Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af Kongl. May.ts nådiga Proposition angående ändring i Konkurslagens stadganden om borgenärsed och ackord.

1870-04-20 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1870:18, Skrifvelse, i anledning af Kongl. May.ts nådiga Proposition angående ändring i Konkurslagens stadganden om borgenärsed och ackord.

Dokumentets text

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, A ko 18

25

\:o 18.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 April 1870.

— — —- — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. May.ts nådiga

Proposition angående ändring i Konkurslagens stadganden om borgenärsed

och ackord.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.)

8. A. K.

Sedan Riksdagen genom underdånig skrifvelse den 14 Maj nästlidna år

framställt förslag till ändringar i 86, 87, 88, 90 och 104 §§ i Konkurslagen den

18 September 1862, åsyftande dels åläggande för den, som påkallar borgenärsed,

att derom underrätta borgenären, dels rättighet för borgenären att aflägga eden

inför domaren på landet, och dels föreskrift att ackord ej må af Rätten fastställas,

med mindre detsamma lemnar minst tjugufem procent af fordringsbeloppen åt alla

de borgenärer, som det angår och som ej uttryckligen förklarat sig ty förutan med

ackordet nöjde; men Eders Kongl. Maj:t funnit i förslagets uppställning hinder

mota för dess godkännande; så har Eders Kongl. Maj:t, som dock funnit de af

Riksdagen anmärkta förhållanden påkalla ändringar af Konkurslagen i den syftning,

sådana blifvit af Riksdagen för dess del beslutade, låtit upprätta ett nytt förslag

i ämnet och genom nådig Proposition den 14 sistlidne December till Riksdagens

antagande framställt detsamma, så lydande:

Bill. till Riksd. Prot 1870. 10 Sami. 1 Afd. 1 Käft.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 18.

»Förordning angående ändring i Konkurslagens stadgande!! om borgenärsed

och ackord.

Härigenom förordnas, att 86, 87, 88, 90 och 104 §§ i Konkurslagen af den

18 September 1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 86.

Yrkande, att anmäld fordran med ed fästas skall, göres skriftligen, i den

ordning och inom den tid, som för jäf emot fordringar förr stadgade äro. Ej må

sådant yrkande i bevakningsinlaga väckas. Rätten eller domaren förelägge den,

emot hvilken yrkandet framställes, att, inom viss tid af högst en månad från det

han af föreläggandet erhållit del, edgången fullgöra och med bevis derom inkomma.

Föreläggandet bör borgenären tillställas så, som i lag om stämning stadgas;

åliggande dock borgenär, hvilken förmånen af sådant delgifningssätt sig tillförsäkra

vill, att i bevakningsinlagan uppgifva viss ort inom riket, der han eller

ombud för honom träffas kan. Har han det underlåtit; ege Rätten eller domaren

förordna, att föreläggandet uti allmänna tidningarne införas må; och anses i sådant

fall borgenären af föreläggandet undfå del den dag, detsamma sålunda kungöres.

Den, på grund af hvilkens yrkande föreläggandet blifvit meddeladt, vare

pligtig att delgifvandet deraf ombesörja och bevis derom till Rätten eller domaren

ingifva inom en månad från den för framställande af jäf mot fordringar bestämda

tid. Försummar han det och anmäler han ej hinder, som af Rätten godkännes;

värde edgångsyrkandet utan afseende lemnadt. Vårder anmäldt förfall godkändt;

sätte Rätten ut ny tid, hvarinom bevis öfver delgifvandet inlemnas skall; dervid

Rätten, om borgenär eller ombud för honom ej kunnat anträffas å ort, som i bevakningsinlaga

uppgifvits, eget'' förordna, att föreläggandet, genom dess införande i

allmänna tidningarne, borgenär delgifvas må.

§ 87.

Då borgenär edgång fullgöra skall; göre det vid den Rätt, hvarunder konkurssaken

lyder, eller inför annan domstol eller på landet inför domaren. Vistas borgenär

utom riket; då eget- han eden aflägga i landet, der han vistas, antingen hos

Svenska beskickningen eller inför den domstol eller den myndighet, hos hvilken,

enligt det landets lag, sådan edgång fullgöras må.

