Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af år 1870 verkställd revision af Statsverkets m. fl. allmänna fonders förvaltning år 1868.

1871-05-10 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1871:32, Skrifvelse, i anledning af år 1870 verkställd revision af Statsverkets m. fl. allmänna fonders förvaltning år 1868.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

1

J% :o 33.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 Maj 1871.

— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af år 1870 verkställd

revision af Statsverkets m. fl. allmänna fonders förvaltning

år 1868.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.)

8. A. K.

I anledning af hvad Riksdagens sistlidet år församlade Revisorer rörande då verkställd

granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,

styrelse och förvaltning under år 1868 uti afgifven berättelse anmält, samt vederbörande

förvaltande verk och myndigheter uti deröfver afgifna underdåniga förklaringar

hos Eders Kong!. Maj:t andragit, får Riksdagen i nedan omförmälda ämnen, hvilka blifvit

upptagna under de i revisionsberättelsen förekommande rubriker, i underdånighet anföra

följande:

Arméförvaltningen.

Särskild! anvisade kreditivmedel för försvarsverkets fullständiga ordnande.

Uti hufvudboken öfver kreditivmedlen hade, enligt hvad Revisorerne omförmäla,

blifvit ''affördt ett belopp af 59,558 R:dr 7 öre till förändring af fästningsverken i Waxholm

och Carlskrona; men, enligt hvad verifikationerna gåfve vid handen, hade donna

summa utgått till fästningsbyggnadsarbeten vid Carl sborg; och enär bokföringen i berörda

hänseende syntes Revisorerne missledande, hade Revisorerne ansett sig höra å förhållandet

fästa uppmärksamhet.

Med anledning häraf har, uti afgifvet underdånigt utlåtande, Arméförvaltningens

1 ortifikations-departement erinrat, att i fråga om dispositionen af en uppgifven kreditivmedels-behållning,

stor 65,827 R:dr 88 öre, hvilken dock under år 1867 minskats med

Bih. till Riksd. Prof. 1871. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

derifrån anordnade 1,269 R:dr 81 öre för blinderade batterierna å Kungsholms fästning,

och sålunda rätteligen utgjorde endast 64,558 R:dr 7 öre, Eders Kongl. Maj:t genom nådigt

bref den 11 Juni 1868 anvisat dels 5,000 R:dr till försänkningsarbeten i Bästholmssundet

vid Carlskrona, dels ock återstoden, eller 59,558 R:dr 7 öre, till uppförande af

en förrådsbyggnad vid Carlsborgs fästning; och då denna behållning af kreditivmedlen

sålunda blifvit för uppgifna ändamål till fullo disponerad, hade vederbörande kontor, för

vinnande af större enkelhet i räkenskapen, sammanfört hela beloppet under en titel, i

stället för att låta anticipationer å en del och behållningar å andra titlar qvarstå.

Med hänsyn till hvad sålunda förekommit och då det för utrönande af den verkliga

kostnaden för de särskilda fästningsarbetena synts Riksdagen vara af vigt, att rättelse

i det af Revisorerne anmärkta förhållande eger rum, får Riksdagen i underdånighet

anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att vidtaga sådana åtgärder,

att rättelse i det af Revisorerna anmärkta förhållande må ernås.

Förvaltningen af sjöärendena,

Då Revisorerne funnit de af Kongl. Maj:t för Carlskrona station fastställda stater

vara behöfliga vid granskning af stationens räkenskaper, både Revisorerne ansett sig höra

hemställa, att ett exemplar af samma stater må för framtiden räkenskapen biläggas, på

sätt redan egde rum vid den för Stockholms station afgifna redogörelse.

På grund af hvad Revisorerne anfört och då den af Revisorerne föreslagna åtgärd

otvifvelaktigt skulle underlätta granskningen af räkenskaperna, får Riksdagen i

underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att vid de

räkenskaper för flottans station i Carlskrona, hvilka hädanefter afgifvas, foga ett exemplar

af de för stationen gällande stater.

