Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående ändringar i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862.

1868-05-15 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1868:92, Skrifvelse, angående ändringar i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92. 13

“Tre ordinarie kommunalstämmor skola årligen hållas: en i Mars för

besluts fattande i anledning af berättelsen om föregående årets räkenskaper och

förvaltning, samt för val af landstingsman, eller, inom de härad eller tingslag,

der sommarting hållas, af valman för landstingsmans väljande; en i Oktober

för bestämmande af kommunens utgifts- och inkomst-stat enligt § 63; och en

i December månad för granskning af såväl fyrktalslängden, som debiteringsoch

uppbördslängden, samt för anställande af val till de befattningar inom

kommunen, hvilka vid årets slut blifva lediga, och af revisorer, äfvensom af

valmän för landstingsmans väljande i de härader eller tingslag, der landstingsmannaval

skall ske å vinterting."

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 15 Maj 1868.

NT:o SS.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1868.

_ ,— hos Andra Kammaren den 15 — —•

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i

Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i stad

den 21 Mars 1862.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.)

S. A. K.

Uti särskilda hos Riksdagen gjorda framställningar har blifvit yrkadt,

att en hvar, som till stadskommun erlägger skatt, också må ega rösträtt i dess

angelägenheter. Enligt nu gällande stadgande angående rösträtt i stadskommun

opaginerad Kontrollera mot PDF

!4 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92.

utom Stockholm, är ingen till kommunen skattskyldig person röstberättigad,

med mindre han till Staten erlägger en riksdalers bevillning efter Art. II Bevillningsstadgan.

Deraf följer, att egare af stadsfastighet, som i taxeringsvärde

understiger två tusen R:dr, är från rösträtt utesluten, ehuru han är skyldig

att i förhållande till åsatt bevillning lemna bidrag till kommunalbehofvens fyllande.

Likaså är en person, som eger fastighet af stadsjord, beröfvad all rökrätt

för denna sin fastighet, såvida dess taxeringsvärde ej uppgår till tre tusen

fyrahundra R:dr. Da det synes vara med den i kommunal lagarne nedlagda

grundsats om motsvarighet i förhållandet mellan rösträtt och skattskyldighet

fullt öfverensstämmande, att alla de kommunens medlemmar, som till densamma

erlägga utskylder, erhålla en deremot svarande rättighet att i dessa utskylders

bestämmande taga del, samt sadant blifvit för den största och folkrikaste

bland rikets städer medgifvet, utan att några olägenheter deraf veterligen följt,

har Riksdagen jemväl ansett en dylik rättighet höra innevånarne i rikets öf

riga städer tillkomma.

Riksdagens uppmärksamhet har jemväl blifvit fästad å behofvet deraf,

att någon påföljd stadgades för försummadt inbetalande af kommunalutskylder

i stad, i likhet med hvad på landet redan eger ruin. Då vid 1865—1866 årens

riksdag Rikets Ständer beslöto att hos Eders Kong!. Näjd anhålla om den

ändring af sista punkten i 70 § af Förordningen om kommunalstyrelse på landet,

att donna punkt komme att erhålla följande lydelse: “Vid indrifvandet af

dessa medel eger kronofogden att såsom uppbördsprovision jemväl uttaga hos

den restskyldige tre procent af det resterande beloppet", hvilken ändring blifvit

lag medelst Eders Kongl. Majds nådiga Kungörelse den 29 Juni 1866, stöddes

Rikets Ständers beslut, bland annat, derpå, att, derest icke den betalningsskyldige

vore underkastad någon påföljd för uraktlåtenhet att i föreskrifven tid

erlägga sina kommunalutskylder, utan till och med kostnaden för deras indrifvande

drabbade kommunen, den betalningsskyldige skulle finna det vida beqvämligare

att i sitt hem aflemna utskylderna till den, som komme att afhemta

dem, än att inställa sig vid uppbördsstämma^ helst han såmedelst kunde vinna

en eller annan månads anstånd med liqviden, hvilket innefattade lockelse till

ett missbruk, hvars utbredning bolde förekommas. Enahanda skål företer sig

i fråga om kommunalutskylder i stad; och då det icke gifves utväg för vederbörande

myndigheter att medelst stadgande af något slags vite eller stämmoböter

åstadkomma ett korrektiv mot nämnda från flera städer försporda missbruk,

anser Riksdagen att en med bestämmelsen i ofvanberörda Kongl. Kungörelse

likartad påföljd bör stadgas för underlåtenhet att i föreskrifven tid erlägga

utskylder till stadskommun; hvaremot, enär härvid företer sig den olikhet

med förhållandet å landsbygden, att, medan derstädes kronofogde indrifver

beloppet och derför är berättigad till en viss uppbördsprovision, i staden der
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92.

emot indrifvandet åligger tjensteman, h vil k a äro derför på annat sätt aflönade,

det tillägg till gällande stadgande, som nu åsyftas, icke behöfver innehålla, att

de tre procent utöfver oguldna utskylderna, som hos den restskyldige må uttagas,

skola utgöra “uppbördsprovision“, utan vederbörande vara Öppet lemnadt

att, derest medlen anses icke höra tillkomma nämnde tjensteman såsom vedergällning

för besväret med dessa utskylders indrifvande, på annat sätt deröfver

förfoga.

På dessa skäl har Riksdagen för sill del beslutat, att 12 § 1 inom. samt

70 § i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862

skola erhålla följande förändrade lydelse:

12 § 1 mom.

“Den, som vid allmän rådstuga röstberättigad är, eger en röst för bevillning,

efter Art. II Bevillningsstadgan, till och med en R:dr, samt vidare

“en röst för hvarje derutöfver efter nämnda artikel påförd hel riksdalers be

“vinning till Statens

70 §.

“Efter slutad uppbördsstämma ingifver Drätselkammaren till Magistraten

“berättelse, huru uppbörden utfallit, och fogar dervid restlängd öfver oguldna

“stadsutskylder.

“Magistraten låter de oguldna utskylderna i laga ordning uttaga och

“till Drätselkammaren aflemna. Vid indrifvandet af sådana medel må derutöfver

hos den restskyldige uttagas tre procent af det resterande beloppet.“

Riksdagen framhärdar etc

Stockholm den 15 Maj 1868

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.