Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående ändringar i gällande Konkurslag.

1868-05-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1868:90, Skrifvelse, angående ändringar i gällande Konkurslag.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 90.

a) vissa förvaltande, centrala embetsverk må kunna sammanslås; och

särskild!:

b) Statens förvaltning ordnas så, att den på flera embetsverk fördelade

vården om Statens fonder, kassör och fastigheter sammanföres, för hvardera

af dessa slag för sig, till eu gemensam förvaltning, med jemväl fästadt afseende

derpå, att Statsverkets tillstånd i dess helhet må kunna, när så erfordras,

med lätthet öfverskådas; samt

c) formerna för behandlingen af de till Landtförsvars- och Sjöförsvarsdepartementen

hörande ärenden må kunna inrättas på ett sätt, som åstadkommer

närmare samband mellan krigsstyrelsens särskilda förvaltningsgrenar.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 15 Maj 1868.

Wto 90.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1868.

— — hos Andra Kammaren den 15 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i gällande

Konkurslag.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.)

8. A. K.

Uti särskilda hos Riksdagen gjorda framställningar, åsyftande ändringar

i gällande Konkurslag, har i sådant afseende blifvit anmärkt, dels att nämnda

lag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 90. 9

lag icke innehölle något stadgande till förekommande af det missbruk som

understundom inträffat, att innehafvare af lös pant, till inlösen hvaraf gode

männen eller sysslomannen saknade erforderliga medel, genast efter konkursens

början lät å auktion försälja panten och sjelf inropade den till underpris för

att sedermera, då fråga blef om ackord, för återstående fordringsbelopp, ehuru

detta i sjelfva verket blifvit genom pantens högre värde till fullo guldet, fora

talan till genomdrifvande af ett för gäldenären förmånligt ackordsaftal; dels

ock att dylikt ackordsaftal kunde lagligen tillvägabringas, utan att den enskilde

borgenären både någon säkerhet för utbekommande af det honom för

hans fordran tillkommande belopp.

Enligt 54 § i Konkurslagen må borgenär, som har lös egendom i pant

eller eljest under panträtt i handom, eller för hvars fordran lös egendom blifvit

utmätt inom den tid och på det sätt, att förmånsrätt i den egendom för

samma fordran uppkommit, sjelf besörja om försäljning af den pant eller egendom

å offentlig auktion, der ej gode männen eller sysslomännen vilja den

lösa, med skyldighet för borgenären endast att låta godo männen eller sysslomannen

förut veta när försäljningen skall ske, samt att visa dem reda för

hvad som influtit. Riksdagen har i detta stadgande funnit en brist, som bör

afhjelpas. Det är nemligen af vigt, att underrättelse om pantens eller den ut

mätta egendomens försäljning meddelas gode männen eller sysslomännen så

tidigt, att dessa ma kunna före auktionen sammankalla borgenärerne och inhemta

deras föreskrift i fråga om pantens eller egendomens inropande för

konkursmassans räkning. Någon viss tid för sådan underrättelses meddelande

bör derföre i lag bestämmas.

Det i Konkurslagens 104 § förekommande stadgande, att ackord ej må

fastställas, då det uppenbarligen länder till skada för borgenärerne, synes väl

kunna innefatta en anledning för domstolen att vägra fastställelse, då tillräcklig

garanti för fullgörande af de i ackordsaftalet å gäldenärens sida utfästade

vilkor saknas och anmärkning derom af någon borgenär göres. Eu sådan

domstolens profit in gs rätt torde dock, till förekommande af missförstånd och

tvekan, höra tydligare i lagen uttryckas och bestämmas, helst som antagas

måste, att det i allmänhet, eller då anmärkning i berörda hänseende icke af

någon sakegare göres, är öfverlemnadt åt borgenärerne sjelfve att, utan vidare

kontroll å domstolens sida, i ackordsaftalet betinga sig den säkerhet för vilkorens

fullgörande, som de anse nödig. Det är likväl icke någon ovilkorlig

nödvändighet för aftalets bestånd att säkerhet ställes. I det enskilda fallet

kan ett på ådagalagd redbarhet grundad! allmänt förtroende till gäldenärens

person anses såsom tillräcklig garanti.

På grund af hvad anfördt blifvit har Riksdagen för sin del beslutat:

Bih. till Riksd. Prof. 1868. 10 Sand. 1 Afd. 1 Rand. 10 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 91.

dels en författning, hvarigenom förordnas, att 54 § i Konkurslagen

skall erhålla följande förändrade lydelse:

‘‘Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt i handom,

“eller har för hans fordran lös egendom blifvit utmätt inom den tid och på

“det sätt att, enligt hvad särskilt är stadgadt, förmånsrätt i den egendom fördämma

fordran uppkommit; ege borgenären sjelf besörja, att den pant eller

“egendom å offentlig auktion såld varder, der ej gode männen eller sysslo“männen

vilja den lösa; läte dock desse minst en månad förut veta, när för“säljningen

skall ske, och vise för dem reda för hvad som influtit. Vill ej

“borgenären om försäljningen föranstalta, som nu sagdt är; ege sysslomännen

“derom besörja."

dels ock ett tillägg till 104 §, så tydande:

“Bestrides ackordet på den grund att säkerhet ej finnes för dess fullgörande,

pröfve Rätten, efter omständigheterna, huruvida fastställelse pa sådan

“grund vägras må,“

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 15 Maj 1868.

HF;o 91.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1868.

— r— hos Andra Kammaren den 15 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i

i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet

den 21 Mars 1862.

(Lag-Utskottets Uti. N:o 31 och Merit. N:o 43.)

8. A. K.

Hos Riksdagen hafva särskilda förslag blifvit framställda angående sådan

ändring i Kong], Förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.