Statens jernvägsbyggnader.

Under omförmälande att, då byggnadsmaterial från en färdigbygd handel till annan

stambana öfverlemnades, liqviden derför verkställdes på sådant sätt, att ett belopp, motsvarande

materialens värde, a ifördes ur den emottagande och uppdebiterades i den aflemnande

banans kassaförslag, uttalade 1869 ''års Revisorer, för hvilkas granskning 1867

års räkenskaper utgjorde föremål, bland annat, den mening att, utan kontanta remisser

de särskilda banorna emellan, dylika liqvider kunde genom bokföringsåfgärder verkställas;

och hade Styrelsen, uti deröfver afgifven förklaring, i afseende härå upplyst, att Styrelsen,

för att kunna när som helst få eu sä noggrann öfversigt som möjligt af en banas

ställning, äfvensom för vinnande af erforderlig reda, ordning och kontroll i materialvården,

funnit det vara oundgängligen nödvändigt, att sådana transaktioner banorna

emellan icke behandlades genom bokföringsåtgärder, utan att de kontant liqviderades

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

3

såsom alla andra upphandlingar, och att dermed i (ifrigt förfores såsom med alla

andra inkomster och utgifter, d. v. s. krediterades och debiterades i vederbörande kassaförslag.

Jemväl under år 1868 hade transaktion.er af enahanda beskaffenhet med dem,

som i 1869 års revisionsberättelse blifvit omformande, de särskilda banorna emellan förekommit,

hvarå såsom exempel af Revisorerne anfördes att, sedan Styrelsen under den 11

Mars 1868 till kassören för nordvestra stambanan (Christinehamn—Arvika) remitterat

ett belopp af 80,000 R:dr, nämnde kassör den 14 i samma månad till kassören för banan

Arvika—Norska gränsen utgifvit ett belopp af 80,329 R:dr 21 öre såsom ersättning

för öfverförda effekter och material i er från den sednare banan, hvarefter från samma

bana en summa af 77,000 R:dr sistnämnda dag blifvit till Styrelsen inreverserad och af

styrelsens kassör den 17 i förutnämnda Mars månad q vitterad. Likaledes hafva Revisorerne

anfört, hurusom, sedan kassören för banan Christinehamn—Arvika den 19 Mars

1868 uti enskilda banken i Christinehamn lyftat ett belopp af 90,000 R:dr och samma

dag godtgjort en denna banas skuld till banan Laxå—Christinehamn för derifrån levererade

effekter och materialier med 102,779 R:dr 4 öre, nämnde tjensteman, som jemväl

varit anställd såsom kassör vid den sednare banan, derifrån till Styrelsen samtidigt inreverserat

ett belopp af 90,000 R:dr, hvilket den 21 Mars blifvit af Styrelsens kassör

qvitteradt. Dessa särskilda, underkort are tid än en vecka verkställda remisser mellan Styrelsen

och banorna syntes Revisorerne hafva både kunnat och bort undvikas. Revisorerne

vore nemligen af denj mening, att hvarken noggrannare öfversigt af en banas ställning

eller mera reda, ordning och kontroll kunde vinnas derigenom, att ifrågavarande liqvider

kontant verkställdes, utan medförde detta förtärande, utom andra olägenheter, omgång

och onödigt anlitande af statsverkets kontanta tillgångar. Erinrande Revisorerne, beträffande

ifrågavarande till banan Christinehamn—Arvika öfverförda effekter och materialier,

att enär räkenskaperna utvisade att dessa effekter och materialier redan år 1867 uti nämnda

banas förrådsredogörelse redovisats, någon ytterligare kontroll å donna redovisning icke

torde hafva vunnits genom de i Mars månad 1868 verkställda kontanta liqvider.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Styrelsen, jemte förmälan att Revisorerne

skulle i ofvanberörda afseende hafva bildat sitt omdöme utan rätt kännedom af

sakförhållandena, hufvudsakligen andragit hvad förklaringen öfver 1869 års Revisorers

framställning i ämnet innehåller.

