Skrifvelse, angående -de uti Riks-staten uppförda indelta ränteanslag samt indelta och oindelta spanmålsanslagen.
1870-05-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1870:33, Skrifvelse, angående -de uti Riks-staten uppförda indelta ränteanslag samt indelta och oindelta spanmålsanslagen.
Dokumentets text
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 33.
21
\:o 33.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 Maj 1870.
— — — — Andra Kammaren den 9 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående -de uti Riks-staten uppförda indelta
ränteanslag samt indelta och oindelta spanmålsanslagen.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 20).
8. A. K.
Uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof har
Eders Kongl. Maj:t, med föranledande af bestämmelserna i Eders Kong!. Maj:ts nådiga
Förordning den 23 Juli 1869, framlagt förslag rörande de uti Riks-staten uppförda
indelta ränteunslagen samt indelta och oindelta spanmålsanslagen, hvilka förslag
afse samtliga Hufvudtitlarne, med undantag af den första och den tredje, och
derföre blifvit i ett sammanhang framställda.
Berörda nådiga förordning, hvarigenom indelta och anordnade räntor och
tiondeanslag, med undantag af boställens räntor och sådana, som äro påförda hemman
och lägenheter, af hvilka något besvär i stället utgöres, förklarats skola till Statsverket
indragas, stadgar tillika, att för sålunda indragna räntor och tionde skall
lemnas ersättning medelst statsanslag i penningar; att dessa anslag, intilldess annorlunda
varder förordnadt eller innehafvare af rånte- eller tiondeanslag förklarar
sig nöjd med godtgörelse efter det nya omsättningspriset, komma att utgå till belopp,
motsvarande de indelta och anordnade rånte- och tiondeanslagens värden
efter ärligt medelmarkegångspris, samt att embets- och tjensteman, som enligt
fullmakter och konstitutorial tillträdt indelt lön utan skyldighet att ingå på den
genom Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 vidtagna förändring i sättet för grundräntors
och kronotiondes utgörande samt icke sedermera densamma sig underkasta!,
skola, om icke de sjelfva, derom börda, annat medgifva, af Statsverket tillhandahållas
deras indelta löner på lika sätt och vilkor, som de nu ega att desamma af
rånte- och tiondegifvare bekomma.
22
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 33.
Till följd häraf borde nu bland utgifterna å Riks-staten de rånte- och iiondeanslag,
som fortfarande komma att bibehållas såsom indelta eller anordnade, upptagas
i sina vederbörande kolumner med det värde, hvartill de, enligt ofvannämnda
nådiga förordning, blifvit omsätta, eller med samma värde, hvartill de bland inkomsterna
beräknats, och derjemte uppföras erforderliga penningeanslag till godtgörande
af de indelningar, som skola till Statsverket indragas.
Då emellertid för närvarande, och innan erforderliga upplysningar från vederbörande
myndigheter hunnit inhemtas, de förstnämnda rånte- och tiondeanslagen
icke kunde skiljas från de öfriga, hade Statskontoret för den nu förestående statsregleringen
föreslagit, att de rånte- och tiondeanslag, hvilka fortfarande skulle såsom
indelta eller anordnade bibehållas, måtte sammanföras med ersättningsanslagen för
de till indragning afsedda indelningarna på det sätt, att för de stater och korpser,
verk och inrättningar, i hvilkas anslag, enligt sednast upprättade Riks-stat, ränta
och tiondespanmål inginge, uppfördes tvänne särskilda förslagsanslag, det ena för
indelt ränta och ersättning för de till Statsverket indragna räntor och det andra
för indelt tionde och ersättning för indragna tiondeanslag.
