Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående infordrande af landstingens underdåniga yttranden i fråga om inspektionen öfver folkskolorna.

1867-05-04 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1867:39, Skrifvelse, angående infordrande af landstingens underdåniga yttranden i fråga om inspektionen öfver folkskolorna.

Dokumentets text

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 39.

27

N:o 3<).

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 4 Maj 1867.

— — —- — Andra Kammaren den 4 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående infordrande af landstingens

underdåniga yttranden i fråga om inspektionen

öfver folkskolorna.

(Särskilda Utskottets för folkskolelärare-seminariernas ombildning Utlåtande N:o 1.)

S. A. K.

Hos Riksdagen har förslag blifvit väckt, att, till beredande af ett önskvärdt

samband, med afseende å verksamheten för folkskolan, mellan landstingen

och den högsta myndigheten för landets undervisningsväsende, hos

B. K. Maj:t måtte göras underdånig framställning bland annat derom, att

landstingen måtte beredas tillfälle att afgifva förslag om det lämpligaste sättet

för folkskole-inspektionens anordnande inom hvarje län.

Den af E. K. Näjd anbefallda folkskole-inspektionen har, ordnad i

öfverensstämmelse med Instruktionen för folkskoleinspektörer af den 30 December

1863, kraftigt bidragit till folkskoleväsendets utveckling och särskild!

medfört det göda, att folkskolelärare icke lemnats i okunnighet om nyare

förbättringar inom denna undervisningsgren. Utan tvifvel skall den ock,

sedan de af Staten anställde folkskole-inspektörernes antal för innevarande

inspektionsperiod kunnat Ökas till 39 och förnyad Instruktion den 31 sistone

Januari för desse utfärdats, fortfarande och i än rikligare man bära

god frukt. Besinnar man likväl, att folkskolornas antal vid 1865 års slut

utgjorde ej mindre än 9 högre och 3,374 egentliga folkskolor (deraf 1,247

flyttande), hvartill kommo 2,759 småskolor, eller inalles 6,142 skolor, och

tages derjemte i betraktande den vidsträckta yta, på hvilken dessa skolor

äro fördelade, så skall man lätteligen finna, att den inspektion öfver folkskolorna,

som med dertill anslagna statsmedel för närvarande är möjlig att

anordna, icke kan blifva så ingripande, så verksam, som behofvet mångenstädes

kräfver.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 39.

I syftning- att tillfredsställa sagda behof hafva landstingen, hvilka, jemlik

Kongl. Förordningen om landsting af den 21 Mars 1862, ega att rådslå

och besluta äfven om ärenden rörande undervisningen, flerstädes anställt

egna folkskole-inspektörer, hvilka å deras vägnar hatt att öfva tillsyn öfver

folkskolan. Det är emellertid ögonskenlig!, att genom den sålunda uppkomna

dubbla inspektionen oredor lätt kunnat förorsakas. Det har icke alltid varit

möjligt för den af landstinget tillsatte inspektören att iakttaga en sådan

grannlagenhet, att han icke synts ingripa i den verksamhet, som tillhör den

offentliga myndigheten. Äfven lärer i några fall inträffat, att landstingsinspektörers

verksamhet gjorts fruktlös genom bristande villighet å skolrådens

sida att lyssna till deras föreskrifter — en ovillighet hvilken lätt kan uppstå,

da skolråden finna sig ställda mellan tvänne icke alltid eniga myndigheter.

Den skada, som i alla händelser genom en dylik landstings-inspektionens

ställning ofta måste inträffa, är förspillandet af dyrbara krafter,

hvilka, derest de på ett ändainålsenligare satt blefve använda, skulle högeligen

bidraga till det åsyftade ändamålets befrämjande. — Efter hvad Riksdagen

tror sig veta, hafva också dessa svårigheter dels afhållit åtskilliga landsting

från uppoffringar, till hvilka de eljest icke varit obenägna, dels förmått andra

att inskränka de af dem tillsatte inspektörernas verksamhet till endast sådana

församlingar, till hvilka de af vederbörande skolråd kallades.

Då sålunda de flesta landsting ådagalagt ett lifligt intresse för folskoleinspektionens

utveckling; då den kännedom, landstingen, hvart och ett inom

sin ort, otvifvelaktigt ega om denna orts egendomligheter och särskilda kraf,

måste vara af största värde i fråga om folkskole-inspektionens ordnande inom

samma ort; då landstingens beredvillighet att för ifrågavarande ändamål gorå

uppoffringar sannolikt skulle blifva större och mera allmän, derest en samverkan

uppkomma mellan den offentliga och den enskilda inspektionen och

dymedelst en utväg funnes att genom uppoffringarna åstadkomma de åsyftade

frukterna: har Riksdagen ansett sig höra hos E. K. Maj:t i underdånighet

anhålla, att E. K. Maj:t villo i nådår infordra landstingens underdåniga

yttranden, huru landstingen anse, att folkskole-inspektionen må inom de respektive

länen ordnas, och, i sammanhang härmed, huruvida och i hvad mån

landstingen kunna finnas benägna att genom anslag bidraga till möjliggörandet

af en verksam och tillräcklig inspektion öfver folkskolorna.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 4 Maj 1867.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.