slag får dock göras i rättstillämpningen.

Att en registrering hävs hindrar principiellt sett i och för sig inte att ensamrätt i stället kan göras gällande på grund av inarbetning.

En liknande reglering finns för EU-varumärken i artikel 62 i EU:s varumärkesförordning.

5 kap. Internationell varumärkesregistrering Ansökan om internationell varumärkesregistrering Var ansökan ges in och dess innehåll

3 § En ansökan om internationell varumärkesregistrering ska vara ställd till

Internationella byrån men ges in till Patent- och registreringsverket. Ansökan ska

vara skriven på engelska och innehålla

1. uppgifter om sökandens namn eller företagsnamn och adress,

2. uppgifter om ombuds namn och adress,

3. uppgifter om nummer och datum för den svenska registrering eller ansökan

om registrering som den internationella ansökan bygger på,

4. en tydlig återgivning av varumärket,

5. en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som varumärket begärs

registrerat för och vilka klasser dessa tillhör (varu- eller tjänsteförteckning),

6. uppgift om i vilka länder den internationella varumärkesregistreringen ska

gälla, och

7. de övriga uppgifter om återgivningen av varumärket, sökandens anknytning till

Sverige och annat som en ansökan ska innehålla enligt föreskrifter som meddelas

254

av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

s. 255 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Prop. 2017/18:267

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ansökningsför-

farandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om var en ansökan om internationell

varumärkesregistrering ska ges in och om ansökans innehåll. Övervägan-

dena finns i avsnitt 8 och 12.1.

Ändringen i första stycket 1 innebär att firma ersätts av företagsnamn.

I första stycket 5 klargörs att förteckningen över varor eller tjänster ska

vara tydlig. Ändringen är en anpassning till bestämmelsen i 2 kap. 1 §

första stycket 4 för nationella ansökningar. Se vidare kommentaren till den

paragrafen.

Ändringen i tredje stycket är redaktionell och innebär en anpassning till

nya anvisningar för författningsskrivning.

Ansökan om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i

Sverige

Invändning

11 § När Patent- och registreringsverket har kungjort att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige, får invändning göras mot att den gäller här. Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader från kungörelse- dagen. Om invändningen inte har kommit in i rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla uppgifter om

1. invändarens namn eller företagsnamn och adress,

2. ombuds namn och adress,

3. den internationella varumärkesregistrering som invändningen avser, och

4. de omständigheter som åberopas till grund för invändningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om invändningsförfar- andet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en invändning får göras mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige och vad en invändning ska innehålla.

I andra stycket 1 ersätts firma av företagsnamn. Frågan behandlas i avsnitt 12.1. Övriga ändringar i stycket är redaktionella.

Ändringen i tredje stycket är redaktionell och innebär en anpassning till nya anvisningar för författningsskrivning.

14 § På begäran av innehavaren av den internationella varumärkes- registreringen och invändaren ska Patent- och registreringsverket bestämma en tidsfrist på minst två månader då parterna ska försöka komma överens. Fristen får förlängas, om parterna begär det.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om en frist under invänd- ningsförfarandet för att parterna ska kunna se om de kan komma överens. Med bestämmelserna genomförs artikel 43.3 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.

En motsvarande bestämmelse för nationella varumärken finns i 2 kap. 27 §. Se vidare kommentaren till den paragrafen.

255

s. 256 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 16 § Har en invändning gjorts ska Patent- och registreringsverket, om det finns något hinder som avses i 2 kap. 4–11 §§ mot att den internationella varumärkes- registreringen gäller i Sverige, besluta att registreringen helt eller delvis inte ska gälla här. Detta gäller dock inte om annat följer av 17 §.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som avses i 2 kap. 8– 10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning, om den har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse och innehavaren av registreringen begär det.

Ett beslut att registreringen inte ska gälla i Sverige får grundas endast på en omständighet som meddelas till Internationella byrån inom 18 månader från dagen för underrättelsen enligt 8 § första stycket. Har tiden för invändning enligt 11 § löpt ut efter denna frist, får beslutet dock grundas på omständigheter som meddelas till Internationella byrån inom en månad från det att tiden för invändning löpt ut. Detta gäller under förutsättning att Patent- och registrerings- verket inom 18-månadersfristen har underrättat Internationella byrån om att ett meddelande om ett sådant beslut kan komma att översändas senare.

Om Patent- och registreringsverket på grund av en invändning beslutar att registreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, ska registreringen tas bort ur varumärkesregistret i motsvarande utsträckning när avgörandet har fått laga kraft. Beslutet ska kungöras.

I paragrafen finns bestämmelser om Patent- och registreringsverkets (PRV) beslut när en invändning har framställts mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige. Frågan behandlas i avsnitt 8.

Tillägget i första stycket innebär att även om det finns hinder mot att den internationella registreringen gäller i Sverige ska PRV i vissa fall ändå inte besluta att den inte ska gälla här. Se vidare kommentaren till 17 §. Övriga ändringar i paragrafen är språkliga eller redaktionella.

17 § Om en invändning mot att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige grundas på att ett äldre registrerat varumärke enligt 2 kap. 8 § utgör hinder och det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritets- dagen för den internationella registreringen hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord gäller följande. Det får beslutas att den internationella registreringen inte ska gälla här endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen på det sätt som avses i 3 kap. 2 § eller, om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen för den internationella registreringen.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första stycket, får det ändå beslutas att den internationella registreringen inte ska gälla här om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen.

Paragrafen, som är ny, innehåller vissa begränsningar när det gäller beslut om att en internationell varumärkesregistrering inte ska gälla i Sverige efter invändning. Den utformas i allt väsentligt i enlighet med Lagrådets förslag. Med bestämmelserna genomförs artikel 44 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Av paragrafen framgår att Patent- och registreringsverket får besluta att den internationella registreringen inte ska gälla i Sverige på grund av att den strider mot ett äldre registrerat varumärke endast om det äldre

256

s. 257 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

varumärket har använts på visst sätt (tagits i verkligt bruk) och inom viss Prop. 2017/18:267 tid för de varor eller tjänster som ligger till grund för invändningen.

Ingivningsdagen avser här ingivningen av den internationella registreringen eller en senare begäran om att registreringen ska gälla i Sverige (s.k. senare designering, jfr 7 §). Vilken dag som avses framgår av artiklarna 3 (4) och 3 ter i Madridprotokollet och reglerna 15 och 24 i tillämpningsföreskrifterna till protokollet. I artikel 4 (2) i Madridproto- kollet finns bestämmelser om prioritet.

En motsvarande bestämmelse för nationella varumärken finns i 2 kap. 30 §. Se närmare kommentaren till den paragrafen.

6 kap. Överlåtelse och licens Överlåtelse

Allmänt om överlåtelse

1 § Ett sådant varukännetecken som avses i 1 kap. 6 och 7 §§ kan överlåtas helt eller delvis. Överlåtelsen kan ske separat eller i samband med en överlåtelse av den näringsverksamhet där varukännetecknet används.

Vid överlåtelse av en näringsverksamhet ingår ett sådant varukännetecken som avses i första stycket och som hör till näringsverksamheten i överlåtelsen, om inte något annat har avtalats.

Vad som sägs i första och andra styckena om varukännetecken tillämpas även på en ansökan om registrering av ett varumärke.

Paragrafen ger uttryck för vissa allmänna principer om överlåtelse av varumärken och andra varukännetecken. Med ändringarna genomförs artiklarna 22.1 och 26 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Genom ändringen i första stycket framgår det numera uttryckligen att ett varukännetecken kan överlåtas helt eller endast delvis, dvs. antingen för alla eller för bara en del av de varor eller tjänster för vilket varu- kännetecknet används.

Enligt tredje stycket , som är nytt, gäller vad som sägs i första och andra styckena också för en ansökan om varumärkesregistrering. Även en ansökan om registrering kan överlåtas helt eller delvis. Vid en överlåtelse av en näringsverksamhet ingår även ansökningar om varumärkes- registrering i överlåtelsen, under de förutsättningar som anges i andra stycket.

Av paragrafen följer att en ansökan om varumärkesregistrering kan överlåtas ”löst”, dvs. utan något samband med att näringsverksamheten överlåts.

Anteckning om överlåtelse

2 § En överlåtelse av ett registrerat varumärke ska på begäran antecknas i varumärkesregistret och kungöras. En anteckning och kungörelse ska också göras på begäran av den som genom en dom som har fått laga kraft fått fastställt att han eller hon har bättre rätt till ett registrerat varumärke.

En överlåtelse av en ansökan om registrering av ett varumärke ska på begäran antecknas i Patent- och registreringsverkets diarium.

Den som begär en anteckning enligt första eller andra stycket ska betala föreskriven avgift.

257

s. 258 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Paragrafen innehåller regler om anteckning när rätten till ett registrerat varumärke, eller rätten till en ansökan om registrering, har övergått på någon annan. Med ändringen genomförs artiklarna 22.3 och 26 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Ändringen i första stycket är språklig.

Bestämmelsen i andra stycket , som är ny, innebär att inte bara en överlåtelse av ett registrerat varumärke kan antecknas hos Patent- och registreringsverket (PRV) utan också en överlåtelse av en ansökan om registrering. En anteckning om överlåtelse av en ansökan görs i PRV:s diarium. I 3 § finns regler om verkan av anteckningen.

Enligt tredje stycket är även en anteckning i diariet om överlåtelse av en varumärkesansökan avgiftsbelagd.

Verkan av en anteckning om innehavare eller sökande

3 § I ett mål eller ärende om ett nationellt registrerat varumärke ska den som är antecknad som innehavare i varumärkesregistret anses vara innehavare av varu- märket. I ett mål eller ärende om ett varumärke som är föremål för en nationell ansökan om registrering ska den som är antecknad som sökande i Patent- och registreringsverkets diarium anses som sökande av varumärket.

I ett mål eller ärende om ett internationellt registrerat varumärke ska den som är antecknad som innehavare i det internationella varumärkesregistret anses vara innehavare av varumärket.

Paragrafen innehåller regler om verkan av en anteckning av överlåtelse av ett registrerat varumärke eller en varumärkesansökan. Övervägandena finns i avsnitt 9.

I ett mål eller ärende som rör en nationell varumärkesansökan ska enligt tillägget i första stycket den som är antecknad i Patent- och registreringsverkets (PRV) diarium anses vara sökande av varumärket.

Bestämmelsen utgör en sorts legitimationsregel. Den som står antecknad i diariet ska anses som sökande. Genom anteckningen får allmänheten kunskap om vem som är sökande. Anteckningen har också betydelse för domstolarna i ett mål som rör ansökan. I detta avseende får bestämmelsen sin egentliga betydelse när talan ska väckas mot en sökande av ett varumärke som svarande, t.ex. rörande bättre rätt till ansökan. Sådan talan kan alltså alltid riktas mot den som är antecknad i diariet som sökande.

Anteckningen saknar däremot obligationsrättslig betydelse. Överlåtelsen har verkan mellan parterna även om den inte skulle antecknas. Anteckningen har i princip inte heller någon betydelse i sakrättsligt hänseende. Skydd mot överlåtarens borgenärer uppkommer redan genom överlåtelseavtalet (jfr rättsfallet NJA 2010 s. 617).

Angående tillämpningen av första stycket kan hänvisas till prop. 1960:167 s. 167 (jfr också i fråga om motsvarande bestämmelse för patent, prop. 1966:40 s. 164).

8 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m. Straffansvar

1 § Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i rätten till ett varukännetecken (varumärkesintrång), ska han eller hon dömas till böter eller

258

s. 259 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

fängelse i högst två år. Den som har gjort intrång i den rätt till ett varukänne- Prop. 2017/18:267 tecken som avses i 1 kap. 10 § tredje stycket får inte dömas till ansvar för det

intrånget.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 3 § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar vid varumärkes- intrång. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ändringen i första stycket innebär att intrång i den ensamrätt som tillkommer innehavaren av varukännetecknet enligt 1 kap. 10 § tredje stycket inte kan leda till straffansvar. Den ensamrätt som avses är transitering och liknande tullåtgärd med varor av samma slag under ett tecken som är identiskt eller väsentligen identiskt med varukännetecknet (det som allmänt brukar kallas för varumärkesförfalskningar). Se författningskommentaren till 1 kap. 10 §.

Den som begår ett sådant intrång kan enligt förevarande bestämmelse inte dömas till ansvar för brott. Följden blir att sådana varor inte heller kan förklaras förverkade med stöd av 2 §. Däremot gäller alla de civilrättsliga sanktionerna i 3–8 §§, liksom möjligheten till informations- föreläggande och intrångsundersökning i 9 kap. Varumärkesförfalsk- ningarna kan således förstöras med stöd av 7 § och intrångsgöraren kan bli skadeståndsskyldig enligt 4 §.

Begränsningen av det straffrättsliga ansvaret gäller endast för intrång i den rätt som avses i 1 kap. 10 § tredje stycket. Om det kan styrkas att varorna trots att de har deklarerats för transit i själva verket ska släppas ut på marknaden här, rör det sig om ett annat slags intrång och straff- rättsligt ansvar kan komma i fråga för detta på vanligt sätt, dvs. i före- kommande fall som förberedelse till sådant intrång.

En liknande bestämmelse finns för EU-varumärken, se 10 kap. 11 § andra stycket (jfr prop. 2015/16:123).

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga eller redaktionella.

Skadestånd

4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på varukännetecknets anseende,

4. ideell skada, och

5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet i den utsträckning det är skäligt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning vid varumärkes-

intrång. Ändringarna är redaktionella. Motsvarande bestämmelser finns i

5 kap. 7 § lagen om företagsnamn.

259

s. 260 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 10 kap. Övriga bestämmelser

Vissa bestämmelser om rättegången

Behörig domstol

1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i

1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och

2. mål som avses i artikel 124 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol. Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 6 §.

Särskilda förutsättningar för att väcka talan

2 § En licenstagare får väcka en talan om varumärkesintrång endast om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det. Även utan samtycke får den som har en exklusiv licens väcka en talan om varumärkesintrång, om inne- havaren av varukännetecknet inte själv väcker en sådan talan inom skälig tid från det att licenstagaren underrättade innehavaren om att licenstagaren avser att väcka talan. Detta stycke ska också tillämpas i fråga om en fastställelsetalan avseende ett varukännetecken.

Om innehavaren av varukännetecknet väcker en talan om varumärkesintrång, får en licenstagare alltid väcka en talan om ersättning enligt 8 kap. 4 §.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i det hittillsvarande 10 kap., inne- håller regler om vad som krävs för att en licenstagare ska få väcka en talan om varumärkesintrång eller en fastställelsetalan avseende ett varu- kännetecken. Bestämmelserna utgör processförutsättningar, varför talan ska avvisas om kraven inte är uppfyllda. Med bestämmelserna genomförs artikel 25.3 och 25.4 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Med en talan om varumärkesintrång avses t.ex. talan om vitesförbud (8 kap. 3 §), skadestånd (8 kap. 4 §) eller korrigeringsåtgärd (8 kap. 7 §). Även en talan om informationsföreläggande är att anse som en talan om intrång (9 kap.) En ansökan om informationsföreläggande som riktar sig mot någon annan än motparten i ett mål om intrång utgör dock inte en talan om intrång (jfr 9 kap. 3 § andra stycket).

I fråga om rätten att väcka talan görs i paragrafen skillnad mellan en licenstagare med en exklusiv licens (dvs. en licensupplåtelse som innebär att licensgivaren inte är fri att upplåta rätt att utnyttja varukännetecknet till andra) och en licenstagare med en icke-exklusiv licens (dvs. en licensupplåtelse som innebär att licensgivaren är fri att upplåta rätt att utnyttja varukännetecknet till andra).

I första stycket finns bestämmelser om förutsättningar för en licens- tagare att väcka talan. Lagens utgångspunkt är att en licenstagare får väcka en talan bara om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det. Detta gäller även för den som har en exklusiv licens.

260

s. 261 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Licenstagaren måste visa att det finns samtycke genom att ge in erforderlig dokumentation om saken. Ett samtycke kan lämnas i den uppkomna situationen eller regleras i parternas bakomliggande avtal. Det krävs inte någon invändning från svaranden om att samtycke saknas, utan domstolen ska självmant kontrollera detta innan stämning utfärdas. Om samtycke inte föreligger, saknas förutsättningar för väckande av talan. Eftersom det då föreligger ett rättegångshinder, ska talan avvisas.

Även utan samtycke får en exklusiv licenstagare väcka talan om innehavaren själv inte gör det inom skälig tid efter det att innehavaren har fått underrättelse om att licenstagaren tänker väcka talan. Vid ansökan om stämning måste licenstagaren visa att underrättelsen har lämnats. Om någon underrättelse inte har lämnats, ska talan avvisas. Det ankommer på domstolen att självmant beakta om innehavaren av varukännetecknet har väckt en talan.

Om inte skälig tid har gått från underrättelsen ska licenstagarens talan avvisas. Gör domstolen bedömningen att licenstagarens talan är väckt för tidigt, dvs. att skälig tid inte har gått från det att underrättelsen lämnades, ska domstolen i princip på en gång avvisa talan. Domstolen bör alltså i en sådan situation inte avvakta med att utfärda stämning till dess att skälig tid har gått. Om domstolen avvisar talan på grund av att kravet på skälig tid inte är uppfyllt, har licenstagaren på vanligt sätt möjlighet att på nytt väcka talan när det har gått skälig tid, förutsatt att innehavaren inte har hunnit väcka en egen talan inom den tiden.

Frågan vad som är skälig tid får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Tanken är att innehavaren av varukännetecknet ska ha fått en rimlig tid på sig att ta ställning till om innehavaren själv vill väcka talan eller vidta någon annan åtgärd. Av betydelse är hur omfattande det påstådda intrånget är och hur komplicerade förhållandena är, och en samlad bedömning måste göras av samtliga omständigheter. Rör det sig om en brådskande situation, t.ex. en talan om ett interimistiskt vites- förbud enligt 8 kap. 3 § andra stycket, kan det handla om bara någon dag. Vid bedömningen av vad som är en skälig tid får domstolen utgå från de uppgifter som framgår av ansökan om stämning. En motsvarande bestämmelse finns för EU-varumärken i artikel 25.3 i EU:s varumärkes- förordning. Rättsutvecklingen vid EU-domstolen när det gäller den bestämmelsen kan därför också vara till vägledning.

Om domstolen gör bedömningen att det har gått skälig tid från det att underrättelsen lämnades, och innehavaren av varukännetecknet inte har väckt en egen talan inom den tiden, ska domstolen utfärda stämning (jfr 42 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken). Ett sådant beslut går inte att överklaga. Innehavaren kan alltså då inte längre hindra licenstagarens talan.

Det har alltså betydelse för rätten till väckande av talan om en licens är exklusiv eller icke-exklusiv. Om det inte framgår av stämningsansökan vilken typ av licens som är aktuell, ska domstolen förelägga käranden att komma in med uppgift om detta (jfr 42 kap. 3 § rättegångsbalken). Det är lämpligt att domstolen samtidigt upplyser om vad som krävs för att en innehavare av en exklusiv respektive icke-exklusiv licens ska få väcka talan. I tveksamma fall får domstolen utgå från att det rör sig om en icke- exklusiv licens och att samtycke alltid krävs från innehavaren av varukännetecknet.

Prop. 2017/18:267

261

s. 262 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Förutsättningarna för licenstagare att väcka talan gäller bara om inget

annat har avtalats, se tredje stycket.

Det som sägs i första stycket ska också tillämpas om talan gäller fast-

ställelse avseende ett varukännetecken. De allmänna förutsättningarna

för fastställelsetalan finns i 13 kap. 2 § rättegångsbalken.

Som ett generellt undantag gäller enligt andra stycket rätten för en

licenstagare att väcka talan om skadestånd. En motsvarande bestämmelse

finns för EU-varumärken i artikel 25.4 i EU:s varumärkesförordning.

Ifall innehavaren av varukännetecknet väcker en talan om varumärkes-

intrång, har en licenstagare alltid rätt att för egen del väcka en talan om

ersättning enligt 8 kap.

4 §,

dvs. en

talan med yrkande om skälig

ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet och ersättning för

ytterligare skada. Detta gäller oavsett vilken sorts talan om intrång

innehavaren av varukännetecknet väcker. Det behöver alltså inte röra sig

om just en talan enligt 8 kap. 4 §. Även om innehavaren av varukänne-

tecknet väcker en talan om t.ex. vitesförbud enligt 8 kap. 3 §, har licens-

tagaren rätt att väcka en talan om ersättning. Rätten för licenstagaren att

väcka talan enligt 8 kap. 4 § gäller oavsett om det mål i vilket inne-

havaren av varukännetecknet väckt talan har avgjorts eller inte. Är målet

inte avgjort, kan målen förenas under de förutsättningar som gäller för

detta enligt 14 kap. rättegångsbalken.

Av tredje stycket framgår att det som anges i första stycket kan avtalas

bort. Parterna kan alltså i licensavtalet eller på annat sätt komma överens

t.ex. om att det inte ska krävas något samtycke vid en icke-exklusiv

licens eller att en exklusiv licenstagare aldrig ska få väcka en talan om

varumärkesintrång, inte

ens

efter

underrättelse. Licensavtal har

regelmässigt särskilda villkor om denna typ av frågor, varför regleringen

i praktiken får mindre betydelse. Om parterna har avtalat om saken på ett

annat sätt än vad som gäller enligt lagen, måste licenstagaren visa detta

när talan väcks.

3 § Den som har rätt att använda ett sådant varukännetecken som avses i 1 kap.

2 § får väcka en talan om varumärkesintrång endast om innehavaren av varu-

kännetecknet samtycker till det. Detta ska också tillämpas i fråga om en fast-

ställelsetalan avseende ett varukännetecken.

Innehavaren av varukännetecknet har rätt till ersättning enligt 8 kap. 4 § för

intrång i den rätt som en användare har. En användare får dock väcka en talan om

ersättning för egen räkning om innehavaren av varukännetecknet samtycker till

det eller om innehavaren väcker en talan om varumärkesintrång som inte

innefattar något yrkande om ersättning enligt 8 kap. 4 § för intrång i användarens

rätt.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i det hittillsvarande 10 kap., inne-

håller regler om vad som krävs för att den som har rätt att använda ett

sådant varukännetecken som avses i 1 kap. 2 §, dvs. ett kollektiv-, garanti-

eller kontrollmärke eller annat sådant varukännetecken, ska få väcka en

talan om varumärkesintrång eller en fastställelsetalan avseende ett varu-

kännetecken. Bestämmelserna utgör processförutsättningar, varför talan

ska avvisas om kraven inte är uppfyllda. Av de bestämmelser i lagen som

närmare reglerar talan i olika fall kan det framgå ytterligare förutsätt-

262

ningar för talerätt (se t.ex. 8 kap. 3 § enligt vilken talan får väckas av

s. 263 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

endast innehavaren eller av en licenstagare). Med paragrafen genomförs artikel 34 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

När det gäller vad som avses med en talan om varumärkesintrång, se kommentaren till 2 §.

I första stycket finns bestämmelser om förutsättningar för den som är berättigad att använda ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke att väcka talan. Lagens utgångspunkt är att en användare av ett sådant varukännetecken får väcka en talan bara om innehavaren samtycker till det, t.ex. genom villkoren för märkets användning. Förutsättningarna är alltså desamma som för en licenstagare med en icke-exklusiv licens. Se närmare kommentaren till 2 §.

Av första stycket framgår vidare att samtycke från innehavaren också krävs om en användare av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke vill väcka en fastställelsetalan avseende varukännetecknet.

Förutsättningarna för användare av kollektiv-, garanti- och kontrollmärken att väcka talan gäller bara om inget annat har avtalats, t.ex. genom villkoren för märkets användning, se tredje stycket.

I andra stycket finns en bestämmelse om den materiella rätten till ersättning vid intrång i ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke. Enligt regleringen har innehavaren av ett sådant varukännetecken rätt till ersättning enligt 8 kap. 4 § också när det gäller intrång i en användares rätt. Det innebär att innehavaren av varukännetecknet kan väcka en talan om varumärkesintrång med yrkande om skadestånd också för en användares räkning. Rätten till skadestånd omfattar både skälig ersättning för utnyttjande och ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Bestämmelsen innebär inte att innehavaren företräder användaren i rättegången utan att innehavaren får kräva den ersättning för intrånget som annars tillkommer användaren. Innehavaren är alltså kärande i rättegången; användaren är inte part. Om domstolen finner att intrång har skett i användarens rätt, ska ersättningen dömas ut till innehavaren. Det är upp till innehavaren och användaren att sedan komma överens om i vilken utsträckning den utdömda ersättningen ska gå vidare till användaren. Frågan kan ofta vara reglerad i villkoren för märkets användning.

En användare av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke är dock inte helt fråntagen rätten att väcka en egen talan om ersättning enligt 8 kap. 4 §. Av andra stycket framgår nämligen vidare att om innehavaren av varukännetecknet samtycker till det eller om innehavaren väcker en talan om varumärkesintrång som inte omfattar ett yrkande om ersättning för intrång i en användares rätt, så har användaren rätt att för egen del väcka en talan om ersättning enligt 8 kap. 4 § för intrång i sin rätt. På samma sätt som för licenstagare gäller detta oavsett vilken sorts talan om intrång innehavaren av varukännetecknet väcker och oavsett om det mål i vilket innehavaren av varukännetecknet väckt talan har avgjorts eller inte, se närmare kommentaren till 2 §.

Förutsättningarna för användare av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke att föra talan om skadestånd gäller även i ett brottmål om varumärkesintrång. Det innebär att frågan om en användare har rätt att föra en ersättningstalan i samband med brottmålet ska avgöras enligt förevarande bestämmelse.

Prop. 2017/18:267

263

s. 264 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Av tredje stycket framgår att det som anges i första stycket kan avtalas bort. Det vanligaste är att detta sker genom villkoren för märkets använd- ning. Om innehavaren och användaren av märket har reglerat saken på ett annat sätt än vad som gäller enligt lagen, måste användaren visa detta när talan väcks.

264

Paragrafen har sin motsvarighet för EU-kollektivmärken i artikel 80 i EU:s varumärkesförordning. För EU-kontrollmärken finns en liknande reglering i artikel 90 i EU-förordningen.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

Paragrafen innehåller regler om underrättelseskyldighet för panthavare som vill väcka talan. Bestämmelserna motsvarar hittillsvarande 10 kap. 8 § första stycket 2 och andra stycket.

Liksom hittills gäller att bestämmelserna utgör processförutsättningar, varför talan ska avvisas om kraven inte är uppfyllda. Detta anges dock inte längre uttryckligen. Däremot tydliggörs att bestämmelserna bara gäller om inget annat har avtalats.

Invändning om ogiltighet

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat varumärke görs gällande att registreringen är ogiltig .

Paragrafen innehåller föreskrifter om förfarandet när den mot vilken talan förs i ett mål om varumärkesintrång eller ett mål rörande fastställelse- talan gör gällande att det finns grund för att häva registreringen. Paragrafen motsvarar i huvudsak hittillsvarande 10 kap. 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Av första stycket framgår att en fråga om huruvida det finns grund för att häva registreringen av ett varumärke (dvs. att registreringen är ogiltig) som huvudregel inte kan prövas i ett mål som gäller intrång i ett registrerat varumärke endast på grund av att svaranden gör en invändning om det. Frågan om huruvida det finns grund för hävning får endast prövas om en talan om hävning väcks. I stycket införs två undantag. Frågan om huruvida det finns grund för hävning får prövas, även om talan om hävning inte väcks, i brottmål och i sådana fall som avses i de nya bestämmelserna i 6 §. Utan att väcka talan om det kan en tilltalad alltså till sitt försvar invända att det finns grund för att häva registre- ringen av varumärket. Utan att väcka talan kan också den mot vilken talan förs i ett tvistemål få en invändning om att det registrerade varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i 6 § prövad.

s. 265 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga och redaktionella.

Prop. 2017/18:267

Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser intrång

Om en talan enligt första stycket avser intrång genom användning av ett yngre registrerat varumärke och det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varu- märket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen.

Första–tredje styckena ska också tillämpas när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i det hittillsvarande 10 kap., inne- håller föreskrifter om särskilda förutsättningar för att en talan som avser intrång i ett registrerat varumärke ska kunna bifallas när varumärket inte har använts på föreskrivet sätt. Den utformas i allt väsentligt i enlighet med Lagrådets förslag. Med paragrafen genomförs artiklarna 17 och 18.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.1. En liknande bestämmelse finns för EU-varumärken i artikel 127.3 i EU:s varu- märkesförordning.

Första stycket

Av första stycket framgår att en talan om intrång i ett registrerat varu- märke får bifallas endast om varumärket har använts på visst sätt (tagits i verkligt bruk) och inom viss tid för de varor eller tjänster som ligger till grund för talan. När det gäller vad som avses med en talan om intrång, se kommentaren till 2 §.

Bestämmelsen är tillämplig i fråga om registrerade varumärken, dvs. varumärken som är registrerade enligt 2 kap. eller genom en inter- nationell varumärkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige.

Bestämmelsen är bara tillämplig om det vid tidpunkten för talans väckande hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av varumärket blev slutligt avgjord. Varumärken som ännu inte har varit registrerade i fem år vid denna tidpunkt berörs alltså inte.

Varumärket ska ha tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 kap.

2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för talan. Den tidsperiod inom vilken varumärket i vart fall ska ha tagits i verkligt bruk är de fem senaste åren före talans väckande (se även andra stycket). När det gäller vad som avses med verkligt bruk, se närmare kommentaren till 2 kap. 30 §.

Om svaranden gör en invändning om att varumärket inte har använts

på det sätt som krävs, är det käranden som ska visa att varumärket har

265

s. 266 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

266

använts på föreskrivet sätt eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på det sättet (se tredje stycket). Som bevisning kan åberopas t.ex. användning av varumärket i marknadsföring.

Det finns inget som hindrar en part från att – i stället för att göra en invändning om att det finns grund för att häva registreringen – väcka en talan om hävning. I så fall kan det finnas anledning att vilandeförklara målet om intrång (32 kap. 5 § rättegångsbalken).

I ett brottmål är det på vanligt sätt åklagaren som måste styrka att varumärket har använts. Processuellt sett krävs det då inte någon invändning från den tilltalade, låt vara att dennes inställning ändå kan ha betydelse för hur åklagaren lägger upp sin talan.

Andra stycket

I andra stycket anges ytterligare en tidsperiod inom vilken varumärket ska ha tagits i verkligt bruk för att en intrångstalan ska få bifallas. Den tidsperioden blir dock bara aktuell om talan avser intrång genom användning av ett yngre registrerat varumärke. I sådant fall gäller att om det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen. Bestämmelsen innebär att ett äldre registrerat varumärke inte med framgång kan åberopas mot ett yngre registrerat varumärke i ett mål som gäller intrång om inte det äldre varumärket också uppfyllde kraven på användning vid den tidpunkt då den yngre rättigheten förvärvades. I dessa situationer ska användningen av varumärket alltså ha skett dels inom de fem år som föregår talans väckande (första stycket), dels inom de fem år som föregår ingivningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket. Som framgår blir tidsperioden i andra stycket bara tillämplig i en tvist mellan två registrerade varumärken, dvs. varumärken som är registrerade enligt 2 kap. eller genom en internationell varumärkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige. Om det yngre varumärket är ett EU- varumärke, tillämpas i stället 7 §.

Tredje stycket

Av tredje stycket framgår att om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får en talan om intrång ändå bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen. Om användning inte har skett på det sätt och inom

s. 267 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

den tid som krävs, kan innehavaren av det äldre varumärket alltså i stället Prop. 2017/18:267 visa att det finns giltiga skäl för detta. Se närmare kommentaren till

2 kap. 30 §.

Fjärde stycket

Av fjärde stycket framgår att det som sägs i paragrafen gäller inte bara talan om intrång utan också talan om fastställelse av om ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke. Bestämmelsen har ett snävare tillämpningsområde än 5 §, som omfattar alla typer av fast- ställelsetalan avseende ett registrerat varumärke.

7 § En talan om varumärkesintrång genom användning av ett yngre EU- varumärke får bifallas endast om det finns grund för att häva registreringen av EU-varumärket enligt artiklarna 60.1, 60.3, 60.4, 61.1, 61.2 eller 64.2 i Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Första stycket ska också tillämpas när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett varukännetecken .

Paragrafen, som saknar motsvarighet i det hittillsvarande 10 kap., inne- håller föreskrifter om särskilda förutsättningar för att en talan som avser intrång genom användning av ett yngre EU-varumärke ska få bifallas. Med paragrafen genomförs artikel 18.2 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Till skillnad från bestämmelserna i 5 och 6 §§, som bara gäller för registrerade varumärken, omfattar förevarande paragraf intrång i alla slags varukännetecken. När det gäller vad som avses med en talan om intrång, se kommentaren till 2 §.

Av första stycket framgår att en talan om varumärkesintrång genom användningen av ett yngre EU-varumärke får bifallas endast om det också finns grund för att häva registreringen av EU-varumärket enligt artiklarna 60.1, 60.3, 60.4, 61.1, 61.2 eller 64.2 i EU:s varumärkes- förordning. Detta gäller om EU-varumärket skulle kunna förklaras ogiltigt på grund av reglerna om vissa relativa ogiltighetsgrunder (artikel 60.1), medgivande till registrering (artikel 60.3), preklusion på grund av ett tidigare hävnings- eller intrångsförfarande (artikel 60.4), rättighetsförlust på grund av passivitet (artikel 61.1 och 61.2) eller underlåten användning av ett äldre varumärke som försvar i ett hävningsförfarande (artikel 64.2). Hänvisningarna avser EU-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning.

Om svaranden gör en invändning om att det saknas förutsättningar för att häva registreringen av det yngre EU-varumärket, är det käranden som ska visa att det finns grund för att häva registreringen. I de fall frågan uppkommer i ett brottmål är det på vanligt sätt åklagaren som måste styrka att det finns grund för att häva registreringen av EU-varumärket. Processuellt sett krävs det inte någon invändning från den tilltalade, låt vara att dennes inställning ändå kan ha betydelse för hur åklagaren lägger upp sin talan.

Av andra stycket framgår att det som sägs i paragrafen gäller inte bara talan om intrång utan också talan om fastställelse av om ett visst förfarande utgör intrång i ett varukännetecken.

267

s. 268 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Hinder mot att döma till ansvar m.m.

268

Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot att döma till ansvar

m.m. för intrång när en registrering har hävts. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 10 kap. 1 §. Övervägandena finns i avsnitt 7.3. Paragrafen och rubriken närmast före paragrafen utformas i allt väsentligt i enlighet med Lagrådets förslag.

Enligt paragrafen får domstolen inte döma till ansvar eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap. om registreringen har hävts med stöd av 3 kap. 1 § första stycket, dvs. på grund av ett hinder som förelåg vid registreringen av varumärket (ursprungligt hinder).

Domstolen får vidare inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 § om en registrering har hävts på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen, dvs. med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket, 2 eller 3 §. I sådana fall får domstolen däremot besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap. avseende den tid då registreringen ska anses ha haft verkan.

Behandling av personuppgifter

9 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med komplett- erande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 8 kap. 1 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om behandling av personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott. Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 3 § (prop. 2017/18:111 s. 70).

Särskilda bestämmelser om EU-varumärken

10 § Föreskriven avgift ska betalas av den som

1. begär omvandling av en registrering av ett EU-varumärke eller en ansökan om registrering av ett EU-varumärke till en ansökan om nationell registrering av ett varumärke, eller

2. begär ett intyg enligt artikel 120.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter som ska betalas för vissa åtgärder som rör EU-varumärken. Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 4 §.

11 § Vid intrång i ett EU-varumärke tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 1 § om ansvar för varumärkesintrång. I övrigt gäller 9 §, 8 kap. 2–8 §§ och 9 kap. i den utsträckning inte något annat följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen. I dessa fall ska det som sägs om varumärkesintrång gälla intrång i ett EU-varumärke.

s. 269 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ gäller dock inte vid intrång i ett EU- Prop. 2017/18:267 varumärke i en sådan transitsituation som avses i artikel 9.4 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen.

I paragrafen regleras frågan om straffansvar vid intrång i ett EU- varumärke. Vidare framgår att lagens bestämmelser om förbud, skade- stånd, säkerhetsåtgärd eller annan åtgärd enligt 9 §, 8 kap. 2–8 §§ och 9 kap. också tillämpas vid intrång i ett EU-varumärke. Om något annat följer av EU:s varumärkesförordning, ska dock det tillämpas. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 5 §.

Förbud mot utmätning av inarbetade varukännetecken

12 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1 kap. 7 § får inte utmätas. Om innehavaren försätts i konkurs, ingår dock rätten i konkursboet.

Paragrafen innehåller en särregel om vad som gäller för inarbetade varukännetecken vid utmätning och konkurs hos innehavaren. Den mot- svarar hittillsvarande 10 kap. 9 §.

Överklagande

13 § Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket enligt denna lag får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av registrerings- myndighetens slutliga beslut i ärenden om såväl nationell som interna- tionell varumärkesregistrering. Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 10 §.

14 § Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av en registrering av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 13 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknads- domstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Paragrafen reglerar vilka beslut i ett ärende om administrativ hävning av en registrering som får överklagas och hur ett överklagande ska gå till. Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 11 §.

269

s. 270 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Kungörande

15 § Kungörelser enligt denna lag ska göras i en särskild publikation som ges ut av Patent- och registreringsverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om kungörelser enligt denna lag.

Paragrafen anger att kungörelser enligt denna lag ska göras i en särskild publikation som ges ut av Patent- och registreringsverket (Svensk varumärkestidning). Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 13 §.

Bemyndigande

16 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt denna lag.

I paragrafen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt lagen. Den motsvarar hittillsvarande 10 kap. 14 §.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. Lagen tillämpas även på varukännetecken som har inarbetats, varumärken som har registrerats och ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraft- trädandet, om inte annat följer av 3–6.

3. Bestämmelsen i 2 kap. 1 a § tillämpas inte på varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet.

4. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om

a) registreringens varaktighet för varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, och

b) åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

5. Ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före ikraftträdandet får inte hävas på grund av det nya kravet i 1 kap. 2 § andra stycket på att inne- havaren inte får tillhandahålla varor eller tjänster av det slag som märket avser.

6. Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet får inte hävas på grund av utvidgningen av registreringshindret i 2 kap. 4 §.

Övervägandena finns i avsnitt 15.

Enligt punkt 1 ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2019.

I punkt 2 anges huvudregeln att den nya lagen är tillämplig även på varukännetecken som har inarbetats och varumärken som har registrerats före ikraftträdandet. Detta överensstämmer med den inom immaterial- rätten allmänna principen om att ny lagstiftning är tillämplig även på äldre rättigheter. Den nya lagen ska också tillämpas på ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet. Det innebär att redan ingivna registreringsansökningar som inte har avgjorts vid lagens ikraftträdande ska handläggas enligt de nya bestämmelserna. Även ändringen av vad som kan utgöra ett varumärke (1 kap. 4 §) ska tillämpas i fråga om äldre varumärken. Äldre varukännetecken får i princip också den utökade ensamrätten avseende transitering och liknande tullåtgärd (1 kap. 10 § tredje stycket, jfr dock punkt 4 b i övergångsbestämmel- serna). Omvänt ska de nya registreringshindren tillämpas också på redan

registrerade varumärken, vilket kan medföra att en registrering som

270

s. 271 17.2 Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877) Kontrollera mot PDF

strider mot de nya bestämmelserna i förekommande fall kan angripas efter ikraftträdandet.

Undantag från huvudregeln i punkten 2 finns i punkterna 3–6.

För att en ansökan ska anses ingiven till Patent- och registreringsverket (PRV) ska den enligt den nya bestämmelsen i 2 kap. 1 a § innehålla vissa uppgifter. Ingivningsdagen är avgörande för registreringens giltighetstid och möjligheten att göra gällande företräde vid kolliderande rättigheter. Den har även betydelse för den som vill registrera ett varumärke i ett annat land och vill göra gällande prioritet. Enligt punkt 3 ska den nya bestämmelsen om ingivningsdag inte tillämpas på registreringar eller ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet. Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet och då fått en ingivningsdag fastställd behåller alltså den ingivningsdagen. När det gäller redan ingivna varumärkesansökningar innebär övergångs- bestämmelsen att det är PRV:s handläggningspraxis, som gällde före ikraftträdandet, som ska tillämpas vid fastställandet av ingivningsdag, oavsett om handläggningen har påbörjats eller inte vid lagens ikraftträdande. Den nya bestämmelsen i 2 kap. 1 a § ska däremot tillämpas på ansökningar som kommer in till PRV efter ikraftträdandet.

Enligt punkt 4 a ska äldre föreskrifter om registreringens varaktighet fortfarande gälla för varumärken som har registrerats eller varumärkes- registreringar som har sökts före ikraftträdandet. För sådana varumärken kommer alltså giltighetstiden fortsätta att gälla från ansökningsdagen och i tio år från registreringsdagen. För ansökningar och registreringar som görs efter ikraftträdandet kommer däremot giltighetstiden gälla från ingivningsdagen (se 2 kap. 34 §).

I punkt 4 b finns en bestämmelse som skyddar tredje mans intressen vad gäller förfoganden som har gjorts innan den nya lagstiftningen träder i kraft. Den nya lagen tillämpas inte på åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet. I den utsträckning de nya bestämmelserna ger en starkare ensamrätt, t.ex. vid transitering (1 kap. 10 § tredje stycket), kan denna inte användas för att angripa en åtgärd som har vidtagits före ikraftträdandet. Inte heller tillämpas den nya lagen i fråga om rättigheter som har förvärvats av tredje man före ikraftträdandet. Den nya lagen ska alltså inte tillämpas på den rätt som någon kan ha fått t.ex. genom ett licensavtal. En effekt av bestämmelsen är att lagändringarna inte påverkar ingångna avtal.

Enligt den nya bestämmelsen i 1 kap. 2 § andra stycket kan ensamrätt till ett garanti- eller kontrollmärke inte längre förvärvas av den som tillhandahåller varor eller tjänster av samma slag som märket avser. Enligt punkt 5 kan ett garanti- eller kontrollmärke, som registrerats före ikraftträdandet med stöd av de regler som gällde då, inte hävas enligt 3 kap. 1 § på grund av att det strider mot det nya kravet i 1 kap. 2 § andra stycket.

För det fall ett varumärke endast utgörs av en form eller annan egenskap som följer av varans art, som är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt resultat eller som ger varan ett betydande värde föreligger ett registreringshinder enligt 2 kap. 4 §. I förhållande till hittillsvarande lydelse av den bestämmelsen innebär regleringen en viss utvidgning av tillämpningsområdet eftersom ”annan egenskap” läggs till. Enligt punkt 6 kan ett varumärke, som registrerats före ikraftträdandet

Prop. 2017/18:267

271

s. 272 17.3 Förslaget till lag om företagsnamn Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 med stöd av de regler som gällde då, inte hävas enligt 3 kap. 1 § på grund av att det strider mot utvidgningen av registreringshindret i 2 kap. 4 §.

Av utformningen av vissa nya bestämmelser följer att de över huvud taget inte kan tillämpas på äldre förhållanden utan bara på det som sker efter ikraftträdandet. Som exempel kan nämnas 10 kap. 2 och 3 §§ om förutsättningar att väcka talan. De nya bestämmelserna där har betydelse bara för en talan som väcks efter ikraftträdandet. Är talan väckt med stöd av äldre bestämmelser, ska den inte avvisas för att den inte uppfyller de nya strängare kraven. Undantaget i 10 kap. 5 § för brottmål är däremot utformat så att det slår till direkt vid ikraftträdandet.

I vissa avseenden är lagändringarna bara klargöranden utifrån EU- domstolens praxis, och en tillämpning av äldre lag skulle med en direktivkonform tolkning leda till samma resultat.

17.3 Förslaget till lag om företagsnamn

Lagen om företagsnamn ersätter firmalagen (1974:156). De flesta bestämmelserna i 1974 års firmalag överförs med endast redaktionella eller språkliga ändringar till lagen om företagsnamn. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Den nya lagen skiljer sig från 1974 års firmalag i några avseenden. Begreppen firma och bifirma ersätts med begreppen företagsnamn respektive särskilt företagsnamn. Vidare anpassas vissa bestämmelser till de ändringar som föreslås i varumärkeslagen (2010:1877). Det gäller bl.a. ett förtydligande av omfattningen av ensamrätten till ett företags- namn samt justeringar av vad som utgör hinder mot registrering av företagsnamn och grunder för hävning av en registrering.

Den nya lagen om företagsnamn har en mer utbyggd struktur än 1974 års firmalag och en kapitelindelning. De grundläggande bestäm- melserna finns i 1 kap., bl.a. om hur ensamrätt förvärvas, vilken innebörd ensamrätten har och vilka begränsningar som gäller i den. I 2 kap. regleras registrering av företagsnamn. Bestämmelser om hävning av en registrering finns i 3 kap. Därefter regleras i 4 kap. överlåtelse av ett företagsnamn och vad som gäller för företagsnamn vid utmätning och konkurs. I 5 kap. finns bestämmelser om bl.a. straffansvar, vitesförbud och skadestånd, och i 6 kap. regleras informationsföreläggande och intrångsundersökning. I 7 kap. samlas övriga bestämmelser, bl.a. om behörig domstol.

För de bestämmelser som har sin motsvarighet i 1974 års firmalag är tidigare förarbeten av fortsatt betydelse och kan tjäna som vägledning också för tillämpningen av den nya lagen om företagsnamn (se framför allt SOU 1967:35, prop. 1974:4, prop. 1993/94:122, prop. 1994/95:59, prop. 1998/99:11, prop. 2008/09:67, prop. 2009/10:225 och prop. 2015/16:57).

1 kap. Grundläggande bestämmelser Företagsnamn och andra näringskännetecken

1 § Företagsnamn är den benämning under vilken en näringsidkare driver sin

272

verksamhet. Om en del av verksamheten drivs under en särskild benämning, utgör

s. 273 17.3 Förslaget till lag om företagsnamn Kontrollera mot PDF

denna ett särskilt företagsnamn. Det som sägs om företagsnamn i denna lag gäller Prop. 2017/18:267 även för ett särskilt företagsnamn.

Annat kännetecken som en näringsidkare använder för sin verksamhet vid sidan av ett företagsnamn kallas sekundärt kännetecken.

Den gemensamma benämningen för företagsnamn och sekundära kännetecken är näringskännetecken.

Paragrafen innehåller definitioner av kännetecken som används i närings- verksamhet. Den motsvarar i sak 1 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4

s. 199–201).

Definitionerna av företagsnamn och särskilt företagsnamn i första stycket

har sin motsvarighet i 1 § första stycket i 1974 års firmalag, där begreppen firma och bifirma definieras på samma sätt.

Förvärv av ensamrätt

Ensamrätt genom registrering eller inarbetning

2 § En näringsidkare förvärvar ensamrätt till ett företagsnamn genom registrering eller inarbetning. Ensamrätt till ett sekundärt kännetecken förvärvas genom inarbetning.

Ett företagsnamn registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad som

föreskrivs i annan författning om registrering av visst slags företagsnamn. Ensam-

rätten till ett registrerat företagsnamn gäller inom det område som registreringen

omfattar.

Ett näringskännetecken ska anses inarbetat om det här i landet inom en

betydande del av den krets till vilken det riktar sig (omsättningskretsen) är känt

som beteckning för den verksamhet som bedrivs under kännetecknet. Om

näringskännetecknet är inarbetat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten

endast inom det området.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förvärv av ensamrätt till närings-

kännetecken. Den motsvarar 2 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 202

och 203, prop. 1994/95:59 s. 61 samt prop. 2009/10:225 s. 492).

Ensamrätt till varukännetecken och personnamn som närings-

kännetecken

3 § Den som innehar ett varumärke eller ett annat varukännetecken har ensamrätt

till kännetecknet som näringskännetecken. Om varukännetecknet är skyddat

endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

Den som använder sitt personnamn som näringskännetecken har ensamrätt till

kännetecknet som näringskännetecken, om namnet har särskiljningsförmåga för den

verksamhet som det används för. Om namnet används endast inom en del av

landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

I paragrafen regleras skyddet för s.k. naturliga näringskännetecken, dvs.

det näringskänneteckensrättsliga skydd som finns dels för varukänne-

tecken (s.k. korsvist skydd), dels för personnamn som används som

näringskännetecken. Den motsvarar 2 a § i 1974 års firmalag (prop.

2009/10:225 s. 492 och 493).

I andra stycket ersätts namn av personnamn i enlighet med Lagrådets

förslag. Det innebär ingen ändring i sak. Personnamn har här samma

betydelse som i lagen (2016:1013) om personnamn. Frågan behandlas i

avsnitt 12.2.

273

s. 274 17.3 Förslaget till lag om företagsnamn Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Ensamrättens innebörd

4 § Ensamrätten till ett näringskännetecken enligt 2 och 3 §§ innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken som är

1. identiskt med näringskännetecknet och används för verksamhet av samma

slag,

2. identiskt med eller liknar näringskännetecknet och används för verksamhet av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av tecknet leder till uppfattningen att det finns ett samband mellan den som använder tecknet och innehavaren av näringskännetecknet, eller

3. identiskt med eller liknar ett näringskännetecken som här i landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till skada för näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag.

Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn hindrar inte att någon annan i näringsverksamhet använder ett tecken som avses i första stycket inom det område där företagsnamnet är skyddat, om det visas att innehavaren av företagsnamnet inte kan lida skada av detta.

Paragrafen reglerar vad ensamrätten till ett näringskännetecken innebär. Den motsvarar i huvudsak 3 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 204 och 205 samt prop. 2009/10:225 s. 493). Övervägandena finns i av- snitt 12.2.

Enligt första stycket innebär ensamrätten till ett näringskännetecken att andra än innehavaren inte utan tillstånd får använda ett tecken som är identiskt med eller liknar näringskännetecknet och används i närings- verksamhet på visst sätt enligt punkterna 1–3.

I förhållande till motsvarande bestämmelse i 1974 års firmalag ändras bestämmelsen i punkten 3 så att rekvisitet ”utan skälig anledning” också har betydelse vid prövningen av om användningen drar otillbörlig fördel av näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, och alltså inte bara vid prövningen av om användningen är till skada för närings- kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. Vidare klargörs att punkten 3 är tillämplig oavsett om tecknet används för verksamhet av samma, liknande eller annat slag.

Ändringarna i förhållande till 1974 års firmalag utgör anpassningar till motsvarande bestämmelser i 1 kap. 10 § första stycket 1–3 varumärkes- lagen (2010:1877), se vidare kommentaren till de bestämmelserna.

Begränsning av ensamrätten

5 § Ensamrätten till ett näringskännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett näringskännetecken hindrar inte att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1. sitt personnamn eller sin adress,

2. uppgifter om verksamhetens art eller uppgifter om en i verksamheten ut- bjuden varas eller tjänsts art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geo- grafiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är fram- ställd eller tjänsten är utförd, eller

3. ett allmänt använt ortsnamn.

274

s. 275 2 kap. Registrering av företagsnamn Kontrollera mot PDF

Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsningar av ensamrätten till Prop. 2017/18:267 ett näringskännetecken. Den motsvarar 4 § i 1974 års firmalag (prop.

2009/10:225 s. 493 och 494).

I punkt 1 ersätts namn av personnamn i enlighet med Lagrådets förslag. Det innebär ingen ändring i sak. Personnamn har här samma betydelse som i lagen (2016:1013) om personnamn. Frågan behandlas i avsnitt 12.2.

Kolliderande rättigheter

I paragrafen finns en bestämmelse om företrädesrätt i de fall där flera gör anspråk på ensamrätt till näringskännetecken som är identiska eller liknar varandra. Den motsvarar 7 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 208 och 209 samt prop. 2009/10:225 s. 494).

7 § Rätten till ett inarbetat näringskännetecken ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett näringskännetecken som är identiskt eller likartat på det sätt som anges i 4 §, om innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid har vidtagit åtgärder för att hindra användningen av det yngre kännetecknet. I dessa fall hindrar inte rätten till det yngre näringskännetecknet användningen av det äldre.

Paragrafen innehåller undantag från huvudregeln om företrädesrätt för näringskännetecken med tidigaste grund och en regel om möjlighet för domstol att besluta om användningen av kännetecken som är identiska eller likartade. Den motsvarar 8 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 209 och 210 samt prop. 2009/10:225 s. 494).

2 kap. Registrering av företagsnamn

Allmänna registreringsvillkor

1 § Ett företagsnamn får registreras endast om det kan särskilja innehavarens verksamhet från andras.

Vid bedömningen av om ett företagsnamn har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till den tid och omfattning som företagsnamnet har använts. Om företags- namnet består enbart av en allmän benämning på verksamhetens art eller på en i verksamheten utbjuden vara eller tjänst eller om företagsnamnet utgörs enbart av ett allmänt använt ortsnamn eller liknande, ska företagsnamnet i och för sig inte anses ha särskiljningsförmåga. Om en sådan beteckning som aktiebolag, handels- bolag eller ekonomisk förening eller förkortning av en sådan beteckning ingår i företagsnamnet, ska det vid bedömningen bortses från denna beteckning.

Paragrafen reglerar det grundläggande kravet på särskiljningsförmåga som villkor för att ett företagsnamn ska kunna registreras. Den motsvarar 9 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 210 och 211 samt prop. 1994/95:59

275

s. 276 2 kap. Registrering av företagsnamn Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 s. 61) och anpassas språkligt till motsvarande bestämmelser i varu- märkeslagen (2010:1877).

276

Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen

2 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

2. utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller internationell beteckning som enligt lag eller annan författning inte får användas obehörigen som företagsnamn, eller något som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning,

4. innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart, i den utsträckning växtsorten är skyddad enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten, eller

5. i annat fall är ägnat att vilseleda allmänheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om i vilka fall ett företagsnamn inte får registreras på grund av hänsyn till allmänna intressen, s.k. absoluta registreringshinder. Punkterna 1–3 och 5 motsvarar 10 § första stycket 1– 4 i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 212 och 213, prop. 2009/10:225 s. 495 och 496 samt prop. 2013/14:129 s. 51). Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Ett företagsnamn får enligt punkten 4 , som är ny i förhållande till 1974 års firmalag, inte registreras om det innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenämning som avser en skyddad växtsort av samma eller närstående växtart. Bestämmelsen överensstämmer med 2 kap. 7 § första stycket 7 varumärkeslagen (2010:1877), se komment- aren till den bestämmelsen.

Det kan noteras att ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och beteckningar för traditionella uttryck för vin och för garanterade traditionella specialiteter som skyddas enligt EU-rätten inte utgör uttryckliga hinder för registrering av ett företagsnamn enligt förevarande paragraf (sådana beteckningar innebär däremot absoluta registrerings- hinder för varumärken, se 2 kap. 7 § första stycket 5 varumärkeslagen). Ett företagsnamn kan dock vara ägnat att vilseleda allmänheten i enlighet med punkten 5, om företagsnamnet innehåller en sådan skyddad beteck- ning. Så kan vara fallet om företagets verksamhet avser handel med sådana varor som en skyddad geografisk beteckning är avsedd att användas för, men varorna inte har någon koppling till det aktuella geografiska området. I så fall kan det föreligga hinder mot registrering av företagsnamnet.

Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter

3 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

1. är identiskt med ett äldre näringskännetecken för verksamhet av samma slag,

2. är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken för verksamhet av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av företagsnamnet leder till uppfattningen att det finns ett

s. 277 2 kap. Registrering av företagsnamn Kontrollera mot PDF

samband mellan den som använder företagsnamnet och innehavaren av närings- Prop. 2017/18:267 kännetecknet,

3. är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken som är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, och användningen av företagsnamnet utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till skada för närings- kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag, eller

Paragrafen innehåller bestämmelser om äldre kännetecken som registre- ringshinder, s.k. relativa registreringshinder. Den motsvarar i huvudsak 10 § första stycket 5–8 i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 495 och 496). Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

I förhållande till motsvarande bestämmelse i 1974 års firmalag ändras bestämmelsen i punkten 3 så att rekvisitet ”utan skälig anledning” också har betydelse vid prövningen av om användningen skulle dra otillbörlig fördel av näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, och alltså inte bara vid prövningen av om användningen skulle vara till skada för näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende. Vidare klargörs att punkten 3 är tillämplig oavsett om användningen avser verk- samhet av samma, liknande eller annat slag.

Ändringarna utgör en anpassning till motsvarande bestämmelse i 2 kap.

8 § första stycket 3 varumärkeslagen (2010:1877).

4 § De hinder för registrering av ett företagsnamn som anges i 3 § 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om

1. ett varumärke som är registrerat enligt 2 kap. varumärkeslagen (2010:1877) eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige,

2. ett varumärke som är registrerat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Europeiska unionen, och

3. ett inarbetat varukännetecken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om äldre varukännetecken som relativa registreringshinder. Den motsvarar 10 § andra stycket i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 496, prop. 2015/16:123 s. 27 och prop. 2016/17:221 s. 12).

5 § Om det företagsnamn som en ansökan om registrering avser ska gälla i hela landet och det finns en äldre rättighet som utgörs av ett inarbetat närings- kännetecken eller av ett sådant personnamn eller inarbetat varukännetecken som är skyddat enligt 1 kap. 3 §, finns det hinder mot registrering enligt 3 och 4 §§ endast om skyddet för den äldre rättigheten gäller inom en väsentlig del av landet.

Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om hinder mot registrering

när det företagsnamn som en ansökan om registrering avser ska gälla i

hela landet. Den motsvarar 10 § tredje stycket i 1974 års firmalag (prop.

2009/10:225 s. 496).

I paragrafen ersätts namn av personnamn i enlighet med Lagrådets

förslag. Frågan behandlas i avsnitt 12.2.

277

s. 278 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

6 § Ett företagsnamn får inte registreras om det innehåller eller består av

2. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk, eller

3. något som är ägnat att uppfattas som benämning på en stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om relativa registreringshinder i andra fall än de som regleras i föregående paragrafer. Den motsvarar 10 § första stycket 9–11 i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 213 och 214, prop. 2009/10:225 s. 496 samt prop. 2015/16:180 s. 138).

7 § Bestämmelserna i 3, 4 och 6 §§ utgör inte hinder mot registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.

I paragrafen finns en bestämmelse om att registrering kan ske trots att det finns ett relativt registreringshinder enligt 3, 4 eller 6 §, om den som har den äldre rättigheten medger registreringen. Den motsvarar 10 § fjärde stycket i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 216 och 217).

Registrering på flera språk

Paragrafen reglerar möjligheten till registrering av samma företagsnamn på flera språk. Den motsvarar 11 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 217).

Registreringens giltighet

9 § Registreringen gäller från den dag då ansökan om registrering kom in till registreringsmyndigheten.

I paragrafen anges vid vilken tidpunkt registreringen av ett företagsnamn börjar gälla. Den motsvarar 12 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 217 och 218).

3 kap. Hävning av registrering

Grunder för hävning

Allmänna grunder

1 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om

1. företagsnamnet har registrerats i strid mot denna lag eller mot annan författning,

2. registreringen fortfarande strider mot lagen,

278

s. 279 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

3. rätten till företagsnamnet ändå inte får bestå enligt 1 kap. 7 §, och

Prop. 2017/18:267

4. annat inte följer av 2 § i detta kapitel. En registrering får vidare hävas om

1. innehavaren har upphört att vara näringsidkare,

2. företagsnamnet har förlorat sin särskiljningsförmåga,

3. företagsnamnet har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot

goda seder eller allmän ordning, eller

4. företagsnamnet har blivit vilseledande.

Paragrafen innehåller allmänna grunder för hävning av en registrering av ett företagsnamn. En ytterligare grund för att häva en registrering finns i 3 §. Första och andra styckena i förevarande paragraf motsvarar i huvud- sak 16 § första och andra styckena i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 222 och 223 samt prop. 2009/10:225 s. 498). Tredje stycket saknar motsvarighet i 1974 års firmalag. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

I första stycket föreskrivs under vilka förutsättningar ett företagsnamn får hävas när det har registrerats i strid mot denna lag eller annan författning. För att hävning ska komma i fråga ska registreringen fortfarande strida mot lagen och rätten till företagsnamnet ska inte heller få bestå enligt 1 kap. 7 §. Slutligen ska annat inte heller följa av 2 § i förevarande kapitel, vilket delvis är nytt i förhållande till motsvarande bestämmelser i 16 § tredje stycket i 1974 års firmalag. Det innebär att hävning på grund av att företagsnamnet strider mot ett äldre registrerat företagsnamn i vissa fall bara kan bli aktuellt om det äldre företagsnamnet har använts i den utsträckning som anges i 2 §, se vidare kommentaren till den paragrafen.

Enligt tredje stycket ska endast sådan särskiljningsförmåga som ett företagsnamn har förvärvat genom användning före ansökan om hävning beaktas vid prövningen av om det finns grund för att häva registreringen på grund av bristande särskiljningsförmåga. Frågan kan uppkomma om det görs gällande att företagsnamnet registrerades trots att det saknade särskiljningsförmåga (första stycket 1) eller att företagsnamnet har förlorat sin särskiljningsförmåga (andra stycket 2). Vad som avses med särskiljningsförmåga framgår av 2 kap. 1 §. Införandet av bestämmelsen innebär en anpassning till 3 kap. 1 § tredje stycket varumärkeslagen (2010:1877).

2 § Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett företagsnamn grundas på att ett äldre registrerat företagsnamn enligt 2 kap. 3 § utgör hinder och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre företagsnamnet får hävas endast om det äldre företagsnamnet, inom de fem senaste åren före ansökan om hävning, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 § för den verksamhet som ligger till grund för yrkandet.

Om det vid ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord, ska det äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet.

279

s. 280 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får registreringen av det yngre företagsnamnet ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckningen.

Paragrafen, som i allt väsentligt utformas i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller vissa begränsningar när det gäller möjligheten till hävning. Den motsvarar delvis 16 § tredje stycket i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 498). Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Enligt paragrafen får en registrering av ett företagsnamn hävas på grund av att den strider mot ett äldre registrerat företagsnamn endast om det äldre företagsnamnet har använts på visst sätt och under viss tid för den verksamhet som ligger till grund för yrkandet om hävning.

Om svaranden (den som har det yngre företagsnamnet) gör en invänd- ning om att företagsnamnet inte har använts på det sätt som krävs, är det käranden (innehavaren av det äldre företagsnamnet) som ska visa att företagsnamnet har använts på föreskrivet sätt eller att det finns giltiga skäl till att det inte har använts på det sättet (se tredje stycket).

Dagen för en ansökan om registrering av ett företagsnamn anses normalt vara den dag då ansökan kom in till registreringsmyndigheten, oavsett om sökanden senare under handläggningen kompletterar ansökan. Om ansökan kompletteras på ett sätt som innebär att den i sak har kommit att avse ett helt nytt företagsnamn, torde däremot ansökan få anses ingiven först när justeringarna gjordes (jfr prop. 1974:4 s. 218).

Paragrafen har sin motsvarighet i 3 kap. 1 a § varumärkeslagen (2010:1877). Se närmare kommentaren till den paragrafen.

