Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, om ändring i Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1858 i afseende på förbud emot gemensamma andaktsöfningar utan presto ledning å tid, då allmän gudstjenst hålles.

1868-05-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1868:58, Skrifvelse, om ändring i Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1858 i afseende på förbud emot gemensamma andaktsöfningar utan presto ledning å tid, då allmän gudstjenst hålles.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 58.

1

Uppläst, och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj

— — — Andra Kammaren den 11 —

1868.

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om ändring i Kongl. Förordningen den 26

Oktober 1858 i afseende på förbud emot gemensamma andaktsöfningar

utan presto ledning å tid, då allmän gudstjenst hålles.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.)

8. A. K,

Hos Riksdagen har förslag blifvit vackt om ändring i Kong], Förordningen

angående gemensamma andaktsöfningar den 26 Oktober 1858, såvidt donna författning

innehåller förbud emot dylika andaktsöfningar »å tid. då allmän gudstjenst i

församlingen förrättas». Efter inhemtad kännedom om den erfarenhet, som tillämpningen

af nämnda Kongl. Förordning i nu ifrågavarande hänseende lemnat, har

Riksdagen funnit berörda framställning förtjent af uppmärksamhet. Det i berörda

författning meddelade förbud emot hållande af gemensamma andaktsöfningar, utan

ledning af prest, å tid då allmän gudstjenst hålles, var visserligen icke endast en

gärd åt den varsamhet, hvarmed man ansåg sig höra gå tillväga vid öfvergåno-en

från den mindre toleranta lagstiftning, i hvilken åren 1858 och 1860 medförde viktiga

och högt påkallade förändringar; ty erfarenheten hade gifvit vid hunden, att

åtskilliga ledare af de separatistiska rörelserna icke dragit i betänkande att trotsa

gällande ordning, i det att de ända invid dörrarne af den kyrka, i hvilken församlingen

förrättade sin gudstjenst, föranstaltade sammankomster, hvilka för den förra

voro störande och icke kunde undgå att väcka förargelse. Men om än det ifrågavarande

förbudet må anses egnadt att skydda mot dylika tilltag, så torde detsamma

deremot, i sin stränghet tillämpad t, icke befinnas öfverensstämma med den fördragsamhet,

som vunnit ett uttryck i Kongl. Förordningen om främmande religionsbekännare

och deras religionsöfning den 23 Oktober 1860. Donna förordning

lemnar de kristna trosbekännare, Indika förenat sig i församling, rätt att idka ofBili.

till Riksd. Prof. 1868. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 58.

fentlig religionsöfning i egna bönehus å tid, som de fritt välja. Emellertid befinner

sig inom landet en sekt, de så kallade baptisterna, den talrikaste bland alla,

af hvilka ännu blott å, en ort bildats egen församling. Denna sekt kan, så väl

som öfiiga independenter, i de större städer, der både ottesång, högmessa och aftonsång

i de allmänna kyrkorna ega rum, svårligen få tillfälle att förrätta sin andakt,

så länge det är förbjudet att sammankomma till andaktsöfningar å tid, då

allmän gudstjenst i församlingen hålles.

Hvad landsbygden beträffar kan donna svårighet jemväl för Statskyrkans

vai maste anhängare till och med vara oöfvervinnerlig, enär under vissa årstider det

från åtskilliga traktör kan blifva omöjligt så väl att samlas till den allmänna gudstjensten

som att meddela sig med de vederbörande, af hvilka den omförmälda tillåtelsen

skall utfärdas, än mer att erhålla en prest till ledning vid den gemensamma

andaktsöfningen, för hvilken, till följd af behof och sed, befolkningen hyser en

benägenhet, som ingalunda bör motverkas.

Riksdagen anser nu anförda omständigheter tillräckligt tala för behöfligheten

af en ändring af den ifrågavarande författningen, dervid dock Riksdagen icke

kunnat undgå att bemärka angelägenheten deraf, att afvärjande! af de missbruk,

stadgande! bär för afsigt att förekomma, icke lemnas ur sigte. Detta dubbla ändamål

bär Riksdagen trött kunna vinnas genom borttagande af bestämmelsen, att

sammankomster till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande presterskaps

omedelbara ledning icke må »utan särskild t tillstånd ega rum å tid, då allmän

gudstjenst i församlingen hålles,» och införande i dess ställe af det stadgande, att

sådan sammankomst ej ma hallas sa nära ställe! för den allmänna gudstjenst^!!,

att den sednare eller ordningen vid densamma störes; såsom följd hvaraf den i

författningens sednare del fastställda ansvarspåföljd för föranstaltande af så beskaffad

sammankomst och för upplåtande af hus dertill bör utgå, och öfverträdelse af

det nya stadgande! falla under ansvarsbestämmelsen i 11 Kapitlet 2 § Strafflagen.

På grund häraf har Riksdagen för sin del besluta! eu författning, hvarigenom,

med ändring af Kong!. Förordningen om särskilda sammankomster för andaktsöfning

den 26 Oktober 1858, stadgas som följer:

»Medlemmar af evangeliskt-lutherska kyrkan vare ej förment att sam in andorn

ma till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande presterskaps omedel»bara

ledning; dock må sådan sammankomst å tid, då allmän gudstjenst i försam»lingen

förrättas, ej ega ruin så nära det ställe, der guds tjenst en hålles, att donna

»eller ordningen dervid störes. Ej eller må vid religionsöfning, som ej är att hänföra

till enskild husandakt, tillträde vägras församlingens presterskap, medlem af

»dess kyrkoråd eller den offentliga myndigheten i orten, hvilken sistnämnda myn»dighet,

i händelse af inträffad olaglighet eller oordning, eger att, der så nödigt an»ses,

sammankomsten upplösa. Uppträder någon, som ej är prest eller enligt kyr»kolagen

berättigad att offentligen predika, vid dylik sammankomst såsom lärare

»med andliga föredrag, som anses leda till söndring i kyrklig! hänseende eller för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 59.

»akt för deri allmänna gudstjensten, eller eljest, till undergräfvande af religionens

»helgd, ankonmie på kyrkorådet att honom förbjuda att i berörde egenskap inom

»församlingen vidare uppträda.

»Hvar som underlåter att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot

»utöfvande af lärareverksamhet, höte från och med femtio till och med trehundra

»Riksdaler.»

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 Maj 1868.

TV: o 59.

t

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1868.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

I

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring i gällande föreskrifter

rörande tiden för allmänna vågars lagning och gräsning.

(Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 3 Utlåtande N:o 1 och

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 6 Utlåtande N:o 11.)

S. A. K.

Hos Riksdagen har förslag blifvit väckt angående ändring af nu gällande

föreskrift, rörande tiden för vägare lagning och gräsning.

Riksdagen, som ansett att väggrusningen bör verkställas antingen sent på hösten

eller på våren i källossningen, enär vägfyllet då stadium qvar på vägen samt

gör densamma fast och hård, men att gruskörning enligt nu gällande föreskrift

verkställd på våren efter den 1 Maj ända in i Juli månad verkar skadligt såväl

derigenom att gruset under sommaren köres sönder till stoft, hvilket blåser bort

i damm, som ock derigenom att vägarne blifva tunga och sanddjupa, har, med an
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.