Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående ändringar i Konkurslagen.

1869-05-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1869:89, Skrifvelse, angående ändringar i Konkurslagen.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 89.

15

Hk ro 8N.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren deri 14 Maj 1869.

— — hos Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i Konkurslagen.

(Lag Utskottets Utlåtande N:o 36.)

8. A. K.

Hos Riksdagen hafva framställningar blifvit gjorda, åsyftande ändring i

Konkurslagens stadgande!! angående dels borgenärs skyldighet att, då yrkande

derom framställes, edfästa sin fordran och dels vilkoren för ackords godkännande.

I förra hänseendet har blifvit anmärkt, att nuvarande lag lem nar rum

för ett ofta öfverklagadt, missbruk, bestående deri, att edgångsyrkande framställa

utan giltig anledning, under beräkning att eu eller annan borgenär, mot

hvilken detsamma är riktadt, skall förblifva okunnig derom, försumma edgången

och således gå miste om utdelning i massan. Riksdagen har finnit denna anmärkning

förtjent af uppmärksamhet. Visserligen är den grundsats i Konkurs

lagen genomförd, att borgenär bör sjelf eller genom ombud följa konkursmålets

gång, gorå sig underrättad, huruvida anmärkning mot hans fordran förekommit,

huruvida edgångsyrkande blifvit väckt o. s. v. Men då erfarenheten visat,

att i allmänhet icke så sker; då lagen antager såsom regel, att borgenär ej

behöfver edfästa sin fordran; och då det för eu borgenär, som har en mindre

betydlig fordran, kunde medföra uppoffring af hela beloppet deraf och kanske

än mera, om lian skulle sjelf eller genom ombud uti ifrågavarande afseende

följa behandlingen af konkursmålet, synes någon åtgärd höra vidtagas till förekommande

af anmärkta missbruket af rättigheten att påkalla borgenärsed; och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 89.

torde för sådant ändamål vara lämpligt, att den, som yrkandet framställer, ålägges

att derom underrätta vederbörande borgenär.

I sammanhang härmed och till undanrödjande af de olägenheter, som

för edgångens fullgörande ofta kunna mota derigenom, att borgenär, i anseende

till de långa mellantiderna för domstolarnes sammanträden på landet, måste

företaga en lång och kostsam resa till närmaste stad, för att der aflägga eden,

har Riksdagen ansett att det herde medgifvas borgenär rättighet att aflägga

eden inför domaren på landet.

Beträffande vilkoren för ackords godkännande så har vid innevarande,

likasom vid föregående riksdagar, klagan förekommit öfver de rättsförnärmande

missbruk, hvartill de i Konkurslagen den 18 September 1862 angående detta

ämne meddelade stadgande!! gifva anledning. I öfverensstämmelse med sistlidna

Riksdags för dess del fattade beslut har Eders Kong!. Maj:t genom nådig

förordning d n 18 September 1868 vid Konkurslagens 104 § stadga! ett tillägg,

enligt hvilket fastställelse å ackord må vägras på den grund, att säkerhet för

dess fullgörande saknas. Härigenom hafva visserligen anmärkta missbruken till

någon del bl i f vit förebyggda; men ännu qvarstå r ett förhållande, som i förevarande

hänseende påkallar rättelse. Den ringa ackordsprocent, som i konkurser

vanligen erbjuda, utvisar, att konkurserna i allmänhet ej börjas i rätt tid

eller så snart gäldenären kommit på obestånd. Det i afseende härå i lagen

uppställda straffhot har ej visat sig verksamt, hvartill anledningen åtminstone i

någon mån torde höra sökas i förhoppningen, att i allt tall erforderlig pluralitet

skall kunna vinnas för tvångsackords genomdrifvande. En obetydlig ackordssamma

utgör icke någon motsvarande ersättning för förlust åt rättigheten till

framtida kraf, och ackordet kunde således blifva för gäldenären en förvärfskälla,

visserligen mot lagens anda. men utan att lagen derför lägger vidare hinder.

Riksdagen har ansett, att, såsom ett ytterligare medel att motverka dessa missförhållanden,

herde, jemte hvad genom förena Hind a Kongl. Förordning redan

blifvit stadgadt, tillika föreskrifvas, att ackord ej må af Rätten fastställas, med

mindre detsamma lem nar minst tjugofem procent åt alla de borgenärer, som

det angår och som ej uttryckligen förklarat sig ty förutan med ackordet nöjda.

