Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående ändringar i i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862.

1868-05-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1868:91, Skrifvelse, angående ändringar i i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 91.

dels en författning, hvarigenom förordnas, att 54 § i Konkurslagen

skall erhålla följande förändrade lydelse:

‘‘Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt i handom,

“eller har för hans fordran lös egendom blifvit utmätt inom den tid och på

“det sätt att, enligt hvad särskilt är stadgadt, förmånsrätt i den egendom fördämma

fordran uppkommit; ege borgenären sjelf besörja, att den pant eller

“egendom å offentlig auktion såld varder, der ej gode männen eller sysslo“männen

vilja den lösa; läte dock desse minst en månad förut veta, när för“säljningen

skall ske, och vise för dem reda för hvad som influtit. Vill ej

“borgenären om försäljningen föranstalta, som nu sagdt är; ege sysslomännen

“derom besörja."

dels ock ett tillägg till 104 §, så tydande:

“Bestrides ackordet på den grund att säkerhet ej finnes för dess fullgörande,

pröfve Rätten, efter omständigheterna, huruvida fastställelse pa sådan

“grund vägras må,“

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 15 Maj 1868.

HF;o 91.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1868.

— r— hos Andra Kammaren den 15 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i

i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet

den 21 Mars 1862.

(Lag-Utskottets Uti. N:o 31 och Merit. N:o 43.)

8. A. K.

Hos Riksdagen hafva särskilda förslag blifvit framställda angående sådan

ändring i Kong], Förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 91. 11

Mars 1862, att en hvar, som betalar skatt till kommunen, också måtte tillerkännas

rösträtt i kommunens angelägenheter. De grundsatser, som uti ifrågavarande

hänseende blifvit i berörda nådiga förordning följda, äro, att skyldigheten

till bidrag åt kommunens kassa och rättigheten till röst i kommunens

angelägenheter utgöra hvarandras vilkor och förutsätta hvarandra, samt att

röstvärdet beräknas efter bidraget. I enlighet härmed bestämmes i 8 § i allmänhet,

att en hvar välfräjdad Svensk undersåte, som är medlem af en kommun

och förbunden att till kommunen erlägga skatt, är berättigad att deltaga

i kommunalstämmans öfverläggningar och beslut, samt i 12 §, att röstvärdet

skall beräknas efter det en hvar röstägande åsätta fyrktal. Undantag ega

dock rum dels för i mantal icke satt jord, för hvilken ej får röstas, då dess

taxeringsvärde understiger niohundra Riksdaler, likasom ej heller för annan

slags fastighet, frälseränta och dylikt i taxeringsvärde understigande ett tusen

etthundra Riksdaler. Dessa minimibestämmelser synas ej väl förenliga med ofvannämnda

grundsatser. Genom dem beröfvas en del till kommunens skattskyldige

personer all rättighet att i besluten om kommunens gemensamma utgifter

och sättet för dessa utgifters betäckande taga de], under det att åt andra

kommunens medlemmar en dylik rättighet är utan undantag medgifven; och

det ändamål, som med dem måste vara åsyftadt, nemligen att förekomma den

störa massans af befolkningen öfvervägande inflytande på afgörandet af kommunens

angelägenheter — detta ändamål är tillräckligen vunnet genom nu

gällande röstberäkning, utan att några vidare inskränkningar eller undantag synas

erforderliga. Obehöfligheten af nu stadgade rösträttsminirnum för kommuner å

landsbygden lär så mycket mindre kunna förnekas, som det endast är en del

af den bofasta befolkningen, som derigenom beröfvas rösträtt, ty på den mera

rörliga befolkningen, — den som skattar för kapital eller arbete, — är ifrågavarande

stadgande utan inflytande. Det synes Riksdagen dock höra antagas,

att den, som inom en kommun eger fastighet af hvad slag som helst, kan hafva

större nytta eller skada af de beslut, som i kommunalstämman fattas, än den, hvilken

endast tillfälligtvis är medlem af kommunen; likasom det ock med skål torde kunna

betvifla!?, att egaren eller brukaren af en liten jordlott med åsatt mantal i högre

grad besitter de för deltagande i kommunens öfverläggningar och beslut erforderliga

egenskaper än egaren af annat slags fastighet till motsvarande värde.