Vidare hafva sednast församlade Revisorer, i likhet med hvad vid de tvänne närmast

föregående statsrevisionerna egt ruin, fästat särskild uppmärksamhet å de uti kassaredogörelserna

under titel »förskott» balanserade belopp. Vid de särskilda banorna uppginge

val -dessa förskott till jemförelsevis små belopp, för hvilka uti särskilt meddelade

förteckningar blifvit närmare redovisadt; men uti Styrelsens egna räkenskaper balanserades

under nämnda titel ganska betydande summor, uppgående exempelvis vid slutet af

Juli till 433,738 R:dr 90 öre,’ vid slutet af September till 537,999 R:dr, vid slutet af

Oktober till 615,301 R:dr 90 öre, och vid slutet af November till 665,630 R:dr 36 öre.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens un derå. Skrifvelse, N:o 32.

Ehuru större delen af dessa förskott under December månad blifvit bland kassautgifterna

a iförd, återstod vid revisionsårets slut likvisst en summa af 220,714 R:dr 33 öre. Revisorerna,

hvilka af Styrelsens den 21 December 1868 afgifna förklaring öfver de vid

nämnda års statsrevision framställda a:.märkningar, bland annat, inhemtat, att specifikation

å dylika förskott kunde vid hvilken tidpunkt af året som helst afgifvas, hade

för att erhålla någon kännedom om de ändamål, för hvilka de i Styrelsens räkenskaper

uppförda förskott utgått, från styrelsen begärt specificerad uppgift å den under förskottstitel

vid revisionsårets slut balanserade summa å 220,714 R:dr 33 öre, i anledning af

hvilken begäran Revisorerne fatt sig meddelad en »förteckning öfver förskott och afbeta]

ningar med flera andra verkställda, men i räkenskapen ännu icke a iförda utgifter från

Kongl. Styrelsens öfver statens jern vägsbyggnader kassa den 31 December 1868», slutande

å en summa af 582,312 R:dr 54 öre. Af detta belopp borde dock, enligt hvad

en vid förteckningen fogad promemoria innehölle, en summa af 361,598 R:dr 21 öre anses

vara uti räkenskaperna för December månad år 1868 a iförd. Härvid hafva Revisorerne

emellertid erinrat, att åtskilliga å förteckningen upptagna poster, enligt räkenskaperna

för de särskilda banorna, blifvit för December månad 1868 a iförda, uppgående

dessa af Revisorerne specificerade poster till ett sammanlagdt belopp af 512,490 R:dr

59 öre.

Från de å förteckningen såsom utestående upptagna förskott å tillsammans 582,312

R:dr 54 öre borde således dessa 512,490 R:dr 59 öre afräknas, hvarefter endast ett belopp

af 69,821 R:dr 95 öre återstode, och vore det alltså endast detta belopp, som kunde

vara inbegripet uti den summa af 220,714 R:dr 33 öre, hvilken uti räkenskapen under

förskottstitel balanserades. För återstoden af dessa förskott, eller för en summa af ej

mindre än 150,892 R:dr 38 öre, vore deremot, så vidt Revisorerne kunde finna, ingen

redovisning i de meddelade handlingarne lemnad; och då Styrelsen, på sätt ofvan är

nämndt, förklarat, att specifikation å förskotten kunde vid hvilken tidpunkt af året som

helst afgifvas, vore, enligt Revisorernes åsigt, den omständigheten i och för sig anmärkningsvärd,

att sådan specifikation icke blifvit annorlunda än genom en förteckning, sådan

som den ofvanberörda, meddelad, men det förhållande, att den lemnade uppgiften jemväl

befunnits felaktig, måste, enligt Revisorernes tanke, så mycket mera vara egnadt att påkalla

uppmärksamhet, som Revisorerne för sin del ansåge att, om ock den anmärkta

felaktigheten skulle finnas vara beroende på ofullständiga anteckningar eller af andra

dylika förhållanden förklaras, de anförda omständigheterna i allt fall ådagalade, att redovisningen

för de till jernvägsbyggnader anvisade medel icke fördes med den reda och ordning,

som vid förvaltning af allmänna medel borde anses oeftergifliga.

