Skrifvelse, i anledning af år 1867 verkställd revision af Statsverkets med flera allmänna fonders förvaltning under år 1865.
1868-05-12 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1868:68, Skrifvelse, i anledning af år 1867 verkställd revision af Statsverkets med flera allmänna fonders förvaltning under år 1865.
Dokumentets text
20
Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 68.
JM: O
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1868.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af år 1867 verkställd revision
af Statsverkets med flera allmänna fonders förvaltning under år
1865.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.)
8. A. K.
I anledning af hvad Riksdagens sistlidet år församlade Revisorer rörande
då verkställd granskning af Satsverkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1865 uti afgifven berättelse anmält,
samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti deröfver afgifna underdåniga
förklaringar hos Eders Kongl. Maj:t andragit, får Riksdagen i nedanomförmälda
ämnen, hvilka blifvit upptagna särskilt för hvarje dermed befattning
egande embetsverk eller myndighet, i underdånighet anföra följande:
Krigskollegium.
Uti den för revisionsåret gällande Riks-stat äro, enligt hvad uti revisionsberättelsen
omförmäles, till Ofverkommendants-expeditionen i Stockholm anvisade
6,015 R:dr, deruti likväl icke inbegripet öfverlcommendantens arfvode 1,080 R:dr,
hvilket utgått från Fjerde Hufvudtitelns anslag till extra utgifter. Till kommendantsstaten
är uti nämnda Riks-stat anslaget ett belopp af 15,006 R:dr 50 öre, hvilket
genom en af Eders Kongl. Maj:t i nåder fastställd specialstat blifvit fördeladt
sålunda:
Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 68.
21
Carlsborg...........
Carlshamn...........
Carlsten............
Christianstad..........
Drottningsskär.........
Gefie med Frdriksskans......
Grisslehamn..........
Göteborg..........
Haparanda . ..........
Helsingborg..........
Kungsholmen..........
Landskrona...........
Malmö............
Ny Elfsborg..........
Waxholm ...........
Ystad.............
hvarjemte af kommendantsstatens anslag
skulle tills vidare utgå arfvoden till
f. d. kapellanen samt till vaktmästaren
vid Dalarö skans med......
Arfvode
en kommen- dant eller
gränsbefälhai- vare.
till
en place- major och
adjutant.
Skrifma-
terialier.
Summa.
1,500
400
50
1,950
375
—
—
12
—
387
—
1,800
—
400
—
50
—
2,250
—
675
—
—
—
30
—
705
—
375
—
—
—
12
—
387
—
300
—
—
—
12
—
312
—
525
—
—
—
22
50
547
50
900
—
375
—
68
—
1,343
—
525
—
—
—
30
—
555
—
525
—
—
—
30
—
555
—
1,000
—
—
—
20
—
1.020
—
675
—
—
—
22
50
697
50
375
—
22
50
397
50
750
—
—
—
22
50
772
50
1,800
—
400
—
50
—
2,250
—
525
30
555
322
50
Summa It:dr
15,006
50
Efter uppgörande af nämnda stater både visserligen, jemlik! nådiga Lofven
den 10 November 1863 och den 12 Januari 1864, kommendantsbeställningarne
i Gefle och Carlshamn blifvit indragna, men då Revisorerne voro tveksamme, huruvida
ständiga befattningar af ifrågavarande beskaffenhet kunde på alla öfriga ofvan
upptagna ställen erfordras, eller om icke än vidare indragning af sådana skäligen
kunde ega rum, hade de af sådan anledning ansett sig höra förhållandet omförmäla.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Arméförvaltningens fortifikations-departement
förklara!, att då ifrågavarande kommendantsbeställningar omedelbarligen
af Kong]. Maj:t i kommandoväg tillsattes och lydde under Arméförvaltningens
inseende allenast i hvad anginge utöfnipgen af vissa dem åliggande
22
t
Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 68.
ekonomiska förvaltningsbestyr, hvilka voro af jemförelsevis underordnad vigt i förhållande
till samma befattningars egentliga eller rent militäriska ändamål, departementet
ansåge sig sakna befogenhet att afgifva yttrande i fråga om lämpligheten
af en eller flera kommendantsbeställningars upphörande.
