Skrifvelse, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra, brända eller distillerade spirituösa drycker.
1867-04-30 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1867:35, Skrifvelse, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra, brända eller distillerade spirituösa drycker.
Dokumentets text
17
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 35.
tighet ej utgör mera än sex svåra läster; och anhåller Riksdagen i underdånighet,
det E. K. Maj:t, efter närmare utredning af förhållandet, täcktes
låta vidtaga sådan åtgärd, att befrielse från infartspenningars erläggande
må utsträckas till fartyg, ej öfverstigande sex fots djupgående och sex svåra
lästers drägtighet.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 24 April 1867.
N:o 35.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 April 1867.
— — — —- Andra Kammaren den 30 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra, brända eller distillerade
spirituösa drycker.
(Bevillnings-Utskottets Betänkande K:o 12.)
8. A. K.
Efter pröfning af de anmärkningar, som blifvit framställda mot Kong].
Förordningen af den 26 Oktober 1866, angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, har Riksdagen
funnit donna författning endast beträffande hvad uti dess 10:de §
linnés stadgadt erfordra förändring.
De uti andra momentet af nämnda § meddelade föreskrifter hafva tydligen
tillkommit i afsigt att genom bränvinsförsäljningens öfvertagande af
bolag få densamma, i nykterhetens och sedlighetens intresse, ordnad på ett
för samhället nyttigare sätt, äfven om den afgift, hvilken dervid kan betingas,
icke uppgår till så högt belopp, som kunnat erhållas, i fall försäljBill.
till Riksd. Prof, 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 Hälft. 8
18
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 35.
ningsrättigheterna varit åt särskilde personer upplåtna; men för vinnande af
nämnda ändamål har författningen åt städernas myndigheter lemna! en måhända
allför vidsträckt frihet, helst då man besinnar huru väsendtligt bränvinsförsäljningsafgiftens
belopp i städerna inverkar på hushållningssällskapens
och landstingens af dylika medel påräknade inkomster. Oafsedd de missbruk,
som på några ställen lära egt rum, kunna nemligen förhållanden inträffa,
hvilka gorå ett lägre anbud genom dervid fästade vilkor i sjelfva verke! för
en stad vida fördelaktigare, än ett tilläfventyrs flerdubbelt högre af annat
bolag. För att söka afhjelpa de antydda olägenheterna, har Riksdagen funnit
följande förändrade föreskrifter höra meddelas: ”att, derest i stad fråga uppstår
om öfverlåtande å bolag af all den minuthandel med eller all den utskärning
af bränvin, hvilken eljest skall, enligt moment 1 i förevarande §,
å auktion utbjudas, eller af beggedera, Magistraten må, genom i god tid
förut utfärdad offentlig kungörelse, infordra skriftliga anbud å sådan minuthandel
eller utskärning eller beggedera, med utsättande af viss tid för anbudens
inlemnande; att inkomna anbud derefter granskas af Magistraten,
hvilken, efter det Stadsfullmägtige eller, der sådane ej finnas, allmän Rådstufva
blifvit hörde, insänder samtliga anbuden, jemte bemälda kommunalmyndighets
yttrande och eget utlåtande till E. K. Maj:ts Befallningshafvande,
som, efter pröfning af de gjorda anbuden, eger desamma, med afseende å
ej mindre bolagens tjenlighet, än äfven den erbjudna afgiftens belopp samt
förhållandet mellan nämnda afgift och det kannetal bränvin, bolaget anses
kunna afyttra, antaga eller förkasta; att, likasom hittills, sådant anbud dock
ej må antagas, om afgiften är lägre, än sammanlagda beloppet skolat, enligt
§ 17, minst utgöra, i fall försälj ningsrättigheterna varit åt särskilde personer
upplåtna; att, om gjordt anbud antages, Magistraten må derom med bolaget
sluta aftal för den af E. K. Maj:ts Befallningshafvande bestämda tid; samt
att i annan händelse, äfvensom då af bolag gjordt anbud icke före Juli månads
utgång blifvit pröfvadt, skall förfaras såsom i moment 1 stadgadt är”.
Hvilket Riksdagen härmed får hos E. K. Maj:t i underdånighet anmäla.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 30 April 1867.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.