Underlåten användning

Med sådan användning som avses i första stycket likställs att företagsnamnet används

1. i en annan form än den registrerade, om avvikelsen avser endast detaljer som inte förändrar företagsnamnets särskiljningsförmåga, och

2. av någon annan med innehavarens samtycke.

Registreringen får inte hävas om företagsnamnet har använts under tiden mellan utgången av femårsperioden och ingivandet av ansökan om hävning av registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter femårsperiodens utgång och inom tre månader före ingivandet av ansökan om hävning ska dock lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller återuppta användningen vidtogs efter det att innehavaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hävning på grund av underlåten användning. Den motsvarar 16 a § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 223 och prop. 2009/10:225 s. 498).

280

s. 281 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Tillvägagångssätt

Prop. 2017/18:267

4 § Den som vill inleda ett förfarande för att häva en registrering kan föra talan vid domstol eller ansöka om hävning av registreringen hos berörd registrerings- myndighet enligt 5–19 §§ (administrativ hävning).

Paragrafen innehåller regler om vem som får ansöka om hävning och tillvägagångssättet för att häva en registrering. Den motsvarar 16 b § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 499 och prop. 2015/16:57 s. 327).

Enligt andra stycket andra meningen kan regeringen meddela före- skrifter om vilken myndighet som får inleda ett förfarande om hävning av en registrering. Regeringen har ännu inte utsett någon myndighet för denna uppgift men avser att föreskriva i förordning vilken myndighet som kan vara initiativtagare (jfr Lagrådets yttrande i prop. 2009/10:225 s. 702).

Administrativ hävning

Ansökans innehåll

5 § En ansökan om administrativ hävning ska innehålla

1. uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångs- balken,

2. ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som yrkandet avser,

och

3. en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet om hävning.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska innehålla.

I paragrafen anges vad en ansökan om administrativ hävning ska inne- hålla. Den motsvarar 16 c § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 499).

Brister i ansökan

6 § Om ansökan är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för handläggning av ärendet, ska registreringsmyndigheten förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte har betalat ansök- ningsavgiften.

Om sökanden inte följer föreläggandet, ska ansökan avvisas. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.

Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än hävning av en registrering eller om det finns något annat hinder mot att den tas upp till prövning.

Paragrafen reglerar förfarandet när en ansökan om administrativ hävning ska avvisas på grund av att den är bristfällig eller av andra skäl. Den motsvarar 16 d § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 500).

281

s. 282 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Avskrivning vid återkallelse

282

7 § Om sökanden återkallar ansökan, ska ärendet skrivas av.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om avskrivning. Den motsvarar 16 e § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 500).

Ogrundad ansökan

8 § Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan behandlas som om innehavaren har bestridit den. I så fall ska 12 § tillämpas.

Paragrafen reglerar förfarandet när det kan antas att ansökan om hävning är ogrundad. Den motsvarar 16 f § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 500).

Föreläggande för innehavaren att yttra sig

9 § Tar registreringsmyndigheten upp ansökan till prövning, ska myndigheten förelägga innehavaren av registreringen att yttra sig inom en viss tid från det att ansökan delgavs innehavaren.

I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att

1. ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan bestrids, skälen för bestridandet, och

2. lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 § första–tredje styckena rättegångsbalken, i den utsträckning uppgifterna i ansökan är ofull- ständiga eller felaktiga.

I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att avgöras även om innehavaren inte svarar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad föreläggandet i övrigt ska innehålla.

Paragrafen behandlar skyldigheten för registreringsmyndigheten att före- lägga innehavaren att yttra sig samt anger den information som myndig- heten ska ge innehavaren i samband med föreläggandet. Den motsvarar 16 g § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 500).

Delgivning av föreläggandet

10 § Föreläggandet enligt 9 § ska delges innehavaren. Delgivningen ska ske på det sätt som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål.

En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet när handlingarna innehåller något utöver vad som framgår av föreläggandet.

Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 § rättegångsbalken tillämpas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om delgivning vid föreläggande enligt 9 §. Den motsvarar 16 h § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 500).

11 § Har registreringsmyndigheten inte kunnat delge föreläggandet, ska myn- digheten pröva om försöken till delgivning ska fortsätta eller om sökanden ska erbjudas att själv se till att delgivning sker. Hänsyn ska tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök ska lyckas samt omständigheterna i övrigt. Om sökanden inte antar erbjudandet, ska ansökan avvisas.

s. 283 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 § rättegångsbalken Prop. 2017/18:267 tillämpas.

Paragrafen behandlar möjligheten att erbjuda sökanden att ta över försöken att delge innehavaren. Den motsvarar 16 i § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 501).

Överlämnande till domstol

12 § Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet ska överlämnas till domstol.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska registreringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet skrivas av.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överlämnande av bestridda ansökningar om administrativ hävning till domstol. Den motsvarar 16 j § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 501 och prop. 2015/16:57 s. 327).

13 § En underrättelse om att innehavaren har bestridit ansökan enligt 12 § första stycket ska innehålla en upplysning om

1. att sökanden kan begära överlämnande till domstol,

2. inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

3. vad en sådan begäran ska innehålla, och

4. det som i övrigt anges i 12 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet i en underrättelse till sökanden om att innehavaren har bestridit ansökan. Den motsvarar 16 k § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 501 samt prop. 2015/16:57 s. 327 och 328).

Hävning av registreringen

14 § Har innehavaren inte bestridit ansökan i rätt tid, ska registreringsmyndig- heten häva registreringen i enlighet med ansökan.

Paragrafen handlar om hävning av en registrering. Den motsvarar 16 l § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 501 och 502).

Återvinning

15 § Innehavaren av en registrering som hävts enligt 14 § får ansöka om åter- vinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till registreringsmyndigheten inom en månad från dagen för beslutet.

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska registreringsmyndig- heten överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska myndigheten avvisa ansökan.

283

s. 284 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Paragrafen innehåller bestämmelser om återvinning i anledning av ett beslut om hävning av en registrering enligt det administrativa förfarandet. Den motsvarar 16 m § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 502 och prop. 2015/16:57 s. 328).

Underrättelser

16 § En underrättelse om hävning ska sändas till sökanden och innehavaren.

Paragrafen handlar om underrättelser vid olika typer av beslut. Den motsvarar 16 n § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 502).

Rättskraft

17 § Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har ett beslut om hävning enligt 14 § rättskraft i enlighet med vad som gäller för en dom i ett tvistemål som har fått laga kraft.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om rättskraft avseende registre- ringsmyndighetens hävningsbeslut. Den motsvarar 16 o § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 502).

Den fortsatta handläggningen i domstolen

18 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till registreringsmyndigheten. De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen i domstolen efter överlämnande av ett ärende om hävning. Den motsvarar 16 p § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 502 och prop. 2015/16:57 s. 328).

19 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska käranden betala före- skriven tilläggsavgift. I ett sådant fall ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken om ansökningsavgift gälla tilläggsavgiften.

Om ett mål där registreringsmyndigheten har beslutat om hävning avvisas av domstolen på grund av att tilläggsavgiften inte har betalats, ska domstolen

samtidigt undanröja myndighetens beslut.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tilläggsavgift när ett ärende om

administrativ hävning har överlämnats till domstol. Paragrafen motsvarar

16 r § i 1974 års firmalag (prop. 2013/14:77 s. 19 och 20 samt prop.

2015/16:57 s. 328 och 329).

Överklagande

20 § Ett beslut enligt 14 § om administrativ hävning av en registrering av ett

företagsnamn får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande

till domstol eller avskrivning enligt 12 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om

284

administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre

s. 285 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende Prop. 2017/18:267 får inte överklagas särskilt.

Paragrafen reglerar vilka beslut i ett ärende om administrativ hävning som får överklagas. Den motsvarar 28 § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 506 och prop. 2015/16:57 s. 330).

Bemyndigande

21 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om administrativ hävning av en registrering enligt denna lag.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter om av- gifter. Den motsvarar 30 § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 507).

Avregistrering efter hävning

22 § Om registreringen av ett företagsnamn har hävts av registrerings- myndigheten enligt 14 § eller av domstolen, ska registreringsmyndigheten avregistrera företagsnamnet när avgörandet har fått laga kraft. Beslutet om avregistrering ska kungöras.

I samband med att en registrering av ett företagsnamn hävs, får registrerings- myndigheten eller domstolen besluta att företagsnamnet ska få stå kvar i registret under en viss tid, om det skäligen behövs för att innehavaren ska kunna anta ett nytt företagsnamn och ansöka om dess registrering.

Paragrafen innehåller bestämmelser om avregistreringen av ett företags- namn efter ett beslut om hävning. Den motsvarar 17 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 223 och 224 samt prop. 2009/10:225 s. 503).

Verkan av en hävning

23 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med stöd av 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket eller 3 §, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. På yrkande av en part får domstolen eller, vid administrativ hävning, registrerings- myndigheten bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det förhållande som utgör grund för hävningen uppkom.

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkan av en hävning av en registrering av ett företagsnamn. Den saknar motsvarighet i 1974 års firmalag. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Enligt första stycket ska registreringen av ett företagsnamn anses aldrig ha haft någon verkan, om registreringen har hävts på grund av att det registrerades i strid mot denna lag eller annan författning.

Andra stycket reglerar när registreringen av ett företagsnamn ska anses ha förlorat sin verkan för det fall registreringen har hävts på grund av ett förhållande som har uppkommit efter registreringen.

Bestämmelserna utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser i 3 kap. 23 § varumärkeslagen (2010:1877), se närmare kommentaren till den paragrafen.

285

s. 286 Prop. 2017/18:267 4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning

1 § Ett företagsnamn får överlåtas endast i samband med en överlåtelse av den näringsverksamhet där det används.

En överlåtelse av näringsverksamheten omfattar även företagsnamnet, om inte något annat har avtalats. Detta gäller dock inte om företagsnamnet innehåller överlåtarens eller, vid överlåtelse av ett handelsbolags verksamhet, en bolags- mans efternamn.

Om det i ett dödsbo ingår ett företagsnamn som innehåller den avlidnes efter- namn, får en boutredningsman inte överlåta företagsnamnet utan samtycke av dödsbodelägarna.

Paragrafen innehåller en allmän regel om överlåtelse av företagsnamn, vissa presumtionsbestämmelser rörande företagsnamnsrätten vid över- låtelse av den verksamhet för vilken företagsnamnet används och en sär- bestämmelse om överlåtelse av företagsnamn som ingår i dödsbo. Den motsvarar 13 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 218 och 219 samt prop. 2015/16:180 s. 139).

2 § Ett företagsnamn får inte utmätas. Försätts innehavaren i konkurs, ingår dock rätten till företagsnamnet i konkursboet, om inte företagsnamnet innehåller gäldenärens eller, vid ett handelsbolags konkurs, en bolagsmans efternamn. Ett företagsnamn som inte ingår i ett konkursbo får likväl användas under den tid verksamheten fortsätter för boets räkning.

Paragrafen innehåller regler om vad som gäller för företagsnamn vid utmätning och konkurs hos innehavaren. Den motsvarar 14 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 219 och 220 samt prop. 2015/16:180 s. 139).

5 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m. Straffansvar

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar vid intrång i rätten till ett näringskännetecken. Den motsvarar 18 § första, andra, fjärde och femte styckena i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 224, 225, 291 och 292, prop. 1993/94:122 s. 84 samt prop. 2009/10:225 s. 503).

I 8 § 1 finns en bestämmelse om begränsning av straffansvaret i vissa fall.

Förverkande

2 § Den egendom som ett brott enligt 1 § gäller ska förklaras förverkad, om det

inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras

286

förverkat. Även utbyte av sådant brott ska förklaras förverkat, om det inte är

s. 287 Prop. 2017/18:267 4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning Kontrollera mot PDF

uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för Prop. 2017/18:267 kostnader i samband med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om

mottagandet utgör brott enligt 1 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förverkande vid brott. Den mot- svarar 18 a § första och andra styckena i 1974 års firmalag (prop. 2004/05:135 s. 176).

Bestämmelserna i första stycket ändras i förhållande till 18 a § första stycket i 1974 års firmalag. Uttrycket den egendom som ett brott gäller ersätter uttrycket egendom med avseende på vilken brott föreligger. Det innebär inte någon ändring i sak (jfr Lagrådets yttrande beträffande motsvarande bestämmelser i varumärkeslagen [2010:1877], prop. 2009/10:225 s. 699).

I 8 § 2 finns en bestämmelse om begränsning av möjligheten till för- verkande i vissa fall.

Vitesförbud

3 § På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till intrånget att fortsätta med det.

Domstolen får meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats, om

1. käranden visar sannolika skäl för att det förekommer företagsnamnsintrång eller medverkan till intrång, och

2. det skäligen kan befaras att svaranden, genom att fortsätta intrånget eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till näringskännetecknet.

Innan ett förbud enligt andra stycket meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om vitesförbud vid företagsnamnsintrång. Den motsvarar 15 § första–tredje styckena i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 220, 221, 291 och 292, prop. 1993/94:122 s. 83 och 84 samt prop. 2008/09:67 s. 300).

Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i fråga om vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ställande av säkerhet i samband med vitesförbud som kan meddelas under en rättegång, s.k. interimistiska vitesförbud. Den motsvarar 15 § fjärde stycket i 1974 års firmalag (prop. 1993/94:122 s. 83 och 84).

287

s. 288 Prop. 2017/18:267 4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 5 § Om ett förbud har meddelats enligt 3 § andra stycket, ska domstolen när målet avgörs pröva om förbudet fortfarande ska bestå.

Paragrafen innehåller bestämmelser om prövning av ett interimistiskt vitesförbud och överklagande av vissa beslut. Den motsvarar 15 § femte och sjätte styckena i 1974 års firmalag (prop. 1993/94:122 s. 83 och 84).

6 § En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet.

Paragrafen reglerar vem som får föra talan om utdömande av vite. Den motsvarar 15 § sjunde stycket i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 221 och prop. 2015/16:57 s. 327).

Skadestånd

7 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör företagsnamnsintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på näringskännetecknets anseende,

4. ideell skada, och

5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör företagsnamnsintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet i den utsträckning det är skäligt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning vid intrång i rätten till ett näringskännetecken. Den motsvarar 19 § första och andra styckena i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 225 och 226, prop. 1993/94:122 s. 85 samt prop. 2008/09:67 s. 303).

I 8 § 3 finns en bestämmelse om begränsning av skadeståndsskyldig- heten i vissa fall.

Begränsning av straffansvar, skadeståndsskyldighet och möjlighet till förverkande

8 § Om ett företagsnamnsintrång avser ett företagsnamn som är skyddat enbart på grund av registrering,

1. ska det inte dömas till ansvar enligt 1 § för det intrång som har gjorts före registreringsdagen,

2. får förverkande enligt 2 § inte avse det intrång som har gjorts före registreringsdagen, och

3. ska ersättning enligt 7 § betalas för det intrång som har skett före registreringsdagen endast om intrånget har gjorts uppsåtligen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsning av straffansvar, skadeståndsskyldighet och möjlighet till förverkande. Den motsvarar 18 § tredje stycket, 18 a § tredje stycket och 19 § tredje stycket i 1974 års

288

s. 289 Prop. 2017/18:267 4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning Kontrollera mot PDF

firmalag (prop. 1974:4 s. 225 och 226 samt prop. 2004/05:135 s. 176 och Prop. 2017/18:267 177).

Preskription av rätten till skadestånd

Paragrafen innehåller bestämmelser om preskription. Den motsvarar 19 § fjärde stycket i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 226).

Som påpekats beträffande 8 kap. 6 § varumärkeslagen (2010:1877), som motsvarar förevarande paragraf, avser andra meningen endast ersätt- ning på grund av intrång som har skett före registreringsdagen (prop. 2009/10:225 s. 475 och 699).

Åtgärder med egendom och hjälpmedel

10 § På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom som det olovligen förekommer närings- kännetecken på ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Paragrafen innehåller bestämmelser om s.k. korrigeringsåtgärder, dvs. åtgärder med egendom som det olovligen förekommer näringskännetecken på och hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid ett intrång. Den motsvarar 20 § första–tredje styckena i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 227 och 228, prop. 1993/94:122 s. 86, prop. 2008/09:67 s. 304 samt prop. 2009/10:225 s. 504).

11 § Ett beslut om åtgärd enligt 10 § första stycket får inte innebära att den som har lidit företagsnamnsintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärderna ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut enligt 10 § ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 2 § eller enligt brottsbalken.

Paragrafen innehåller kompletterande bestämmelser till regleringen om korrigeringsåtgärder i föregående paragraf. Den motsvarar 20 § fjärde– sjätte styckena i 1974 års firmalag (prop. 2004/05:135 s. 177 och prop. 2008/09:67 s. 304).

289

s. 290 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Spridning av information om dom

290

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Paragrafen innehåller bestämmelser om betalningsansvar för åtgärder för spridning av information om en dom om företagsnamnsintrång. Den mot- svarar 18 g § i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 302).

6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning

Informationsföreläggande

Grundläggande bestämmelser

1 § Om en sökande visar sannolika skäl för att någon har gjort ett företags- namnsintrång, får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributions- nät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Det får meddelas bara om informationen kan antas underlätta utredningen av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Ett informationsföreläggande får riktas mot den som

1. har gjort eller medverkat till intrånget,

2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,

3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,

4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller

5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig i tillverkningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse

1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Paragrafen innehåller tillsammans med 2 § de grundläggande bestämmelser- na om informationsföreläggande. Den motsvarar 18 b § i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 301).

Skyldigheten att lämna information enligt 1 § omfattar inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon till honom eller henne när- stående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig gärning.

s. 291 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som Prop. 2017/18:267 begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.

Paragrafen innehåller bestämmelser som begränsar möjligheterna för domstolen att meddela ett informationsföreläggande. Den motsvarar 18 c § i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 301 och prop. 2017/18:111 s. 58).

Handläggningen av frågor om informationsföreläggande

3 § Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska de bestämmelser om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får över- klagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångs- kostnader.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av frågor om informationsföreläggande. Den motsvarar 18 d § i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 302 och prop. 2015/16:57 s. 329).

Rätt till ersättning

Paragrafen innehåller regler om ersättning för kostnader och besvär i samband med tillhandahållande av information. Den motsvarar 18 e § första stycket i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 302).

Underrättelseskyldighet i vissa fall

Paragrafen innehåller regler om underrättelseskyldighet i vissa fall. Den motsvarar 18 e § andra stycket i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 302).

Intrångsundersökning

Grundläggande bestämmelser

291

s. 292 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 intrånget (intrångsundersökning). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Paragrafen innehåller tillsammans med 7 § de grundläggande bestämmel- serna om intrångsundersökning. Den motsvarar 20 a § första och tredje styckena samt 20 b § första stycket i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96 och prop. 2008/09:67 s. 304).

Paragrafen innehåller en bestämmelse som begränsar möjligheten för domstolen att meddela ett beslut om intrångsundersökning. Den mot- svarar 20 a § andra stycket i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96 och prop. 2008/09:67 s. 304).

Handläggningen av frågor om intrångsundersökning

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

Paragrafen innehåller regler om handläggningen av en fråga om intrångs- undersökning. Den motsvarar 20 b § andra och tredje styckena i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Ställande av säkerhet

9 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Om sökanden inte kan ställa säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.

Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i fråga om vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ställande av säkerhet vid in- trångsundersökning. Den motsvarar 20 c § första stycket i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Beslut om intrångsundersökning

10 § Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla uppgifter om

1. vilket ändamål undersökningen ska ha,

2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor för verk- ställandet.

292

s. 293 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Paragrafen anger vilka villkor domstolen ska ställa upp för verkställandet av en intrångsundersökning. Den motsvarar 20 d § i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Överklagande av beslut

11 § I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Den motsvarar 20 c § andra stycket i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning

12 § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, upphör det att gälla.

Paragrafen innehåller bestämmelser om från vilken tidpunkt ett beslut om intrångsundersökning gäller samt om tidsfrist för ansökan om verk- ställighet och vad som händer om fristen inte följs. Den motsvarar 20 e § första stycket i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

13 § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har beslutat och med tillämpning av 1–3 kap., 17 kap. 1–5 §§ och 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart ska underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter det att motparten hörts. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning. Den motsvarar 20 f § i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Juridiskt biträde och rätt att närvara vid intrångsundersökningen

14 § När ett beslut om intrångsundersökning ska verkställas, har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. Verkställigheten får inte påbörjas innan biträdet har inställt sig. Detta gäller dock inte om

1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten vid behov anlita en sak- kunnig som biträde.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är när- varande vid undersökningen för att kunna lämna upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, ska myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om för- hållanden som kommer fram.

293

s. 294 7 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Paragrafen innehåller regler som rör juridiskt biträde och vilka som får närvara vid en intrångsundersökning. Den motsvarar 20 g § i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Återgång av en åtgärd vid intrångsundersökning

15 § Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken, ska en åtgärd som vidtagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet genomförts.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en åtgärd som har företagits vid en intrångsundersökning i vissa fall ska gå åter. Den motsvarar 20 e § andra stycket i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

Hantering av material från intrångsundersökningen

16 § Kronofogdemyndigheten ska förteckna fotografier och film- och ljudupp- tagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar från intrångs- undersökningen. Materialet ska hållas tillgängligt för sökanden och motparten.

Paragrafen reglerar hur Kronofogdemyndigheten ska hantera material från en intrångsundersökning. Den motsvarar 20 h § i 1974 års firmalag (prop. 1998/99:11 s. 96).

7 kap. Övriga bestämmelser

Behörig domstol

1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol i mål och ärenden enligt lagen. Den motsvarar 24 § i 1974 års firmalag (prop. 2015/16:57 s. 329 och 330).

Underrättelse om dom

2 § Domstolen ska underrätta registreringsmyndigheten om en dom som gäller

1. hävning av en registrering av ett företagsnamn, eller

2. intrång i ett registrerat företagsnamn.

Domstolen ska även underrätta registreringsmyndigheten om en dom i ett mål där det förts en fastställelsetalan avseende ett registrerat företagsnamn.

Paragrafen reglerar i vilka fall domstolen ska underrätta registreringsmyndig- heten om domar i mål som rör registrerade företagsnamn. Den motsvarar 25 § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 505).

294

s. 295 7 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Invändning om ogiltighet

Prop. 2017/18:267

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat företagsnamn görs gällande att registreringen är ogiltig.

Paragrafen innehåller föreskrifter om förfarandet när den som talan förs mot i ett mål om intrång eller fastställelse avseende ett registrerat företagsnamn gör gällande att registreringen är ogiltig. Den motsvarar i huvudsak 22 § i 1974 års firmalag (prop. 2009/10:225 s. 504). Över- vägandena finns i avsnitt 12.2.

Enligt första stycket kan en fråga om huruvida en registrering av ett företagsnamn är ogiltig (dvs. att det finns grund för att häva registreringen) som huvudregel inte prövas i ett mål som gäller intrång i ett företagsnamn endast på grund av att svaranden gör en invändning om det. I förhållande till motsvarande bestämmelser i 1974 års firmalag anges det dock att frågan får prövas utan att en talan om hävning har väckts i ett brottmål och i ett fall som avses i 4 §. Utan att väcka talan om det kan en tilltalad alltså till sitt försvar invända att det finns grund för att häva registreringen av företagsnamnet. Utan att väcka talan kan också den mot vilken talan förs i ett tvistemål få en invändning om att det registrerade företagsnamnet inte har använts i den utsträckning som anges i 4 § prövad.

Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser intrång

4 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat företagsnamn och det vid tidpunkten för talans väckande hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av företagsnamnet blev slutligt avgjord gäller följande. Talan får bifallas endast om företagsnamnet, inom de fem senaste åren före talans väckande, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 kap. 3 § för den verksamhet som ligger till grund för talan.

Om en talan enligt första stycket avser intrång genom användning av ett yngre registrerat företagsnamn och det vid ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord, ska det äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet.

Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får talan ändå bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har använts i den utsträckningen.

Första–tredje styckena ska också tillämpas när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat företagsnamn.

Paragrafen, som i allt väsentligt utformas i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller föreskrifter om särskilda förutsättningar för att en talan i ett mål om intrång eller fastställelse avseende ett registrerat företagsnamn ska kunna bifallas. Den saknar motsvarighet i 1974 års firmalag. Över-

vägandena finns i avsnitt 12.2.

295

s. 296 7 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bestämmelserna utformas på samma sätt som motsvarande bestämmel- ser i 10 kap. 6 § varumärkeslagen (2010:1877), se närmare kommentaren till den paragrafen.

Angående när en ansökan om registrering av ett företagsnamn anses gjord, se kommentaren till 3 kap. 2 §.

Hinder mot att döma till ansvar m.m.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot att döma till ansvar

m.m. för intrång när en registrering har hävts. Den motsvarar delvis 21 § i 1974 års firmalag. Övervägandena finns i avsnitt 12.2. Rubriken närmast före paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

Bestämmelserna utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser i 10 kap. 8 § varumärkeslagen (2010:1877), se närmare kommentaren till den paragrafen.

Behandling av personuppgifter

6 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med komplett- erande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 5 kap. 1 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om behandling av personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott. Den motsvarar 18 f § i 1974 års firmalag (prop. 2008/09:67 s. 302 och prop. 2017/18:111 s. 58).

Firmateckning

7 § Firmateckning görs genom ett tydligt angivande av det fullständiga före- tagsnamnet och underskrift med namn av firmatecknare. Vid firmateckning för en sådan del av verksamheten som drivs under ett särskilt företagsnamn, ska även företagsnamnet för hela verksamheten anges.

Under likvidation eller konkurs ska firmateckning göras med ett tillägg som anger det ändrade förhållandet.

I fråga om firmateckning gäller i övrigt vad som är särskilt föreskrivet i andra författningar.

I paragrafen finns bestämmelser om firmateckning. Den motsvarar 26 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 231 och 232).

Företagsnamn som fastställs i särskild ordning

296

s. 297 7 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Paragrafen handlar om rätten till ett företagsnamn för myndigheter och Prop. 2017/18:267 andra inrättningar och sammanslutningar som bedriver näringsverksamhet

och för vilka regeringen har fastställt ett företagsnamn. Den motsvarar delvis 27 § i 1974 års firmalag (prop. 1974:4 s. 232).

Ändringarna i förhållande till 27 § i 1974 års firmalag innebär att det inte föreskrivs något företagsnamnsrättsligt skydd för Sveriges riksbank eller Svenska Skeppshypotekskassan, vars företagsnamn har fastställts av riksdagen.

Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypotekskassan, liksom andra inrättningar eller sammanslutningar som har fått ensamrätt till sitt företagsnamn (sin firma) med stöd av 27 § 1974 års firmalag, har dock även fortsättningsvis ensamrätt till företagsnamnet, se punkten 6 i över- gångsbestämmelserna.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. Genom lagen upphävs firmalagen (1974:156).

3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande

a) för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraft- trädandet, och

b) i fråga om bestämmelserna om behörig domstol och handläggning i dom- stol, för mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före den 1 septem- ber 2016.

4. Den nya lagen tillämpas även på näringskännetecken som har inarbetats, firmor som har registrerats och ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3.

5. Nationella och internationella varumärken som genom registrering har beviljats skydd i Sverige enligt äldre föreskrifter ska anses utgöra sådana varu- märken som avses i 2 kap. 4 § 1.

6. Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypotekskassan samt annan inrättning eller sammanslutning som har fått ensamrätt till sin firma enligt 27 § firmalagen ska fortfarande ha ensamrätt till firman som om den hade blivit registrerad som ett företagsnamn enligt denna lag.

Övervägandena finns i avsnitt 15.

Enligt

punkt 1 ska lagen

om företagsnamn träda i kraft

den

1 januari 2019. Då upphör enligt punkt 2 1974 års firmalag att gälla.

Det som i 1974 års firmalag kallas för firma benämns i den nya lagen

i stället

som företagsnamn, se

kommentaren till 1 kap. 1 §. En

firma

enligt 1974 års lag är alltså detsamma som ett företagsnamn när den nya

lagen tillämpas. Ändringen är bara terminologisk och föranleder inte någon

särskild övergångsbestämmelse.

I punkt 3 a finns en bestämmelse som skyddar tredje mans intressen när

det gäller förfoganden som har gjorts innan de nya reglerna träder i kraft.

Den upphävda lagen tillämpas på åtgärder som har vidtagits före ikraft-

trädandet. I den utsträckning den nya lagen ger en starkare ensamrätt kan

de nya reglerna inte tillämpas för att angripa en åtgärd som har vidtagits

före ikraftträdandet. De nya reglerna tillämpas inte heller i fråga om

rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Den nya lagen griper

således inte in i rådande avtalsförhållanden.

Enligt punkt 3 b ska bestämmelserna om behörig domstol och hand-

läggning i domstol i 1974 års firmalag fortfarande gälla för vissa mål och

297

s. 298 7 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 ärenden. Patent- och marknadsdomstolarna inrättades den 1 septem- ber 2016. Patent- och marknadsdomstolen är sedan dess exklusivt be- hörig att som första domstol handlägga samtliga mål och ärenden enligt 1974 års firmalag med undantag för arbetstvister som ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister (24 § i 1974 års firmalag som motsvaras av 7 kap. 1 § i den nya lagen om företagsnamn). Mål och ärenden enligt 1974 års firmalag som hade inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före den 1 september 2016 överlämnades till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen och handläggs enligt de nya regler som trädde i kraft när de nya domstolarna inrättades. Övriga mål och ärenden som hade inletts i någon annan allmän domstol än Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet lämnades inte över till någon av de nya domstolarna och handläggs i stället enligt äldre bestämmelser (punkten 3 i övergångs- bestämmelserna till de ändringar i firmalagen som gjordes genom SFS 2016:197 samt prop. 2015/16:57 s. 276 och 280). Förevarande över- gångsbestämmelse innebär att den övergångsordningen gäller även i fort- sättningen.

I punkt 4 anges att den nya lagen tillämpas även på näringskännetecken som har inarbetats och firmor som har registrerats före ikraftträdandet. Detta överensstämmer med den inom immaterialrätten allmänna principen att nya regler tillämpas även på äldre rättigheter. Den nya lagen tillämpas också på ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraft- trädandet. Det innebär att redan ingivna registreringsansökningar som inte har avgjorts vid lagens ikraftträdande ska handläggas enligt de nya bestämmelserna. Undantag från dessa regler finns i punkten 3.

Av 2 kap. 4 § 1 följer att ett äldre varumärke som är registrerat enligt

2 kap. varumärkeslagen (2010:1877) eller en internationell varumärkes- registrering som gäller i Sverige kan utgöra ett relativt hinder mot registrering av ett företagsnamn. Registreringshinder föreligger också om det tidigare registrerade nationella eller internationella varumärket har registrerats i enlighet med äldre föreskrifter. Det följer av punkt 4 i övergångsbestämmelserna till ändringarna som gjordes i firmalagen genom SFS 2010:1889 (prop. 2009/10:225 s. 386, 387 och 390). Be- stämmelsen i punkt 5 innebär att den övergångsordningen gäller även i fortsättningen.

Också ett äldre registrerat EU-varumärke enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varu- märken utgör hinder för registrering av ett företagsnamn (jfr 2 kap. 4 § 2). Det kan noteras att detta gäller även om varumärket registrerades vid en tidpunkt då tidigare EU-förordningar på området gällde (rådets förordning [EG] nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varu- märken eller rådets förordning [EG] nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken).

Enligt punkt 6 har Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypoteks- kassan samt de andra inrättningar eller sammanslutningar som har fått en firma fastställd enligt den ordning som anges i 27 § firmalagen fortfarande ensamrätt till firman som om den hade blivit registrerad som ett företagsnamn enligt den nya lagen om företagsnamn.

298

s. 299 Förslaget till lag om skydd för beteckningar på Prop. 2017/18:267 Kontrollera mot PDF

17.4

Förslaget till lag om skydd för beteckningar på Prop. 2017/18:267

jordbruksprodukter och livsmedel

Den nya lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel innehåller bestämmelser om sanktioner vid intrång i vissa beteckningar som är skyddade inom EU. Skyddet uppstår genom registrering av beteckningen enligt ett antal EU-förordningar eller genom de internationella avtal som EU ingår med ett tredjeland om skydd för sådana beteckningar. Lagen innehåller också en bestämmelse om behörig domstol. Övervägandena finns i avsnitt 13.

Beteckningar som skyddas enligt EU-förordningar

1 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkeslagen (2010:1877) ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i den ursprungliga lydelsen,

3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruks- produkter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, i den ursprungliga lydelsen, eller

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen.

Paragrafen behandlar sanktioner m.m. vid intrång i vissa beteckningar som är skyddade inom EU enligt ett antal angivna EU-förordningar. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 kap. 7 § varumärkeslagen (se prop. 2008/09:67 s. 284 och 285, prop. 2009/10:225 s. 485 och prop. 2015/16:32 s. 26).

Enligt de EU-förordningar som anges i paragrafen kan ursprungs-

beteckningar, geografiska beteckningar, beteckningar för traditionella

uttryck för vin och för garanterade traditionella specialiteter skyddas

genom registrering hos Europeiska kommissionen (angående de olika

beteckningarna, se författningskommentaren till 2 kap. 7 § varumärkes-

lagen). Förordningarna omfattar skydd av beteckningarna för vin, sprit-

drycker, aromatiserade viner, jordbruksprodukter och livsmedel.

När det gäller skydd för geografiska beteckningar för spritdrycker

pågår för närvarande EU-förhandlingar om en ny förordning som ska

ersätta förordning (EG) nr 110/2008 (se punkt 1).

Beteckningar som skyddas enligt internationella avtal

2 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 9 § varumärkeslagen

(2010:1877) ska också tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som

följer av

299

s. 300 Förslaget till lag om skydd för beteckningar på Prop. 2017/18:267 Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 1. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, av den 6 oktober 2010 (EUT L 127, 14.5.2011, s. 6),

2. handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia, Peru och Ecuador, å andra sidan, av den 26 juni 2012 (EUT L 354, 21.12.2012, s. 3 och EUT L 356, 24.12.2016, s. 3),

3. avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan, av den 29 juni 2012 (EUT L 346, 15.12.2012, s. 3),

4. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 161, 29.5.2014, s. 3),

5. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergi- gemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Moldavien,

å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 260, 30.8.2014, s. 4),

6. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atom- energigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, av den 27 juni 2014 (EUT L 261, 30.8.2014, s. 4), eller

Paragrafen behandlar sanktioner m.m. vid intrång i vissa beteckningar som är skyddade inom EU enligt ett antal angivna internationella avtal där bl.a. EU är part.

I de avtal som anges i paragrafen har EU åtagit sig att skydda geografiska beteckningar, och i några fall ursprungsbeteckningar, för vin, spritdrycker, aromatiserade viner, jordbruksprodukter och livsmedel. Omfattningen av skyddet framgår av respektive avtal. Vilka specifika beteckningar som skyddet gäller för framgår av bilagor till avtalen där beteckningarna finns listade. Enligt bestämmelsen ska, på samma sätt som vid intrång i rätten till en beteckning som följer av en EU-förordning enligt 1 §, varumärkeslagens bestämmelser om vitesförbud (8 kap. 3 §), skadestånd (8 kap. 4–6 §§), åtgärder som avser intrångsgörande varor (8 kap. 7 §), spridning av information om dom i mål om varumärkes- intrång (8 kap. 8 §), informationsföreläggande (9 kap. 1–4 §§), intrångs- undersökning (9 kap. 5–13 §§) och behandling av personuppgifter

(10 kap. 9 §) tillämpas vid intrång i rätten till en beteckning som är

skyddad enligt något av avtalen.

Avtalen

behandlas i prop.

2013/14:20

(Republiken Korea),

prop. 2013/14:166

(Colombia och

Peru), prop. 2013/14:167 (Central-

amerika), prop. 2013/14:249 (Ukraina), prop. 2013/14:250 (Republiken

Moldavien),

prop.

2013/14:251

(Georgien)

och prop.

2017/18:60

(Kanada). Sedan handelsavtalet med Colombia och Peru ingicks 2012

har också Ecuador anslutit sig den 11 november 2016 (se protokollet om

Ecuadors anslutning, EUT L 356, 24.12.2016, s. 3).

Avtalen med Sydkorea (Republiken Korea), Ukraina, Moldavien och

Georgien har trätt i kraft fullt ut. Övriga avtal tillämpas än så länge

endast provisoriskt i avvaktan på samtliga avtalsparters ratifikation och

slutförandet av de övriga förfaranden som är nödvändiga. Provisorisk

tillämpning av avtal som ingås av EU och dess medlemsstater gäller som

utgångspunkt för de delar av avtalen som inte kräver godkännande även

300

av de enskilda medlemsstaterna, dvs. de delar som faller

under EU:s

s. 301 Förslaget till lag om skydd för beteckningar på Prop. 2017/18:267 Kontrollera mot PDF

exklusiva befogenhet. I samtliga nu aktuella avtal omfattar den Prop. 2017/18:267 provisoriska tillämpningen handelsavsnitten, där bestämmelserna om

skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar ingår liksom sanktionsbestämmelserna (som en del av de immaterialrättsliga avsnitten).

Behörig domstol

3 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol.

Enligt första stycket är Patent- och marknadsdomstolen behörig att som första domstol handlägga samtliga mål och ärenden enligt lagen med undantag för arbetstvister. Domstolens behörighet är exklusiv – grunden för talan eller ansökan är styrande för bedömningen av om domstolen är behörig eller inte.

Av andra stycket framgår, i enlighet med vad som gäller enligt övriga immaterialrättsliga lagar, att domstolen är behörig att pröva en fråga om informationsföreläggande eller intrångsundersökning enligt 9 kap. varu- märkeslagen även om parterna har ingått ett skiljeavtal.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. Lagen tillämpas även på beteckningar som har fått skydd före ikraft- trädandet, om inte annat följer av 3.

3. Bestämmelserna i 2 § som avser hänvisningen till 8 kap. 4–6 och 8 §§ varu- märkeslagen (2010:1877) tillämpas inte på intrång, försök till intrång eller förberedelse till intrång som skett före ikraftträdandet.

Övervägandena finns i avsnitt 15.

Enligt punkt 1 ska lagen om skydd för beteckningar på jordbruks- produkter och livsmedel träda i kraft den 1 januari 2019.

Av punkt 2 framgår den inom immaterialrätten allmänna principen att ny lagstiftning ska tillämpas också på rättigheter som har uppkommit innan den nya lagstiftningen träder i kraft. Det innebär att den nya lagen blir tillämplig också när talan gäller intrång i rätten till beteckningar som redan var skyddade inom EU vid lagens ikraftträdande enligt tillämpliga EU-förordningar eller internationella avtal.

Innehavaren av en beteckning enligt de aktuella avtalen har formellt sett en ensamrätt som gäller här i landet oberoende av den nya lagen; ensamrätten gäller direkt på grund av avtalet. Genom 2 § införs nya sanktionsbestämmelser vid intrång i rätten till sådana beteckningar. Av punkt 3 följer att de bestämmelser i varumärkeslagen som rör skadestånd (8 kap. 4–6 §§) och spridning av information om dom i mål om intrång (8 kap. 8 §) inte tillämpas om intrånget, eller försöket eller förberedelsen,

301

s. 302 17.5 Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 har skett före ikraftträdandet. Bestämmelserna i varumärkeslagen om åtgärder som avser intrångsgörande varor (8 kap. 7 §), informations- föreläggande (9 kap. 1–4 §§) och intrångsundersökning (9 kap. 5–13 §§) är däremot tillämpliga, även om det är fråga om intrång som har skett innan den nya lagen trätt i kraft. Också bestämmelsen om vitesförbud (8 kap. 3 §) är tillämplig vid intrång som har påbörjats före ikraftträdandet av lagen (jfr prop. 2008/09:67 s. 254).

I fråga om sådana beteckningar som skyddas enligt tillämpliga EU- förordningar är sanktionsbestämmelserna i lagen inte nya. De förs över oförändrade från 10 kap. 7 § varumärkeslagen. Bestämmelserna i 1 § i den nya lagen ska alltså tillämpas fullt ut vid intrång i sådana beteckning- ar, även om det rör sig om ett intrång som har begåtts före ikraft- trädandet.

17.5 Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Allmänna bestämmelser

4 § Det finns hinder mot mönsterrätt, om

1. mönstret strider mot goda seder eller allmän ordning,

2. det i mönstret utan tillstånd tagits in statsvapen, statsflagga eller annat stats- emblem, statlig kontroll- eller garantibeteckning, annan beteckning som hänsyftar på svenska staten och därigenom ger mönstret en officiell karaktär, svenskt kommunalt vapen eller sådan internationell beteckning som är skyddad enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar eller något som lätt kan förväxlas med vapen, flagga, emblem eller beteckning som nu nämnts,

3. mönstret strider mot ett annat mönster som visserligen inte var allmänt tillgängligt före den dag som anges i 2 § andra stycket men som framgår av en ansökan om registrering i Sverige eller vid Europeiska unionens immaterialrätts- myndighet för vilken en tidigare ansöknings- eller prioritetsdag gäller, förutsatt att detta mönster sedermera har gjorts allmänt tillgängligt,

4. mönstret utan tillstånd innehåller

a) någon annans i Sverige skyddade företagsnamn eller varukännetecken eller något som kan uppfattas som ett kännetecken som i näringsverksamhet har inarbetats i Sverige för annan,

b) någon annans porträtt som uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden,

d) något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konst- närligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild som är skyddad i Sverige.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot registrering av ett mönster. Övervägandena finns i avsnitt 12.1 och 14.

Ändringen i punkt 4 a innebär att firma ersätts av företagsnamn.

Punkt 4 b innehåller en bestämmelse om hinder mot registrering av ett

mönster om det utan tillstånd innehåller någon annans porträtt som

302

s. 303 17.5 Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) Kontrollera mot PDF

uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden. Enligt hittills- Prop. 2017/18:267 varande lydelse innehåller punkt 4 b också en bestämmelse om hinder

mot registrering om mönstret innehåller något som kan uppfattas som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, om det inte är uppenbart att namnet syftar på någon sedan länge avliden person. Den bestämmelsen flyttas delvis till punkt 4 c.

Enligt punkt 4 c kan det finnas hinder mot registrering av ett mönster som utan tillstånd innehåller något som kan uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd eller någon annans allmänt kända konstnärsnamn eller ett likartat namn. Hinder finns under förutsättning att användningen av mönstret skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet inte uppenbarligen syftar på någon sedan länge avliden. Bestämmelsen anpassas till motsvarande bestämmelser i 2 kap.

10 § 2 varumärkeslagen (2010:1877) och 2 kap. 6 § 1 lagen om företags- namn (se prop. 2015/16:180 s. 138 och 140).

Enligt punkt 4 d , som är ny, finns det hinder mot registrering av ett mönster som utan tillstånd innehåller något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild som är skyddad i Sverige. Bestämmelsen, som enligt hittillsvarande lydelse finns i punkt 4 c, anpassas till motsvarande bestämmelser i varumärkeslagen (2 kap. 10 § 4) och lagen om företags- namn (2 kap. 6 § 2). Ändringen innebär att det förhållandet att ett mönster innehåller något som kan uppfattas som titeln på ett litterärt eller konstnärligt verk i fall då titeln är egenartad inte längre i sig utgör hinder mot registrering av mönstret (se prop. 2009/10:225 s. 418 och 419).

Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.

36 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på mönstrets anseende,

4. ideell skada, och

5. mönsterhavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör mönsterintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av mönstret i den utsträckning det är skäligt.

Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning vid intrång i en mönsterrätt. Ändringarna är redaktionella. Motsvarande bestämmelser finns i 5 kap. 7 § lagen om företagsnamn.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. De nya bestämmelserna tillämpas även på mönster som har registrerats och mönsterregistreringar som har sökts före ikraftträdandet.

Övervägandena finns i avsnitt 15.

303

s. 304 17.6 Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Enligt punkt 1 ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2019. Enligt punkt 2 ska de nya bestämmelserna tillämpas även på mönster som

har registrerats före ikraftträdandet. Detta överensstämmer med den inom immaterialrätten allmänna principen att ny lagstiftning ska tillämpas även på äldre rättigheter. Bestämmelsen innebär att de nya bestämmel- serna om relativa registreringshinder (4 § 4 c och d) kan göras gällande i ett invändningsförfarande efter ikraftträdandet, även om mönstret har registrerats före denna tidpunkt. De nya bestämmelserna ska också tillämpas på mönsterregistreringar som har sökts före ikraftträdandet. Det innebär att de nya registreringshindren kan åberopas i ett invändnings- förfarande efter ikraftträdandet avseende ett mönster där registrering har sökts före ikraftträdandet.

17.6 Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

4 kap. Sortbenämning

1 § En registrerad växtsort ska ha en sortbenämning. Denna ska göra det möjligt att skilja växtsorten från andra sorter.

En sortbenämning får inte godtas, om den

1. består av enbart siffror, såvida det inte är fast praxis att beteckna sorter på det sättet,

2. uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,

3. strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse,

4. kan förväxlas med en sortbenämning som för en sort inom växtarten eller en näraliggande växtart införts i eller föreslagits för införande i växtsortregistret, ett motsvarande utländskt register eller en annan officiell sortlista eller som används på förökningsmaterial av en sådan sort,

5. kan förväxlas med ett varumärke, ett företagsnamn eller ett annat namn eller någon annan beteckning för vilken någon annan än sökanden har skydd och som skulle ha utgjort hinder mot att registrera sortbenämningen som varumärke för material av en växtsort eller för varor av liknande slag,

6. kan förväxlas med ett sådant varumärke för material av en växtsort eller för varor av liknande slag för vilket sökanden har skydd.

Regeringen får under förutsättning av ömsesidighet förordna att en sortbenämning som har registrerats eller sökts registrerad i en främmande stat ska registreras i Sverige trots första och andra styckena, om det inte finns synnerliga skäl mot detta.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sortbenämning. Frågan be- handlas i avsnitt 12.1.

Ändringen i andra stycket 5 innebär att firma ersätts av företagsnamn.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga eller redaktionella.

9 kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.

6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i en växtförädlarrätt ska

betala skälig ersättning för utnyttjandet av växtsorten samt ersättning för den

ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på ersättningen för

304

ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

s. 305 17.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar Kontrollera mot PDF

1. utebliven vinst,

Prop. 2017/18:267

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på växtsortens anseende,

4. ideell skada, och

5. innehavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör intrång i en växtförädlarrätt ska betala ersättning för utnyttjandet av sorten i den utsträckning det är skäligt.

Talan om ersättning får endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den tiden, är rätten till ersättning förlorad.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning vid intrång i en växt- förädlarrätt. Ändringarna är redaktionella. Motsvarande bestämmelser finns i 5 kap. 7 § lagen om företagsnamn.

17.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar

1 kap. Inledande bestämmelser

4 § Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i

1. lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, patentlagen (1967:837), lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m. och växtförädlarrättslagen (1997:306),

2. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, mönsterskyddslagen (1970:485), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, varumärkeslagen (2010:1877) , lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister, lagen (2018:000) om företagsnamn och lagen (2018:000) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel ,

3. konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512) om avtals- villkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkrings- avtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter, lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om närings- förbud, lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, konkurrensskadelagen (2016:964) och lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, och

4. annan lag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Patent- och marknadsdomstolens verksamhetsområde. Frågan behandlas i avsnitt 12.1 och 13.

Vilka mål och ärenden som ska handläggas i Patent- och marknads- domstolen framgår av bestämmelser i olika författningar. Uppräkningen i punkt 2 består av immaterialrättsliga författningar där det inte gäller några särskilda regler om sammansättningen i Patent- och marknads- domstolen. I uppräkningen byts hittillsvarande hänvisning till firmalagen (1974:156) ut mot en hänvisning till lagen om företagsnamn. Upp-

räkningen kompletteras också med lagen om skydd för beteckningar på

305

s. 306 17.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 jordbruksprodukter och livsmedel, enligt vilken Patent- och marknads- domstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt den lagen (se 3 § första stycket i den lagen).

306

s. 1 DIREKTIV Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/1

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2015/2436

av den 16 december 2015

för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 1 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och

av följande skäl:

(1) Flera ändringar bör göras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG ( 3 ). Det direktivet bör av tydlighetsskäl omarbetas.

(2) Direktiv 2008/95/EG har harmoniserat centrala bestämmelser i materiell varumärkesrätt som vid tidpunkten för antagandet ansågs mest direkt påverka den inre marknadens funktion genom att hindra den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster i unionen.

(3) Varumärkesskyddet i medlemsstaterna samexisterar med skydd som finns tillgängligt på unionsnivå genom EU- varumärken som är av enhetlig karaktär och som gäller i hela unionen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 207/2009 ( 4 ). Samexistensen och balansen mellan varumärkessystem på nationell nivå och unionsnivå är i själva verket en hörnsten i unionens förhållningssätt när det gäller skydd av immateriella rättigheter.

(4) Med anledning av kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 om en europeisk strategi för industriell äganderätt har kommissionen genomfört en omfattande utvärdering av hur varumärkessystemet i Europa fungerar som helhet, både på unionsnivå och nationell nivå och med avseende på det inbördes förhållandet mellan dessa.

( 1 ) EUT C 327, 12.11.2013, s. 42.

( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 10 november 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 december 2015.

( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 8.11.2008, s. 25).

( 4 ) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 24.3.2009, s. 1).

s. 2 DIREKTIV Kontrollera mot PDF

L 336/2

Europeiska unionens officiella tidning

23.12.2015

(5) I sina slutsatser av den 25 maj 2010 om den framtida översynen av varumärkessystemet i Europeiska unionen uppmanade rådet kommissionen att lägga fram förslag till översyn av förordning (EG) nr 207/2009 och direktiv 2008/95/EG. Översynen av det direktivet bör omfatta åtgärder som gör det mer förenligt med förordning (EG) nr 207/2009, för att minska skillnaderna inom varumärkessystemet i Europa som helhet och behålla det nationella varumärkesskyddet som ett attraktivt alternativ för sökande. I detta sammanhang bör komplemen tariteten mellan EU:s varumärkessystem och de nationella varumärkessystemen säkerställas.

(6) Kommissionen konstaterade i sitt meddelande av den 24 maj 2011 med titeln En inre marknad för immateriella rättigheter att man för att uppfylla ökade krav från berörda parter på snabbare och smidigare varumärkesregistrer ingsystem av högre kvalitet, som också är mer samstämmiga, användarvänliga, allmänt tillgängliga och bygger på den senaste tekniken, måste modernisera varumärkessystemet i unionen som helhet och anpassa det till internets tidsålder.

(7) De samråd och den utvärdering som genomförts i samband med detta direktiv visar att det fortfarande, trots den tidigare partiella harmoniseringen av nationella lagar, finns områden där en ytterligare harmonisering kan få positiva konsekvenser för konkurrensen och tillväxten.

(8) För att uppnå målet att främja och skapa en välfungerande inre marknad och göra det lättare att förvärva och skydda varumärken i unionen, till förmån för de europeiska företagens, särskilt de små och medelstora företagens, tillväxt och konkurrenskraft, är det nödvändigt att gå utöver den begränsade räckvidd för tillnärmning som uppnåddes genom direktiv 2008/95/EG och utvidga tillnärmningen till andra aspekter av den materiella rätt om varumärken som reglerar varumärken som skyddas av registrering enligt förordning (EG) nr 207/2009.

(9) För att göra varumärkesregistreringar i hela unionen lättare att erhålla och administrera är det viktigt att tillnärma inte bara bestämmelser i materiell rätt utan också förfaranderegler. Därför bör viktiga förfaranderegler på området registrering av varumärken i medlemsstaterna och i EU:s varumärkessystem anpassas till varandra. Vad gäller förfarandena enligt nationell rätt är det tillräckligt att fastställa allmänna principer, medan det står medlemsstaterna fritt att fastställa mer specifika bestämmelser.

(10) Det är av grundläggande betydelse att säkerställa att registrerade varumärken har samma rättsliga skydd i alla medlemsstater. I linje med det omfattande skydd som beviljas EU-varumärken som är kända i unionen bör ett omfattande skydd även beviljas på nationell nivå för alla registrerade varumärken som är kända i den berörda medlemsstaten.

(11) Detta direktiv bör inte frånta medlemsstaterna deras rätt att fortsätta skydda sådana varumärken som förvärvats genom användning, utan bör behandla dem endast med avseende på deras förhållande till sådana varumärken som förvärvats genom registrering.

(12) För att uppnå målen för denna tillnärmning av lagstiftning krävs att villkoren för erhållande och vidmakthållande av ett registrerat varumärke i princip är identiska i alla medlemsstater.

(13) Det är därför nödvändigt att upprätta en förteckning med exempel på tecken som kan utgöra varumärken, under förutsättning att sådana tecken kan särskilja ett företags varor eller tjänster från ett annat företags. För att uppnå målen för registreringssystemet för varumärken, det vill säga att säkerställa rättssäkerhet och god förvaltning, är det också viktigt att tecknet kan återges på ett sätt som är klart, precist, fullständigt i sig självt, lättillgängligt, tydligt, beständigt och objektivt. Ett tecken bör få återges i valfri lämplig form med användning av allmänt tillgänglig teknik, och således inte nödvändigtvis grafiskt, så länge som återgivningen ger tillräckliga garantier i detta syfte.

(14) Dessutom bör grunderna för att vägra registrering eller för ogiltighet avseende själva varumärket, t.ex. frånvaro av särskiljande egenskaper, eller avseende konflikter mellan varumärket och äldre rättigheter anges på ett uttömmande sätt, även om vissa av grunderna anges som valfria för medlemsstaterna som därför kan bibehålla eller införa dem i sina lagstiftningar.

s. 3 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/3

(15) För att säkerställa att skyddsnivån för geografiska beteckningar genom unionslagstiftning och nationell rätt tillämpas på ett enhetligt och uttömmande sätt vid granskningen av absoluta och relativa registreringshinder i hela unionen, bör detta direktiv omfatta samma bestämmelser om geografiska beteckningar som förordning (EG) nr 207/2009. Vidare är det lämpligt att säkerställa att tillämpningsområdet för absoluta hinder utvidgas till att även omfatta skyddade traditionella uttryck för vin och garanterade traditionella specialiteter.

(16) Det skydd som följer av det registrerade varumärket, vars funktion framför allt är att garantera att varumärket anger ursprunget, bör vara absolut när det råder identitet mellan märket och det motsvarande tecknet och varorna eller tjänsterna. Skyddet bör också gälla vid likhet mellan märket och tecknet och varorna eller tjänsterna. Det är nödvändigt att tolka begreppet likhet mot bakgrund av risken för förväxling. Grundförut sättningen för skyddet bör vara att det finns en risk för förväxling och denna måste bedömas mot bakgrund av flera faktorer, särskilt i hur hög grad märket är känt på marknaden, den association som det använda eller registrerade märket framkallar, graden av likhet mellan märket och tecknet samt mellan de ifrågavarande varorna eller tjänsterna. Formerna för fastslående av risk för förväxling och framför allt bevisbördan bör regleras av nationella procedurregler som inte bör beröras av detta direktiv.

(17) För att säkerställa rättssäkerhet och full överensstämmelse med prioritetsprincipen, enligt vilken ett äldre registrerat varumärke ges företräde framför yngre registrerade varumärken, är det nödvändigt att fastställa att säkerställandet av de rättigheter som är knutna till ett varumärke inte bör påverka innehavares rättigheter som förvärvats före ansöknings- eller prioritetsdagen för varumärket. Ett sådant synsätt är förenligt med artikel 16.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter av den 15 april 1994 (nedan kallat Trips-avtalet ).

(18) Det bör föreskrivas att ett intrång i ett varumärke kan fastställas bara om det har konstaterats att det varumärke eller tecken som är föremål för intrånget används i näringsverksamhet för att särskilja varor eller tjänster. Användning av tecknet för andra ändamål än för att särskilja varor eller tjänster bör omfattas av bestämmelser i nationell rätt.

(19) Begreppet intrång i ett varumärke bör också innefatta användning av tecknet som ett firmanamn eller liknande beteckning, så länge som användningens syfte är att särskilja varor eller tjänster.

(20) För att säkerställa rättssäkerhet och full överensstämmelse med specifik unionslagstiftning bör det föreskrivas att innehavaren av ett varumärke bör ha rätt att förbjuda tredje man att använda ett tecken i jämförande reklam, om sådan jämförande reklam strider mot Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG ( 1 ).

(21) I syfte att stärka varumärkesskyddet och bekämpa varumärkesförfalskning effektivare och i linje med medlemsstaternas internationella skyldigheter inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO), särskilt artikel V i allmänna tull- och handelsavtalet om transiteringsfrihet och, vad gäller generiska läkemedel, den förklaring om Trips-avtalet och folkhälsa som antogs av WTO:s ministerkonferens i Doha den 14 november 2001, bör innehavaren av ett varumärke ha rätt att hindra tredje man från att i näringsverksamhet föra in varor i den medlemsstat där varumärket är registrerat utan att dessa har övergått till fri omsättning där, om dessa varor kommer från tredjeländer och utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är identiskt eller väsentligen identiskt med det varumärke som registrerats för sådana varor.

(22) Därför bör det vara tillåtet för innehavare av varumärken att förhindra införsel av intrångsgörande varor och hänförande av sådana till samtliga tullförfaranden, särskilt transitering, omlastning, lagring, frizoner, tillfällig förvaring, aktiv förädling eller tillfällig införsel, även då sådana varor inte är avsedda att släppas ut på marknaden i den berörda medlemsstaten. Tullmyndigheterna bör när de utför tullkontroller tillämpa de befogenheter och förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 ( 2 ), inklusive när det sker på begäran av rättighetsinnehavare. I synnerhet bör tullmyndigheterna utföra de relevanta kontrollerna på grundval av riskanalyskriterier.

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 15).

s. 4 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

L 336/4

Europeiska unionens officiella tidning

23.12.2015

(23) För att förena behovet av ett effektivt säkerställande av varumärkesrättigheter med behovet av att undvika hinder för det fria handelsflödet av legitima varor, bör varumärkesinnehavarens rätt upphöra om deklaranten eller innehavaren av varorna, under efterföljande förfaranden som inletts vid en domstol eller annan myndighet som har behörighet att i sak avgöra huruvida intrång har gjorts i det registrerade varumärket, kan bevisa att innehavaren av det registrerade varumärket inte har rätt att förbjuda att varorna släpps ut på marknaden i det land som är slutdestinationen för varorna.

(24) Artikel 28 i förordning (EU) nr 608/2013 föreskriver att en rättighetsinnehavare ska vara ansvarsskyldig för skador gentemot varuinnehavaren, bl.a. om det senare konstateras att varorna i fråga inte gör intrång i en immateriell rättighet.

(25) Det bör vidtas lämpliga åtgärder i syfte att sörja för en smidig transitering av generiska läkemedel. När det gäller internationella generiska namn (INN) som är globalt erkända generiska namn på verksamma ämnen i farmaceutiska preparat, är det mycket viktigt att beakta de befintliga begränsningarna av varumärkets rättsverkningar. Därför bör innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att hindra tredje man från att föra in varor till en medlemsstat där varumärket är registrerat utan att de övergår till fri omsättning där, på grundval av likheter mellan det internationella generiska namnet på det verksamma ämnet i ett läkemedel och varumärket.

(26) För att göra det möjligt för innehavare av registrerade varumärken att bekämpa varumärkesförfalskning effektivare bör de ha rätt att förbjuda anbringande på varor av ett intrångsgörande varumärke och vissa förberedande akter som utförs före ett sådant anbringande.

(27) Den ensamrätt som ett varumärke ger bör inte ge innehavaren rätt att förbjuda tredje mans användning av tecken eller upplysningar som används korrekt och således i enlighet med god affärssed. För att skapa lika villkor för firmanamn och varumärken mot bakgrund av att firmanamn regelmässigt ges obegränsat skydd mot yngre varumärken bör sådan användning endast anses inbegripa användningen av tredje mans personnamn. Även användning i allmänhet av tecken eller upplysningar som är beskrivande eller som saknar särskiljningsförmåga bör tillåtas. Vidare bör innehavaren inte ha rätt att hindra korrekt och ärlig användning av varumärket för att identifiera eller hänvisa till varorna och tjänsterna som innehavarens varor och tjänster. Tredje mans användning av ett varumärke i syfte att uppmärksamma konsumenterna på återförsäljning av äkta varor som ursprungligen sålts av eller med tillstånd från innehavaren av varumärket i unionen bör anses vara korrekt så länge den samtidigt överensstämmer med god affärssed. Tredje mans användning av ett varumärke för konstnärliga ändamål bör anses vara korrekt så länge den samtidigt överensstämmer med god affärssed. Dessutom bör detta direktiv tillämpas på ett sätt som säkerställer full respekt för grundläggande fri- och rättigheter, särskilt yttrandefriheten.

(28) Det följer av principen om fri rörlighet för varor att innehavaren av ett varumärke inte bör ha rätt att förbjuda att tredje man använder det med avseende på varor som har satts i omlopp inom unionen med detta varumärke, antingen av innehavaren själv eller med dennes medgivande, om innehavaren inte har legitima skäl att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna.

(29) Av hänsyn till rättssäkerheten, men utan att skada de intressen som innehavaren av ett äldre märke har, är det viktigt att föreskriva att denne inte längre får begära ogiltighetsförklaring eller motsätta sig användningen av ett varumärke som är yngre än hans eget varumärke och som han i vetskap därom har tillåtit användning av under en längre tid, om inte ansökan om registrering av det yngre varumärket gjorts i ond tro.

(30) För att säkerställa rättssäkerhet och skydda lagligen förvärvade varumärkesrättigheter är det lämpligt och nödvändigt att föreskriva, utan att det påverkar principen att det yngre varumärket inte kan göras gällande gentemot det äldre varumärket, att innehavare av äldre varumärken inte bör ha rätt att få avslag eller ogiltighets förklaring eller att motsätta sig användningen av ett yngre varumärke när det yngre varumärket förvärvades vid en tidpunkt då det äldre varumärket skulle ha kunnat förklaras ogiltigt eller återkallas, t.ex. därför att de ännu inte hade förvärvat särskiljningsförmåga genom användning, eller om det äldre varumärket inte kunde säkerställas gentemot det yngre varumärket eftersom de nödvändiga villkoren inte var tillämpliga, till exempel om det äldre varumärket ännu inte blivit känt.

s. 5 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/5

(31) Varumärken fyller sitt syfte att särskilja varor eller tjänster och ger konsumenterna möjlighet att träffa väl underbyggda val endast om de faktiskt används på marknaden. Ett krav på att ett varumärke faktiskt används är också nödvändigt för att minska det totala antalet registrerade och skyddade varumärken i unionen och därmed antalet tvister dem emellan. Det är därför av vikt att kräva att registrerade varumärken faktiskt används i samband med de varor eller tjänster för vilka de är registrerade eller, om de fem år efter den dag då frågan om registrering slutligen har avgjorts inte har använts för det syftet, kan återkallas.