Instämmande i den åsigt, som legat till grund för Revisorernes ofvanberörda
framställning får Riksdagen i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t, vid
inträffande ledighet af ofvanomförmälda kommendantsbeställningar, täcktes taga
under nådigt öfvervägaude, om och i hvad mån indragning af samma beställningar
lämpligen må kunna ega ruin.
Enligt hvad uti berättelsen vidare omförmäles, både Revisorerne ansett
önskvärdt, att samtliga obligationer, tillhörande de under Arméförvaltningens styrelse
ställda fonder och kassör, blefve i räkenskaperna upptagna till inköpsvärdet,
så att först vid en realisering deraf uppfördes den vinst eller förlust, som dervid
uppstode.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Arméförvaltningens civila
departement hufvudsakligen anfört, att ett sådant bokföringssätt, som Revisorerne
ifrågaställa väl vore tjenlig!, om det förutsattes, att obligationer skulle för kassornas
och fondernas rakning säljas och köpas, i den man obligationsvärdet stege eller
folie efter dagens kursförhållanden, men att en dylik handel, enligt departementets
åsigt, vore mindre lämplig; samt att genom den vidtagna åtgärden att låta
tillgodoföra vederbörande kassa eller fond den på obligationerna vid inköpet belöpande
kapitalvinst, enkelhet i räkenskapernas förande bereddes, hvilken fördel, så
önskvärd synnerligen vid en lånerörelse af det omfång som den ifrågavarande,
skulle, i fall obligationerna bokfördes till inköpsvärdet, i väsendtlig mån förfelas.
Riksdagen hyser åter den åsigt, att enkelheten uti räkenskapen för ifrågavarande
kassör och fonder icke i ringaste måtto skulle förfelas, derigenom att, vid
inköp med kapitalrabatt af obligationer, dessa bokfördes till inköpsvärdet, med utsättande
inom Union af obligationernas nominela värde, äfvensom att vid obligationernas
balanserande enahanda förfaringssätt iakttoges. Så tillgår äfven exempelvis
med de obligationer, som inköpas för medel tillhörande de fonder, som af
Statskontoret förvaltas, och någon olägenhet af ett sådant förfaringssätt har, så vidt
Riksdagen har sig bekant, icke försports. Derigenom skulle ock undvikas den oegentligheten,
att för inköpsåret tillgodofördes fonden en vinst, som kanske först om
30 ä 40 år derefter utfaller, och fondens räkenskaper skulle ej visa en skenbar
tillgång, hvithet nu åter i afseende å ifrågavarande fonder och kassör är fallet,
särdeles då obligationer med låg räntefot och hög kapitalrabatt inköpas.
På grund häraf får Riksdagen i underdånighet anhålla, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att, vid inköp af obligationer och deras b a
-
23
Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 68.
lanserande uti räkenskaperna för ifrågavarande kassör, iakttaga det förfarande, att
obligationerna, med utsättande inom limon af deras nominela värde, boktöras till
inköpspris, så att först vid obligationernas utlottning eller försäljning den vinst eller
förlust uppföres, som dervid kan uppstå.
Konvoj-kommissariatet.
Enligt hvad Konvoj-kommissariatets räkenskaper utvisade, egde detta verk
hos Elektriska Telegrafverket vid revisionsårets början en fordran åt 2,810,267 It:dill!)
öre, hvilken under året ökades med 449,400 R:dr, utgörande ytterligare förskott
för telegrafanläggningar in. m., så att donna fordran vid revisionsårets slut uppgick
till 3,259,667 R:dr 69 öre. Denna Telegrafverkets betydliga skuld funnes
emellertid icke uti dess räkenskaper upptagen.
I anledning häraf har Telegrafstyrelsen uti afgifvet underdånigt utlåtande
anfört, att Kongl. Maj:t, när medel för anläggning åt nya eller ombyggnad af äldre
telegraf]inför tid efter annan blifvit anvisade till utbetalning åt Konvoj-kommissariatet
från handels- och sjöfartsfonden, dervid allenast fästat det vilkor att, i
händelse Telegrafverkets inkomster lemnade öfverskott utöfver de årliga utgifterna,
ifrågavarande anslagsmedel herde, i den mån sådant kunde ske, återgäldas, samt
att, enär nämnda medel icke utgått såsom lån med bestämd återbetalningsskyldighet,
Styrelsen funnit sig icke höra meddela någon föreskrift om samma medels
fortlöpande uppdebitering såsom en Telegrafverkets skuld till handels- och sjöfartsfonden.
