Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående theatercensur ens afskaffande.

1869-05-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1869:50, Skrifvelse, angående theatercensur ens afskaffande.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 50.

JM: o .JO.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 Maj 1869.

— — — — Andra Kammaren den 7 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående theatercensur ens afskaffande.

(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 32).

S. A. K.

Sedan Rikets Ständer vid 1834 års riksdag, i anledning af då väckt motion

om rättighet att bilda enskilda theatrar såväl i hufvudstaden som i landsortsstäderna

och af ett i sammanhang dermed frantstäldt förslag att, af nödig omsorg för

sedlighetens helgd och bevarande, censur å theaterstycken borde utöfvas, innan

desamma finge å enskilda theatrar uppföras, bcslutit och till Kong). Maj:t aflatit

underdånig skrifvelse den 22 December 1834 af innehåll att, då Rikets Ständer

ansett införandet af censur å de stycken, som uppföras på enskilda theatrar nyttigt

och af behofvet påkalladt, helst theatern kunde betraktas såsom ett moraliskt bildningsmedel

samt det således vore angeläget att förekomma sådana missbruk, hvarigenom

detta ändamål motverkades; och då det icke herde mota särdeles störa hinder

att äfven i rikets mindre städer erhålla personer, åt hvilka uppdrag i afseende

på nödig censur och tillsyn i detta fall kunde anförtros, Rikets Ständer i underdånighet

anhölle om utfärdande af nådigt stadgande derom att theaterstycken icke

måtte på enskilda theatrar uppföras utan att förut vara granskade och godkända

af dertill förordnad person eller auktoritet; så har Kongl. Maj:t, med bifall till

donna Rikets Ständers underdåniga hemställan, genom nådigt cirkulär den 7 Mars

1835 uppdragit ifrågavarande granskningsrätt åt Öfverståthållaren i Stockholm och

Landshöfdingarne i residensstäderna samt tillika förordna!, att Landshöfdingarne

skulle ega att uti andra städer inom länen åt Borgmästaren eller någon annan,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 50.

som genom sin upplysning och sitt anseende kunde befinnas dertill tjenlig, öfverlåta

att på eget ansvar granskningsrätten utöfva.

Rörande denna anordning har vid innevarande riksmöte fråga blifvit vackt

i den syftning att den så kallade t heat ercensuren och dithörande förordningar

måtte upphäfva», samt att hvarje theaterföreståndare i stället skulle underkastas

laga ansvar för de stycken, han å scenen låter uppföra och såsom skål för donna

framställning är hufvudsakligen vordet anförd t, att nämnda censur vore oförenlig

med tidsandan och Tryckfrihets-förordningens mening; att theatercensuren vore en

anomali vid sidan af det fria ordets rätt, då det trycke», och att vederbörande censorer

mången gång slädnät i förlägenhet vid bedömandet af en författares arbete,

då utöfvandet af en slik domsrätt föga öfverensstämde med deras vanliga verksamhet

och deras omdömesförmåga.

Vid öfvervägande af donna sak har Riksdagen till en början inhemta! att,

förutom ofvanberörda 1835 års cirkulär, ett ytterligare cirkulär i ämnet är vordet

utfärda»!! den 15 Augusti 1842, hvarigenom tiden för verkställande af censur öfver

skådespel bestämmes till högst en månad efter det ett teaterstycke blifvit

för undergående af sådan granskning till vederbörande inlemna»!!; att tillämpningen

af berörda censurförfattning, åtminstone för hufvudstaden, med ytterst få undantag

bestått endast deruti att ur de till granskning inlemnade theaterstycken

blifvit uteslutna uttryck, som varit afsedda att förlöjliga eller i ofördelaktig dager

framställa myndigheter eller enskilda lefvande personel'' eller ock rört främmande

folk eller deras styrelser. Vidare har hos Riksdagen i betraktande kommit, att

om det å ena sidan icke lärer kunna bestridas, att den dramatiska konsten utgör

ett kraftigt bildningsmedel, i hög grad egnadt att väcka och lifva känslan för det

skona, sanna, adla och fosterländska, sa är det a andra sidan lika otvifvelaktigt,

att donna konst, utöfva»! i falsk riktning, kan i icke mindre grad framkalla alldeles

motsätta verkningar och i tider af oro och stark politisk spänning bringa passionerna

till våldsamma och häftiga utbrott. Inflytandet af skadespelarekonsten i

dessa hänseenden är så mycket större, som hon för uppnående! af sina syften betjenar

sig af alla andra skona konster, samt är i tillfälle att samtidig! verka på

en större samling af menniskor. Att från myndigheternas sida skådespel arekonstens

missbruk noggrann t och allvarligt beifra» synes derföre vara fullt ut lika

nödvändigt som det är att vaka deröfver, att ej andra konstgrenar eller det fria

ordet missbrukas till skada för allmän moral och samhällsordning eller ock till

förolämpningar mot offentliga myndigheter och enskilde personer. Men om ock myndigheternas

ingripande härvid sålunda är berättigad! och befogad!, följer deraf dock

ingalunda att bästa sättet för detta ingripande är en censur, som föregår den dramatiska

produktionens uppförande. Fastmer torde eu censur, om den i sjelfva verke! är

möjlig, likväl vara föga lämplig och ingalunda leda till det mål, som afses; ty för

att kunna bedöma, huruvida t. ex. ett anmäldt skådespel vid uppförande! kommer

att verka mera skadligt än gagneligt och om förthy dess uppförande bör för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 50.