Hvad nu först angår Revisorernes framställning i fråga om sättet för godtgörande

af de byggnadsmaterialier, som från en färdigbyggd handel till annan stambana öfverlemnas,

har Riksdagen funnit densamma vara välgrundad. Riksdagen har nemligen icke

kunnat finna annat, än att de af Revisorerne anmärkta transaktioner bort kunna genom

en enkel bokföringsåtgärd undvikas. Styrelsen har visserligen uppgifvit, att det nu brukr

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

5

liga sättet för liqvidernas verkställande skulle vara nödvändigt för att när som helst

vinna en så noggrann öfversigt som möjligt af en banas ställning; men om så är förhållandet,

synes Riksdagen sådant antyda väsendtliga bristfälligheter vid bokföringen,

hvilken torde höra så inrättas, att icke blott kassans ställning, utan jemväl förhållandet

i (ifrigt- må kunna när som helst utrönas.

Beträffande derefter Revisorernes framställning i afseende å ofvanberörda förskott

bör Riksdagen till en början närmare redogöra för de enkla sakförhållanden, af hvilka

frågans bedömande synes vara beroende.

Skilnaden emellan eu kassaräknings debet och kredit — emellan inkomster och

utgifter — utgör, såsom bekant är, kassabehållning; men då uti allmänna verks kassaräkningar

de utgifter, hvilka såsom förskott bestridas, icke få såsom Utgifter afföras förr,

än förskotten blifvit reglerade, hvarvid förskottsanordningen utbytes mot en definitiv anordning,

följer deraf, att behållningen i dessa räkenskaper måste innefatta, dels den

egentliga kassabehållningen (kontanta medel), dels ock utbetalda, men ej reglerade förskott,

hvilka vid kassans inventering således äro jemförliga med kontanta medel.

Uti Styrelsens, af Revisorerne granskade kassaräkning för år 1868 upptogs behållningen

vid årets slut till 225,7.32 R:dr 48 öre, hvaraf dock endast 5,018 R:dr 15 öre

utgjordes af kontanta medel och återstoden 220,714 R:dr 33 öre skulle innefattas uti

icke reglerade förskott.

Likasom den kontanta behållningen brukar verificeras medelst bankoattest eller

inventeringsbevis, plåga ock vid. andra räkenskaper de verkliga eller icke reglerade förskotten

verificeras medelst behörigen styrkt specifik förteckning; men ehuru det för eu

fullständig redovisning måste vara af synnerlig vigt, att sådan förteckning icke saknas,

fanns dock någon dylik icke Styrelsens kassaräkning bilagd, hvarföre Revisorerne hos

Styrelsen anhöllo om specificerad uppgift å den under förskottstitel vid revisionsårets slut

balanserade summa 220,714 R:dr 33 öre. Den i anledning häraf erhållna ofvannämnda

uppgift upptog val ett belopp af icke mindre än 582,312 R:dr 54 öre, utestående förskott

den 31 December 1868, men vid granskning af densamma funno Revisorerne att deruti

ingingo reglerade förskott, eller sådana som uti 1868 års räkenskaper blifvit såsom utgift

definitivt affärda och derföre icke längre kunde ingå uti den vid årets slut befintliga behållning.

Dessa reglerade förskott uppgingo, enligt af Revisorerne upprättad specifik

förteckning, hvars riktighet Styrelsen ej bestridt, till 512,490 R:dr 59 öre. Således innefattade

den af Styrelse» meddelade uppgift endast ett belopp af 69,821 R:dr 95 öre

verkliga eller icke reglerade förskott. För återstoden af förskottsbehållningen, eller för

ett belopp af 150,892 R:dr 38 öre, saknades deremot all uppgift.

