Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, om ändring i gällande föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges egendom.

1869-05-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1869:87, Skrifvelse, om ändring i gällande föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges egendom.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N.-o 87.

9

Hf:o 8V.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 Maj 1869.

— — hos Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om ändring i gällande föreskrifter

rörande förvaltningen af omyndiges egendom.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.)

8. A. K.

Hos Riksdagen hafva framställningar blifvit gjorda, åsyftande förändrade

föreskrifter angående förvaltningen af omyndiges medel; hvarjemte Justitieombudsmannen

i sin vid innevarande riksdag afgifna embetsberättelse framhållit

de olägenheter, som skulle härflyta från ofullständigheten i några stadganden

uti Kongl. Förordningen, angående tillsyn å förmyndares förvaltning af

»myndigs egendom, den 24 September 1861, samt för undanrödjande af dessa

olägenheter föreslagit följande förändrade lydelse af förordningens

§ 1. Förmynderskap stånda under vårdnad af den Rätt, hvarunder

den omyndiges fader, der lian död är, vid dödsfallet lydt, eller, om han lefver,

stadigt hemvist häfver. År den omyndige född utom äktenskap och ej för äkta

barn i laga ordning förklarad, höra förmyndarskapet under den Rätts vårdnad,

hvarunder modren vid dödsfallet lydt eller, om hon lefver, stadigt hemvist häfver.

Äro hvarken fader eller moder kända, eller häfver ingendera af dem

stadigt hemvist, lyda den omyndige i förmyndaremål under Rätten i (ten ort,

der han bor, då behof af förmyndare för honom yppas, eller, om han ej stadigt

hemvist häfver, der dylikt behof först anmälas. Lefver fader eller moder,

men är annan till förmyndare förordnad, eller har flen, som uppnått myndiga

Rik. till Iliksd. Brok 1869. 10 Sami. 1 Afd. I Band. 12 Haft. 3

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

år, blifvit under förmyndare ställd, lyde förmynderskapet under den Rätt, som

förmyndare förordnat.

§ 3. Ordet socknenämnd utbytes emot kommunalnämnd.

§ 4. Förmyndare skall, för hvart år, afsluta räkning öfver allt det han

bär om händer, med uppgift af den säkerhet, hvaremot den omyndiges reda

penningar utsätta äro, och ingifve, vid början af följande år, den rakning jemte

ett utdrag derur, innehållande summarisk uppgift af den omyndiges behållning

så i fast som lös egendom, till gode männen eller kommunalnämnden. I detta

utdrag skall ock tillkännagifvas, om under årets lopp förmynderskap upphört,

ehvad den omyndige uppnått myndig ålder eller aflidit, eller omyndig qvinna

trädt i äktenskap. Det utdrag, hvarom nu sagdt är, skall etc.

§ 5. Vid slutet tillägges: Förordnar Rätten, att förmyndaren dylik säkerhet

lemna skall, och bibehålies denne ändock vid förmynderskapet, värde

slik säkerhet i förvar satt hos kommunalnämnden i den församling, till hvilken

den omyndige, efter de i 1 § stadgade grunder, må anses höra".

Den genom Kongl. “Förordningen den 24 September 1861 föreskrifna

kontroll å förmyndarevården må väl anses hafva verkat derhän, att vårdslöshet

vid förmyndareförvaltningen någorlunda förekommits; men då förmyndare i

allmänhet eger innehafva och i sin rörelse begagna myndlingens penningar,

utan att derför ställa säkerhet; då frestelsen för förmyndaren att använda

myndlingens i hans vård befintliga skuldsedlar och andra värdepapper till afhjelpande

af egna penningebehof ofta är alltför stark, för att kunna emotstås;

och då den, enligt nuvarande lag, myndlingen tillkommande förmånsrätt hos

förmyndaren i de flesta fall finnes vid dennes obestånd vara otillfredsställande;

så synas gällande föreskrifter ingalunda lemna nöjaktigt, skydd mot följderna

af förmyndarens bristande vederhäftighet och den oredlighet, som ej sällan dermed

står i sammanhang. Den utväg, som lagen anvisar, att hos Rätten påfordra

inteckning eller annan säkerhet för de hos förmyndare innestående medel,

synes ej vara af synnerligt värde, helst antagas kan, att i de flesta fall,

då misstanke mot förmyndarens vederhäftighet föranleder en dylik anmälan,

hans affärsställning redan är sådan, att någon verklig säkerhet af honom icke

kan vinnas. Också hafva förluster af omyndiges tillgångar, synnerligen under

sednare tiders allmänna osäkerhet i affärsförhållanden, ej sällan inträffat; och

lagstiftarens skyndsamma och kraftiga mellankomst till förekommande af sådana

förluster för framtiden är derföre oafvisligen påkallad.