För vinnande af öfverensstämmelse emellan de olika verkens räkenskaper
och då ifrågavarande förskott onekligen utgör en Telegrafverkets skuld, som i män
af tillgång bör återgäldas, synes densamma äfven höra i Telegrafverkets räkenskaper
uppdebiteras; och får, till vinnande af en sådan åtgärd Riksdagen i underdånighet
anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att uti Telegrafverkets
räkenskaper såsom skuld uppföra de oguldna förskott, som från
handels- och sjöfartsfonden blifvit i nåder anvisade för anläggning åt nya och ombyggnad
af äldre telegraflinier.
Statskontoret.
På grund af nådiga Brefven den 17 Februari och den 22 Juni 1865 hade,
enligt hvad Revisorerne omförmäla, utaf det till rese- och traktamentspenningar å
Riks-statens Sjette Hufvud ti tel uppförda anslag, under revisionsåret utanordnats ett
sammanlagdt belopp af 2,133 R:dr 81 öre, utgörande rese- och traktamentskostnadsersättning
dels till två personer, som vid olika tillfällen i egenskap af kafé
-
24
Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 68, ,
nettssekreterare tjensgjort, dels ock till en kabinettsvaktmästare, hvilka uppå nådig
befallning åtföljt Hans Maj:t Konungen på resor inom riket och jemväl till konungariket
Norge; och då Revisorerne ansett anmärkningsvärdt, att utgifter af ifrågavarande
beskaffenhet blifvit bestridda utaf anslag å nämnda Hufvudtitel, för hvilka
de syntes vara främmande, hade Revisorerne af sådan anledning förhållandet hos
Riksdagen anmält.
Till alla delar instämmande uti den af Revisorerne uttalade åsigt, får, för
rättelses vinnande i det anmärkta förbållandet, Riksdagen i underdånighet anhålla,
det Eders Kong!. Maj:t täcktes låta tillse, att, då dylika utgifter framdeles kunna
ifrågakomma, de erforderliga medlen icke må å ofvannämnda Sjette Hufvudtitels
anslag anvisas.
Ibland Statsverkets ordinarie inkomster förekommer i Riksstaten under särskild
titel »intressemedel» ett belopp af 5,000 R:dr. Denna inkomst, som, enligt
hvad Revisorerne omförmäla, under revisionsåret uppgick till 5,360 R:dr 26 öre,
utgjordes till hufvudsakligaste delen af räntan å den till Riksgälds-kontoret öfverlemnade
behållning af Lappmarks ecklesiastikfond, hvarå, jemlikt föreskrift uti
gällande reglemente, Riksgälds-kontoret herde vid hvarje års slut till Statskontoret
utbetala berörda, efter 5 procent beräknade ränta med 5,038 R:dr 86 öre. Då
nu det belopp, hvarmed enligt Riks-staten inkomsterna öfverskjuta utgifterna, blifvit
såsom bidrag för bestridande af de på Riksgälds-kontoret anvisade utgifter anslaget
att från Statskontoret succesive utbetalas, i den män detta sednare verks
tillgångar det medgåfve, syntes det Revisorerne, att berörda ränteinbetalning från
Riksgälds-kontoret lämpligen kunde upphöra, såsom innefattande blott en öfverflödig
åtgärd i afseende å medlens fram- och återremitterande emellan de olika ämbetsverken.
Härigenom skulle äfven kunna vinnas den fördel, att en af de många
inkomst-titlarnc, som i Riks-staten och räkenskaperna förekomma, kunde upphöra,
enär den återstående delen af intressemedlen syntes vara allt för obetydlig att såsom
särskild inkomst-titel bibehållas, utan herde, enligt Revisorernes åsigt, upptagas
under »extra medel och uppbörder»; och har, uti afgifvet underdånigt utlåtande,
Statskontoret instämt uti Revisorernes nyssberörda framställning.