Borgenär stånde ock fritt att eden aflägga före inställelsedagen inför domstol

eller myndighet, som nyss nämnd är, så ock å inställelsedagen inför Ordföranden.

§ 88.

Kan borgenär ej inom föreskrifven tid fullgöra honom förelagd edgång och

derom till Rätten eller domaren ''ingifva bevis; anmäle han inom samma *id sitt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 18.

27

förfall för Rätten eller domaren, och pröfve Rätten, om längre tid honom föreläggas

må. Försummar borgenär att edgångsbevis inom föreskrifven tid ingifva;

värde hans bevakning utan afseende lemnad; företer han det sedan; anses bevakningen

då vara gjord,

§ 90.

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning i gäldenärens

fasta gods, njute, der han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt till

betalning ur annan konkursboets egendom än panten eller den intecknade fastigheten.

Sådan borgenär vare ock pligtig, der det äskas, att, innan han betalning

ur panten eller fastigheten njuta må, sin fordran med den i 82 § föreskrift^ borgenärsed

fästa. Askas sådan ed; förclägge Rätten eller domaren, såsom i 86 § sägs,

borgenären viss tid, från det han af föreläggandet erhållit del, att till Rätten eller

domaren ingifva bevis, att lian föreskrifven ed aflagt: utsätte ock viss tid af högst

en månad, inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet ombesörja

och med bevis derom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet deraf, som i sistnämnda

§ stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets införande i tidning såsom

digifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångsbevis

inkomma eller laga förfall derför visa, då må egendomen, såsom annan konkursboets

tillhörighet, af godo männen eller sysslomännen om händer tagas, och utdelning

derutur ske till andra borgenärer, som sina fordringar lagligen bevakat: fullgör

han edgången innan sådan utdelning skott; vare vid sin rätt till betalning ur

panten eller fastigheten bibehållen.

§ 104.

Ackord må ej, ändå att det ej bestridt är, af Rätten fastställas: då beslutet

icke i laga ordning tillkommit: då gäldenär blifvit dömd för bedrägligt förhållande

mot sina borgenärer eller medan han under tilltal derför står: då anledning är, att

gäldenär hemligen gynnat någon borgenär vid ackordet, eller att annat svek dervid

egt rum: då ackordet ej gifver lika rätt och minst tjugufem för hundrade af

fordringsbeloppet åt alla de borgenärer, som det angår och som ej uttryckligen

förklarat sig ty förutan med ackordet nöjde: då det uppenbarligen länder till skada

för borgenärerne.

Bestrides ackordet på den grund att säkerhet ej finnes för dess fullgörande;

pröfve Rätten, efter omständigheterna, huruvida fastställelse på sådan grund

vägras må.»

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 19.

Riksdagen, som tagit donna Eders Kong!. Maj:ts nådiga Proposition jemte

innehållet af dervid fogade handlingar i öfvervägande, har funnit sig höra till densamma

lemna bifall.

Hvilket Riksdagen härmed får i underdånighet anmäla; framhärdande Riksdagen

etc.

Stockholm den 20 April 1870.

it:o 19,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 April 1870.

— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i §§ 45, 46 och 47

af Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

(Lag-Utskottets Utlåtande N;o 20.)

S. A. K.

Sedan Stadsfullmäktige i Stockholm hos Ofverståthållare-embetet anhållit

om åtgärder i ändamål dels att uppbörden af de till Stockholms kommun utgående

utgifter måtte få verkställas å annan tid, än den för kronouppbörden bestämda,

dels att skattskyldig, som underlåter å föreskrifven tid erlägga sina kommun

al-utskyld er, skulle utgifva ersättning för utsökningskostnad, beräknad efter

visst förhållande till utskyldernas belopp, dels att hufvudstadens kronouppbördskommissarier

måtte tillerkännas enahanda omedelbara utmätningsrätt för alla kommunen

tillkommande utgifter, som för uttagande af kronoutskylderna är stadgad,

dels ock att desse uppbördsman måtte erhålla föreskrift att å Drätselnämndens

depositions-räkning i Riksbanken insätta de skattebidrag, h vil ka under uppbördsStämman

inflyta; så och efter det Ofverståthållare-embetet genom skrifvelse den 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.