(32) Följaktligen bör ett registrerat varumärke endast skyddas i den utsträckning som det faktiskt används, och ett tidigare registrerat varumärke bör inte ge dess innehavare möjlighet att motsätta sig eller ogiltigförklara ett yngre varumärke om den innehavaren inte har använt sitt varumärke i praktiken. Dessutom bör medlemsstaterna föreskriva att ett varumärke inte med framgång kan åberopas i ett mål om intrång om det efter invändning från en part fastställs att varumärket kan återkallas eller, när talan väcks mot en nyare rätt, skulle ha kunnat återkallas vid den tidpunkt då den senare rättigheten förvärvades.

(33) Det bör föreskrivas att om företräde för ett nationellt varumärke eller ett varumärke som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten i fråga har sökts för ett EU-varumärke, och det varumärke som ligger till grund för ansökan omföreträde därefter inte har tillåtits att upphöra eller registreringen inte har förnyats, kan detta varumärkes giltighet fortfarande ifrågasättas. Sådana yrkanden bör begränsas till situationer där varumärket skulle ha kunnat förklaras ogiltigt eller återkallats när det ströks från registret.

(34) För konsekvensens skull och för att underlätta det kommersiella utnyttjandet av varumärken i unionen, ska de regler som är tillämpliga på varumärken som förmögenhetsobjekt i lämplig utsträckning anpassas till dem som redan finns när det gäller EU-varumärken, och bör omfatta regler om överlåtelse och överföring, licenser, sakrätt och exekutiva åtgärder.

(35) Kollektiva varumärken har visat sig vara ett användbart instrument för att främja varor eller tjänster med specifika gemensamma egenskaper. Det är därför lämpligt att nationella kollektiva varumärken omfattas av liknande regler som Europeiska unionens kollektivmärken.

(36) För att förbättra och underlätta tillgången till varumärkesskydd och öka rättssäkerheten och den rättsliga förutsebarheten bör förfarandet för registrering av varumärken i medlemsstaterna vara effektivt och öppet och följa liknande regler som de som gäller för EU-varumärken.

(37) För att säkerställa rättssäkerhet när det gäller omfattningen av varumärkesrättigheter och underlätta tillträdet till varumärkesskydd, bör beteckningen och klassificeringen av varor och tjänster som omfattas av en varumärke sansökan följa samma regler i samtliga medlemsstater och anpassas till de bestämmelser som gäller för EU- varumärken. Beteckningen av varor och tjänster bör vara tillräckligt klar och precis för att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer ska kunna avgöra hur omfattande varumärkesskydd som sökts enbart på grundval av ansökan. Användningen av allmänna begrepp bör tolkas som att de endast inkluderar varor och tjänster som klart omfattas av en terms bokstavliga innebörd. För tydlighetens och rättssäkerhetens skull bör medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt i samarbete med varandra sträva efter att sammanställa en förteckning som återspeglar deras respektive administrativa praxis med avseende på klassificeringen av varor och tjänster.

(38) I syfte att säkerställa ett effektivt varumärkesskydd bör medlemsstaterna tillhandahålla ett effektivt administrativt invändningsförfarande som ger åtminstone innehavaren av äldre varumärkesrättigheter och varje person som enligt tillämplig rätt är berättigad att utöva de rättigheter som följer av en skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning rätt att invända mot registreringen av en varumärkesansökan. I syfte att erbjuda effektiva sätt att återkalla eller ogiltigförklara varumärken bör medlemsstaterna också införa ett administrativt förfarande om upphävande eller ogiltighetsförklaring inom en längre införlivandeperiod på sju år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

s. 6 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

L 336/6

Europeiska unionens officiella tidning

23.12.2015

(39) Det är önskvärt att medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt samarbetar med varandra och med Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet på alla områden för registrering och förvaltning av varumärken för att främja enhetliga metoder och verktyg, t.ex. genom att skapa och uppdatera gemensamma eller sammankopplade databaser och portaler för samråd och sökändamål. Vidare bör medlemsstaterna se till att deras myndigheter samarbetar med varandra och med Europeiska unionens byrå för immateriella rättigheter på övriga områden inom deras verksamhet som är relevanta för skyddet av varumärken i unionen.

(40) Detta direktiv bör inte utesluta att varumärken underkastas andra rättsliga bestämmelser än de varumärkes rättsliga bestämmelser som finns i medlemsstaterna, t.ex. bestämmelser om illojal konkurrens, skadeståndsansvar eller konsumentskydd.

(41) Medlemsstaterna är bundna av Pariskonventionen för industriellt rättsskydd (nedan kallad Pariskonventionen ) och Trips-avtalet. Det är nödvändigt att detta direktiv helt överensstämmer med bestämmelserna i den konventionen och det avtalet. De av medlemsstaternas skyldigheter som är en följd av konventionen och avtalet bör inte beröras av detta direktiv. Där så är lämpligt bör artikel 351 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tillämpas.

(42) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att främja och skapa en välfungerande inre marknad och underlätta registrering, hantering och skydd av varumärken i unionen till förmån för tillväxt och konkurrenskraft, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(43) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG ( 1 ) reglerar medlemsstaternas behandling av personuppgifter i samband med detta direktiv.

(44) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 ( 2 ) och avgav ett yttrande den 11 juli 2013.

(45) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

(46) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt direktiv 2008/95/EG vad gäller den tidsfrist för införlivande av rådets direktiv 89/104/EEG ( 3 ) med nationell rätt som anges i del B i bilaga I till direktiv 2008/95/EG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

Detta direktiv är tillämpligt på varumärken avseende varor eller tjänster vilka i en medlemsstat är föremål för registrering eller ansökan om registrering som individuellt varumärke, garanti- eller kontrollmärke eller kollektivmärke, eller vilka är föremål för registrering eller ansökan om registrering hos Benelux byrå för immateriell äganderätt eller föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat.

( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu tionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

( 3 ) Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 11.2.1989, s. 1).

s. 7 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/7

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

a) myndighet : den centrala myndigheten för industriell äganderätt i en medlemsstat eller Benelux byrå för immateriell äganderätt som anförtrotts ansvaret för registrering av varumärken,

b) register : det register över varumärken som förs av en myndighet.

KAPITEL 2

MATERIELLA BESTÄMMELSER OM VARUMÄRKEN

AVSNITT 1

Tecken som kan utgöra ett varumärke

Artikel 3

Tecken som kan utgöra ett varumärke

Ett varumärke kan utgöras av alla tecken, särskilt ord, inbegripet personnamn, eller figurer, bokstäver, siffror, färger, formen på en vara eller dess förpackning eller ljud, förutsatt att tecknen i fråga kan

a) särskilja ett företags varor eller tjänster från andra företags, och

b) återges i registret på ett sätt som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna och allmänheten att klart och tydligt avgöra föremålet för det skydd som beviljats innehavaren.

AVSNITT 2

Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder

Artikel 4

Absoluta registreringshinder eller ogiltighetsgrunder

1. Följande tecken och varumärken får inte registreras och om registrering har skett ska de kunna ogiltigförklaras: a) Tecken som inte kan utgöra ett varumärke.

b) Varumärken som saknar särskiljningsförmåga.

c) Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för framställande eller utförande eller andra egenskaper.

d) Varumärken som består av endast tecken eller upplysningar vilka i det dagliga språkbruket eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

e) Tecken som endast består av

i) en form eller annan egenskap som följer av varans art,

ii) en varas form eller en annan egenskap hos varan som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat,

iii) en varas form eller en annan egenskap som ger varan ett betydande värde.

f) Varumärken som strider mot allmän ordning eller mot allmän moral.

g) Varumärken som är ägnade att vilseleda allmänheten t.ex. med avseende på varans eller tjänstens art, kvalitet eller geografiska ursprung.

s. 8 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

L 336/8

Europeiska unionens officiella tidning

23.12.2015

h) Varumärken som inte har godkänts av behöriga myndigheter och som ska vägras registrering eller ogiltigförklaras i enlighet med artikel 6 ter i Pariskonventionen.

i) Varumärken som är undantagna från registrering i enlighet med unionslagstiftningen eller den berörda medlemsstatens nationella rätt eller internationella överenskommelser som unionen eller den berörda medlemsstaten är part i, som ger skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar.

j) Varumärken som är undantagna från registrering i enlighet med unionslagstiftningen eller internationella överenskommelser som unionen är part i, som ger skydd för traditionella uttryck för vin.

k) Varumärken som är undantagna från registrering i enlighet med unionslagstiftningen eller internationella överenskommelser som unionen är part i, som ger skydd för garanterade traditionella specialiteter.

l) Varumärken vilka består av eller i sina väsentliga beståndsdelar återger en äldre växtsortsbenämning som registrerats i enlighet med unionslagstiftningen eller den berörda medlemsstatens nationella rätt eller internationella överenskommelser som unionen eller den berörda medlemsstaten är part i, som ger skydd för växtförädlarrätt och vilka avser växtsorter av samma art eller en närbesläktad art.

2. Ett varumärke ska kunna förklaras ogiltigt om den sökande gjorde sin ansökan om registrering av varumärket i ond tro. Varje medlemsstat får också föreskriva att ett sådant varumärke inte ska registreras.

3. En medlemsstat får bestämma att ett varumärke inte ska registreras eller, om det redan är registrerat, att det ska kunna förklaras ogiltigt i följande fall:

a) Om användningen av varumärket kan förbjudas med stöd av andra lagbestämmelser än medlemsstatens eller unionens varumärkesrätt.

b) Om varumärket innehåller ett tecken av högt symbolvärde, särskilt en religiös symbol.

c) Om varumärket innehåller andra tecken, emblem eller vapen än de som nämns i artikel 6 ter i Pariskonventionen, och som är av allmänt intresse, under förutsättning att vederbörande myndigheter inte gett tillstånd till dess registrering i enlighet med medlemsstatens rätt.

4. Ett varumärke ska inte vägras registrering med stöd av punkt 1 b, c eller d, om det före dagen för registre ringsansökan, och som en följd av den användning som har gjorts av det, har förvärvat särskiljningsförmåga. Ett varumärke ska av samma skäl inte ogiltigförklaras om det före dagen för ansökan om ogiltigförklaring, och som en följd av den användning som har gjorts av det, har förvärvat särskiljningsförmåga.

5. En medlemsstat får besluta att punkt 4 ska gälla även då särskiljningsförmågan har förvärvats efter dagen för ansökan om registrering men före dagen för registreringen.

Artikel 5

Relativa registreringshinder eller ogiltighetsgrunder

1. Ett varumärke ska inte registreras eller ska, om det är registrerat, kunna ogiltigförklaras om

a) det är identiskt med ett äldre varumärke och de varor eller tjänster som varumärket har ansökts eller registrerats för är identiska med de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket är skyddat,

b) det på grund av sin identitet eller likhet med det äldre varumärket och identiteten eller likheten mellan de varor eller tjänster som täcks av varumärkena föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.

2. Med äldre varumärken i punkt 1 avses

a) följande kategorier av varumärken för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av varumärket, med vederbörlig hänsyn tagen till de anspråk som kan göras på prioritet för dessa varumärken, nämligen

i) EU-varumärken,

ii) varumärken som har registrerats i den berörda medlemsstaten eller, vad avser Belgien, Luxemburg eller Nederländerna, hos Benelux byrå för immateriell äganderätt,

iii) varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i den berörda medlemsstaten,

s. 9 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/9

b) EU-varumärken som i enlighet med förordning (EG) nr 207/2009 gör befogat anspråk på företräde gentemot ett varumärke i led a ii och iii, även om det senare varumärket inte har vidmakthållits eller tillåtits upphöra,

c) ansökningar om varumärken som avses i leden a och b under förutsättning att de blir registrerade,

d) varumärken som, vid tidpunkten för ansökan om registrering eller, i förekommande fall, vid tidpunkten för begäran om prioritet med avseende på ansökan om registrering av varumärket, är välkända i den berörda medlemsstaten, i den betydelse som ges ordet välkänt i artikel 6 bis i Pariskonventionen.

3. Ett varumärke ska dessutom inte registreras eller ska, om det är registrerat, kunna ogiltigförklaras om

a) det är identiskt med, eller liknar, ett äldre varumärke oavsett om de varor och tjänster för vilka det har sökts eller registrerats är identiska med, liknar eller inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, om det äldre varumärket är känt i den medlemsstat i vilken ansökan om registrering gäller eller i vilken varumärket är registrerat eller, om det är fråga om ett EU-varumärke, är känt i unionen och användningen av det yngre varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé,

b) ett ombud eller en företrädare för innehavaren av varumärket ansöker om registrering av detta i sitt eget namn utan innehavarens tillstånd, om ombudet eller företrädaren inte kan visa fog för sitt handlande,

c) och i den mån som, i enlighet med unionslagstiftning eller den berörda medlemsstatens rätt som ger skydd för ur sprungsbeteckningar och geografiska beteckningar,

i) en ansökan om ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning redan hade lämnats in i enlighet med unionslag stiftningen eller den berörda medlemsstatens rätt före tidpunkten för ansökan om registrering av varumärket eller tidpunkten för den prioritet som åberopas i ansökan, under förutsättning att den därefter registreras,

ii) denna ursprungsbeteckning eller geografiska beteckning ger den person som enligt tillämplig rätt är berättigad att utöva de rättigheter som följer därav, rätt att förbjuda användning av ett yngre varumärke.

4. En medlemsstat får besluta att ett varumärke inte ska registreras eller, om det är registrerat, ska kunna ogiltigförklaras om och i den mån som

a) rätten till ett oregistrerat varumärke eller till ett annat i förvärvsverksamhet använt tecken har förvärvats före tidpunkten för ansökan om registrering av det yngre märket eller före tidpunkten för den prioritet som åberopats till stöd för ansökan om registrering av det yngre märket och om det oregistrerade varumärket eller tecknet ger innehavaren rätt att förbjuda användningen av det yngre varumärket,

b) användningen av ett varumärke får förbjudas med stöd av en annan äldre rättighet än de rättigheter som avses i punkt 2 och led a i den här punkten och särskilt

i) rätten till namn,

ii) rätten till egen bild,

iii) en upphovsrätt,

iv) en industriell rättighet,

c) varumärket kan förväxlas med ett äldre varumärke som är skyddat utomlands, under förutsättning att sökanden vid tidpunkten för ansökan handlade i ond tro.

5. Medlemsstaterna ska tillse att det i lämpliga fall inte föreligger någon skyldighet att vägra registrering av eller ogiltigförklara ett varumärke, om innehavaren av det äldre varumärket eller den äldre rättigheten ger sitt medgivande till registreringen av det yngre varumärket.

6. En medlemsstat får med avvikelse från punkterna 1–5 bestämma att de registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som gällde i den medlemsstaten före ikraftträdandet av de bestämmelser som är nödvändiga för att följa direktiv 89/104/EEG ska gälla för varumärken för vilka ansökan gjorts före den tidpunkten.

s. 10 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

L 336/10

Europeiska unionens officiella tidning

23.12.2015

Artikel 6

Beslut i efterhand om ogiltighetsförklaring eller upphävande av ett varumärke

Om företräde för ett nationellt varumärke eller ett varumärke som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten i fråga och som inte har vidmakthållits eller som inte förnyats åberopas för ett EU- varumärke, får det i efterhand beslutas om ogiltighetsförklaring eller upphävande av det varumärke som utgjorde grunden för den åberopade företrädesrätten, förutsatt att varumärket skulle ha kunnat ogiltigförklaras eller upphävas vid den tidpunkt då det inte vidmakthölls eller inte förnyades. I sådana fall ska företrädet upphöra att gälla.

Artikel 7

Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder avseende endast en del av varorna eller tjänsterna

I de fall då registreringshinder eller ogiltighetsgrunder föreligger endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har ansökts eller registrerats, ska vägran att registrera eller ogiltigförklaringen endast avse dessa varor eller tjänster.

Artikel 8

Ett äldre varumärke har bristande särskiljningsförmåga eller är inte känt, vilket utesluter ogiltighetsförklaring

av ett registrerat varumärke

En ansökan om ogiltighetsförklaring på grundval av ett äldre varumärke ska inte godtas vid tidpunkten för ansökan om ogiltighetsförklaring om den inte skulle ha godtagits på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket av något av följande skäl:

a) Det äldre varumärket, som kan förklaras ogiltigt enligt artikel 4.1 b, c eller d, hade ännu inte förvärvat särskilj ningsförmåga som avses i artikel 4.4.

b) Ansökan om ogiltighetsförklaring baseras på artikel 5.1 b och det äldre varumärket hade ännu inte fått tillräcklig särskiljningsförmåga för att ligga till grund för ett konstaterande av att risk för förväxling i den mening som avses i artikel 5.1 b föreligger.

c) Ansökan om ogiltighetsförklaring baseras på artikel 5.3 a och det äldre varumärket hade ännu inte blivit känt i den mening som avses i artikel 5.3 a.

Artikel 9

Ogiltighetsförklaring utesluten till följd av passivitet

1. Om innehavaren av ett äldre varumärke som avses i artikel 5.2 eller 5.3 a under fem år i följd har funnit sig i att ett yngre varumärke, som är registrerat i en medlemsstat, har använts i medlemsstaten och han har varit medveten om det, har den innehavaren inte längre rätt att med åberopande av det äldre varumärket begära att det yngre varumärket ska ogiltigförklaras med avseende på de varor eller tjänster för vilka det har använts, förutsatt att ansökan om registrering av det yngre varumärket inte har gjorts i ond tro.

2. Medlemsstaterna får bestämma att punkt 1 i denna artikel ska tillämpas på innehavaren av en annan äldre rättighet som avses i artikel 5.4 a eller b.

3. I de fall som avses i punkterna 1 och 2 har innehavaren av ett yngre registrerat varumärke inte rätt att motsätta sig användningen av den äldre rättigheten, även om den inte längre kan åberopas gentemot det yngre varumärket.

s. 11 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/11

AVSNITT 3

Rättigheter och begränsningar

Artikel 10

Rättigheter som är knutna till ett varumärke

1. Registreringen av ett varumärke ger innehavaren en ensamrätt.

2. Utan det påverkar innehavares rättigheter som förvärvats före ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det registrerade varumärket, ska innehavaren av det registrerade varumärket ha rätt att förhindra tredje man, som inte har hans tillstånd, att i näringsverksamhet, för varor eller tjänster, använda ett tecken om

a) tecknet är identiskt med varumärket och används för varor eller tjänster som är identiska med dem för vilka varumärket är registrerat,

b) tecknet är identiskt med eller liknar varumärket och används för varor eller tjänster som är identiska med eller liknar de varor eller tjänster för vilka varumärket är registrerat, om detta kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för association mellan tecknet och varumärket,

c) tecknet är identiskt med eller liknar varumärket oavsett om det används för varor och tjänster som är identiska med eller liknar eller inte liknar dem för vilka varumärket är registrerat, om detta är känt i den medlemsstaten och om användningen av tecknet utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskilj ningsförmåga eller renommé.

3. Följande handlingar får särskilt förbjudas med stöd av punkt 2: a) Att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning.

b) Att utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet.

c) Att importera eller exportera varor under tecknet.

d) Att använda tecknet som firma- eller företagsnamn eller som del av ett firma- eller företagsnamn.

e) Att använda tecknet på affärshandlingar och i reklam.

f) Att använda tecknet i jämförande reklam på ett sätt som strider mot direktiv 2006/114/EG.

4. Utan att det påverkar innehavares rättigheter som förvärvats före ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det registrerade varumärket ska innehavaren av ett registrerat varumärke också ha rätt att förhindra tredje man från att i näringsverksamhet föra in varor i den medlemsstat där varumärket är registrerat utan att dessa har övergått till fri omsättning där, om dessa varor, inbegripet deras förpackning, kommer från tredjeländer och utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är identiskt med det varumärke som registrerats för sådana varor, eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från det varumärket.

Varumärkesinnehavarens rätt enligt första stycket ska upphöra om deklaranten eller varuinnehavaren, under det förfarande för att avgöra huruvida intrång har gjorts i det registrerade varumärket som har inletts i enlighet med förordning (EU) nr 608/2013, lägger fram bevis för att innehavaren av det registrerade varumärket inte har rätt att förbjuda att varorna släpps ut på marknaden i det land som är slutdestinationen för varorna.

5. Om en medlemsstats rätt inte gjorde det möjligt att förbjuda användningen av ett tecken enligt vad som nämns i punkt 2 b eller c före ikraftträdandet av de bestämmelser som var nödvändiga för att följa direktiv 89/104/EEG i den berörda medlemsstaten, får den fortsatta användningen av tecknet inte förhindras med stöd av de rättigheter som är knutna till varumärket.

6. Punkterna 1, 2, 3 och 5 ska inte påverka en medlemsstats bestämmelser om skydd mot användning av ett tecken för annat ändamål än användning för att särskilja varor eller tjänster, om användning av tecknet i fråga utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

s. 12 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

L 336/12

Europeiska unionens officiella tidning

23.12.2015

Artikel 11

Rätten att förbjuda förberedande åtgärder vad gäller användning av förpackning eller andra underlag

Om det finns risk för att förpackningar, etiketter, lappar, säkerhets- eller äkthetsdetaljer eller säkerhets- eller äkthetsanordningar eller andra underlag där varumärket anbringats skulle kunna användas för varor eller tjänster och om användningen skulle utgöra ett intrång i varumärkesinnehavarens rättigheter enligt artikel 10.2 och 10.3, ska innehavaren av det varumärket ha rätt att förbjuda följande åtgärder om de vidtas i näringsverksamhet:

a) Att anbringa ett tecken som är identiskt med eller liknar varumärket på förpackning, etiketter, lappar, säkerhets- eller äkthetsdetaljer eller säkerhets- eller äkthetsanordningar eller på andra underlag där märket kan anbringas.

b) Att utbjuda till försäljning eller släppa ut på marknaden, eller lagra för dessa ändamål, eller importera eller exportera förpackning, etiketter, lappar, säkerhets- eller äkthetsdetaljer eller säkerhets- eller äkthetsanordningar eller andra underlag där märket anbringas.

Artikel 12

Återgivning av varumärken i lexikon

Om återgivningen av ett varumärke i ett lexikon, en encyklopedi eller ett liknande uppslagsverk i tryckt eller elektronisk form ger intryck av att varumärket utgör en generisk benämning på de varor eller tjänster för vilka varumärket är registrerat, ska utgivaren av verket på begäran av innehavaren av varumärket se till att återgivningen av varumärket utan dröjsmål och för tryckta verk senast i nästa utgåva av verket åtföljs av uppgift om att det är ett registrerat varumärke.

Artikel 13

Förbud att använda ett varumärke som är registrerat i ett ombuds eller en företrädares namn

1. Om ett varumärke är registrerat i ett ombuds eller en företrädares namn för den som innehar detta varumärke, utan innehavarens tillstånd, ska denne ha rätt att

a) invända mot att hans ombud eller företrädare använder varumärket och/eller

b) begära att varumärket överlåts till honom.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas om ombudet eller företrädaren kan visa fog för sitt handlande.

Artikel 14

Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan

1. Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda a) tredje mans namn eller adress, om denne är en fysisk person,

b) tecken eller upplysningar som saknar särskiljningsförmåga eller som avser varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde, geografiska ursprung, tidpunkten för framställande eller utförande eller andra egenskaper,

c) varumärket i syfte att identifiera eller hänvisa till varor eller tjänster som varumärkesinnehavarens varor eller tjänster, särskilt om användning av varumärket är nödvändig för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdel.

2. Punkt 1 ska tillämpas endast om tredje man handlar i enlighet med god affärssed.

3. Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet använda en äldre rättighet som endast gäller i ett avgränsat geografiskt område om rättigheten erkänns av den ifrågavarande medlemsstatens rätt samt om användningen av den rättigheten sker inom gränserna för det territorium i vilket den är erkänd.

s. 13 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/13

Artikel 15

Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke

1. Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som av innehavaren eller med innehavarens samtycke har släppts ut på marknaden under varumärket inom unionen.

2. Punkt 1 ska inte gälla när innehavaren har skälig grund att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna, särskilt när varornas beskaffenhet har förändrats eller försämrats efter att de har släppts ut på marknaden.

Artikel 16

Bruk av varumärken

1. Om innehavaren inte inom fem år efter det att registreringsförfarandet avslutats har gjort verkligt bruk av varumärket i medlemsstaten för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, eller om sådant bruk inte skett under en sammanhängande femårsperiod, ska varumärket bli föremål för de begränsningar och sanktioner som föreskrivs i artiklarna 17, 19.1, 44.1, 44.2, 46.3 och 46.4, under förutsättning att det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts.

2. Om en medlemsstat tillåter invändningsförfaranden efter registrering, ska den femårsperiod som avses i punkt 1 beräknas från och med den dag då det inte längre kan invändas mot varumärket eller, om en invändning har skett, från och med den dag då ett beslut om att avsluta invändningsförfarandet vunnit laga kraft eller invändningen återkallats.

3. När det gäller varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat, ska den femårsperiod som avses i punkt 1 beräknas från den dag då varumärket inte längre kan avvisas eller invändas mot. Om en invändning har skett eller en invändning på absoluta eller relativa grunder har meddelats, ska perioden beräknas från och med den dag då ett beslut om att avsluta invändningsförfarandet eller ett avgörande om absoluta eller relativa grunder för avslag har vunnit laga kraft eller invändningen återkallats.

4. Den första dagen i den femårsperiod som avses i punkterna 1 och 2 ska föras in i registret.

5. Även följande utgör bruk enligt punkt 1:

a) Användning av varumärket i en form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljningsförmåga så som det registrerats, oavsett om varumärket i den form det används också är registrerat i innehavarens namn.

b) Anbringandet i medlemsstaten i fråga av varumärket på varor eller deras förpackning endast för exportändamål.

6. Användning av ett varumärke med tillstånd av innehavaren ska anses utgöra innehavarens användning.

Artikel 17

Bristande användning som försvar i mål om intrång

Innehavaren av ett varumärke ska ha rätt att förbjuda användningen av ett tecken endast om innehavarens rättigheter inte kan upphävas i enlighet med artikel 19 när talan om intrång väcks. Om svaranden så begär ska varumärkesin nehavaren lägga fram bevis för att varumärket, under den femårsperiod som föregår dagen då talan väcktes, har tagits i verkligt bruk enligt artikel 16 med avseende på de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och som åberopas som motivering för talan, eller för att det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts, under förutsättning att frågan om registrering av varumärket, vid tidpunkten för väckande av talan, har varit slutligen avgjord i minst fem år.

Artikel 18

Mellankommande rättigheter som kan göras gällande av innehavaren av ett yngre registrerat varumärke som

försvar i mål om intrång

1. I mål om intrång ska innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat varumärke, om detta yngre varumärke inte skulle förklaras ogiltigt enligt artikel 8, 9.1, 9.2 eller 46.3.

s. 14 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

L 336/14

Europeiska unionens officiella tidning

23.12.2015

2. I mål om intrång ska innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat EU-varumärke, om detta yngre varumärke inte skulle förklaras ogiltigt enligt artikel 53.1, 53.3, 53.4, 54.1, 54.2 eller 57.2 i förordning (EG) nr 207/2009.

3. Om innehavaren av ett varumärke inte har rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat varumärke enligt punkt 1 eller 2, ska innehavaren av detta yngre registrerade varumärke inte ha rätt att förbjuda användning av det äldre varumärket i intrångsförfaranden, även om den äldre rättigheten inte längre får åberopas gentemot det yngre varumärket.

AVSNITT 4

Upphävande av varumärkesrättigheter

Artikel 19

Avsaknad av verkligt bruk som grund för upphävande

1. Ett varumärke ska kunna upphävas om det inom en sammanhängande femårsperiod utan giltiga skäl inte har tagits i verkligt bruk i medlemsstaten med avseende på de varor eller tjänster för vilka det registrerats.

2. Ingen kan göra gällande att innehavarens rätt till ett varumärke ska upphävas om varumärket har tagits i verkligt bruk eller dess användning påbörjats eller återupptagits under tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om upphävande.

3. Om användningen av varumärket påbörjas eller återupptas inom en tremånadersperiod före ansökan om upphävande, och denna tremånadersperiod inleds tidigast vid utgången av den sammanhängande femårsperiod under vilken märket inte använts, ska emellertid användningen lämnas utan avseende om förberedelserna för att inleda eller återuppta den vidtogs först efter det att innehavaren fick kännedom om att en ansökan om upphävande kunde komma att göras.

Artikel 20

Varumärke som blivit generiskt eller vilseledande beteckning som grunder för upphävande

Ett varumärke ska kunna bli föremål för upphävande om det, efter den dag då det registrerades,

a) som ett resultat av innehavarens verksamhet eller passivitet, har blivit en allmän beteckning i handeln för en vara eller tjänst för vilket det är registrerat,

b) som ett resultat av innehavarens användning av varumärket eller den användning till vilken innehavaren gett sitt tillstånd med avseende på varorna eller tjänsterna för vilka det är registrerat, kan komma att vilseleda allmänheten, särskilt vad gäller varornas eller tjänsternas art, kvalitet eller geografiska ursprung.

Artikel 21

Upphävande avseende endast en del av varorna eller tjänsterna

I de fall då grunder för upphävande föreligger endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har registrerats, ska upphävandet av varumärket endast avse dessa varor eller tjänster.

AVSNITT 5

Varumärken som förmögenhetsobjekt

Artikel 22

Överlåtelse av registrerade varumärken

1. Ett varumärke får, oavsett om företaget överlåts, överlåtas för alla eller en del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat.

s. 15 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/15

2. En överlåtelse av ett företag i sin helhet ska innefatta överlåtelse av varumärket om inte annat avtalats eller om detta klart framgår av omständigheterna. Denna bestämmelse ska tillämpas när det föreligger en avtalsenlig förpliktelse att överlåta företaget.

3. Medlemsstaterna ska ha förfaranden för att kunna registrera överföringar i sina register.

Artikel 23

Sakrätt

1. Ett varumärke får utan samband med företaget ställas som säkerhet eller bli föremål för en sakrätt.

2. Medlemsstaterna ska ha förfaranden för att kunna registrera sakrätt i sina register.

Artikel 24

Exekutiva åtgärder

1. Ett varumärke får bli föremål för exekutiva åtgärder.

2. Medlemsstaterna ska ha förfaranden för att kunna registrera exekutiva åtgärder i sina register.

Artikel 25

Licensiering

1. Licens för ett varumärke får ges för en del av eller alla de varor eller tjänster för vilka det är registrerat samt för hela eller en del av den berörda medlemsstatens territorium. En licens kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.

2. Innehavaren av ett varumärke får åberopa de till varumärket knutna rättigheterna gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på

a) licensens giltighetstid,

b) den av registreringen skyddade formen under vilket varumärket får användas,

c) arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är utfärdad,

d) området inom vilket varumärket får användas, eller

e) kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller tillhandahållna tjänsterna.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i licensavtalet får licenstagaren endast väcka talan om intrång i varumärket om dess innehavare samtycker till detta. Innehavaren av en exklusiv licens får dock väcka sådan talan om innehavaren av varumärket inte själv väcker talan om intrång i varumärket inom skälig tid efter underrättelse om detta.

4. En licenstagare ska äga rätt att intervenera i det mål om intrång som innehavaren av varumärket har inlett för att kunna erhålla skadestånd för den skada som han lidit.

5. Medlemsstaterna ska ha förfaranden för att kunna registrera licenser i sina register.

Artikel 26

Ansökningar om varumärke som förmögenhetsobjekt

Artiklarna 22–25 ska tillämpas på ansökningar om varumärken.

s. 16 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

L 336/16

Europeiska unionens officiella tidning

23.12.2015

AVSNITT 6

Garanti- eller kontrollmärken och kollektivmärken

Artikel 27

Definitioner

I detta direktiv avses med:

a) garanti- eller kontrollmärke : ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om registrering av märket och som är ägnat att särskilja varor eller tjänster som certifieras av innehavaren av märket vad gäller material, sättet att tillverka varor eller utföra tjänster, kvalitet, tillförlitlighet eller andra egenskaper från varor och tjänster som inte är certifierade på detta sätt,

b) kollektivmärke : ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om registrering av varumärket och som är ägnat att särskilja de varor eller tjänster som härrör från medlemmarna i den sammanslutning som innehar varumärket från de varor eller tjänster som härrör från andra företag.

Artikel 28

Garanti- eller kontrollmärken

1. Medlemsstaterna får föreskriva om registrering av garanti- eller kontrollmärken.

2. Alla fysiska eller juridiska personer, inbegripet offentligrättsliga institutioner, myndigheter och organ får ansöka om garanti- eller kontrollmärken under förutsättning att en sådan person inte bedriver affärsverksamhet som inbegriper tillhandahållande av varor eller tjänster av det slag som certifierats.

Medlemsstaterna får föreskriva att ett garanti- eller kontrollmärke inte ska registreras om sökanden inte är behörig att certifiera de varor eller tjänster för vilka märket ska registreras.

3. Medlemsstaterna får föreskriva att garanti- eller kontrollmärken inte ska registreras, eller att de ska upphävas eller ogiltigförklaras, med stöd av andra grunder än de som nämns i artiklarna 4, 19 och 20 i de fall dessa märkens funktion kräver det.

4. Med avvikelse från artikel 4.1 c får medlemsstaterna föreskriva att tecken eller upplysningar, som i handeln kan ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung, kan utgöra garanti- eller kontrollmärken. Ett sådant garanti- eller kontrollmärke ska inte ge innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet använda sådana tecken eller upplysningar, förutsatt att tredje man brukar dem i överensstämmelse med god affärssed. I synnerhet får ett sådant märke inte åberopas gentemot tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn.

5. De krav som anges i artikel 16 ska anses vara uppfyllda när en person som har rätt att använda ett garanti- eller kontrollmärke gör verkligt bruk av det i enlighet med artikel 16.

Artikel 29

Kollektivmärken

1. Medlemsstaterna ska föreskriva om registrering av kollektivmärken.

2. Sammanslutningar av tillverkare, producenter, tjänsteproducenter eller näringsidkare som enligt den rätt som reglerar dess ställning har rätt att i eget namn inneha rättigheter och skyldigheter, att ingå avtal eller utföra andra rättshandlingar samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter får, liksom offentligrättsliga juridiska personer, ansöka om kollektivmärken.

3. Med avvikelse från artikel 4.1 c får medlemsstaterna föreskriva att tecken eller upplysningar, som i handeln kan ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung, kan utgöra kollektivmärken. Ett sådant kollektivmärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att använda sådana tecken eller uppgifter i näringsverksamhet, förutsatt att tredje man brukar dem i överensstämmelse med god affärssed. I synnerhet får ett sådant märke inte åberopas gentemot tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn.

s. 17 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/17

Artikel 30

Bestämmelser för användning av kollektivmärket

1. Den som ansöker om ett kollektivmärke ska lämna in de bestämmelser som reglerar dess användning till myndigheten.

2. I bestämmelserna om användningen ska det åtminstone anges vilka personer som har rätt att använda kollektivmärket, villkoren för medlemskap i sammanslutningen och villkoren för märkets användning, däribland sanktioner. Bestämmelser om användningen av ett sådant märke som avses i artikel 29.3 ska innefatta rätten för en person, vars varor eller tjänster har sitt ursprung i det berörda geografiska området, att bli medlem i den sammanslutning som innehar kollektivmärket, under förutsättning att personen uppfyller bestämmelsernas övriga villkor.

Artikel 31

Avslag på en ansökan

1. Förutom de grunder för avslag på en ansökan om varumärke som anges i artiklarna 4 och 5 ska en ansökan om ett kollektivmärke, där så är lämpligt och med undantag för artikel 4.1 c om tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas geografiska ursprung och utan att det påverkar en myndighets rätt att inte genomföra en granskning av relativa hinder ex officio , avslås om den inte uppfyller bestämmelserna i artikel 27 b, 29 eller 30, eller om bestämmelserna om användning av det kollektivmärket strider mot allmän ordning eller moral.

2. En ansökan om ett kollektivmärke ska också avslås om det kan antas att allmänheten kan vilseledas i fråga om märkets karaktär eller innebörd, särskilt om det är troligt att det kan uppfattas som någonting annat än ett kollektivmärke.

3. En ansökan ska inte avslås om sökanden genom att ändra bestämmelserna om användning av kollektivmärket uppfyller de krav som avses i punkterna 1 och 2.

Artikel 32

Bruk av kollektivmärken

Kraven i artikel 16 ska anses vara uppfyllda när en person som har rätt att använda ett kollektivmärke gör verkligt bruk av det i enlighet med den artikeln.

Artikel 33

Ändringar av bestämmelserna om användning av ett kollektivmärke

1. Innehavaren av ett kollektivmärke ska till myndigheten lämna in de bestämmelser om användning som har ändrats.

2. Ändringar av bestämmelserna om användning ska införas i registret, förutom då de ändrade bestämmelserna inte uppfyller villkoren i artikel 30 eller om de avser en av de grunder för avslag som avses i artikel 31.

3. Vid tillämpningen av detta direktiv ska ändringar av bestämmelserna om användning börja gälla först från och med den dag då de ändringarna införts i registret.

Artikel 34

Personer som har rätt att väcka talan om intrång

1. Artikel 25.3 och 25.4 ska tillämpas på alla som har rätt att använda ett kollektivmärke.

2. Om någon som har rätt att använda ett kollektivmärke har lidit skada på grund av olovligt bruk av märket, ska innehavaren av detta märke ha rätt att kräva skadestånd på deras vägnar.

s. 18 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

L 336/18

Europeiska unionens officiella tidning

23.12.2015

Artikel 35

Ytterligare grunder för upphävande

Utöver de grunder för upphävande som anges i artiklarna 19 och 20 ska de rättigheter som tillhör en innehavare av ett kollektivmärke förklaras upphävda på följande grunder:

a) Om innehavaren inte vidtar rimliga åtgärder för att förhindra att märket används på sätt som inte är förenligt med de villkor för användning som anges i bestämmelserna om användning och de eventuella ändringar av dessa bestämmelser som har införts i registret.

b) Om personer som har rätt att använda märket har använt det på ett sådant sätt att allmänheten skulle kunna vilseledas på det sätt som avses i artikel 31.2.

c) Om en ändring i bestämmelserna om användning av märket har införts i registret i strid med artikel 33.2, om inte innehavaren av märket genom att ytterligare ändra bestämmelserna om användning uppfyller kraven i den artikeln.

Artikel 36

Ytterligare ogiltighetsgrunder

Utöver de ogiltighetsgrunder som föreskrivs i artikel 4, där så är lämpligt med undantag för artikel 4.1 c om tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas geografiska ursprung, och artikel 5, ska ett kollektivmärke som har registrerats i strid med artikel 31 förklaras ogiltigt, om inte innehavaren av märket genom att ändra bestämmelserna om användning uppfyller artikel 31.

KAPITEL 3

FÖRFARANDEN

AVSNITT 1

Ansökan och registrering

Artikel 37

Krav på ansökan

1. En ansökan om registrering av ett varumärke ska åtminstone innehålla samtliga följande: a) En begäran om registrering.

b) Uppgifter som gör det möjligt att fastslå sökandens identitet.

c) En förteckning över de varor eller tjänster för vilka registrering begärs. d) En återgivning av varumärket som uppfyller kraven i artikel 3 b.

2. En varumärkesansökan ska vara föremål för en avgift som den berörda medlemsstaten fastställer.

Artikel 38

Ansökningsdag

1. Dagen för inlämnande av en varumärkesansökan ska vara den dag då de handlingar som innehåller de uppgifter som anges i artikel 37.1 lämnas in till myndigheten av sökanden.

2. Medlemsstaterna får dessutom föreskriva att en avgift som avses i artikel 37.2 ska betalas för fastställelsen av ansökningsdag.

s. 19 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/19

Artikel 39

Beteckning och klassificering av varor och tjänster

1. De varor och tjänster för vilka varumärkesregistrering söks ska klassificeras i enlighet med det klassificeringssystem som fastställts i Niceöverenskommelsen av den 15 juni 1957 om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken (nedan kallad Niceklassificeringen ).

2. Sökanden ska tillräckligt tydligt och exakt ange de varor och tjänster för vilka skyddet söks för att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer enbart utifrån den informationen ska kunna avgöra omfattningen av det skydd som söks.

3. Vid tillämpningen av punkt 2 får de allmänna beteckningar som ingår i klassrubrikerna i Niceklassificeringen eller andra allmänna uttryck användas, förutsatt att de uppfyller de relevanta normer för tydlighet och exakthet som fastställs i denna artikel.

4. Myndigheten ska avslå ansökan med avseende på beteckningar eller uttryck som är oklara eller otydliga, om sökanden inte föreslår en godtagbar formulering inom en tidsfrist som myndigheten fastställer.

5. Användningen av allmänna uttryck, inklusive de allmänna beteckningar som återfinns i klassrubrikerna i Niceklas sificeringen, ska tolkas så att de innefattar alla varor och tjänster som tydligt och klart omfattas av beteckningen eller uttryckets bokstavliga innebörd. Användningen av sådana uttryck eller beteckningar får inte tolkas som ett anspråk på varor och tjänster som inte kan uppfattas på det sättet.

6. Om sökanden begär registrering för mer än en klass, ska sökanden gruppera varorna och tjänsterna enligt klasserna i Niceklassificeringen, varvid varje grupp ska föregås av numret på den klass till vilken den gruppen av varor eller tjänster hör, och lägga fram dem i samma ordning som klasserna.

7. Varor och tjänster ska inte anses likna varandra av det skälet att de förekommer i samma klass enligt Niceklassifi ceringen. Varor och tjänster ska inte anses skilja sig från varandra av det skälet att de förekommer i olika klasser enligt Niceklassificeringen.

Artikel 40

Anmärkningar från tredje man

1. Medlemsstaterna får föreskriva att fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar eller organ, som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter, innan ett varumärke registreras till myndigheten får lämna in skriftliga anmärkningar och i dem ange på vilka grunder varumärket inte bör registreras ex officio.

De personer och sammanslutningar eller organ som avses i första stycket ska inte betraktas som parter i förfarandet vid myndigheten.

2. Utöver de skäl som avses i punkt 1 i denna artikel får varje fysisk eller juridisk person och varje sammanslutning eller organ som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter till myndigheten lämna in skriftliga anmärkningar med angivande av de särskilda skäl enligt vilka ansökan om ett kollektivmärke bör avslås enligt artikel 31.1 och 31.2. Denna bestämmelse får utvidgas till att omfatta kontroll- eller garantimärken i de fall som de regleras i medlemsstaterna.

Artikel 41

Delning av ansökningar och registreringar

Sökanden eller innehavaren får dela upp en nationell ansökan om eller registrering av ett varumärke i två eller flera separata ansökningar eller registreringar genom att sända en anmälan till myndigheten och för varje delansökan eller delregistrering ange vilka varor eller tjänster i den ursprungliga ansökan eller registreringen som ska omfattas av delansökan eller delregistreringen.

s. 20 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

L 336/20

Europeiska unionens officiella tidning

23.12.2015

Artikel 42

Klassavgifter

Medlemsstaterna får föreskriva att det för ansökan om och förnyelse av ett varumärke ska betalas en tilläggsavgift för varje klass av varor och tjänster som går utöver den första klassen.

AVSNITT 2

Förfaranden för invändning, upphävande och ogiltighet

Artikel 43

Invändningsförfarande

1. Medlemsstaterna ska sörja för ett effektivt och snabbt administrativt förfarande inför sina myndigheter för att invända mot registrering av en varumärkesansökan på de grunder som anges i artikel 5.

2. Det administrativa förfarande som avses i punkt 1 i denna artikel ska åtminstone föreskriva att innehavaren av ett äldre varumärke som avses i artikel 5.2 och 5.3 a och den person som enligt tillämplig rätt är berättigad att utöva de rättigheter som följer av en skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning som avses i artikel 5.3 c ska ha rätt att framställa en invändning. En invändning får framställas rörande en eller flera äldre rättigheter, under förutsättning att de alla hör till samma innehavare, och rörande en del av eller alla de varor och tjänster för vilka den äldre rättigheten är skyddad eller ansöktes om, och invändningen får riktas mot en del av eller alla de varor och tjänster för vilka det omtvistade varumärket söks.

3. Parterna ska på gemensam begäran beviljas en tidsfrist på minst två månader under invändningsförfarandet för att möjliggöra en uppgörelse i godo mellan sökanden och den invändande parten.

Artikel 44

Bristande användning som försvar i invändningsförfaranden

1. I invändningsförfaranden enligt artikel 43 gäller att om den femårsperiod inom vilken det äldre varumärket måste ha tagits i verkligt bruk enligt artikel 16, har löpt ut på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket, ska innehavaren av det äldre varumärket som har invänt på sökandens begäran lägga fram bevis för att det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk enligt artikel 16 under den femårsperiod som föregår ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket, eller för att det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts. I avsaknad av sådan bevisning ska invändningen avslås.

2. Om det äldre varumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det har registrerats, ska det vid prövning av invändningen i enlighet med punkt 1 anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.

3. Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska även tillämpas om det äldre varumärket är ett EU-varumärke. I ett sådant fall ska det verkliga bruket av EU-varumärket fastställas i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 207/2009.

Artikel 45

Ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring

1. Utan att det påverkar parternas rätt till överklagande till domstol ska medlemsstaterna sörja för ett effektivt och snabbt administrativt förfarande hos sina myndigheter om upphävande eller ogiltighetsförklaring av ett varumärke.

s. 21 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/21

2. Det administrativa förfarandet för upphävande ska föreskriva att varumärket ska upphävas av de skäl som föreskrivs i artiklarna 19 och 20.

3. Det administrativa förfarandet för ogiltighet ska föreskriva att varumärket ska förklaras ogiltigt åtminstone av följande skäl:

a) Varumärket borde inte ha registrerats eftersom det inte uppfyller de krav som föreskrivs i artikel 4.

b) Varumärket borde inte ha registrerats eftersom det fanns en äldre rättighet i den mening som avses i artikel 5.1–5.3.

4. Det administrativa förfarandet ska föreskriva att åtminstone följande ska ha rätt att lämna in en ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring:

a) Vid tillämpningen av punkterna 2 och 3 a, fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar eller organ inrättats för att företräda tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter, vilka sammanslutningar enligt tillämplig rätt har rätt att föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

b) När det gäller punkt 3 b i denna artikel, innehavaren av ett äldre varumärke som avses i artikel 5.2 och 5.3 a och den person som enligt tillämplig rätt är berättigad att utöva de rättigheter som följer av en skyddad ursprungsbe teckning eller geografisk beteckning som avses i artikel 5.3 c.

5. En ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring får riktas mot en del av eller alla de varor och tjänster för vilka det omtvistade varumärket registrerats.

6. En ansökan om ogiltighetsförklaring får lämnas in rörande en eller flera äldre rättigheter, under förutsättning att de alla hör till samma innehavare.

Artikel 46

Bristande användning som försvar i förfaranden som avser ansökan om ogiltighetsförklaring

1. I förfaranden för ogiltighetsförklaring på grundval av ett registrerat varumärke med en tidigare ansökningsdag eller prioritetsdag gäller att innehavaren av det äldre varumärket, om innehavaren av det yngre varumärket så begär, ska lägga fram bevis för att det äldre varumärket under den femårsperiod som föregår dagen för ansökan om ogiltighetsförklaring har tagits i verkligt bruk i enlighet med artikel 16 i samband med de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och som åberopas som grund för ansökan, eller för att det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts, förutsatt att det äldre varumärket har varit registrerat i minst fem år den dag då en ansökan om ogiltighetsförklaring lämnas in.

2. Om den femårsperiod under vilken det äldre varumärket måste ha tagits i verkligt bruk enligt artikel 16 har löpt ut på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket, ska innehavaren av det äldre varumärket, utöver de bevis som krävs enligt punkt 1 i den här artikeln, lägga fram bevis för att varumärket har tagits i verkligt bruk under den femårsperiod som föregår ansökningsdagen eller prioritetsdagen, eller för att det fanns fullgoda skäl till att varumärket inte använts.

3. I avsaknad av de bevis som avses i punkterna 1 och 2 ska en ansökan om ogiltighetsförklaring på grundval av ett äldre varumärke avslås.

4. Om det äldre varumärket i enlighet med artikel 16 endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat, ska det vid prövning av ansökan om ogiltighetsförklaring anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.

5. Punkterna 1–4 i denna artikel ska även tillämpas om det äldre varumärket är ett EU-varumärke. I ett sådant fall ska verkligt bruk av EU-varumärket fastställas i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 207/2009.

s. 22 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

L 336/22

Europeiska unionens officiella tidning

23.12.2015

Artikel 47

Rättsverkningar av upphävande och ogiltighet

1. I den utsträckning som innehavarens rättigheter har förklarats upphävda ska ett registrerat varumärke anses ha förlorat de rättsverkningar som anges i detta direktiv från dagen för ansökan om upphävande. På begäran av en av parterna får det i beslutet rörande ansökan om upphävande fastställas den tidigare tidpunkt vid vilken grunden för upphävande inträffade.

2. I den utsträckning som varumärket har förklarats ogiltigt ska ett registrerat varumärke från första början anses ha saknat de rättsverkningar som anges i detta direktiv.

AVSNITT 3

Varaktighet och förnyelse av registrering

Artikel 48

Registreringens giltighetstid

1. Varumärken ska registreras för en tioårsperiod räknat från den dag då ansökan lämnas in.

2. Registreringen får förlängas för ytterligare tioårsperioder i enlighet med artikel 49.

Artikel 49

Förnyelse

1. Registreringen av ett varumärke ska förnyas på begäran av innehavaren av varumärket eller av någon som har rätt att göra detta enligt lag eller avtal, under förutsättning att förnyelseavgifterna har betalats. Medlemsstaterna får föreskriva att mottagande av betalning av förnyelseavgifterna ska anses utgöra en sådan begäran.

2. Myndigheten ska informera innehavaren av varumärket om att registreringsperioden är på väg att löpa ut åtminstone sex månader innan så sker. Myndigheten ska inte hållas ansvarig om den underlåter att lämna denna information.

3. Begäran om förnyelse ska lämnas in och förnyelseavgifterna betalas inom en period på minst sex månader omedelbart före utgången av registreringen. Om så inte skett, får begäran lämnas in inom en ytterligare sexmånadersperiod räknat från utgången av registreringsperioden eller den påföljande förnyelsen av denna. Förnyelseav gifterna och en tilläggsavgift ska betalas inom denna ytterligare period.

4. Om en begäran har getts in, eller avgifterna betalats, endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har registrerats, ska registreringen förnyas endast för dessa varor eller tjänster.

5. Förnyelsen ska gälla från och med den dag då den befintliga registreringen löper ut. Förnyelsen ska registreras i registret.

AVSNITT 4

Kommunikation med myndigheten

Artikel 50

Kommunikation med myndigheten

Parterna i förfarandet eller, i förekommande fall, deras företrädare ska utse en officiell adress, vilken ska användas för all officiell kommunikation med myndigheten. Medlemsstaterna ska ha rätt att kräva att en sådan officiell adress är belägen i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

s. 23 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/23

KAPITEL 4

ADMINISTRATIVT SAMARBETE

Artikel 51

Samarbete på området registrering och förvaltning av varumärken

Myndigheterna ska ha rätt att samarbeta på ett ändamålsenligt sätt med varandra och med Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet för att främja enhetliga metoder och verktyg i samband med granskning och registrering av varumärken.

Artikel 52

Samarbete på andra områden

Myndigheterna ska ha rätt att samarbeta på ett ändamålsenligt sätt med varandra och med Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet på alla verksamhetsområden av betydelse för skyddet av varumärken i unionen, utöver dem som nämns i artikel 51.

KAPITEL 5

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 53

Uppgiftsskydd

Den behandling av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna inom ramen för detta direktiv ska omfattas av nationell rätt för genomförande av direktiv 95/46/EG.

Artikel 54

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 3–6, 8–14, 16, 17, 18, 22–39, 41 och 43–50 senast den 14 januari 2019. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 45 senast den 14 januari 2023. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 55

Upphävande

Direktiv 2008/95/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 15 januari 2019, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller den tidsfrist för införlivande med nationell lagstiftning av direktiv 89/104/EEG som anges i del B i bilaga I till direktiv 2008/95/EG.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

s. 24 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

L 336/24

Europeiska unionens officiella tidning

23.12.2015

Artikel 56

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artiklarna 1, 7, 15, 19, 20, 21 och 54–57 ska tillämpas från och med den 15 januari 2019.

Artikel 57

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 16 december 2015.

På Europaparlamentets vägnar

På rådets vägnar

M. SCHULZ

N. SCHMIT

Ordförande

s. 25 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/25

BILAGA

Jämförelsetabell

Direktiv 2008/95/EG

Detta direktiv

Artikel 1

—

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3.1 a–h

Artikel 4.1 a–h

—

Artikel 4.1 i–l

Artikel 3.2 a–c

Artikel 4.3 a–c

Artikel 3.2 d

Artikel 4.2

Artikel 3.3 första meningen

Artikel 4.4 första meningen

—

Artikel 4.4 andra meningen

Artikel 3.3 andra meningen

Artikel 4.5

Artikel 3.4

—

Artikel 4.1 och 4.2

Artikel 5.1 och 5.2

Artikel 4.3 och 4.4 a

Artikel 5.3 a

—

Artikel 5.3 b

—

Artikel 5.3 c

Artikel 4.4 b och c

Artikel 5.4 a och b

Artikel 4.4 d–f

—

Artikel 4.4 g

Artikel 5.4 c

Artikel 4.5 och 4.6

Artikel 5.5 och 5.6

—

Artikel 8

Artikel 5.1 första meningen

Artikel 10.1

Artikel 5.1 andra meningen inledningen

Artikel 10.2 inledningen av meningen

Artikel 5.1 a och b

Artikel 10.2 a och b

Artikel 5.2

Artikel 10.2 c

Artikel 5.3 a–c

Artikel 10.3 a–c

—

Artikel 10.3 d

Artikel 5.3 d

Artikel 10.3 e

—

Artikel 10.3 f

—

Artikel 10.4

Artikel 5.4 och 5.5

Artikel 10.5 och 10.6

—

Artikel 11

—

Artikel 12

—

Artikel 13

s. 26 Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

L 336/26

Europeiska unionens officiella tidning

23.12.2015

Direktiv 2008/95/EG

Detta direktiv

Artikel 6.1 a–c

Artikel 14.1 a–c, och 14.2

Artikel 6.2

Artikel 14.3

Artikel 7

Artikel 15

Artikel 8.1 och 8.2

Artikel 25.1 och 25.2

—

Artikel 25.3–25.5

Artikel 9

Artikel 10.1 första stycket

Artikel 16.1

—

Artikel 16.2–16.4

Artikel 10.1 andra stycket

Artikel 16.5

Artikel 10.2

Artikel 16.6

Artikel 10.3

—

Artikel 11.1

Artikel 46.1–46.3

Artikel 11.2

Artikel 44.1

Artikel 11.3

Artikel 17

Artikel 11.4

Artiklarna 17, 44.2 och 46.4

—

Artikel 18

Artikel 12.1 första stycket

Artikel 19.1

Artikel 12.1 andra stycket

Artikel 19.2

Artikel 12.1 tredje stycket

Artikel 19.3

Artikel 12.2

Artikel 20

Artikel 13

Artiklarna 7 och 21

Artikel 14

Artikel 6

—

Artiklarna 22–24

—

Artikel 26

—

Artikel 27

Artikel 15.1

Artikel 28.1 och 28.3

Artikel 15.2

Artikel 28.4

—

Artikel 28.2 och 28.5

—

Artiklarna 29–54.1

Artikel 16

Artikel 54.2

Artikel 17

Artikel 55

Artikel 18

Artikel 56

Artikel 19

Artikel 57

opaginerad Europeiska unionens officiella tidning Kontrollera mot PDF

L 73/38

Europeiska unionens officiella tidning

18.3.2017

RÄTTELSER

Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för

tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning

(Europeiska unionens officiella tidning L 336 av den 23 december 2015)

I hela direktivet ska termen ”ombud” ersättas med ”agent” och eventuella grammatiska ändringar göras.

Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken och av kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden

(varumärken, mönster och modeller)

(Europeiska unionens officiella tidning L 341 av den 24 december 2015)

Sidan 32, artikel 1.19 (angående artikel 18)

I stället för: ”Artikel 18

Överlåtelse av ett varumärke som är registrerat i ett ombuds namn

1. Om ett EU-varumärke är registrerat i ett ombuds eller en företrädares namn för den som innehar det varumärket, utan dennes tillstånd, ska innehavaren ha rätt att begära att registreringen av EU-varumärket överlåts till honom om inte ombudet eller företrädaren visar fog för sitt handlande.”

ska det stå: ”Artikel 18

Överlåtelse av ett varumärke som är registrerat i en agents namn

1. Om ett EU-varumärke är registrerat i en agents eller en företrädares namn för den som innehar det varumärket, utan dennes tillstånd, ska innehavaren ha rätt att begära att registreringen av EU-varumärket överlåts till honom om inte agenten eller företrädaren visar fog för sitt handlande.”.

Sidan 45, artikel 1.54 (angående artikel 57a)

I stället för: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a … samt för överlåtelse av ett EU-varumärke som är registrerat i ett ombuds namn enligt artikel 18.”

ska det stå: ”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a … samt för överlåtelse av ett EU-varumärke som är registrerat i en agents namn enligt artikel 18.”.

s. 1 DIRECTIVES Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Official Journal of the European Union

L 336/1

(Legislative acts)

DIRECTIVES

DIRECTIVE (EU) 2015/2436 OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL

of 16 December 2015

to approximate the laws of the Member States relating to trade marks

(Recast)

(Text with EEA relevance)

THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL OF THE EUROPEAN UNION,

Having regard to the Treaty on the Functioning of the European Union, and in particular Article 114(1) thereof,

Having regard to the proposal from the European Commission,

After transmission of the draft legislative act to the national parliaments,

Having regard to the opinion of the European Economic and Social Committee ( 1 ),

Acting in accordance with the ordinary legislative procedure ( 2 ),

Whereas:

(1) A number of amendments should be made to Directive 2008/95/EC of the European Parliament and of the Council ( 3 ). In the interests of clarity, that Directive should be recast.

(2) Directive 2008/95/EC has harmonised central provisions of substantive trade mark law which at the time of adoption were considered as most directly affecting the functioning of the internal market by impeding the free movement of goods and the freedom to provide services in the Union.

(3) Trade mark protection in the Member States coexists with protection available at Union level through European Union trade marks (‘EU trade marks’) which are unitary in character and valid throughout the Union as laid down in Council Regulation (EC) No 207/2009 ( 4 ). The coexistence and balance of trade mark systems at national and Union level in fact constitutes a cornerstone of the Union's approach to intellectual property protection.

(4) Further to the Commission's communication of 16 July 2008 on an industrial property rights strategy for Europe, the Commission carried out a comprehensive evaluation of the overall functioning of the trade mark system in Europe as a whole, covering Union and national levels and the interrelation between the two.

( 1 ) OJ C 327, 12.11.2013, p. 42.

( 2 ) Position of the European Parliament of 25 February 2014 (not yet published in the Official Journal) and position of the Council at first reading of 10 November 2015 (not yet published in the Official Journal). Position of the European Parliament of 15 December 2015.

( 3 ) Directive 2008/95/EC of the European Parliament and of the Council of 22 October 2008 to approximate the laws of the Member States relating to trade marks (OJ L 299, 8.11.2008, p. 25).

( 4 ) Council Regulation (EC) No 207/2009 of 26 February 2009 on the Community trade mark (OJ L 78, 24.3.2009, p. 1).

s. 2 DIRECTIVES Kontrollera mot PDF

L 336/2

Official Journal of the European Union

23.12.2015

(5) In its conclusions of 25 May 2010 on the future revision of the trade mark system in the European Union, the Council called on the Commission to present proposals for the revision of Regulation (EC) No 207/2009 and Directive 2008/95/EC. The revision of that Directive should include measures to make it more consistent with Regulation (EC) No 207/2009, which would thus reduce the areas of divergence within the trade mark system in Europe as a whole, while maintaining national trade mark protection as an attractive option for applicants. In this context, the complementary relationship between the EU trade mark system and national trade mark systems should be ensured.

(6) The Commission concluded in its communication of 24 May 2011 entitled ‘A single market for intellectual property rights’ that in order to meet increased demands from stakeholders for faster, higher quality, more streamlined trade mark registration systems, which are also more consistent, user friendly, publicly accessible and technologically up to date, there is a necessity to modernise the trade mark system in the Union as a whole and adapt it to the internet era.

(7) Consultation and evaluation for the purpose of this Directive has revealed that, in spite of the previous partial harmonisation of national laws, there remain areas where further harmonisation could have a positive impact on competitiveness and growth.

(8) In order to serve the objective of fostering and creating a well-functioning internal market and to facilitate acquiring and protecting trade marks in the Union, to the benefit of the growth and the competitiveness of European businesses, in particular small and medium-sized enterprises, it is necessary to go beyond the limited scope of approximation achieved by Directive 2008/95/EC and extend approximation to other aspects of substantive trade mark law governing trade marks protected through registration pursuant to Regulation (EC) No 207/2009.

(9) For the purpose of making trade mark registrations throughout the Union easier to obtain and administer, it is essential to approximate not only provisions of substantive law but also procedural rules. Therefore, the principal procedural rules in the area of trade mark registration in the Member States and in the EU trade mark system should be aligned. As regards procedures under national law, it is sufficient to lay down general principles, leaving the Member States free to establish more specific rules.

(10) It is essential to ensure that registered trade marks enjoy the same protection under the legal systems of all the Member States. In line with the extensive protection granted to EU trade marks which have a reputation in the Union, extensive protection should also be granted at national level to all registered trade marks which have a reputation in the Member State concerned.

(11) This Directive should not deprive the Member States of the right to continue to protect trade marks acquired through use but should take them into account only with regard to their relationship with trade marks acquired by registration.

(12) Attainment of the objectives of this approximation of laws requires that the conditions for obtaining and continuing to hold a registered trade mark be, in general, identical in all Member States.

(13) To this end, it is necessary to list examples of signs which are capable of constituting a trade mark, provided that such signs are capable of distinguishing the goods or services of one undertaking from those of other undertakings. In order to fulfil the objectives of the registration system for trade marks, namely to ensure legal certainty and sound administration, it is also essential to require that the sign is capable of being represented in a manner which is clear, precise, self-contained, easily accessible, intelligible, durable and objective. A sign should therefore be permitted to be represented in any appropriate form using generally available technology, and thus not necessarily by graphic means, as long as the representation offers satisfactory guarantees to that effect.

(14) Furthermore, the grounds for refusal or invalidity concerning the trade mark itself, including the absence of any distinctive character, or concerning conflicts between the trade mark and earlier rights, should be listed in an exhaustive manner, even if some of those grounds are listed as an option for the Member States which should therefore be able to maintain or introduce them in their legislation.

s. 3 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Official Journal of the European Union

L 336/3

(15) In order to ensure that the levels of protection afforded to geographical indications by Union legislation and national law are applied in a uniform and exhaustive manner in the examination of absolute and relative grounds for refusal throughout the Union, this Directive should include the same provisions in relation to geographical indications as contained in Regulation (EC) No 207/2009. Furthermore, it is appropriate to ensure that the scope of absolute grounds is extended to also cover protected traditional terms for wine and traditional specialties guaranteed.

