Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af år 1869 verkställd revision af Statsverkets ra. jl. allmänna fonders förvaltning under år 186/■

1870-05-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1870:48, Skrifvelse, i anledning af år 1869 verkställd revision af Statsverkets ra. jl. allmänna fonders förvaltning under år 186/■

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd, Skrifvelse, N:o 48-

3

tf:o 48.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 Maj 1870.

— — — — Andra Kammaren den 10 -— —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af år 1869 verkställd

revision af Statsverkets ra. jl. allmänna fonders förvaltning

under år 186/■

(Stats-UtSkottets Utlåtande N:o 33.)

S. A. K.

I anledning af hvad Riksdagens sistlidet år församlade Revisorer rörande då

verkställd granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1867 uti afgifven berättelse anmält, samt

vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti deröfver afgifna underdåniga förklaringar

hos Eders Kongl. Maj:t andragit, får Riksdagen i nedan omförmälda ämnen,

hvilka blifvit upptagna särskilt för hvarje dermed befattning agande embetsverk eller

myndighet, i underdånighet anföra följande:

Statens Jernvägsbyggnader.

Ehuru de summor, hvilka från Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader

utbetalts för arbeten å nordvestra stambanan, Laxå—Christinehamn och Christinehamn—Carlstad,

till större delen blifvit af Styrelsen insätta uti Wermlands enskilda

bank, som för dessa banors rakning fått under revisionsåret emottaga 660,000 R:dr,

uppdebiterades likväl icke dessa summor å det uti Styrelsens hufvudbok förekommande

konto med nämnda bank, hvithet endast upptoge de vid årets början och slut för

sådant ändamål i banken inneståcnde medel. De särskilda remisserna påfördes deremot

direkte banorna, hvilka dock uti sina räkenskaper uppdebiterade desamma endast

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 48.

i män, som de blifvit i nämnda bank lyftade. Revisorer^, hvilka, i följd deraf, att

räkenskapen icke utvisadede dagar, då omförmäld a insättningar och uttagningar egt

rum, ej varit i tillfälle att beräkna beloppet af den ränta, som för dessa medel skäligen

bort Styrelsen tillgodoföras, både emellertid fästat sin uppmärksamhet derå, att

någon sådan räntegodtgörelse icke syntes hafva ifrågakommit, samt att behörig öfverensstämmelse,

de särskilda redogörelserna emellan, ej förefunnes.

I anledning häraf hade Styrelsen i underdånigt utlåtande anfört, att Styrelsen,

som icke ansett sig berättigad, än mindre skyldig att med de till dess disposition

ställda statsmedel företaga några ränteinliringande transaktioner, och funnit det vara

med för stor risk förenad!, att så störa summor, som vanligen behöfdes för hvarje

aflöning, förvarades hos kassör i enskild lokal, med Wermlands enskilda bank afslutat

den öfverenskommelse, att de medel, hvilka för bankens räkning af Styrelsen insattes

i Skandinaviska kredit-aktiebolaget härstädes, och för hvilka medel Styrelsen, bankens

ansvarighet oberäknad, dessutom anskaffat styrelseledamöternas enskilda borgensförbindelser,

skulle på behöriga reqvisitioner tillhandahållas vederbörande tjensteman vid

nordvestra stambanan i de sedel- och myntsorter, som för jernvägen erfordrades;

hvarvid, med afseende derpå att för dessa medel, som i allmänhet endast några få dagar funnes

i banken innestående och ständigt måste hållas tillgängliga, banken icke velat

erlägga någon ränta, den ytterligare fördelen för Styrelsen tillika vore betingad, att

vid de tillfällen, då penningebehof till större eller mindre belopp för banan uppstode,

men detta behof af eu eller annan anledning icke kunde af Styrelsen genast

fyllas, det erforderliga beloppet af banken räntefritt försträcktes, hvilket förfaringssätt

vid flera tillfällen varit af stor nytta för Styrelsen, hvilken derigenom undvikit att

