Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, rörande åtgärder till domstolsarkivens bevarande.

1867-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1867:87, Skrifvelse, rörande åtgärder till domstolsarkivens bevarande.

Dokumentets text

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

N;o 87.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 Maj 1867.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, rörande åtgärder till domstolsarkivens

bevarande.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 76.)

8. A. K.

Uti afgifven embetsberättelse har Riksdagens Justitie-ombudsman anfört,

det han under sina embetsresor icke sällan iakttagit, att domstolarnes

arkiv, särdeles Häradsrätternas, icke varit på ett tillfredsställande sätt förvarade

och vårdade. Genom framställningar dels till domhafvanderne, dels

till E. K. Maj:ts Befallningshafvande hade det lyckats Justitie-ombudsmannen

att, i följd af häradsboernes beredvillighet, på flera ställen få dylika olägenheter

afhulpna, men någon gång hade svårigheter yppat sig, i anledning af

lagstiftningens ofullständighet i detta ämne. 26 Kap. 4 § Byggninga-balken

stadgade nemligen att, ”Tingsbyggning skall hvart härad bygga”, att ”der

skall vara eu stufva så stor som tarfvas och två kamrar”, samt att ”vid hvart

tingsställe skall ock ett fängelse vara f men till förvarande af handlingar,

som häradet anginge, omnämndes ej något rum vidare, än i 2 Kap. 7 §

Rättegångs-balken, der det hette, att å hvar tingsstad ”skall Häradskista

vara: der gömmes häradets insegel, Riksdags beslut, allmänna stadgar och de

handlingar, som häradet angå”. Dylika kistor funnos ännu merändels vid

tingsstäderna, men det vore uppenbart, att nu för tiden eu kista ej kunde rymma

allt hvad sålunda uppräknats. Första och enklaste vägen till ordnande af

denna angelägenhet kunde väl synas vara den att lagstiftningen i ämnet

fullkomnades och häraderna förpligtades att inrätta ändamålsenliga förvaringsrum

för sina handlingar; men det vore ingalunda afgjordt, om det skulle

vara lämpligt att hafva hvarje härads arkiv vid häradets tingsstad, så länge

ännu samma domsaga merändels utgjordes af flera härader eller tingslag,

eller om det icke vore ändamålsenligare att hafva hela domsagans arkiv vid

domarens boställe, eller, der sådant ej funnes vid något af de förenade hä
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87. 39

radernes tingsställen, företrädesvis vid det, som vore beläget närmast domarens

bostad. Någon gång både nemligen fråga uppstått, huruvida en domhafvande,

då hos honom begärdes afskrift eller utdrag af en handling, som

förvarades i ett aflägset härads arkiv, vore pligtig att, utan ersättning för

resekostnaden, begifva sig till arkivet för att skaffa den äskade afskriften;

och om äfven donna tvistefråga kunde genom lagstiftningen undanrödjas,

skulle dock qvarstå den olägenhet, att domaren icke vore i tillfälle att egna

nödig eftersyn åt flera på spridda och aflägsna ställen befintliga arkiv. Justitie-ombudsmannen

erinrade derföre om det länge eftersträfvade önskningsmålet,

att domstolarne på landet måtte blifva permanenta, och hvarje domare

bekomma allenast eu tingsstad. Då detta emellertid ej kunde ske med mindre

än att flera härader förenades till ett tingslag, skulle det vara ändamålsvidrigt

att nu pålägga hvarje härad skyldighet att förskaffa sig lämplig arkivlokal,

om sådan icke redan funnes, helst som, efter det nämnda omorganisation

försiggått, gemensam tingsbyggnad och gemensamt arkiv herde inrättas

på den gemensamma tingsstaden. Dessa omständigheter skulle, efter

Justitie-ombudsmannens förmenande, för närvarande afhålla lagstiftaren från

att lemna sådana föreskrifter, som kunde åstadkomma någon väsendtlig förbättring

i sättet för arkivens förvaring och vårdande.

Emellertid vore det obestridligt, att genom bristande vård och eftersyn

en icke ringa del af dessa arkivs innehåll årligen ginge förlorad. Donna

förlust vore lika stor som oersättlig. Många af arkiven innehölle nemligen

domböcker och handlingar af betydlig ålder, dyrbara skatter af upplysningar

rörande förfädrens rättsförhållanden, seder och bruk, sådana de i längesedan

förflutna tider framställt sig i rättegångsförhandlingar och inför domstolarne,

och angående dessa domstolars sammansättning och arbetsordning, samt deras

uppfattning och tillämpning af då gällande lagar. Bland de gamla handlingarne

funnes sådana, som lemnade vigtiga och afgörande upplysningar i

eganderätts-, rågångs- och arfsfrågor, samt således utgjorde grunden för enskilda

personers, äfvensom större och -mindre samhälligheters rättsförhållanden.

Enär nu, på sätt ofvan vore förmäldt, åtminstone den äldsta och dyrbaraste

delen af de flesta arkivens innehåll hotades med förstöring, syntes

det Justitie-ombudsmannen att något borde göras för att rädda hvad som

ännu vore i behåll, hvarföre Justi tie-ombudsmannen hemställt, att hvad af

domböcker, tänkeböc-ker och andra dylika rättsskipningen rörande handlingar,

som linnés uti arkiven i landsorten, tillhörande liden före 1736, då vår nu

gällande lag trädde i verksamhet, sammanfördes och för framtiden förvarades

i hufvudstaden, under vård och tillsyn af Kongl. Riksarkivets embets- och

tj ens temän; dock att någon bortflyttning af dessa äldre handlingar herde

ifrågakomma, endast der vederbörande städer, härader och tingslag antingen

lemnade bifall eller underläte att sj elfva taga vederbörlig vård om handlingarne.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 88.

De skäl, som för handlingarnes noggrannare vård och de äldre handlingarnes

flyttning af Justitie-ombudsmannen blifvit anförda, synas Riksdagen

fullt giltiga; och har Riksdagen fördenskull funnit sig höra hos E. K. Maj:t

i underdånighet anhålla, att E. K. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande

hvilka åtgärder, till bevarande af Underdomstolarnes arkiver, må finnas

lämpliga.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 13 Maj 1867. «

Nio 88.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1867.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående beviljadt anslag för

fortsättande af Statens jemn äg sbyggnader.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61 och Memorial N:o 82.)

8. A. K.

Under erinran, att E. K. Maj:t, vid aflåtande!: till Rikets sednast församlade

Ständer af nådig Proposition om Statens jernvägsbyggnader, yttrat

den åsigt, att de finansiela förhållandena i allmänhet icke gjorde tillrådligt

att för° den närmaste framtiden upplåna alltför betydliga summor, hvadan

E. K. Maj:t då fann sig höra föreslå Rikets Ständer, att uteslutande för

nordvestra stambanans fortsättning anvisa medel, har E. K. Maj:t, uti Sin i

fråga om anslag till fortsättande af Statens jernvägsbyggnader den 18 sistlidne

Januari till Riksdagen aflåtna Proposition, förklarat Sig äfven nu anse

det vara angeläget, att icke bedrifva jernvägsbyggnader na i alltför stor skala

eller splittra arbetskrafterna och anslagen på flera särskilda baner, utan använda

alla de medel, som till sådana arbeten kunna anvisas, uteslutande å

nordvestra stambanan.

För

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.