Då emellertid Riksdagen redan fattat beslut angående beräkning af Statsverkets
inkomster för nästa statsreglering, innefattande år 1869, och enligt detta
beslut inkomst-titeln »intressemedel» blifvit bibehållen, får Riksdagen, som jemväl
instämmer uti den åsigt, som legat till grund för Revisorernes ofvanberörda framställning,
men funnit frågan icke vara af den vigt, att rubbning i den verkställda
inkomstberäkningen deraf bör föranledas, i underdånighet anhålla, det Eders Kong!,
Maj:t, vid afgifvande till nästa Riksdag af nådig Proposition angående Statsverkets
-
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.
25
keta tillstånd och behof, täcktes föreslå åtgärder, ledande dertill, att syftemålet
med Revisorernes ofvanberörda framställning må vinnas.
Postverket.
Enligt hvad Revisorerne omförmäla, både Postverkets utgifter för sjöpostfarten
till Preussen, för hvilken, på grund af gällande postfördrag, numera begagnades
Union Ystad - Stralsund, under revisionsåret med omkring 69,000 R:dr öfverstigit
de Postverket deraf tillfallna inkomster, oberäknad ränta och amortering å
inköpssumman för Svenska postångfartygen »Oscar» och »Sofia», utgörande 457,500
Riksdaler.
Enär ifrågasättas kan, om icke postföringen å nämnda linie kunde, i likhet
med hvad å andra kommunikationslinjer sjöledes lärer ega rum, med betydligt
mindre uppoffringar å Statens sida uppehållas, derest öfverenskommelse med enskilda
bolag eller personer träffades, rörande postföringens behöriga uppehållande,
och då hvarken bestämmelserna i den af General-Poststyrelsen, uti dess i frågan afgifna
underdåniga utlåtande, åberopade 1815 års Wienertraktat eller ufiiga fördrag
i ämnet synas utgöra hinder för berörda angelägenhets ordnande på ett för Svenska
Postverket mindre betungande sätt än hittills, får Riksdagen i underdånighet
anhålla, det Eders Kongl. Maj:t, efter ytterligare utredning af frågan, täcktes taga
under nådigt öfvervägande, huruvida icke ifrågavarande postbefordring lämpligen
kunde på något för Postverket mindre betungande sätt än hittills verkställas,
samt i sådan händelse meddela General-Poststyrelsen nådig befallning om vidtagande
af de derför erforderliga åtgärder.
Tullverket.
Enligt hvad Revisorerne vidare omförmäla, hade, jemlik! General-Tullstyrelsens
resolution den 29 Mars 1865 af tullmedlen utanordnats ett belopp af 910
R:dr 15 öre, utgörande kostnaden för levererade medikamenter under år 1864;
men då dylika utgifter för de öfriga embetsverken icke förekommit, och Revisorerne
ej varit i tillfälle att inhemta, huruvida Kongl. Maj:t må hafva lemna! nådigt
medgifvande till berörda undantagsförhållande, hade Revisorerne af sådan anledning
förhållandet anmärkt.
Af General-Tullstyrelsens i ämnet afgifna underdåniga utlåtande inhemtas,
bland annat, att berörda medikamenter varit afsmida att begagnas af sjuka uppsyningsman,
vaktmästare och roddare vid den i hufvndstaden varande hamnbevakningsinspektionen;
att dylika medikamentskostnader under mera än 100 års tid
Bih. till Riksd. Prot. 7868. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Raft. 4
26
Riksdagens underd. Skrifvelse, A'': o OH.
blifvit af Tullverkets medel bestridda; att under tiden från och med år 1778 till
och med år 1824 hade dels en viss anslagssumma för bekostande af medikamenter
åt underbetjeningen varit i Tullverkets stat uppförd; dels ock sådan kostnad förklarats
inbegripen uti den i staten upptagne läkare-aflöning; att uti 1§25 års aflöningsstat
något bestämdt belopp icke blifvit upptaget, utan allenast föreskrift''^,
att medikamenter till den lägre vaktbetjeningen i Stockholm skulle särskildt ersättas
efter verificerade räkningar; att enahanda bestämmelse furekomme i Tullverkets
stater för de påföljande åren till och med 1856, med undantag af staten
blott för år 1855, men att uti sistnämnda, äfvensom i de för tiden efter år 1856 gällande
stater, icke funnes intagen någon föreskrift rörande medikamenters bekostande
af tullmedel.