(16) The protection afforded by the registered trade mark, the function of which is in particular to guarantee the trade mark as an indication of origin, should be absolute in the event of there being identity between the mark and the corresponding sign and the goods or services. The protection should apply also in the case of similarity between the mark and the sign and the goods or services. It is indispensable to give an interpretation of the concept of similarity in relation to the likelihood of confusion. The likelihood of confusion, the appreciation of which depends on numerous elements and, in particular, on the recognition of the trade mark on the market, the association which can be made with the used or registered sign, the degree of similarity between the trade mark and the sign and between the goods or services identified, should constitute the specific condition for such protection. The ways in which a likelihood of confusion can be established, and in particular the onus of proof in that regard, should be a matter for national procedural rules which should not be prejudiced by this Directive.

(17) In order to ensure legal certainty and full consistency with the principle of priority, under which a registered earlier trade mark takes precedence over later registered trade marks, it is necessary to provide that the enforcement of rights which are conferred by a trade mark should be without prejudice to the rights of proprietors acquired prior to the filing or priority date of the trade mark. Such an approach is in conformity with Article 16(1) of the Agreement on trade-related aspects of intellectual property rights of 15 April 1994 (‘TRIPS Agreement’).

(18) It is appropriate to provide that an infringement of a trade mark can only be established if there is a finding that the infringing mark or sign is used in the course of trade for the purposes of distinguishing goods or services. Use of the sign for purposes other than for distinguishing goods or services should be subject to the provisions of national law.

(19) The concept of infringement of a trade mark should also comprise the use of the sign as a trade name or similar designation, as long as such use is made for the purposes of distinguishing goods or services.

(20) In order to ensure legal certainty and full consistency with specific Union legislation, it is appropriate to provide that the proprietor of a trade mark should be entitled to prohibit a third party from using a sign in comparative advertising where such comparative advertising is contrary to Directive 2006/114/EC of the European Parliament and of the Council ( 1 ).

(21) In order to strengthen trade mark protection and combat counterfeiting more effectively, and in line with inter national obligations of the Member States under the World Trade Organisation (WTO) framework, in particular Article V of the General Agreement on Tariffs and Trade on freedom of transit and, as regards generic medicines, the ‘Declaration on the TRIPS Agreement and public health’ adopted by the Doha WTO Ministerial Conference on 14 November 2001, the proprietor of a trade mark should be entitled to prevent third parties from bringing goods, in the course of trade, into the Member State where the trade mark is registered without being released for free circulation there, where such goods come from third countries and bear without authorisation a trade mark which is identical or essentially identical with the trade mark registered in respect of such goods.

(22) To this effect, it should be permissible for trade mark proprietors to prevent the entry of infringing goods and their placement in all customs situations, including, in particular transit, transhipment, warehousing, free zones, temporary storage, inward processing or temporary admission, also when such goods are not intended to be placed on the market of the Member State concerned. In performing customs controls, the customs authorities should make use of the powers and procedures laid down in Regulation (EU) No 608/2013 of the European Parliament and of the Council ( 2 ), also at the request of the right holders. In particular, the customs authorities should carry out the relevant controls on the basis of risk analysis criteria.

( 1 ) Directive 2006/114/EC of the European Parliament and of the Council of 12 December 2006 concerning misleading and comparative advertising (OJ L 376, 27.12.2006, p. 21).

( 2 ) Regulation (EU) No 608/2013 of the European Parliament and of the Council of 12 June 2013 concerning customs enforcement of intellectual property rights and repealing Council Regulation (EC) No 1383/2003 (OJ L 181, 29.6.2013, p. 15).

s. 4 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

L 336/4

Official Journal of the European Union

23.12.2015

(23) In order to reconcile the need to ensure the effective enforcement of trade mark rights with the necessity to avoid hampering the free flow of trade in legitimate goods, the entitlement of the proprietor of the trade mark should lapse where, during the subsequent proceedings initiated before the judicial or other authority competent to take a substantive decision on whether the registered trade mark has been infringed, the declarant or the holder of the goods is able to prove that the proprietor of the registered trade mark is not entitled to prohibit the placing of the goods on the market in the country of final destination.

(24) Article 28 of Regulation (EU) No 608/2013 provides that a right holder is to be liable for damages towards the holder of the goods where, inter alia, the goods in question are subsequently found not to infringe an intellectual property right.

(25) Appropriate measures should be taken with a view to ensuring the smooth transit of generic medicines. With respect to international non-proprietary names (INN) as globally recognised generic names for active substances in pharmaceutical preparations, it is vital to take due account of the existing limitations on the effect of trade mark rights. Consequently, the proprietor of a trade mark should not have the right to prevent a third party from bringing goods into a Member State where the trade mark is registered without being released for free circulation there based upon similarities between the INN for the active ingredient in the medicines and the trade mark.

(26) In order to enable proprietors of registered trade marks to combat counterfeiting more effectively, they should be entitled to prohibit the affixing of an infringing trade mark to goods, and certain preparatory acts carried out prior to such affixing.

(27) The exclusive rights conferred by a trade mark should not entitle the proprietor to prohibit the use of signs or indications by third parties which are used fairly and thus in accordance with honest practices in industrial and commercial matters. In order to create equal conditions for trade names and trade marks against the background that trade names are regularly granted unrestricted protection against later trade marks, such use should only be considered to include the use of the personal name of the third party. Such use should further permit the use of descriptive or non-distinctive signs or indications in general. Furthermore, the proprietor should not be entitled to prevent the fair and honest use of the mark for the purpose of identifying or referring to the goods or services as those of the proprietor. Use of a trade mark by third parties to draw the consumer`s attention to the resale of genuine goods that were originally sold by, or with the consent of, the proprietor of the trade mark in the Union should be considered as being fair as long as it is at the same time in accordance with honest practices in industrial and commercial matters. Use of a trade mark by third parties for the purpose of artistic expression should be considered as being fair as long as it is at the same time in accordance with honest practices in industrial and commercial matters. Furthermore, this Directive should be applied in a way that ensures full respect for fundamental rights and freedoms, and in particular the freedom of expression.

(28) It follows from the principle of free movement of goods that the proprietor of a trade mark should not be entitled to prohibit its use by a third party in relation to goods which have been put into circulation in the Union, under the trade mark, by him or with his consent, unless the proprietor has legitimate reasons to oppose further commercialisation of the goods.

(29) It is important, for reasons of legal certainty to provide that, without prejudice to his interests as a proprietor of an earlier trade mark, the latter may no longer request a declaration of invalidity or oppose the use of a trade mark subsequent to his own trade mark, of which he has knowingly tolerated the use for a substantial length of time, unless the application for the subsequent trade mark was made in bad faith.

(30) In order to ensure legal certainty and safeguard legitimately acquired trade mark rights, it is appropriate and necessary to provide that, without prejudice to the principle that the later trade mark cannot be enforced against the earlier trade mark, proprietors of earlier trade marks should not be entitled to obtain refusal or invalidation or to oppose the use of a later trade mark if the later trade mark was acquired at a time when the earlier trade mark was liable to be declared invalid or revoked, for example because it had not yet acquired distinctiveness through use, or if the earlier trade mark could not be enforced against the later trade mark because the necessary conditions were not applicable, for example when the earlier mark had not yet obtained a reputation.

s. 5 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Official Journal of the European Union

L 336/5

(31) Trade marks fulfil their purpose of distinguishing goods or services and allowing consumers to make informed choices only when they are actually used on the market. A requirement of use is also necessary in order to reduce the total number of trade marks registered and protected in the Union and, consequently, the number of conflicts which arise between them. It is therefore essential to require that registered trade marks actually be used in connection with the goods or services for which they are registered, or, if not used in that connection within five years of the date of the completion of the registration procedure, be liable to be revoked.

(32) Consequently, a registered trade mark should only be protected in so far as it is actually used and a registered earlier trade mark should not enable its proprietor to oppose or invalidate a later trade mark if that proprietor has not put his trade mark to genuine use. Furthermore, Member States should provide that a trade mark may not be successfully invoked in infringement proceedings if it is established, as a result of a plea, that the trade mark could be revoked or, when the action is brought against a later right, could have been revoked at the time when the later right was acquired.

(33) It is appropriate to provide that, where the seniority of a national mark or a trade mark registered under internat ional arrangements having effect in the Member State has been claimed for an EU trade mark and the mark providing the basis for the seniority claim has thereafter been surrendered or allowed to lapse, the validity of that mark can still be challenged. Such a challenge should be limited to situations where the mark could have been declared invalid or revoked at the time it was removed from the register.

(34) For reasons of coherence and in order to facilitate the commercial exploitation of trade marks in the Union, the rules applicable to trade marks as objects of property should be aligned to the extent appropriate with those already in place for EU trade marks, and should include rules on assignment and transfer, licensing, rights in rem and levy of execution.

(35) Collective trade marks have proven a useful instrument for promoting goods or services with specific common properties. It is therefore appropriate to subject national collective trade marks to rules similar to the rules applicable to European Union collective marks.

(36) In order to improve and facilitate access to trade mark protection and to increase legal certainty and predictability, the procedure for the registration of trade marks in the Member States should be efficient and transparent and should follow rules similar to those applicable to EU trade marks.

(37) In order to ensure legal certainty with regard to the scope of trade mark rights and to facilitate access to trade mark protection, the designation and classification of goods and services covered by a trade mark application should follow the same rules in all Member States and should be aligned to those applicable to EU trade marks. In order to enable the competent authorities and economic operators to determine the extent of the trade mark protection sought on the basis of the application alone, the designation of goods and services should be sufficiently clear and precise. The use of general terms should be interpreted as including only goods and services clearly covered by the literal meaning of a term. In the interest of clarity and legal certainty, the Member States' central industrial property offices and the Benelux Office for Intellectual Property should, in cooperation with each other, endeavour to compile a list reflecting their respective administrative practices with regard to the classification of goods and services.

(38) For the purpose of ensuring effective trade mark protection, Member States should make available an efficient administrative opposition procedure, allowing at least the proprietor of earlier trade mark rights and any person authorised under the relevant law to exercise the rights arising from a protected designation of origin or a geographical indication to oppose the registration of a trade mark application. Furthermore, in order to offer efficient means of revoking trademarks or declaring them invalid, Member States should provide for an adminis trative procedure for revocation or declaration of invalidity within the longer transposition period of seven years, after the entry into force of this Directive.

s. 6 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

L 336/6

Official Journal of the European Union

23.12.2015

(39) It is desirable that Member States' central industrial property offices and the Benelux Office for Intellectual Property cooperate with each other and with the European Union Intellectual Property Office in all fields of trade mark registration and administration in order to promote convergence of practices and tools, such as the creation and updating of common or connected databases and portals for consultation and search purposes. The Member States should further ensure that their offices cooperate with each other and with the European Union Intellectual Property Office in all other areas of their activities which are relevant for the protection of trade marks in the Union.

(40) This Directive should not exclude the application to trade marks of provisions of law of the Member States other than trade mark law, such as provisions relating to unfair competition, civil liability or consumer protection.

(41) Member States are bound by the Paris Convention for the Protection of Industrial Property (‘the Paris Convention’) and the TRIPS Agreement. It is necessary that this Directive be entirely consistent with that Convention and that Agreement. The obligations of the Member States resulting from that Convention and that Agreement should not be affected by this Directive. Where appropriate, the second paragraph of Article 351 of the Treaty on the Functioning of the European Union should apply.

(42) Since the objectives of this Directive, namely to foster and create a well-functioning internal market and to facilitate the registration, administration and protection of trade marks in the Union to the benefit of growth and competitiveness, cannot be sufficiently achieved by the Member States but can rather, by reason of its scale and effects, be better achieved at Union level, the Union may adopt measures, in accordance with the principle of subsidiarity as set out in Article 5 of the Treaty on European Union. In accordance with the principle of propor tionality as set out in that Article, this Directive does not go beyond what is necessary in order to achieve those objectives.

(43) Directive 95/46/EC of the European Parliament and of the Council ( 1 ) governs the processing of personal data carried out in the Member States in the context of this Directive.

(44) The European Data Protection Supervisor was consulted in accordance with Article 28(2) of Regulation (EC) No 45/2001 of the European Parliament and of the Council ( 2 ) and delivered an opinion on 11 July 2013.

(45) The obligation to transpose this Directive into national law should be confined to those provisions which represent a substantive amendment as compared with the earlier Directive. The obligation to transpose the provisions which are unchanged arises under the earlier Directive.

(46) This Directive should be without prejudice to the obligations of the Member States under Directive 2008/95/EC relating to the time limit for transposition of Council Directive 89/104/EEC ( 3 ) into national law as set out in Part B of Annex I to Directive 2008/95/EC,

HAVE ADOPTED THIS DIRECTIVE:

CHAPTER 1

GENERAL PROVISIONS

Article 1

Scope

This Directive applies to every trade mark in respect of goods or services which is the subject of registration or of an application for registration in a Member State as an individual trade mark, a guarantee or certification mark or a collective mark, or which is the subject of a registration or an application for registration in the Benelux Office for Intellectual Property or of an international registration having effect in a Member State.

( 1 ) Directive 95/46/EC of the European Parliament and of the Council of 24 October 1995 on the protection of individuals with regard to the processing of personal data and on the free movement of such data (OJ L 281, 23.11.1995, p. 31).

( 2 ) Regulation (EC) No 45/2001 of the European Parliament and of the Council of 18 December 2000 on the protection of individuals with regard to the processing of personal data by the Community institutions and bodies and on the free movement of such data (OJ L 8, 12.1.2001, p. 1).

( 3 ) First Council Directive 89/104/EEC of 21 December 1988 to approximate the laws of the Member States relating to trade marks (OJ L 40, 11.2.1989, p. 1).

s. 7 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Official Journal of the European Union

L 336/7

Article 2

Definitions

For the purpose of this Directive, the following definitions apply:

(a) ‘office’ means the central industrial property office of the Member State or the Benelux Office for Intellectual Property, entrusted with the registration of trade marks;

(b) ‘register’ means the register of trade marks kept by an office.

CHAPTER 2

SUBSTANTIVE LAW ON TRADE MARKS

SECTION 1

Signs of which a trade mark may consist

Article 3

Signs of which a trade mark may consist

A trade mark may consist of any signs, in particular words, including personal names, or designs, letters, numerals, colours, the shape of goods or of the packaging of goods, or sounds, provided that such signs are capable of:

(a) distinguishing the goods or services of one undertaking from those of other undertakings; and

(b) being represented on the register in a manner which enables the competent authorities and the public to determine the clear and precise subject matter of the protection afforded to its proprietor.

SECTION 2

Grounds for refusal or invalidity

Article 4

Absolute grounds for refusal or invalidity

1. The following shall not be registered or, if registered, shall be liable to be declared invalid:

(a) signs which cannot constitute a trade mark;

(b) trade marks which are devoid of any distinctive character;

(c) trade marks which consist exclusively of signs or indications which may serve, in trade, to designate the kind, quality, quantity, intended purpose, value, geographical origin, or the time of production of the goods or of rendering of the service, or other characteristics of the goods or services;

(d) trade marks which consist exclusively of signs or indications which have become customary in the current language or in the bona fide and established practices of the trade;

(e) signs which consist exclusively of:

(i) the shape, or another characteristic, which results from the nature of the goods themselves;

(ii) the shape, or another characteristic, of goods which is necessary to obtain a technical result;

(iii) the shape, or another characteristic, which gives substantial value to the goods;

(f) trade marks which are contrary to public policy or to accepted principles of morality;

(g) trade marks which are of such a nature as to deceive the public, for instance, as to the nature, quality or geographical origin of the goods or service;

s. 8 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

L 336/8

Official Journal of the European Union

23.12.2015

(h) trade marks which have not been authorised by the competent authorities and are to be refused or invalidated pursuant to Article 6ter of the Paris Convention;

(i) trade marks which are excluded from registration pursuant to Union legislation or the national law of the Member State concerned, or to international agreements to which the Union or the Member State concerned is party, providing for protection of designations of origin and geographical indications;

(j) trade marks which are excluded from registration pursuant to Union legislation or international agreements to which the Union is party, providing for protection of traditional terms for wine;

(k) trade marks which are excluded from registration pursuant to Union legislation or international agreements to which the Union is party, providing for protection of traditional specialities guaranteed;

(l) trade marks which consist of, or reproduce in their essential elements, an earlier plant variety denomination registered in accordance with Union legislation or the national law of the Member State concerned, or international agreements to which the Union or the Member State concerned is party, providing protection for plant variety rights, and which are in respect of plant varieties of the same or closely related species.

2. A trade mark shall be liable to be declared invalid where the application for registration of the trade mark was made in bad faith by the applicant. Any Member State may also provide that such a trade mark is not to be registered.

3. Any Member State may provide that a trade mark is not to be registered or, if registered, is liable to be declared invalid where and to the extent that:

(a) the use of that trade mark may be prohibited pursuant to provisions of law other than trade mark law of the Member State concerned or of the Union;

(b) the trade mark includes a sign of high symbolic value, in particular a religious symbol;

(c) the trade mark includes badges, emblems and escutcheons other than those covered by Article 6ter of the Paris Convention and which are of public interest, unless the consent of the competent authority to their registration has been given in conformity with the law of the Member State.

4. A trade mark shall not be refused registration in accordance with paragraph 1(b), (c) or (d) if, before the date of application for registration, following the use which has been made of it, it has acquired a distinctive character. A trade mark shall not be declared invalid for the same reasons if, before the date of application for a declaration of invalidity, following the use which has been made of it, it has acquired a distinctive character.

5. Any Member State may provide that paragraph 4 is also to apply where the distinctive character was acquired after the date of application for registration but before the date of registration.

Article 5

Relative grounds for refusal or invalidity

1. A trade mark shall not be registered or, if registered, shall be liable to be declared invalid where:

(a) it is identical with an earlier trade mark, and the goods or services for which the trade mark is applied for or is registered are identical with the goods or services for which the earlier trade mark is protected;

(b) because of its identity with, or similarity to, the earlier trade mark and the identity or similarity of the goods or services covered by the trade marks, there exists a likelihood of confusion on the part of the public; the likelihood of confusion includes the likelihood of association with the earlier trade mark.

2. ‘Earlier trade marks’ within the meaning of paragraph 1 means:

(a) trade marks of the following kinds with a date of application for registration which is earlier than the date of application for registration of the trade mark, taking account, where appropriate, of the priorities claimed in respect of those trade marks:

(i) EU trade marks;

(ii) trade marks registered in the Member State concerned or, in the case of Belgium, Luxembourg or the Netherlands, at the Benelux Office for Intellectual Property;

(iii) trade marks registered under international arrangements which have effect in the Member State concerned;

s. 9 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Official Journal of the European Union

L 336/9

(b) EU trade marks which validly claim seniority, in accordance with Regulation (EC) No 207/2009, of a trade mark referred to in points (a)(ii) and (iii), even when the latter trade mark has been surrendered or allowed to lapse;

(d) trade marks which, on the date of application for registration of the trade mark, or, where appropriate, of the priority claimed in respect of the application for registration of the trade mark, are well known in the Member State concerned, in the sense in which the words ‘well-known’ are used in Article 6bis of the Paris Convention.

3. Furthermore, a trade mark shall not be registered or, if registered, shall be liable to be declared invalid where:

(a) it is identical with, or similar to, an earlier trade mark irrespective of whether the goods or services for which it is applied or registered are identical with, similar to or not similar to those for which the earlier trade mark is registered, where the earlier trade mark has a reputation in the Member State in respect of which registration is applied for or in which the trade mark is registered or, in the case of an EU trade mark, has a reputation in the Union and the use of the later trade mark without due cause would take unfair advantage of, or be detrimental to, the distinctive character or the repute of the earlier trade mark;

(b) an agent or representative of the proprietor of the trade mark applies for registration thereof in his own name without the proprietor's authorisation, unless the agent or representative justifies his action;

(c) and to the extent that, pursuant to Union legislation or the law of the Member State concerned providing for protection of designations of origin and geographical indications:

(i) an application for a designation of origin or a geographical indication had already been submitted in accordance with Union legislation or the law of the Member State concerned prior to the date of application for registration of the trade mark or the date of the priority claimed for the application, subject to its subsequent registration;

(ii) that designation of origin or geographical indication confers on the person authorised under the relevant law to exercise the rights arising therefrom the right to prohibit the use of a subsequent trade mark.

4. Any Member State may provide that a trade mark is not to be registered or, if registered, is liable to be declared invalid where, and to the extent that:

(a) rights to a non-registered trade mark or to another sign used in the course of trade were acquired prior to the date of application for registration of the subsequent trade mark, or the date of the priority claimed for the application for registration of the subsequent trade mark, and that non-registered trade mark or other sign confers on its proprietor the right to prohibit the use of a subsequent trade mark;

(b) the use of the trade mark may be prohibited by virtue of an earlier right, other than the rights referred to in paragraph 2 and point (a) of this paragraph, and in particular:

(i) a right to a name;

(ii) a right of personal portrayal;

(iii) a copyright;

(iv) an industrial property right;

(c) the trade mark is liable to be confused with an earlier trade mark protected abroad, provided that, at the date of the application, the applicant was acting in bad faith.

5. The Member States shall ensure that in appropriate circumstances there is no obligation to refuse registration or to declare a trade mark invalid where the proprietor of the earlier trade mark or other earlier right consents to the registration of the later trade mark.

6. Any Member State may provide that, by way of derogation from paragraphs 1 to 5, the grounds for refusal of registration or invalidity in force in that Member State prior to the date of the entry into force of the provisions necessary to comply with Directive 89/104/EEC are to apply to trade marks for which an application has been made prior to that date.

s. 10 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

L 336/10

Official Journal of the European Union

23.12.2015

Article 6

Establishment a posteriori of invalidity or revocation of a trade mark

Where the seniority of a national trade mark or of a trade mark registered under international arrangements having effect in the Member State, which has been surrendered or allowed to lapse, is claimed for an EU trade mark, the invalidity or revocation of the trade mark providing the basis for the seniority claim may be established a posteriori , provided that the invalidity or revocation could have been declared at the time the mark was surrendered or allowed to lapse. In such a case, the seniority shall cease to produce its effects.

Article 7

Grounds for refusal or invalidity relating to only some of the goods or services

Where grounds for refusal of registration or for invalidity of a trade mark exist in respect of only some of the goods or services for which that trade mark has been applied or registered, refusal of registration or invalidity shall cover those goods or services only.

Article 8

Lack of distinctive character or of reputation of an earlier trade mark precluding a declaration of invalidity of a

registered trade mark

An application for a declaration of invalidity on the basis of an earlier trade mark shall not succeed at the date of application for invalidation if it would not have been successful at the filing date or the priority date of the later trade mark for any of the following reasons:

(a) the earlier trade mark, liable to be declared invalid pursuant to Article 4(1)(b), (c) or (d), had not yet acquired a distinctive character as referred to in Article 4(4);

(b) the application for a declaration of invalidity is based on Article 5(1)(b) and the earlier trade mark had not yet become sufficiently distinctive to support a finding of likelihood of confusion within the meaning of Article 5(1)(b);

(c) the application for a declaration of invalidity is based on Article 5(3)(a) and the earlier trade mark had not yet acquired a reputation within the meaning of Article 5(3)(a).

Article 9

Preclusion of a declaration of invalidity due to acquiescence

1. Where, in a Member State, the proprietor of an earlier trade mark as referred to in Article 5(2) or Article 5(3)(a) has acquiesced, for a period of five successive years, in the use of a later trade mark registered in that Member State while being aware of such use, that proprietor shall no longer be entitled on the basis of the earlier trade mark to apply for a declaration that the later trade mark is invalid in respect of the goods or services for which the later trade mark has been used, unless registration of the later trade mark was applied for in bad faith.

2. Member States may provide that paragraph 1 of this Article is to apply to the proprietor of any other earlier right referred to in Article 5(4)(a) or (b).

3. In the cases referred to in paragraphs 1 and 2, the proprietor of a later registered trade mark shall not be entitled to oppose the use of the earlier right, even though that right may no longer be invoked against the later trade mark.

s. 11 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Official Journal of the European Union

L 336/11

SECTION 3

Rights conferred and limitations

Article 10

Rights conferred by a trade mark

1. The registration of a trade mark shall confer on the proprietor exclusive rights therein.

2. Without prejudice to the rights of proprietors acquired before the filing date or the priority date of the registered trade mark, the proprietor of that registered trade mark shall be entitled to prevent all third parties not having his consent from using in the course of trade, in relation to goods or services, any sign where:

(a) the sign is identical with the trade mark and is used in relation to goods or services which are identical with those for which the trade mark is registered;

(b) the sign is identical with, or similar to, the trade mark and is used in relation to goods or services which are identical with, or similar to, the goods or services for which the trade mark is registered, if there exists a likelihood of confusion on the part of the public; the likelihood of confusion includes the likelihood of association between the sign and the trade mark;

(c) the sign is identical with, or similar to, the trade mark irrespective of whether it is used in relation to goods or services which are identical with, similar to, or not similar to, those for which the trade mark is registered, where the latter has a reputation in the Member State and where use of that sign without due cause takes unfair advantage of, or is detrimental to, the distinctive character or the repute of the trade mark.

3. The following, in particular, may be prohibited under paragraph 2:

(a) affixing the sign to the goods or to the packaging thereof;

(b) offering the goods or putting them on the market, or stocking them for those purposes, under the sign, or offering or supplying services thereunder;

(d) using the sign as a trade or company name or part of a trade or company name;

(e) using the sign on business papers and in advertising;

(f) using the sign in comparative advertising in a manner that is contrary to Directive 2006/114/EC.

4. Without prejudice to the rights of proprietors acquired before the filing date or the priority date of the registered trade mark, the proprietor of that registered trade mark shall also be entitled to prevent all third parties from bringing goods, in the course of trade, into the Member State where the trade mark is registered, without being released for free circulation there, where such goods, including the packaging thereof, come from third countries and bear without auth orisation a trade mark which is identical with the trade mark registered in respect of such goods, or which cannot be distinguished in its essential aspects from that trade mark.

The entitlement of the trade mark proprietor pursuant to the first subparagraph shall lapse if, during the proceedings to determine whether the registered trade mark has been infringed, initiated in accordance with Regulation (EU) No 608/2013, evidence is provided by the declarant or the holder of the goods that the proprietor of the registered trade mark is not entitled to prohibit the placing of the goods on the market in the country of final destination.

5. Where, under the law of a Member State, the use of a sign under the conditions referred to in paragraph 2 (b) or (c) could not be prohibited before the date of entry into force of the provisions necessary to comply with Directive 89/104/EEC in the Member State concerned, the rights conferred by the trade mark may not be relied on to prevent the continued use of the sign.

6. Paragraphs 1, 2, 3 and 5 shall not affect provisions in any Member State relating to the protection against the use of a sign other than use for the purposes of distinguishing goods or services, where use of that sign without due cause takes unfair advantage of, or is detrimental to, the distinctive character or the repute of the trade mark.

s. 12 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

L 336/12

Official Journal of the European Union

23.12.2015

Article 11

The right to prohibit preparatory acts in relation to the use of packaging or other means

Where the risk exists that the packaging, labels, tags, security or authenticity features or devices, or any other means to which the trade mark is affixed, could be used in relation to goods or services and that use would constitute an infringement of the rights of the proprietor of a trade mark under Article 10(2) and (3), the proprietor of that trade mark shall have the right to prohibit the following acts if carried out in the course of trade:

(a) affixing a sign identical with, or similar to, the trade mark on packaging, labels, tags, security or authenticity features or devices, or any other means to which the mark may be affixed;

(b) offering or placing on the market, or stocking for those purposes, or importing or exporting, packaging, labels, tags, security or authenticity features or devices, or any other means to which the mark is affixed.

Article 12

Reproduction of trade marks in dictionaries

If the reproduction of a trade mark in a dictionary, encyclopaedia or similar reference work, in print or electronic form, gives the impression that it constitutes the generic name of the goods or services for which the trade mark is registered, the publisher of the work shall, at the request of the proprietor of the trade mark, ensure that the reproduction of the trade mark is, without delay, and in the case of works in printed form at the latest in the next edition of the publication, accompanied by an indication that it is a registered trade mark.

Article 13

Prohibition of the use of a trade mark registered in the name of an agent or representative

1. Where a trade mark is registered in the name of the agent or representative of a person who is the proprietor of that trade mark, without the proprietor's consent, the latter shall be entitled to do either or both of the following:

(a) oppose the use of the trade mark by his agent or representative;

(b) demand the assignment of the trade mark in his favour.

2. Paragraph 1 shall not apply where the agent or representative justifies his action.

Article 14

Limitation of the effects of a trade mark

1. A trade mark shall not entitle the proprietor to prohibit a third party from using, in the course of trade:

(a) the name or address of the third party, where that third party is a natural person;

(b) signs or indications which are not distinctive or which concern the kind, quality, quantity, intended purpose, value, geographical origin, the time of production of goods or of rendering of the service, or other characteristics of goods or services;

(c) the trade mark for the purpose of identifying or referring to goods or services as those of the proprietor of that trade mark, in particular, where the use of the trade mark is necessary to indicate the intended purpose of a product or service, in particular as accessories or spare parts.

2. Paragraph 1 shall only apply where the use made by the third party is in accordance with honest practices in industrial or commercial matters.

3. A trade mark shall not entitle the proprietor to prohibit a third party from using, in the course of trade, an earlier right which only applies in a particular locality, if that right is recognised by the law of the Member State in question and the use of that right is within the limits of the territory in which it is recognised.

s. 13 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Official Journal of the European Union

L 336/13

Article 15

Exhaustion of the rights conferred by a trade mark

1. A trade mark shall not entitle the proprietor to prohibit its use in relation to goods which have been put on the market in the Union under that trade mark by the proprietor or with the proprietor's consent.

2. Paragraph 1 shall not apply where there exist legitimate reasons for the proprietor to oppose further commerciali sation of the goods, especially where the condition of the goods is changed or impaired after they have been put on the market.

Article 16

Use of trade marks

1. If, within a period of five years following the date of the completion of the registration procedure, the proprietor has not put the trade mark to genuine use in the Member State in connection with the goods or services in respect of which it is registered, or if such use has been suspended during a continuous five-year period, the trade mark shall be subject to the limits and sanctions provided for in Article 17, Article 19(1), Article 44(1) and (2), and Article 46(3) and (4), unless there are proper reasons for non-use.

2. Where a Member State provides for opposition proceedings following registration, the five-year period referred to in paragraph 1 shall be calculated from the date when the mark can no longer be opposed or, in the event that an opposition has been lodged, from the date when a decision terminating the opposition proceedings became final or the opposition was withdrawn.

3. With regard to trade marks registered under international arrangements and having effect in the Member State, the five-year period referred to in paragraph 1 shall be calculated from the date when the mark can no longer be rejected or opposed. Where an opposition has been lodged or when an objection on absolute or relative grounds has been notified, the period shall be calculated from the date when a decision terminating the opposition proceedings or a ruling on absolute or relative grounds for refusal became final or the opposition was withdrawn.

4. The date of commencement of the five-year period, as referred to in paragraphs 1 and 2, shall be entered in the register.

5. The following shall also constitute use within the meaning of paragraph 1:

(a) use of the trade mark in a form differing in elements which do not alter the distinctive character of the mark in the form in which it was registered, regardless of whether or not the trade mark in the form as used is also registered in the name of the proprietor;

(b) affixing of the trade mark to goods or to the packaging thereof in the Member State concerned solely for export purposes.

6. Use of the trade mark with the consent of the proprietor shall be deemed to constitute use by the proprietor.

Article 17

Non-use as defence in infringement proceedings

The proprietor of a trade mark shall be entitled to prohibit the use of a sign only to the extent that the proprietor's rights are not liable to be revoked pursuant to Article 19 at the time the infringement action is brought. If the defendant so requests, the proprietor of the trade mark shall furnish proof that, during the five-year period preceding the date of bringing the action, the trade mark has been put to genuine use as provided in Article 16 in connection with the goods or services in respect of which it is registered and which are cited as justification for the action, or that there are proper reasons for non-use, provided that the registration procedure of the trade mark has at the date of bringing the action been completed for not less than five years.

Article 18

Intervening right of the proprietor of a later registered trade mark as defence in infringement proceedings

1. In infringement proceedings, the proprietor of a trade mark shall not be entitled to prohibit the use of a later registered mark where that later trade mark would not be declared invalid pursuant to Article 8, Article 9(1) or (2) or Article 46(3).

s. 14 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

L 336/14

Official Journal of the European Union

23.12.2015

2. In infringement proceedings, the proprietor of a trade mark shall not be entitled to prohibit the use of a later registered EU trade mark where that later trade mark would not be declared invalid pursuant to Article 53(1), (3) or (4), 54(1) or (2) or 57(2) of Regulation (EC) No 207/2009.

3. Where the proprietor of a trade mark is not entitled to prohibit the use of a later registered trade mark pursuant to paragraph 1 or 2, the proprietor of that later registered trade mark shall not be entitled to prohibit the use of the earlier trade mark in infringement proceedings, even though that earlier right may no longer be invoked against the later trade mark.

SECTION 4

Revocation of trade mark rights

Article 19

Absence of genuine use as ground for revocation

1. A trade mark shall be liable to revocation if, within a continuous five-year period, it has not been put to genuine use in the Member State in connection with the goods or services in respect of which it is registered, and there are no proper reasons for non-use.

2. No person may claim that the proprietor's rights in a trade mark should be revoked where, during the interval between expiry of the five-year period and filing of the application for revocation, genuine use of the trade mark has been started or resumed.

3. The commencement or resumption of use within the three-month period preceding the filing of the application for revocation which began at the earliest on expiry of the continuous five-year period of non-use shall be disregarded where preparations for the commencement or resumption occur only after the proprietor becomes aware that the application for revocation may be filed.

Article 20

Trade mark having become generic or misleading indication as grounds for revocation

A trade mark shall be liable to revocation if, after the date on which it was registered:

(a) as a result of acts or inactivity of the proprietor, it has become the common name in the trade for a product or service in respect of which it is registered;

(b) as a result of the use made of it by the proprietor of the trade mark or with the proprietor's consent in respect of the goods or services for which it is registered, it is liable to mislead the public, particularly as to the nature, quality or geographical origin of those goods or services.

Article 21

Revocation relating to only some of the goods or services

Where grounds for revocation of a trade mark exist in respect of only some of the goods or services for which that trade mark has been registered, revocation shall cover those goods or services only.

SECTION 5

Trade marks as objects of property

Article 22

Transfer of registered trade marks

1. A trade mark may be transferred, separately from any transfer of the undertaking, in respect of some or all of the goods or services for which it is registered.

s. 15 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Official Journal of the European Union

L 336/15

2. A transfer of the whole of the undertaking shall include the transfer of the trade mark except where there is agreement to the contrary or circumstances clearly dictate otherwise. This provision shall apply to the contractual obligation to transfer the undertaking.

3. Member States shall have procedures in place to allow for the recordal of transfers in their registers.

Article 23

Rights in rem

1. A trade mark may, independently of the undertaking, be given as security or be the subject of rights in rem .

2. Member States shall have procedures in place to allow for the recordal of rights in rem in their registers.

Article 24

Levy of execution

1. A trade mark may be levied in execution.

2. Member States shall have procedures in place to allow for the recordal of levy of execution in their registers.

Article 25

Licensing

1. A trade mark may be licensed for some or all of the goods or services for which it is registered and for the whole or part of the Member State concerned. A licence may be exclusive or non-exclusive.

2. The proprietor of a trade mark may invoke the rights conferred by that trade mark against a licensee who contravenes any provision in his licensing contract with regard to:

(a) its duration;

(b) the form covered by the registration in which the trade mark may be used;

(d) the territory in which the trade mark may be affixed; or

(e) the quality of the goods manufactured or of the services provided by the licensee.

3. Without prejudice to the provisions of the licensing contract, the licensee may bring proceedings for infringement of a trade mark only if its proprietor consents thereto. However, the holder of an exclusive licence may bring such proceedings if the proprietor of the trade mark, after formal notice, does not himself bring infringement proceedings within an appropriate period.

4. A licensee shall, for the purpose of obtaining compensation for damage suffered by him, be entitled to intervene in infringement proceedings brought by the proprietor of the trade mark.

5. Member States shall have procedures in place to allow for the recordal of licences in their registers.

Article 26

Applications for a trade mark as an object of property

Articles 22 to 25 shall apply to applications for trade marks.

s. 16 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

L 336/16

Official Journal of the European Union

23.12.2015

SECTION 6

Guarantee or certification marks and collective marks

Article 27

Definitions

For the purposes of this Directive, the following definitions apply:

(a) ‘guarantee or certification mark’ means a trade mark which is described as such when the mark is applied for and is capable of distinguishing goods or services which are certified by the proprietor of the mark in respect of material, mode of manufacture of goods or performance of services, quality, accuracy or other characteristics, from goods and services which are not so certified;

(b) ‘collective mark’ means a trade mark which is described as such when the mark is applied for and is capable of distinguishing the goods or services of the members of an association which is the proprietor of the mark from the goods or services of other undertakings.

Article 28

Guarantee or certification marks

1. Member States may provide for the registration of guarantee or certification marks.

2. Any natural or legal person, including institutions, authorities and bodies governed by public law, may apply for guarantee or certification marks provided that such person does not carry on a business involving the supply of goods or services of the kind certified.

Member States may provide that a guarantee or certification mark is not to be registered unless the applicant is competent to certify the goods or services for which the mark is to be registered.

3. Member States may provide that guarantee or certification marks are not to be registered, or are to be revoked or declared invalid, on grounds other than those specified in Articles 4, 19 and 20, where the function of those marks so requires.

4. By way of derogation from Article 4(1)(c), Member States may provide that signs or indications which may serve, in trade, to designate the geographical origin of the goods or services may constitute guarantee or certification marks. Such a guarantee or certification mark shall not entitle the proprietor to prohibit a third party from using in the course of trade such signs or indications, provided that third party uses them in accordance with honest practices in industrial or commercial matters. In particular, such a mark may not be invoked against a third party who is entitled to use a geographical name.

5. The requirements laid down in Article 16 shall be satisfied where genuine use of a guarantee or certification mark in accordance with Article 16 is made by any person who has the authority to use it.

Article 29

Collective marks

1. Member States shall provide for the registration of collective marks.

2. Associations of manufacturers, producers, suppliers of services or traders, which, under the terms of the law governing them, have the capacity in their own name to have rights and obligations, to make contracts or accomplish other legal acts, and to sue and be sued, as well as legal persons governed by public law, may apply for collective marks.

3. By way of derogation from Article 4(1)(c), Member States may provide that signs or indications which may serve, in trade, to designate the geographical origin of the goods or services may constitute collective marks. Such a collective mark shall not entitle the proprietor to prohibit a third party from using, in the course of trade, such signs or indications, provided that third party uses them in accordance with honest practices in industrial or commercial matters. In particular, such a mark may not be invoked against a third party who is entitled to use a geographical name.

s. 17 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Official Journal of the European Union

L 336/17

Article 30

Regulations governing use of a collective mark

1. An applicant for a collective mark shall submit the regulations governing its use to the office.

2. The regulations governing use shall specify at least the persons authorised to use the mark, the conditions of membership of the association and the conditions of use of the mark, including sanctions. The regulations governing use of a mark referred to in Article 29(3) shall authorise any person whose goods or services originate in the geographical area concerned to become a member of the association which is the proprietor of the mark, provided that the person fulfils all the other conditions of the regulations.

Article 31

Refusal of an application

1. In addition to the grounds for refusal of a trade mark application provided for in Article 4, where appropriate with the exception of Article 4(1)(c) concerning signs or indications which may serve, in trade, to designate the geographical origin of the goods or services, and Article 5,and without prejudice to the right of an office not to undertake examination ex officio of relative grounds, an application for a collective mark shall be refused where the provisions of point (b) of Article 27, Article 29 or Article 30 are not satisfied, or where the regulations governing use of that collective mark are contrary to public policy or to accepted principles of morality.

2. An application for a collective mark shall also be refused if the public is liable to be misled as regards the character or the significance of the mark, in particular if it is likely to be taken to be something other than a collective mark.

3. An application shall not be refused if the applicant, as a result of amendment of the regulations governing use of the collective mark, meets the requirements referred to in paragraphs 1 and 2.

Article 32

Use of collective marks

The requirements of Article 16 shall be satisfied where genuine use of a collective mark in accordance with that Article is made by any person who has authority to use it.

Article 33

Amendments to the regulations governing use of a collective mark

1. The proprietor of a collective mark shall submit to the office any amended regulations governing use.

2. Amendments to the regulations governing use shall be mentioned in the register unless the amended regulations do not satisfy the requirements of Article 30 or involve one of the grounds for refusal referred to in Article 31.

3. For the purposes of this Directive, amendments to the regulations governing use shall take effect only from the date of entry of the mention of those amendments in the register.

Article 34

Persons entitled to bring an action for infringement

1. Article 25(3) and (4) shall apply to every person who has the authority to use a collective mark.

2. The proprietor of a collective mark shall be entitled to claim compensation on behalf of persons who have authority to use the mark where those persons have sustained damage as a result of unauthorised use of the mark.

s. 18 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

L 336/18

Official Journal of the European Union

23.12.2015

Article 35

Additional grounds for revocation

In addition to the grounds for revocation provided for in Articles 19 and 20, the rights of the proprietor of a collective mark shall be revoked on the following grounds:

(a) the proprietor does not take reasonable steps to prevent the mark being used in a manner that is incompatible with the conditions of use laid down in the regulations governing use, including any amendments thereto mentioned in the register;

(b) the manner in which the mark has been used by authorised persons has caused it to become liable to mislead the public in the manner referred to in Article 31(2);

(c) an amendment to the regulations governing use of the mark has been mentioned in the register in breach of Article 33(2), unless the proprietor of the mark, by further amending the regulations governing use, complies with the requirements of that Article.

Article 36

Additional grounds for invalidity

In addition to the grounds for invalidity provided for in Article 4, where appropriate with the exception of Article 4(1)(c) concerning signs or indications which may serve, in trade, to designate the geographical origin of the goods or services, and Article 5, a collective mark which is registered in breach of Article 31 shall be declared invalid unless the proprietor of the mark, by amending the regulations governing use, complies with the requirements of Article 31.

CHAPTER 3

PROCEDURES

SECTION 1

Application and registration

Article 37

Application requirements

1. An application for registration of a trade mark shall contain at least all of the following:

(a) a request for registration;

(b) information identifying the applicant;

(d) a representation of the trade mark, which satisfies the requirements set out in point (b) of Article 3.

2. The application for a trade mark shall be subject to the payment of a fee determined by the Member State concerned.

Article 38

Date of filing

1. The date of filing of a trade mark application shall be the date on which the documents containing the information specified in Article 37(1) are filed with the office by the applicant.

2. Member States may, in addition, provide that the accordance of the date of filing is to be subject to the payment of a fee as referred to in Article 37(2).

s. 19 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Official Journal of the European Union

L 336/19

Article 39

Designation and classification of goods and services

1. The goods and services in respect of which trade mark registration is applied for shall be classified in conformity with the system of classification established by the Nice Agreement Concerning the International Classification of Goods and Services for the Purposes of the Registration of Marks of 15 June 1957 (‘the Nice Classification’).

2. The goods and services for which protection is sought shall be identified by the applicant with sufficient clarity and precision to enable the competent authorities and economic operators, on that sole basis, to determine the extent of the protection sought.

3. For the purposes of paragraph 2, the general indications included in the class headings of the Nice Classification or other general terms may be used, provided that they comply with the requisite standards of clarity and precision set out in this Article.

4. The office shall reject an application in respect of indications or terms which are unclear or imprecise, where the applicant does not suggest an acceptable wording within a period set by the office to that effect.

5. The use of general terms, including the general indications of the class headings of the Nice Classification, shall be interpreted as including all the goods or services clearly covered by the literal meaning of the indication or term. The use of such terms or indications shall not be interpreted as comprising a claim to goods or services which cannot be so understood.

6. Where the applicant requests registration for more than one class, the applicant shall group the goods and services according to the classes of the Nice Classification, each group being preceded by the number of the class to which that group of goods or services belongs, and shall present them in the order of the classes.

7. Goods and services shall not be regarded as being similar to each other on the ground that they appear in the same class under the Nice Classification. Goods and services shall not be regarded as being dissimilar from each other on the ground that they appear in different classes under the Nice Classification.

Article 40

Observations by third parties

1. Member States may provide that prior to registration of a trade mark, any natural or legal person and any group or body representing manufacturers, producers, suppliers of services, traders or consumers may submit to the office written observations, explaining on which grounds the trade mark should not be registered ex officio .

Persons and groups or bodies, as referred to in the first subparagraph, shall not be parties to the proceedings before the office.

2. In addition to the grounds referred to in paragraph 1 of this Article, any natural or legal person and any group or body representing manufacturers, producers, suppliers of services, traders or consumers may submit to the office written observations based on the particular grounds on which the application for a collective mark should be refused under Article 31(1) and (2). This provision may be extended to cover certification and guarantee marks where regulated in Member States.

Article 41

Division of applications and registrations

The applicant or proprietor may divide a national trade mark application or registration into two or more separate applications or registrations by sending a declaration to the office and indicating for each divisional application or registration the goods or services covered by the original application or registration which are to be covered by the divisional applications or registrations.

s. 20 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

L 336/20

Official Journal of the European Union

23.12.2015

Article 42

Class fees

Member States may provide that the application and renewal of a trade mark is to be subject to an additional fee for each class of goods and services beyond the first class.

SECTION 2

Procedures for opposition, revocation and invalidity

Article 43

Opposition procedure

1. Member States shall provide for an efficient and expeditious administrative procedure before their offices for opposing the registration of a trade mark application on the grounds provided for in Article 5.

2. The administrative procedure referred to in paragraph 1 of this Article shall at least provide that the proprietor of an earlier trade mark as referred to in Article 5(2) and Article 5(3)(a), and the person authorised under the relevant law to exercise the rights arising from a protected designation of origin or geographical indication as referred to in Article 5(3)(c) shall be entitled to file a notice of opposition. A notice of opposition may be filed on the basis of one or more earlier rights, provided that they all belong to the same proprietor, and on the basis of part or the totality of the goods or services in respect of which the earlier right is protected or applied for, and may be directed against part or the totality of the goods or services in respect of which the contested mark is applied for.

3. The parties shall be granted, at their joint request, a minimum of two months in the opposition proceedings in order to allow for the possibility of a friendly settlement between the opposing party and the applicant.

Article 44

Non-use as defence in opposition proceedings

1. In opposition proceedings pursuant to Article 43, where at the filing date or date of priority of the later trade mark, the five-year period within which the earlier trade mark must have been put to genuine use as provided for in Article 16 had expired, at the request of the applicant, the proprietor of the earlier trade mark who has given notice of opposition shall furnish proof that the earlier trade mark has been put to genuine use as provided for in Article 16 during the five-year period preceding the filing date or date of priority of the later trade mark, or that proper reasons for non-use existed. In the absence of proof to this effect, the opposition shall be rejected.

2. If the earlier trade mark has been used in relation to only part of the goods or services for which it is registered, it shall, for the purpose of the examination of the opposition as provided for in paragraph 1, be deemed to be registered in respect of that part of the goods or services only.

3. Paragraphs 1 and 2 of this Article shall also apply where the earlier trade mark is an EU trade mark. In such a case, the genuine use of the EU trade mark shall be determined in accordance with Article 15 of Regulation (EC) No 207/2009.

Article 45

Procedure for revocation or declaration of invalidity

1. Without prejudice to the right of the parties to appeal to the courts, Member States shall provide for an efficient and expeditious administrative procedure before their offices for the revocation or declaration of invalidity of a trade mark.

s. 21 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Official Journal of the European Union

L 336/21

2. The administrative procedure for revocation shall provide that the trade mark is to be revoked on the grounds provided for in Articles 19 and 20.

3. The administrative procedure for invalidity shall provide that the trade mark is to be declared invalid at least on the following grounds:

(a) the trade mark should not have been registered because it does not comply with the requirements provided for in Article 4;

(b) the trade mark should not have been registered because of the existence of an earlier right within the meaning of Article 5(1) to (3).

4. The administrative procedure shall provide that at least the following are to be entitled to file an application for revocation or for a declaration of invalidity:

(a) in the case of paragraph 2 and paragraph 3(a), any natural or legal person and any group or body set up for the purpose of representing the interests of manufacturers, producers, suppliers of services, traders or consumers, and which, under the terms of the law governing it, has the capacity to sue in its own name and to be sued;

(b) in the case of paragraph 3(b) of this Article, the proprietor of an earlier trade mark as referred to in Article 5(2) and Article 5(3)(a), and the person authorised under the relevant law to exercise the rights arising from a protected designation of origin or geographical indication as referred to in Article 5(3)(c).

5. An application for revocation or for a declaration of invalidity may be directed against a part or the totality of the goods or services in respect of which the contested mark is registered.

6. An application for a declaration of invalidity may be filed on the basis of one or more earlier rights, provided they all belong to the same proprietor.

Article 46

Non-use as a defence in proceedings seeking a declaration of invalidity

1. In proceedings for a declaration of invalidity based on a registered trade mark with an earlier filing date or priority date, if the proprietor of the later trade mark so requests, the proprietor of the earlier trade mark shall furnish proof that, during the five-year period preceding the date of the application for a declaration of invalidity, the earlier trade mark has been put to genuine use, as provided for in Article 16, in connection with the goods or services in respect of which it is registered and which are cited as justification for the application, or that there are proper reasons for non- use, provided that the registration process of the earlier trade mark has at the date of the application for a declaration of invalidity been completed for not less than five years.

2. Where, at the filing date or date of priority of the later trade mark, the five-year period within which the earlier trade mark was to have been put to genuine use, as provided for in Article 16, had expired, the proprietor of the earlier trade mark shall, in addition to the proof required under paragraph 1 of this Article, furnish proof that the trade mark was put to genuine use during the five-year period preceding the filing date or date of priority, or that proper reasons for non-use existed.

3. In the absence of the proof referred to in paragraphs 1 and 2, an application for a declaration of invalidity on the basis of an earlier trade mark shall be rejected.

4. If the earlier trade mark has been used in accordance with Article 16 in relation to only part of the goods or services for which it is registered, it shall, for the purpose of the examination of the application for a declaration of invalidity, be deemed to be registered in respect of that part of the goods or services only.

5. Paragraphs 1 to 4 of this Article shall also apply where the earlier trade mark is an EU trade mark. In such a case, genuine use of the EU trade mark shall be determined in accordance with Article 15 of Regulation (EC) No 207/2009.

s. 22 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

L 336/22

Official Journal of the European Union

23.12.2015

Article 47

Consequences of revocation and invalidity

1. A registered trade mark shall be deemed not to have had, as from the date of the application for revocation, the effects specified in this Directive, to the extent that the rights of the proprietor have been revoked. An earlier date, on which one of the grounds for revocation occurred, may be fixed in the decision on the application for revocation, at the request of one of the parties.

2. A registered trade mark shall be deemed not to have had, as from the outset, the effects specified in this Directive, to the extent that the trade mark has been declared invalid.

SECTION 3

Duration and renewal of registration

Article 48

Duration of registration

1. Trade marks shall be registered for a period of 10 years from the date of filing of the application.

2. Registration may be renewed in accordance with Article 49 for further 10-year periods.

Article 49

Renewal

1. Registration of a trade mark shall be renewed at the request of the proprietor of the trade mark or any person authorised to do so by law or by contract, provided that the renewal fees have been paid. Member States may provide that receipt of payment of the renewal fees is to be deemed to constitute such a request.

2. The office shall inform the proprietor of the trade mark of the expiry of the registration at least six months before the said expiry. The office shall not be held liable if it fails to give such information.

3. The request for renewal shall be submitted and the renewal fees shall be paid within a period of at least six months immediately preceding the expiry of the registration. Failing that, the request may be submitted within a further period of six months immediately following the expiry of the registration or of the subsequent renewal thereof. The renewal fees and an additional fee shall be paid within that further period.

4. Where the request is submitted or the fees paid in respect of only some of the goods or services for which the trade mark is registered, registration shall be renewed for those goods or services only.

5. Renewal shall take effect from the day following the date on which the existing registration expires. The renewal shall be recorded in the register.

SECTION 4

Communication with the office

Article 50

Communication with the office

Parties to the proceedings or, where appointed, their representatives, shall designate an official address for all official communication with the office. Member States shall have the right to require that such an official address be situated in the European Economic Area.

s. 23 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Official Journal of the European Union

L 336/23

CHAPTER 4

ADMINISTRATIVE COOPERATION

Article 51

Cooperation in the area of trade mark registration and administration

The offices shall be free to cooperate effectively with each other and with the European Union Intellectual Property Office in order to promote convergence of practices and tools in relation to the examination and registration of trade marks.

Article 52

Cooperation in other areas

The offices shall be free to cooperate effectively with each other and with the European Union Intellectual Property Office in all areas of their activities other than those referred to in Article 51 which are of relevance for the protection of trade marks in the Union.

CHAPTER 5

FINAL PROVISIONS

Article 53

Data protection

The processing of any personal data carried out in the Member States in the framework of this Directive shall be subject to national law implementing Directive 95/46/EC.

Article 54

Transposition

1. Member States shall bring into force the laws, regulations and administrative provisions necessary to comply with Articles 3 to 6, Articles 8 to 14, Articles 16, 17 and 18, Articles 22 to 39, Article 41, Articles 43 to 50 by 14 January 2019. Member States shall bring into force the laws, regulations and administrative provisions to comply with Article 45 by 14 January 2023. They shall immediately communicate the text of those measures to the Commission.

When Member States adopt those measures, they shall contain a reference to this Directive or be accompanied by such a reference on the occasion of their official publication. They shall also include a statement that references in existing laws, regulations and administrative provisions to the Directive repealed by this Directive shall be construed as references to this Directive. Member States shall determine how such reference is to be made and how that statement is to be formulated.

2. Member States shall communicate to the Commission the text of the main provisions of national law which they adopt in the field covered by this Directive.

Article 55

Repeal

Directive 2008/95/EC is repealed with effect from 15 January 2019, without prejudice to the obligations of the Member States relating to the time limit for the transposition into national law of Directive 89/104/EEC set out in Part B of Annex I to Directive 2008/95/EC.

References to the repealed Directive shall be construed as references to this Directive and shall be read in accordance with the correlation table in the Annex.

s. 24 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

L 336/24

Official Journal of the European Union

23.12.2015

Article 56

Entry into Force

This Directive shall enter into force on the twentieth day following that of its publication in the Official Journal of the European Union .

Articles 1, 7, 15, 19, 20, 21 and 54 to 57 shall apply from 15 January 2019.

Article 57

Addressees

This Directive is addressed to the Member States.

Done at Strasbourg, 16 December 2015.

For the European Parliament

For the Council

The President

M. SCHULZ

N. SCHMIT

s. 25 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

23.12.2015

Official Journal of the European Union

L 336/25

ANNEX

Correlation table

Directive 2008/95/EC

This Directive

Article 1

—

Article 2

Article 3

Article 3(1)(a) to (h)

Article 4(1)(a) to (h)

—

Article 4(1)(i) to (l)

Article 3(2)(a) to (c)

Article 4(3)(a) to (c)

Article 3(2)(d)

Article 4(2)

Article 3(3), first sentence

Article 4(4), first sentence

—

Article 4(4), second sentence

Article 3(3), second sentence

Article 4(5)

Article 3(4)

—

Article 4(1) and (2)

Article 5(1) and (2)

Article 4(3) and (4)(a)

Article 5(3)(a)

—

Article 5(3)(b)

—

Article 5(3)(c)

Article 4(4)(b) and (c)

Article 5(4)(a) and (b)

Article 4(4)(d) to (f)

—

Article 4(4)(g)

Article 5(4)(c)

Article 4(5) and (6)

Article 5(5) and (6)

—

Article 8

Article 5(1), first sentence

Article 10(1)

Article 5(1), second sentence, introductory part

Article 10(2), introductory part of the sentence

Article 5(1)(a) and (b)

Article 10(2)(a) and (b)

Article 5(2)

Article 10(2)(c)

Article 5(3)(a) to (c)

Article 10(3)(a) to (c)

—

Article 10(3)(d)

Article 5(3)(d)

Article 10(3)(e)

—

Article 10(3)(f)

—

Article 10(4)

Article 5(4) and (5)

Article 10(5) and (6)

—

Article 11

—

Article 12

—

Article 13

s. 26 Official Journal of the European Union Kontrollera mot PDF

L 336/26

Official Journal of the European Union

23.12.2015

Directive 2008/95/EC

This Directive

Article 6(1)(a) to (c)

Article 14(1)(a) to (c), and (2)

Article 6(2)

Article 14(3)

Article 7

Article 15

Article 8(1) and (2)

Article 25(1) and (2)

—

Article 25(3) to (5)

Article 9

Article 10(1), first subparagraph

Article 16(1)

—

Article 16(2) to (4)

Article 10(1), second subparagraph

Article 16(5)

Article 10(2)

Article 16(6)

Article 10(3)

—

Article 11(1)

Article 46(1) to (3)

Article 11(2)

Article 44(1)

Article 11(3)

Article 17

Article 11(4)

Articles 17, 44(2) and Article 46(4)

—

Article 18

Article 12(1), first subparagraph

Article 19(1)

Article 12(1), second subparagraph

Article 19(2)

Article 12(1), third subparagraph

Article 19(3)

Article 12(2)

Article 20

Article 13

Article 7 and Article 21

Article 14

Article 6

—

Articles 22 to 24

—

Article 26

—

Article 27

Article 15(1)

Article 28(1) and (3)

Article 15(2)

Article 28(4)

—

Article 28(2) and (5)

—

Articles 29 to 54(1)

Article 16

Article 54(2)

Article 17

Article 55

Article 18

Article 56

Article 19

Article 57

s. 360 Sammanfattning av betänkandet En känne- teckensrättslig reform (SOU 2016:79) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 4

360

Sammanfattning av betänkandet En känne- teckensrättslig reform (SOU 2016:79)

I betänkandet föreslår utredningen en känneteckensrättslig reform. Utredningens förslag omfattar en rad ändringar i varumärkeslagen, en ny lag om företagsnamn, en ny lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter m.m. och vissa ändringar i mönsterskyddslagen.

Ändringarna i varumärkeslagen syftar huvudsakligen till att genomföra EU:s nya varumärkesdirektiv. Direktivet är resultatet av den översyn av EU:s varumärkesreglering som har pågått mellan åren 2013 och 2015. Även om det inte är fråga om någon fullharmonisering av hela rättsområdet, medför direktivet att varumärkesrätten i stor utsträckning blir likalydande inom unionen. Att varumärkesrätten blir mer enhetlig underlättar för de många företag som bedriver verksamhet på den inre marknaden. Varumärken spelar en avgörande roll för företagens möjligheter att nå framgång. Många varumärken motsvarar betydande ekonomiska värden grundat på stora investeringar. Ett varumärke är inte sällan ett företags mest värdefulla tillgång.

I sak innebär ändringarna i varumärkeslagen i flera avseenden att lagen moderniseras och förenklas. Den centrala varumärkesrätten – t.ex. vad som kan utgöra ett varumärke och vad som krävs för att kunna få och behålla en varumärkesregistrering – utformas i nära anslutning till EU- direktivet. Det underlättar en tillämpning och tolkning av lagen i enlighet med direktivet. Vidare ansluter de svenska reglerna till EU:s varumärkesförordning, vilket förenklar för dem som använder både det nationella registreringsförfarandet och förfarandet för EU-varumärken. Flera av ändringarna syftar till att kodifiera EU-domstolens praxis. Att EU- domstolens praxis bättre återspeglas i lagen gör det tydligare vad som gäller.

Ett förslag är att varumärkeslagen blir mer teknikneutral. Det nuvarande kravet på att ett tecken måste återges grafiskt slopas. I stället införs ett mera allmänt tillämpbart krav på att ett varumärke kan bestå av alla tecken som tydligt kan återges i varumärkesregistret.

En annan betydelsefull ändring är att ensamrätten utvidgas till att omfatta även transitering och liknande tullåtgärder. På detta sätt kommer man mera effektivt åt handeln med varumärkesförfalskade varor. I dag krävs att varorna ska importeras till Sverige för att det ska kunna utgöra varumärkesintrång. Tullverket får därmed ökade möjligheter att ingripa mot förfalskningar.

Bland övriga förslag kan nämnas följande. Reglerna om ingivningsdag blir tydligare, vilket har betydelse för giltigheten av en varu- märkesregistrering. Registreringen ska gälla i tio år från ingivningsdagen. Patent- och registreringsverket ska kunna häva en registrering efter invändning endast om det finns något hinder mot registrering på grund av andras rättigheter, dvs. de relativa registreringshindren. De absoluta hindren ska inte längre kunna åberopas i invändningsförfarandet. En förlikningsfrist införs under invändningsförfarandet hos Patent- och registreringsverket, vilket leder till färre tvister. Det ställs högre krav på användningen av ett varumärke vid en invändning mot registrering, en

s. 361 Sammanfattning av betänkandet En känne- teckensrättslig reform (SOU 2016:79) Kontrollera mot PDF

talan om hävning och en talan om intrång. En hävning av en registrering ska inte bara gälla från beslutet om hävning och framåt i tiden utan också för förfluten tid, med vissa begränsningar. Reglerna om överlåtelse av varukännetecken och ansökningar om registreringar blir tydligare.

Den andra delen av reformen är en ny lag om företagsnamn. Den nya lagen ska ersätta den nuvarande firmalagen. Det rör sig om en redaktionell översyn och en språklig modernisering av lagstiftningen. Den nya lagen är utformad med varumärkeslagen som förebild. Vissa sakliga ändringar görs som innebär att den nya lagen samordnas med varumärkeslagen, för att åstadkomma en bättre balans mellan lagarna. En annan ändring är att registreringsmyndigheten ska kontrollera så ett företagsnamn inte kommer i strid med lagen om företaget skulle ändra sin verksamhet. En moderniserad och förenklad lag gör reglerna mer tillgängliga och praktiskt hanterbara för företagen. Liksom varumärkeslagen har lagen om företagsnamn stor betydelse för näringslivet. De flesta näringsidkare kommer i kontakt med lagen och kan utnyttja det skydd som den ger för ett företagsnamn.

Den tredje delen av reformen är en ny lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter m.m. I den nya lagen samlas bestämmelser om civilrättsliga sanktioner vid intrång i beteckningar som skyddas inom unionen enligt EU-förordningar och internationella handelsavtal. Genom lagen kommer beteckningar som skyddas av handelsavtal att få ett väsentligt starkare skydd än de har i dag.

Ändringarna i mönsterskyddslagen innebär att registreringshindren anpassas bättre till de förändringar som har gjorts på det varu- märkesrättsliga området.

I betänkandet görs också överväganden om skyddet för konstnärsnamn och likartade namn. Utredningen gör bedömningen att någon lagändring inte är motiverad.