för sådana penningebehof, som icke kunnat på förhand så noga beräknas, hålla eu så

stor kassa, som i annat fall varit erforderlig. Vid sådant förhållande både Styrelsen

icke ansett det vara behöfligt att låta fora särskild räkning öfver insättningarne

i och uttagningarne ur banken, men skulle Styrelsen, för den händelse en öfversigt

deröfver vore i ett eller annat afseende af intresse, draga försorg derom, såväl att

särskild konto upplades i Styrelsens hufvudbok, utvisande de särskilda insättningarne

i banken- för banans rakning, svin och att banans räkenskap åtföljdes af en särskild

rakning med banken, utvisande de särskilda uttagningarne ur banken.

Då, för erhållande af en lättare öfversigt af likartade penningetransaktioner

emellan Styrelsen och enskilda bankinrättningar, derest sådana anses fortfarande höra

ega ruin, ifrågavarande räkningar synas vara af behof påkallade, får Riksdagen i

underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes förständiga Styrelsen öfver

Statens jernvägsbyggnader, att om införande i räkenskaperna af ifrågavarande bankräkningar

för framtiden draga försorg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 48.

5

Rikets Ekonomiska Karteverk.

Enligt Öfveringeniören Liunggrens redogörelse för karteverket hade, på sätt

Revisorerne omförmäla, i afvaktan på inkommande fordringar, ett belopp af 913 R:dr

35 öre blifvit under revisionsåret af redogöranden förskjutet. Vid närmare granskning

både Revisorerne dock funnit, att styresmannen för karteverket icke uttagit årets

kista löneqvårtal 1,000 R:dr, äfvensom att åtskilliga andra vid verket anställda personer

icke till fullo lyfta! dem tillkommande aflöningsbelopp för revisionsåret, och att

alltså karteverkets skuld i sjelfva verket utgjorde ett vida högre belopp än räkenskapen

utvisade. Deremot kunde icke af räkenskapen inhemtas, hvilka fordringar karteverket

egde. För att erhålla en tydlig öfversigt öfver karteverkets ställning syntes

det Revisorerne sålunda önskvärd!, att räkenskapen, som för närvarande utgjordes

endast af en kassaräkning öfver influtna och utbetalda medel, blefve så uppställd, att

såväl tillgångar som skulder deri upptoges.

Med afseende å hvad Revisorerne anfört och då sådana upplysningar, som af

styresmannen för nämnda karteverk uti afgifvet underdånigt utlåtande meddelats rörande

karteverkets tillgångar och skulder, synts Riksdagen vara af beskaffenhet att uti räkenskaperna

höra för framtiden intagas, får Riksdagen i underdånighet anhålla, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att uti härefter afgifvande redogörelse

för Ekonomiska karteverket iakttaga en sådan förändrad uppställning, att

fullständig öfversigt deraf kan erhållas öfver karteverkets såväl tillgångar som skulder.

Statskontoret.

Enligt presterskapets privilegier af den 16 Oktober 1723 äro, på sätt Revisorerne

omförmäla, alla presteläsemästares och skolebetjenters enkor med sina egna så

ock den dödes omyndiga och oförsörjda barn berättigade att njuta och behålla efter

deras mäns frånfälle, förutom det s. k. tjensteåret, ett nådår, såframt de förmådde

emellertid försörja gälla! och tj en sten med en skicklig man, som den framlidnes embete

kunde ostraffligen förestå. På grund af 1820 års skolordning egde lärare, som

för ålder eller sjukdom erhöll afsked, att uppbära 3/4:delar af innehafvande lön på

stat samt efterträdaren V4:del deraf, jemte tjensten åtföljande extra inkomster. Vid

1844—1845 årens riksdag beviljades ett reservationsanslag, motsvarande en emeritilön

i högsta lönegraden vid hvarje stift, att användas såsom bidrag till vikariers aflönande.