Då, enligt Riksdagens åsigt, deraf måste följa, att af Tullverkets medel
medikamenter icke vidare höra bekostas åt den lägre betjeningen vid hamnbevakningsinspektionen
i Stockholm, hvilken genom en förbättrad aflöning blifvit satt i
tillfälle att, i likhet med tjensteman och betjening i allmänhet och särskildt hvad
angår betjeningen vid öfriga hamnbevakningsinspektioner och lotsverket m. in., sjelf
bekosta erforderliga medikamenter, samt behofvet af ett undantag,-.förhållande till
förmån för den s. k. underbetjeningen vid hamnbevakningsinspektionen i Stockholm,
genom hvad General-Tullstyrelsen i detta hänseende anfört, synts icke vara ådagalagdt,
får Riksdagen i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
förständiga vederbörande, att dylika utgifter hädanefter icke må af Tullverkets
medel bestridas.
Stiftens Emeriti-kassor,
På sätt en uti revisionsberättelsen intagen tabell utvisar, hade dessa kassors
inkomster, oberäknadt räntemedel, utgjorts af ecklesiastika lönebesparingar,
hvilka under olika titlar kommit kassorna till godo. Hvad åter anginge utgifterna,
hade dessa uti fyra stift endast utgjort förvaltningskostnader, l tre "stift hade utgifter
egt ruin till lönefyllnad, nemligen i Linköpings, Wexiö och Göteborgs, hvarjemte
emeritilöner utgått äfvenledes endast i tre stift, Linköpings, Strengnäs och
Ordinär; uppgående dessa utgifter till jemförelsevis obetydliga belopp. Med anledning
häraf samt med fäst afseende på dels att Staten numera öfvertagit aflöningen
af lärare vid elementarläroverken, dels att desse lärare, till följd af Rikets
Ständers vid 1856—1858 årens riksdag fattade beslut, kommit i åtnjutande af enahanda
rättighet till pension å Allmänna Indragnings-staten, som, enligt gällande
författningar tillagts civile embets- och tjensteman i allmänhet, hade Revisorerne
ansett sig icke sakna anledning att till Riksdagens bepröfvande hemställa, huruvida
nämnda kassör, hvilkas sammanlagda belopp vid revisionsårets slut uppgick
till 668,046 R:dr 22 öre, numera behöfde för sitt ursprungliga ändamål bibehållas.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.
27
De hufvudsakliga skäl, som af åtskilliga konsistorier, uti deras häröfver afgifna
underdåniga utlåtanden, blifvit anförda till stöd för ifrågavarande kassors bibehållande
för sitt nuvarande ändamål, äro, dels att vid elementarläroverken ännu
funnos lärare, hvilka icke ingått på den nya staten och följaktligen icke kunde
beröfvas sin rätt att komma i åtnjutande af förmånen att erhålla pension från ifrågavarande
kassör, dels att lärarns vid elementarläroverken ofta blefvo otjenstbara
före den ålder, vid hvars uppnående de enligt författningarne voro berättigade till
pension å Allmänna indragningsstaten. Då emellertid, i sammanhang med förslaget
om ett allmänt reglerande af pensionsväsendet, fråga uppstått om nedsättande
af pensionsåldern för lärare vid elementarläroverken från 65 till 60 år, och Representationen
städse visat benägenhet att, då lärare före pensionsåldern af sjukdom
blifvit urståndsatte att sin tjenst vidare uppehålla, gå till mötes de särskilda framställningar,
som i fråga om sådana lärares pensionerande blifvit gjorda, synes det
Riksdagen icke vara erforderligt att emeriti-kassorna för berörda ändamål bibehållas,
helst de lärare, som icke ingått på den nya staten, torde vara ytterst få, så att
kassornas bibehållande för deras pensionerande, som lämpligen kan af Staten öfvertagas,
icke bör ifrågakomma. Det synes äfven vara billigt, att Staten, som redan
får vidkännas betydlig-! uppoffringar för det ändamål, nemligen lärarnes vid
elementarläroverken pensionerande, hvarför ifrågavarande kassör tillkommit, må i
någon mån erhålla bidrag från dessa kassör för uppfyllande af det dermed afsedda
ändamålet. Då likväl uppkomsten af nämnda kassör och grunden för utgörande
af bidrag till desamma synas i särskilda stift vara olika, och en närmare utredning
af förhållandet torde vara erforderlig, innan beslut i hufvudsaken fattas, hvithet
dessutom synes lämpligast höra ega rum i sammanhang med frågan om reglering
af pensionsväsendet i allmänhet, får Riksdagen i underdånighet anhålla, det Eders
Kongl. Maj:t, efter närmare utredning af förhållandet med ifrågavarande kassör,
täcktes taga under nådig ompröfning, i hvad mån och på hvad sätt dessa kassör
må användas till befrämjande af det med desamma afsedda pensionsväsendet samt,
i sammanhang med frågan om reglering af pensioneringen i allmänhet, till Riksdagen
i ämnet aflåta nådig Proposition.
