Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af väckta motioner, angående kronobrefbäring sskyldighetens skiljande från jordbruket rn. m.

1869-04-03 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1869:25, Skrifvelse, i anledning af väckta motioner, angående kronobrefbäring sskyldighetens skiljande från jordbruket rn. m.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 25.

mäteriförrättning den 14 April 1867, emot den årliga afgäld i spaning från församlingen

till bostället eller dess innehafvare, som, jemlik! Kongl. Förordningen den 6 Augusti

1864, angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring,

kunde varda bestämd att efter medelmarkegångspris årligen utgöras, samt med åliggande

för församlingen att föranstalta, det karta öfver den afsöndra^ jorden, jemte

beskrifning blefve till boställsinnehafvare:! öfverlemnad, för att bland bostallets handlingar

förvaras; och har vid behandling häraf Riksdagen funnit godt bifalla hvad Eders

Kongl. Maj:t i ofvanberörda hänseende behagat föreslå; hvithet Riksdagen lår hänge

nom underdånigst anmäla.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 3 April 1869.

JM: o 25.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 April 1869.

_ _ _ — Andra Kammaren den 3 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckta motioner, angående

kronobrefbäring sskyldighetens skiljande från jordbruket rn. m.

(Stats-Ctskottets Utlåtande N:o 30).

8. A. K.

Hos Riksdagen hafva framställningar blifvit väckta derom, att kronobrefbaringsskyldigheten

mätte skiljas från jordbruket och öfvertagas af Staten samt att, i händelse

kronobrefbäringsskyldighetens öfvertagande af Staten skulle medföra alltior störa

olägenheter och kostnader, Staten i sådant fall mätte åtminstone till de distrikt, som i

allseende till lokalförhållanden icke af postföring eller derför inrättade postdiligenser hade

någon

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 25.

någon lindring i denna börda, utan jemförelsevis med andra, som egde dessa förmåner,

deraf hardt betungades, lemna skäligt bidrag i förhållande till kostnadernas större eller

mindre belopp.

Frågan om kronobrefbärings-skyldighetens reglerande, en jemnare fördelning deraf,

dess skiljande från jordbruket eller partiela lindringar i detta besvär, har nästan

vid hvarenda riksdag efter införandet af 1809 års statsskick utgjort föremål för Representationens

behandling. De flesta af dessa framställningar hafva dock icke föranledt

till någon Rikets Ständers eller Riksdagens åtgärd. Det var likväl i anledning

åt Rikets Ständers underdåniga anhållan, som genom Kongl. Brefvet den 4 December

1830 någon lindring uti berörda onus bereddes, i det de brefbäringsskyldiga hemmanens

åliggande att forsla kronobref med få undantag inskränktes till två dagar i veckan,

och Kongl. Cirkuläret den 30 November 1849, hvarigenom åsyftades dels att bereda

en jemnare fördelning af ifrågavarande besvär, dels lindring i detsamma utgörande,

föranleddes af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 22 April 1845. De

framställningar i ämnet, som sedermera förnyats, hafva deremot lemnats utan afseende,

eller, i följd af Ståndens eller Kamrarnes olika beslut, icke föranledt till någon åtgärd.

De ständigt återkommande framställningarne i ämnet synas Riksdagen antyda,

att ett icke ringa missnöje råder hos de brefbäringsskyldige i afseende å ifrågavarande

besvär, äfven sedan det i öfverensstämmelse med nyss åberopade föreskrifter blifvit

ordnadt. Den allmänna anmärkning kan visserligen bär framställas, att hvarje slags

beskattning, åtminstone hos eu och annan samhällsmedlem, framkallar missnöje, men

att tillvaron af sådant icke i och för sig utgör giltig grund för densammas borttagande,

derest beskattningen är nödvändig för fyllande af samhällets verkliga behof, och

sättet för dess utgörande icke lemnar ruin för befogade anmärkningar. Ifrågavarande

onus synes dock vara af beskaffenhet, att giltigt fog icke saknas för sådana, Det är

bekant, hurusom all skatt ursprungligen utgjordes af naturaprestationer, lämpade dels

efter deras behof, som egde tillgodonjuta skatten, dels efter den skattdragandes eller

ortens förmåga att åstadkomma de olika slagen af prestationer, men att, i den mån

myntväsendet utvecklats och penningen antagit karakteren af allmän värdemätare, det

gamla beskattningssystemet fatt lemna ruin för ett nytt, grundad!, på den vigtiga omständigheten,

att genom penningens bemedling ett sådant utbyte af prestationer och tjenstår

emellan de olika samhällsmedlemmarne kan ega ruin, som icke längre gör det nödvändigt,

att den skattdragande åstadkommer just de tjänster eller prestationer, hvaraf

den skatteberättigade har behof. Denna vigtiga sanning har gifvit anledning dertill, att

från beskattningsväsendet allt mer och mer uteslutits naturaprestationer eller personliga

tjenster, och sådant har skett äfven derföre att dessa till sin natur vanligen äro något

obestämda och innebära ett personligt tjenstefö ifallande, som för den skattdragande

måste kännas tryckande. Redan för mer än tvänne sekler tillbaka eller vid 1642 års

riksdag blef derför, i anledning af allmogens klagan, ett likartadt besvär, nemligen skyldigheten

att utan betalning lemna Kronans tjensteman skjuts och förtäring under tjenst.

