Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående ändringar i gällande stadganden om prestoch pastoralexamen, samt om andra vilkor för presterlig befordran.

1867-05-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1867:91, Skrifvelse, angående ändringar i gällande stadganden om prestoch pastoralexamen, samt om andra vilkor för presterlig befordran.

Dokumentets text

s. 45 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. SImfvelse, N:o 91.

45

N:o 91.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1867.

— — - — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i gällande

stadganden om prest- och pastoralexamen, samt om

andra vilkor för presterlig befordran.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 73.)

S. A. K.

Vid innevarande riksdag hafva särskilda framställningar blifvit gjorda

derom att nuvarande fordringar på prostens bildning, för såvidt donna genom

lag kan föreskrifvas och medelst examina pröfvas, måtte höjas samt att den,

som, efter aflagda prof och erhållna tillförlitliga intyg, blifvit ordinerad till

prest och inträdt i tjenstgöring såsom sådan, måtte befrias från undergående

af ytterligare examen såsom vilkor för befordran till kyrkoherde-embetet;

varande i sammanhang härmed förslag väckt, att den så kallade prestexamen

icke vidare må afläggas inför vederbörande domkapitel, utan vid universitetet

allena.

Riksdagen har efter omsorgsfull pröfning af donna vigtiga angelägenhet

kommit till insigt af det högst önskvärda deri, att fordringarne på

prostens bildning måtte kunna höjas utöfver de nuvarande; men då Riksdagen

inhemtat, att donna angelägenhet helt nyligen varit föremål för E. K.

Maj:ts pröfning, i det att E. K. Maj:t, medelst nådig Skrifvelse till kansleren

för Upsala och Lunds universiteter den 3 Mars 1865, förordnat: att

en förberedande theologico-filosofisk examen skulle vid Rikets universiteter

inrättas för dem, som villo egna sig åt presterliga eller theologiska studier

och icke ailagt filosofie-kandidatexamen, samt att de, hvilka donna examen

nöjaktigt genomgått, skulle vara berättigade till den i Kongl. Brefvet den 12

Mars 1831 medgifva förmån att, sedan de inträdt i prestembetet, få räkna

sig tillgodo ett tjenstår, såvida de ej, på grund af fullgjorda prof för filosofisk

doktorsgrad, äro till ännu vidsträcktare förmån i detta hänseende be
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 91.

rättigade; så har Riksdagen ansett mindre lämpligt att, innan någon erfarenhet

vunnits beträffande den verkan, inrättandet af den omförmälda ickeobligatoriska

preliminärexamen kan utöfva på prestbildningen, redan tillstyrka,

att samma examen måtte förklaras vara obligatorisk, helst som det kunde,

åtminstone under öfvergångstiden, inträffa, att prestbristen ökades, hvilket, i

anseende till de högst eftertänkliga olägenheter densamma mångenstädes redan

medfört, torde höra med all omsorg undvikas.

Deremot synes ändamålet med sannolikhet kunna uppnås, derest

nämnda examen medförde större fördel i afseende på tjensteårsberäkning, än

för närvarande är händelsen; och Riksdagen har fördenskull velat underställa

E. K. Maj:ts nådiga pröfning, huruvida icke afläggande af theologicofilosofisk

examen må berättiga till beräknande af tvänne tjensteår, i synnerhet

som för Riksdagen blifvit vitsordadt, att denna tid åtgår till studier för att

nöjaktigt absolvera samma examen.

Att åter de, som undergått thelogico-filosofisk examen, icke böra hafva

åliggande att undergå nytt förhör i samma ämnen inför vederbörande domkapitel,

synes Riksdagen icke vara någon tvekan underkastadt. Det måste

för den, som börjat egna sig mera uteslutande åt vissa specialstudier — i

förevarande fall de rent theologiska — förekomma tungt att nödgas sedermera

återgå till studier af allmännare art. De sednare böra nemligen bilda

underlaget eller grunden, på h vil ka de förra skola fortgå; och onekligen utgör

det en tidsförlust att, sedan man Magt examen i det, som för ens embete

är det väsendtligaste, ånyo bereda sig till undergående af prof i ämnen,

som höra till den allmän-humanistiska bildningen. För en sådan anordning

hemtas ytterligare stöd deraf att, jemlik t Kongl. BrefVet den 21 Juli 1825

theologie-kandidater blifvit från undergående af prestexamen helt och hållet

befriade.

Emellertid blef genom Kongl. Brefvet den 13 Augusti 1751 förordnadt,

att theologie adjunkterne vid akademierna voro befriade från så val prestinna

pastoral examens undergående, en befrielse, som, enligt E. K. Maj:ts utslag

den 16 April 1801, blifvit förklarad gälla öfver theologie licentiater;

och som i sjelfva verket innebär ett erkännande, att grundliga studier vid

universitetet icke blott äro lika göda som de upprepade prof på förkofran i

bildning, hvilka efter en framskriden embetsutöfning afläggas, utan äfven

innebära bättre borgen derför att studierna fortsättas, och i samma mån som

de för prestkandidat^! föreskrifna prof vid universiteten göras sådana, att

de lemna säkerhet för hans duglighet till utöfvande af det embete, åt hvilket

han sig egnar, synes lika litet för honom, som för andra Statens embetsman

böra ifrågakomma någon förnyad pröfning af hans insigter vid en mera

framskriden ålder, då icke allenast studier, idkade på det sätt, som för en

examen är nödig, af naturliga orsaker försvåras, utan äfven känslan af det

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 91.

förödmjukande i ett förhör inför yngre examinator er inställt sig och onekligen

har ett visst berättigande.