Reformen föranleder följdändringar i ett stort antal andra författningar. Den föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 4

361

s. 362 Betänkandets lagförslag (SOU 2016:79) Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Betänkandets lagförslag (SOU 2016:79)

1.1 Förslag till

lag om företagsnamn

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Grundläggande bestämmelser

Inledande bestämmelser

1 § Företagsnamn är den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet. Om en del av verksamheten drivs under en särskild benämning, utgör denna ett särskilt företagsnamn. Vad som sägs om företagsnamn i denna lag gäller även för ett särskilt företagsnamn.

Annat kännetecken som en näringsidkare använder för sin verksamhet vid sidan av ett företagsnamn kallas sekundärt kännetecken.

Företagsnamn och sekundärt kännetecken kallas gemensamt närings- kännetecken.

Förvärv av ensamrätt

Ensamrätt genom registrering eller inarbetning

2 § En näringsidkare kan förvärva ensamrätt till ett företagsnamn genom registrering eller inarbetning. Ensamrätt till ett sekundärt kännetecken kan förvärvas genom inarbetning.

Ett företagsnamn registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad som föreskrivs i annan författning om registrering av visst slags företagsnamn. Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn gäller inom det område som registreringen omfattar.

Ett näringskännetecken ska anses inarbetat om det här i landet inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig (omsättningskretsen) är känt som beteckning för den verksamhet som bedrivs under kännetecknet. Om näringskännetecknet är inarbetat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

Ensamrätt till varukännetecken och namn som näringskännetecken

3 § Den som innehar ett varumärke eller ett annat varukännetecken har ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken. Om varu- kännetecknet är skyddat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

Den som använder sitt namn som näringskännetecken har ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken, om namnet har sär- skiljningsförmåga för den verksamhet som det används för. Om namnet används endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

362

s. 363 Betänkandets lagförslag (SOU 2016:79) Kontrollera mot PDF

Ensamrättens innebörd

4 § Ensamrätten till ett näringskännetecken enligt 2 och 3 §§ innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken som är

1. identiskt med näringskännetecknet och används för verksamhet av samma slag,

3. identiskt med eller liknar ett näringskännetecken som här i landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till skada för näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag.

Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn hindrar inte att någon annan i näringsverksamhet använder ett tecken som avses i första stycket inom det område där företagsnamnet är skyddat, om det visas att innehavaren av företagsnamnet inte kan lida skada av detta.

Begränsning av ensamrätten

5 § Ensamrätten till ett näringskännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett näringskännetecken hindrar inte att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1. sitt namn eller sin adress,

2. uppgifter om verksamhetens art eller en i verksamheten utbjuden varas eller tjänsts art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är framställd eller när tjänsten är utförd, eller

3. ett allmänt brukat ortsnamn.

Kolliderande rättigheter

Företrädesrätt

Verkan av passivitet m.m.

7 § Rätten till ett inarbetat näringskännetecken ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett näringskännetecken som är identiskt eller likartat på det sätt som anges i 4 §, om innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid har vidtagit åtgärder för att hindra användningen av det yngre kännetecknet. I dessa fall hindrar inte rätten till det yngre näringskännetecknet användningen av det äldre.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

363

s. 364 2 kap. Registrering av företagsnamn Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

På yrkande av någon av parterna får en domstol i de fall som avses i första stycket om det är skäligt besluta att ett av kännetecknen, eller båda, endast får användas på särskilt sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg av ortsangivelse eller innehavarens namn.

2 kap. Registrering av företagsnamn

Allmänna registreringsvillkor

1 § Ett företagsnamn får registreras endast om det kan särskilja inne- havarens verksamhet från andras.

Vid bedömningen av om ett företagsnamn har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till den tid och omfattning som namnet har varit i bruk. Om företagsnamnet består enbart av en allmän benämning på verksamhetens art eller på en i verksamheten utbjuden vara eller tjänst eller om företagsnamnet utgörs enbart av ett allmänt brukat ortsnamn eller liknande, ska namnet i och för sig inte anses ha särskiljningsförmåga. Om en sådan beteckning som aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening eller en förkortning av en sådan beteckning ingår i företagsnamnet, ska vid bedömningen bortses från denna beteckning.

Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen

2 § Ett företagsnamn får inte registreras om det

1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

4. innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart, i den utsträckning som det föreligger skydd för växtsorten enligt växt- förädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten, eller

5. i annat fall är ägnad att vilseleda allmänheten.

Ett företagsnamn får inte heller registreras om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan.

Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter

3 § Ett företagsnamn får inte registreras om det

1. är identiskt med ett äldre näringskännetecken för verksamhet av samma slag,

364

s. 365 2 kap. Registrering av företagsnamn Kontrollera mot PDF

3. är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken, som är känt

Prop. 2017/18:267

inom en betydande del av omsättningskretsen och användningen av

Bilaga 5

företagsnamnet utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller

vara till skada för näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller

anseende, oavsett om användningen avser verksamhet av samma,

liknande eller annat slag.

4 § De hinder för registrering av ett företagsnamn som anges i 3 § gäller på motsvarande sätt i fråga om

1. ett varumärke som är registrerat enligt 2 kap. varumärkeslagen (2010:1877) eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige,

2. ett varumärke som är registrerat enligt rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Europeiska unionen, samt

3. ett inarbetat varukännetecken.

5 § Om det företagsnamn som ansökan om registrering avser ska gälla i hela landet och den äldre rättigheten utgörs av ett inarbetat näringskännetecken eller av ett sådant namn eller inarbetat varukännetecken som är skyddat enligt 1 kap. 3 §, finns det hinder mot registrering endast om skyddet för den äldre rättigheten gäller inom en väsentlig del av landet.

6 § Ett företagsnamn får inte registreras om det innehåller eller består av

2. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk, eller

3. något som är ägnat att uppfattas som benämning på en stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning.

7 § Bestämmelserna i 3, 4 och 6 §§ utgör inte hinder mot registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.

Registrering på annat språk

8 § Ett företagsnamn får registreras på två eller flera språk, under förutsättning att varje språkversion till sitt innehåll stämmer överens med övriga versioner. Vad som sägs om företagsnamn i denna lag ska gälla för var och en av språkversionerna.

Registreringens giltighet

9 § Registreringen gäller från den dag då ansökan kom in till re- gistreringsmyndigheten.

365

s. 366 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Granskning vid ändrad verksamhet

10 § När en näringsidkare anmäler att den verksamhet som bedrivs under det registrerade företagsnamnet har ändrats, ska registreringsmyndigheten pröva om det finns något hinder mot registrering av ändringen enligt 1– 7 §§. Om det finns ett sådant hinder, får ändringen inte registreras.

3 kap. Hävning av registrering

Grunder för hävning

Allmänna grunder

1 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om

1. företagsnamnet har registrerats i strid mot denna lag,

2. registreringen fortfarande strider mot lagen,

3. rätten till företagsnamnet ändå inte får bestå enligt 1 kap. 7 §, och

4. annat inte följer av 3 §.

En registrering får vidare hävas om

1. innehavaren har upphört att vara näringsidkare,

2. företagsnamnet har förlorat sin särskiljningsförmåga,

3. företagsnamnet har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

4. företagsnamnet har blivit vilseledande.

Vid bedömningen av om företagsnamnet har särskiljningsförmåga ska beaktas endast sådan särskiljningsförmåga som företagsnamnet har förvärvat genom användning före ansökan om hävning.

Underlåten användning

2 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om innehavaren inte har gjort verkligt bruk av företagsnamnet i Sverige för den verksamhet som det registrerats för inom fem år från den dag då frågan om registrering slutligt har avgjorts eller inom en period av fem år i följd. Registreringen får dock inte hävas på grund av underlåten användning om det finns giltiga skäl till att företagsnamnet inte har använts.

Med sådant bruk som avses i första stycket likställs att företagsnamnet används

1. i en annan form än det registrerade, om avvikelsen avser endast detaljer som inte förändrar företagsnamnets särskiljningsförmåga, och

2. av någon annan med innehavarens samtycke.

Registreringen får inte hävas om företagsnamnet har använts under tiden mellan utgången av femårsperioden och ingivandet av ansökan om hävning av registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter femårsperiodens utgång och inom tre månader före ingivandet av ansökan om hävning ska dock lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller återuppta användningen vidtogs efter det att innehavaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.

3 § En registrering av ett företagsnamn får hävas på den grunden att det

enligt 2 kap. 3 § finns hinder mot registreringen, när hindret utgörs av ett

366

äldre registrerat företagsnamn, endast om användningen av det äldre

s. 367 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

tecknet uppfyller kraven på verkligt bruk enligt 2 § för den verksamhet

Prop. 2017/18:267

som ligger till grund för hävningen eller det finns giltiga skäl till att

Bilaga 5

företagsnamnet inte har använts.

Användningen enligt första stycket ska ha skett inom de fem år som

föregår ansökan om hävning. Om det vid ingivningsdagen för det yngre

företagsnamnet hade gått minst fem år sedan frågan om registrering av det

äldre företagsnamnet blev slutligt avgjord, ska det äldre företagsnamnet

dessutom ha använts inom de fem år som föregår denna dag.

Tillvägagångssätt

4 § Den som vill inleda ett förfarande för att häva en registrering kan föra

talan vid domstol, eller ansöka om hävning av registreringen hos

registreringsmyndigheten enligt 5–19 §§ (administrativ hävning). En

talan om hävning som grundas på ett hinder mot registrering enligt 2 kap.

3, 4 eller 6 § får föras endast av den som har ett eget intresse i saken.

Detsamma gäller i fråga om en sådan ansökan om administrativ hävning.

Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 § andra stycket

eller 2 § eller 2 kap. 1 eller 2 § får också inledas av en myndighet.

Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som får göra

detta.

Administrativ hävning

Ansökans innehåll

5 § En ansökan om administrativ hävning ska innehålla

1. uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap.

1 § rättegångsbalken,

2. ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som yrkandet avser, och

3. en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet om hävning.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska innehålla.

Brister i ansökan

6 § Är ansökan så bristfällig att den inte kan läggas till grund för hand- läggning av ärendet, ska registreringsmyndigheten förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte har betalat ansökningsavgiften.

Följer sökanden inte föreläggandet, ska ansökan avvisas. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.

Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än hävning av en registrering eller om det finns något annat hinder mot att den tas upp till prövning.

Avskrivning vid återkallelse

7 § Återkallar sökanden ansökan, ska ärendet avskrivas.

367

s. 368 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

368

Ogrundad ansökan

8 § Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan behandlas som om innehavaren har bestritt den. I sådant fall ska 12 § tillämpas.

Föreläggande för innehavaren att yttra sig

9 § Tar registreringsmyndigheten upp ansökan till prövning, ska myn- digheten förelägga innehavaren av registreringen att yttra sig inom en viss tid från det att ansökan delgavs innehavaren.

I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att

1. ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan bestrids, skälen för bestridandet, och

2. lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 § första–tredje styckena rättegångsbalken, i den utsträckning uppgifterna i ansökan är ofullständiga eller felaktiga.

I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att avgöras även om innehavaren inte svarar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vad föreläggandet i övrigt ska innehålla.

Delgivning av föreläggandet

10 § Föreläggandet enligt 9 § ska delges innehavaren. Delgivningen ska ske på det sätt som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål.

En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet när handlingarna innehåller något utöver vad som framgår av föreläggandet.

Ska sökanden se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 § rätte- gångsbalken.

11 § Har registreringsmyndigheten inte kunnat delge föreläggandet, ska myndigheten pröva om försöken till delgivning ska fortsätta eller om sökanden ska erbjudas att själv se till att delgivning sker. Hänsyn ska tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök ska lyckas samt omständigheterna i övrigt. Antar sökanden inte erbjudandet, ska ansökan avvisas.

Ska sökanden se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 § rätte- gångsbalken.

Överlämnande till domstol

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till registrerings- myndigheten inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

s. 369 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska registre- ringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas.

13 § En underrättelse om att innehavaren har bestritt ansökan enligt 12 § första stycket ska innehålla en upplysning om

1. att sökanden kan begära överlämnande till domstol,

2. inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

3. vad en sådan begäran ska innehålla, och

4. vad som i övrigt anges i 12 §.

Hävning av registreringen

14 § Har innehavaren inte bestritt ansökan i rätt tid, ska registre- ringsmyndigheten häva registreringen i enlighet med ansökan.

Återvinning

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska registre- ringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska myndigheten avvisa ansökan.

Underrättelser

16 § Underrättelse om hävning ska sändas till sökanden och innehavaren. Avvisas en ansökan om hävning, ska registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Avvisas en ansökan om återvinning, ska myndigheten underrätta innehavaren om detta. Meddelar myndigheten något annat beslut som innebär att ärendet avgörs, ska både sökanden och

innehavaren underrättas om beslutet, om det inte är uppenbart onödigt.

Rättskraft

17 § Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har ett beslut om hävning enligt 14 § rättskraft i enlighet med vad som gäller för en dom i ett tvistemål som har vunnit laga kraft.

Den fortsatta handläggningen i domstolen

18 § Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till registrerings- myndigheten. De handlingar som sökanden har gett in ska anses som en stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.

Om ett mål där registreringsmyndigheten har beslutat om hävning avvisas av domstolen på grund av att tilläggsavgiften inte har betalats, ska domstolen samtidigt undanröja myndighetens beslut.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

369

s. 370 4 kap. Överlåtelse m.m. Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Avförande av registrering

20 § Om registreringen av ett företagsnamn har hävts av registre- ringsmyndigheten enligt 14 § eller av en domstol, ska registreringen avföras ur registret när avgörandet har vunnit laga kraft. Beslutet ska kungöras.

Om en registrering hävs, kan det beslutas att registreringen av företagsnamnet får stå kvar i registret under viss tid som skäligen behövs för att anta ett nytt företagsnamn och ansöka om dess registrering.

4 kap. Överlåtelse m.m.

1 § Ett företagsnamn får överlåtas endast i samband med en överlåtelse av den näringsverksamhet där det används.

Vid överlåtelse av verksamheten omfattas även företagsnamnet, om inte något annat har avtalats. Detta gäller dock inte om företagsnamnet innehåller överlåtarens eller, vid överlåtelse av ett handelsbolags verksamhet, en bolagsmans efternamn.

Ett företagsnamn som ingår i ett dödsbo och som innehåller den avlidnes efternamn får inte överlåtas av boutredningsmannen utan dödsbodelägarnas samtycke.

2 § Rätten till ett företagsnamn får inte utmätas.

Försätts innehavaren i konkurs, ingår rätten till ett företagsnamn i konkursboet, om inte företagsnamnet innehåller gäldenärens eller, vid ett handelsbolags konkurs, en bolagsmans efternamn. Ett företagsnamn som inte ingår i konkursboet får användas under den tid verksamheten fortsätter för boets räkning.

5 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m. Straffansvar

1 § Gör någon intrång i rätten till ett näringskännetecken och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, ska han eller hon dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 3 § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är

motiverat från allmän synpunkt.

Förverkande av egendom och av hjälpmedel vid brott

2 § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 1 § ska

förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för

egendomen får dess värde förklaras förverkat. Även utbyte av sådant

brott ska förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma

gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband

med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör

370

brott enligt 1 §.

s. 371 4 kap. Överlåtelse m.m. Kontrollera mot PDF

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får

Prop. 2017/18:267

förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det

Bilaga 5

annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd

att användas som hjälpmedel vid brott enligt 1 §, om brottet har

fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en

straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras

förverkat.

Vitesförbud

3 § På yrkande av den som har lidit intrång i rätten till ett närings-

kännetecken får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar

till intrånget att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till

intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom

att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av

ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud

för tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har

beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle

att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller

förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer

säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden.

Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria

honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap.

25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte

har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats

enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i

fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens

bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om

förbudet.

Skadestånd

4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i rätten till ett

näringskännetecken ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av

näringskännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget

har medfört.

När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn

särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på näringskännetecknets anseende,

4. ideell skada, och

5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

371

s. 372 4 kap. Överlåtelse m.m. Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör intrång i rätten till ett näringskännetecken, ska betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet, om och i den mån det är skäligt.

Begränsning av straffansvar och skadeståndsskyldighet i vissa fall

5 § Grundas en talan om intrång på registrering enligt denna lag, ska 1 och 2 §§ inte tillämpas för tid före registeringsdagen. Inte heller 4 § ska i dessa fall tillämpas för tid före registreringsdagen, om inte intrånget gjorts uppsåtligen.

Preskription av rätten till skadestånd

6 § Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i ett företagsnamn som är skyddat enbart på grund av registrering preskriberas dock inte i något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.

Åtgärder med egendom och hjälpmedel

7 § På yrkande av den som har lidit intrång i rätten till ett närings- kännetecken får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom på vilken näringskännetecken olovligen förekommer ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag om det skäligen kan antas att ett brott enligt 1 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som har lidit intrång i rätten till ett näringskännetecken ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om för- verkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 2 § eller enligt brottsbalken.

Spridning av information om dom i mål om intrång

8 § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång, besluta att den som har gjort eller medverkat till intrånget ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

372

s. 373 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning

Informationsföreläggande

Grundläggande bestämmelser

1 § Om en sökande visar sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång i rätten till ett näringskännetecken, får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Det får bara meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

1. har gjort eller medverkat till intrånget,

2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,

3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,

4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommu- nikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller

5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig i till- verkningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse

1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

2 § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 1 § omfattar inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.

Handläggningen av frågor om informationsföreläggande

3 § Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

373

s. 374 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

374

domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om föreläggandet.

Rätt till ersättning samt underrättelseskyldighet

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt första stycket.

Intrångsundersökning

Grundläggande bestämmelser

5 § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget (intrångsundersökning). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som lider skada av kännetecknet eller dess användning. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Handläggningen av frågor om intrångsundersökning

6 § Innan ett beslut om intrångsundersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan har uppkommit under en rättegång.

Ställande av säkerhet och överklagande av beslut

7 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 §

s. 375 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Beslut om intrångsundersökning

8 § Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla uppgifter om

1. vilket ändamål undersökningen ska ha,

2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor för verkställandet.

Verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning

9 § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, upphör det att gälla.

10 § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogde- myndigheten enligt de villkor som domstolen har beslutat och med tillämpning av 1–3 kap., 17 kap. 1–5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart ska underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Juridiskt biträde och rätt att närvara vid intrångsundersökningen

11 § När ett beslut om intrångsundersökning ska verkställas har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, ska myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om förhållanden som kommer fram.

Återgång av en åtgärd vid intrångsundersökning

12 § Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

375

s. 376 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

376

saken, ska en åtgärd som företagits vid verkställigheten av in- trångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning hävs sedan verkställighet genomförts.

Hantering av material från intrångsundersökningen

13 § Kronofogdemyndigheten ska förteckna fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar från intrångsundersökningen. Materialet ska hållas tillgängligt för sökanden och motparten.

7 kap. Övriga bestämmelser

Verkan av en hävning och förbud att döma till ansvar m.m.

1 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts på grund av 3 kap. 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts på grund av 3 kap. 1 § andra stycket eller

3 kap. 2 §, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan den dag då ansökan om hävning kom in. Domstolen får dock bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det hinder som utgör grund för hävningen uppstod. Vid administrativt hävningsförfarande får registreringsmyndigheten fatta ett sådant beslut.

Om en registrering har hävts på grund av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma till ansvar eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 5 eller 6 kap. Om en registrering har hävts på grund av 3 kap. 1 § andra stycket eller 3 kap. 2 §, får domstolen inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 §.

Invändning om grund för hävning m.m.

2 § Förs talan om intrång i ett registrerat företagsnamn och gör den mot vilken talan förs gällande att det finns grund för att häva registreringen, får denna fråga prövas endast sedan talan om hävning har väckts. Domstolen får förelägga den som gör gällande att det finns grund för att häva registreringen att inom viss tid väcka sådan talan. Det sagda tillämpas också om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat företagsnamn görs gällande att det finns grund för att häva registreringen. Detta stycke tillämpas inte i brottmål.

En talan om intrång i ett registrerat företagsnamn får bifallas endast om företagsnamnet vid tidpunkten för talans väckande uppfyllde kraven på verkligt bruk i 3 kap. 2 §, för den verksamhet som ligger till grund för talan eller det finns giltiga skäl till att företagsnamnet inte har använts. Användningen av företagsnamnet ska ha skett inom de fem år som föregår talans väckande. Om svaranden är en innehavare av ett yngre företagsnamn, ska företagsnamnet dessutom ha använts inom de fem år som föregår ingivningsdagen för det yngre företagsnamnet.

Behandling av personuppgifter

3 § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får person- uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 5 kap. 1 §

s. 377 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna Prop. 2017/18:267

fastställas, göras gällande eller försvaras. Bilaga 5

Behörig domstol

4 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag, om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informa- tionsföreläggande eller intrångsundersökning.

Underrättelse om dom

5 § Domstolen ska underrätta registreringsmyndigheten om en dom som gäller

1. hävning av en registrering av ett företagsnamn, eller

2. intrång i ett registrerat företagsnamn.

Domstolen ska även underrätta registreringsmyndigheten om en dom i ett mål i vilket förts fastställelsetalan avseende ett registrerat företagsnamn.

Firmateckning m.m.

6 § Firmateckning sker genom en tydlig angivelse av det fullständiga företagsnamnet och en underskrift med namn av firmatecknare. Vid teckning av ett särskilt företagsnamn anges även företagsnamnet för hela verksamheten.

Under likvidation eller konkurs ska firmateckning ske med ett tillägg som anger det ändrade förhållandet.

Om firmateckning gäller i övrigt vad som är särskilt föreskrivet i andra författningar.

7 § En myndighet för vilken regeringen har fastställt ett företagsnamn har ensamrätt till detta som om företagsnamnet hade blivit registrerat enligt denna lag.

Överklagande

8 § Ett beslut enligt 3 kap. 14 § om administrativ hävning av en re- gistrering av ett företagsnamn får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 12 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Bemyndigande

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om

administrativ hävning av en registrering enligt denna lag.

377

s. 378 6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Bilaga 5

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019, då firmalagen (1974:156) upphör att gälla.

2. Lagen ska tillämpas även på näringskännetecken som har inarbetats, firmor som har registrerats och firmaregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3 och 4.

3. Bestämmelserna i firmalagen om behörig domstol och överklagande gäller även i fortsättningen för mål och ärenden i allmän domstol som har inletts före den 1 september 2016, med undantag för Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt.

4. Bestämmelserna i firmalagen gäller även i fortsättningen i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

5. Nationella och internationella varumärken som genom registrering har beviljats skydd enligt äldre bestämmelser ska anses utgöra sådana varumärken som avses i 2 kap. 4 § 1.

6. Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypotekskassan samt annan inrättning eller sammanslutning som har fått sitt namn fastställt enligt 27 § firmalagen ska även i fortsättningen ha ensamrätt till namnet som om detta hade blivit registrerat som ett företagsnamn enligt denna lag.

378

s. 379 1.2 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.2 Förslag till

lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 3 § varumärkeslagen (2010:1877) ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i den ursprungliga lydelsen,

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89, i den ursprungliga lydelsen,

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen.

2 § Bestämmelserna i 8 kap. 3–8 §§, 9 kap. och 10 kap. 3 § varumärkeslagen (2010:1877) ska också tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av

1. frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess med- lemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, den 6 oktober 2010,

2. handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia och Peru, å andra sidan, den 26 juni 2012,

3. avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralamerika, å andra sidan, den 29 juni 2012,

4. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan, den 27 juni 2014,

5. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Moldavien, å andra sidan, den 27 juni 2014, eller

6. associeringsavtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, den 27 juni 2014.

379

s. 380 1.2 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

380

3 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag, om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informations- föreläggande eller intrångsundersökning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. Lagen ska tillämpas även på beteckningar som har erhållit skydd före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3.

3. Hänvisningen i 2 § till bestämmelserna i 8 kap. 4–6 och 8 §§ varumärkeslagen (2010:1877) ska inte tillämpas när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till intrånget, har begåtts före ikraftträdandet.

s. 381 1.3 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.3 Förslag till

lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatsrörelse

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1966:742) om hotell- och pensionatsrörelse ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2015/16:180

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

5 §

En ansökan om tillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse ska vara

skriftlig och

a) innehålla

en uppgift om

a) innehålla

en uppgift

sökandens

fullständiga namn,

sökandens

fullständiga

namn,

firma och postadress samt, om

företagsnamn och postadress samt,

sökanden tidigare haft ett annat

om sökanden tidigare haft ett annat

efternamn, detta,

Om ett bygglov har meddelats för hotellet eller pensionatet, ska till ansökan bifogas handlingar som visar att så har skett.

Det ska utfärdas ett skriftligt bevis om godkännande av en föreståndare eller en ersättare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

381

s. 382 1.4 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.4 Förslag till

lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs att 4 och 36 §§ mönsterskyddslagen (1970:485) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 § 1 Det finns hinder mot mönsterrätt, om

1. mönstret strider mot goda seder eller allmän ordning,

4. mönstret utan tillstånd innehåller

a) någon

annans

Sverige

a) någon

annans

Sverige

skyddade firma eller varukänne-

skyddade

näringskännetecken

eller

tecken eller något som kan upp-

varukännetecken ,

fattas som ett kännetecken som i

näringsverksamhet har inarbetats i

Sverige för annan,

b) någon

annans

porträtt eller

b) någon annans porträtt om inte

något som kan uppfattas som an-

porträttet

uppenbart

syftar

på

nans släktnamn,

konstnärsnamn

någon sedan länge avliden,

eller likartat namn , om inte

porträttet eller namnet

uppenbart

syftar på någon sedan länge

avliden person ,

c) något som är ägnat att upp-

fattas som någon annans efter-

namn som har särskilt skydd eller

någon annans

allmänt

kända

konstnärsnamn

eller

ett

likartat

namn,

användningen

mönstret skulle medföra en nack-

del för bäraren av namnet och om

1 Senaste lydelse 2016:372.

382

s. 383 1.4 Förslag till Kontrollera mot PDF

namnet uppenbarligen inte

syftar

Prop. 2017/18:267

på någon sedan länge avliden,

Bilaga 5

c) något som kan uppfattas som

d) något som

kränker

annans

titel på annans i Sverige skyddade

upphovsrätt till ett litterärt eller

litterära eller konstnärliga verk i

konstnärligt verk eller annans rätt

fall då titeln är egenartad eller

till fotografisk bild som är skyddad

något som kränker annans upp-

i Sverige.

hovsrätt till sådant verk eller

annans rätt till fotografisk bild som

är skyddad i Sverige,

36 § 2

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet gör mönsterintrång ska

betala skälig ersättning för ut-

nyttjandet av mönstret samt er-

sättning för den ytterligare skada

som intrånget har medfört. När

som intrånget har medfört.

ersättningens storlek bestäms ska

hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått

intrånget har gjort,

3. skada på mönstrets anseende,

4. ideell skada, och

5. mönsterhavarens intresse av

att intrång inte begås.

När storleken

på

ersättningen

för ytterligare skada bestäms ska

hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått

intrånget har gjort,

3. skada på mönstrets anseende,

4. ideell skada, och

5. mönsterhavarens

intresse av

att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör mönsterintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av mönstret, om och i den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. De nya bestämmelserna ska tillämpas även på mönster som har registrerats och mönsterregistreringar som har sökts före ikraftträdandet.

2 Senaste lydelse 2009:112.

383

s. 384 1.5 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.5 Förslag till

lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 25, 28, 29 och 67 §§ och rubriken närmast före 25 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Registrering, stadgar och firma

Registrering, stadgar

och företagsnamn

25 § 1

En samfällighetsförening registreras hos den statliga lantmäteri-

myndigheten.

Hos den statliga lantmäteri-

myndigheten ska det föras ett

samfällighetsföreningsregister

för

samfällighetsföreningsregister

för

införing av de uppgifter som enligt

denna lag eller någon annan

författning ska anmälas för re-

gistrering eller annars tas in i

registret. I registret ska uppgifterna

föras separat för varje län.

Uppgifter om en samfällighets-

förening ska föras i den del av

registret som avser det län där

föreningens styrelse enligt stad-

garna har sitt säte. I fråga om

registrering

samfällighetsför-

registrering

samfällighetsför-

eningsregistret gäller

15 kap. 4 §

eningsregistret

gäller

15 kap. 4 §

första–tredje

styckena

lagen

första–tredje

styckena

lagen

(1987:667) om ekonomiska för-

eningar. Hänvisningen i den para-

grafens tredje stycke ska gälla

klandertalan

som avses

23 §

klandertalan

som

avses

23 §

första

stycket

och

53 §

andra

första

stycket

och

53 §

andra

stycket denna lag. Ett beslut om en

sådan ändring av stadgarna att

styrelsens säte ska flyttas från ett

län till ett annat får dock inte

registreras,

samfällighetsför-

registreras,

samfällighetsför-

eningens firma på grund av be-

eningens företagsnamn på

grund

stämmelsen i 29 § första stycket

bestämmelsen

29 §

första

andra meningen denna lag inte får

stycket andra meningen denna lag

föras

in i

den

sam-

inte

får

föras

den

delen av

1 Senaste lydelse 2008:544.

384

s. 385 1.5 Förslag till Kontrollera mot PDF

fällighetsföreningsregistret.

samfällighetsföreningsregistret.

Prop. 2017/18:267

Närmare

bestämmelser om

samfällighetsföreningsregistret och om

Bilaga 5

avgifter för registrering meddelas av regeringen.

28 § 2

Stadgar

för samfällighetsför-

Stadgar na för samfällighets-

ening skall ange

förening ska ange

1. föreningens firma ,

1. föreningens företagsnamn ,

2. samfällighet som förvaltas av föreningen och grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha

3. den

ort där styrelsen ska ha

sitt säte,

4. hur

styrelsen

skall

vara sam-

4. hur

styrelsen ska vara sam-

mansatt och hur den skall utses

mansatt och hur den ska utses samt

samt grunderna för dess beslut-

grunderna för dess beslutförhet,

förhet,

5. hur

revision

styrelsens

5. hur revision av styrelsens för-

förvaltning skall ske,

valtning ska ske,

6. föreningens räkenskapsperiod,

7. grunderna för sådan fondavsättning som avses i 19 § andra stycket,

8. hur

ofta

ordinarie

före-

8. hur

ofta

ordinarie

före-

ningsstämma skall hållas,

ningsstämma ska hållas,

9. det sätt på vilket kallelse till

föreningsstämma skall ske och andra

föreningsstämma ska ske och hur

meddelanden

bringas

till

andra meddelanden ska komma till

medlemmarnas kännedom

även

medlemmarnas

kännedom

samt

som den tid före sammanträde då

den tid före sammanträde då

kallelseåtgärd senast skall vidtagas .

kallelseåtgärd senast ska vidtas .

Stadgarna får ej innehålla före-

Stadgarna

får

inte

innehålla

skrift som strider mot denna lag

föreskrift som strider mot denna lag

eller annan författning.

29 § 3

En samfällighetsförenings

firma

samfällighetsförenings

före-

ska innehålla ordet samfällig-

tagsnamn ska innehålla ordet sam-

hetsförening. Firman

ska

tydligt

fällighetsförening.

Företagsnamnet

skilja sig från andra registrerade

ska tydligt skilja sig från andra

ännu

bestående

samfällighets-

registrerade ännu bestående före-

föreningsfirmor i samma län. För

tagsnamn

för

samhällighetsföre-

registrering av en samfällighets-

ningar i samma län. För registre-

förenings firma gäller i övrigt be-

ring

av en samfällighetsförenings

stämmelserna

firmalagen

företagsnamn gäller i övrigt be-

(1974:156).

stämmelserna

i lagen (2019:000)

om företagsnamn.

Någon annan än en sam-

fällighetsförening

får

inte använda

fällighetsförening

får inte

använda

2 Senaste lydelse 1989:727.

3 Senaste lydelse 2008:544.

385

s. 386 1.5 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

ordet samfällighetsförening i sin

Bilaga 5

firma . Den som bryter mot det som

nu sagts döms till böter.

ordet samfällighetsförening i sitt företagsnamn . Den som bryter mot det som nu sagts döms till böter.

67 § 4

Lantmäterimyndighetens

beslut

Lantmäterimyndighetens

beslut

får

överklagas

till

allmän

får

överklagas

till

allmän

förvaltningsdomstol. Ett beslut av

förvaltningsdomstol. Ett

beslut av

den statliga lantmäterimyndigheten

att vägra registrering av en firma

att vägra registrering av ett

överklagas dock till Patent- och

företagsnamn överklagas dock till

marknadsdomstolen. Ett beslut som

Patent- och

marknadsdomstolen.

gäller avskrivning av en ansökan

Detsamma gäller ett beslut att

eller anmälan om registrering eller

vägra

registrering

på

grund av

vägrad

registrering

får överklagas

2 kap. 10 § lagen (2019:000) om

inom två månader från dagen för

företagsnamn.

Ett

beslut

som

beslutet.

gäller avskrivning av en ansökan

eller anmälan om registrering eller

vägrad

registrering

får

överklagas

inom två månader från dagen för

beslutet.

Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

4 Senaste lydelse 2016:196.

386

s. 387 1.6 Förslag till Kontrollera mot PDF

Registrering i handelsregistret

sker efter ansökan. De n äringsidkare som avses i första stycket 1, 3, 4 eller 5 och som enligt bokföringslagen (1999:1078) är skyldiga att upprätta en års- redovisning ska ansöka om regi- strering.

Bestämmelserna i denna lag om

enskild a näringsidkare ska tillämpas på de bolagsmän i ett enkelt bolag som förs in i han- delsregistret, dock med följande undantag:

1. Något företagsnamn ska inte registreras för verksamheten.

2. Bolagsmännen ska registreras under sina namn.

Bestämmelserna i denna lag om

registrerade trossamfund ska tillämpas även på registrerade organisatoriska delar av ett tros- samfund.

1.6 Förslag till

lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 2, 4–8, 13, 15, 16 och 21 §§ handels- registerlagen (1974:157) ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 § 1

Följande näringsidkare kan registreras i handelsregistret:

1. enskilda personer som utövar eller avser att utöva närings- verksamhet (enskilda näringsidkare),

2. handelsbolag,

3. ideella föreningar som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet,

4. registrerade trossamfund som utövar eller avser att utöva näringsverksamhet, och

5. bolagsmän i enkla bolag, om bolagsmännen utövar eller avser att utöva näringsverksamhet i bolaget.

Registrering i handelsregistret sker efter ansökan. N äringsidkare som avses i första stycket 1, 3, 4

eller 5 och som enligt bokföringslagen (1999:1078) är skyldiga att upprätta en årsredo- visning skall ansöka om registre- ring.

Bestämmelserna i denna lag om enskild näringsidkare skall tilläm- pas på de bolagsmän i ett enkelt bolag som förs in i han- delsregistret, dock med följande undantag:

1. Någon firma skall inte re- gistreras för verksamheten.

2. Bolagsmännen skall regi- streras under sina namn.

Bestämmelserna i denna lag om

registrerade trossamfund skall tillämpas även på registrerade organisatoriska delar av ett tros- samfund.

4 § 2

Handelsregist er skall

innehålla

Handelsregist ret ska innehålla

följande uppgifter om:

1 Senaste lydelse 2006:865.

2 Senaste lydelse 2006:865.

387

s. 388 1.6 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

388

Enskild näringsidkare:

1. näringsidkarens firma ,

1. näringsidkarens företagsnamn ,

2. näringsidkarens fullständiga namn, personnummer eller, om sådant saknas, av Skatteverket tilldelat registreringsnummer, och postadress,

3. näringsverksamhetens art,

4. det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets postadress,

5. om näringsidkaren

enligt

2 §

5. om

näringsidkaren

enligt

2 §

lagen

(1992:160)

utländska

lagen

(1992:160) om

utländska

filialer m.m. skall ha en förestån-

filialer m.m. ska ha en före-

dare,

föreståndarens fullständiga

ståndare,

föreståndarens

fullstän-

namn, personnummer och post-

diga

namn, personnummer

och

adress,

postadress,

6. om näringsidkaren

enligt

re-

6. om

näringsidkaren

enligt

re-

visionslagen (1999:1079) skall

visionslagen (1999:1079) ska ha en

en auktoriserad

eller

godkänd

auktoriserad eller godkänd revisor

revisor

– revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

– revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hemvist, hemvist, och

– om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisa- tionsnummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

Handelsbolag:

1. bolagets organisationsnummer

och firma ,

och företagsnamn ,

2. näringsverksamhetens art,

3. det län och den ort där huvudkontoret finns samt kontorets postadress,

4. bolagsmännens fullständiga namn, personnummer eller orga- nisationsnummer och postadresser,

7. av vem och hur firman tecknas, om firman inte får tecknas av varje bolagsman ensam,

8. om bolaget utgör kommanditbolag, vilken eller vilka av bolags- männen som är kommanditdelägare och beloppet av varje sådan bolagsmans utfästa insats,

9. om bolaget enligt revisions-

lagen (1999:1079) skall ha en auk-

lagen (1999:1079) ska ha en auk-

toriserad eller godkänd revisor

– revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

– revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hemvist, hemvist, och

– om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisa- tionsnummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

Ideell förening och registrerat trossamfund:

1. den firma under vilken för-

1. det företagsnamn under vilket

s. 389 1.6 Förslag till Kontrollera mot PDF

Ett h andelsbolags företagsnamn ska innehålla ordet handelsbolag eller, om kommanditdelägare finns, ordet kommanditbolag. I ett särskilt företagsnamn får dock inte tas in något av orden handelsbolag eller kommanditbolag.

En n äringsidkare registreras under det företagsnamn under vilket näringsidkaren driver sin verksamhet. Ett företagsnamn re- gistreras enligt bestämmelserna i lagen (2019:000) om företagsnamn med iakttagande av vad som sägs i 6 och 7 §§ nedan.

eningen eller trossamfundet utövar

föreningen

eller

trossamfundet

Prop. 2017/18:267

eller avser att utöva närings-

utövar eller avser att utöva

Bilaga 5

verksamhet,

näringsverksamhet,

2. föreningens eller trossam-

2. föreningens

eller trossam-

fundets namn, om det inte sam-

manfaller med firman , och orga-

manfaller

med

företagsnamnet ,

nisationsnummer,

och organisationsnummer,

3. näringsverksamhetens art,

4. det län och den ort där föreningens eller trossamfundets styrelse eller motsvarande organ i samfundet har sitt säte samt föreningens eller samfundets postadress,

5. styrelseledamöternas och, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn, personnummer och postadresser,

6. av vem och hur föreningens, eller trossamfundets namn tecknas, om namnet inte tecknas av styrelsen eller motsvarande organ ensamt,

7. om föreningen

eller tros-

7. om

föreningen

eller tros-

samfundet enligt

revisionslagen

samfundet

enligt revisionslagen

(1999:1079) skall

en auktori-

(1999:1079) ska ha en auktoriserad

serad eller godkänd revisor

eller godkänd revisor

– revisorns namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum,

– revisorns postadress och, om postadressen avviker från revisorns hemvist, hemvist, och,

– om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, bolagets organisa- tionsnummer och vem som är huvudansvarig för revisionen.

5 §

N äringsidkare registreras under den firma under vilken han driver sin verksamhet. Firma registreras enligt bestämmelserna i firmalagen (1974:156) med iakttagande av vad som sägs i 6 och 7 §§ nedan.

6 §

H andelsbolags firma skall innehålla ordet handelsbolag eller, om kommanditdelägare finns, ordet kommanditbolag. I bifirma får dock ej intagas något av orden

handelsbolag eller kom- manditbolag.

7 § 3

En firma skall tydligt skilja sig Ett företagsnamn ska tydligt från andra i handelsregistret förut skilja sig från andra i handels- registrerade och ännu bestående registret förut registrerade och

3 Senaste lydelse 2003:866.

389

s. 390 1.6 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

firmor registrerade för samma län.

Bilaga 5

Detta gäller även om firmorna inte

avser verksamhet av samma eller

liknande slag.

ännu bestående företagsnamn re- gistrerade för samma län. Detta gäller även om företagsnamnen inte avser verksamhet av samma eller liknande slag.

8 § 4

Har näringsidkare som införts i

Har en näringsidkare som förts in i

handelsregister

meddelat prokura,

handelsregister

meddelat

får prokuran

registreras

under

prokura, får

prokuran

registreras

näringsidkarens firma . Prokura får

under

näringsidkarens

företags-

dock ej registreras om den

namn . En p rokura får dock inte

innehåller annan begränsning eller

registreras

den

innehåller

annat förbehåll än som följer av 1

annan

begränsning eller

annat

eller 2 § prokuralagen (1974:158).

förbehåll än vad som följer av 1

För registrerad prokura

skall

eller 2 § prokuralagen (1974:158).

registret

innehålla uppgifter

För en registrerad prokura ska

prokuristens fullständiga

namn,

registret

innehålla

uppgifter

personnummer och postadress.

prokuristens fullständiga

namn,

Har prokuristen särskilt be-

personnummer och postadress.

myndigande att överlåta huvud-

Har prokuristen ett särskilt be-

mannens

fasta

egendom

eller

myndigande att överlåta huvud-

tomträtt eller att söka inteckning

mannens

fasta

egendom

eller

eller upplåta rättighet i denna, skall

tomträtt eller att ansöka om in-

registret

även

innehålla

uppgift

teckning eller upplåta rättighet i

härom . Detsamma gäller om

denna, ska registret även innehålla

prokuran meddelats som kollek-

uppgift om detta . Detsamma gäller

tivprokura.

om prokuran

meddelats

som

kollektivprokura.

13 § 5

Upphör

näringsidkare med

sin

Upphör en näringsidkare med sin

verksamhet eller överlåts verk-

verksamhet

eller

överlåts

samheten eller sätts den under lik-

verksamheten eller sätts den under

vidation eller ändras i annat fall

likvidation eller ändras i annat fall

uppgift som registrerats, skall an-

en uppgift som har registrerats, ska

mälan om det utan dröjsmål göras

anmälan om det utan dröjsmål

till Bolagsverket.

göras till Bolagsverket.

Anmälan görs och handläggs i

den ordning som gäller för ansökan

om registrering, om inte annat

om registrering, om ej annat följer

följer av vad som sägs nedan i

av vad nedan i denna paragraf sägs

denna paragraf eller av vad

eller av vad regeringen bestämmer.

regeringen bestämmer.

Har enskild näringsidkare av-

Har

enskild

näringsidkare

lidit, är den som har vård om boet

avlidit,

är

den

som

har

vård

4 Senaste lydelse 1992:1448.

5 Senaste lydelse 2004:239.

390

s. 391 1.6 Förslag till Kontrollera mot PDF

skyldig att göra anmälan med

boet skyldig att göra anmälan med

Prop. 2017/18:267

anledning

dödsfallet. Har

anledning

av dödsfallet. Har

Bilaga 5

delägare

i handelsbolag

avlidit,

delägare i ett handelsbolag avlidit,

åligger

anmälningsskyldigheten

åligger

anmälningsskyldigheten

övriga bolagsmän. Om

domstol

övriga bolagsmän. Om en domstol

utsett likvidator i handelsbolag, är

har utsett likvidator i ett

han anmälningsskyldig beträffande

handelsbolag, är han eller hon

bolaget. B olagsman som lämnat

anmälningsskyldig

beträffande

bolaget har rätt att göra anmälan

bolaget. En b olagsman som lämnat

om sin avgång. Återkallelse av

bolaget har rätt att göra anmälan

prokura får anmälas av varje

om sin avgång. Återkallelse av en

bolagsman som ej är utesluten fran

prokura får anmälas av varje

rätten att företräda bolaget.

bolagsman som inte är utesluten

från rätten att företräda bolaget.

Omfattar överlåtelse av närings-

Omfattar

överlåtelse

verksamhet även firman , skall

näringsverksamhet en även före-

anmälan om överlåtelsen göras av

tagsnamnet , ska anmälan om

den nye innehavaren.

överlåtelsen göras av den nye

innehavaren.

15 §

Om förbud mot användning av

firma och om hävande av

ett företagsnamn och om hävande

firmaregistrering

finns

bestäm-

av en registrering av ett

melser i firmalagen (1974:156).

företagsnamn finns bestämmelser i

lagen

(2019:000) om före-

tagsnamn .

Menar någon i annat fall att

Menar någon i annat fall att han

registrering i handelsregist er länder

eller hon lider skada av en

honom till förfång, får talan föras

registrering som gjorts i handels-

mot näringsidkaren om hävande av

regist ret , får talan föras mot

registreringen och om skadestånd.

näringsidkaren

hävande

registreringen och om skadestånd.

16 § 6

Om en bolagsman genom dom har skilts från rätten att teckna bolagets firma, ska uppgift om detta registreras även om domen inte har vunnit laga kraft.

Om en näringsidkare har försatts i konkurs, ska konkursbeslutet registreras i handelsregistret tillsammans med uppgift om vem som har utsetts till konkursförvaltare. Har konkursbeslutet upphävts eller har konkursen avslutats, ska även detta registreras.

6 Senaste lydelse 2008:92.

391

s. 392 1.6 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

föreligger, ska avregistrering ske.

I firmalagen (1974:156)

finns

I lagen (2019:000) om före-

bestämmelser om avregistrering av

tagsnamn finns

bestämmelser

firma från handelsregistret

sedan

avregistrering av

ett

företagsnamn

dom om hävande av firma-

från handelsregistret

sedan

dom

registrering har vunnit laga kraft.

om hävande av en registrering av

ett företagsnamn har vunnit laga kraft.

21 § 7

Registreringsmyndighetens

beslut att skriva av en ansökan eller

anmälan om registrering eller att

vägra

registrering får överklagas

vägra registrering

får

överklagas

till

allmän

förvaltningsdomstol.

till

allmän

förvaltningsdomstol.

Detsamma gäller i fråga om beslut

enligt 15 a eller 17 §. Ett beslut av

registreringsmyndigheten att

vägra

registreringsmyndigheten att

vägra

registrering av en firma överklagas

registrering

ett

företagsnamn

dock

till

Patent-

och

överklagas dock till Patent- och

marknadsdomstolen.

Ett

marknadsdomstolen.

Detsamma

överklagande ska ha kommit in

gäller ett beslut att vägra

inom två månader från dagen för

registrering

på

grund

2 kap.

beslutet.

10 §

lagen

(2019:000)

företagsnamn.

Ett

överklagande

ska ha kommit in inom två månader

från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

7 Senaste lydelse 2016:198.

392

s. 393 1.7 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.7 Förslag till

lag om ändring i prokuralagen (1974:158)

Härigenom föreskrivs att 4 § prokuralagen (1974:158) ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

Prokurist bör teckna firman med

ett tillägg som anger pro-

kurauppdraget (per prokura, p.p.

kurauppdraget (per prokura,

p.p.

eller annan förkortning av dessa

ord). I övrigt gäller om firma-

teckning bestämmelserna i firma-

teckning bestämmelserna i

lagen

lagen (1974:156).

(2019:000) om företagsnamn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

393

s. 394 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

1.8

Förslag till

Bilaga 5

lag om ändring i lagen (1975:417)

om sambruksföreningar

Härigenom föreskrivs att 4, 18 och 19 §§ och rubriken närmast före

18 § lagen (1975:417) om sambruksföreningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 § 1

Sambruksförenings stadgar skall

En s ambruksförenings

stadgar

ange

ska ange

1. föreningens firma ,

1. föreningens företagsnamn ,

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

3. den

ort

inom

riket

där

3. den

ort

inom

riket

där

föreningens styrelse skall ha sitt

föreningens styrelse ska ha sitt

säte,

4. den insats med vilken varje

4. den

insats

med vilken

varje

medlem skall deltaga i föreningen

medlem ska delta i föreningen och

och hur insatserna skall göras,

hur insatserna ska göras,

5. om regelbundna eller på sär-

5. om

regelbundna

eller

på

skilt beslut om uttaxering beroende

särskilt beslut om uttaxering be-

avgifter

till

föreningen

skall

roende avgifter till föreningen ska

förekomma,

avgifternas belopp

förekomma,

avgifternas

belopp

eller det högsta belopp vartill de

får bestämmas,

6. antalet styrelseledamöter

och

6. antalet styrelseledamöter

och

revisorer, tiden för deras uppdrag

och, om suppleanter skall finnas,

och, om suppleanter ska finnas,

motsvarande uppgifter beträffande

dem,

7. föreningens räkenskapsår,

8. hur

ofta

ordinarie

före-

8. hur

ofta

ordinarie

före-

ningsstämma skall hållas och tiden

ningsstämma ska hållas och tiden

för sådan stämma,

9. det sätt på vilket kallelse till

föreningsstämma

skall

ske

och

föreningsstämma ska ske och hur

andra meddelanden till medlem-

andra meddelanden ska förmedlas

marna skall tillställas dem samt

till medlemmarna samt den tid före

den tid före stämma då föreskrivna

stämma

då

föreskrivna

kallelseåtgärder

senast

skall

vara

kallelseåtgärder

senast

ska

vara

vidtagna,

10. de

värderingsgrunder

som

10. de värderingsgrunder som ska

skall tillämpas när förening skall

tillämpas när förening ska inlösa

inlösa medlems andel,

medlems andel,

11. de

grunder

enligt

vilka

för-

11. de

grunder enligt

vilka

för-

eningen

skall

förfoga

över

upp-

eningen

ska

förfoga

över

upp-

1 Senaste lydelse 1987:1253.

394

s. 395 Förslag till Kontrollera mot PDF

kommen vinst och hur det skall

kommen

vinst och

hur

det

ska

Prop. 2017/18:267

förfaras med föreningens behållna

Bilaga 5

tillgångar vid dess upplösning.

Bestämmelserna i första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter

som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de

privatanställda.

Föreningens firma

Föreningens företagsnamn

18 § 2

Sambruksförenings

firma

skall

sambruksförenings

företags-

innehålla

ordet

”sambruks-

namn ska innehålla ordet ”sam-

förening”.

bruksförening”.

Sambruksförening s firma får ej

Sambruksförening ens

innehålla ordet ”bolag” eller annat

företagsnamn

får inte

innehålla

ord som kan föranleda till

ordet ”bolag” eller annat ord som

antagande att firman innehas av ett

kan föranleda till antagande att

bolag.

företagsnamnet

innehas

ett

bolag.

Firman skall tydligt skilja sig

Företagsnamnet

ska

tydligt

från andra hos Bolagsverket förut

skilja sig från andra hos Bolags-

registrerade

och

ännu

bestående

verket förut registrerade och ännu

föreningsfirmor med säte i samma

bestående

företagsnamn

för

län. För registrering av sam-

föreningar med säte i samma län.

bruksförenings firma gäller i övrigt

För registrering av en sambruks-

bestämmelserna

firmalagen

förenings

företagsnamn

gäller i

(1974:156 ).

övrigt

bestämmelserna

lagen

(2019:000) om företagsnamn .

Annan än sambruksförening får

ej i sin firma eller annars vid

inte i sitt företagsnamn eller annars

beteckning

rörelsen

använda

vid beteckning av rörelsen använda

ordet ”sambruksförening”.

Bestämmelserna

14 kap.

2 §

lagen (1987:667)

ekonomiska

föreningar gäller i fråga om sambruksföreningar.

19 § 3

Bestämmelserna i 15 kap. lagen

(1987:667)

ekonomiska

(1987:667)

ekonomiska

föreningar gäller i fråga om sam-

bruksföreningar.

Ett

beslut

bruksföreningar.

Ett

beslut

sådan ändring av stadgarna att

styrelsens säte skall flyttas från ett

styrelsens säte ska flyttas från ett

län till ett annat får dock inte

registreras,

sambruksföre-

registreras,

sambruksföre-

ningens firma på grund av be-

ningens företagsnamn på grund av

stämmelserna i

18 §

tredje stycket

bestämmelserna

18 §

tredje

2 Senaste lydelse 2004:250.

3 Senaste lydelse 2004:250.

395

s. 396 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

396

denna lag inte får föras in i

stycket denna lag inte får föras in i

Bolagsverkets register.

Inskrivning av uppgifter an-

gående sambruksföreningar skall

gående sambruksföreningar

ska

ske i en särskild avdelning av det

föreningsregister som avses i

föreningsregister som avses

15 kap. 1 § lagen om ekonomiska

föreningar.

Bolagsverkets beslut enligt 16 § får överklagas hos allmän för- valtningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

s. 397 1.9 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.9 Förslag till

lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund

Härigenom föreskrivs att 30 § lagen (1976:997) om vattenförbund ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 §

Stadgar för vattenförbund

skall

Stadgar för vattenförbund

ska

ange

1. förbundets firma , vilken skall

1. förbundets

företagsnamn ,

innehålla ordet vattenförbund,

vilket ska innehålla ordet vatten-

förbund,

2. grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha

3. den ort där styrelsen ska

sitt säte,

4. hur styrelsen skall vara

sam-

4. hur

styrelsen

ska

vara sam-

mansatt och hur den skall utses

mansatt och hur den ska utses samt

samt grunderna för dess beslut-

grunderna för dess beslutförhet,

förhet,

5. hur

revision

styrelsens

5. hur revision av styrelsens förvaltning ska ske, förvaltning skall ske,

6. förbundets räkenskapsperiod,

7. hur ofta

ordinarie förbunds-

7. hur ofta

ordinarie

förbunds-

stämma skall hållas,

stämma ska hållas,

8. det sätt på vilket kallelse till

förbundsstämma skall ske och andra

förbundsstämma ska ske och hur

meddelanden

skall bringas

till

andra meddelanden ska komma till

medlemmarnas

kännedom

samt

medlemmarnas

kännedom samt

den tid före sammanträde då

kallelseåtgärd senast skall vidtagas .

kallelseåtgärd senast ska vidtas .

Stadgarna får ej innehålla före-

Stadgarna

får

inte

innehålla

skrift som strider mot denna lag

föreskrift som strider mot denna lag

eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

397

s. 398 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

1.10

Förslag till

Bilaga 5

lag om ändring i lagen (1980:1102)

om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 3 kap. 9 § lagen (1980:1102)

om handelsbolag och enkla bolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 § 1

Ett handelsbolag föreligger, om två eller flera har avtalat att gemensamt utöva näringsverksamhet i bolag och bolaget har förts in i

handelsregistret.

Bestämmelser

firma för

Bestämmelser om

företagsnamn

handelsbolag

finns i

firmalagen

för

handelsbolag

finns

(1974:156)

och

handelsregister-

handelsregisterlagen

(1974:157)

lagen (1974:157).

och lagen (2019:000) om före-

tagsnamn .

3 kap.

9 §

bolaget genom avtalet.

Om ett avtal ingås för bolagets

räkning och därvid med en kom-

manditdel ägares vetskap och vilja

en firma används som inte

ett företagsnamn används som inte

innehåller ordet ”kommandit-

bolag”, svarar kommanditdelägaren

bolag”, svarar kommanditdel-

såsom komplementär gentemot den

ägaren

såsom

komplementär

med vilken avtalet ingicks, även

gentemot den med vilken avtalet

om denne på grund

av 19 §

ingicks, även om denne på grund av

handelsregisterlagen

(1974:157)

19 §

handelsregisterlagen

skall anses ha haft vetskap om att

(1974:157) ska anses ha haft

förbehåll skett enligt 1 kap. 2 §.

vetskap om att förbehåll skett

enligt 1 kap. 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 1993:760.

398

s. 399 1.11 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.11 Förslag till

lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 §, 4 a kap. 12 b §, 10 kap. 1–5 §§, 11 kap. 5 och 6 §§ och rubriken till 10 kap. sparbankslagen (1987:619) ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

5 § 1

Reglementet skall ange

Reglementet ska ange

1. sparbankens firma ,

1. sparbankens företagsnamn ,

2. sparbankens verksamhetsområde,

3. den ort i Sverige där styrelsen skall ha sitt säte,

4. de rörelsegrenar som sparbanken avser att driva,

5. grundfondens

belopp

samt

5. grundfondens

belopp

samt

huruvida

hela

grundfonden

eller

huruvida

hela

grundfonden

eller

del av denna skall betalas tillbaka

del av denna ska betalas tillbaka

med eller utan ränta,

6. antalet huvudmän,

7. den

kommunala

valkorpo-

7. den

kommunala

valkorpo-

ration som skall förrätta val av

ration som ska förrätta val av

huvudmän och, där sådant val skall

huvudmän och, där sådant val ska

förrättas

flera

korporationer,

förrättas

av flera

korporationer,

fördelningen

antalet mandat

fördelningen

antalet

mandat

dem emellan, samt ordningen för

att åstadkomma

successiv

att

åstadkomma

successiv

förnyelse av huvudmannakåren och

det närmare förfarandet i övrigt vid

huvudmannavalen,

8. antalet eller lägsta och högsta

antalet

styrelseledamöter

och

antalet

styrelseledamöter

och

revisorer samt eventuella ersättare,

som skall utses av spar-

som

ska

utses

spar-

banksstämman,

samt

tiden

för

banksstämman,

samt

tiden

för

deras uppdrag,

9. sättet att sammankalla sparbanksstämman, samt

10. vilka

ärenden

som

skall

10. vilka ärenden

som

ska

före-

förekomma

på

den

ordinarie

komma på den ordinarie stämman.

stämman.

Om banken ska ha euro som

Om banken skall ha euro som

redovisningsvaluta

enligt

4 kap.

redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 §

6 §

bokföringslagen (1999:1078),

bokföringslagen (1999:1078), skall

ska detta anges i reglementet. I så

detta anges i reglementet. I så fall

fall ska det i reglementet också

skall det i reglementet också anges

anges att grundfondens belopp ska

att grundfondens belopp skall vara

vara bestämt i euro.

1 Senaste lydelse 2000:39.

399

s. 400 1.11 Förslag till Kontrollera mot PDF

En sparbanks företagsnamn ska tydligt skilja sig från andra ännu bestående företagsnamn som är införda i bankregistret samt från

benämningar på utländska bankföretag, som är allmänt kända i Sverige.

För registrering av företagsnamn gäller i övrigt vad som föreskrivs i lagen (2019:000) om företagsnamn .

Prop. 2017/18:267 bestämt i euro.

Bilaga 5

4 a kap.

12 b § 2

Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om

1. bankens firma och organi-

1. bankens företagsnamn och

sationsnummer,

organisationsnummer,

2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3. vilket eller vilka normsystem för redovisning som banken har tillämpat, och

4. revisorns etableringsort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

10 kap. Sparbanks firma

10 kap. Sparbank ens

f öretagsnamn

1 § 3

En sparbanks firma skall inne-

En sparbanks företagsnamn ska

hålla ordet sparbank.

innehålla ordet sparbank.

Firman skall registreras i bank-

Företagsnamnet ska registreras i

registret.

bankregistret.

Om firman skall registreras på två

Om företagsnamnet ska regi-

eller flera språk, skall varje

streras på två eller flera språk,

lydelse anges i bankens regle- mente.

ska varje lydelse anges i bankens reglemente.

2 § 4

För registrering av firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156 ).

3 § 5

En sparbanks styrelse kan anta

En sparbanks styrelse kan anta ett

bifirma . Bestämmelsen i 1 §

andra

särskilt företagsnamn . Bestäm-

stycket och 2 § om firma gäller

melsen i 1 § andra stycket och 2 §

även bifirma . Ordet bank

eller

om företagsnamn gäller även för

2 Senaste lydelse 2016:434.

3 Senaste lydelse 2004:304.

4 Senaste lydelse 2004:304.

5 Senaste lydelse 2004:304.

400

s. 401 1.11 Förslag till Kontrollera mot PDF

Skriftliga handlingar, som ut- färdas för en sparbank, bör undertecknas med bankens före- tagsnamn . Om styrelsen eller annan ställföreträdare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som

undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förplik- telse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av

banken får ett behörigen

undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller

personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

sparbank får bara användas i bifirma för bankverksamhet.

ett särskilt företagsnamn . Ordet Prop. 2017/18:267 bank eller sparbank får bara an- Bilaga 5

vändas i ett särskilt företagsnamn för bankverksamhet.

4 § 6

Skriftliga handlingar, som ut- färdas för en sparbank, bör undertecknas med bankens firma . Om styrelsen eller annan ställ- företrädare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen

solidariskt ansvariga för

förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller

dock inte om det av omständigheterna vid handlingens

tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet

gjorts gällande mot undertecknarna.

5 § 7

I firmalagen (1974:156 ) finns

I lagen (2019:000) om före-

bestämmelser om förbud mot an-

tagsnamn finns bestämmelser om

vändning av firma och om hävande

förbud mot användning av ett

av firmaregistrerin g.

företagsnamn och om hävande av

en registrering av ett företags-

namn .

11 kap. 5 § 8

I firmalagen (1974:156) finns

I lagen (2019:000) om före-

bestämmelser om avförande av en

tagsnamn

finns bestämmelser

firma ur registret sedan en dom om

avförande av ett företagsnamn ur

hävande av firmaregistreringen har

registret sedan en dom om hävande

vunnit laga kraft.

av en

registrering av

ett

6 Senaste lydelse 2004:304.

7 Senaste lydelse 2004:304.

8 Senaste lydelse 2004:304.

401

s. 402 1.11 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

företagsnamn har vunnit laga kraft.

6 § 9

Ett beslut av registrerings-

myndigheten att skriva av en an-

mälan om registrering eller att

vägra registrering enligt 3 § andra

stycket får överklagas till allmän

förvaltningsdomstol.

Detsamma

förvaltningsdomstol.

Detsamma

gäller beslut enligt 7 kap. 7 § tredje

stycket och 8 kap. 8 §. Ett beslut

av registreringsmyndigheten att

av registreringsmyndigheten

att

vägra registrering av en firma

vägra

registrering

ett

överklagas dock till Patent- och

företagsnamn överklagas dock till

marknadsdomstolen.

Ett

Patent-

och

marknadsdomstolen.

överklagande ska ha kommit in

Detsamma gäller ett beslut att

inom två månader från dagen för

vägra

registrering

på

grund

beslutet.

2 kap. 10 § lagen

(2019:000) om

företagsnamn.

Ett

överklagande

ska ha kommit in inom två

månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

9 Senaste lydelse 2016:205.

402

s. 403 1.12 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.12 Förslag till

lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §, 5 kap. 4 §, 8 kap. 13 a §, 12 kap. 4, 24 och 31 §§, 14 kap. 1–3 §§, 15 kap. 5 och 6 §§ och rubriken till 14 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

2 § 1

Föreningens stadgar ska ange

1. föreningens firma ,

1. föreningens företagsnamn ,

2. den ort i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,

3. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

4. den insats som varje medlem ska delta med i föreningen, hur in- satserna ska fullgöras samt i vilken utsträckning en medlem får delta i föreningen med en insats utöver vad han eller hon är skyldig att delta med,

5. för det fall att regelbundna avgifter till föreningen eller avgifter till föreningen som är beroende av särskilda beslut om uttaxering ska förekomma, avgifternas belopp eller de högsta belopp som de får bestämmas till,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om någon av dem ska utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall ska ske,

7. för det fall att fullmäktige enligt 7 kap. 1 § andra stycket ska finnas, deras befogenhet, hur de ska utses och tiden för deras uppdrag,

8. inom vilken tid och hur en föreningsstämma ska sammankallas samt hur andra meddelanden ska förmedlas till medlemmarna eller fullmäktige,

9. vilka ärenden som ska förekomma på en ordinarie föreningsstämma,

10. vilken tid föreningens räkenskapsår ska omfatta,

11. grunderna för fördelning av föreningens vinst och hur man ska göra med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses, och

12. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. eller insats- emission som avses i 10 kap. 21 § ska förekomma, vad som ska gälla för dessa.