Riksdagen har ansett ändamålet åtminstone i hufvudsaklig mån kunna

vinnas derigenom, att för hvarje domkrets eller annat lämpligt område tillsattes

en af erforderligt antal skicklige och vederhäftige personer bestående nämnd,

till hvilken förmyndare både att aflemna myndlingarnes penningetillgångar an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N;o 87. 11

tingen kontant eller i sådana värdepapper, som af nämnden kunde godkännas.

Har myndlingen fordringar, hvilka nämnden anser osäkra och följaktligen ej

vill öfvertaga, skulle det tillkomma förmyndaren att indrifva desamma och pen

ningarne till nämnden öfverlemna. Nämnden skulle åligga att för myndlingar

nes gemensamma rakning utlåna medlen och, efter afdrag af oundgängliga för

valtningskostnader, på utsätta terminer till förmyndarne utbetala den på deras

myndlingar belöpande ränta. I den män donna öfverstege myndlingens behof,

komme den att läggas till det hos nämnden innestående kapitalet; om åter

förmyndaren behöfde för myndlingens rökning uttaga någon del af kapitalet,

torde Rättens samtycke dertill erfordras. Kontrollen å förmyndarevården skulle

fortfarande uhöfvas af de enligt nu gällande lag för sådant ändamål tillsatte

gode män, hvilka följaktligen jemväl hade att tillse, att förmyndare fullgjorde

sin skyldighet i afseende på medlens öfverlemnande till nämnden. Härigenom

blefve nämndens befattning af särdeles enkel beskaffenhet och närmast öfverensstämmande

med den, som hittills på ett i allmänhet tillfredsställande sätt utöfvats

af styrelserna för de i de flesta orter inrättade sparbanker, hvilka möjligen

skulle kunna, der det lämpligt funnes, med de nu föreslagna inrättningarna

förenas.

Någon gång torda inträffa, att myndlingarnas tillgångar bestå i sådana

värdepapper, som ej med förmån kunna förvandlas i penningar eller af andra

skål bära för deras rökning bibehållas; och likasom nämnden, på sätt nu sker

i sparbankerna, måste upplägga ett särskild! insättnings- och uttagningskonto

för hvarje omyndig, kunde för dylika handlingar, hvilka jemväl börda hos nämnden

deponeras, särskilda depositionskonto upprättas.

Mot detta förslag skulle visserligen kunna invändas, att, när förmyndare''

befattningen ej vidare medförde fördelen att innehafva myndlingarnes medel,

den stundom redan nu befintliga obenägenheten att emottaga sådan befattning

skulle blifva ännu större; man då förmyndare torda komma att åtnjuta företrädesrätt

att såsom lån erhålla dessa medel, om han derför ställde nöjaktig

säkerhet, samt, i händelse han detta ej förmådde, han ingalunda börda under

nuvarande lagstiftning anses vederhäftig för förmynderskapet, så synes o in förmälda

invändning icke förtjena afseende. Deremot torda det vara uppenbart,

att förmyndaremedlens sammanslående till en gemensam kassa och förvaltning

under den allmänna kontroll, som derigenom möjliggöras, väsendtligen komma

att befordra de omyndiges säkerhet, på samma gång som förmyndarne befriades

å ena sidan från skyldigheten att ombesörja en utlåning, som ej sällan är

förknippad med störa svårigheter, och å andra sidan från frestelsen att för

medlens användande inlåta sig i stundom olycksbringande spekulationer. Öfvertagande

af förmynderskap blefve ej heller, såsom nu någon gång inträffar,

ett eftersökt medel att åtkomma penningelån, utan att behöfva derför ställa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens underd. Skrifvelse, N-.o 87,

säkerhet. Men genom den nu föreslagna anordningen skulle tillfälle för säkra lånesökande

att erhålla lån på längre tid betydligt underlättas.

För utarbetande af fullständigt lagförslag i detta afseende erfordras

dock icke allenast längre tid, än den som står till Riksdagens förfogande, utan

äfven åtskilliga upplysningar om lokala förhållanden m. m., dem Riksdagen

icke är i tillfälle att sig förskaffa; och Riksdagen får derföre i underdånighet

anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, med afseende å behofvet af betryggande

föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges medel, taga i nådigt öfvervägande,

huruvida lämpliga bestämmelser i ofvan angifna syftning må kunna

meddelas, samt i sådant fall låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till lag i ämnet, äfvensom att Justitie ombudsmannens framställning om speciela

ändringar i ofvanberörda Kongl. Förordning dervid jemväl torde komma under

öfvervägande.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 13 Maj 1869.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.