t •; . ,,A
Enligt hvad Revisorerne omförmäla, uppgingo kontanta behållningarne å de
under konsistoriernas inseende och vård ställda medel samt å de vid elementarläroverken
befintliga kassör och fonder vid 1865 års slut till ett sammanlagd! belopp
af 127,885 R:dr 82 öre. Flera af dessa hos redogörare innestående behållningar
hade, enligt Revisorernes tanke, varit större än hvad behofvet påkallat, och en icke
obetydlig ränteförlust både för de olika kassorna i följd deraf uppkommit. I synnerhet
hade detta varit förhållandet vid, bland andra, konsistorium i Hernösand;
och enär den af detta konsistorium afgifna förklaring, hvilken icke i något hänse
-
28
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.
ende kan vara tillfredsställande, synes antyda, att någon rättelse i det med fog anmärkta
förhållandet icke torde vara att emotse, och den lätta utvägen att genom
insättning i bankinrättning gorå medlen åtminstone i någon mån fruktbärande synes
hafva undfallit vederbörandes uppmärksamhet, får Riksdagen i underdånighet anhålla,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla bemälta konsistorium att genom insättning
i bankinrättning eller annorledes gorå de medelsbehållningar fruktbärande,
h ville a hittils räntelösa hos vederbörande kassaförvaltare innestått.
Åmiralitets-Erigsmanskassan.
Utaf Direktionen för ofvannämnda kassa hade afgifvits och till Revisorerne
öfverlemnats tvänne utdrag af kassans räkenskaper, utvisande det ena pensionsfondens
och det andra gratialfondens inkomster och utgifter för år 1865, men då berörda
utdrag af Amiralitets-krigsmanskassans räkenskaper, hvilka icke, på sätt likväl
i afseende å räkenskaperna för såväl Arméens pensionskassa som Civilstatens
pensionsinrättning egde rum, blifvit till Révisorernes granskning öfverlemnado,
befunnits i så måtto ofullständiga, att de icke innefattade den ringaste upplysning
angående beloppet af kassans, såsom det syntes, icke ringa tillgångar, hvarom kännedom
kunnat vinnas, om på sätt ske bort, in och utgående balanserna för revisionsåret
blifvit upptagna, hade Revisorerne, som ansett önskvärd!: att för framtiden
upplysning i berörda hänseende icke måtte saknas, af sådan anledning å förhållandet
fästat Riksdagens uppmärksamhet.
För vinnande af den utaf Revisorerne åsyftade upplysning angående ifrågavarande
kassas tillgångar, samt på det blifvande Revisorer må komma i tillfälle
att behörigen fullgöra den granskningsskyldighet, dem enligt gällande Instruktion
åligger i afseende å berörda kassa, som åtnjuter icke ringa statsbidrag, anser Riksdagen
lämpligt, att räkenskaperna för nämnda kassa, i likhet med hvad för såväl
Arméens pensionskassa som Civilstatens pensionsinrättning eger rum, varda till
Kammar-rättens Ofverrevisions-departement insända, för att, jemte undergående af
granskning derstädes, Riksdagens Revisorer tillhandahållas; anhållande Riksdagen
i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att till
Kammar-rättens Ofverrevisions-departement hädanefter insända räkenskaperna för
ifrågavarande kassa, för att derstädes i vanlig ordning granskas och Riksdagens
Revisorer tillhandahållas.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 12 Maj 1868.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.