En annan omständighet, som synes påkalla förändring i nu gällande

stadgande, har jemväl gjorts till föremål för Riksdagens uppmärksamhet. Enligt

6 § af Kong!. Förordningen om landsting skall i härad eller tingslag, der

sommarting icke hållas, val till landstingsmän förrättas å första rättegångsdagen

af lagtima vintertinget eller, der hinder för verkställighet deraf möter, å den

dag valförrättaren utsätter och behörigen kungör. Då derjemte är stadgadt

dels i 17 § af Kong!. Förordningen om kommunalstyrelse på landet, att val
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 91.

män för landstingsmans väljande skola utses vid ordinarie kommunalstämma i

Mars, dels i 2 Kapitlet 1 § Rättegångs kalkon, att vinterting skall förrättas

mellan tjugonde dag jul och April månad, blir följden vanligen den, att val

till landstingsmän i orter, der sommarting ej hållas, icke kan ske å vintertingen,

utan niåste särskild! utsättas, hvilket är så mycket olägligare, som detta

förhållande eger ruin just i de domsagor, hvilka hafva den största utsträckning

såsom i Wermland och nordligare delen af riket, samt valen måste förrättas å

tider, då färdandet å vägarne är mest besvärligt. Denna olägenhet synes Riksdagen,

utan någon rubbning i kommunallagen, kunna afhjelpas på det sätt,

att i 17 § af Kong!. Förordningen om kommunalstyrelse på landet ett särskild!

stadgande införes derom, att valmän för landstingsmans väljande skola, utom

i härad eller tingslag, der sommarting förrättas, utses å den ''ordinarie kommunalstämma,

som hålles i December.

På grund häraf har Riksdagen för sin del beslutat,

dels att § 9 i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet den

21 Mars 1862, sådan donna § lyder i Kongl. Kungörelsen den 15 September

1863, skall ur nämnda Kongl. Förordning uteslutas;

dels. i följd häraf, att inom. I af § 8 i samma Kongl. Förordning skall

erhålla följande förändrade lydelse:

“Fn hvar välfräjdad Svensk undersåte, som är medlem af en kommun

samt enligt 57 § förbunden att till kommunen erlägga skatt, och icke häftar

för oguldna kommunalutskylder, skall, under iakttagande af de närmare bestämmelser,

som 9 § innehåller, vara berättigad att deltaga i kommunalstämmans

öfverläggningar och beslut";

dels, till undvikande af rubbning i paragraf-följ den, att §§ 10 och 11 i

Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet skola betecknas med §§

9 och 10, samt att § 12 i samma Kongl. Förordning skall delas i två paragrafer

så, att nuvarande lista momentet i donna § betecknas med § 11 och

2:a momentet med § 12;

dels, såsom följd af ofvan upptagna bestämmelser, att mom. 2 af § 59

i ifrågavarande Kongl. Förordning skall erhålla följande lydelse:

“penna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas debitering,

utgör, med iakttagande af de bestämmelser och undantag 8 och 9 §§ innehålla,

tillika kommunens röstlängd. I den för anmärkningar afsedda kolumn

antecknas om och på hvilken grund, i följd af dessa bestämmelser, någon i

längden uppförd skattskyldig icke eger utöfva rösträtt. Längden upprättas i

två exemplar, af hvilka det ena i sockenstugan anslås och det andra hos

kommunalnämnden förvaras";

dels ock att § 17 i meranämnda Kongl. Förordning skall erhålla följande

förändrade lydelse:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92. 13

“Tre ordinarie kommunalstämmor skola årligen hållas: en i Mars för

besluts fattande i anledning af berättelsen om föregående årets räkenskaper och

förvaltning, samt för val af landstingsman, eller, inom de härad eller tingslag,

der sommarting hållas, af valman för landstingsmans väljande; en i Oktober

för bestämmande af kommunens utgifts- och inkomst-stat enligt § 63; och en

i December månad för granskning af såväl fyrktalslängden, som debiteringsoch

uppbördslängden, samt för anställande af val till de befattningar inom

kommunen, hvilka vid årets slut blifva lediga, och af revisorer, äfvensom af

valmän för landstingsmans väljande i de härader eller tingslag, der landstingsmannaval

skall ske å vinterting."

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 15 Maj 1868.

NT:o SS.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1868.

_ ,— hos Andra Kammaren den 15 — —•

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i

Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i stad

den 21 Mars 1862.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.)

S. A. K.

Uti särskilda hos Riksdagen gjorda framställningar har blifvit yrkadt,

att en hvar, som till stadskommun erlägger skatt, också må ega rösträtt i dess

angelägenheter. Enligt nu gällande stadgande angående rösträtt i stadskommun

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.