Första stycket 6 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Om föreningen ska ha euro som redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), ska detta anges i stadgarna. I så fall ska det i stadgarna också anges att den insats som varje medlem ska delta med i föreningen ska vara bestämd i euro.

1 Senaste lydelse 2016:108.

403

s. 404 1.12 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Vid byte av redovisningsvaluta får ändring av uppgift som avses i första stycket 4 om insatsbelopp anstå till den första ordinarie före- ningsstämman efter det att beslutet om byte av redovisningsvaluta fick verkan.

5 kap. 4 § 2

För varje förlagsinsats ska föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis. Beviset ska ställas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller

order och innehålla uppgift om

1. föreningens firma ,

1. föreningens företagsnamn ,

2. nummer eller annan beteckning för beviset,

3. insatsens storlek,

4. den rätt till utdelning som insatsen medför,

5. det sätt på vilket utdelning ska utbetalas och inlösen ske,

6. föreskrifter som avses i 2 § första stycket, samt

7. erinran enligt 2 § andra stycket.

Förlagsandelsbeviset ska undertecknas av föreningen. Styrelseledamöters eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på liknande sätt. Bestämmelsen i 1 kap. 7 § ska inte tillämpas.

I stadgarna kan det bestämmas att föreningen får registrera förlagsandelar hos en svensk värdepapperscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument i stället för att utfärda förlagsandelsbevis. Detta gäller dock inte förlagsandelar för vilka det gäller förvärvsbegränsningar enligt 2 § första stycket första meningen.

8 kap. 13 a § 3

Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om

1. föreningens firma och orga-

1. föreningens företagsnamn och

nisationsnummer,

organisationsnummer,

2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser, och

3. revisorns etableringsort eller hemort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

2 Senaste lydelse 2016:47.

3 Senaste lydelse 2016:432.

404

s. 405 1.12 Förslag till Kontrollera mot PDF

12 kap.

Prop. 2017/18:267

4 § 4

Bilaga 5

Styrelserna för överlåtande och, vid absorption, övertagande föreningar ska upprätta en gemensam, daterad fusionsplan. Planen ska undertecknas

av styrelsen i var och en av föreningarna.

I fusionsplanen ska det för varje förening anges

1. firma ,

organisationsnummer

1. företagsnamn ,

organisations-

och den ort där styrelsen ska ha sitt

nummer och den ort där styrelsen

säte,

ska ha sitt säte,

2. den planerade tidpunkten för överlåtande förenings upplösning,

3. de särskilda förmåner som, i förekommande fall, medlemmar i någon av föreningarna ska ha, och

I fusionsplanen ska det även lämnas en redogörelse för de om- ständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av fusionens lämplighet för föreningarna. Om medlemmar i någon av föreningarna ska ha särskilda förmåner i samband med fusionen, ska det framgå av redogörelsen hur förmånerna har bestämts.

Vid kombination ska fusionsplanen även innehålla

1. stadgar för den övertagande föreningen, och

2. fullständigt namn, personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum samt postadress för styrelseledamot och revisor och, i förekommande fall, styrelsesuppleant och revisorssuppleant.

24 § 5

Fusionsplanen enligt 23 § ska innehålla uppgift om

1. de fusionerande föreningarnas

form, firma och säte,

form, företagsnamn och säte,

2. utbytesförhållanden mellan andelar och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande förening och eventuell kontant betalning,

3. de villkor som ska gälla för tilldelning av andelar och före- kommande värdepapper i den övertagande föreningen,

4. den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för syssel- sättningen,

5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor andelar och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i den övertagande föreningen,

6. från vilken tidpunkt de fusionerande föreningarnas transaktioner bokföringsmässigt ska anses ingå i den övertagande föreningen,

7. vilka rättigheter i den övertagande föreningen som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i överlåtande förening eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,

4 Senaste lydelse 2016:108.

5 Senaste lydelse 2008:3.

405

s. 406 1.12 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

9. stadgar för den övertagande föreningen,

10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till den övertagande föreningen och de överväganden som har gjorts vid värderingen, och

11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen.

I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla uppgift om hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för

arbetstagarnas medverkan i den övertagande föreningen beslutas.

Vid kombination ska fusions-

planen också innehålla uppgift om

den övertagande föreningens form,

firma och säte.

företagsnamn och säte.

31 § 6

Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 6 § att ge in fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av den svenska förening som deltar i fusionen. Om flera svenska föreningar deltar, ska skyldigheten fullgöras av den svenska förening som är övertagande förening eller, om den övertagande föreningen inte är en svensk förening, av den äldsta av de överlåtande svenska föreningarna.

Om fusionsplanen eller de handlingar som är fogade till planen är avfattade på annat språk än svenska, ska sökanden ge in en översättning till svenska. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet. Bolagsverket får medge att någon översättning inte ges in.

I anmälan om registrering ska lämnas uppgift om

1. form, firma och säte för var

1. form, företagsnamn och säte

och en av de fusionerande före-

för var och en av de fusionerande

ningarna,

föreningarna,

2. de register där föreningarna är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,

3. hur borgenärer och, i förekommande fall, medlemmar ska förfara för att utöva sina rättigheter samt de adresser där fullständig information om detta förfarande kostnadsfritt kan erhållas, och

4. föreningarnas adresser.

När registreringen kungörs enligt 15 kap. 2 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.

6 Senaste lydelse 2008:3.

406

s. 407 1.12 Förslag till Kontrollera mot PDF

14 kap. Föreningens firma

14 kap. Föreningens

Prop. 2017/18:267

företagsnamn

Bilaga 5

1 § 7

ekonomisk

förenings

firma

En ekonomisk förenings före-

skall innehålla orden ”ekonomisk”

tagsnamn

ska

innehålla

orden

och ”förening” eller förkortningen

”ekonomisk”

och

”förening”

eller

”ek.för.”. I firman får

inte

ordet

förkortningen ”ek.för.” I före-

”bolag” eller något annat som

tagsnamnet får inte ordet ”bolag”

betecknar ett bolagsförhållande tas

eller något annat som betecknar ett

in på ett sådant sätt som kan leda till

bolagsförhållande tas in på ett

missförståndet att ett bolag innehar

sådant sätt som kan leda till

firman . Firman skall tydligt skilja

missförståndet att ett bolag innehar

sig från andra ännu bestående

företagsnamnet .

Företagsnamnet

firmor som är införda i det

ska tydligt skilja sig från andra

föreningsregister

som

avses

ännu bestående företagsnamn som

15 kap.

1 §. Registreringen av

är införda i det föreningsregister

förenings firma gäller för hela

som

avses

15 kap.

1 §.

landet. I övrigt finns bestämmelser

Registreringen

förenings

registreringen

firmalagen

företagsnamn gäller för hela landet.

(1974:156).

I övrigt finns bestämmelser om

registreringen

lagen

(2019:000)

om företagsnamn.

föreningens firma

skall

Om föreningens

företagsnamn

registreras på två eller flera språk,

ska registreras på två eller flera

skall varje lydelse anges i stad-

språk, ska varje lydelse anges i

garna.

stadgarna.

Föreningens

styrelse

kan

anta

Föreningens styrelse kan anta ett

bifirma . Bestämmelserna i första

särskilt företagsnamn . Bestäm-

stycket gäller även bifirma . Ut-

melserna i första stycket gäller

trycket

ekonomisk

förening

eller

även för ett särskilt företagsnamn .

förkortning därav får dock inte tas

Uttrycket ekonomisk förening eller

in i en bifirma .

förkortning

det

får

dock inte tas in i ett särskilt före-

tagsnamn.

2 §

Skriftliga handlingar som utfär-

Skriftliga handlingar som ut-

das för en förening bör under-

färdas för en förening bör under-

tecknas med föreningens firma .

tecknas med föreningens företags-

Har styrelsen eller någon annan

namn . Har styrelsen eller någon

ställföreträdare

för

föreningen

annan ställföreträdare för före-

utfärdat en handling utan firma-

ningen utfärdat en handling utan

teckning och framgår det inte av

firmateckning och framgår det inte

handlingens innehåll att den har

av handlingens innehåll att den har

utfärdats på föreningens vägnar,

utfärdats

på

föreningens vägnar,

7 Senaste lydelse 1992:1449.

407

s. 408 1.12 Förslag till Kontrollera mot PDF

I lagen (2019:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om avförande av ett företagsnamn ur registret sedan en dom om hävande av en registrering av ett före- tagsnamn har vunnit laga kraft.

Endast en ekonomisk förening får i sitt företagsnamn använda uttrycket ekonomisk förening eller en förkortning av det .

I lagen (2019:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävande av en registrering av ett företags- namn .

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

svarar de som har undertecknat

svarar de som har

undertecknat

handlingen solidariskt för förplik-

handlingen

solidariskt

för

telsen enligt handlingen. Detta

förpliktelsen

enligt

handlingen.

gäller dock inte, om

Detta gäller dock inte, om

1. det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att handlingen utfärdades för föreningen, samt

2. medkontrahenten har fått ett av föreningen behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att antingen en begäran om sådant godkännande har framställts eller personlig ansvarighet har gjorts gällande mot undertecknarna.

3 §

Endast ekonomisk förening får i sin firma använda uttrycket ekonomisk förening eller förkortning därav .

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering .

15 kap. 5 §

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma ur registret sedan en dom om hävande av firmaregistrering har vunnit laga kraft.

6 § 8

Ett beslut av Bolagsverket att

skriva av en anmälan om registrering

skriva av en anmälan om registre-

eller att

vägra registrering

enligt

ring eller att vägra registrering

4 § andra stycket får överklagas till

enligt 4 § andra stycket får över-

allmän

förvaltningsdomstol.

klagas till allmän förvaltnings-

Detsamma gäller ett beslut av

domstol. Detsamma gäller ett beslut

Bolagsverket

som

avses

4 a §,

av Bolagsverket som avses i 4 a §,

7 kap.

15 §,

8 kap.

2, 6,

eller

7 kap.

15 §,

8 kap. 2, 6, 9

eller

17 §,

11 kap.

18 §,

12 kap.

19 §

17 §,

11 kap.

18 §, 12 kap.

19 §

eller 16 kap. 2 § samt beslut i ett

tillståndsärende enligt 6 kap. 3, 4

eller 11 §, 8 kap. 3–5 §§,

10 kap.

eller 11 §, 8 kap. 3–5 §§, 10 kap.

14 §

eller

12 kap. 11 §

eller

14 §

2 eller

12 kap. 11 §

eller

beslut

att vägra utfärda ett

intyg

beslut

att vägra utfärda ett

intyg

8 Senaste lydelse 2016:206.

408

s. 409 1.12 Förslag till Kontrollera mot PDF

enligt 12 kap. 36 §. Ett beslut av

Bolagsverket att vägra registrering

av en firma överklagas dock till

av ett

företagsnamn

överklagas

Patent- och marknadsdomstolen.

dock

till

Patent-

och

Ett överklagande ska ha kommit in

marknadsdomstolen.

Detsamma

inom två månader från dagen för

gäller ett beslut att vägra registre-

beslutet.

ring på grund av 2 kap. 10 § lagen

(2019:000) om företagsnamn.

Ett

överklagande ska ha kommit in

inom två månader från dagen för

beslutet.

Skatteverkets beslut enligt 12 kap. 13 § om hinder mot verkställande av fusionsplan får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

409

s. 410 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

1.13

Förslag till

Bilaga 5

lag om ändring i lagen (1990:613)

om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider

vid energiproduktion

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1990:613) om miljöavgift på

utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 § 1

Naturvårdsverket skall

föra

Naturvårdsverket

ska

föra

i ett avgiftsärende.

Från register som förs enligt

första stycket får nedan angivna

uppgifter lämnas ut till en enskild,

om det inte av särskild anledning

kan antas att den enskilde eller

någon närstående lider men om

uppgiften röjs.

Uppgifter får lämnas ut om

1. namn och personnummer,

2. organisationsnummer,

namn

2. organisationsnummer,

namn

och firma ,

och företagsnamn ,

3. adress,

4. slag av verksamhet, och

5. tidpunkt för registrering samt i förekommande fall avregistrering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2002:411.

410

s. 411 1.14 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.14 Förslag till

lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 5, 6, och 31 §§ och rubriken närmast före 9 kap. 6 § bostadsrättslagen (1991:614) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

5 § 1

Bostadsrättsföreningens stadgar ska ange

1. föreningens firma,

1. föreningens företagsnamn,

2. den ort i Sverige där föreningens styrelse ska ha sitt säte,

3. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

4. om upplåtelseavgift, överlåtelseavgift, pantsättningsavgift och avgift för andrahandsupplåtelse kan tas ut,

5. grunderna för beräkning av årsavgift, överlåtelseavgift, pant- sättningsavgift och avgift för andrahandsupplåtelse,

6. i det fall rätten att bestämma ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse ska vara inskränkt, grunderna för beräkning av ersättning,

7. grunderna för avsättning av medel för att säkerställa underhållet av föreningens hus,

8. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt, om någon av dem ska utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det ska ske,

9. inom vilken tid och hur föreningsstämman ska sammankallas samt hur andra meddelanden ska komma till medlemmarnas kännedom,

10. vilka ärenden som ska förekomma på ordinarie stämma,

11. vilken tid föreningens räkenskapsår ska omfatta, samt

12. grunderna för fördelning av föreningens vinst samt hur man ska göra med föreningens behållna tillgångar när föreningen upplöses.

Första stycket 8 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Firma

Företagsnamn

6 § 2

Bostadsrättsföreningens

firma

Bostadsrättsföreningens

före-

skall innehålla ordet ”bostads-

tagsnamn ska innehålla

ordet

rättsförening”.

”bostadsrättsförening”.

I firman får inte ordet ”bolag”

I företagsnamnet får inte

ordet

eller något annat ord som be-

”bolag” eller något annat ord som

tecknar ett bolagsförhållande tas in

betecknar ett bolagsförhållande tas

på så sätt att det kan leda till

in på så sätt att det kan leda till

missförstånd att ett bolag innehar

firman .

företagsnamnet .

1 Senaste lydelse 2014:319.

2 Senaste lydelse 2004:247.

411

s. 412 1.14 Förslag till Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna om registrering m.m. i 15 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar. Ett beslut om sådan ändring av stadgarna att styrelsens säte skall flyttas från ett län till ett annat får

dock inte registreras, om bostadsrättsföreningens

företagsnamn på grund av bestämmelserna i 6 § tredje stycket detta kapital inte får föras in i Bolagsverkets register.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Firman skall tydligt skilja sig från andra hos Bolagsverket förut registrerade och ännu bestående föreningsfirmor med säte i samma län. För registrering av förenings

firma gäller i övrigt bestämmelserna i firmalagen (1974:156).

Endast en bostadsrättsförening eller en sammanslutning av bostadsrättsföreningar får använda ordet ”bostadsrätt” eller en sammansättning med detta ord i sin firma eller i övrigt vid beteckning av rörelsen.

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från andra hos Bolags- verket förut registrerade och ännu

bestående företagsnamn för föreningar med säte i samma län. För registrering av en förenings företagsnamn gäller i övrigt be- stämmelserna i lagen (2019:000) om företagsnamn.

Endast en bostadsrättsförening eller en sammanslutning av bostadsrättsföreningar får använda ordet ”bostadsrätt” eller en sammansättning med detta ord i sitt företagsnamn eller i övrigt vid beteckning av rörelsen.

31 § 3

Bestämmelserna om registrering

m.m. i 15 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller i fråga om bostadsrättsföreningar. Ett beslut om sådan ändring av stadgarna att styrelsens säte skall flyttas från ett län till ett annat får

dock inte registreras, om bostadsrättsföreningens firma på grund av bestämmelserna i 6 § tredje stycket detta kapital inte får föras in i Bolagsverkets register.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

3 Senaste lydelse 2004:247.

412

s. 413 1.15 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.15 Förslag till

lag om ändring i lagen (1991:615)

om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:615) om omregistrering av vissa bostadsföreningar till bostadsrättsföreningar ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 § 1

Omregistrering får ske under förutsättning

1. att bostadsföreningen har beslutat ändra innehållet i sina stadgar i överensstämmelse med bestämmelserna i bostadsrättslagen (1991:614),

2. att bostadsföreningen har minst tre medlemmar och har utsett styrelse och revisor för bostadsrättsföreningen i enlighet med bestämmelserna i 9 kap. 12 och 26 §§ bostadsrättslagen,

3. att

bostadsföreningen har

3. att

bostadsföreningen har

beslutat ändra sin firma till över-

beslutat ändra sitt företagsnamn till

ensstämmelse

med

bestämmel-

överensstämmelse

med

bestäm-

serna

i 9 kap.

6 §

bostadsrätts-

melserna

i 9 kap.

6 §

bostads-

lagen, samt

rättslagen, samt

4. att en sådan ekonomisk plan som anges i 4 § denna lag har upprättats och registreras samtidigt med att föreningen omregistreras.

I fråga om omregisteringen tillämpas i övrigt bestämmelserna i 9 kap. 31 § bostadsrättslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 1993:315.

413

s. 414 1.16 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.16 Förslag till

lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

Härigenom föreskrivs att 5, 5 a §, 7 och 27 §§ och rubriken närmast före 5 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Firma

Företagsnamn

5 § 1

Det utländska företagets verk-

samhet genom filial i Sverige ska

drivas under firma , som innehåller

drivas under ett företagsnamn , som

ordet filial.

innehåller ordet filial.

Firman ska tydligt skilja sig från

Företagsnamnet

ska

tydligt

andra

bestående

firmor

som

skilja sig från andra bestående

tidigare införts i aktiebolagsre-

företagsnamn som tidigare införts i

gistret

eller filialregistret.

Firman

aktiebolagsregistret

eller

filial-

för ett utländskt bankföretags filial

registret.

Företagsnamnet

för

ett

ska dessutom innehålla ordet bank.

utländskt

bankföretags filial

ska

För registrering av en filials firma

dessutom innehålla ordet bank. För

gäller i övrigt vad som föreskrivs i

registrering av en filials före-

firmalagen (1974:156).

tagsnamn gäller i övrigt vad som

föreskrivs i lagen (2019:000) om

företagsnamn .

5 a § 2

Filialens brev, fakturor, order-

blanketter och webbplatser

ska

blanketter

och

webbplatser

ska

innehålla uppgift om det utländska

företagets rättsliga form och säte,

det utländska register där företaget

är registrerat, företagets nummer i

detta register samt filialens firma

detta

samt

filialens

och organisationsnummer

enligt

företagsnamn

och

organisa-

lagen

(1974:174)

tionsnummer

enligt

lagen

identitetsbeteckning

för

juridiska

(1974:174) om

identitetsbeteck-

personer m.fl. och det svenska

ning för juridiska personer m.fl.

och det svenska register där filialen

Om det finns särskilda skäl, får

är registrerad.

registreringsmyndigheten

tillåta

Om det finns särskilda skäl, får

att en filial inte lämnar uppgift om

registreringsmyndigheten

tillåta

sin firma på sina webbplatser. Ett

att en filial inte lämnar uppgift om

1 Senaste lydelse 2011:722.

2 Senaste lydelse 2011:722.

414

s. 415 1.16 Förslag till Kontrollera mot PDF

Om förbud mot användning av ett företagsnamn och om hävande av en registrering av ett företagsnamn finns bestämmelser i lagen (2019:000) om företagsnamn .

Anser någon i annat fall än som avses i första stycket att han eller hon lider skada av en registrering som gjorts i filialregistret, får han eller hon hos domstol föra talan om registreringens hävande och om skadestånd.

sådant tillstånd ska begränsas till viss tid och får förenas med villkor.

sitt

företagsnamn

på

sina

Prop. 2017/18:267

webbplatser.

Ett

sådant

tillstånd

Bilaga 5

ska

begränsas

till

viss

tid och får

förenas med villkor.

7 §

Om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregistrering finns bestäm- melser i firmalagen (1974:156 ).

27 § 3

förvaltningsmyndighets

beslut enligt denna lag får över-

klagas till allmän förvaltnings-

domstol. En förvaltningsmyndighets

beslut att vägra registrering av en

beslut att vägra registrering av ett

firma överklagas dock till Patent-

företagsnamn eller en

ändrad

och marknadsdomstolen.

verksamhet

överklagas

dock till

Patent- och marknadsdomstolen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

3 Senaste lydelse 2016:208.

415

s. 416 Förslag till Kontrollera mot PDF

I lagen (2019:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om förbud mot användning av ett företagsnamn o ch om hävande av en registrering av ett företagsnamn.

Prop. 2017/18:267

1.17

Förslag till

Bilaga 5

lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 §, 8 kap. 1–4 §§, 10 kap. 2, 6, 10 och

13 §§,

11 kap.

och

4 §§

och

rubriken till 8 kap.

stiftelselagen

(1994:1220) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

6 §

En stiftelse skall ha ett namn.

En stiftelse ska ha ett namn.

Namnet

skall

innehålla

ordet

Namnet ska innehålla ordet stift-

stiftelse.

else.

Ingen annan än en stiftelse får i sitt namn använda ordet stiftelse eller

en förkortning av detta ord.

Bestämmelser

stiftelses

Bestämmelser om

stiftelses

firma finns i 8 kap.

företagsnamn finns i 8 kap.

8 kap. Stiftelse s firma

8 kap. Stiftelse ns företagsnamn

1 §

En stiftelses firma skall tydligt

stiftelses företagsnamn ska

skilja sig från andra firmor som

tydligt skilja sig från andra före-

förut är införda i stiftelseregistret. I

tagsnamn som förut är införda i

en firma som skiljer sig från

stiftelseregistret. I ett företags-

stiftelsens namn får inte ordet

namn som skiljer sig från stiftel-

stiftelse eller en förkortning av

sens namn får inte ordet stiftelse

detta ord ingå. I övrigt finns

eller en förkortning av detta ord

bestämmelser om

registreringen i

ingå. I övrigt finns bestämmelser

firmalagen (1974:156).

registreringen

lagen

(2019:000) om företagsnamn.

2 §

I firmalagen (1974:156 ) finns bestämmelser om förbud mot an- vändning av firma o ch om hävande av firmaregistrering.

3 §

Om en i stiftelseförordnandet angiven firma inte kan registreras, får styrelsens eller förvaltarens beslut om ny firma tillämpas utan att bestämmelserna i 6 kap. iakttas.

4 §

416

Skriftliga handlingar som ut-

s. 417 Förslag till Kontrollera mot PDF

färdas för en stiftelse i dess

Prop. 2017/18:267

näringsverksamhet bör under-

näringsverksamhet

bör

under-

Bilaga 5

tecknas med angivande av stiftel-

tecknas med angivande av stif-

sens firma . Vid angivande av firma

telsens företagsnamn . Vid angi-

som inte sammanfaller med stif-

vande av ett företagsnamn som

telsens namn skall på lämpligt sätt

inte sammanfaller

med

stiftelsens

alltid anges att det är en stiftelse

namn ska det på lämpligt sätt alltid

som innehar firman .

anges att det är en stiftelse som

innehar företagsnamnet .

1. det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att handlingen utfärdades för stiftelsen, samt

10 kap. 2 § 1

En stiftelses styrelse eller förvaltare ska anmäla stiftelsen för registrering i stiftelseregistret senast sex månader efter det att stiftelsen bildades.

Anmälan ska innehålla uppgift om

1. stiftelsens postadress och telefon,

2. styrelseledamöternas

namn,

2. styrelseledamöternas

namn,

personnummer,

bostadsadress,

personnummer,

bostadsadress,

postadress och telefon eller för-

valtarens namn eller firma , orga-

valtarens namn eller företagsnamn ,

nisationsnummer,

postadress och

organisationsnummer,

postadress

telefon,

och telefon,

3. revisorns namn, personnummer och postadress samt, om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, vem som är huvudansvarig för revisionen och bolagets organisationsnummer.

1 Senaste lydelse 2009:244.

417

s. 418 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Till anmälan ska det fogas en kopia av stiftelseförordnandet, om det är möjligt. Har styrelsen eller förvaltaren enligt 2 kap. 7 § fattat beslut om namn för stiftelsen, ska anmälan innehålla uppgift även om namnet.

6 § 2

Innan en stiftelse börjar utöva näringsverksamhet ska styrelsen eller förvaltaren lämna uppgift för registrering i stiftelseregistret om

1. den firma under vilke n

1. det företagsnamn under vilke t

näringsverksamheten ska bedrivas,

och

2. näringsverksamhetens art.

Stiftelsen får registreras även i stiftelseregister hos registrerings- myndighet för annat eller andra län, om verksamheten är avsedd att utövas där.

10 §

I firmalagen (1974:156 ) finns

I lagen (2019:000) om före-

bestämmelser om avförande av en

tagsnamn finns bestämmelser om

firma ur registret sedan en dom om

avförande av ett företagsnamn ur

att häva firmaregistreringe n har

registret sedan en dom om att häva

vunnit laga kraft.

registreringen av företagsnamnet

har vunnit laga kraft.

13 § 3

Registreringsmyndighetens be- Registreringsmyndighetens

slut enligt denna lag och beslut av

beslut enligt denna lag och beslut av

Länsstyrelsen

Stockholms

län

Länsstyrelsen

i Stockholms

län

enligt 12 §

får

överklagas

till

enligt

12 §

får

överklagas

till

allmän förvaltningsdomstol.

Ett

allmän

förvaltningsdomstol.

Ett

beslut av registreringsmyndigheten

att vägra registrering av en firma

att vägra registrering av ett

överklagas dock till Patent- och

företagsnamn överklagas dock till

marknadsdomstolen.

Patent-

och

marknadsdomstolen.

Detsamma gäller ett beslut att

vägra

registrering

på grund

2 kap. 10 § lagen

(2019:000) om

företagsnamn.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

11 kap. 2 § 4

För en insamlingsstiftelse gäller följande bestämmelser i

1 kap. (inledande bestämmelser): 4–5 b §§, 6 § första stycket första meningen och 9 §,

2 kap. (förvaltning): samtliga bestämmelser,

3 kap. (bokföring och årsredovisning m.m.): 1 §,

2 Senaste lydelse 2009:244.

3 Senaste lydelse 2016:210.

4 Senaste lydelse 2009:567.

418

s. 419 Förslag till Kontrollera mot PDF

En kollektivavtalsstiftelse är upplöst om den har saknat tillgångar under en sammanhängande tid av två år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

419

s. 420 1.18 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.18 Förslag till

lag om ändring i lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar

Härigenom föreskrivs att 8, 9, 11 och 16 §§ och rubriken närmast före

8 § lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar ska ha följande lydelse.

Firma

Företagsnamn

8 §

intressegrupperings

firma

intressegrupperings

före-

skall innehålla orden ”europeisk

tagsnamn

ska

innehålla

orden

ekonomisk

intressegruppering”

”europeisk ekonomisk intresse-

eller förkortningen ”EEIG”. Firman

gruppering”

eller förkortningen

skall tydligt skilja sig från andra

”EEIG”. Företagsnamnet ska tyd-

ännu bestående firmor som är

ligt skilja sig från andra ännu be-

införda i det EEIG-register som

stående företagsnamn som är in-

avses

i 11 §. I

övrigt

finns

förda i det EEIG-register som

bestämmelser

registrering i

avses i 11 §. I övrigt finns be-

firmalagen (1974:156).

stämmelser om registrering i lagen

(2019:000) om företagsnamn.

intressegrupperings

före-

En intressegrupperings firma får

tagsnamn får registreras på två

registreras på två eller flera språk,

eller flera språk, endast om varje

endast om varje lydelse anges i

lydelse anges i avtalet om att bilda

avtalet

att

bilda

in-

intressegrupperingen.

tressegrupperingen.

9 §

I firmalagen

(1974:156)

finns

I lagen (2019:000) om före-

bestämmelser

förbud

mot

tagsnamn finns

bestämmelser om

användning av firma och om

förbud mot användning av ett

hävande av firmaregistrering

företagsnamn och om hävande av

en registrering av ett företags-

namn.

11 § 1

Registreringsmyndighet för intressegrupperingar är Bolagsverket.

Registreringsmyndigheten

skall

Registreringsmyndigheten

ska

föra ett register (EEIG-registret)

över

1. sådana intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige, och

2. huvud- eller avdelningskontor i Sverige för sådana intresse- grupperingar som inte har sitt säte i Sverige.

1 Senaste lydelse 2004:243.

420

s. 421 1.18 Förslag till Kontrollera mot PDF

Registreringsmyndigheten

skall

Registreringsmyndigheten

ska

Prop. 2017/18:267

utan dröjsmål i Post- och Inrikes

utan

dröjsmål i

Post-

och Inrikes

Bilaga 5

Tidningar offentliggöra

vad

som

Tidningar offentliggöra

vad

som

införs i EEIG-registret.

Regeringen eller, efter reger-

ingens bemyndigande,

registre-

ingens bemyndigande,

registre-

ringsmyndigheten

får

bestämma

ringsmyndigheten

får

bestämma

hur uppgifter enligt artikel 8 c i

hur

uppgifter

enligt

artikel 8 c i

EEG-förordningen skall offent-

EEG-förordningen ska offentlig-

liggöras samt meddela föreskrifter

göras samt meddela föreskrifter om

om avgifter i registreringsärenden.

avgifter i registreringsärenden.

Bestämmelser om avförande av

firman ur registret sedan en dom

företagsnamnet

registret

sedan

om hävande av

firmaregistrering

en dom om hävande av en

har vunnit laga kraft finns i

registrering av

ett

företagsnamn

firmalagen (1974:156).

har vunnit laga kraft finns i lagen

(2019:000) om företagsnamn.

16 § 2

Registreringsmyndighetens Registreringsmyndighetens

beslut att skriva av en anmälan om

registrering eller att vägra re-

gistrering får överklagas till allmän

förvaltningsdomstol.

Detsamma

förvaltningsdomstol.

Detsamma

gäller

beslut

enligt

13 §

tredje

gäller

beslut

enligt

13 §

tredje

stycket

och

15 §. Ett

beslut av

stycket

och 15 §. Ett

beslut av

registreringsmyndigheten

att

vägra

registreringsmyndigheten

att

vägra

registrering av en firma överklagas

registrering av

ett

företagsnamn

dock

till

Patent-

och

överklagas dock till Patent- och

marknadsdomstolen.

Ett

över-

marknadsdomstolen.

Detsamma

klagande ska ha kommit in inom

gäller ett beslut att vägra

två månader från dagen för be-

registrering på grund

2 kap.

slutet.

10 §

lagen

(2019:000)

företagsnamn.

Ett

överklagande

ska ha kommit in inom två månader

från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2 Senaste lydelse 2016:212.

421

s. 422 1.19 Förslag till Kontrollera mot PDF

5. den insats med vilken varje medlem ska delta i banken och i vilken utsträckning medlemmarna får delta i banken med insats utöver vad de är skyldiga att delta med,

6. antalet eller lägsta och högsta

antalet styrelseledamöter och

revisorer samt eventuella suppleanter, som ska utses av stämman, samt tiden för deras uppdrag,

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.19 Förslag till

lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1570) om medlemsbanker att 1 a kap. 3 §, 2 kap. 4 §, 5 kap. 4 §, 7 a kap. 12 b §, 12 kap. 1–5 §§ och 13 kap. 5 och 6 §§, rubriken närmast före 1 a kap. 3 § och rubriken till 12 kap. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 a kap.

Firma

Företagsnamn

3 § 1

Ett europakooperativs firma skall

innehålla beteckningen SCE. Firman skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i det register som avses i 10 §.

2 kap.

4 § 2

Stadgarna skall ange

Stadgarna ska ange

1. medlemsbankens firma ,

1. medlemsbankens

företags-

namn ,

2. den ort i Sverige där styrelsen

skall ha sitt säte,

ska ha sitt säte,

3. de rörelsegrenar som banken avser att driva,

4. villkoren för medlemskap i banken,

5. den insats med vilken varje medlem skall delta i banken och i vilken utsträckning medlemmarna får delta i banken med insats utöver vad de är skyldiga att delta med,

6. antalet eller lägsta och högsta

antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella supp- leanter, som skall utses av stämman, samt tiden för deras uppdrag,

1 Senaste lydelse 2006:608.

2 Senaste lydelse 2000:45.

422

s. 423 1.19 Förslag till Kontrollera mot PDF

7. för det

fall

att fullmäktige

7. för det

fall

att fullmäktige

Prop. 2017/18:267

enligt

7 kap.

12 §

skall

finnas,

enligt 7 kap. 12 § ska finnas, deras

Bilaga 5

deras befogenhet, hur de skall utses

befogenhet, hur de ska utses och

och tiden för deras uppdrag,

tiden för deras uppdrag,

8. inom

vilken

tid

och

hur

8. inom

vilken

tid

och

hur

föreningsstämman

skall

samman-

föreningsstämman

ska

samman-

kallas samt hur andra meddelanden

skall komma till medlemmarnas eller

ska

komma

till

medlemmarnas

fullmäktiges kännedom,

eller fullmäktiges kännedom,

9. vilka

ärenden

som

skall

9. vilka ärenden som ska före-

förekomma på ordinarie stämma,

komma på ordinarie stämma,

10. vad

som

skall

ske

med

10. vad

som

ska

ske

med

bankens

behållna

tillgångar

när

bankens

behållna

tillgångar

när

den upplöses, samt

11. för det fall att förlagsinsatser

som

avses

5 kap.

eller

som

avses

5 kap.

eller

insatsemission

som

avses i

8 kap.

insatsemission som avses i 8 kap.

2 a §

skall förekomma,

vad

som

2 a § ska förekomma, vad som ska

skall gälla för dessa.

gälla för dessa.

Om banken skall ha euro som

Om banken ska ha euro som

redovisningsvaluta enligt 4 kap. 6 §

redovisningsvaluta

enligt 4 kap.

bokföringslagen (1999:1078),

skall

6 § bokföringslagen (1999:1078),

detta anges i stadgarna. I så fall

ska detta anges i stadgarna. I så fall

skall det i stadgarna också anges

ska det i stadgarna också anges att

att den insats med vilken varje

den insats med vilken varje

medlem skall delta i föreningen

medlem ska delta i föreningen ska

skall vara bestämd i euro.

vara bestämd i euro.

Vid byte av redovisningsvaluta får ändring av uppgift om insatsbelopp

anstå till den första ordinarie föreningsstämman efter det att beslutet om

byte av redovisningsvaluta fick verkan.

5 kap.

4 § 3

För varje förlagsinsats ska medlemsbanken utfärda ett förlags-

andelsbevis. Beviset ska ställas till viss person, till innehavaren eller till

viss person eller order och innehålla uppgift om

1. bankens firma ,

1. bankens företagsnamn ,

2. nummer eller annan beteckning för beviset,

3. insatsens storlek,

4. den rätt till utdelning som insatsen medför,

5. det sätt på vilket utdelning ska betalas ut och inlösen ske,

6. föreskrifter som avses i 2 § första stycket, samt

7. upplysning om vad 2 § andra stycket innehåller. Förlagsandelsbeviset ska undertecknas av banken. Styrelseledamöters

eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på liknande sätt.

3 Senaste lydelse 2016:49.

423

s. 424 1.19 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

I stadgarna kan det bestämmas att medlemsbanken får registrera förlagsandelar hos en svensk värdepapperscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument i stället för att utfärda förlagsandelsbevis. Detta gäller dock inte förlagsandelar för vilka det gäller förvärvsbegränsningar enligt 2 § första stycket första meningen.

7 a kap.

12 b § 4

Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om

1. bankens firma och organi-

1. bankens företagsnamn och

sationsnummer,

organisationsnummer,

2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3. vilket eller vilka normsystem för redovisning som banken har tillämpat, och

4. revisorns etableringsort

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

12 kap. Medlemsbank s firma

12 kap. Medlemsbank ens

företagsnamn

1 § 5

medlemsbanks

firma

skall

En medlemsbanks företagsnamn

innehålla ordet medlemsbank.

ska innehålla ordet medlemsbank.

Företagsnamnet ska registreras i

Firman skall registreras i bank-

bankregistret.

registret.

Om företagsnamnet ska regi-

Om firman skall registreras på

streras på två eller flera språk, ska

två eller flera språk, skall varje

varje lydelse anges i bankens

lydelse anges i bankens stadgar.

stadgar.

2 § 6

medlemsbanks

firma

skall

En medlemsbanks företagsnamn

tydligt skilja sig från andra ännu

ska tydligt skilja sig från andra

bestående firmor som är införda i

ännu bestående företagsnamn som

bankregistret samt från benäm-

är införda i bankregistret samt från

ningar

på utländska

bankföretag,

benämningar

på

utländska

som är allmänt kända i Sverige.

bankföretag, som är allmänt kända

4 Senaste lydelse 2016:435.

5 Senaste lydelse 2004:318.

6 Senaste lydelse 2004:318.

424

s. 425 1.19 Förslag till Kontrollera mot PDF

Skriftliga handlingar, som ut- färdas för en medlemsbank, bör undertecknas med bankens före- tagsnamn. Om styrelsen eller annan ställföreträdare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen soli- dariskt ansvariga för förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det

av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av

banken får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller

personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

För registrering av firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156) .

i Sverige.

För registrering av ett före- tagsnamn gäller i övrigt vad som föreskrivs i lagen (2019:000) om företagsnamn.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

3 § 7

4 § 8

Skriftliga handlingar, som ut- färdas för en medlemsbank, bör undertecknas med bankens firma. Om styrelsen eller annan ställ- företrädare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen solida- riskt ansvariga för förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid hand- lingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet

gjorts gällande mot undertecknarna.

5 § 9

I firmalagen (1974:156 ) finns I lagen (2019:000) om före- bestämmelser om förbud mot tagsnamn finns bestämmelser om användning av firma och om förbud mot användning av ett

7 Senaste lydelse 2004:318.

8 Senaste lydelse 2004:318.

9 Senaste lydelse 2004:318.

425

s. 426 1.19 Förslag till Kontrollera mot PDF

I lagen (2019:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om avförande av ett företagsnamn ur registret sedan en dom om hävande av en registrering av ett företagsnamn har vunnit laga kraft.

Prop. 2017/18:267 hävande av firmaregistrering .

företagsnamn och om hävande av

Bilaga 5

en registrering av ett före-

tagsnamn .

13 kap.

5 §

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma ur registret sedan en dom om hävande av firmaregistreringen har vunnit laga kraft.

6 § 10

Ett beslut av registrerings-

myndigheten att skriva av en an-

mälan om registrering eller att

vägra registrering enligt 3 § andra

stycket får överklagas till allmän

förvaltningsdomstol.

Detsamma

förvaltningsdomstol.

Detsamma

gäller ett beslut av registrerings-

myndigheten enligt

10 kap. 5 §

myndigheten

enligt

10 kap. 5 §

tredje stycket. Ett beslut av re-

gistreringsmyndigheten att vägra

registrering av en firma överklagas

registrering

av ett

företagsnamn

dock till Patent- och mark-

överklagas dock till Patent- och

nadsdomstolen. Ett

överklagande

marknadsdomstolen.

Detsamma

ska ha kommit in inom två

gäller ett beslut att vägra registre-

månader från dagen för beslutet.

ring på grund av 2 kap. 10 § lagen

(2019:000) om företagsnamn. Ett

överklagande ska ha kommit in

inom två månader från dagen för

beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

10 Senaste lydelse 2016:213.

426

s. 427 1.20 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.20 Förslag till

lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (1997:239) om arbets- löshetskassor ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

arbetslöshetskassas

firma

arbetslöshetskassas

före-

skall innehålla ordet arbetslös-

tagsnamn

ska

innehålla

ordet

hetskassa.

arbetslöshetskassa.

Firman skall tydligt skilja sig

Företagsnamnet

ska

tydligt

från andra bestående arbetslös-

skilja sig från andra bestående

hetskassors firma.

arbetslöshetskassors företagsnamn.

Endast

arbetslöshetskassor enligt

Endast arbetslöshetskassor

enligt

denna lag får i sitt företagsnamn

denna lag får i sin firma använda

använda

benämningen

arbetslöshetskassa

eller

förkort-

eller förkortningar därav.

ningar därav.

5 § 1

arbetslöshetskassas stadgar

arbetslöshetskassas

stadgar

skall ange följande:

ska ange följande:

1. arbetslöshetskassans firma,

1. arbetslöshetskassans

före-

tagsnamn,

2. kassans verksamhetsområde,

3. uppgift om kassan är avsedd för anställda eller företagare eller båda kategorierna,

4. den ort i Sverige där kassans

styrelse skall ha sitt säte,

styrelse ska ha sitt säte,

5. betalningssätt för arbetslöshetsersättning,

6. betalningssätt för avgifter,

7. påföljden för försummelse att till kassan betala avgift eller särskilt uttaxerat belopp,

8. antalet styrelseledamöter och revisorer samt deras suppleanter, sättet att tillsätta dem och tiden för deras uppdrag,

9. bestämmelser om föreningsstämma,

10. antalet

ombud

som

skall

10. antalet ombud som ska utses

utses till

föreningsstämman,

sättet

till föreningsstämman, sättet att utse

att utse dem och tiden för deras

dem och tiden för deras uppdrag,

uppdrag,

11. tid för ordinarie föreningsstämma,

12. den

tid

inom

vilken

för-

12. den tid inom vilken för-

eningsstämman skall

sammankal-

eningsstämman ska sammankallas,

las, hur

den

skall sammankallas

hur den ska sammankallas och hur

1 Senaste lydelse 2002:543.

427

s. 428 1.20 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

428

och hur andra meddelanden skall

andra meddelanden ska ges till

ges till känna för ombuden och

känna

för

ombuden

och

medlemmarna, samt

13. den tid inom vilken en

13. den

tid

inom vilken

medlem som vill få ett ärende

behandlat vid en föreningsstämma

skall begära det och hur det skall

ska begära det och hur det ska

göras.

Första stycket 8 gäller inte arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för privatanställda.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får medge att en arbets- löshetskassas stadgar innehåller annat än det som anges i första stycket, om det finns särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

s. 429 1.21 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.21 Förslag till

lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § och 9 kap. 6 § växtförädlar- rättslagen (1997:306) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §

En registrerad växtsort skall ha

En registrerad växtsort ska ha en

en sortbenämning. Denna skall göra

sortbenämning. Denna ska göra det

det möjligt att skilja växtsorten

möjligt att skilja växtsorten från

från andra sorter.

andra sorter.

En sortbenämning får inte godtas, om den

1. består av enbart siffror, såvida det inte är fast praxis att beteckna sorter på det sättet,

2. uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,

3. strider mot lag eller annan författning eller mot allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse,

5. kan

förväxlas

med

ett varu-

5. kan förväxlas med ett varu-

märke, ett namn, en firma eller

märke, ett namn, ett företagsnamn

någon annan beteckning för vilken

eller någon annan beteckning för

någon annan än sökanden har

vilken någon annan än sökanden

skydd och som skulle ha utgjort

har skydd och som skulle ha

hinder

mot

att

registrera

utgjort hinder mot att registrera

sortbenämningen som varumärke för

sortbenämningen som varumärke

material av en växtsort eller för

för material av en växtsort eller för

varor av liknande slag,

6. kan förväxlas med ett sådant varumärke för material av en växtsort eller för varor av liknande slag för vilket sökanden har skydd.

Regeringen får under förut-

sättning av ömsesidighet förordna

att en sortbenämning som har

registrerats eller sökts registrerad i

en främmande stat skall registreras

en främmande stat ska registreras i

i Sverige trots första och andra

Sverige trots första och andra

styckena, om det inte finns

synnerliga skäl mot detta.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

429

s. 430 1.21 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

9 kap. 6 § 1

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet gör intrång i en växt-

förädlarrätt ska betala skälig er-

sättning för utnyttjandet av växt-

sorten samt ersättning för den

ytterligare skada som intrånget har

medfört. När ersättningens storlek

medfört.

bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått

intrånget har gjort,

3. skada på växtsortens

anse-

ende,

4. ideell skada, och

5. innehavarens intresse

av att

intrång inte begås.

När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på växtsortens anse- ende,

4. ideell skada, och

5. innehavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som gör intrång i en växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet ska betala ersättning för utnyttjandet av sorten, om och i den utsträckning det är skäligt.

Talan om ersättning får endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den tiden, är rätten till ersättning förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2009:115.

430

s. 431 1.22 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.22 Förslag till

lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § och 10 kap. 1 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap. 3 § 1

Företrädaren för en försäk-

ringsgivare från tredje land skall

ringsgivare från tredje land ska

utan anmaning lämna Finans-

inspektionen

1. en redogörelse för försäkringsgivarens verksamhet i Sverige för varje räkenskapsår, enligt formulär som fastställs av inspektionen,

2. ett intyg för varje räkenskapsår om att försäkringsgivarens de- position motsvarar kraven i 5 kap. 1 – 3 §§,

3. försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring eller en ändring i riktlinjerna senast när de börjar användas,

4. uppgifter om de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland har tillgripit mot försäkringsgivaren, samt

5. meddelande

ändring

5. meddelande

ändring

försäkringsgivarens firma .

försäkringsgivarens företagsnamn .

Till

försäkringstekniska

Till

försäkringstekniska

riktlinjerna eller de ändrade för-

säkringstekniska

riktlinjerna skall

säkringstekniska

riktlinjerna

ska

fogas en redogörelse för de kon-

sekvenser som riktlinjerna får för

försäkringsgivaren samt för för-

säkringstagarna och andra ersätt-

ningsberättigade

på

grund

ningsberättigade

på

grund

försäkringarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första och andra styckena.

10 kap. 1 § 2

Finansinspektionen skall i Post-

Finansinspektionen ska i Post- och

och Inrikes Tidningar kungöra

Inrikes Tidningar kungöra

1 Senaste lydelse 1999:602.

2 Senaste lydelse 2005:1123.

431

s. 432 1.22 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

432

1. förordnande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket, 8 § eller 6 kap. 12 §,

2. beslut om att förbjuda eller begränsa en utländsk försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 3 kap. 7 § första stycket, 9 § första stycket eller 6 kap. 11 § första stycket,

3. koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredje land enligt 4 kap. 5 § första stycket,

4. förlängning av koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredje land enligt 4 kap. 6 §,

5. godkännande av en företrädare för en försäkringsgivare från tredje land enligt 4 kap. 5 § första stycket eller 8 §,

6. ändring av

firma för

6. ändring

av ett

företagsnamn

försäkringsgivare

från tredje

land

för en försäkringsgivare från tredje

enligt 6 kap. 3 § första stycket 5,

land enligt

6 kap.

3 § första

stycket 5,

7. förverkande av koncession enligt 6 kap. 2 eller 13 § eller åter- kallande av koncession enligt 7 kap. 1 § för en försäkringsgivare från tredje land,

8. godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 7 kap. 2 § andra stycket,

9. anbud om övertagande av ett försäkringsbestånd i ett admi- nistrationsbo enligt 7 kap. 6 § första stycket,

10. beslut om antagande av anbud enligt 7 kap. 7 § första stycket,

11. ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 9 kap. 5 §, och

12. tillstånd till överlåtelse enligt 9 kap. 8 § första stycket.

I 7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket finns be- stämmelser om offentliggörande av vissa överlåtelsebeslut i andra EES- länder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

s. 433 1.23 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.23 Förslag till

lag om ändring i lagen (1998:1479)

om värdepapperscentraler och kontoföring i finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § lagen (1998:1479) om värde- papperscentraler och kontoföring i finansiella instrument ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

3 kap. 9 §

Ett avstämningskonto för för-

valtarregistrerade finansiella instru-

valtarregistrerade

finansiella

in-

ment skall innehålla

strument ska innehålla

1. förvaltarens firma , organi-

1. förvaltarens

företagsnamn ,

sationsnummer eller annat iden-

organisationsnummer

eller

annat

tifieringsnummer samt postadress,

identifieringsnummer

samt

post-

adress,

2. anmärkning om att instrumenten förvaltas för annans räkning,

3. i fråga om aktier, de uppgifter som avses i 4 kap. 18 § första stycket 1 – 5 samt andra stycket, och

4. i fråga om skuldförbindelser, de uppgifter som avses i 4 kap. 19 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

433

s. 434 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

1.24

Förslag till

Bilaga 5

lag om ändring i lagen (1998:1593)

om trossamfund

Härigenom föreskrivs att 7 och 14 §§ lagen (1998:1593) om trossamfund

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Ett trossamfund skall på egen

Ett trossamfund ska på egen

begäran registreras av den myn-

dighet som regeringen bestämmer,

om trossamfundet har

1. stadgar där det finns bestämmelser om trossamfundets ändamål och om hur det fattas beslut i trossamfundets angelägenheter, och

2. en styrelse eller motsvarande organ.

Ett trossamfund får registreras

Ett

trossamfund får registreras

bara om dess namn är ägnat att

särskilja trossamfundets verksamhet

från andras. Bestämmelserna i 10 §

från

andras.

Bestämmelserna

firmalagen (1974:156) om hinder

2 kap.

2–4

§§,

6 och 7 §§ lagen

mot registrering av firma skall

(2019:000)

företagsnamn

också tillämpas i fråga om

hinder mot registrering av ett

trossamfunds namn.

företagsnamn ska också tillämpas i

fråga om trossamfunds namn.

Aktiebolag, ekonomiska föreningar eller stiftelser får inte registreras enligt denna lag.

14 §

Ett registrerat trossamfunds namn eller en benämning som är för- växlingsbar med detta namn får inte utan tillstånd offentligen användas

av någon annan annat än som benämning på trossamfundet i fråga.

Vid

överträdelse

första

Vid överträdelse av första stycket

stycket tillämpas 15 och 18–20 §§

tillämpas

5 kap. och 6 kap.

1–4 §§

firmalagen (1974:156 ). Härvid

lagen (2019:000) om företagsnamn .

skall vad som sägs om firma-

I dessa fall ska vad som sägs om

intrång gälla intrång i trossam-

intrång

i företagsnamn

gälla

fundets namn. I fråga om regi-

intrång i trossamfundets namn. I

strerade

trossamfunds

namn

skall

fråga om registrerade trossamfunds

även 16 § firmalagen tillämpas.

namn ska även 3 kap. 1 § lagen om

företagsnamn tillämpas.

Första och andra styckena gäller också för registrerade organisatoriska delars namn.

Denna lag träder i kraft 1 januari 2019.

434

s. 435 1.25 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.25 Förslag till

lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)

Härigenom föreskrivs att 27 b och 33 §§ revisionslagen (1999:1079) ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27 b § 1

Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om

1. företagets firma och

orga-

1. företagsnamnet och

organi-

nisationsnummer eller

person-

sationsnummer

eller

person-

nummer,

2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3. vilket eller vilka normsystem för redovisning som företaget har tillämpat, och

4. revisorns etableringsort eller hemort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

33 § 2

Revisorn ska på koncernredovisningen teckna en hänvisning till koncernrevisionsberättelsen. Om moderföretaget har fler än en revisor,

gäller detta samtliga revisorer.

Koncernrevisionsberättelsens

inledning ska innehålla uppgift om

moderföretagets

firma

och

moderföretagets företagsnamn och

organisationsnummer eller

per-

organisationsnummer

eller

sonnummer och om vilket eller

personnummer

och

vilka normsystem för koncern-

vilket eller vilka normsystem för

redovisning som

moderföretaget

koncernredovisning

som

moder-

har tillämpat.

företaget har tillämpat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2016:433.

2 Senaste lydelse 2016:433.

435

s. 436 1.26 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.26 Förslag till

lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 66 kap. 18 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

66 kap.

18 §

I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning göras för ackumulerad inkomst i form av

1. sådana inkomster genom vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet eller annan personlig, självständig näringsutövning som inte medför avdrag på grund av insättning på upphovsmannakonto,

2. inkomster vid överlåtelse av

2. inkomster

vid överlåtelse av

hyresrätt samt av varumärke,

hyresrätt samt av varumärke, före-

firmanamn och andra liknande

tagsnamn och

andra liknande

rättigheter av goodwills natur,

3. ersättning som den skattskyldige får för att flytta från en lokal som används i näringsverksamheten,

4. återföring av värdeminskningsavdrag m.m. avseende närings- fastigheter enligt 26 kap. 2, 8, 9 eller 13 §,

5. återföring av avdrag för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll avseende näringsbostadsrätter enligt 26 kap. 10, 11 eller 13 §,

6. engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt, dock inte upplåtelse av rätt att avverka skog, eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt, och

7. ersättning vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jordabalken och inkomster för en fastighetsägare som avser värdet av sådan förbättring som en nyttjanderättshavare bekostat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

436

s. 437 1.27 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.27 Förslag till

lag om ändring i lagen (2001:181)

om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5 § 1

Från databasen får nedan angivna uppgifter lämnas ut till en enskild, om det inte av särskild anledning kan antas att den enskilde som uppgiften avser eller någon närstående lider men om uppgiften röjs.

Uppgifter får lämnas ut om

1. namn och personnummer,

2. organisationsnummer,

namn,

2. organisationsnummer,

namn,

firma och juridisk form samt i

företagsnamn

och juridisk form

fråga om handelsbolag och andra

samt i fråga om handelsbolag och

juridiska personer sådana uppgifter

andra

juridiska

personer

sådana

om huvudkontor och säte som

uppgifter om huvudkontor och säte

avses

67 kap.

8 §

som

avses

67 kap.

8 §

skatteförfarandelagen (2011:1244),

3. registrering enligt skatteförfarandelagen samt särskilt registrerings- eller redovisningsnummer,

4. på vilket sätt den preliminära skatten ska betalas för en fysisk person,

5. registrering av skyldighet att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter,

6. slag av näringsverksamhet,

7. beslut om likvidation eller konkurs, och

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2011:1406.

437

s. 438 1.28 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.28 Förslag till

lag om ändring i lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25, 26 och 28 §§ och 6 kap. 2 § och rubriken närmast före 2 kap. 25 § lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Firma

Företagsnamn

25 § 1

Föreningens firma skall inne-

Föreningens

företagsnamn

ska

hålla beteckningen ”kooperativ

innehålla beteckningen ”koope-

hyresrättsförening”.

rativ hyresrättsförening”.

I firman får inte ordet ”bolag”

företagsnamnet

får

inte

ordet

eller något annat ord som be-

”bolag” eller något annat ord som

tecknar ett bolagsförhållande tas in

betecknar ett bolagsförhållande tas

på så sätt att det kan leda till

in på så sätt att det kan leda till

missförståndet att ett bolag innehar

firman .

företagsnamnet .

Firman skall tydligt skilja sig

Företagsnamnet

ska

tydligt

från andra hos Bolagsverket förut

skilja sig från andra hos Bolags-

registrerade

och ännu

bestående

verket förut registrerade och ännu

föreningsfirmor med säte i samma

bestående

företagsnamn

för

län. För registrering av föreningens

föreningar med säte i samma län.

firma gäller i övrigt bestäm-

För

registrering

av föreningens

melserna i firmalagen (1974:156).

företagsnamn gäller i övrigt be-

stämmelserna

lagen

(2019:000)

om företagsnamn.

26 §

Endast en kooperativ hyres-

rättsförening eller en samman-

slutning av kooperativa hyres-

rättsföreningar får använda be-

teckningen

”kooperativ

hyresrätt”

teckningen ”kooperativ

hyresrätt”

eller en sammansättning med dessa

ord i sin firma eller i övrigt vid

ord i sitt företagsnamn eller i

beteckning av rörelsen.

övrigt vid beteckning av rörelsen.

1 Senaste lydelse 2004:246.

438

s. 439 1.28 Förslag till Kontrollera mot PDF

28 § 2

Prop. 2017/18:267

Bestämmelserna om registrering m.m. i 15 kap. lagen (1987:667) om

Bilaga 5

ekonomiska föreningar gäller också för kooperativa hyresrättsföreningar.

Ett beslut om en sådan ändring

av stadgarna att styrelsens säte

av stadgarna att styrelsens säte ska

skall flyttas från ett län till ett

flyttas från ett län till ett annat får

annat får inte registreras, om den

inte

registreras,

den

kooperativa hyresrättsföreningens

firma på grund av bestämmelserna i

företagsnamn

på

grund

25 § tredje stycket inte får föras in i

bestämmelserna

25 §

tredje

Bolagsverkets register.

stycket inte får föras in i Bolags-

verkets register.

6 kap. 2 § 3

Det som sägs i 16 kap. 1 § första och tredje styckena och 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller också i fråga om kooperativa hyresrättsföreningar.

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. inte för medlemsförteckning eller håller en sådan förteckning tillgänglig enligt 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om ekonomiska föreningar,

2. tar emot förskott i strid med 2 kap. 12 §, eller

3. använder firma i strid med

3. använder ett företagsnamn i

2 kap. 26 §.

strid med 2 kap. 26 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2 Senaste lydelse 2004:246.

3 Senaste lydelse 2016:116.

439

s. 440 1.29 Förslag till Kontrollera mot PDF

En sammanslutning eller annan

juridisk person med nära anknytning till någon som avses i första stycket får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda ordet bank i sitt företagsnamn.

Vad som sägs i denna paragraf hindrar inte att ett företag som

omfattas av pantbankslagen (1995:1000) använder ordet pant- bank i sitt företagsnamn eller annars i sin rörelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.29 Förslag till

lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 9 §, 10 kap. 35 och 36 §§ och 11 kap.

1 § och rubrikerna närmast för 1 kap. 9 § och 10 kap. 35 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Bank i firman m.m.

Bank i företagsnamnet m.m.

9 § 1

En sammanslutning eller annan

juridisk person med nära anknytning till någon som avses i första stycket får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda ordet bank i sin firma.

Vad som sägs i denna paragraf hindrar inte att ett företag som

omfattas av pantbankslagen (1995:1000) använder ordet pant- bank i sin firma eller annars i sin rörelse.

10 kap.

Firma

Företagsnamn

35 § 2

Ett bankaktiebolags firma

skall

Ett bankaktiebolags företags-

innehålla ordet bank.

namn ska innehålla ordet bank.

1 Senaste lydelse 2011:460.

2 Senaste lydelse 2005:932.

440

s. 441 1.29 Förslag till Kontrollera mot PDF

36 § 3

Prop. 2017/18:267

Ett bankaktiebolag

som

har

Ett bankaktiebolag

som

har

Bilaga 5

övertagit en sparbanks rörelse vid

ombildning

enligt 8 kap.

spar-

ombildning

enligt 8 kap.

spar-

bankslagen

(1987:619)

får,

efter

bankslagen

(1987:619) får,

efter

tillstånd av

Finansinspektionen,

tillstånd av

Finansinspektionen,

använda ordet sparbank i sin firma .

använda ordet sparbank i sitt

Detsamma gäller ett bankaktiebolag

företagsnamn . Detsamma gäller ett

som senare har övertagit en sådan

bankaktiebolag som

senare

har

rörelse.

övertagit en sådan rörelse.

11 kap. 1 § 4

Det som enligt 10 kap. gäller för

bankaktiebolag ska även gälla för

kreditmarknadsbolag

utom

kreditmarknadsbolag

utom

bestämmelserna om fusion

i 18 §,

bestämmelserna om fusion i

18 §,

om likvidation i 31–34 §§ och om

firma i 35 och 36 §§.

företagsnamn i 35 och 36 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

3 Senaste lydelse 2005:932.

4 Senaste lydelse 2009:711.

441

s. 442 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

1.30

Förslag till

Bilaga 5

lag om ändring i lagen (2004:575)

om europabolag

Härigenom föreskrivs att 3 och 32 §§ och rubriken närmast före 3 §

lagen (2004:575) om europabolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Firma

Företagsnamn

3 §

Ett

europabolags firma

skall

Ett

europabolags

företagsnamn

innehålla beteckningen SE . Firman

ska innehålla beteckningen SE .

skall tydligt skilja sig från andra

Företagsnamnet

ska

tydligt

skilja

ännu bestående firmor som är

sig från andra ännu bestående

införda i det register som avses i

företagsnamn som är införda i det

7 §.

32 § 1

Bolagsverkets beslut att skriva av

en anmälan om registrering eller

att vägra registrering får över-

att

vägra

registrering

får

klagas till allmän förvaltnings-

överklagas till allmän förvalt-

domstol. Detsamma gäller verkets

ningsdomstol.

Detsamma

gäller

beslut i ett tillståndsärende enligt

verkets beslut i ett tillståndsärende

11 §, verkets beslut om att vägra

enligt 11 §, verkets beslut om att

att utfärda ett intyg enligt 6 eller

vägra att utfärda ett intyg enligt 6

15 § samt verkets beslut enligt 28

eller 15 § samt verkets beslut enligt

eller 31 §. Ett beslut av Bolagsverket

eller

31 §. Ett

beslut av

att vägra registrering av en firma

Bolagsverket att

vägra registrering

överklagas dock till Patent- och

av ett företagsnamn eller en

marknadsdomstolen.

Ett

ändrad

verksamhet

överklagas

överklagande ska ha kommit in

dock till Patent- och marknads-

inom två månader från dagen för

domstolen. Ett överklagande ska ha

beslutet.

kommit in inom två månader från

dagen för beslutet.

Finansinspektionens beslut enligt 9 b § och Skatteverkets beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 11 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2016:217.

442

s. 443 1.31 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.31 Förslag till

lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2005:551) att

1 kap. 1 §, 3 kap. 1 och 11 §§, 6 kap. 2 §, 9 kap. 29 och 38 §§, 23 kap. 7, 28, 38 och 42 §§, 24 kap. 8 §, 26 kap. 3 och 7 §§, 27 kap. 7 §, 28 kap. 1– 7 §§, 31 kap. 2 §, 32 kap. 17 §, rubriken till 28 kap. och rubrikerna närmast före 27 kap. 7 §, 28 kap. 1, 3, 4 och 5 §§ och 32 kap. 17 § ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 § 1

Denna lag innehåller bestämmelser om aktiebolag. Bestämmelserna avser

– bildande av aktiebolag (2 kap.),

– bolagsordning (3 kap.),

– aktierna (4 kap.),

– aktiebok (5 kap.),

– aktiebrev (6 kap.),

– bolagsstämma (7 kap.),

– bolagets ledning (8 kap.),

– revision (9 kap.),

– allmän och särskild granskning (10 kap.),

– ökning av aktiekapitalet, utgivande av nya aktier, upptagande av vissa penninglån, m.m. (11 kap.),

– fondemission (12 kap.),

– nyemission av aktier (13 kap.),

– emission av teckningsoptioner

med åtföljande teckning av nya

med åtföljande

teckning av nya

aktier (14 kap)

aktier (14 kap.),

– emission av konvertibler med åtföljande konvertering till nya aktier

(15 kap.),

– vissa riktade emissioner m.m. (16 kap.),

– värdeöverföringar från bolaget (17 kap.),

– vinstutdelning (18 kap.),

– förvärv av egna aktier m.m. (19 kap.),

– minskning av aktiekapitalet och reservfonden (20 kap.),

– lån från bolaget till aktieägare m.fl. (21 kap.),

– inlösen av minoritetsaktier (22 kap.),

– fusion av aktiebolag (23 kap.),

– delning av aktiebolag (24 kap.),

– likvidation och konkurs (25 kap.),

– byte av bolagskategori (26 kap.),

– registrering (27 kap.),

1 Senaste lydelse 2005:812.

443

s. 444 1.31 Förslag till Kontrollera mot PDF

I fråga om publika aktiebolag, vars företagsnamn inte innehåller

ordet publikt, ska i bolagsordningen anges beteck- ningen (publ) efter företagsnam- net .