På grund af allt detta har Riksdagen för sin del beslutat en författning,

hvarigenom förordnas, att 86, 87, 88, 90 och 104 §§ i Konkurslagen af

den 18 September 1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 86.

“Yrkande, att anmäld fordran med ed fästas skall, göres skriftligen, i

den ordning och inom den tid, som för jäf emot fordringar förr stadgade äro.

> Ej

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

"Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 89.

Ej må sådant yrkande i bevakningsinlaga väckas. Rätten eller domaren förelägge

den, mot hvilken yrkandet framställes, att edgången fullgöra och med bevis

derom inkomma inom viss tid af högst en månad från det han af föreläggandet

erhållit del; och vare den, som yrkandet väcker, skyldig att ombesörja

delgifvandet och derom till Rätten eller domaren ingifva bevis inom en månad

från den för jäf emot fordringar bestämda tid, vid påföljd att hans yrkande

eljest lemnas utan afseende. Borgenär, hvilken förmånen af ett sådant delgifvande

åtnjuta vill, åligge att i bevakningsinlagan uppgifva den ort i riket, der

han eller hans ombud kan träffas. Har han det underlåtit, vare pligtig att

edgångsbeviset till Rätten eller domaren inlemna inom två månader från den

tid yrkandet sednast bort framställas.

§ 87.

Då borgenär edgång fullgöra skall; göre det vid den Rätt, hvarunder

konkurssaken lyder, eller inför annan domstol eller på landet inför domaren.

Vistas borgenär utom riket; då egen han eden aflägga i landet, der han vistas,

antingen hos Svenska beskickningen eller inför den domstol eller den myndighet,

hos hvilken, enligt det landets lag, sådan edgång fullgöras må.

Borgenär stånde ock fritt att eden aflägga före inställelsedagen inför

domstol eller myndighet, som nyss nämnd är, så ock å inställelsedagen inför

ordföranden.

§ 88.

Kan borgenär ej inom föreskrifven tid fullgöra honom förelagd edgång

• och derom till Rätten eller domaren ingifva bevis; anmäle han inom samma tid

sitt förfall för Rätten eller domaren, och pröfve Rätten, om längre tid honom

föreläggas må. Försummar borgenär att edgångsbevis inom föreskrifven tid ingifva;

värde hans bevakning utan afseende lemnad: företer lian det sedan; anses

bevakningen då vara gjord.

§ 90.

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning i

gäldenärens fasta gods, njute, der lian fordringen i konkursen icke bevakat, ej

rätt till betalning ur annan konkursboets egendom än panten eller den intecknade

fastigheten. Sådan borgenär vare ock pligtig, der det äskas, att, innan

lian betalning ur panten eller fastigheten njuta må, sin fordran med den i 82 §

Bill, till Riksd. Prot. 1869- 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 12 Höft, 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 89.

föreskrift]a borgenärsed fästa. Underlåter lian att efter föreläggande, i den ordning

86 § stadgar, till Rätten eller domaren ingifva bevis, att han föreskrifven

ed Magt; då må egendomen, såsom annan konkursboets tillhörighet, af gode

männen eller sysslomännen omhändertagas, och utdelning derutur ske till andra

borgenärer, som sina fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan

sådan utdelning skeft; vare vid sin rätt till betalning ur panten eller fastigheten

bibehållen.

§ 104.

Ackord må ej, ändå att det ej bestridt är, af Rätten fastställas: då beslutet

icke i laga ordning tillkommit: då gäldenär blifvit dömd för bedrägligt

förhållande mot sina borgenärer eller medan han under tilltal derför står: då

anledning är, att gäldenär hemligen gynnat någon borgenär vid ackordet, eller

att annat svek dervid egt rum: då ackordet ej gifver lika rätt och minst tjugofem

för hundrade af fordringsbeloppet åt alla de borgenärer, som det angår och

som ej uttryckligen förklarat sig ty förutan med ackordet nöjde: då det uppenbarligen

länder till skada för borgenärerna/6

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 14 Maj 1869.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.