Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, om ändring i gällande föreskrifter rörande skyldigheten att hålla allmänna vågarm i fargildt stånd vintertiden.

1869-05-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1869:67, Skrifvelse, om ändring i gällande föreskrifter rörande skyldigheten att hålla allmänna vågarm i fargildt stånd vintertiden.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagen) underd. Skrifvelse, N:o 67.

7

iV:o 6?,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1869,

— — — Andra Kammaren den 11 —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om ändring i gällande föreskrifter rörande

skyldigheten att hålla allmänna vågarm i fargildt stånd vintertiden.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.)

S. A. K.

Hos Riksdagen hafva åtskilliga framställningar blifvit gjorda, åsyftande

ändring af nu gällande stadgande!! i fråga om skyldigheten att vintertiden vid snöfall

hålla allmänna vägarne i fargildt stånd. Dessa framställningar öfverensstämma

\ -/V^dSaken ™ed Eclers Kone1- MaJ:ts’ i anledning af Rikets Ständers underdåniga

skrifvelse den 7 April 1866, till sistlidna Riksdag aflåtna nådiga Proposition, »att,

med ändring af föreskriften i Kongl. Förordningen den 13 September 1790, § 5,

må stadgas att, när i öfverensstämmelse med nämnda författning till vägarnes hållande

i fargildt stånd under vintertiden vid snöfall s. k. ploglag äro eller blifva

inrättade, den för alla ploglagen uti socknen eller häradet belöpande ersättning

sammanslås och inom socknen eller häradet fördelas efter den allmänna grund, som

galler för uttagande af kommunalutskylder på landet.» Såsom hinder för ett o vilkorligt

bifall till nu ifrågavarande framställningar qvarstå fortfarande de betänkligheter,

hvilka utgjorde hinder för antagande af berörda nådiga Proposition, i afseende

hvarå anmärktes, att, enär antagas kunde, att den grund, som i förevarande

fall blefve fastställd, framdeles komme att. tillämpas i andra med detta jemförlig^

borde frågan betraktas förnämligast ur principal synpunkt; den erhölle då en betydelse,

som betingade nödvändigheten af eu förutgående noggrann utredning till

ledmng för bedömandet. Enligt gjorda approximativa beräkningar, grundade på

1865 års bevdlningstaxeringslängder för rikets samtliga län, skulle de nu väghållmngsskyldiga

hemmanen genom föreslagna förändringen tillsammans njuta lindring

vmtervaghållnmgen med omkring 33 procent, som komme att öfverflyttas med

6^5 procent på öfrig» fastigheter och 26,5 procent på inkomst af kapital och arbete

Härvid herde ej lemnas oanmärkt, att, vid jemförelse af sammandragen af bevill
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

ningstaxeringslängderna för åren 1865 och 1867, det visade sig, att det sednare

årets taxeringsvärden för jordbruksfastigheter understiga det förstnämnda årets med

81,240,420 Riksdaler, motsvarande något mer än 487,000 :yrk, hvaremot inkomstbevillningen

i riket för år 1867 öfverskouter den för ar 1865 med .1,490 Riksdaler;

hvaraf följde, att angifna proportionen för vinterväghållningens öfverflyttande från

jordbruket på annan inkomst väsendtligen förändrats. Men detta oafsedt skulle,

då de icke väghållningsskyldiga jordbruksfastigheterna nästan uteslutande vore belägna

inom de fyra provinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, hvarest

frälsesäterierna äro från detta besvär fritagna, samt beskattningsföremalen i allmänhet

icke förekomme i den jemna fördelning inom de särskilda kommunerna eller

häradena, som betingar angifna procenten, de nu väghållningsskyldige kommo att

i ett högst ojemnt förhållande njuta lindringen tillgodo. För bedömande af den

föreslagna ändringens verkningar erfordrades derföre, jemte upplysning om våglängden

för hvarje väghållningsdistrikt, eu närmare utredning af förhållandet inom

de särskilda orterna, sockne- eller åtminstone häradsvis, dels emellan jordbruksfastigheternas

mantal och taxeringsvärden, med uppgift å ej mindre medelvärdet,

än äfven högsta och lägsta taxeringsvärdet för helt hemman, dels ock emellan å

ena sidan jordbruksfastigheternas taxeringsvärde samt, å den andra, taxeringsvärde

å öfråga fastigheter, jemte taxerings- och bevillningsbeloppet för inkomst af

kapital och arbete.

