Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, om ändring i Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1858 i afseende på förbud emot gemensamma andaktsöfning ar utan prests ledning, då allmän gudstjenst hålles.

1867-05-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1867:47, Skrifvelse, om ändring i Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1858 i afseende på förbud emot gemensamma andaktsöfning ar utan prests ledning, då allmän gudstjenst hålles.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 47.

1

N:o 47.

Uppläst ooh godkänd hos Första Kammaren den 6 Maj 1867.

— — — — Andra Kammaren den 6 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om ändring i Kongl. Förordningen

den 26 Oktober 1858 i afseende på förbud emot

gemensamma andaktsöfning ar utan prests ledning, då

allmän gudstjenst hålles.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.)

8. A. K.

Hos Riksdagen har förslag blifvit väckt om ändring i Kongl. Förordningen

angående gemensamma andaktsöfningar den 26 Oktober 1858, så vidt

donna författning innehåller förbud emot dylika andaktsöfningar "å tid, då

allmän gudstjenst i församlingen förrättas”. Efter inhemtad kännedom om

den erfarenhet som tillämpningen af nämnda Kongl. Förordning i nu ifrågavarande

hänseende lemna!, har Riksdagen funnit berörda framställning förtjent

af synnerlig uppmärksamhet. Det i berörda författning meddelade förhud

emot hållande af gemensamma andaktsöfningar, utan ledning af prest, å

tid då allmän gudstjenst hålles, var visserligen icke endast en gård åt den

varsamhet, hvarmed man ansåg sig höra gå till våga vid öfvergången från

den mindre toleranta lagstiftning, i hvilken åren 1858 och 1860 medförde

vigtiga och högt påkallade förändringar; ty erfarenheten både gifvit vid

handen, att åtskillig ledare af de separatistiska rörelserna icke dragit i betänkande

att trotsa gällande ordning, i det att de ända invid dörrarne af den

kyrka, i hvilken församlingen förrättade sin gudstjenst, föranstaltade sammankomster,

hvilka för den förra voro störande och icke kunde undgå att väcka

förargelse. Men om än det ifrågavarande förbudet må anses egnadt att

skydda mot dylika tilltag, så torde detsamma deremot, i sin stränghet tillämpad!,

icke befinnas öfverensstämma med den fördragsamhet, som vunnit ett

uttryck i Kongl. Förordningen om främmande religions-beltännare och deras

religionsöfning den 23 Oktober 1860. Denna förordning lemnar de kristna

Bih. till Riksd. Prof, 1867. 10 Sami, 7 Afd, 1 Band, 3 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o ål.

trosbekännare, Indika förenat sig i församling, rätt att idka offentlig religionsöfning

i egna bönehus å tid, som de fritt välja. Emellertid befinner sig

inom landet en sekt, de s. k. baptisterna, den talrikaste bland alla, hvilken

icke vill formligen utträda ur Svenska kyrkan och bilda egen församling.

Denna sekt kan såväl som öfriga independenter, Indika icke gorå mera buller

af sig än de s. k. tillåtna religionssamfunden — i de större städer, der både

ottesång, högmessa och aftonsång i de allmänna kyrkorna ega rum, svårligen

få tillfälle att förrätta sin andakt, sålänge det är förbjudet att sammankomma

till andaktsöfningar å tid, då allmän gudstjenst i församlingen hålles.

Hvad landsbygden beträffar kan denna svårighet jemväl för Statskyrkans

varmaste anhängare till och med vara oöfvervinnelig, enär under vissa

årstider det från somliga traktör kan blifva omöjligt, såväl att samlas

till den allmänna gudstjänsten som att meddela sig med de vederbörande,

af Indika den omförmälda tillåtelsen skall utfärdas; än mer att erhålla en

prest till ledning vid den gemensamma andaktsöfningen, för hvilken, till

följd af behof och sed, befolkningen hyser en benägenhet, som ingalunda

bör motverkas.

Riksdagen anser nu anförda omständigheter tillräckligt tala för beliöfligheten

af en ändring i den ifrågavarande författningen, dervid dock Riksdagen

icke förbisett angelägenheten deraf, att afvärjande! af de missbruk,

stadgandet haft för afsigt att förekomma, icke lemnas ur sigte. Det dubbla

ändamålet har Riksdagen trött kunna vinnas genom borttagande af bestämmelsen,

att sammankomster till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande

presterskap omedelbara ledning icke må "utan särskild! tillstånd

ega rum å tid, då allmän gudstjenst i församlingen hålles”, och införande

i dess ställe af det stadgande, att sådan sammankomst ej får hållas så nära

stället för den allmänna gudstjensten, att den sednare eller ordningen vid

densamma störes; såsom följd hvaraf den i författningens sednare del fastställda

ansvarspåföljd för föranstaltande af så beskaffad sammankomst och

för upplåtande af hus dertill bör utgå, och öfverträdelse af det nya stadgandet

falla under ansvarsbestämmelsen i 11 Kap. 2 § Strafflagen.

Vid den ändring af gällande bestämmelser i ämnet, som sålunda skulle

ega rum, och som icke lärer kunna ske på annat sätt än genom att, med

upphäfvande af Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1858 utfärda en annan

i dess ställe, hvilken således får sednare datum än nya Strafflagen, synes

den uti 1858 års förordning meddelade hänvisning till hvad Utsökningsbalken

angående böters förvandling stadgar böra utgå; och har Riksdagen

på grund häraf för sin del beslutat en författning, hvarigenom, med ändring

af Kongl. Förordningen angående särskilda sammankomster för andaktsöfning

den 26 Oktober 1858, stadgas som följer:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens underä. Skrifvelse, N:o 48.

”Medlemmar af Evangeliskt-Lutherska kyrkan vare ej förment att

sammankomma till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande presterskap

omedelbara ledning; dock må sådan sammankomst å tid, då allmän

gudstjenst i församligen förrättas, ej ega rum så nära det ställe, der gudstjensten

källos, att donna eller ordningen deraf störes. Ej heller må vid

religionsöfning, som ej är att hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras

församlingens presterskap, medlem af dess kyrkoråd eller den offentliga myndigheten

i orten, hvilken sistnämnda myndighet, i händelse af inträffad olaglighet

eller oordning, eger .att, der så nödigt anses, sammankomsten uppfösa.

Uppträder någon, som ej är prest eller enligt Kyrkolagen berättigad att

offentligen predika, vid dylik sammankomst såsom lärare med andliga föredrag,

som anses leda till söndring i kyrkligt hänseende eller förakt för den

allmänna gudstjensten eller eljest till undergräfvande af religionens helgd,

ankomme på kyrkorådet att honom förbjuda att i berörda egenskap inom

församlingen vidare uppträda.

Hvar som underlåter att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud

mot utöfvande af lärareverksamhet, böte från och med femtio till och med

trehundra R:dr till tveskifte emellan åklagaren och församlingens fattiga.”

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 6 Maj 1867.

N:o 48.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 6 Maj 1867.

— — —. ■ — Andra Kammaren den 6 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring i 76 Kap.

5 och lo §§ Jorda-balken.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 65.)

S. A. K.

Hos Riksdagen har förslag blifvit vackt derom, att i de fall, då vid

lega af jord å landet viss legotid är på förhand aftalad, uppsägning af lego
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.