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

– aktiebolag s firma (28 kap.),

– aktiebolag ets

företagsnamn

(28 kap.),

– skadestånd (29 kap.),

– straff och vite (30 kap.),

– överklagande (31 kap.), samt

– aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning (32 kap.).

3 kap.

1 § 2

Bolagsordningen ska ange

1. bolagets firma ,

1. bolagets företagsnamn ,

2. den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3. föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,

6. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter,

7. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelsesuppleanter, om sådana ska finnas,

8. antalet eller lägsta och högsta antalet revisorer, om revisor ska finnas enligt 9 kap. 1 §,

9. hur bolagsstämma ska sammankallas, och

10. den tid som bolagets räkenskapsår ska omfatta.

I fråga om publika aktiebolag gäller även 11 §.

11 §

I fråga om publika aktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter firman .

2 Senaste lydelse 2010:834.

444

s. 445 1.31 Förslag till Kontrollera mot PDF

6 kap.

Prop. 2017/18:267

2 § 3

Bilaga 5

Ett aktiebrev ska ange

1. bolagets

firma ,

organisa-

1. bolagets företagsnamn ,

orga-

tionsnummer och bolagskategori,

nisationsnummer och bolagskate-

gori,

2. aktieägarens namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer,

3. nummer på de aktier som avses med brevet,

4. aktiernas slag, om det enligt bolagsordningen kan finnas aktier av olika slag,

5. förbehåll enligt 4 kap. 6, 8, 18 eller 27 § eller 20 kap. 31 §, om aktierna omfattas av ett sådant förbehåll, och

6. vilken dag aktiebrevet lämnades ut.

I det fall som avses i 5 kap. 6 § tredje stycket ska aktiebrevet i stället för fondandelsägarna ange fondens förvaltare liksom fondens beteckning.

En uppgift som avses i första stycket 5 kan anges i förkortad form. Förkortningsformer fastställs av regeringen.

9 kap. 29 § 4

Revisionsberättelsens inledning ska innehålla uppgift om

1. bolagets firma och organi-

1. bolagets företagsnamn och

sationsnummer,

organisationsnummer,

2. vilken räkenskapsperiod som revisionsberättelsen avser,

3. vilket eller vilka normsystem för redovisning som bolaget har tillämpat, och

4. revisorns etableringsort.

Revisionsberättelsen ska vara undertecknad av revisorn och innehålla uppgift om vilken dag revisionen avslutades.

38 § 5

styckena, 31 a §,

32 §

första

stycket 1 och 35–36 §§

revisionsberättelsens innehåll.

Koncernrevisionsberättelsens

inledning ska innehålla uppgift om

moderbolagets

firma

och

moderbolagets företagsnamn

och

organisationsnummer

samt

organisationsnummer

samt

vilket eller vilka normsystem för

koncernredovisning

som moder-

koncernredovisning

som moder-

bolaget har tillämpat.

3 Senaste lydelse 2013:576.

4 Senaste lydelse 2016:431.

5 Senaste lydelse 2016:431.

445

s. 446 1.31 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

446

På koncernredovisningen ska revisorn göra en hänvisning till koncernrevisionsberättelsen. Om revisorn anser att koncernbalans- räkningen eller koncernresultaträkningen inte bör fastställas, ska också detta antecknas på koncernredovisningen. Om moderbolaget har fler än en revisor, gäller detta samtliga revisorer.

23 kap. 7 §

I fusionsplanen skall det för

I fusionsplanen ska det för varje

varje bolag anges

bolag anges

1. firma , bolagskategori,

orga-

1. företagsnamn , bolagskategori,

nisationsnummer och den ort där

organisationsnummer och

den ort

styrelsen skall ha sitt säte,

där styrelsen ska ha sitt säte,

2. hur många aktier i det över-

tagande bolaget som ska lämnas för

tagande bolaget som skall lämnas

ett angivet antal aktier i överlåtande

för ett angivet antal aktier i

bolag och vilken kontant ersättning

överlåtande bolag och vilken kontant

som

ska

lämnas

som

ersättning som skall lämnas som

fusionsvederlag,

3. den

tidpunkt

och de

övriga

3. den tidpunkt och de

övriga

villkor som ska gälla för utläm-

villkor som skall gälla för utläm-

nandet av fusionsvederlaget,

4. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som fusionsvederlag medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

5. den planerade tidpunkten för överlåtande bolags upplösning,

6. vilka rättigheter

det

över-

6. vilka rättigheter

i det över-

tagande bolaget som skall till-

tagande bolaget som ska tillkomma

komma innehavare av aktier, teck-

innehavare

aktier,

ningsoptioner,

konvertibler

och

teckningsoptioner,

konvertibler

andra värdepapper med

särskilda

och andra värdepapper med sär-

rättigheter i överlåtande bolag eller

skilda

rättigheter

överlåtande

vilka åtgärder som i övrigt skall

bolag eller vilka åtgärder som i

vidtas till förmån för de nämnda

övrigt ska vidtas till förmån för de

innehavarna, och

nämnda innehavarna, och

7. arvode och

annan

särskild

7. arvode

och

annan

särskild

förmån som med anledning av

fusionen skall lämnas till en sty-

fusionen ska lämnas till en sty-

relseledamot eller

verkställande

relseledamot eller

verkställande

direktör

överlåtande

eller

direktör

överlåtande

eller

övertagande bolag eller till en

revisor som utför granskning enligt

11 §.

28 §

ett

moderbolag

äger

ett

moderbolag

äger

samtliga aktier i ett dotterbolag,

kan bolagens styrelser fatta beslut

om att dotterbolaget skall gå upp i

om att dotterbolaget ska gå upp i

moderbolaget.

skall

därvid

moderbolaget. De

ska

därvid

s. 447 1.31 Förslag till Kontrollera mot PDF

upprätta

fusionsplan.

Planen

upprätta en fusionsplan. Planen ska

Prop. 2017/18:267

skall för vart och ett av bolagen

för vart och ett av bolagen ange

Bilaga 5

ange

1. företagsnamn ,

bolagskategori,

1. firma , bolagskategori, orga-

organisationsnummer

och

den

ort

nisationsnummer och den ort där

där styrelsen ska ha sitt säte,

styrelsen skall ha sitt säte,

2. den planerade tidpunkten för dotterbolagets upplösning,

3. vilka

rättigheter

moder-

3. vilka

rättigheter

moder-

bolaget som skall tillkomma inne-

bolaget som ska tillkomma inne-

havare av teckningsoptioner, kon-

vertibler

och

andra

värdepapper

vertibler

och

andra

värdepapper

med

särskilda

rättigheter

med

särskilda

rättigheter

dotterbolaget

eller

vilka

åtgärder

dotterbolaget

eller

vilka

åtgärder

som i övrigt skall vidtas till förmån

som i övrigt ska vidtas till förmån

för de nämnda innehavarna,

4. arvode

och

annan

särskild

4. arvode

och

annan

särskild

förmån som med anledning av

fusionen skall lämnas till en sty-

fusionen ska lämnas till en sty-

relseledamot

eller en

verkställande

relseledamot eller en

verkställande

direktör eller till en revisor som

utför granskning enligt 29 §.

I fusionsplanen skall det lämnas

I fusionsplanen ska det lämnas

en redogörelse för de om-

ständigheter som kan vara av vikt

vid

bedömningen

av fusionens

vid

bedömningen

av fusionens

lämplighet för bolagen.

38 § 6

Fusionsplanen ska innehålla uppgift om

1. de fusionerande bolagens

form, firma och säte,

form, företagsnamn och säte,

2. utbytesförhållanden mellan aktier och förekommande värdepapper i överlåtande respektive övertagande bolag och eventuell kontant betalning,

3. de villkor som ska gälla för tilldelning av aktier och förekommande värdepapper i det övertagande bolaget,

4. den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för syssel- sättningen,

5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor aktier och förekommande värdepapper medför rätt till utdelning i det övertagande bolaget,

6. från vilken tidpunkt de fusionerande bolagens transaktioner bokföringsmässigt ska anses ingå i det övertagande bolaget,

7. vilka rättigheter i det övertagande bolaget som ska tillkomma innehavare av särskilda rättigheter i överlåtande bolag eller vilka åtgärder som i övrigt ska vidtas till förmån för de nämnda innehavarna,

8. arvode och annan särskild förmån som med anledning av fusionen ska lämnas till en styrelseledamot, verkställande direktör eller motsvarande

6 Senaste lydelse 2008:12.

447

s. 448 1.31 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

befattningshavare eller till den som utför granskning enligt 11, 40 eller

41 §,

9. bolagsordning för det övertagande bolaget,

10. värdet av de tillgångar och skulder som ska överföras till det övertagande bolaget och de överväganden som har gjorts vid värde- ringen, och

11. datum för de räkenskaper som har legat till grund för fastställandet av villkoren för fusionen.

I förekommande fall ska fusionsplanen också innehålla uppgift om hur arbetstagarna deltar i den process genom vilken formerna för arbetstagarnas medverkan i det övertagande bolaget beslutas.

Vid kombination ska fusions-

planen också innehålla uppgift om

det övertagande bolagets form,

firma och säte.

företagsnamn och säte.

42 § 7

Vid en gränsöverskridande fusion ska skyldigheten enligt 14 § att ge in fusionsplanen med bifogade handlingar för registrering fullgöras av det svenska bolag som deltar i fusionen. Om flera svenska bolag deltar ska skyldigheten fullgöras av det svenska bolag som är övertagande bolag eller, om det övertagande bolaget inte är ett svenskt bolag, av det äldsta av de överlåtande svenska bolagen.

I anmälan för registrering ska lämnas uppgift om

1. form, firma och säte för vart

1. form, företagsnamn och säte

och ett av de fusionerande bolagen,

för vart och ett av de fusionerande

bolagen,

2. de register där bolagen är registrerade och de nummer som används för identifiering i registren,

4. bolagens adresser.

När registreringen kungörs enligt 27 kap. 3 §, ska kungörelsen innehålla de uppgifter som avses i tredje stycket 1–3.

24 kap. 8 §

I delningsplanen skall det

för

I delningsplanen ska det för

varje bolag anges

1. firma , bolagskategori,

orga-

1. företagsnamn , bolagskategori,

nisationsnummer och den

ort

där

organisationsnummer och den ort

7 Senaste lydelse 2008:12.

448

s. 449 1.31 Förslag till Kontrollera mot PDF

styrelsen skall ha sitt säte,

där styrelsen ska ha sitt säte,

Prop. 2017/18:267

2. en noggrann beskrivning av de

Bilaga 5

2. en noggrann beskrivning av de

tillgångar och skulder som ska

tillgångar och skulder som skall

överföras till vart och ett av de

övertagande

bolagen

eller, vid

övertagande

bolagen

eller, vid

delning

enligt 1 §

andra stycket 2,

delning

enligt 1 §

andra stycket 2,

behållas av det överlåtande bolaget

med uppgift om tillgångarnas och

skuldernas verkliga värde,

3. hur

många

aktier

i överta-

3. hur

många

aktier

överta-

gande bolag som ska lämnas för ett

gande bolag som skall lämnas för

angivet antal aktier i det

ett angivet antal aktier i det

överlåtande

bolaget och

vilken

överlåtande

bolaget och

vilken

kontant ersättning som ska lämnas

kontant ersättning som skall lämnas

som delningsvederlag,

4. den

tidpunkt

och

övriga

4. den

tidpunkt

och

övriga

villkor som ska gälla för utläm-

villkor som skall gälla för utläm-

nandet av delningsvederlaget,

5. från vilken tidpunkt och på vilka villkor de aktier som lämnas som delningsvederlag medför rätt till utdelning i övertagande bolag,

6. den planerade tidpunkten för

upplösningen

det

överlåtande

upplösningen

det

överlåtande

bolaget, om detta skall upplösas,

bolaget, om detta ska upplösas,

7. vilka rättigheter i övertagande

bolag

som

skall

tillkomma

bolag

som

ska

tillkomma

innehavare av aktier, tecknings-

optioner,

konvertibler

och

andra

optioner,

konvertibler

och

andra

värdepapper med särskilda rättig-

heter i det överlåtande bolaget eller

vilka åtgärder som i övrigt skall

vilka åtgärder som i övrigt ska

vidtas till förmån för de nämnda

innehavarna,

8. arvode

och

annan särskild

8. arvode och

annan särskild

förmån som med anledning av

delningen skall lämnas till en sty-

delningen ska lämnas till en sty-

relseledamot eller en verkställande

relseledamot eller

en verkställande

direktör

överlåtande

eller

direktör

överlåtande

eller

övertagande bolag eller till en re-

visor som utför granskning enligt

13 §,

9. om någon på något annat sätt

skall få särskilda rättigheter eller

ska få särskilda rättigheter eller

förmåner

övertagande

bolag

förmåner

övertagande

bolag

som bildas i samband med

delningen, och

10. kostnaderna

för

delningen

10. kostnaderna

för

delningen

och hur dessa skall fördelas på

och hur dessa ska fördelas på

deltagande bolag.

449

s. 450 1.31 Förslag till Kontrollera mot PDF

I lagen (2019:000) om före- tagsnamn finns bestämmelser om avregistrering av ett företagsnamn ur aktiebolagsregistret sedan en dom om hävande av en registre- ring av ett företagsnamn har vunnit laga kraft.

28 kap. Aktiebolag ets företagsnamn

Ett beslut enligt 6 § ska anmälas

för registrering i aktiebo- lagsregistret.

Beslutet får registreras endast om bolagets företagsnamn inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett privat aktiebolags företagsnamn .

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

26 kap. 3 §

Ett beslut enligt 1 § skall an-

Ett beslut enligt 1 § ska anmälas

mälas för registrering i aktiebo-

för

registrering

aktiebo-

lagsregistret.

Beslutet får registreras endast om

1. bolagets registrerade aktiekapital uppgår till minst det belopp som anges i 1 kap. 14 §,

3. bolagets firma inte strider mot

3. bolagets

företagsnamn inte

föreskrifterna i 28 kap. 1 och 7 §§

strider mot föreskrifterna i 28 kap.

om ett publikt aktiebolags firma .

1 och 7 §§

om ett publikt

aktiebolags företagsnamn .

7 §

Ett beslut enligt 6 § skall an- mälas för registrering i aktiebo- lagsregistret.

Beslutet får registreras endast om bolagets firma inte strider mot föreskrifterna i 28 kap. 1 och 2 §§ om ett privat aktiebolags firma .

27 kap.

Avregistrering av firma

Avregistrering av

ett företagsnamn

7 §

I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om avregistrering av firma ur aktiebolagsregistret sedan en dom om hävande av firmaregistrering har vunnit laga kraft.

28 kap. Aktiebolag s firma

Firma

Företagsnamn

1 §

Ett aktiebolags firma

skall

Ett aktiebolags företagsnamn ska

innehålla

ordet

aktiebolag

eller

innehålla ordet

aktiebolag

eller

förkortningen AB.

Firman

skall

tydligt skilja sig

Företagsnamnet

ska

tydligt

450

s. 451 1.31 Förslag till Kontrollera mot PDF

Ett privat aktiebolags före- tagsnamn får inte innehålla ordet publikt.

I fråga om publika aktiebolags företagsnamn finns bestämmelser i 7 §.

från annan firma som tidigare har

skilja sig från annat företagsnamn

Prop. 2017/18:267

registrerats i aktiebolagsregistret

som tidigare har registrerats i

Bilaga 5

eller filialregistret och ännu är

aktiebolagsregistret eller filialre-

bestående.

gistret och ännu är bestående.

Om bolagets firma skall re-

Om bolagets företagsnamn ska

gistreras på två eller flera språk,

registreras på två eller flera språk,

skall varje lydelse anges i bolags-

ska varje lydelse anges i bolags-

ordningen.

2 §

Ett privat aktiebolags firma får inte innehålla ordet publikt.

I fråga om publika aktiebolags firma finns bestämmelser i 7 §.

Bifirma

Särskilt företagsnamn

3 §

Bolagets styrelse

kan anta

Bolagets styrelse kan anta ett

bifirma . Bestämmelserna i 1 § om

särskilt företagsnamn . Bestämmel-

firma gäller även bifirma. Orden

serna i 1 § om företagsnamn gäller

aktiebolag, privat eller publikt eller

även ett särskilt

företagsnamn.

förkortningen AB får dock inte tas

Orden

aktiebolag,

privat

eller

in i en bifirma.

publikt eller förkortningen AB får

dock inte tas in i ett särskilt

företagsnamn.

Övriga bestämmelser om firma

Övriga bestämmelser

om företagsnamn

4 §

För registrering av

aktiebolags

För registrering av ett aktiebolags

firma gäller, utöver vad som

företagsnamn gäller, utöver vad som

framgår av 1–3 §§, vad som före-

framgår

1–3 §§, vad

som

skrivs i firmalagen (1974:156). I

föreskrivs i lagen (2019:000) om

den lagen finns också bestäm-

företagsnamn. I den lagen finns

melser om förbud mot användning

också bestämmelser om förbud mot

av firma och om hävande av

användning

av ett

företagsnamn

firmaregistrering .

och om hävande av en registrering

av ett företagsnamn .

451

s. 452 1.31 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Uppgifter om firma m.m. i brev,

Bilaga 5

fakturor och orderblanketter

samt på webbplatser

Uppgifter om företagsnamn m.m. i brev, fakturor och orderblanketter samt på webbplatser

5 § 8

Ett

aktiebolags brev,

fakturor,

Ett aktiebolags

brev,

fakturor,

orderblanketter

och

webbplatser

orderblanketter

och

webbplatser

skall ange bolagets firma , den ort

ska ange bolagets företagsnamn ,

där styrelsen har sitt säte samt

den ort där styrelsen har sitt säte

bolagets

organisationsnummer

samt

bolagets

organisa-

enligt

lagen

(1974:174) om

tionsnummer

enligt

lagen

identitetsbeteckning

för

juridiska

(1974:174) om

identitetsbeteck-

personer m.fl. Om bolaget har gått

ning för juridiska personer m.fl.

i likvidation, skall också detta anges.

Om bolaget har gått i likvidation,

Om det finns särskilda skäl, får

ska också detta anges.

Bolagsverket tillåta att ett aktie-

Om det finns särskilda skäl, får

bolag inte lämnar uppgift om

Bolagsverket

tillåta

att

ett

bolagets firma på sina webbplatser.

aktiebolag inte lämnar uppgift om

I så

fall

skall

uppgift

i stället

bolagets

företagsnamn

på

sina

lämnas om att bolaget är ett

webbplatser. I så

fall

ska uppgift

aktiebolag och om bolagskategori.

i stället lämnas om att bolaget är

Ett sådant tillstånd skall begränsas

ett aktiebolag och om bolags-

till viss tid och får förenas med

kategori. Ett sådant tillstånd ska

villkor.

begränsas till viss tid och får

förenas med villkor.

6 §

Skriftliga handlingar som ut-

färdas för ett aktiebolag skall

färdas för ett aktiebolag ska under-

undertecknas med bolagets firma ,

tecknas

med

bolagets

före-

om firman inte framgår på något

tagsnamn , om företagsnamnet inte

annat sätt.

framgår på något annat sätt.

1. det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för bolaget, och

8 Senaste lydelse 2006:486.

452

s. 453 1.31 Förslag till Kontrollera mot PDF

7 §

Prop. 2017/18:267

Ett publikt aktiebolags firma

Ett publikt aktiebolags före-

Bilaga 5

skall följas av beteckningen (publ),

tagsnamn ska följas av beteck-

om det inte av bolagets firma

ningen (publ), om det inte av

framgår att bolaget är publikt.

bolagets företagsnamn framgår att

Firman får inte innehålla ordet

bolaget är publikt. Företagsnamnet

privat.

får inte innehålla ordet privat.

31 kap. 2 § 9

Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän för- valtningsdomstol:

1. beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,

2. beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,

3. beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,

4. beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,

5. beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering i andra fall än det som anges i andra stycket,

6. beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 §,

7. beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,

8. beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §.

Ett beslut av Bolagsverket att

vägra registrering av en firma enligt

vägra registrering av ett företags-

27 kap. 2 § överklagas till Patent-

namn enligt 27 kap. 2 § överklagas

och marknadsdomstolen.

till

Patent-

och

mark-

nadsdomstolen. Detsamma

gäller

ett beslut enligt 27 kap. 2 § att

vägra

registrering

på grund av

2 kap. 10 § lagen

(2019:000) om

företagsnamn.

Ett överklagande ska ges in till Bolagsverket inom två månader från

dagen för beslutet.

32 kap.

Bolagets firma

Bolagets företagsnamn

17 § 10

Firman för ett aktiebolag med

Företagsnamnet för ett aktie-

särskild

vinstutdelningsbegräns-

bolag med särskild vinstutdel-

ning skall följas av beteckningen

ningsbegränsning ska

följas

(svb), om det inte av bolagets

beteckningen (svb), om det inte av

firma framgår att det är ett sådant

bolagets företagsnamn

framgår

att

9 Senaste lydelse 2016:219.

10 Senaste lydelse 2005:812.

453

s. 454 1.31 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 aktiebolag.

det är ett sådant aktiebolag.

Bilaga 5

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

454

s. 455 1.32 Förslag till Kontrollera mot PDF

Ett europakooperativs före- tagsnamn ska innehålla beteck- ningen SCE. Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från andra ännu bestående företagsnamn som är införda i det register som avses i 10 §.

1.32 Förslag till

lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

Härigenom föreskrivs att 3 och 40 §§ och rubriken närmast före 3 § lagen (2006:595) om europakooperativ ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Firma

Företagsnamn

3 §

Ett europakooperativs firma skall

innehålla beteckningen SCE. Firman skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i det register som avses i 10 §.

40 § 1

Bolagsverkets beslut att skriva av

en anmälan om registrering eller att

en anmälan om registrering eller

vägra registrering får överklagas till

att

vägra

registrering

får

allmän

förvaltningsdomstol.

överklagas till allmän förvalt-

Detsamma gäller verkets beslut i

ningsdomstol.

Detsamma

gäller

ett

tillståndsärende enligt

16 §,

verkets beslut i ett tillståndsärende

verkets beslut om att vägra utfärda

enligt 16 §, verkets beslut om att

ett

intyg

enligt 8 eller 20 §

samt

vägra utfärda ett intyg enligt 8 eller

verkets beslut enligt 36 eller 39 §. Ett

20 § samt verkets beslut enligt 36

beslut av Bolagsverket att vägra

eller

39 §.

Ett

beslut

registrering av en firma överklagas

Bolagsverket att vägra registrering

dock till Patent- och marknads-

av ett företagsnamn eller en

domstolen. Ett överklagande ska ha

ändrad verksamhet

överklagas

kommit in inom två månader från

dock till Patent- och marknads-

dagen för beslutet.

domstolen. Ett överklagande ska ha

kommit in inom två månader från

dagen för beslutet.

Finansinspektionens beslut i ett ärende enligt 6 eller 13 § och Skatteverkets beslut om hinder mot flyttning av säte enligt 16 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelsen 2016:222.

455

s. 456 Förslag till Kontrollera mot PDF

7. inte drar otillbörlig fördel av en annan näringsidkares renommé

som är förknippat med näringsidkarens varumärke, före- tagsnamn eller andra kännetecken eller varans ursprungsbeteckning, och

8. inte framställer en produkt som en imitation eller kopia av en produkt som har ett skyddat varumärke eller företagsnamn .

Prop. 2017/18:267

1.33

Förslag till

Bilaga 5

lag om ändring i marknadsföringslagen

(2008:486)

Härigenom föreskrivs att 18 § marknadsföringslagen (2008:486) ska ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 §

En näringsidkare får i sin reklam direkt eller indirekt peka ut en annan näringsidkare eller dennes produkter bara om jämförelsen

1. inte är vilseledande,

2. avser produkter som svarar mot samma behov eller är avsedda för samma ändamål,

3. på ett objektivt sätt avser väsentliga, relevanta, kontrollerbara och utmärkande egenskaper hos produkterna,

4. inte medför förväxling mellan

näringsidkaren

och

annan

näringsidkaren

och

annan

näringsidkare

eller

mellan

deras

näringsidkare

eller

mellan deras

produkter,

varumärken,

firmor

produkter,

varumärken,

före-

eller andra kännetecken,

tagsnamn eller andra kännetecken,

5. inte

misskrediterar eller är

5. inte

misskrediterar

eller är

nedsättande för en annan närings-

idkares verksamhet,

förhållanden,

idkares verksamhet,

förhållanden,

produkter, varumärken, firma eller

produkter,

varumärken, företags-

andra kännetecken,

namn eller andra kännetecken,

6. i fråga om varor med ursprungsbeteckning alltid avser varor med samma beteckning,

7. inte drar otillbörlig fördel av en annan näringsidkares renommé

som är förknippat med näringsidkarens varumärke, firma eller andra kännetecken eller varans ursprungsbeteckning, och

8. inte framställer en produkt som en imitation eller kopia av en produkt som har ett skyddat varumärke eller firma .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

456

s. 457 1.34 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.34 Förslag till

lag om ändring i lagen (2008:990) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (2008:990) om före- tagshypotek ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

4 kap. 10 §

En ansökan om företagsinteckning ska innehålla uppgift om det belopp på vilket inteckningen ska lyda.

Inteckningens belopp ska anges i svenska kronor eller i sådan utländsk valuta för vilken det löpande finns tillgång till en tillförlitlig kurs för

växling mellan den aktuella valutan och svenska kronor.

Sökanden

ska

lämna

styrkt

Sökanden

ska lämna

styrkt

uppgift om namn eller firma och

uppgift om namn eller företags-

person- eller organisationsnummer.

namn och person- eller organi-

Om uppgifterna

redan

finns

sationsnummer. Om uppgifterna

registrerade

hos

inskrivnings-

redan finns

registrerade

hos

myndigheten

behöver sökanden

inskrivningsmyndigheten behöver

inte styrka dessa.

sökanden inte styrka dessa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

457

s. 458 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

1.35

Förslag till

Bilaga 5

lag om ändring i lagen (2010:566)

om vidareutnyttjande av handlingar

från den offentliga förvaltningen

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av

handlingar från den offentliga förvaltningen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 § 1

Lagen påverkar inte utövandet av

Lagen påverkar inte

utövandet

sådan ensamrätt som följer av

av sådan ensamrätt som följer av

patentlagen

(1967:837),

patentlagen

(1967:837),

mönsterskyddslagen

(1970:485),

mönsterskyddslagen

(1970:485),

firmalagen

(1974:156) , lagen

lagen (1992:1685) om skydd för

(1992:1685) om skydd för krets-

kretsmönster

för

halvledarpro-

mönster

för

halvledarprodukter,

dukter,

växtförädlarrättslagen

(1997:306)

(1997:306),

varumärkeslagen

eller

varumärkeslagen

(2010:1877)

eller

lagen

(2010:1877).

(2019:000) om företagsnamn .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2015:289.

458

s. 459 1.36 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.36 Förslag till

lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § radio- och tv-lagen (2010:696) ska ha följande lydelse.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 § 1

entreprenör).

I anmälan ska följande anges:

1. namn, firma eller motsva-

1. namn, företagsnamn eller

rande,

motsvarande,

2. ställföreträdare för juridisk person,

3. postadress, telefonnummer, e-postadress och webbplats, och

4. uppgift om den verksamhet som bedrivs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Senaste lydelse 2015:808.

459

s. 460 1.37 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.37 Förslag till

lag om ändring i alkohollagen (2010:1622)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 2 § alkohollagen (2010:1622) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap.

2 §

Registret får innehålla uppgifter om dem som har tillstånd eller

bedriver verksamhet enligt denna lag.

I registret får behandlas uppgifter om

1. namn eller firma , person-,

1. namn

eller företagsnamn ,

samordnings-, registrerings- eller

person-, samordnings-, registre-

organisationsnummer, adress och

rings- eller

organisationsnummer,

telefonnummer, och

adress och telefonnummer, och

2. den verksamhet som tillståndet avser och om villkor som har meddelats för denna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

460

s. 461 1.38 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.38 Förslag till

lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom förskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) att 11 kap. 50 §, 12 kap. 11 och 88 §§, 13 kap. 39 § och rubrikerna närmast före 11 kap. 50 §, 12 kap. 88 § och 13 kap. 39 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Försäkringsaktiebolag s firma

Försäkringsaktiebolag ets

företagsnamn

50 §

Ett försäkringsaktiebolags firma

Ett försäkringsaktiebolags

före-

ska innehålla ordet försäkring.

tagsnamn ska innehålla

ordet

försäkring.

12 kap. 11 §

Ett ömsesidigt försäkringsbolags bolagsordning ska ange

1. bolagets firma ,

1. bolagets företagsnamn ,

2. den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det ska anges särskilt om rörelsen ska avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring,

4. om försäkringsrörelse ska drivas utanför EES,

5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolagsstäm- man, samt tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,

6. den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte bara försäkringstagarna är delägare,

7. garantikapitalet,

8. regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas och hur beslut ska fattas på stämman, varvid det ska anges särskilt

– om och hur fullmäktige ska utses samt i vilken utsträckning delägarnas rösträtt ska utövas genom fullmäktige, och,

– i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt,

9. för vilka försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp och i vilken ordning uttaxering kan ske hos delägarna i skadeförsäkringsföretag samt hur uttaxeringen ska genomföras,

10. i vilken ordning garanterna ska betala in det tecknade garanti- kapitalet,

11. om och i vilken ordning vinst ska delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet ska återbetalas,

12. sättet att sammankalla bolagsstämman,

13. vilka ärenden som ska förekomma på den ordinarie stämman,

461

s. 462 1.38 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

14. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller, i ett livförsäkringsbolag, på annat sätt täcka bolagets förlust,

15. antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat,

16. hur tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid bolagets upplösning, och

17. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska förekomma, vad som ska gälla för dessa.

Om försäkringsbolaget ska ha euro som redovisningsvaluta, ska detta anges i bolagsordningen.

Firma

Företagsnamn

88 §

Ett ömsesidigt försäkringsbolags

firma

ska

innehålla

orden

företagsnamn

ska

innehålla

orden

ömsesidig

och

försäkring.

ömsesidig

och försäkring.

verksamheten

avser

att

meddela

verksamheten

avser

att

meddela

försäkring av egendom bara inom ett

försäkring av egendom bara inom

begränsat

geografiskt

område,

ska

ett

begränsat

geografiskt

område,

firma n ange området för bolagets

ska

företagsnamnet

ange området

verksamhet

men

ordet ömsesidig

för bolagets verksamhet men ordet

får utelämnas.

ömsesidig får utelämnas.

Bolagets styrelse får anta ett

Bolagets styrelse får anta bi-

särskilt företagsnamn . Ett särskilt

firma . Bifirma får inte innehålla

företagsnamn

får

inte

innehålla

ordet ömsesidig.

Företagsnamnet

ska

tydligt

Firman ska tydligt skilja sig från

skilja sig från företagsnamn som är

firmor som är införda i det register

införda i det register som avses i

som avses i 14 kap. 1 §. I övrigt

14 kap. 1 §.

I övrigt finns be-

finns

bestämmelser

stämmelser

registreringen i

registreringen

firmalagen

lagen (2019:000) om företags-

(1974:156).

namn .

13 kap.

Firma

Företagsnamn

39 §

I stället

för

bestämmelsen i

I stället

för

bestämmelsen i

14 kap. 1 §

första

stycket

första

14 kap. 1 § första

stycket

första

meningen och tredje stycket lagen

(1987:667)

ekonomiska

(1987:667)

ekonomiska

föreningar

förenings

firma

föreningar om en förenings före-

gäller för försäkringsföreningar att

tagsnamn gäller för försäkrings-

dess firma ska innehålla ordet

föreningar

att

dess

företagsnamn

försäkringsförening

och att

ordet

ska innehålla ordet försäkrings-

försäkringsförening eller förkortning

förening

och

att

ordet

försäk-

462

s. 463 1.38 Förslag till Kontrollera mot PDF

av det uttrycket inte får tas in i en bifirma .

Endast försäkringsföreningar får i sin firma använda uttrycket försäkringsförening.

ringsförening eller förkortning av

Prop. 2017/18:267

det uttrycket inte får tas in i ett

Bilaga 5

särskilt företagsnamn .

Endast försäkringsföreningar får

i sitt företagsnamn använda

uttrycket försäkringsförening.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

463

s. 464 1.39 Förslag till Kontrollera mot PDF

Om ett enskilt organ som förvarar allmänna handlingar från en statlig myndighet ändrar sitt företagsnamn , ska organet genast anmäla ändringen till den statliga arkivmyndigheten.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.39 Förslag till

lag om ändring i lagen (2015:602)

om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring

Härigenom föreskrivs att 6 § och rubriken närmast före 6 § lagen (2015:602) om överlämnande av allmänna handlingar för förvaring ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anmälan av firmaändring

Anmälan om ändring av ett

företagsnamn

6 §

Om ett enskilt organ som förvarar allmänna handlingar från en statlig myndighet ändrar sin firma , ska organet genast anmäla ändringen till den statliga arkiv- myndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

464

s. 465 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

1.40 Förslag till

lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

Härigenom föreskrivs 1 i fråga om varumärkeslagen (2010:1877) dels att 2 kap. 27 § och 5 kap. 14 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 2 kap. 27 § ska utgå,

dels att nuvarande 1 kap. 16 och 17 §§ och 2 kap. 29–35 §§ ska betecknas 1 kap. 17 och 18 §§ och 2 kap. 30–36 §§,

dels att 1 kap. 1, 2, 4, 5, 8–11 och de nya 17 och 18 §§, 2 kap. 1, 4, 7–11,

24, 28 och de nya 32–34 §§, 3 kap. 1, 3 och 5 §§, 5 kap. 3 och 15 §§,

6 kap. 1–3 §§, 8 kap. 1 och 4 §§, 10 kap. 1, 2, 7 och

8 §§, rubrikerna

närmast före 1 kap. 1 §, 6 kap. 2 och 3 §§ och 10 kap.

1, 2, 7 och 8 §§

ska ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 1 kap. 16 och 17 §§ och 2 kap. 29–33 och 35 §§ ska sättas närmast före 1 kap. 17 och 18 §§ och 2 kap. 30–34 och 36 §§,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 1 kap. 16 §, 2 kap. 1 a §,

2 kap. 27 §, 2 kap. 29 §, 3 kap. 2 a § och 5 kap. 14 §, och närmast före 1 kap. 16 § och 2 kap. 1 a och 27 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Varumärken och andra

varukännetecken m.m.

varukännetecken

1 §

I denna lag finns bestämmelser om varumärken och andra varu- kännetecken för varor eller tjänster som tillhandahålls i en närings- verksamhet och som var och en kan förvärva ensamrätt till.

Lagen innehåller också bestäm- melser om särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade i Europeiska unionen.

2 §

En förening, ett bolag eller en annan sammanslutning kan förvärva

ensamrätt för sina medlemmar att

använda gemensamma

varumärken

( kollektivmärken ) och andra varukännetecken i näringsverksamhet.

En myndighet

som meddelar

En myndighet

som

meddelar

föreskrifter om

eller kontrollerar

föreskrifter om

eller kontrollerar

varor eller tjänster kan förvärva

ensamrätt till varumärken ( garanti-

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (omarbetning), i den ursprungliga lydelsen.

465

s. 466 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

eller

kontrollmärken )

och

andra

eller kontrollmärken ) och andra

Bilaga 5

varukännetecken för

användning

varukännetecken

för

användning

för sådana varor eller tjänster som

föreskrifterna

eller

kontrollerna

föreskrifterna

eller

kontrollerna

avser.

Detsamma

gäller

för

avser,

under

förutsättning

att

stiftelser,

föreningar,

bolag

och

myndigheten

inte

andra

sammanslutningar

som

näringsverksamhet

tillhandahåller

fastställer krav för eller kontrollerar

varor eller tjänster av detta slag .

varor eller tjänster.

Detsamma gäller för andra som

fastställer krav för eller kontrol-

lerar varor eller tjänster.

4 §

Ett varumärke kan bestå av alla

tecken som kan återges grafiskt,

tecken som har särskiljnings-

särskilt ord, inbegripet per-

förmåga och tydligt kan återges i

sonnamn, samt figurer, bokstäver,

det varumärkesregister som förs av

siffror och formen eller utstyrseln

Patent- och registreringsverket .

på en vara eller dess förpackning,

Med tecken avses särskilt ord,

förutsatt

att

tecknen

har

inbegripet

personnamn,

figurer,

särskiljningsförmåga.

bokstäver, siffror, färger, ljud och

formen eller utstyrseln på en vara

eller dess förpackning.

5 §

Ett varukännetecken ska anses ha särskiljningsförmåga om det kan

skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från

dem som tillhandahålls i en annan.

Bristande särskiljningsförmåga kan bero på att ett varukännetecken

endast består av tecken eller benämningar som

1. i

handeln

visar

varans

eller

1. i

handeln

visar

varans

eller

tjänstens

art,

kvalitet,

kvantitet,

tjänstens

art,

kvalitet, kvantitet,

avsedda användning, värde, geo-

grafiska

ursprung

eller

andra

grafiska

ursprung

eller

andra

egenskaper eller tidpunkten för när

varan eller tjänsten är framställd,

varan är framställd eller när

eller

tjänsten är utförd , eller

2. i dagligt språkbruk eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

Vid bedömningen av om ett varukännetecken har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till att det kan förvärva förmågan genom användning.

8 §

Den som innehar en firma eller

Den som innehar ett företags-

ett annat

näringskännetecken

har

namn eller ett annat närings-

ensamrätt

till

kännetecknet

som

kännetecken

har

ensamrätt

till

varukännetecken.

kännetecknet

som

varukänneteck-

näringskännetecknet

är skyddat

en. Om näringskännetecknet

är

endast inom en del av landet, gäller

skyddat endast inom en del av

ensamrätten

endast

inom

det

landet, gäller

ensamrätten endast

466

s. 467 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

området.

inom det området.

Prop. 2017/18:267

Den som använder sitt namn som varukännetecken har ensamrätt till

Bilaga 5

kännetecknet som varukännetecken, om namnet har särskiljningsförmåga

för de varor eller tjänster som det används för. Om namnet används

endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det

området.

9 §

Ensamrätt kan inte förvärvas till

kännetecken som endast består av en

kännetecken som endast utgörs av

form som följer av varans art, en

en form eller en annan egenskap

form som är nödvändig för att uppnå

som följer av varans art, är

ett tekniskt resultat eller en form

nödvändig för att varan ska uppnå

som ger varan ett betydande värde.

ett tekniskt resultat eller ger varan

ett betydande värde.

10 §

Ensamrätten till ett varukänne-

Ensamrätten till ett varukän-

tecken

enligt

6–8 §§

innebär att

netecken enligt 6–8 §§ innebär att

ingen annan än innehavaren, utan

dennes

tillstånd,

närings-

dennes

tillstånd,

närings-

verksamhet får använda ett tecken

som är

för varor eller tjänster, om tecknet

är

1. identiskt

med

varukänne-

1. identiskt

med

varukänne-

tecknet för varor eller tjänster av

tecknet och används för varor eller

samma slag,

tjänster av samma slag,

2. identiskt

med

eller

liknar

2. identiskt

med

eller

liknar

varukännetecknet för

varor

eller

varukännetecknet och används för

tjänster av samma eller liknande

varor eller tjänster av samma eller

slag, om det finns en risk för

liknande slag, om det finns en risk

förväxling, inbegripet risken för att

för förväxling,

inbegripet

risken

användningen av tecknet leder till

för att användningen av tecknet

uppfattningen att det finns ett

leder till uppfattningen att det finns

samband mellan den som använder

ett samband mellan den som

tecknet

och

innehavaren

använder tecknet och innehavaren

varukännetecknet, eller

av varukännetecknet, eller

3. identiskt med eller liknar ett

varukännetecken som här i landet

är känt inom en betydande del av

omsättningskretsen,

användningen

avser

varor

eller

användningen

utan

skälig

tjänster och drar otillbörlig fördel

anledning drar otillbörlig fördel av

av eller utan skälig anledning är

eller är till skada för varu-

till skada för

varukännetecknets

kännetecknets

särskiljningsför-

särskiljningsförmåga

eller

anse-

måga eller anseende, oavsett om

ende.

användningen

avser

varor

eller

tjänster av samma, liknande eller

annat slag.

Som användning anses

Som användning anses att

1. att

förse

varor

eller

deras

1. förse

varor

eller

deras

467

s. 468 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

förpackningar med tecknet,

2. att bjuda ut varor till för- säljning, föra ut dem på markna- den, lagra dem för dessa ändamål eller bjuda ut eller tillhandahålla tjänster under tecknet,

3. att importera eller exportera varor under tecknet, eller

4. att använda tecknet i affärs- handlingar och reklam.

förpackningar med tecknet,

2. bjuda ut varor till försäljning, föra ut dem på marknaden, lagra dem för dessa ändamål eller bjuda ut eller tillhandahålla tjänster under tecknet,

3. importera eller exportera varor under tecknet,

4. transitera eller vidta liknande tullåtgärd med varor av samma slag under ett tecken som är iden- tiskt med eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från varu- kännetecknet, om inte innehavaren av varukännetecknet enligt lagen i destinationslandet saknar rätt att hindra att varorna släpps ut på marknaden där,

5. använda tecknet som ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken eller som en del av ett företagsnamn eller ett annat näringskännetecken , eller

6. använda tecknet i affärs- handlingar och reklam.

11 §

Ensamrätten till ett varukännetecken ger inte något självständigt skydd

för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon annan, när det

sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1. sin firma , sitt namn eller sin

1. sitt namn eller sin adress ,

adress,

2. uppgifter

om varans

eller

2. uppgifter

varans

eller

tjänstens art,

kvalitet,

kvantitet,

tjänstens

art,

kvalitet, kvantitet,

avsedda användning, värde, geo-

grafiska ursprung eller andra egen-

grafiska

ursprung

eller

andra

skaper eller tidpunkten för när

egenskaper eller tidpunkten för när

varan eller tjänsten är framställd,

varan är framställd eller när

eller

tjänsten är utförd , eller

3. varukännetecknet, om

det är

3. varukännetecknet

för

att

nödvändigt för att ange varans

identifiera eller hänvisa till inne-

eller tjänstens

avsedda

ändamål,

havarens varor eller tjänster .

särskilt när det rör sig om tillbehör

eller reservdelar.

Ensamrätten till ett varu-

kännetecken hindrar inte heller att

tecknet

används

jämförande

reklam på ett sätt som är förenligt

med

marknadsföringslagen

468

(2008:486).

s. 469 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Ensamrätten till ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke hindrar inte att

Prop. 2017/18:267

någon annan i näringsverksamhet använder sig av tecken eller

Bilaga 5

benämningar som anger geografiskt ursprung, om det sker i enlighet med

god affärssed. Ensamrätten till ett sådant märke hindrar inte att den som

har rätt att använda ett geografiskt namn gör detta.

Mellanliggande rättigheter

16 §

Rätten till ett registrerat varu- märke ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken om

1. det äldre varukännetecknet inte hade särskiljningsförmåga på ingivningsdagen, eller i förekom- mande fall prioritetsdagen, för det yngre varumärket,

2. det äldre varukännetecknet, när det är identiskt eller likartat på det sätt som anges i 10 § första stycket 2, inte hade tillräcklig sär- skiljningsförmåga så att det förelåg en risk för förväxling på ingiv- ningsdagen, eller i förekommande fall prioritetsdagen, för det yngre varumärket, eller

3. det äldre varukännetecknet, när det är identiskt eller likartat på det sätt som anges i 10 § första stycket 3, inte var känt inom en betydande del av omsättnings- kretsen på ingivningsdagen, eller i förekommande fall prioritetsdagen, för det yngre varumärket.

17 §

fall som avses i

14 och

I de fall som avses i 14 –16 §§

§ § hindrar inte rätten till det

hindrar inte rätten till det yngre

yngre

varukännetecknet

använd-

varukännetecknet användningen av

ningen av det äldre.

det äldre.

På yrkande av någon av parterna, får en domstol i de fall som avses i

§ om det är skäligt besluta att ett av kännetecknen, eller båda, endast

får användas på särskilt sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg

av ortsangivelse eller innehavarens namn. Ett sådant beslut får dock inte

avse ett registrerat varumärke.

18 §

Vid utgivning av lexikon, hand-

Vid utgivning

lexikon,

böcker eller andra liknande tryckta

handböcker och

andra

liknande

469

s. 470 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

470

skrifter

är

skriftens

författare,

tryckta skrifter är författaren, ut-

utgivare

eller

förläggare,

på

givaren och förläggaren skyldig att

begäran av den som innehar ett

se till att ett registrerat varumärke

registrerat

varumärke,

skyldig

att

inte återges i skriften utan uppgift

se till att varumärket inte återges i

om att varumärket är skyddat

skriften utan att det framgår att

genom

registrering,

varumärket

är

skyddat genom

innehavaren av varumärket begär

registrering. Detsamma

gäller

att uppgiften ska finnas med och

en sådan skrift görs tillgänglig

återgivningen ger intryck av att

elektroniskt av någon som avses i

varumärket är en sedvanlig beteck-

1 kap.

9 §

yttrande-

ning för de varor eller tjänster för

frihetsgrundlagen.

vilka

varumärket är registrerat.

Detsamma gäller om en sådan

skrift görs tillgänglig elektroniskt.

Den som inte följer en begäran

Om innehavaren av varumärket

enligt första stycket är skyldig att

begär att en uppgift enligt första

medverka till att en rättelse offent-

stycket ska återges, ska detta ske

liggörs på det sätt och i den om-

utan dröjsmål. För tryckt skrift ska

fattning som är skäligt samt att

det ske senast i nästa utgåva.

bekosta detta.

2 kap. 1 §

Den som vill registrera ett varumärke ska ansöka om detta hos Patent- och registreringsverket. Ansökan ska innehålla

1. uppgifter om sökandens namn

eller firma och adress,

eller företagsnamn och adress,

2. uppgifter om ombuds namn och adress,

3. en tydlig återgivning av varumärket, och

4. en förteckning över

de varor

4. en tydlig förteckning över de

eller tjänster som varumärket avser

varor eller tjänster som varumärket

och vilka klasser dessa tillhör

avser och vilka klasser dessa tillhör

(varu- eller tjänsteförteckning).

En ansökan om registrering av

ett kollektiv-, garanti- eller

kontrollmärke

ska

dessutom

kontrollmärke

ska

dessutom

innehålla uppgifter om de villkor

innehålla uppgifter om vem som

som gäller för att varumärket ska

har rätt att använda varumärket

få användas .

och de övriga villkor som gäller

för varumärkets

användning. I

fråga om kollektivmärke ska upp-

gift lämnas om vilka förutsätt-

ningar som gäller för medlemskap

i sammanslutningen.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet.

s. 471 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Ett kännetecken får inte regi- streras som varumärke om det endast utgörs av en form eller en annan egenskap som följer av varans art, är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt re- sultat eller ger varan ett betydande värde.

Ingivningsdag

1 a §

Ingivningsdagen för en ansökan är den dag då följande har getts in till Patent- och registreringsverket:

1. en uppgift om att det som getts in är en ansökan om registrering,

2. uppgifter som gör det möjligt för Patent- och registreringsverket att avgöra vem sökanden är,

3. en tydlig återgivning av varu- märket och

4. en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket avser .

4 §

Ett varumärke får inte registreras om det endast består av en form som följer av varans art, en form som är nödvändig för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande värde.

7 § 2

Ett varumärke får inte registreras om det

1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

2. är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet,

3. utan

tillstånd

innehåller

3. utan

tillstånd

innehåller

sådan

statlig

eller

internationell

sådan

statlig

eller

internationell

beteckning eller ett sådant kom-

munalt vapen som enligt lag eller

annan författning inte får användas

obehörigen som varumärke,

eller

obehörigen som varumärke,

eller

något som lätt kan förväxlas med

en sådan beteckning eller ett sådant

vapen, eller

vapen,

4. utan

tillstånd

innehåller

ett

4. utan

tillstånd

innehåller

ett

sådant

kännetecken som enligt

sådant

kännetecken som enligt

lagen (2014:812) om skydd för

kännetecken i

den

internationella

kännetecken i

den

internationella

humanitära rätten inte får användas

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

2 Senaste lydelse 2014:814.

471

s. 472 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

obehörigen som varumärke, eller något som kan förväxlas med ett sådant kännetecken .

obehörigen som varumärke, eller något som kan förväxlas med ett sådant kännetecken ,

5. innehåller en ursprungsbe- teckning, en geografisk beteckning, ett traditionellt uttryck för vin eller

en garanterad traditionell specialitet, i den utsträckning som det föreligger skydd för beteckningen enligt unionsrätten,

6. innehåller en geografisk be- teckning för vin eller spritdrycker och varumärket avser vin eller spritdrycker av annat ursprung, eller

7. innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsort- benämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart,

i den utsträckning som det före- ligger skydd för växtsorten enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten.

Ett varumärke får inte heller registreras om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan.

Avser varumärket ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke, får det inte registreras om villkoren för märkets användning strider mot goda seder eller allmän ordning. Ett kollektivmärke får inte registreras om villkoren inte tillåter medlemskap i sammanslutningen för den som tillhandahåller varor eller tjänster som har sitt ursprung

i det geografiska område som märket avser.

8 § 3

Ett varumärke får inte registreras om det

1. är identiskt med ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma slag,

2. är identiskt med eller liknar ett

äldre varukännetecken för varor

äldre varukännetecken för

varor

eller tjänster av samma eller

eller tjänster av samma

eller

liknande slag, om det finns en risk

3 Senaste lydelse 2016:374.

472

s. 473 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

för förväxling, inbegripet risken för

för

förväxling,

inbegripet

risken

att användningen

av varumärket

för

att

användningen

leder till uppfattningen att det finns

varumärket leder till uppfattningen

ett samband mellan den som

att det finns ett samband mellan

använder

varumärket

och

den som använder varumärket och

innehavaren av varukännetecknet,

innehavaren

varukännetecknet,

3. är identiskt med eller liknar ett

eller

äldre varukännetecken som är känt

3. är identiskt med eller liknar ett

inom en betydande del av

äldre varukännetecken, som är känt

omsättningskretsen,

och

använd-

inom en betydande del av

ningen av varumärket skulle dra

omsättningskretsen

och

an-

otillbörlig fördel av eller utan

vändningen

varumärket

utan

skälig anledning vara till skada för

skälig anledning skulle dra otill-

varukännetecknets

särskilj-

börlig fördel av eller vara till skada

ningsförmåga eller anseende, eller

för

varukännetecknets särskilj-

ningsförmåga eller anseende, oavsett

om användningen avser varor eller

tjänster av samma, liknande eller

4. kan

förväxlas med ett känne-

annat slag .

tecken som användes här i landet

eller i utlandet av någon annan vid

tidpunkten för ansökan och som

fortfarande används, om sökanden

var i ond tro vid tidpunkten för

ansökan.

Med ett varukännetecken avses i

första stycket 1–3

första stycket

1. ett varumärke som är registrerat enligt detta kapitel,

2. ett varumärke som är registrerat genom en internationell varu- märkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige,

3. ett varukännetecken som är inarbetat, om det inarbetade skyddet gäller inom en väsentlig del av landet, samt

4. ett EU-varumärke.

Ett varumärke får inte heller registreras om det kan förväxlas med ett äldre varukännetecken som är skyddat i ett annat land och sökanden var i ond tro vid tid- punkten för ansökan.

9 §

De hinder för registrering av varumärken som anges i 8 § första

stycket 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om

1. en

registrerad firma

som

1. ett

registrerat

företagsnamn

används i näringsverksamhet, och

som används i näringsverksamhet,

och

2. ett sådant namn eller ett sådant

annat

näringskännetecken än

annat näringskännetecken än

ett

registrerad firma som är skyddat

registrerat företagsnamn

som

är

enligt 1 kap. 8 §, om skyddet gäller

skyddat

enligt

1 kap.

8 §,

inom en väsentlig del av landet.

skyddet

gäller

inom

väsentlig

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

473

s. 474 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i 8 och 9 §§ samt 10 § 1–4 utgör inte hinder mot registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.

3. en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden,

4. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild eller ett mönster , eller

5. en äldre ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning som

skyddas enligt 1 § lagen (2019:000) om skydd för beteck- ningar på jordbruksprodukter m.m.

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:267

del av landet.

Bilaga 5

Lydelse enligt prop. 2015/16:180

Föreslagen lydelse

10 §

Ett varumärke får inte registreras om det innehåller eller består av

1. något som är ägnat att

upp-

1. något som är

ägnat att

upp-

fattas som någon annans firma ,

fattas som någon

annans

före-

tagsnamn ,

3. en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden, eller

4. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild eller ett mönster .

Nuvarande lydelse

11 §

Bestämmelserna i 8–10 §§ utgör inte hinder mot registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.

24 §

inte har kommit in i rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla

1. uppgifter om invändarens

1. uppgifter

om invändarens

namn eller firma och adress,

namn eller

företagsnamn och

adress,

2. uppgifter om ombuds namn och adress,

3. uppgift om den registrering som invändningen avser, och

4. uppgift om de omständigheter som åberopas till grund för in- vändningen.

474

s. 475 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar

Prop. 2017/18:267

närmare föreskrifter om invändningsförfarandet.

Bilaga 5

Samförståndslösning

27 §

På begäran av invändaren och

innehavaren

det

registrerade

varumärket ska Patent- och regi-

streringsverket

bestämma

frist

för att parterna ska komma över-

ens. Fristen ska vara minst två

månader. Under fristen får Patent-

och registreringsverket inte besluta

om invändningen .

28 §

Har en invändning gjorts ska

Finns det något hinder som avses

Patent- och registreringsverket, om

i 8 –10 §§,

ska

Patent-

och

det finns något hinder som avses i

registreringsverket

häva

registre-

4 –10 §§ mot

registreringen ,

häva

ringen helt eller delvis om inte

registreringen helt eller delvis.

annat följer av 29 §.

En invändning som helt eller

delvis grundas på ett hinder som

avses i 8–10 §§ ska avslås i mot-

svarande utsträckning om den har

gjorts av någon som inte invänder

i eget intresse och innehavaren av

det registrerade varumärket begär

det.

Om registreringen på grund av

Om registreringen har hävts helt

en invändning har hävts helt eller

eller delvis,

ska

registreringen

delvis, ska registreringen avföras ur

avföras

varumärkesregistret i

varumärkesregistret i motsvarande

motsvarande

utsträckning

när

utsträckning

när avgörandet

har

avgörandet har vunnit laga kraft.

vunnit laga kraft. Beslutet ska

Beslutet ska kungöras.

kungöras.

29 §

Patent-

och

registreringsverket

ska inte häva registreringen, om

invändningen gjorts av någon som

inte har ett eget intresse i saken och

innehavaren

det

registrerade

varumärket begär att invändningen

avslås.

Grundas

invändningen

på

ett

hinder som utgörs av ett äldre re-

gistrerat

varumärke

enligt

8 §

första

stycket,

ska

Patent-

och

475

s. 476 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

476

registreringsverket

häva

registre-

ringen, endast om användningen av

det äldre

varumärket

uppfyller

kraven på verkligt bruk i 3 kap. 2 §

för de varor eller tjänster som

ligger till grund för invändningen

eller det finns giltiga skäl till att

varumärket inte har använts. Om

det äldre varumärket är ett EU-

varumärke,

regleras

kravet

på

verkligt bruk i stället av artikel 15 i

rådets förordning (EG) nr 207/2009

av den 26 februari 2009 om EU-

varumärken.

Användning

enligt

andra

stycket

ska ha skett inom de fem år som

föregår

ingivningsdagen,

eller i

förekommande

fall

prioritetsdagen,

för det yngre varumärket.

31 §

32 §

Om det efter registreringen görs

någon ändring av de villkor som

gäller för att ett kollektiv-, garanti-

eller

kontrollmärke

ska

få

eller

kontrollmärke

ska

få

användas, ska innehavaren anmäla

detta till Patent- och

re-

detta till Patent- och

re-

gistreringsverket.

De ändrade villkoren ska föras in i

varumärkesregistret och kungöras .

varumärkesregistret

och

kungöras ,

under förutsättning att de uppfyller

kraven i 1 § andra stycket och att

det inte föreligger hinder enligt 7 §

tredje stycket .

32 §

33 §

Registreringen

gäller

från

den

Registreringen gäller i tio år från

dag då ansökan om registrering

ingivningsdagen

för

ansökan

kom in till Patent- och registre-

registrering.

ringsverket och i tio år från regi-

streringsdagen.

33 §

34 §

Registreringen kan förnyas varje

Registreringen

kan

förnyas

helt

gång för en period om tio år räknat

eller delvis varje gång för en

från

utgången

föregående

period om tio år räknat från

registreringsperiod.

ansökan

utgången av föregående registre-

om förnyelse ska ha kommit in till

ringsperiod.

ansökan

Patent- och

registreringsverket

förnyelse ska ha kommit in till

tidigast ett år före och senast sex

Patent-

och

registreringsverket

månader

efter

tidigast

sex

månader

före

och

s. 477 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

registreringsperiodens utgång.

senast sex månader efter regi-

streringsperiodens utgång.

Den som ansöker om förnyelse

ska betala föreskriven för-

nyelseavgift. En

inbetalning av

nyelseavgift inom den frist som

förnyelseavgiften

som görs inom

anges i första stycket . En inbetal-

den frist som anges i första stycket

ning av förnyelseavgiften som görs

ska anses utgöra en ansökan om

inom denna frist ska anses utgöra

förnyelse.

en ansökan om förnyelse.

Ett beslut att förnya en registrering ska föras in i varumärkesregistret och kungöras.

3 kap. 1 §

En registrering av ett varumärke får hävas om

1. märket har registrerats i strid mot denna lag,

2. registreringen

fortfarande

2. registreringen

fortfarande

strider mot lagen, och

strider mot lagen,

3. rätten till märket ändå inte får

bestå enligt 1 kap. 14 eller 15§.

bestå enligt 1 kap. 14 –16 § §, och

4. annat inte följer av 2 a §.

En registrering får vidare hävas om

1. varumärket, till följd av innehavarens handlande eller passivitet, i handeln har blivit en allmän beteckning för sådana varor eller tjänster som registreringen avser,

2. varumärket har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

I de fall som avses i första stycket får registreringen inte hävas på den grunden att det enligt 2 kap. 8 § finns ett hinder mot den, om hindret utgörs av ett äldre regi- strerat varumärke och det äldre märket inte uppfyller kraven på användning enligt 2 §.

Vid bedömning av om varu- märket har särskiljningsförmåga ska beaktas endast sådan särskilj- ningsförmåga som varumärket har förvärvat genom användning före ansökan om hävning.

2 a §

En registrering av ett varumärke får hävas på den grunden att det

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

477

s. 478 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

478

enligt 2 kap. 8 § första stycket finns hinder mot registreringen, när hindret utgörs av ett äldre registrerat varumärke, endast om användningen av det äldre märket uppfyller kraven på verkligt bruk i 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för hävningen eller det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts. Om det äldre varumärket är ett EU- varumärke regleras kravet på verkligt bruk i stället av artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU- varumärken.

Användningen enligt första stycket ska ha skett inom de fem år som föregår ansökan om hävning. Om det vid ingivningsdagen eller, i förekommande fall prioritetsdagen, för det yngre varumärket hade gått minst fem år sedan frågan om

registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha använts inom de fem år som föregår denna dag.

3 §

En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får hävas,

förutom på de grunder som anges i 1 eller 2 §, om

1. villkoren

för användning av

1. villkoren

för användning av

märket har ändrats och inne-

havaren inte har anmält detta till

Patent- och

registreringsverket

Patent- och

registreringsverket

enligt 2 kap. 3 1 §, eller

enligt 2 kap. 32 §,

2. märket har använts på ett sätt

som inte är förenligt med villkoren

för användningen och innehavaren

inte har vidtagit rimliga åtgärder

för att förhindra den användningen.

för att förhindra den användningen ,

eller

3. en ändring av villkoren för

användningen har förts in i varu-

märkesregistret i strid mot 2 kap. 32 § andra stycket.

s. 479 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

5 § 4

Prop. 2017/18:267

Den som vill inleda ett förfa-

Den

som

vill

inleda

ett

förfa-

Bilaga 5

rande för att häva en registrering

kan föra talan vid domstol, eller

ansöka om hävning av re-

gistreringen hos Patent- och re-

gistreringsverket enligt

6–21 §§

gistreringsverket

enligt

6–21 §§

(administrativ hävning).

I 2 kap.

(administrativ hävning). En talan

28 § finns det bestämmelser om att

om hävning som grundas på ett

en registrering av ett varumärke får

hinder

mot

registrering

enligt

hävas efter det att någon gjort en

2 kap. 8–10 §§ får föras endast av

invändning mot registreringen.

den som har ett eget intresse i

saken. Detsamma gäller i fråga om

en sådan ansökan om administrativ

hävning. I 2 kap. 28 §

finns det

bestämmelser om att en re-

gistrering av ett varumärke får

hävas efter det att någon gjort en

invändning mot registreringen.

5 kap. 3 §

En ansökan om internationell varumärkesregistrering ska vara ställd till Internationella byrån men ges in till Patent- och registreringsverket.

Ansökan ska vara skriven på engelska och innehålla

1. uppgifter om sökandens namn

eller firma och adress,

eller företagsnamn och adress,

2. uppgifter om ombuds namn och adress,

3. uppgifter om

nummer

och

3. uppgifter

nummer och

datum för den svenska registrering

datum för den svenska registre-

eller ansökan om registrering som

ringen eller ansökan om regi-

den internationella ansökan bygger

strering som

den

internationella

på,

ansökan bygger på,

4. en tydlig återgivning av varumärket,

5. en

förteckning

över de

varor

5. en tydlig förteckning över de

eller tjänster som varumärket begärs

varor eller tjänster som varumärket

registrerat för och vilka klasser

begärs registrerat för och vilka

dessa

tillhör

(varu-

eller

klasser dessa tillhör (varu- eller

tjänsteförteckning),

6. uppgift om i vilka länder den internationella varumärkes- registreringen ska gälla, och

7. de övriga uppgifter om återgivningen av varumärket, sökandens anknytning till Sverige och annat som en ansökan ska innehålla enligt

4 Senaste lydelse 2014:253.

479

s. 480 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

480

föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet.

14 §

På begäran av invändaren och

innehavaren av den internationella

registreringen ska Patent- och

registreringsverket

bestämma

frist för att parterna ska komma

överens. Fristen ska vara minst två

månader. Under fristen får Patent-

och registreringsverket inte besluta

om invändningen.

15 §

Har en invändning gjorts ska

Finns det något hinder som avses

Patent- och registreringsverket, om

i 2 kap.