Äfven under den förutsättning att den frälsesäterierna i Skåne, Halland,

Blekinge och Bohus län, enligt 8 § i Adliga Privilegierna den 16 Oktober 1723

och 7:de punkten i Kongl. Resolutionen på adelns besvär den 8 Januari 1735,

medgifna frihet kunde, genom förändring af grunden för väghållningsbesvärets ututgörande,

upphäfvas, utan en sådan ersättning, som i Danmark och åtskilliga andra

länder lemnats vid afskaffande t af jordprivilegier, torde det åtminstone höra

utredas i hvad mån dessa hittills befriade egendomar komme att af förändringen

betungas.

Uti den nådiga Propositionen funnes antydt, att, genom antagande af fyrktalet

till grund för skyldighetens utgörande, hemmanen skulle komma att draga

dubbelt emot annan fastighet; och det ville väl sa synas, då man endast fästade

sig vid fyrktalsberäkningen; men loge man jemväl i betraktande, att bevillningen

efter andra artikeln, som utgjorde grunden för fyrktals-sättningen, utginge för jordbruksfastighet

med blott tre, men för annan fastighet med fem öre för hvarje lulla

etthundra Riksdaler af uppskattningsvärdet, blefve förhållandet helt annorlunda, så

att, då för en jordbruksfastighet af 1,000 Riksdalers värde bevillningen utgjorde

30 öre, motsvarande 6 fyrk, vore den för annan fastighet af samma värde 50 öre,

motsvarande 5 fyrk, och förhållandet blefve således i sjelfva verket icke såsom 2

till 1 utan såsom 6 till 5.

Den af Rikets Ständer i ofvanberörda underdåniga skrifvelse uttalade åsigt

att vid förändringens tillyägabringande borde medgifva^ dels vissa undantag med

afseende

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

9

afseende å särskild! uppgifva eller med dem jemförliga inkomst-titlar, dels åtskilliga

modifikationer med afseende å inkomstbevillningen i allmänhet, hade ej blifvit omfattad

i den nådiga Propositionen; dock syntes rättvisan fordra, att de härvid afsedda

skattskyldige, hvilka, derest de icke tillika innehade jordbruksfastighet eller

idkade rörelse, hvarmed fastighet vore förenad, blott för sina personer och alltså

i ringare mån begagnade vägarne, om de än icke alldeles befriades från deltagande

uti ifrågavarande onus, likväl borde njuta vida större lindring, än som efter det

nådiga förslaget skulle dem förunnas.

Då frågan betraktas ur rättens synpunkt, företer sig, utom hvad ofvan är

påpekadt i fråga om frälsesäterierna i Skåne. Halland, Blekinge och Bohus län,

jemväl en annan betänklighet. Gällande lag om hemmansklyfning och jordafsöndring

föreskrifver nemligen att å jord, som från hemman eller lägenhet afsöndra^

skall årlig afgäld läggas i spunnen)ål eller annan lämplig räntepersedel, hvilken

afgäld ej må vara mindre, än att den motsvarar hvad af hela hemmanets eller

lägenhetens räntor och öfråga allmänna utskylder, vid jemförelse af egornas storlek

och beskaffenhet, å den afsöndrade jorden belöper. Innehafvare af afsöndra,!

jord, som till stamhemmanets egare erlägger afgälden, synes derföre icke rättvisligen

kunna åläggas att särskild! deltaga i de på hemmanet belöpande kostnader

för snöskottning. Den förre skulle då i sjelfva verke! få vidkännas detta onus i

dubbel måtto. För öfrig! må erinras, att en förändring i föreslagna syftningen

torde böra medföra förändrade bestämmelser i fråga om bildande! af de s. k. ploglagen.

Om nemligen snöskottningsskyldigheten utsträcka äfven till andra än

egare och innehafvare af hemman, synes det vara följdriktigt att låta ploglagen

bildas icke blott af hemmansåbor, såsom 1790 års Kongl. Förordning föreskrifver,

men äfven af andra till deltagande i besväret förpligtade personer, hvilka bo så

nära vägen, att de lämpligen kunna in natura utgöra sin skyldighet.

Riksdagen anser emellertid, att eu förändring af gällande bestämmelser i

ifrågavarande afseende bör åstadkommas, på det att jordbruket derigenom må beredas

en lindring, hvars billighet ej kan bestridas; men då Riksdagen, i saknad af

sådan utredning, som ofvan är omnämnd, ej tilltror sig att nu uttala någon bestämd

åsigt i fråga om den lämpliga proportionen för de särskilda beskattningsföremålens

deltagande i besväret, får Riksdagen i underdånighet anhålla, att Eders

Kong!. Maj:t täcktes låta tillvägabringa den utredning, som erfordras för bedömande

af don föreslagna förändringens verkningar inom de särskilda orterna, samt

derefter till Riksdagen gorå den framställning i ämnet, hvartill omständigheterna

må finnas föranleda.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 Maj 1869.

Bih. till Riksd. Prot. 1869. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 6 Håft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.