till Riksd. Prof. 1869. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 ffäft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.) Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 25.

steresor, utbytt emot de i skattetiteln Ränta ännu ingående skjutsfärdspenningarne, och

flera andra åtgärder i samma riktning hafva sedermera blifvit vidtagna, för hvilka det

blefve för vidlyftigt att bär redogöra. Likasom tjenstemännen nu kunna mot betalning

anskaffa sig skjuts och andra förnödenheter för tjensteresor, synes det Riksdagen

icke lida tvifvel, att dessa, särdeles i eu tid, då så mycket göres för lättade kommunikationer

och samfärdseln blifvit lifligare än fordom, lätteligen kunde ombesörja tjenstebrefs

fortskaffande. Beviset derför att sådant icke är overkställbart synes äfven ligga till

hands i den omständigheten, att, enligt hvad Riksdagen har sig bekant, brefbäringsskyldigheten

på åtskilliga ställen, der den a auktion utbjudits, inropats af tjenstemännen

sjelfva. Sådant har dock vanligen skett emot temligen hög betalning, emedan beskaffenheten

af detta besvär försvårat en täflan med tjenstemännen. Icke heller synes

det Riksdagen vara tvifvelaktigt, att tjenstemännen kunde med vida mindre kostnad, än

hvartill kronobrefbäringsbesväret nu i allmänhet uppgår, låta fortskaffa sina tjensteskrifvelser,

derest de, mot någon viss ersättning, finge sig ålagdt att derom draga försorg,

och om donna ersättning för blifvande tj enstei nnehaf v are bestämdes till temligen

måttligt belopp, torde man derför icke böra befara, att tjensteman skulle, i brist af sökande,

blifva obesatta. Den summa, hvarför kronobrefbäringsskyldighetens utgörande

nu stundom å auktion inropas, synes under alla förhållanden icke höra tagas till

norm för ersättningen; ty hade man sa tillvägagatt, dä skyldigheten att utan betalning

lemna skjuts och förtäring åt tjenstemännen atskaffades, hade ersättningen sannolikt

mångdubbelt öfverstigit skjutsfärdspenningarne, enär någon täflan vid inropet af ett så

ovisst besvär svårligen kunnat ifrågakomma. Den verkliga kostnaden kommer naturligtvis

att väsendtligen bero af tjensteinnehafvarens mer eller mindre omtanke och hushållning.

Staten synes emellertid ega rätt att fordra, det ersättningen ej kommer att

öfverstiga hvad, med iakttagande af all möjlig sparsamhet, för ändamålet oundgängligen

erfordras.

Kronobrefbäringen har, liksom de flesta andra (mera och besvär, uteslutande blifvit

lagd å jordbruket. Samhällsförhållanden, hvilka det ligger utom ämnet att här utreda,

gjorde det måhända till en nödvändighet att under förflutna tider så tillvägagå;

men då dessa samhällsförhållanden nu för tiden gestalta sig mycket annorlunda, lärer

man svårligen kunna undgå att erkänna, det ifrågavarande besvär numera icke hvilar

på en fullt rättvis och billig grund. Jemter man nemligen förhållandet emellan de olika

provinserna, så måste man medgifva, att flera landskap i följd af förbättrade kommunikationer

och postförbindelser, till hvilka hela landet bidragit, erhållit icke ringa lättnad i

detta besvär, under det andra provinser deraf tryckas lika hardt som fordom. Jemföres

åter förhållandet mellan de olika medlemmarne inom samma landskap eller kommun,

så har man svårt att finna någon billig grund derför, att utom det en del jordbrukare

njuter lindring i utgörandet af detta besvär eller är derifrån befriad, alla andra näringsidkare

än jordbrukare icke behöfva i detta besvär det ringaste deltaga, fastän bref bäringen

måste anses för alla vara af lika vigt och nytta. Orättvisan häraf blir i samma mån

mera synbar som antalet af handlande och andra industriidkare på landet ökas samt, i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 25.

följd af jernvägsanläggningarne, större och mindre köpingar å landsbygden uppstå, hvilka

äro befriade från allt deltagande uti berörda besvär.

