Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, om förändring i Kongl. Förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar den 4 Maj 1855.

1868-05-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1868:56, Skrifvelse, om förändring i Kongl. Förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar den 4 Maj 1855.

Dokumentets text

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 56.

4:o) att, såvidt omständigheterna medgifva, tillfällen skola för de behöfvande

beredas att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbetsföretag; samt

5:o) att omförmälda för undsättning vid missväxt eller felslagen skörd afsedda

medel böra, i den mån de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga,

till Riksgälds-kontoret öfverlemnas emot skyldighet för detta verk att det sålunda

emottagna beloppet vid skeende reqvisition för dermed åsyftade ändamål Eders

Kongl. Maj:t tillhandahålla.

Hvad sålunda blifvit beslutadt, får Riksdagen härmed i underdånighet anmäla

och framhärdar Riksdagen etc.

Stockholm den 12 Maj 1868.

IV so J6\

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1868.

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om förändring i Kongl. Förordningen angående

handelsböcker och handelsräkningar den 4 Maj 1855.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.)

S. A. K.

Hos Riksdagen hafva framställningar blifvit gjorda om upphäfvande af handelsboks

vitsord mot andra än dem, som äro skyldiga att hålla bok öfver sin rörelse,

och att Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855 angående handelsböcker och

handelsräkningar måtte i öfverensstämmelse härmed varda förändrad.

Stadgandet om handelsboks vitsord i ifrågavarande hänseende, vådligt för

rörelse-idkarne sjelfva och för affärslifvet i allmänhet, verkar jemväl menligt såsom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 56.

bidragande till konsumtions-kreditens utsträckning. Det rådande kreditbruket

tvingar affärsmannen att underkasta sig äfventyret af konsumenternas större eller

mindre beredvillighet och förmåga att gälda hvad de redan längesedan förtärt eller

förbrukat. Häraf uppkomma ofta förluster, och den punktlighet i afseende på

liqvider, som för affärslifvet är så nödvändig, kan icke påräknas.

Ehuru orsaken till dessa missförhållanden icke är att söka hos ifrågavarande

lagstiftning allena, torde det dock icke kunna bestridas, att denna i väsendtlig

mån bidragit dertill.

Men äfven med hänseende till en på rättvisa och billighet grundad bevisningstheori

framställa sig särdeles vigtiga skäl för upphäfvande af det genom 1855

års Kongl. Förordning handelsbok tillagda vitsord i tvister mot annan än köpman.

Ty då full jemlikhet i förmåner och olägenheter eger rum i fråga om köpmän inbördes,

enär i tvister emellan dessa svarandens handelsbok bevisar likar mycket

som kärandens, är deremot förhållandet helt annorlunda i tvister emellan köpmän

och andra. Att i sednare fallet på förhand genom lag bestämma verkan af den

bevisning, som i en rättstvist kan förebringas, samt gifva kraften af hälft bevis åt

en af käranden sjelf eller hans betjening gjord anteckning, eller tillåta kärande

parten att edfäs ta rigtigheten af en sådan anteckning, men förvägra svaranden att

göra en lika beskaffad motbevisning gällande, strider helt och hållet emot undan

af vårt bevisnings-system.

Bibehållandet af de i Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855 förekommande

stadgande angående handelsboks vitsord i tvister emellan köpmän inbördes kan

icke anses stå i strid med upphäfvande!: af bestämmelserna angående bokens vitsord

mot icke-köpmän.

Afskaffande! af sistnämnda bestämmelser beröfvar ingalunda handelsbok allt

vitsord såsom bevisningsmedel i tvister emellan köpmän och andra. Den ställes

blott under lagens allmänna bevisningsreglor, utan att någon särskild förklaring

derom är nödig, helst som i 1*7 Kapitlet 1 § Kättegångs-balken uttryckligan föreskrifves,

att domaren skall, då någon företer skriftliga bevis att sin talan dermed

styrka, noga pröfva deras beskaffenhet och läglighet, så ock hvad vitsord och verkan

de i saken ega.

Hvad sålunda blifvit anfördt synes, efter Riksdagens omdöme, innefatta fullt

giltiga skål för upphäfvande af det vitsord, som för närvarande är handelsbok tillagd

t emot andra än köpman, och Riksdagen har, i anledning häraf, för sin del beslutat

en författning af denna lydelse:

»Med upphäfvande af 20, 26 och 27 §§ i Kongl. Förordningen angående

handelsböcker och handelsräkningar den 4 Maj 1855, samt med ändring af 12, 23

och 24 §§ i samma Förordning, stadgas, att sistnämnde tvenne §§ erhålla följande

förändrade lydelse:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 36.

23

12 §

Handelsböcker, som vederbörligen förda är o, kunna i handelstvister emellan

köpmän inbördes såsom bevisningsmedel tjena, efter hvad derom bär nedan sägs.

23 §

Räkning å varor, utborgande till köpman utan aftal om öppen kredit, skall,

vid den påföljd 25 § utsätter, gäldenären bevisligen tillställas sednast inom tre månader

efter utgången af det år, hvarunder det utborgade i handelsboken inskrefs,

der ej annorlunda uttryckligen aftaladt är.

24 §

År räkningen sådan gäldenär, som i nästföregående § sägs, vederbörligen

tillställd, och har han ej inom tre månader, sedan han den emottag, bevisligen tillsagt

fordringsegaren, att räkningen ej godkännes, eller ock till Rätten, hvarunder

gäldenären lyder, klander derå instämt; vare då räkningen lika utmätningsgild som

förfallet skuldebref. Har gäldenären genom sin påskrift räkningen godkänt; vare

lag samma.

Denna Förordning skall vara gällande från och med den 1 Januari 1870

för de rättsförhållanden, som derefter uppkomma».

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 Maj 1868.

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.