Skrifvelse, angående upphäfvande af 2 Kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken.
1868-05-15 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1868:95, Skrifvelse, angående upphäfvande af 2 Kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken.
Dokumentets text
20
Riksdagens underd. Skrifvelse, A:o 95.
Uppläst och godkänd hos Företa Kammaren den 14 Maj 1868.
— — hos Andra Kammaren den 15 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående upphäfvande af
2 Kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken.
(Lag Utskottets Utlåtande N:o 47.1
S. A. K.
Hos Riksdagen hafva förslag blifvit framställda om upphäfvande af 2 Kap.
5 och 6 §§ Giftermåls-balken. Om form Lida §§. sådana de ursprungligen lydde,
innefattade o vilkorligt förbud emot giftermål i svågerlag å sidone samt i andra
svågerlaget, men hafva genom Kong!. Förordningen den 10 April 1810 blifvit
förändrade derhän, att Konungen må gifva lof till giftermål i berörda svågerskapsled.
Någon giltig grund för bibehållande af detta äktenskapsförbud lär
svårligen kunna framvisas, och det torde derföre numera kunna utan våda ur
lagstiftningen uteslutas. Då den i 1734 års lag uttalade grundsats om absolut
förbud emot dessa äktenskap redan genom 1810 års ofvannämnda Förordning
blifvit bruten, har lagstiftaren nu endast att tillse, huruvida några fullt giltiga
skäl vidare förefinn as för bibehållande af det uppställda vilkoret af Konungens
lof. Sådana skål har Riksdagen ej kunnat finna. Det är kändt, att Eders
Kongl. Maj:ts bifall till de ganska talrikt inkommande ansökningarna af detta
slag aldrig förvägras och ifrågavarande vilkor qvarstå!’ således numera i lagstiftningen
blott såsom en formalitet, hinderlig för alla och kostsam för den
mindre bemedlade.
Då ifrågavarande äktenskapsförbud utgör grunden för stadgandet i 18 Kap.
5 § Strafflagen angående ansvar för otukt emellan personer, som i det svågerlag
äro, att de icke, utan Konungens tillstånd, må äktenskap med hvarannan
ingå, bör detta stadgande upphäfvas på samma gång som berörda förbud
bortfaller.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 96* 21
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen för sin del
beslutat en författning, hvarigenom förklaras, att de i 2 Kap. 5 och 6 §§ drif
termåls-balken, sådana de lyda i Kongl. Förordningen den 10 April 1810, förekommande
förbud för der uppräknade personer, att, utan Konungens tillstånd
med hvarandra ingå äktenskap, samt i följd deraf jemväl 18 Kap. 5 § Strafflagen
angående straff för otukt emellan sådana personer upphört att vara gällande;
dock att derigenom ej sker någon ändring i lagens stadgande i 13 Kap.
1 § Rättegångs balken, om jäf emot domare, och i 17 Kap. 7 § samma balk,
om jäf emot vittnen, samt i 31 § Skiftesstadgan den 9 November 1866, om jäf
emot landtmätare och gode män, i h vil k a fall det kommer att förblifva vid hvad
hittills föreskrifvet varit.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 15 Maj 1868.
NK.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1868.
— .— hos Andra Kammaren den 15 —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om vissa åtgärders vidtagande
till åstadkommande af kontroll å verkställig - heten af utslag. hvarigenom, urbota bestraffning ådömts
icke häktade personer.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.)
S. A. K.
Enär exempel ej saknas derpå, att personer, som blifvit af Underdomstol
dömda till urbota bestraffning, men fått förblifva på fri fot, i brist på kontroll
öfver deras befordrande till sådan bestraffning, undgått densamma, ett för
-
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.