Uti sitt i anledning af Revisorernes framställning afgifna underdåniga utlåtande

har Styrelsen icke heller meddelat någon utredning eller uppgift på de poster, hvaraf

sistnämnda, icke obetydliga belopp må bestå, utan endast andragit åtskilliga förhållanden,

hvilka Riksdagen i anseende till sakens vigt, ansett sig icke kunna underlåta att till belysning

upptaga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

Styrelsen har först fästat uppmärksamheten vid de olika behållningar i såväl kontant

som förskott, hvilka förstunnits den verkliga 31 December 1868 och den dag under

år 1869 då kassaräkningen afslutats.

Denna olikhet har, enligt Riksdagens tanke, icke det ringaste inflytande på frågan,

sådan den af Revisorerne blifvit framställd. De hafva nemligen icke begärt att få kännedom

om förskottsbeloppen vid någon viss tid, vars sig deil verkliga 31 December eller

någon annan dag, utan om de poster, hvilka ingingo i den summa 220,714 R:dr 33 öre,

hvilken såsom förskott i 1868 års kassaräkning utbalanserades.

- Vidare har Styrelsen fästat uppmärksamhet derpå, att ofvannämnda behållning

225,732 R:dr 48 öre, deraf 5,018 R:dr 15 öre i kontant och 220,714 R:dr 33 öre i förskott,

vore en reviderad summa, mot hvilken någon anmärkning icke skulle hafva blifvit

gjord och som således med allt skal kunde antagas såsom säker och bestämd.

Det är svårt att fatta hvad härmed egentligen afses. Revisorerne hafva ju icke

haft något att erinra vid siffran af det i räkningen upptagna torskottsbeloppet; hvarom

således icke olika åsigter uppstått. Skulle åter Styrelsens mening vara den, att genom

den i vederbörande embetsverk skedda specialgranskning af räkenskapen summan blifvit

så »reviderad» samt »säker och bestämd», att vidare undersökning icke finge ega rum om

de poster, hvaraf den må bestå, så vore detta ett så uppenbart förbiseende af Revisorernas

vidsträckta granskningsrätt, att Riksdagen näppeligen vågar antaga att Styrelsens

mening varit sådan.

Ytterligare har Styrelsen andragit, att någon gränslinie emellan ett slutande och

ett börjande års förskottstransaktioner icke varit uppdragen för den tid, Revisorernas

anmärkning afser, och att från den verkliga 31 December 1868 och till den dag frampå

året 1869, då kassans afsilande skedde, nya medel tillflutit kassan, nya utgifter gjorts,

nya medel utgått under förskottstitel och förskott blifvit reglerade.

Ett sådant bokföringssätt, om hvars olämplighet meningarne icke torde vara delade,

kan visserligen försvåra afgifvandet af en sådan redogörelse för ifrågavarande förskott

som äskats, men ingalunda gälla såsom grund för befrielse från en sådan redovisningsskyldighet,

då det berott på Styrelsen att så anordna bokföringen, att förskottsbehallningen

kunnat med lätthet verificeras och det allmännas oeftergifliga fordran i detta

hänseende icke kan minskas genom eu åtgärd af den redovisningsskyldige. Donna verificeringsskyldighet

grundar sig för öfrigt icke, såsom Styrelsen uti den afgifna förklaringen

synes antaga, på någon af Styrelsen gjord utfästelse, hvilken, enligt Styrelsens åsigt,

ej skulle hafva tillämplighet å den tidpunkt, hvarom nu är fråga, utan på det i lag och

författningar stadgade åliggande för redovisningsskyldig att behörigen styrka de i redogörelsen

upptagna poster af beskaffenhet som de ifrågavarande, vid hvilket förhållande

det saknar all vigt att utreda frågan om tiden för den gjorda utfästelsens trädande i

verkställighet.