vägras eller medgifvas med eller utan iakttagande af vissa förändringar; dertill

fordras hos censorn förmåga att klart uppfatta undan af skådespelet, att känna de

hjelpmedel, som vid uppförandet skola användas samt till och med, under vissa

förhållanden, att kunna bedöma den för tillfället rådande sinnesstämningen hos

publiken. I allmänhet lärer 6det vara svårt att finna personer med de egenskaper,

som sålunda af en censor fordras, vare sig att de sökas ibland polismyndigheternas

tjensteman eller bland andra, som kunna finnas villiga att ett slikt uppdrag

emottaga. Men äfven om det skulle lyckas att erhålla lämplige censorer, synes

det föga sannolikt att de i censuren liggande preventiva åtgärder emot skådespelarekonstens

missbruk kunna leda till det åsyftade ändamålets uppnående. Censuren

kan nemligen icke gerna sträcka sig längre, än till den skrift!a eller tryckta

texten. Hvad de störa och ryktbara dramatiska arbetena beträffar, förblefve väl

dessa fortfarande såsom hittills af censuren o vidrörda, och likväl är det just dessa,

som under vissa tidsförhållanden kunna på allmänheten utöfva det största inflytandet,

hvarpå exempel icke saknas. De små tillfällighetsstyckena åter, emot hvilka

censuren hittills förnämligast riktat sina åtgärder, hafva sin retelse visserligen till

någon del i de mer eller mindre lyckade anspelningarne i textens ord på dagens

frågor, men lika mycket och kanske ännu mer i dekorationer,''kostymering, musik,

dans och hela det stumma spelet. Allt detta sednare lärer väl emellertid likaledes

förblifva ovidrördt af den föregående, granskningen; och erfarenheten har i detta

hänseende äfven ådagalagt, att då myndigheterna ingripit och framtvingat utesluningar

eller förändringar i texten, så har konsten förstått, att just i det stumma

spelet bittert hämnas på censurmyndigheten, hvilkens vanmagt att hindra dylika

missbruk gifver stöd åt den mening, att ifrågavarande censur mera skadar

än gagnar. Kastar man åter blicken på ett annat slag af theaterstycken eller sådana,

genom hvilka sedligheten skulle såras, för hvilka censurens nödvändighet

ofta åberopas och som synas förnämligast hafva varit afsedda, då Rikets Ständer år

1834 begärde theatercensurens införande; så visar det sig, att nämnda censur i

detta afseende lika litet kunnat uträtta. Det är visserligen möjligt att ur dessa

stycken uteslutas grufva och oskickliga uttryck, men likasom i de ofvan omnämnda

theaterstyckena återstår äfven bär spelet, hvaruti en illa maskerad och derigenom

fullt lika vidrig osedlighet kan uttryckas som med orden; — återstå,- musiken, i

hvilken kan inläggas de mest sinnliga elementer; — återstår slutligen dansen, genom

hvilken likasom genom kostymerna anständigheten kan djupt såras, hvarpå erfarenhet

visst icke saknas; i betraktande af hvithet allt den öfvertygelse hos Riksdagen

stadgat sig att om icke allmänhetens känsla för det anständiga och rena

i detta hänseende utötvar censur, blifver hvarje preventiv åtgärd i den riktningen

vanmägtig och i flera fall till och med skadlig.

Beträffande åter den frågan, huruledes efter ifrågavarande censurs afskaffande

skyldighet skulle inträda för hvarje theaterföreståndare att efter lag ansvara

för de stycken, han å scenen later uppföra, så innehåller 18 Kapitlet i gällande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 50.

Strafflag, hvilket handlar om sedlighetsbrott, i 13 § sådana straffbestämelser att de

kunna lämpas på theaterföreståndare eller skådespelare, som genom scenisk framställning

sårar tukt och sedlighet. Skulle åter theaterföreståndare eller skådespelare

missbruka dramatisk konst eller scenisk framställning derhän, att han gjorde

sig skyldig till politiskt brott, så lärer gällande strafflag få anses jemväl i detta

afseende vara så fullständig, att brott eller förseelse af dylik art icke bl ifver utan

straff; och äfven om förhållandet icke vore sådant, tillkommer det icke Riksdagen,

i den ordning förevarande fråga blifvit väckt och behandlad, att nu framställa förslag

till ändring eller tillägg i nämnda lag. Det torde ock ligga i sakens natur, att vederbörande

polismyndigheter ega befogenhet att, derest under en offentlig föreställning

sedlighetsbrott eller politiskt brott föröfvas, ögonblickligen undertrycka det

osedliga eller politiskt vådliga i en sådan föreställning. Repressiv» åtgärder af

dylik beskaffenhet innebära sitt eget berättigande och lära svårligen kunna genom

lagstiftningen noggrant bestämmas; men om och i den mån en dylik lagstiftning

finnes erforderlig, lärer densammas åstadkommande, med eller utan Riksdagens

medverkande, vara på Eders Kongl. Maj:t beroende.

På nu anförda skål hemställer Riksdagen underdånigst om upphäfvande af

den i ofvanberörda nådig» cirkulär den 7 Mars 1835 anbefallda granskning af dramatiska

arbeten, som anmälas till uppförande å enskilda theatrar.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 7 Maj 1869.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.