Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående tillägg till 15 Kap. 2 § Rättegångs-balken, i fråga om fullmäg

1869-05-13 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1869:88, Skrifvelse, angående tillägg till 15 Kap. 2 § Rättegångs-balken, i fråga om fullmäg

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, 2Y,-o 88

]%:0 8S.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren deri 13 Maj 1 869.

. —• ; -— hos Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående tillägg till 15

Kap. 2 § Rättegångs-balken, i fråga om fullmäg
(Lag-Utskottets

Utlåtande N:o 39.)

8. A. K.

De olägenheter, som härflyta deraf, att i de särskilda orterna ej finnas

kända personer, till hvilka parter och rättsökande med tillförsigt kunna vånda

sig i sina rättsangelägenheter, hafva ofta öfverklagats och blifva med eu tilltagande

utveckling af handel och rörelse allt mera kännbara. Särskild! må i

afseende härå erinras, att då för omkring tio år sedan hos Sveriges Riksdag

och Norges''Storting fråga förevar om antagande af en för begge rikena lika lag

angående verkställighet i det ena riket af domar och utslag, meddelade i det

andra, det härom utarbetade förslag bifölls i Sverige, men afslogs i Norge hufvudsakligen

på den grund, att tillgång på sakförare här i landet icke funnes

för de Norrmän, som deraf kunde vara i behof. Enligt Riksdagens åsigt kunde

omförmälda olägenheter i någon mån afhjelpas genom eu bestämd föreskrift för

domstolarne att, på sätt redan gällande lag i 15 Kap. 2 § Rättegångsbalken

antyder, hvar för sitt område bemyndiga vissa personer att der låta allmänneligen

bruka sig såsom fullmägtige. Ett sådant bemyndigande innebure endast

en anvisning på lämpliga personer, till hvilka parterne kunde anförtro sina

angelägenheter; det upphäfde ej rättigheten för part att sjelf utföra sin talan

eller dertill välja annat tjenlig! ombud.

tigskap

opaginerad Kontrollera mot PDF

.....14 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 88.

Då det bör vara domstolen obetaget att lemna ifrågavarande uppdrag

äfven till personer boende utom jurisdiktionen, torde med säkerhet kunna antagas,

att brist ej skall uppstå på någorlunda lämpliga personer, hvilka äro

villiga att, utan lön af det allmänna, åtaga sig uppdraget, helst det ökade förtroende,

som deraf är att påräkna, bör medföra tillräckligt störa fördelar, för

att uppväga den dermed förknippade skyldigheten att utan betalning biträda de

fattiga, då domaren det pålägger.

Deraf att eu person bemyndigas att allmänneligen biträda med rättegångssakers

utförande lärer ej kunna härledas skyldighet för honom att ovilkorligen

åtaga sig hvarje sak, som honom anförtros. Detta torde så mycket

heldre höra få i hvarje särskild t fall bero på aftal vederbörande emellan, som

det är parten obetaget att välja ombud äfven bland andra än de allmänna

sakförarne. Dessa äro följaktligen icke att betrakta såsom offentliga tjensteman;

och beträffande sättet för deras afsättning och de skäl, som dertill må föranleda,

anser Riksdagen, att erforderliga föreskrifter finnas meddelade i Kong!. Brefvet

den 27 Maj 1801.

För åsyftade ändamålets vinnande är det, enligt Riksdagens åsigt, ej nog

dermed, att allmänna sakförare anställas. Dertill erfordras ock, att allmänheten

erhåller kännedom om deras namn och adresser, hvilket torde kunna sire antingen

derigenom, att de upptagas i statskalendern, eller på annat lämpligt sätt.

På grund häraf, och till följd af gjord framställning i ämnet, har Riksdagen

för sin del beslutat en författning, så tydande:

“Såsom tillägg till hvad lagen i 15 Kap. Rättegångs-balken angående

laga fullmägtig innehåller, förordnas som följer:

Vid hvarje allmän domstol skola minst två skicklige män bemyndigas

att såsom fullmägtige tillhandagå parter, som dem anlita. Dessa fullmägtige

skola nämnas, vid Hofrätt och Underrätt af Rätten sjelf och vid Högsta Domstolen

af Konungens Nedre Justitierevision."

Så vida detta lagförslag vinner Eders Kougl. Maj:ts nådiga godkännande,

får Riksdagen i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i

nåder meddela erforderliga föreskrifter, i ändamål att ifrågavarande sakförares

namn och adresser må komma till allmänhetens kännedom.

Riksdagen framhärdar otc.

Stockholm den 13 Maj 1869.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.