Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 28
1868-04-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1868:28, Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 28
Dokumentets text
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 28.
19
N:o 28.
Uppläst, och godkänd hos Första Kammaren den 16| April 1868.
— — — — Andra Kammaren den 16 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse,a angående befrämjande] af vattenskadade
markers afdikning samt den odlade jordens fullständiga grunddikning.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50).
8. A. K.
Uti en inom Första Kammaren väckt motion har Riksdagens uppmärksamhet
blifvit fästad derpå:
att Svenska jordbruket ej ännu natt den utveckling, att dess produktion
förmår fylla en ständigt växande befolknings behof af dess alster, bvilket förhållande
mindre är beroende af den öppna jordens otillräcklighet, än af dess kulturtillstånd;
att
en planmässig och fullständigt genomförd afdikning är det kraftigaste
medel, vetenskap och erfarenhet gifva vid handen, att höja jordens produktionsförmåga,
på samma gång en sådan i stort utförd afdikning mägtigt bidrager att
för all framtid utjemna de klimatiska missförhållandena;
att ett så omfattande företag, såsom liggande utom den enskildes förmåga,
måste, i likhet med hvad i långt rikare länder varit förhållandet, af Staten understödjas,
hvaremot arbetets utförande och ansvaret för understödets återbetalande
med minsta kostnad och risk för Statsverket kunde åt de lokala representationerna
öfverlemnas, hvarigenom dessas vigt och betydelse skulle i ej ringa mån förstärkas;
samt
att slutligen den tilltagande arbetslösheten med deraf följande ekonomiskt
och moraliskt elände bäst skulle kunna motverkas genom jordbrukets, såsom den
20
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 28.
största förbrukaren af arbete, försättande i ökad verksamhet, hvarigenom arbetstillfällena
jemnast blefvo fördelade öfver hela riket, på samma gång den deraf
framkallade produktionen direkt komme landets öfriga näringar till godo;
och har på grund häraf blifvit föreslaget:
l:o att Riksdagen, för befrämjande dels och i främsta rummet af vattenskadade
markers afdikning och torrläggning dels af den redan odlade jordens fullständigare
grunddikning, villo, utöfver det redan till de Norrländska länen lemnade anslag,
bevilja ett låneunderstöd af 5,000,000 Riksdaler Riksmynt att från och med
år 1869 utgå under tio års tid med 500,000 Riksdaler Riksmynt årligen;
2:o att detta låneunderstöd, utgående till högst 2/gdelar af den beräknade
arbetskostnaden, måtte åtnjutas räntefritt under fem års tid med derefter inträdande
återbetalningsskyldighet af V10del af kapitalet årligen jemte löpande 5 procent
ränta å det oguldna kapitalet, samt ställas till samtliga landstingens förfogande,
efter dem emellan skedd fördelning och under deras ansvarighet för såväl arbetsplanernas
uppgörande och utförande, som för kapitalets och räntans återgäldande
till Statsverket;
3:o att Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t villo gorå underdånig framställning,
att Eders Kongl. Maj:t, på sätt det syntes lämpligast, behagade låta fördela
låneunderstödet mellan de olika landstingen, samt låta uppgöra de närmare bestämmelser,
som för dess utbekommande, användande och återbetalande kunna anses
ändamålsenliga och betryggande.
De förhållanden, hvilka sålunda blifvit framställda, äro af den vigt, att de
icke kunnat undgå ådraga sig Riksdagens synnerliga uppmärksamhet. Det kan
icke nekas, att frågan om jordbrukets ekonomiska betryck, hvilken fråga under
sistförfluten riksdag intog en så framstående plats, att Riksdagen fann sig höra
nedsätta ett Särskildt Utskott för jordbrukets fmansiela angelägenheter, ännu måste
anses vara långt ifrån uttömd och att tidsomständigheterna onekligen påkalla
ett närmare aktgifvande på den utredning af jordbrukets ställning, hvartill såväl
det Särskilda Utskottets Utlåtande, som öfriga tillgängliga statistiska uppgifter lemna
bidrag. Riksdagen, som finner att ännu mycket återstår, innan vårt jordbruk
nått den utveckling, som dess areala betydenhet och det deri representerade kapitalvärdet
åt detsamma synes anvisa, vill icke heller förneka att befrämjandet af
donna utveckling och höjandet af landets förmåga att i det störa nationel utbytet
intaga en förmånligare och för framtiden mera betryggande ställning än hittills är en
uppgift, som allt mera måste taga uppmärksamheten i anspråk. Bland hafs tängerna
för en sådan utveckling intager en ändamålsenlig och följ dugtigt tillämpad afdikning
tvifvelsutan ett vigtigt rum. Det kan icke heller nekas, att, då grundförbättringsarbeten
utgöra ett särdeles vigtigt moment i andra länders utveckling,
vårt lands framskridande i materiel kultur och välstånd i ännu högre grad är beroende
af dylika arbetens utförande, då — förutom det för alla länder gemensamma
ändamålet att åt odlingen förärfva nya områden samt höja den redan odlade
21
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 28.
jordens afkastning — grundförbättringarne i Sverige dessutom bidraga att väsendtligt
förbättra klimatet genom afledande af det skadliga och stillastående vatten,
hvars afdunstande förbrukar en ej obetydlig del af våra korta somrars värme, som
annars komme vegetationen till godo, och hvaraf verkningarne omöjliggöra alla beräkningar
och ofta gäcka odlarens omtanke och arbete. Det torde jemväl kunna antagas,
att en genom fullständig afdikning möjliggjord tidigare sådd och grödans deraf
föranledda relativt ännu tidigare mognad skulle för vårt nordliga jordbruk utöfva
ett stort inflytande på skördarnes mängd och beskaffenhet. Men om ock det
vore värdigt Staten att taga donna fråga om händer, torde likväl, beträffande sättet
för detta Statens ingripande, ännu återstå att utreda, huru det önskade målet skall
kunna genom Statens mellankomst vinnas. Då emellertid föremålet för ofvanberörda
framställning är af så vidsträckt och omfattande beskaffenhet, att medel till
det väckta förslagets utförande icke torde höra af Riksdagen anvisas, utan att en
närmare undersökning föregått om och i hvad mån det sökta ändamålet må erfordra
Statens mellankomst, har Riksdagen, utan att nu ingå i pröfning, huruvida
Staten för detta ändamål bör anvisa några medel, ansett sig böra hos Eders Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t, efter inhemtande af landstingens
och hushållningssällskapens yttranden, behagade taga frågan under nådigt
öfvervägande och derefter till Riksdagen afgifva det förslag, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 16 April 1868.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.