Detta anslag blef från Riksstaten uteslutet vid 1856—1858 årens riksdag,

då lärare vid elementarläroverken, med undantag af dem, som innehade prebende

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 48.

eller annan presterlig lägenhet, hlefvo tillförsäkrade enahanda rätt till pension å Allmänna

Indragningsstaten, som enligt författningarne tillkomme civile embets- och

tjensteman. Genom den betydliga tillökning i anslaget till elementarläroverken, som

vid sistnämnda riksdag beviljades, bereddes tillgång till aflöning åt lärarne vid dessa

läroverk, så att de lärare, som sedermera utnämnts, fått tillträda full lön från och

med månaden näst efter den, i hvilken utnämningen egt rum. Sålunda hade lärarne

vid elementarläroverken både i afseende å aflönings- och pensionsförmåner, enligt Revisorernes

tanke, blifvit likställda med civile embete- och tjensteman i allmänhet.

Emellertid hade, enligt hvad räkenskaperna för revisionsåret äfvensom ICongl. Brefvet

den 30 Mars 1860 gåfva vid hunden, dessa lärare icke dess mindre blifvit bibehållna

vid förmånen af tjenste- och nådår på det sätt, att deras sterbhus fått under

dessa år uppbära 3/4:delar af lönen, hvaremot den återstående fjerdedelen utgått såsom

bidrag till aflöning åt den, som under tiden uppehållit tjänster!, hvarjemte denne sednare

fatt af statsmedel uppbära fyllnadsarfvode, så att sammanlagda aflöningen uppgått

till det belopp, som för vikariat i allmänhet vid läroverken bestodes; men då

förmånen af tjenste- och nådår syntes Revisorerne hafva utgjort ett slags ersättning

dels för det bemälde lärare vid tillträde af tjenst i början blott fått någon del af

lönen och dels för det de, i afseende å pensionsförmån, icke haft samma rätt som

civile embets- och tjensteman i allmänhet, hade Revisorerne varit tveksamme, om

icke i följd af den reglering, som vid 1856 —1858 årens riksdag egde rum i afseende

å lärarnes såväl aflönings- som pensionsförmåner, rättigheten till tjenste- och

nådår bort för dem helt och hållet upphöra. I händelse åter donna rättighet, i saknad

af uttrycklig föreskrift om densammas upphörande, skulle anses qvarstå, hade

det synts Revisorerne, att Statsverket icke borde betungas med någon utgift för arfvode

till dem, som under tjenste- eller nådår uppehälle skollärarebefattning, enär,

enligt föreskriften i 1723 års privilegier, rättigheten till berörda förmån medgåfves

under uttryckligt vilkor, att sterbhusdelegarne försörja tjenstår: med skicklig man, som

tj en sten ostraffligen förestode.

På grund af hvad Revisorerne sålunda anfört, får Riksdagen i underdånighet

anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes tillse, att Statsverket icke vidare må betungas

med någon utgift för arfvode till dem, som under tjenste- eller nådår uppehålla

lärarebefattning vid elementarläroverken.

Konsistorierna och Elementarläroverken.

Jemte meddelande af specifik uppgift å beloppet af de kontanta behållningar,

hvilka vid revisionsårets början och slut varit innestående hos de särskilda redogörarne

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 48.

7

för de under konsistoriernas inseende och vård ställda medel samt för de vid elementarläroverken

befintliga kassör och fonder, hafva Bevisorerne uttalat den åsigt, att

dessa behållningar på flera ställen varit större än behofvet påkallat, i följd hvaraf

en icke obetydlig ränteförlust för de olika kassorna uppkommit; varande dessa kassabehållningar

vid åtskilliga af Bevisorerne uppgifna konsistorier och läroverk större vid

årets början än sammanlagda beloppet af årsutgifterna, för hvilkas bestridande kassorna

dessutom hatt tillräckliga inkomster. Till undvikande af anmärkta förhållandet

ansåge Bevisorerne, att föreskrift borde meddelas derom, att konsistoriernas och elementarläroverkens

medel, om de icke på annat sätt kunde fruktbargöras, skulle i

bankinrättning på deposition eller upp- och afskrifning insättas och endast efter behof

derifrån uttagas.