8–10 §§

mot att

den

det finns något hinder som avses i

internationella

varumärkes-

2 kap. 4–11 §§

mot att den

registreringen gäller i Sverige ska

internationella

varumärkesregi-

Patent-

och

registreringsverket,

streringen gäller i Sverige, besluta

besluta att registreringen helt eller

att registreringen helt eller delvis

delvis inte ska gälla här. Annars

inte ska gälla här. Annars ska

ska invändningen avslås. En in-

invändningen avslås.

vändning ska också avslås om den

En invändning som helt eller

har gjorts av någon som inte in-

delvis grundas på ett hinder som

vänder i eget intresse och inne-

avses i 2 kap. 8–10 §§ ska avslås i

havaren

registreringen begär

motsvarande utsträckning, om den

det.

har gjorts av någon som inte in-

vänder i eget intresse och inneha-

varen av registreringen begär det.

Vad som sägs i 2 kap. 29 § andra och tredje styckena tilläm- pas även i fråga om internationella registreringar. I stället för vad som där sägs om hävning ska Patent- och registreringsverket besluta att en registrering inte ska gälla här.

s. 481 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Verkan av anteckning

Om Patent- och registreringsverket på grund av en invändning beslutar

Prop. 2017/18:267

att registreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, ska registreringen

Bilaga 5

avföras ur varumärkesregistret i motsvarande utsträckning när avgörandet

har vunnit laga kraft. Beslutet ska kungöras.

6 kap. 1 §

Ett sådant varukännetecken som

avses i 1 kap. 6 och 7 §§ kan

avses i 1 kap. 6

och

7 §§ kan

överlåtas, separat eller i samband

överlåtas helt eller delvis. Över-

med en överlåtelse av den närings-

låtelsen kan ske separat eller i sam-

verksamhet där det används.

band med en överlåtelse av den

näringsverksamhet

där

varukän-

netecknet används.

Vad som sägs i första och andra

styckena

varukännetecken

tillämpas även på en ansökan om

registrering av ett varumärke.

Anteckning om överlåtelse av ett

Anteckning om överlåtelse

registrerat varumärke

2 §

En överlåtelse av ett registrerat

varumärke

ska

på

begäran

varumärke

ska

på

begäran

antecknas

i varumärkesregistret

antecknas

i varumärkesregistret

och kungöras. En anteckning och

kungörelse ska också göras på

begäran av den som genom en dom

som har vunnit laga kraft fått

fastställt att han eller hon har bättre

rätt till ett registrerat varumärke.

En överlåtelse av en ansökan om

registrering av ett varumärke ska

på begäran antecknas i Patent-

och registreringsverkets diarium.

Den som begär att en anteckning

Den som begär en anteckning

enligt första stycket görs i registret

enligt första stycket ska betala

ska betala föreskriven avgift.

föreskriven avgift.

Verkan av anteckning om innehavare

3 §

I ett mål eller ärende om ett

nationellt registrerat varumärke ska

481

s. 482 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

482

den som är antecknad som den som är antecknad som innehavare i varumärkesregistret innehavare i varumärkesregistret anses vara innehavare av varu- anses vara innehavare av varu-

märket. märket. I ett mål eller ärende om en nationell ansökan om registre- ring av ett varumärke ska den som är antecknad som sökande i Patent- och registreringsverkets diarium anses som sökande av varumärket.

I ett mål eller ärende om ett internationellt registrerat varumärke ska den som är antecknad som innehavare i det internationella varumärkesregistret anses vara innehavare av varumärket.

8 kap.

1 §

Gör någon intrång i rätten till ett

varukännetecken

(varu-

varukännetecken

(varu-

märkesintrång) och sker det upp-

såtligen eller av grov oaktsamhet,

ska han eller hon dömas till böter

eller fängelse i högst två år. Den

eller fängelse i högst två år. Detta

som har överträtt ett vitesförbud

gäller dock inte vid intrång i den

enligt 3 § får inte dömas till ansvar

rätt till ett varukännetecken som

för intrång som omfattas av

avses i 1 kap. 10 § andra stycket 4.

förbudet.

Den som har överträtt ett

vitesförbud enligt 3 §

får inte

dömas till ansvar för intrång som

omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.

4 §

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet gör varumärkesintrång

ska betala skälig ersättning för

utnyttjandet

varukännetecknet

utnyttjandet av varukännetecknet

samt ersättning för den ytterligare

skada som intrånget har medfört.

När ersättningens storlek bestäms

ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått

intrånget har gjort,

3. skada

på

varukännetecknets

anseende,

4. ideell skada, och

s. 483 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Om en registrering av ett varumärke har hävts på grund av 3 kap. 1 § första stycket, ska regi- streringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts på grund av 3 kap. 1 § andra stycket eller 3 kap. 2 §, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan den dag då ansökan om hävning kom in. Domstolen får dock bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det hinder som utgör grund för hävningen uppstod. Vid administrativt hävningsförfarande får Patent- och registreringsverket fatta ett sådant beslut.

Om en registrering har hävts på grund av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma till ansvar eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap. Om en registrering har hävts på grund av 3 kap. 1 § andra stycket eller 3 kap. 2 §, får domstolen inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 §.

5. rättighetshavarens intresse av

Prop. 2017/18:267

att intrång inte begås.

Bilaga 5

När storleken

på ersättningen

för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på varukännetecknets anseende,

4. ideell skada, och

5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet, om och i den mån det är skäligt.

10 kap.

Förbud att döma till påföljd m.m.

Verkan av en hävning och förbud att döma till ansvar m.m.

1 §

Om en registrering av ett varu- märke har hävts genom ett beslut eller en dom som har vunnit laga kraft, får domstolen inte döma till påföljd eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap.

483

s. 484 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Förs talan om intrång i ett registrerat varumärke och gör den mot vilken talan förs gällande att det finns grund för att häva registreringen, får denna fråga prövas endast sedan talan om hävning har väckts. Domstolen får förelägga den som gör gällande att det finns grund för att häva registreringen att inom viss tid väcka sådan talan. Det sagda tillämpas också om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avse- ende ett registrerat varumärke görs gällande att det finns grund för att häva registreringen. Detta stycke tillämpas inte i brottmål.

En talan om intrång i ett re- gistrerat varumärke får bifallas endast om varumärket vid tidpunk- ten för talans väckande uppfyllde kraven på verkligt bruk i 3 kap. 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för talan eller det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts. Användningen av varumärket ska ha skett inom de fem år som föregår talans väckande. Om svaranden är en innehavare av ett yngre varu- kännetecken, ska varumärket dess- utom ha använts inom de fem år som föregår ingivningsdagen, eller i förekommande fall prioritets- dagen, för det yngre varukänne- tecknet.

En talan om intrång får inte heller bifallas om det yngre varu- kännetecknet är ett EU-varumärke och det inte skulle finnas grund för att häva registreringen av EU- varumärket enligt artiklarna 53.1, 53.3, 53.4, 54.1, 54.2 eller 57.2 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken.

Prop. 2017/18:267 Invändning om ogiltighet

Invändning om grund för

Bilaga 5

hävning m.m.

2 §

Förs talan om intrång i ett registrerat varumärke och gör den mot vilken talan förs gällande att registreringen är ogiltig , får frågan om ogiltighet prövas endast sedan talan om hävning har väckts. Domstolen får förelägga den som gör gällande att registreringen är ogiltig att inom viss tid väcka sådan talan.

Första stycket ska också tilläm- pas om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avseende ett regi- strerat varumärke görs gällande att registreringen är ogiltig.

484

s. 485 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Särskilda beteckningar på

Prop. 2017/18:267

jordbruksprodukter och

jordbruksprodukter m.m.

Bilaga 5

livsmedel

7 § 5

Bestämmelserna

3 §

samt

I lagen (2019:000) om skydd för

8 kap. 3–8 §§ och 9 kap. ska tilläm-

beteckningar på jordbrukspro-

pas vid intrång i den rätt till en

dukter m.m. finns bestämmelser om

beteckning som följer av

denna lags tillämpning i fråga om

1. Europaparlamentets

och

sådana beteckningar.

rådets

förordning

(EU)

1151/2012 av den 21 november

2012

kvalitetsordningar för

jordbruksprodukter och livsmedel, i

den ursprungliga lydelsen,

2. Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EG)

110/2008 av den 15 januari 2008

om definition, beskrivning, presen-

tation och märkning av, samt

skydd av geografiska beteckningar

för, spritdrycker, samt om upp-

hävande

rådets

förordning

(EEG) nr 1576/89, i den ur-

sprungliga lydelsen,

3. Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EU)

1308/2013 av den 17 december

2013 om upprättande av en samlad

marknadsordning

för

jord-

bruksprodukter och om upphä-

vande

rådets

förordningar

(EEG) nr 922/72, (EEG) nr

234/79, (EG) nr 1037/2001 och

(EG) nr 1234/2007, i den ur-

sprungliga lydelsen, eller

4. Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EU)

251/2014 av den 26 februari 2014

definition,

beskrivning,

presentation

och

märkning

av,

samt skydd av geografiska beteck-

ningar för, aromatiserade vinpro-

dukter och om upphävande av

rådets

förordning

(EEG)

1601/91, i den ursprungliga lydel- sen.

5 Senaste lydelse 2015:767.

485

s. 486 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

Skyldighet för licenstagare

Förutsättningar för väckande

och andra att underrätta

av talan m.m.

innehavaren

8 §

Innehavaren av ett varukän-

En licenstagare får, om inte

netecken eller av en sådan särskild

något annat avtalats, väcka talan

beteckning som avses i 7 § ska

om intrång eller fastställelse avse-

underrättas innan en talan om

ende varukännetecknet endast om

varumärkesintrång

väcks.

Detta

innehavaren av

varukännetecknet

gäller dock endast om den som vill

samtycker till det. Även utan

väcka talan är

samtycke får den som har en ex-

1. en licenstagare,

klusiv licens väcka sådan talan, om

2. en panthavare

som vill

väcka

innehavaren av

varukännetecknet

talan med anledning av intrång i

inte själv väcker talan inom skälig

den pantsatta egendomen,

tid från det

att licenstagaren

3. någon som är berättigad att underrättade innehavaren om att använda ett sådant varukänne- licenstagaren avser väcka talan.

tecken som avses i 1 kap. 2 §, eller

Väcker innehavaren av varu-

4. någon som är berättigad att

kännetecknet

talan,

får

använda en sådan särskild beteck-

licenstagare

alltid

väcka

sådan

ning som avses i 7 § och som vill

talan som avses i 8 kap. 4 §.

väcka talan enligt 8 kap. 4 eller

Det som sägs i första stycket

7 §.

första och tredje meningen om

Underrättelse enligt första styck-

licenstagare tillämpas också i fråga

et ska också ske när en licenstagare

om den som har rätt att använda

eller en panthavare vill väcka

ett

sådant varukännetecken som

talan om fastställelse avseende ett

avses i 1 kap. 2 §. Innehavaren av

varukännetecken.

ett

varukännetecken

enligt

1 kap.

Om någon underrättelse enligt

2 §

har rätt

till

ersättning

enligt

första eller andra stycket inte har

8 kap. 4 § för intrång i

den rätt

skett, ska talan avvisas.

som en användare av kännetecknet

har.

En panthavare får väcka talan

om intrång eller fastställelse avse-

ende varukännetecknet endast om

innehavaren

varukännetecknet

har underrättats om det.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. De nya bestämmelserna ska tillämpas även på varukännetecken som har inarbetats, varumärken som har registrerats och varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3–5.

3. Bestämmelsen i 2 kap. 1 a § ska inte tillämpas på varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet.

486

s. 487 1.40 Förslag till Kontrollera mot PDF

4. Ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före ikraft- trädandet får inte hävas på grund av att det inte uppfyller förut- sättningarna enligt 1 kap. 2 § andra stycket.

5. Äldre bestämmelser gäller även i fortsättningen i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

487

s. 488 1.41 Förslag till Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 5

1.41 Förslag till

lag om ändring i lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2015/16:181

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i

2. lagen (1960:729) om

upp-

2. lagen

(1960:729)

om upp-

hovsrätt till litterära och konst-

närliga

verk,

mönsterskyddslagen

närliga

verk,

mönsterskyddslagen

(1970:485),

firmalagen

(1970:485),

lagen (1992:1685) om

(1974:156) , lagen (1992:1685) om

skydd för kretsmönster för halv-

skydd

för

kretsmönster

för

ledarprodukter ,

varumärkeslagen

halvledarprodukter

och

varu-

(2010:1877), lagen (2019:000) om

märkeslagen (2010:1877) ,

företagsnamn

och

lagen

(2019:000) om skydd för beteck-

ningar

på

jordbruksprodukter

m.m.,

3. konkurrenslagen (2008:579), marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer, försäkringsavtalslagen (2005:104), lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, lagen (2010:510) om lufttransporter, lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden, lagen (2014:836) om näringsförbud , lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar och lagen (2016:000) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, och

4. annan lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

488

s. 489 Förteckning över remissinstanserna Kontrollera mot PDF

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2017/18:267 Bilaga 6

Efter remiss har yttranden över betänkandet lämnats av Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen), Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen), Kammarrätten i Sundsvall, Förvaltningsrätten i Härnösand, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Revisorsnämnden, Datainspektionen, Kommers- kollegium, Försvarets materielverk, Läkemedelsverket, Tandvårds- och läkemedelförmånsverket, Tullverket, Finansinspektionen, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Skåne län, Konsumentverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket, Bolagsverket, Tillväxtverket, Regelrådet, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Lantmäteriet, Institutet för språk och folkminnen, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Arbetslöshets- kassornas samorganisation, FAR, FICPI Sweden, Föreningen Stiftelser i samverkan, Företagarna, Lantbrukarnas riksförbund, Läkemedels- industriföreningen, Näringslivets Regelnämnd, Småföretagarnas riks- förbund, Svenska Föreningen för Immaterialrätt, Svenska Föreningen mot Piratkopiering, Svenska Patentombudsföreningen, Svenskt Närings- liv, Sveriges advokatsamfund och Systembolaget.

Riksdagens ombudsmän, Handelshögskolan i Stockholm, Business Sweden, Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, Kooperativa förbundet, Kreativ Sektor, Livsmedelsföretagen, Läkare utan gränser, Miljömärkning Sverige, Programmet för odlad mångfald, Stockholms Handelskammare, Svensk Form, Svensk Handel, Svenska Bank- föreningen, Svenska Förläggareföreningen, Svenska Industrins IP Förening, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Annonsörer, Sveriges Bostadsrättscentrum AB, Sveriges Kommunikationsbyråer, Sveriges Konsumenter, Sveriges Patentbyråers Förening, Teknikföre- tagen och Sveriges Textil- och modeföretag har avstått från att yttra sig.

489

s. 490 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877)

Härigenom föreskrivs 1 i fråga om varumärkeslagen (2010:1877) 2 dels att 10 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1, 2, 4, 5 och 8–11 §§, de nya 1 kap. 17 och 18 §§, 2 kap. 1, 4, 7–10 och 24 §§, de nya 2 kap. 29 och 33–35 §§, 3 kap. 1, 3 och 5 §§, 5 kap. 3 och 11 §§, den nya 5 kap. 16 §, 6 kap. 1–3 §§ och 8 kap. 1 och 4 §§ samt rubrikerna närmast före 1 kap. 1 § och 6 kap. 2 och 3 §§ ska ha följande lydelse,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (omarbetning), i den ursprungliga lydelsen.

2 Senaste lydelse av

10 kap. 4 § 2017:993

rubriken närmast före 10 kap. 4

§ 2016:374

10 kap. 5 § 2017:993

rubriken närmast före 10 kap. 5

§ 2016:374.

10 kap. 6 § 2017:993

10 kap. 7 § 2015:767

10 kap. 10 § 2016:228

10 kap. 11 § 2016:228

490

s. 491 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:267

Bilaga 7

1 kap.

Varumärken och andra

varukännetecken m.m.

varukännetecken

1 § 3

I denna lag finns bestämmelser om varumärken och andra varu- kännetecken för varor eller tjänster som tillhandahålls i en närings- verksamhet och som var och en kan förvärva ensamrätt till.

Lagen innehåller också bestäm- melser om särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade i Europeiska unionen.

2 §

En förening, ett bolag eller en annan sammanslutning kan förvärva

ensamrätt

för

sina medlemmar att

använda gemensamma

varumärken

( kollektivmärken ) och andra varukännetecken i näringsverksamhet.

myndighet

som meddelar

myndighet

som meddelar

föreskrifter

eller

kontrollerar

föreskrifter om

eller

kontrollerar

varor eller tjänster kan förvärva

ensamrätt till varumärken ( garanti-

eller kontrollmärken ) och andra

varukännetecken

för

användning

varukännetecken

för

användning

för sådana varor eller tjänster som

föreskrifterna

eller

kontrollerna

föreskrifterna

eller

kontrollerna

avser.

Detsamma

gäller

för

avser,

under

förutsättning

att

stiftelser,

föreningar,

bolag

och

myndigheten

inte

tillhandahåller

andra

sammanslutningar

som

varor eller tjänster av detta slag .

fastställer krav för eller kontrollerar

Detsamma gäller för andra som

varor eller tjänster.

fastställer krav för eller kontrol-

lerar varor eller tjänster.

4 §

Ett varumärke kan bestå av alla

tecken som kan återges grafiskt,

tecken som har särskiljnings-

särskilt ord, inbegripet person-

förmåga och som tydligt kan

namn,

samt

figurer,

bokstäver,

återges i Patent- och registrerings-

siffror och formen eller utstyrseln

verkets varumärkesregister .

på en vara eller dess förpackning,

förutsatt att tecknen har särskilj-

ningsförmåga.

Med tecken avses särskilt ord,

inbegripet

personnamn,

samt

3 Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

491

s. 492 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

492

figurer, bokstäver, siffror, färger, ljud och formen eller utstyrseln på en vara eller dess förpackning.

5 §

Ett varukännetecken ska anses ha särskiljningsförmåga om det kan skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en annan.

Bristande särskiljningsförmåga kan bero på att ett varukännetecken

endast består av tecken eller benämningar som

1. i handeln

visar varans eller

1. i handeln

visar varans eller

tjänstens art,

kvalitet, kvantitet,

tjänstens art,

kvalitet, kvantitet,

avsedda användning, värde, geo-

grafiska ursprung eller andra egen-

skaper eller tidpunkten för när

varan eller tjänsten är framställd,

varan är framställd eller tjänsten är

eller

utförd , eller

2. i dagligt språkbruk eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

Vid bedömningen av om ett varukännetecken har särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till att det kan förvärva förmågan genom användning.

8 §

Den som innehar en firma eller

Den som innehar ett företags-

ett annat

näringskännetecken

har

namn eller ett annat näringskänne-

ensamrätt

till

kännetecknet

som

tecken har ensamrätt till känne-

varukännetecken.

närings-

tecknet som varukännetecken. Om

kännetecknet

är

skyddat endast

näringskännetecknet

är skyddat

inom en del av landet, gäller

endast inom en del av landet, gäller

ensamrätten

endast

inom

det

ensamrätten endast

inom det

området.

Den som använder sitt namn som varukännetecken har ensamrätt till kännetecknet som varukännetecken, om namnet har särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det används för. Om namnet används endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det

området.

9 §

Ensamrätt kan inte förvärvas till

kännetecken som endast består av en

kännetecken som endast utgörs av

form som följer av varans art, en

en form eller annan egenskap som

form som är nödvändig för att uppnå

1. följer av varans art ,

ett tekniskt resultat eller en form

2. är nödvändig för att varan ska

som ger varan ett betydande värde.

uppnå ett tekniskt resultat , eller

3. ger varan ett betydande värde .

10 §

Ensamrätten till ett varukänne-

tecken

enligt 6–8 §§

innebär att

tecken

enligt 6–8 §§

innebär att

ingen annan än innehavaren, utan

dennes

tillstånd, i

näringsverk-

dennes

tillstånd, i

näringsverk-

s. 493 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

samhet får använda ett tecken som

samhet får använda ett tecken för

Prop. 2017/18:267

är

varor eller tjänster, om tecknet är

Bilaga 7

1. identiskt

med

varukänne-

1. identiskt

med

varukänne-

tecknet för varor eller tjänster av

tecknet och används för varor eller

samma slag,

tjänster av samma slag,

2. identiskt

med

eller

liknar

2. identiskt

med

eller

liknar

varukännetecknet för

varor

eller

varukännetecknet och används för

tjänster av samma eller liknande

varor eller tjänster av samma eller

slag, om det finns en risk för

liknande slag, om det finns en risk

förväxling, inbegripet risken för att

för

förväxling,

inbegripet

risken

användningen av tecknet leder till

för att användningen av tecknet

uppfattningen att det finns ett

leder till uppfattningen att det finns

samband mellan den som använder

ett samband mellan den som

tecknet och innehavaren av varu-

använder tecknet och innehavaren

kännetecknet, eller

av varukännetecknet, eller

3. identiskt med eller liknar ett

varukännetecken som här i landet

är känt inom en betydande del av

omsättningskretsen,

använd-

omsättningskretsen,

använd-

ningen avser varor eller tjänster

ningen utan skälig anledning drar

och drar otillbörlig fördel av eller

otillbörlig fördel av eller är till

utan skälig anledning är till skada

skada

för

varukännetecknets

för varukännetecknets

särskilj-

särskiljningsförmåga

eller

anse-

ningsförmåga eller anseende .

ende , oavsett om användningen

avser varor eller tjänster av

samma, liknande eller annat slag.

Som användning anses

Som

användning

anses

särskilt

att

1. att

förse

varor

eller

deras

1. förse

varor

eller

deras

för-

förpackningar med tecknet,

packningar med tecknet,

2. att

bjuda

varor

till för-

2. bjuda ut varor till försäljning,

säljning, föra ut dem på markna-

föra ut dem på marknaden, lagra

den, lagra dem för dessa ändamål

dem för dessa ändamål eller bjuda

eller bjuda ut eller tillhandahålla

eller

tillhandahålla

tjänster

tjänster under tecknet,

under tecknet,

3. att

importera

eller

exportera

3. importera eller exportera varor

varor under tecknet, eller

under tecknet,

4. använda

tecknet

som

ett

företagsnamn

eller

ett

annat

näringskännetecken

eller

som

del av ett företagsnamn eller ett

annat näringskännetecken, och

4. att använda tecknet i affärs-

5. använda

tecknet

affärs-

handlingar och reklam.

Ensamrätten till ett varukän-

netecken innebär också att ingen

annan

än

innehavaren,

utan

dennes tillstånd, i närings-

verksamhet får

transitera

eller

vidta

liknande

tullåtgärd

med

varor

samma slag under

ett

493

s. 494 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

494

tecken som är identiskt med eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från varukännetecknet. Detta gäller dock inte om inne- havaren av varukännetecknet saknar rätt enligt lagen i destinationslandet att hindra att varorna släpps ut på marknaden där.

11 §

Ensamrätten till ett varukännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon annan, när

det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1. sin firma , sitt namn eller sin

1. sitt namn eller sin adress ,

adress,

2. uppgifter

om varans

eller

2. uppgifter

varans

eller

tjänstens art,

kvalitet,

kvantitet,

tjänstens

art,

kvalitet,

kvantitet,

avsedda användning, värde, geo-

grafiska ursprung eller andra egen-

grafiska

ursprung

eller

andra

skaper eller tidpunkten för när

egenskaper eller tidpunkten för när

varan eller tjänsten är framställd,

varan är framställd eller tjänsten är

eller

utförd , eller

3. varukännetecknet, om

det är

3. varukännetecknet

för

att

nödvändigt för att ange varans

identifiera eller hänvisa till inne-

eller tjänstens

avsedda

ändamål,

havarens varor eller tjänster.

särskilt när det rör sig om tillbehör

eller reservdelar.

Ensamrätten till ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke hindrar inte att någon annan i näringsverksamhet använder sig av tecken eller benäm- ningar som anger geografiskt ursprung, om det sker i enlighet med god affärssed. Ensamrätten till ett sådant märke hindrar inte att den som har rätt att använda ett geografiskt namn gör detta.

Mellanliggande rättigheter

16 §

Rätten till ett registrerat varu- märke ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken,

s. 495 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

1. det äldre varukännetecknet Bilaga 7 inte hade särskiljningsförmåga på ingivningsdagen eller, om det finns

en prioritetsdag, på prioritets- dagen för det yngre varumärket,

2. det äldre varukännetecknet,

när det är identiskt eller likartat på

det sätt som anges i 10 § första

stycket 2, inte hade tillräcklig sär-

skiljningsförmåga så att det fanns

en risk för förväxling på

ingivningsdagen eller, om det finns

en prioritetsdag, på prioritets-

dagen för det yngre varumärket,

eller

3. det

äldre

varukännetecknet,

när det är identiskt eller likartat på

det sätt som anges i 10 § första

stycket 3, inte var känt inom en

betydande del av omsättnings-

kretsen

på ingivningsdagen

eller,

om det finns en prioritetsdag, på

prioritetsdagen

för det

yngre

varumärket.

16 §

17 §

I de fall som avses i

14 och

I de fall som avses i 14 –16 §§

15 § §

hindrar inte rätten till det

hindrar inte rätten till det yngre

yngre

varukännetecknet

använd-

varukännetecknet användningen av

ningen av det äldre.

det äldre.

17 §

Vid utgivning av lexikon, hand- böcker eller andra liknande tryckta skrifter är skriftens författare, utgivare eller förläggare , på begäran av den som innehar ett registrerat varumärke, skyldig att se till att varumärket inte återges i skriften utan att det framgår att varumärket är skyddat genom registrering. Detsamma gäller om en sådan skrift görs tillgänglig elektroniskt av någon som avses i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrund-

18 §

Vid

utgivning

eller

annat

tillgängliggörande

lexikon,

handböcker

eller

andra

liknande

skrifter i tryckt eller elektronisk

form är författaren , utgivaren eller

förläggaren skyldig att se till att ett

registrerat varumärke inte återges

i skriften utan uppgift om att

varumärket

är

skyddat

genom

registrering,

innehavaren

varumärket begär att uppgiften ska

finnas med och återgivningen ger

intryck

att

varumärket är

495

s. 496 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

496

lagen.

sedvanlig beteckning för de varor

eller tjänster som varumärket är

registrerat för.

Den som inte följer en begäran

I fråga om en skrift i tryckt form

enligt första stycket är skyldig att

ska en uppgift enligt första stycket

medverka till att en rättelse offent-

föras in senast i nästa utgåva. I

liggörs på det sätt och i den om-

fråga om en skrift i elektronisk

fattning som är skäligt samt att

form ska uppgiften föras in utan

bekosta detta.

dröjsmål.

2 kap. 1 §

Den som vill registrera ett varumärke ska ansöka om detta hos Patent- och registreringsverket. Ansökan ska innehålla

1. uppgifter om sökandens namn

eller firma och adress,

eller företagsnamn och adress,

2. uppgifter om ombuds namn och adress,

3. en tydlig återgivning av varumärket, och

4. en

förteckning över de

varor

4. en tydlig förteckning över de

eller tjänster som varumärket avser

varor eller tjänster som varumärket

och vilka klasser dessa tillhör

avser och vilka klasser dessa tillhör

(varu- eller tjänsteförteckning).

En ansökan om registrering av

ett kollektiv-, garanti- eller

kontrollmärke ska dessutom inne-

kontrollmärke ska

även

innehålla

hålla uppgifter om de villkor som

uppgifter om vilka som ska ha rätt

gäller för att varumärket ska få

att använda varumärket och de

användas .

övriga villkor som ska gälla för

användningen. I fråga om ett

kollektivmärke ska dessutom upp-

gift lämnas om vilka förutsätt-

ningar som gäller för medlemskap

i sammanslutningen.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer med-

som

regeringen

bestämmer

kan

delar

närmare föreskrifter

med stöd av 8 kap. 7 § regerings-

ansökningsförfarandet.

formen meddela närmare före-

skrifter om ansökningsförfarandet.

Ingivningsdag

1 a §

Ingivningsdagen

för en

ansökan

registrering är den

dag

då

följande har getts in till Patent- och registreringsverket:

1. en uppgift om att det som getts in är en ansökan om registrering,

2. en uppgift om sökandens namn

s. 497 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

eller företagsnamn,

Prop. 2017/18:267

3. en tydlig återgivning av varu-

Bilaga 7

märket, och

4. en förteckning över de varor

eller tjänster som varumärket

avser .

4 §

Ett varumärke får inte registreras

om det endast består av en form

om det endast utgörs av en form

som följer av varans art, en form

eller annan egenskap som

som är nödvändig för att uppnå ett

1. följer av varans art,

tekniskt resultat eller en form som

2. är nödvändig för att varan ska

ger varan ett betydande värde.

uppnå ett tekniskt resultat, eller

3. ger varan ett betydande värde.

7 § 4

Ett varumärke får inte registreras

om det

om varumärket

1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

2. är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet,

3. utan

tillstånd

innehåller

3. utan

tillstånd

innehåller

sådan

statlig

eller

internationell

sådan

statlig

eller

internationell

beteckning eller ett sådant kom-

munalt vapen som enligt lag eller

annan författning inte får användas

obehörigen som varumärke,

eller

obehörigen som varumärke,

eller

något som lätt kan förväxlas med

en sådan beteckning eller ett sådant

vapen, eller

vapen,

4. utan

tillstånd

innehåller

ett

4. utan

tillstånd

innehåller

ett

sådant

kännetecken som

enligt

sådant

kännetecken som enligt

lagen (2014:812) om skydd för

kännetecken i

den

internationella

kännetecken i

den

internationella

humanitära rätten inte får användas

obehörigen som varumärke,

eller

obehörigen som varumärke,

eller

något som kan förväxlas med ett

sådant kännetecken .

sådant kännetecken ,

4 Senaste lydelse 2014:814.

497

s. 498 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Bilaga 7

unionsrätten,

6. innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som en geografisk beteckning för vin eller spritdrycker och märket avser vin eller spritdrycker av annat ursprung, eller

7. innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre växtsort- benämning som avser en växtsort av samma eller närstående växtart,

i den utsträckning växtsorten är skyddad enligt växtförädlarrätts- lagen (1997:306) eller unions- rätten.

8 § 5

Ett varumärke får inte registreras

om det

om varumärket

1. är identiskt med ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma slag,

2. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av varumärket leder till uppfatt- ningen att det finns ett samband mellan den som använder varumärket och innehavaren av varukännetecknet,

3. är identiskt med eller liknar ett

äldre varukännetecken som är känt

inom en betydande del av omsätt-

ningskretsen, och användningen av

varumärket

skulle

dra

otillbörlig

varumärket

utan

skälig

anledning

fördel av eller utan skälig

skulle dra otillbörlig fördel av eller

anledning

vara

till

skada för

vara till

skada

för

varukänne-

5 Senaste lydelse 2016:374.

498

s. 499 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

varukännetecknets särskiljnings-

tecknets särskiljningsförmåga eller

Prop. 2017/18:267

förmåga eller anseende, eller

anseende, oavsett om använd-

Bilaga 7

ningen avser varor eller tjänster av

samma, liknande eller annat slag,

eller

Med ett varukännetecken avses i första stycket 1–3

1. ett varumärke som är registrerat enligt detta kapitel,

2. ett varumärke som är registrerat genom en internationell varu- märkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige,

3. ett varukännetecken som är inarbetat, om det inarbetade skyddet gäller inom en väsentlig del av landet, samt

4. ett EU-varumärke.

9 §

De hinder för registrering av varumärken som anges i 8 § första

stycket 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om

1. en

registrerad firma

som

1. ett

registrerat

företagsnamn

används i näringsverksamhet, och

som används i näringsverksamhet,

och

2. ett sådant namn eller ett sådant

annat

näringskännetecken än

annat näringskännetecken

än

ett

registrerad firma som är skyddat

registrerat företagsnamn

som

är

enligt 1 kap. 8 §, om skyddet gäller

skyddat

enligt

1 kap. 8 §,

inom en väsentlig del av landet.

skyddet gäller inom en väsentlig

del av landet.

10 § 6

Ett varumärke får inte registreras om det innehåller eller består av

1. något som är ägnat att upp-

1. något som

är

ägnat

att upp-

fattas som någon annans firma ,

fattas som någon annans företags-

namn ,

3. en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden, eller

4. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till en fotografisk bild eller ett mönster .

6 Senaste lydelse 2016:1017.

499

s. 500 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

500

24 §

inte har kommit in i rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla

Invändningen

ska innehålla

uppgifter om

1. uppgifter

invändarens

1. invändarens

namn

eller

namn eller firma och adress,

företagsnamn och adress,

2. uppgifter

ombuds

namn

2. ombuds namn och adress,

och adress,

3. uppgift om

den registrering

3. den registrering som invänd-

som invändningen avser, och

ningen avser, och

4. uppgift om de omständigheter

4. de

omständigheter

som

som åberopas till grund för in-

åberopas till grund för invänd-

vändningen.

ningen.

Regeringen eller

den myndighet

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer med-

som

regeringen

bestämmer

kan

delar närmare

föreskrifter

med stöd av 8 kap. 7 § regerings-

invändningsförfarandet.

formen meddela närmare före-

skrifter

invändningsförfar-

andet.

Samförståndslösning

27 §

På begäran av innehavaren av

det

registrerade

varumärket

och

invändaren ska Patent- och regi-

streringsverket bestämma en tids-

frist på minst två månader då

parterna ska försöka komma över-

ens. Fristen får förlängas, om

parterna begär det.

28 §

29 §

Har en invändning gjorts ska

Patent- och registreringsverket, om

det finns något hinder som avses i

4–10 §§ mot

registreringen,

häva

4–10 §§

mot

registreringen,

häva

registreringen helt eller delvis .

Detta gäller dock inte om annat

följer av 30 §.

registrerade varumärket begär det.

Om registreringen på grund av

en invändning har hävts helt eller

delvis, ska registreringen avföras

delvis, ska registreringen tas bort

s. 501 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

ur varumärkesregistret i mot-

varumärkesregistret

mot-

Prop. 2017/18:267

svarande

utsträckning

när

svarande

utsträckning

när

Bilaga 7

avgörandet har vunnit laga kraft.

avgörandet har fått laga kraft.

Beslutet ska kungöras.

30 §

Om en invändning mot registrer-

ingen av ett varumärke grundas på

ett hinder som utgörs av ett äldre

registrerat

varumärke

enligt

8 §,

och det vid ingivningsdagen eller,

om det finns en prioritetsdag, vid

prioritetsdagen för det yngre varu-

märket hade gått mer än fem år

sedan frågan om registrering av det

äldre varumärket

blev

slutligt

avgjord, får registreringen av det

yngre varumärket hävas på den

grunden endast om det äldre varu-

märket har tagits i verkligt bruk

1. på det sätt som avses i 3 kap.

2 §, eller om det äldre varumärket

är ett EU-varumärke, på det sätt

som avses i artikel 18 i Europa-

parlamentets och rådets förordning

(EU) 2017/1001 av den 14 juni

2017 om EU-varumärken, för de

varor eller tjänster som ligger till

grund för invändningen, och

2. inom de fem senaste åren före

ingivningsdagen

eller

prioritets-

dagen för det yngre varumärket.

Om det äldre varumärket inte

har använts i den utsträckning som

anges i första stycket, får registrer-

ingen av det yngre varumärket

ändå hävas om det finns giltiga

skäl till att det äldre varumärket

inte har använts i den utsträck-

ningen.

31 §

33 §

Om det efter registreringen görs någon ändring av de villkor som gäller

för att ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska få användas, ska

innehavaren anmäla detta till Patent- och registreringsverket.

De ändrade villkoren ska föras in i

varumärkesregistret och kungöras .

varumärkesregistret

och kungöras ,

under förutsättning att de villkor

som gäller för varumärkets använd-

ning fortfarande uppfyller kraven i

1 §

andra

stycket

och

att

det

inte

501

s. 502 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Bilaga 7

32 §

Registreringen gäller från den dag då ansökan om registrering kom in till Patent- och registre- ringsverket och i tio år från regi- streringsdagen.

finns något hinder mot att föra in de ändrade villkoren enligt 7 § andra stycket.

34 §

Registreringen gäller i tio år från ingivningsdagen för ansökan om registrering.

33 §

35 §

Registreringen kan förnyas varje

Registreringen

kan förnyas helt

gång för en period om tio år räknat

eller delvis varje gång för en

från utgången

föregående

period på tio år räknat från

registreringsperiod.

En ansökan

utgången av föregående registre-

om förnyelse ska ha kommit in till

ringsperiod. En ansökan om för-

Patent-

och

registreringsverket

nyelse ska ha kommit in till Patent-

tidigast ett år före och senast sex

och registreringsverket tidigast sex

månader

efter

registrerings-

månader före och senast sex

periodens utgång.

månader

efter

registrerings-

periodens utgång.

Den som ansöker om förnyelse

ska betala föreskriven förnyelse-

avgift. En inbetalning av förnyelse-

avgift inom den frist som anges i

avgiften som görs inom den frist

första stycket . En inbetalning av

som anges i första stycket ska

förnyelseavgiften

som görs inom

anses utgöra en ansökan om

denna frist ska anses utgöra en

förnyelse.

ansökan om förnyelse.

Ett beslut att förnya en registrering ska föras in i varumärkesregistret

och kungöras.

3 kap.

1 §

En registrering av ett varumärke får hävas om

1. märket har registrerats i strid mot denna lag,

2. registreringen

fortfarande

2. registreringen

fortfarande

strider mot lagen, och

strider mot lagen,

3. rätten till märket ändå inte får

bestå enligt 1 kap. 14 eller 15§.

bestå enligt 1 kap.

14,

15 eller

16 §, och

4. annat inte följer av

1 a § i

detta kapitel.

En registrering får vidare hävas om

1. varumärket, till följd av innehavarens handlande eller passivitet, i handeln har blivit en allmän beteckning för sådana varor eller tjänster som registreringen avser,

2. varumärket har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

502

s. 503 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

I de fall som avses i första stycket

Vid en prövning av om en

får registreringen inte hävas på den

registrering ska hävas på grund av

grunden att det enligt 2 kap. 8 §

bristande särskiljningsförmåga ska

finns ett hinder mot den, om

endast sådan särskiljningsförmåga

hindret utgörs av ett äldre regi-

beaktas

som

varumärket har

strerat varumärke och det äldre

förvärvat

genom

användning före

märket inte uppfyller kraven på

ansökan om hävning.

användning enligt 2 §.

1 a §

Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett varumärke grundas på ett hinder som utgörs av ett äldre registrerat varumärke enligt 2 kap. 8 §, och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, får registreringen hävas på den grunden endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk

1. på det sätt som avses i 2 §, eller om det äldre varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, för de varor eller tjänster som ligger till grund för yrkandet, och

2. inom de fem senaste åren före ansökan om hävning.

Om det vid ingivningsdagen eller, om det finns en prioritetsdag, vid prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått minst fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritets- dagen.

Om det äldre varumärket inte

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

503

s. 504 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

har använts i den utsträckning som anges i första och andra styckena, får registreringen av det yngre varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen.

3 §

En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får hävas,

förutom på de grunder som anges i 1 eller 2 §, om

1. villkoren för användning av

1 . märket har använts på ett sätt

märket har ändrats och inne-

som inte är förenligt med villkoren

havaren inte har anmält detta till

för användningen och innehavaren

Patent- och

registreringsverket

inte har vidtagit rimliga åtgärder

enligt 2 kap. 31 §, eller

för att förhindra den användningen ,

2 . märket har använts på ett sätt

2 . villkoren för användning av

som inte är förenligt med villkoren

märket har ändrats och inne-

för användningen och innehavaren

havaren inte har anmält detta till

inte har vidtagit rimliga åtgärder

Patent-

och

registreringsverket

för att förhindra den användningen.

enligt 2 kap. 33 § första stycket,

eller

3. villkoren

för

användning av

märket har ändrats och förts in i

varumärkesregistret

strid

mot

denna lag och villkoren fort-

farande strider mot lagen.

5 § 7

Den som vill inleda ett förfa-

rande för att häva en registrering

kan föra talan vid domstol , eller

kan föra talan vid domstol eller

ansöka om hävning av re-

gistreringen hos Patent- och re-

gistreringsverket

enligt

6–21 §§

gistreringsverket

enligt

6–21 §§

(administrativ hävning).

I 2 kap.

(administrativ

hävning).

2 kap.

28 § finns det bestämmelser om att

29 § finns det bestämmelser om att

en registrering av ett varumärke får

hävas efter det att någon gjort en

invändning mot registreringen.

Ett förfarande för att häva en

registrering med stöd av 1 § andra

stycket, 2, 3 eller 4 § eller 2 kap. 4,

5 eller 7 § får också inledas av en

myndighet. Regeringen

meddelar

myndighet. Regeringen

kan

med

föreskrifter om

vilken myndighet

stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen

som får göra detta.

meddela

föreskrifter

vilken

7 Senaste lydelse 2014:253.

504

s. 505 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

myndighet som får göra detta.

Verkan av en hävning

23 §

Om en registrering av ett varu- märke har hävts med stöd av 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket eller 2 §, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om hävning. På yrkande av en part får domstolen eller, vid administrativ hävning, Patent- och registreringsverket bestämma att registreringen i stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det förhållande som utgör grund för hävningen uppkom.

5 kap.

3 §

1. uppgifter om sökandens namn

eller firma och adress,

eller företagsnamn och adress,

2. uppgifter om ombuds namn och adress,

3. uppgifter om nummer och datum för den svenska registrering eller ansökan om registrering som den internationella ansökan bygger på,

4. en tydlig återgivning av varumärket,

5. en

förteckning

över de

varor

5. en tydlig förteckning över de

eller tjänster som varumärket begärs

varor eller tjänster som varumärket

registrerat för och vilka klasser

begärs registrerat för och vilka

dessa

tillhör

(varu-

eller

klasser dessa tillhör (varu- eller

tjänsteförteckning),

6. uppgift om i vilka länder den internationella varumärkes- registreringen ska gälla, och

7. de övriga uppgifter om återgivningen av varumärket, sökandens anknytning till Sverige och annat som en ansökan ska innehålla enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer med-

som regeringen bestämmer kan

delar närmare föreskrifter om

med stöd av 8 kap. 7 § regerings-

ansökningsförfarandet.

formen meddela närmare före-

skrifter om ansökningsförfarandet.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

505

s. 506 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

506

11 §

rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla

Invändningen

ska

innehålla

uppgifter om

1. uppgifter

om invändarens

1. invändarens

namn

eller

namn eller firma och adress,

företagsnamn och adress,

2. uppgifter

ombuds namn

2. ombuds namn och adress,

och adress,

3. uppgift om den internationella

3. den

internationella

varu-

varumärkesregistrering

som

in-

märkesregistrering

som

invänd-

vändningen avser, och

ningen avser, och

4. uppgift om de omständigheter

4. de omständigheter som åbero-

som åberopas till grund för invänd-

pas till grund för invändningen.

ningen.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

som

regeringen

bestämmer

kan

meddelar närmare föreskrifter om

med stöd av 8 kap. 7 § regerings-

invändningsförfarandet.

formen meddela närmare före-

skrifter

invändningsförfar-

andet.

14 §

På begäran av innehavaren av

den

internationella varumärkes-

registreringen

och

invändaren

ska

Patent-

och

registreringsverket

bestämma en tidsfrist på minst två

månader då parterna ska försöka

komma överens. Fristen får för-

längas, om parterna begär det.

15 §

16 §

Har en invändning gjorts ska

Patent- och registreringsverket, om

det finns något hinder som avses i

2 kap.

4–11 §§

mot

att

den

2 kap.

4–11 §§

mot

att

den

internationella

varumärkesregi-

internationella

varumärkesregi-

streringen gäller i Sverige, besluta

att registreringen helt eller delvis

inte ska gälla här. Annars ska

inte ska gälla här. Detta gäller

invändningen avslås.

dock inte om annat följer av 17 §.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som avses i

2 kap. 8–10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning, om den har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse och innehavaren av registreringen begär det.

Ett beslut att registreringen inte ska gälla i Sverige får grundas endast på en omständighet som meddelas till Internationella byrån inom

s. 507 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

18 månader från dagen för underrättelsen enligt 8 § första stycket. Har tiden för invändning enligt 11 § löpt ut efter denna frist, får beslutet dock grundas på omständigheter som meddelas till Internationella byrån inom en månad från det att tiden för invändning löpt ut. Detta gäller under förutsättning att Patent- och registreringsverket inom 18-månadersfristen har underrättat Internationella byrån om att ett meddelande om ett sådant beslut kan komma att översändas senare.

Om Patent- och registrerings-

verket på grund av en invändning

beslutar att registreringen helt eller

delvis inte ska gälla i Sverige, ska

registreringen avföras ur varu-

registreringen tas bort ur varu-

märkesregistret i motsvarande ut-

sträckning när avgörandet har

sträckning när avgörandet har fått

vunnit laga kraft. Beslutet ska

laga kraft. Beslutet ska kungöras.

kungöras.

17 §

Om en invändning mot att den

internationella

varumärkesregi-

streringen gäller i Sverige grundas

på ett hinder som utgörs av ett

äldre registrerat varumärke enligt

2 kap. 8 §, och det vid ingivnings-

dagen eller, om det finns en

prioritetsdag, vid

prioritetsdagen

för den internationella registrer-

ingen hade gått mer än fem år

sedan frågan om registrering av

det äldre varumärket blev slutligt

avgjord, får det beslutas att den

internationella registreringen inte

ska gälla här på den grunden

endast om det äldre varumärket

har tagits i verkligt bruk

1. på det sätt som avses i 3 kap.

2 §, eller om det äldre varumärket

är ett EU-varumärke, på det sätt

som avses i artikel 18 i Europa-

parlamentets och rådets förord-

ning (EU) 2017/1001 av den 14

juni 2017 om EU-varumärken, för

de varor eller tjänster som ligger

till grund för invändningen, och

2. inom de fem senaste åren före

ingivningsdagen

eller prioritets-

dagen för den internationella regi-

streringen.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning som anges i första stycket, får det ändå

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

507

s. 508 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

En överlåtelse av ett registrerat

varumärke ska på begäran antecknas i varumärkesregistret och kungöras. En anteckning och kungörelse ska också göras på begäran av den som genom en dom som har fått laga kraft fått fastställt att han eller hon har bättre rätt till ett registrerat varumärke.

En överlåtelse av en ansökan om registrering av ett varumärke ska på begäran antecknas i Patent- och registreringsverkets diarium.

Den som begär en anteckning enligt första och andra styckena ska betala föreskriven avgift.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

beslutas att den internationella registreringen inte ska gälla här om det finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen.

6 kap. 1 §

Ett sådant varukännetecken som

avses i 1 kap. 6 och 7 §§ kan

avses i 1 kap. 6

och

7 §§ kan

överlåtas, separat eller i samband

överlåtas helt eller delvis. Över-

med en överlåtelse av den närings-

låtelsen kan ske separat eller i sam-

verksamhet där det används.

band med en överlåtelse av den

näringsverksamhet

där

varukän-

netecknet används.

Vad som sägs i första och andra styckena om varukännetecken tillämpas även på en ansökan om registrering av ett varumärke.

Anteckning om överlåtelse av ett

Anteckning om överlåtelse

registrerat varumärke

2 §

En överlåtelse av ett registrerat

varumärke ska på begäran antecknas i varumärkesregistret och kungöras. En anteckning och kungörelse ska också göras på begäran av den som genom en dom som har vunnit laga kraft fått fastställt att han eller hon har bättre rätt till ett registrerat varumärke.

Den som begär att en anteckning enligt första stycket görs i registret ska betala föreskriven avgift.

508

s. 509 Lagrådsremissens lagförslag Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267

Verkan av anteckning om

Verkan av en anteckning om

Bilaga 7

innehavare

innehavare eller sökande

3 §

I ett mål eller ärende om ett

nationellt registrerat varumärke ska

den som är antecknad som inne-

havare i varumärkesregistret anses

vara innehavare av varumärket.

vara innehavare av varumärket. I

ett mål eller ärende om

ett

varumärke som är föremål för en nationell ansökan om registrering ska den som är antecknad som sökande i Patent- och regi- streringsverkets diarium anses som sökande av varumärket.

I ett mål eller ärende om ett internationellt registrerat varumärke ska den som är antecknad som innehavare i det internationella varumärkesregistret anses vara innehavare av varumärket.

8 kap. 1 §

Gör någon intrång i rätten till ett

Om någon uppsåtligen eller av

varukännetecken

(varumärkes-

grov oaktsamhet gör intrång i

intrång) och sker det uppsåtligen

rätten

till

ett

varukännetecken

eller av grov oaktsamhet , ska han

(varumärkesintrång), ska

han

eller

eller hon dömas till böter eller

hon dömas till böter eller fängelse i

fängelse i högst två år. Den som har

högst två år. Den som har gjort

överträtt ett vitesförbud enligt 3 §

intrång i den rätt till ett varu-

får inte dömas till ansvar för

kännetecken

som

avses

i 1 kap.

intrång som omfattas av förbudet.

10 § tredje stycket får inte dömas

till ansvar för det intrånget.

Den som har överträtt ett

vitesförbud

enligt

3 §

får

inte

dömas till ansvar för intrång som

omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till

brott enligt första stycket döms till

brott enligt första stycket döms det

ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

till ansvar

enligt

23 kap. brotts-

balken.

Åklagaren får väcka åtal för

brott som avses i första eller andra

brott

endast

målsäganden

stycket endast om

målsäganden

anger brottet till åtal och åtal av

särskilda skäl är motiverat från

allmän synpunkt.

509

s. 510 10 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

4 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på varukännetecknets anseende,

4. ideell skada, och

5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller

oaktsamhet gör varumärkesintrång

ska betala ersättning för utnytt-

jandet av varukännetecknet , om

jandet av varukännetecknet i den

och i den mån det är skäligt.

utsträckning det är skäligt.

10 kap. Övriga bestämmelser

Vissa bestämmelser om rättegången

Behörig domstol

1 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i

1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och

2. mål som avses i artikel 124 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken.

Särskilda förutsättningar för att väcka talan

Om innehavaren av varukännetecknet väcker en talan om varumärkes- intrång, får en licenstagare alltid väcka en talan om ersättning enligt 8 kap. 4 §.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

510

s. 511 10 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Innehavaren av varukännetecknet har rätt till ersättning enligt 8 kap.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.

Invändning om ogiltighet

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat varumärke görs gällande att registreringen är ogiltig .

Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser intrång

6 § Om det förs en talan om intrång i ett registrerat varumärke, och det vid tidpunkten för talans väckande hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av varumärket blev slutligt avgjord, får talan bifallas endast om varumärket har tagits i verkligt bruk

1. på det sätt som avses i 3 kap. 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund för talan, och

2. inom de fem senaste åren före talans väckande.

Om en talan enligt första stycket avser intrång genom användning av ett yngre registrerat varumärke och det vid ingivningsdagen eller, om det finns en prioritetsdag, vid prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått minst fem år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

511

s. 512 10 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

Första–tredje styckena ska också tillämpas när det förs en fastställelse- talan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett registrerat varumärke.

Första stycket ska också tillämpas när det förs en fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång i ett varukännetecken.

Förbud att döma till ansvar

8 § Om en registrering av ett varumärke har hävts med stöd av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 § eller besluta om ersättning eller annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap. Om en registrering har hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket eller 2 §, får domstolen inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 §.

Behandling av personuppgifter

9 § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning får person- uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 8 kap. 1 § be- handlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fast- ställas, göras gällande eller försvaras.

Särskilda bestämmelser om EU-varumärken

10 § Föreskriven avgift ska betalas av den som

1. begär omvandling av en registrering av ett EU-varumärke eller en ansökan om registrering av ett EU-varumärke till en ansökan om nationell registrering av ett varumärke, eller

2. begär ett intyg enligt artikel 120.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen.

Förbud mot utmätning av inarbetade varukännetecken

12 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1 kap. 7 § får inte utmätas. Om innehavaren försätts i konkurs, ingår dock rätten i konkursboet.

512

s. 513 10 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Överklagande

13 § Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket enligt denna lag får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering.

Kungörande

15 § Kungörelser enligt denna lag ska göras i en särskild publikation som ges ut av Patent- och registreringsverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om kungörelser enligt denna lag.

Bemyndigande

16 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. Lagen tillämpas även på varukännetecken som har inarbetats, varumärken som har registrerats och varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3–6.

3. Bestämmelsen i 2 kap. 1 a § tillämpas inte på varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraft- trädandet.

4. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om

a) registreringens varaktighet för varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, och

b) åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

513

s. 514 10 kap. Övriga bestämmelser Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

514

5. Ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före ikraftträ- dandet får inte hävas på grund av det nya kravet i 1 kap. 2 § andra stycket på att innehavaren inte får tillhandahålla varor eller tjänster av det slag som märket avser.

6. Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet får inte hävas på grund av utvidgningen av registreringshindret i 2 kap. 4 §.

s. 515 Förslag till lag om företagsnamn Kontrollera mot PDF

Förslag till lag om företagsnamn

Prop. 2017/18:267

Bilaga 7

Härigenom föreskrivs 1 följande.

1 kap. Grundläggande bestämmelser

Företagsnamn och andra näringskännetecken

Annat kännetecken som en näringsidkare använder för sin verksamhet vid sidan av ett företagsnamn kallas sekundärt kännetecken.

Den gemensamma benämningen för företagsnamn och sekundära kännetecken är näringskännetecken.

Förvärv av ensamrätt

Ensamrätt genom registrering eller inarbetning

2 § En näringsidkare förvärvar ensamrätt till ett företagsnamn genom registrering eller inarbetning. Ensamrätt till ett sekundärt kännetecken förvärvas genom inarbetning.

Ensamrätt till varukännetecken och namn som näringskännetecken

Den som använder sitt namn som näringskännetecken har ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken, om namnet har särskiljningsför- måga för den verksamhet som det används för. Om namnet används endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säker- ställande av skyddet för immateriella rättigheter, i den ursprungliga lydelsen.

515

s. 516 Förslag till lag om företagsnamn Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

516

Ensamrättens innebörd

4 § Ensamrätten till ett näringskännetecken enligt 2 och 3 §§ innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken som är

1. identiskt med näringskännetecknet och används för verksamhet av samma slag,

Begränsning av ensamrätten

5 § Ensamrätten till ett näringskännetecken ger inte något självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett näringskännetecken hindrar inte att någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i näringsverksamhet använder

1. sitt namn eller sin adress,

3. ett allmänt använt ortsnamn.

Kolliderande rättigheter

s. 517 2 kap. Registrering av företagsnamn Kontrollera mot PDF

2 kap. Registrering av företagsnamn

Prop. 2017/18:267

Allmänna registreringsvillkor

Bilaga 7

1 § Ett företagsnamn får registreras endast om det kan särskilja inne-

havarens verksamhet från andras.

Vid bedömningen av om ett företagsnamn har särskiljningsförmåga ska

hänsyn tas till den tid och omfattning som företagsnamnet har använts.

Om företagsnamnet består enbart av en allmän benämning på verksam-

hetens art eller på en i verksamheten utbjuden vara eller tjänst eller om

företagsnamnet utgörs enbart av ett allmänt använt ortsnamn eller

liknande, ska företagsnamnet i och för sig inte anses ha särskiljnings-

förmåga. Om en sådan beteckning som aktiebolag, handelsbolag eller

ekonomisk förening eller förkortning av en sådan beteckning ingår i

företagsnamnet, ska det vid bedömningen bortses från denna beteckning.

Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen

2 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning,

5. i annat fall är ägnat att vilseleda allmänheten.

Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter

3 § Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

1. är identiskt med ett äldre näringskännetecken för verksamhet av samma slag,

517

s. 518 2 kap. Registrering av företagsnamn Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

518

4 § De hinder för registrering av ett företagsnamn som anges i 3 § 1–3 gäller på motsvarande sätt i fråga om

1. ett varumärke som är registrerat enligt 2 kap. varumärkeslagen (2010:1877) eller en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige,

3. ett inarbetat varukännetecken.

5 § Om det företagsnamn som en ansökan om registrering avser ska gälla i hela landet och det finns en äldre rättighet som utgörs av ett inarbetat näringskännetecken eller av ett sådant namn eller inarbetat varukännetecken som är skyddat enligt 1 kap. 3 §, finns det hinder mot registrering enligt 3 och 4 §§ endast om skyddet för den äldre rättigheten gäller inom en väsentlig del av landet.

6 § Ett företagsnamn får inte registreras om det innehåller eller består av

2. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett litterärt eller konstnärligt verk, eller

3. något som är ägnat att uppfattas som benämning på en stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning.

7 § Bestämmelserna i 3, 4 och 6 §§ utgör inte hinder mot registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.

Registrering på flera språk

Registreringens giltighet

9 § Registreringen gäller från den dag då ansökan om registrering kom in till registreringsmyndigheten.

s. 519 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

3 kap. Hävning av registrering

Grunder för hävning

Allmänna grunder

1 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om

1. företagsnamnet har registrerats i strid mot denna lag eller mot annan författning,

2. registreringen fortfarande strider mot lagen,

3. rätten till företagsnamnet ändå inte får bestå enligt 1 kap. 7 §, och

4. annat inte följer av 2 § i detta kapitel.

En registrering får vidare hävas om

1. innehavaren har upphört att vara näringsidkare,

2. företagsnamnet har förlorat sin särskiljningsförmåga,

3. företagsnamnet har kommit att strida mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller

4. företagsnamnet har blivit vilseledande.

2 § Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett företagsnamn grundas på ett hinder som utgörs av ett äldre registrerat företagsnamn enligt 2 kap. 3 §, och det vid tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre företags- namnet blev slutligt avgjord, får registreringen hävas på den grunden endast om det äldre företagsnamnet har tagits i verkligt bruk

1. på det sätt som avses i 3 § för den verksamhet som ligger till grund för yrkandet, och

2. inom de fem senaste åren före ansökan om hävning.

Om det vid ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet hade gått minst fem år sedan frågan om registrering av det äldre företags- namnet blev slutligt avgjord, ska det äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet.

Underlåten användning

3 § En registrering av ett företagsnamn får hävas om innehavaren inte har gjort verkligt bruk av företagsnamnet i Sverige för den verksamhet som det registrerats för inom fem år från den dag då frågan om registrering slutligt har avgjorts eller inom en period av fem år i följd. Registreringen får dock inte hävas på grund av underlåten användning om det finns giltiga skäl till att företagsnamnet inte har använts.

Med sådan användning som avses i första stycket likställs att företags- namnet används

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

519

s. 520 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

520

1. i en annan form än den registrerade, om avvikelsen avser endast detaljer som inte förändrar företagsnamnets särskiljningsförmåga, och

2. av någon annan med innehavarens samtycke.

Tillvägagångssätt

Administrativ hävning

Ansökans innehåll

5 § En ansökan om administrativ hävning ska innehålla

1. uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken,

2. ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som yrkandet avser, och

3. en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet om hävning.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska innehålla.

Brister i ansökan

Om sökanden inte följer föreläggandet, ska ansökan avvisas. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.

Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än hävning av en registrering eller om det finns något annat hinder mot att den tas upp till prövning.

Avskrivning vid återkallelse

7 § Om sökanden återkallar ansökan, ska ärendet skrivas av.

s. 521 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Ogrundad ansökan

8 § Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan behandlas som om innehavaren har bestridit den. I så fall ska 12 § tillämpas.

Föreläggande för innehavaren att yttra sig

9 § Tar registreringsmyndigheten upp ansökan till prövning, ska myndig- heten förelägga innehavaren av registreringen att yttra sig inom en viss tid från det att ansökan delgavs innehavaren.

I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att

1. ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan bestrids, skälen för bestridandet, och

2. lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 § första–tredje styckena rättegångsbalken, i den utsträckning uppgifterna i ansökan är ofullständiga eller felaktiga.

I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att avgöras även om innehavaren inte svarar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vad föreläggandet i övrigt ska innehålla.

Delgivning av föreläggandet

10 § Föreläggandet enligt 9 § ska delges innehavaren. Delgivningen ska ske på det sätt som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål.

En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet när handlingarna innehåller något utöver vad som framgår av föreläggandet.

Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 § rättegångs- balken tillämpas.

Överlämnande till domstol

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

521

s. 522 3 kap. Hävning av registrering Kontrollera mot PDF

Prop. 2017/18:267 Bilaga 7

522

Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

13 § En underrättelse om att innehavaren har bestridit ansökan enligt 12 § första stycket ska innehålla en upplysning om

1. att sökanden kan begära överlämnande till domstol,

2. inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

3. vad en sådan begäran ska innehålla, och

4. det som i övrigt anges i 12 §.

Hävning av registreringen

14 § Har innehavaren inte bestridit ansökan i rätt tid, ska registrerings- myndigheten häva registreringen i enlighet med ansökan.

Återvinning

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska registrerings- myndigheten överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska myndig- heten avvisa ansökan.

Underrättelser

16 § En underrättelse om hävning ska sändas till sökanden och inne- havaren.

Rättskraft

17 § Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har ett beslut om hävning enligt 14 § rättskraft i enlighet med vad som gäller för en dom i ett tvistemål som har fått laga kraft.

Den fortsatta handläggningen i domstolen

s. 523 4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning Kontrollera mot PDF

Om ett mål där registreringsmyndigheten har beslutat om hävning

Prop. 2017/18:267

avvisas av domstolen på grund av att tilläggsavgiften inte har betalats,

Bilaga 7

ska domstolen samtidigt undanröja myndighetens beslut.

Överklagande

20 § Ett beslut enligt 14 § om administrativ hävning av en registrering

av ett företagsnamn får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om

överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 12 § tredje stycket.

Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent-

och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut

under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt.

Bemyndigande

21 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om

administrativ hävning av en registrering enligt denna lag.

Avregistrering efter hävning

22 § Om registreringen av ett företagsnamn har hävts av registrerings-

myndigheten enligt 14 § eller av domstolen, ska registreringsmyndig-

heten avregistrera företagsnamnet när avgörandet har fått laga kraft.

Beslutet om avregistrering ska kungöras.

I samband med att en registrering av ett företagsnamn hävs, får

registreringsmyndigheten eller domstolen besluta att företagsnamnet ska

få stå kvar i registret under en viss tid, om det skäligen behövs för att

innehavaren ska kunna anta ett nytt företagsnamn och ansöka om dess

registrering.

Verkan av en hävning

23 § Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med stöd av 1 §

första stycket, ska registreringen anses aldrig ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket eller 3 §,

ska registreringen anses ha förlorat sin verkan från dagen för ansökan om

hävning. På yrkande av en part får domstolen eller, vid administrativ

hävning, registreringsmyndigheten bestämma att registreringen i stället

ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det förhållande som utgör

grund för hävningen uppkom.

4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning

1 § Ett företagsnamn får överlåtas endast i samband med en överlåtelse av den näringsverksamhet där det används.

Om det i ett dödsbo ingår ett företagsnamn som innehåller den avlidnes efternamn, får en boutredningsman inte överlåta företagsnamnet utan

samtycke av dödsbodelägarna.

523

s. 524 4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning Kontrollera mot PDF