Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, rörande utarbetande af ny taxa för passageraretrafikén å Statens jernvägar.

1871-04-01 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1871:15, Skrifvelse, rörande utarbetande af ny taxa för passageraretrafikén å Statens jernvägar.

Dokumentets text

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 15.

Andre Suppleant:

Konsuln Carl Stenberg.

Tredje Suppleant:

Handlanden C. J. Kolmodin.

Stockholm den 24 Mars 1871.

N:o 13.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 April 1871.

— — . — Andra Kammaren den 1 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, rörande utarbetande af ny taxa för passageraretrafikén

å Statens jernvägar.

(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande Nio 14.)

S. A. K.

Hos Riksdagen har förslag blifvit framstäldt om aflåtande af underdånig Skrifvelse

till Eders Kongl. Maj:t rörande utarbetande af ny taxa för passageraretrafiken

å Statens jernvägar, hvarvid borde iakttagas, att för passagerare å tredje klassens

vägnar afgiften höjdes från 25 till 30 öre för milen.

Vid behandling af detta förslag har Riksdagen funnit, att den nu gällande afgiften

för bemälde passagerare vore icke allenast betydligt lägre än den i utlandet

vanliga, utan äfven lägre än å många, om ej de flesta enskilda jernbanor i vårt

land, till exempel Eslöf—Landskrona—Helsingborgs-banan, Eslöf—Ystads-banan och

Gefle—Falu-banan, der afgiften vore 30 till och med, på de två förstnämnda för

kortare afstånd, såsom 1/3 mil, ända till 40 öre, efter mil räknad t.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse. N:o 15.

23

Då en allmän erfarenhet i andra länder gifvit vid handen, att aldra största delen

af ifrågavarande passagerare på tredje klassens vägnar icke färdas längre vägar,

hvilket äfven bekräftas af Svenska Jernvägstrafikstyrelsens berättelse för år

1869, som visar, att antalet af detta slags passagerare under samma år uppgått till

1,279,456 personer, och att af desse en hvar tillryggalagt en vägsträcka af fyra mil

i medeltal, ett förhållande som af ofvan angifna skal torde få antagas blifva jemväl

för framtiden i det väsendtligaste beståndande, skulle alltså den föreslagna förhöjningen

till 30 öre per mil medföra en tillökning i afgift för desse resande af endast

20 öre för hvarje resa, hvilken tillökning Riksdagen ansett vara i alla hänseenden

billig, helst som Trafikstyrelsen lärer kunna utan någon synnerlig uppoffring

bereda motsvarande fördelar, t. ex. genom införande jemväl för donna klassens passagerare

af tidbiljetter samt tur- och returbiljetter. Häremot skulle visserligen

kunna invändas, att en sådan förhöjning i passagerareafgiften komme att drabba nu

ifrågavarande klass af vägnar, hvilken företrädesvis begagnas af de mindre bemedlade,

men härvid få icke lemnas ur sigte dels de störa fördelar, som omedelbart

tillskyndas de traktör, genom hvilka jernvägar helt och hållet på Statens bekostnad

blifvit anlagda, i följd hvaraf dessa trakters innevånare så mycket mindre

kunna ega något berättigad anspråk att färdas på besagde jernvägar för ett pris,

som icke tillskyndar Statsverket de inkomster, som skäligen böra kunna påräknas;

dels ock den vigtiga omständighet, att Statens jernvägar blifvit byggda med allmänna

medel och följaktligen med bidrag jemväl från dem, som icke bo i dessa

vägars närhet, och hvilka säkerligen med beredvillighet skulle erlägga den ifrågasatta

förhöjningen i passagerare-afgiften, om de dermed kunde utverka åt sig den

fördelen att få jernvägar på Statens bekostnad dragna genom deras traktör. Äfven

om det antages, att den för hvarje år naturligen stigande tillväxten i passagerareantalet

genom nu ifrågavarande förhöjning i passagerareafgiften skulle till en

början hämmas, skall densamma utan tvifvel snart åter inträda i sitt normala tillstånd.

Riksdagen hyser sålunda icke farhåga för någon varaktigare minskning i

antalet af passagerare på tredje klassens vägnar i annan måtto, än att, i följd af

prisskilnadens nedsättning, några af dessa passagerare kunde komma att öfvergå

till andra klassens vägnar, hvilken minskning i en klass af passagerare, såsom medförande

tillökning i en annan med högre afgift, komme att lända till fördel och

icke till skada för rörelsen i sin helhet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då en sådan förändring i gällande

trafik taxa skulle medföra en icke obetydlig tillökning i inkomsterna af Statens

järnvägstrafik, får Riksdagen i underdånighet anhålla, det täcktes Eders Kong!.

Maj:t i nåder förordna om utarbetande af ny passageraretarif för Statens jernvägar,

grundad på förhöjning i afgiften för passagerare å tredje klassens vägnar från 25

till 30 öre för milen.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 1 April 1871.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.