Enär, af hvad de i anledning häraf afgifna underdåniga utlåtanden innehålla,

framgår, att, derest föreskrift meddelades derom, att hela kassabehållningarne, utan

afseende å behofvet för närmast förestående utgifter, skulle insättas i bankinrättning,

flera olägenheter och ökadt förvaltningsbestyr deraf skulle utan motsvarande gagn föranledas,

får, på de af Bevisorerne till stöd för förslaget i fiffigt anförda skäl, hvilkas

vigt, enligt Biksdagens tanke, svårligen kan bestridas, Biksdagen i underdånighet

anhålla, det Eders Kong!. Maj:t täcktes meddela föreskrift derom, att konsistoriernas

och elementarläroverkens medel, om de ej på annat sätt kunna göras

fruktbärande, skola, i den mån sådant utan väsendtlig olägenhet kan ega rum, uti

bankinrättning på deposition eller upp- och afskrifning insättas och endast efter

behof derifrån uttagas.

Folkskolelärare Pensionsinrättning.

Enligt hvad af räkenskaperna iukemtades, hade för inrättningens medel under

revisionsåret inköpts allmänna hypotheksbankens obligationer till ett sammanräknadt

nominelt belopp af 239,000 B:dr, hvilka obligationer vid inköp kostat 205,840

B;dr. Skilnaden emellan det nominela beloppet och inköpspriset, utgörande 33,160

B:dr, hade, enligt hvad Bevisorerne omförmäla, i räkenskapen för revisionsåret blifvit

såsom kapitalvinst uppförd, och uti den utgående balansen upptoges dessa obligationer

till hela deras nominela värde. Då emellertid ifrågavarande kapitalvinst endast i

män af obligationernas utlottning uppkomma hade det synts Bevisorerne, att nämnda

vinst icke förr herde i räkenskaperna upptagas än för det år, hvarunder de inköpta

obligationerna blefve utlottade.

I öfverensstämmelse med den åsigt, som legat till grund för Biksdagens fattade

och uti underdånig skrifvelse den 12 Maj 1868 anmälda beslut i en likartad

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:a 48.

fråga, angående bokföring af inköpta obligationer för de under Arméförvaltningen

ställda kassor och fonder, får Riksdagen i underdånighet anhålla, det Eders Maj:t

täcktes anbefalla direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning att, vid inköp

och balanserande uti inrättningens räkenskaper af obligationer, iakttaga det förfarande,

att ifrågavarande obligationer, med utsättande inom limon af deras nominela värde,

bokföras till inköpspris, så att först vid deras utlottning eller försäljning den vinst

eller förlust uppföres, som dervid kan uppstå.

Bibelkommissionen.

Jemte meddelande af redogörelse för Bibelkommissionens tillkomst, hade Revisorer,

enär de till kommissionens förfogande ställda medel genom allmänna bidrag

erhållits, ansett sig förpligtade att granska redogörelsen för berörda medel, oaktadt

någon sådan granskning vid föregående Statsrevisioner ej egt rum. Då emellertid vid

anstånd efterfrågning i Kammarrätten upplysning erhållits derom, att redogörelsen

hvarken för revisionsåret eller de föregående åren dit inkommit, hade Revisorer^

varit urståndsätta att sin granskningsskyldighet i berörda afseende fullgöra, hvithet

Revisorerne för den åtgärd, som i anledning deraf kunde påkallas, hos Riksdagen

anmält; Och får, på grund af hvad i frågan förekommit, Riksdagen i underdånighet

anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla Bibelkommissionen, att redogörelsen

öfver de till kommissionens förfogande ställda medel till Kammarrätten hädanefter

insända, för att i vanlig ordning derstädes granskas och Riksdagens Revisorer, i likhet

med öfriga räkenskaper, tillhandahållas.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 10 Maj 1870.

K:o 49.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.