Det inkast torde kunna göras, som ofta tillförene blifvit framstäldt, då fråga uppstått

om lindring uti eller upphörande af något bland de talrika besvär eller onera, hvilka

nu hvila på den Svenska jorden, nemligen att nuvarande egare förvärfvat jorden med dessa

onera och besvär, hvilka tagits i betraktande vid köpeskillingens bestämmande. Om

det icke kan förnekas, att förhållandet i allmänhet varit sådant, bör dock icke förgätas, att

samma inkast med lika mycket fog kunnat göras emot borttagande af hammarskatten,

tiondetackjernet utom bergslag och grundräntan för mjöl- och sågqvarnar, enär jernverksegaren

förvärfvat sitt bruk, masugnsegaren sin hytta samt qvarn- och sågegaren sina verk

med beräkning af nämnda onera. Genom borttagandet häraf har en ökad skattebörda

träffat jordbrukaren, enär skattelindring för eu klass medför under en eller annan form

skatteförhöjning för en annan, såvida statsbehofven på det hela icke minskas, eller lindringen

kan erhållas blott genom en ändamålsenligare anordning af sättet för ett besvärs

utgörande. Den sednare utvägen synes dock i afseende å kronobrefbäringsskyldigheten

kunna anlitas och den utgift Staten skulle få vidkännas för densammas aflyftande

från jordbruket torde följaktligen blifva föga kännbar, åtminstone icke jemförlig

med den kostnad och de olägenheter, brefbäringsskyldigheten i sitt nuvarande skick för

jordbrukaren medför. Jordbrukarens begäran i berörda hänseende torde icke heller höra

betraktas såsom obillig, då han villigt deltagit i de ökade beskattningar, som måste antagas

hafva blifvit en följd af nyssnämnda näringars frigörande från den ordinarie beskattningen,

och de grundskatter, som af ålder hvila på jorden, hafva på sednare tiden

icke oväsendtligt blifvit ökade i följd deraf, att grundräntan, hvari förut ingick en mängd,

persedlar, hvilka icke vidare förekomma i marknaden och följaktligen ej voro underkastade

prisstegring, numera blifvit förvandlad i få persedlar, hvilkas pris visat sig vara i

stigande. Den så kallade skatteförenklings-komitéen, som uppgjorde förslag till grundräntornas

förenkling, uttalade ock den åsigt, att skattejämkning herde småningom beredas

på det sätt, att lindring erhölles i en del af de särskilda skattebördor, som, utom grundskatten,

tryckte den skattskyldiga jorden.

Innan hufvudsakligt beslut i förevarande fråga fattas, synes det Riksdagen

emellertid vara af nöden, att ärendet närmare utredes och att förslag uppgöres angående

såväl sättet för kronobrefbäringsskyldighetens skiljande från jordbruket, som

den ersättning, hvilken billigtvis bör tilläggas dem, som af kronobrefbäringen hittills

egt sig begagna. I anseende till lokala förhållanden torde äfven donna angelägenhet

höra i olika län eller distrikt på olika sätt ordnas, men Riksdagen saknar den ort- och

detaljkännedom, som för ett sådant ordnande är oundgänglig, hvilken åter vederbörande

landsting torde ega. Med hänsyn härtill och hvad för öfrig! nu blifvit i underdånighet

anfördt, får Riksdagen underdånigst anhålla, det Eders Kongl. Maj:t, efter landstingens

och vederbörandes hörande, angående lämpligaste sättet för krönobrefbäringsskyldighetens

skiljande från jordbruket, täcktes låta utreda frågan om de kostnader,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 26.

hvarmed eu sådan åtgärd antingen för Statsverket eller för de olika länen, derest ifrågavarande

skyldighet skulle af dem hvar för sig öfvertagas, må vara förenad, samt

derefter till Riksdagen i ämnet aflåta nådig framställning.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 3 April 1869.

]%'':o 26.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 April 1869.

— — — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,

i fråga om upplåtelse under ständig besittningsrätt af åtskilliga

lågenheter å Kungsörs kungsladugård.

(Stas-Utskottets Utlåtande N:o 12),

S. A. K.

Sedan, uti en till Eders Kongl. Maj:t ställd och af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Westmanlands län med skrifvelse den 5 Augusti 1867 öfverlemnad ansökning,

C. E. Blomkorg, Josef Johansson, Enkan Catharina Bergström, C. Lundblad,

A. P. Larsson, C. O. Sundström, P. Olsson, C. E. Lindqvist, A. Lindström och P.

Pettersson, hvilka genom kontrakt med arrendatorn af Kungsörs kungsladugård inom

Kung Carls socken i Åkerbo härad af nämnda län pa arrende innehade åtskilliga pa

kungsladugårdens egor belägna och å tvänne vid ansökningen fogade, af vederbörande

landtmätare år 1866 upprättade kartor jemte beskrifning, under N:is 1, 2, 3, 4, 5, 6,

33, 41, 54 och 74 upptagna lägenheter om tillhopa 1 tunnland 29,3 kappland, i underdånighet

anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig Proposition

derom, att nämnda lägenheter måtte, emot flen afgäld i dagsverken till kungs
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.