Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående eftergift af den vissa hemman inom Hellestads, Bisinge och Wånga socknar ålagda förhöjning i mantalsräntan.

1870-05-13 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1870:66, Skrifvelse, angående eftergift af den vissa hemman inom Hellestads, Bisinge och Wånga socknar ålagda förhöjning i mantalsräntan.

Dokumentets text

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.

J¥:o GG.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren deri 13 Maj 1870,

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Biksdagens underdåniga Skrifvelse, angående eftergift af den vissa

hemman inom Hellestads, Bisinge och Wånga socknar ålagda

förhöjning i mantalsräntan.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 75.)

S. A. K.

Hos Riksdagen liar framställning blifvit gjord derom, att den genom Eders Kong!.

Maj:ts nådiga beslut den 5 Mars 1869 29x/4 mantal skattefrälse- och frälseskattehemman

inom Hellestads, Risinge och Wånga socknar af Östergötlands län ålagda skyldighet

att till Kronan erlägga förhöjning i mantalsräntan af half landtågsgärd, half byggningshjelp

och half brukshjelp måtte eftergifvas.

Vid behandling häraf har Riksdagen ansett sig höra undersöka, huruvida ur billighetens

synpunkt sådana skål förefinnas, som kunna föranleda till den äskade eftergiften.

I sådant hänseende har förekommit, att ehuru Hellestads och Wånga bergslager

redan från och med år 1830 förändrades till landslag och deras bergslagsfriheter då upphörde,

Kronan likväl icke förr än under år 1851 vid domstol anhängiggjorde sina anspråk

att af ofvannämnda hemmans egare utbekomma den tillökning i mantalsräntan,

från hvars utgörande hemmanen såsom belägna inom bergslagsort förut varit befriade,

hvadan och då Kammar-kollegium uti bref den 15 December 1830 förklarat, att bergslagens

förändring till landslag icke medförde någon förändring i grundräntorna för frälsehemman,

egarne till de hemman, hvarom nu är fråga, icke saknade anledning antaga, att

någon laglig skyldighet för dem icke förefunnes att till Kronan, som alltifrån år 1641

icke af dem egt uppbära någon ränta, utgifva berörda förhöjningsränta. Vid sådant för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.

23

hållande torde det icke böra läggas egarne af nämnda hemman till last, att de icke till

Kronan godvilligt erlade ifrågavarande förhöjningsränta, innan rättigheten till dess uppbärande,

hvarom olika tankar äfven hos domstolar och myndigheter uppstått, blifvit i

laga ordning bestämd. Att för denna pröfning erfordrades så lång tid, som nu derför

åtgått, torde icke heller höra läggas hemmansegarne till last, enär dröjsmålet med det

slutliga åtgörande!, till väsendtlig del berodde deraf, att, pa sätt de till frågan hörande

handlingar utvisa, Kronan vid orätt forum först anhängiggjorde sin talan. De nuvarande

egarne skulle emellertid ensamma få vidkännas följderna af detta dröjsmål, i det hos dem

skulle på en gång uttagas icke mindre än 23 års tillökningsräntor. Det trångmål, som

deråt skulle förorsakas, torde vara lätt att inse, och då under denna långvariga rättegång

flera, om icke de flesta hemmanen ombytt egare, skulle de nuvarande egarne nödgas

betala för sina företrädare och fångesmän, af hvilka de antagligen komma att söka

sitt åter, hvaraf en mängd rättegångar otvifvelaktigt skulle, till ytterligare kostnad och

olägenhet, framkallas. Att, med sadana följder, utkräfva Kronans fordran för ifrågavarande,

bland inkomsterna icke förut påräknade tillökningsräntor för den förflutna tiden

har synts Riksdagen icke vara Staten fullt värdigt, om det ock ur laglighetens synpunkt

kan försvaras. Den vinst Staten derpå skulle gorå är icke heller betydlig i förhållande

till de lidanden, hvaraf hemmanens nuvarande egare till eu stor del oförskyldt skulle

träffas. Billigheten synes derföre kräfva en eftergift för den förflutna tiden, innan Kronans

rätt till berörda förhöjningsräntor genom den slutliga domen blef bekräftad; och

då Riksdagen endast ur donna sednare synpunkt trött sig höra betrakta frågan, har

Riksdagen för sin del beslut!!, att den genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga resolutioner af

den o Mars 1869 ålagda skyldighet för 29 mantal skattefrälse och frälseskattehemman

inom Hellestads, Risinge och Wånga socknar af Östergötlands län att med efterräkning

från och med år 1848 till Kronan erlägga förhöjning i mantalsränta!! af half

landtågsgärd, half byggningshjelp och half brukshjelp må eftergifvas för tiden till och

med år 1869; hvilket Riksdagen härigenom får i underdånighet tillkännagifva.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 13 Maj 1870.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.