I sammanhang härmed hade Statskontoret vidare, i fråga om de uti Riksstaten
uppförda, så kallade oindelta spann!ålsanslagen, anfört, hurusom, i anseende
dertill att dessa anslag i allmänhet voro anvisade till utgående af Kronans behållna
räntespanmål, skilnaden mellan spann!ålens värde efter statspriset och medeimarkegångspriset,
efter hvilket sednare pris vederbörande indelningshafvare, såvidt de
icke tillhörde elementarläroverken, för hvilka ett annat förhållande gällde, erhållit
godtgörelse, blifvit tillgodoförd eller påförd räntan, som derigenom ökats eller minskats
med motsvarande belopp. Ehuru genom detta bokföringssätt enahanda slutliga
resultat vid uppgörande af liqviden med Riksgälds-kontoret för öfverskott, besparingar
och brister erhölles, som om räntan upptoges till det belopp, hvartill den
i verkligheten uppgått, och bemälda kontor särskildt debiterades i liqviden för berörda
prisskilnad, ansåge dock Statskontoret nämnda bokföringsmethod numera,
efter räntans omsättande till en bestämd penningeskatt, vara mindre lämplig och
föranleda till en felaktig beräkning af inkomsterna. Förut hade detta icke varit
förhållandet, ty i samma in ån som medelmarkegångspriset öfversteg statspriset och
ersättningen för prisskilnaden å den oindelta spanmålen bl ef större, bereddes ock
tillgång till prisskilnadens betäckande genom öfverskott å väntan, hvilken höjdes i
samma förhållande, i följd deraf att deri ingående persedlar löstes efter medelmarkegångspris.
Efter räntans omsättning i en oföränderlig penningeskatt kunde deremot
något öfverskott till betäckande af denna prisskilnad icke uppstå, och Statskontoret
hade derföre hemställt om vidtagande af den förändring i afseende å ifra—
varande anslag, att dessa i den blifvande Riks-staten uppfördes såsom förslagsanslag
i den mening, att förena randa prisskilnad finge i de årliga liqviderna mellan Statsverket
och Riksgälds-kontoret särskildt upptagas. Härifrån ansågs dock undantag
höra ega ruin för den under Åttonde Hufvud titelns anslag till elementarläroverken
23
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 33.
uppförda oindelta spannmål, för hvilken lösen utginge enligt gällande statspris, i
följd hvaraf ock någon prisskilnad, föranledande till förhöjd eller minskad aflöning
för innehafvande af donna spanmål, icke kunde ifrågakomma.
I öfverensstämmelse härmed och då de nya anslagen ansetts höra bibehållas
vid samma belopp i penningar, som i nu gällande Riks-stat finnas för de motsvarande
indelta rånte- och tiondeanslagen upptagna, har Eders Kong!. Maj:t föreslagit:
att i stället för hvart och ett särskild^ i Riks-staten nu förekommande indelt
rånte- eller tiondeanslag måtte under samma titel uppföras ett anslag, innefattande
såväl den del af det i anslaget ingående belopp, hvilken fortfarande skall bibehållas
såsom indelt, som ock den ersättning, hvilken bör till vederbörande indelningshafvare
utgå för den del af det indelta beloppet, som skall till Statsverket indragas;
att å hvarje sådant anslag måtte, såvidt ej för något fall annat blifvit särskild!
äskadt, bibehållas samma belopp i penningar, som i nu gällande Riks-stat finnes för
det motsvarande indelta rånte- eller tiondeanslaget upptaget; samt
att såväl de nu omförmälda anslagen som de i Riks-staten förekommande, så
kallade oindelta spanmålsanslagen, med undantag af de för elementarläroverken
uppförda anslagen af sistnämnda beskaffenhet, om hvilka Eders Kongl. Maj:t under
Åttonde Hufvudtiteln gjort särskild nådig framställning, måtte "tilläggas natur
af förslagsanslag.
På grund af de skäl, som här ofvan finnas till stöd för den sålunda föreslagna
regleringen anförda, har hvad Eders Kongl. Maj:t uti förevarande hänseenden föreslagit
blifvit af Riksdagen bifallet.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 9 Maj 1870.
Z
Å
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.