Af hvad ofvan blifvit anfördt följer, att Riksdagen anser de giltiga

anspråken på den prestviga bildningen i allmänhet icke vara fullt tillfredsställda,

med mindre prestkandidaten undergått både den förut omförmälda

theologico-filosofiska och den vanliga s. k. dimissionsexamen, och att följaktligen

icke under andra vilkor befrielse från pastoralexamen bör ega rum.

Men med samma åsigt instämmer äfven, att för dem, Indika, under sin embetstid

få tillfälle till förkofran af sina kunskaper, beredes en utväg att ådagalägga

sina framsteg samt att medelst aflagda lämpliga prof och deröfver

erhållet betyg förbättra sina utsigter till befordran, helst som den sednare

på den prestviga banan är till hufvudsaklig del beroende af lärdomsmeriter.

Derjemte är det till en början nödigt att bibehålla pastoralexamen för deras

skull, Indika redan vunnit inträde i prestembetet utan att hafva Magt sådana

prof, att samma examen skäligen bör dem eftergifvas.

På grund häraf har Riksdagen för sin del beslutat den ändring af 19

Kap. 2 § Kyrkolagen och af hvad i öfrig! finnes stadgadt, rörande den i

samma lagrum omförmälda prestexamen, att den, som vid universitetet Magt,

jemte godkänd dimissionsexamen, antingen filosofie kandidatexamen eller

theologico-filosofisk examen, må, i likhet med hvad för theologie kandidater

och licentiater finnes stadgadt, vara befriad från afl vidare examen inför biskop

och domkapitel, än eu på eu gång före vigningen till det heliga embete! i

uteslutande praktiskt syfte anställd och med ett enda betyg vitsordad pröfning

af hans ståndpunkt, bildning och förmåga i och för utöfvandet af prestkål;

Och får Riksdagen, med anmälan härom, tillika hos B. K. Maj:t i

underdånighet anhålla,

att E. K. Maj:t täcktes meddela nådig föreskrift, att den, som undergått

den i E. K. Maj:ts nådiga skrifvelse till kansleren för Upsala och Lunds

universiteter den 3 Mars 1865 omförmälda theologico-filosofiska examen, må,

sedan han inträdt i prestembetet, räkna sig till godo bränne tjenstår, såvida

han icke, på grund af fullgjorda prof för filosofisk doktorsgrad, är till ännu

vidsträcktare förmån i detta hänseende berättigad;

att E. K. Maj:t täcktes förordna, att såväl theologie kandidater, som

de, Indika, jemte theologico-filosofisk eller filosofie kandidatexamen, Magt

dimissionsexamen, må, i likhet med hvad för theologie adjunkter är stadgadt,

vara befriade från skyldighet att undergå pastoralexamen; men att det må

stå den, som kommer i åtnjutande af sådan förmån, fritt att för vinnande af

ytterligare lärdomsmeriter antingen inför domkapitlet aflägga disputationsprof

i theologiskt ämne, eller ock insända eu af honom författad theologisk afhandling,

samt att domkapitlet må vara förpligtadt att öfver dessa specimina

lemna vederbörligt vitsord;

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92.

samt att E. K. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida, med afseende

å den befrielse från prest- och pastoralexamina sålunda skulle inträda

för dem, som vid universitetet ailagt ofvanberörda theologiska examina,

skärpta fordringar i de sistnämnda må vara af nöden, för att de uti dem

erhållna vitsord för kunskaper och lärdom må vid befordran till prestembete

räknas den sökande till godo och mätas på enahanda sätt och efter den

norm för jemförelse, som i afseende på betyg, erhållna i pastoralexamen, för

närvarande eger rum.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 14 Maj 1867.

N:o 92,

Uppläst, och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1867.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om förändrad lydelse af 54 §

Konkurslagen.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 79.)

8. A. K.

Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord derom, att 51 § Konkurslagen

den 18 September 1862, dels kunde gifva någon anledning till

tvekan angående nämnda §:s rätta förstånd i fråga om försäljning af fast

egendom, som tillhör konkursmassa, enär stadgandet i nämnda §, det sådan

egendom, som vore intecknad, då den ej å offentlig auktion kunnat säljas med

bibehållande af inteckningarnas värde, borde ”försäljas i den ordning, som om

utmätt fast egendom vore stadgadt”, icke uteslöte möjligheten af den tolkning,

att försäljningen kunde ske af sysslomannen med iakttagande af de

före
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.