Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, om förändrad lydelse af 54 § Konkurslagen.

1867-05-14 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1867:92, Skrifvelse, om förändrad lydelse af 54 § Konkurslagen.

Dokumentets text

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92.

samt att E. K. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida, med afseende

å den befrielse från prest- och pastoralexamina sålunda skulle inträda

för dem, som vid universitetet ailagt ofvanberörda theologiska examina,

skärpta fordringar i de sistnämnda må vara af nöden, för att de uti dem

erhållna vitsord för kunskaper och lärdom må vid befordran till prestembete

räknas den sökande till godo och mätas på enahanda sätt och efter den

norm för jemförelse, som i afseende på betyg, erhållna i pastoralexamen, för

närvarande eger rum.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 14 Maj 1867.

N:o 92,

Uppläst, och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1867.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om förändrad lydelse af 54 §

Konkurslagen.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 79.)

8. A. K.

Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord derom, att 51 § Konkurslagen

den 18 September 1862, dels kunde gifva någon anledning till

tvekan angående nämnda §:s rätta förstånd i fråga om försäljning af fast

egendom, som tillhör konkursmassa, enär stadgandet i nämnda §, det sådan

egendom, som vore intecknad, då den ej å offentlig auktion kunnat säljas med

bibehållande af inteckningarnas värde, borde ”försäljas i den ordning, som om

utmätt fast egendom vore stadgadt”, icke uteslöte möjligheten af den tolkning,

att försäljningen kunde ske af sysslomannen med iakttagande af de

före
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92.

föreskrifter, som om försäljning utmätningsvis af fast egendom blifvit meddelade;

dels der nämnde § rätteligen så förstodes, att försäljningen borde

ske genom exekutor, utgjorde hinder för borgenärerne, i förening med de

inteckningshafvare, hvilkas rätt af frågan vore beroende, att om försäljning i

annan ordning öfverenskomma.

Riksdagen har, med fåstadt afseende å donna framställning, trött sig

höra tillse, ej mindre på hvad sätt ofvanberörda förmenta tvetydighet må genom

ett förklarande tillägg, som icke ändrar sjelfva innehållet af nämnda

lagrum, kunna undanrödja^ än äfven att det måtte medgifvas borgenärerne

att, i den ordning som är föreskrifven för fattande af beslut i konkurssak,

jemte vederbörande inteckningshafvare lemna bifall till försäljning af fast

egendom utan anlitande af exekutor, och har Riksdagen i sådant ändamål

för sin del beslutat, att 51 § Konkurslagen den 18 September 1862 skall

erhålla följande förändrade lydelse: ”Fast egendom må ej annorledes än å

offentlig auktion säljas, der ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer,

så ock gäldenären dertill samtycka. År sådan egendom för gäld intecknad,

då må försäljning utom offentlig auktion ej ske, der ej de inteckningshafvare,

hvilkas rätt må vara deraf beroende, bifall dertill lemna!; sker

försäljningen å auktion, värde de inteckningshafvare, som kände äro, dertill

kallade. Ej må å sådan auktion egendom säljas under inteckningarnas värde,

sammanlagd! med det belopp, som med förmånsrätt framför desamma enligt

lag bör ur egendomen utgå, der ej borgenärerne, i den ordning 59 och 60

§§ stadga, så ock de inteckningshafvare, hvilkas rätt är deraf beroende, till

den försäljning bifall lemna. Kan försäljning sålunda ej ske, ega borgenärerne

hos vederbörande myndighet äska försäljning i den ordning, som om

fast egendom, den der utmätt blifvit, särskild! är stadgadt.

Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, den der

blifvit lagligen kungjord, der ej alla vid sammankomst närvarande borgenärer,

så ock gäldenären, dertill samtycka; består den af varulager och anses

den kunna med större fördel under hand säljas; beslute derom borgenärerne

i den ordning, som i 60 § stadgas; dock bör den, som i varorna har

panträtt, der sådan linnés, så ock Rättens ombudsman, sedan han gäldenären

hört, till försäljning under hand bifall lemna; lag samma vare i afseende å

ett eller annat stycke af annan lösegendom.”

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 14 Maj 1867.

Eib. till Rilcsd. Prot. 1897. 10 Sami, 1 Afd. 1 Band. 7 Raft.

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.