• Slutligen har Styrelsen, i anledning af Revisorernes uppgift att den dem lemnade

förteckning å förskott befunnits felaktig, fästat uppmärksamheten derpå, att berörda upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

7

gift vore officiel och stödjande sig på officiel förd kontrollbok med tillhörande officiela

handlingar samt att Styrelsens förklaring, att den vore med rätta förhållandet öfverensstämmande,

således herde ega vitsord framför det af Revisorerne framkastade och, enligt

Styrelsens yttrande, »fullkomligt obevisade» och antagligen genom deras eget förbiseende

utaf dem hända förhållanden uppkomna påståendet, att densamma vore felaktig.

I anledning af hvad Styrelsen sålunda yttrat, har Riksdagen trött det i sak vara

tillfyllest erinra derom, att Styrelsens till vederbörlig granskning aflemnade räkenskaper

synas åtminstone vara lika officiela som omförmälda kontrollbok, hvars beskaffenhet, då

den icke är aflemnad för att jemte redogörelserna för de under Styrelsens förvaltning

ställda medel undergå revision, icke utgör föremål för Riksdagens bedömande, samt att

Revisorernes uppgift om de uti förskottsförteckningen, felaktigt upptagna poster, enligt

hvad Revisorerne omförmäla, är hemtad från berörda räkenskaper, af hvilka det Utskott,

till hvars förberedande åtgärd frågans behandling varit af Riksdagen hänvisad, jemväl

tagit kännedom.

Med stöd af hvad sålunda förekommit och då Riksdagen funnit den afgifna förklaringen

icke vara tillfredsställande, får Riksdagen i underdånighet hos Eders Kongl. Maj:t

dels anhålla om meddelande af nådig föreskrift till vederbörande, angående vidtagande

af sådana förändringar i bokföringen, att de af Revisorerne anmärkta olägenheter må

för framtiden förekommas, dels ock för den åtgärd, hvartill Eders Kongl. Maj:t kan finna

omständigheterna föranleda, anmäla hvad i afseende å redovisningen för ifrågavarande

förskott förekommit.

Statskontoret.

På sätt Revisorerne omförmäla, skulle enligt rikshufvudboken å Åttonde Hufvudtitelns

reservationsanslag till folkundervisningen vid revisionsårets slut förefinnas en behållning

af 498,863 R:dr 57 öre. Vid efterforskning huruvida denna betydliga tillgång

fortfarande vore att för ändamålet tillgå, hade Revisorerne emellertid erfarit, att de flesta

utgifter för folkundervisningen, på grund af föreskrifter i flora Kongl. bref, af landtränterierna

under förskottstitel bestriddes samt att dessa utgifter icke förr å anslaget affördes

än sedan Statskontoret, uppå vederbörande länsstyrelses reqvisition, utfärdat anordning

å ersättning till landtränterierna för de förskjutna medlen, hvadan och då dessa

ersättningsreqvisitioner vanligen först efter slutet af det år, hvarunder utbetalningen egde

rum, till Statskontoret inkomme, dylika förskottsutbetalningar icke komme att belasta

anslagen för det år, hvartill de rätteligen hörde, och räkenskaperna visade en behållning,

som i sjelfva verket icke förefunnes. Sålunda hade, enligt hvad Revisorerne af Statskontorets

memorialböcker inhemtat, utaf ofvanberörda, vid 1868 års slut, jemlik!, rikshufvudboken

befintliga reservation! anordnats, under år 1869 305,840 R:dr 49 öre samt

till och med Augusti månad nästlidet år 152,334 R:dr 13 öre, eller tillhopa 458,174 R:dr

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

62 öre; utgörande de anordnade beloppen till största delen ersättning till vederbörande

landtränterier för derifrån förskjutna medel till folkskoleväsendet för år 1868 och föregående

tvenne åren. Under förutsättning att ersättning då mera blifvit beviljad för samtliga

föl skottsvis besti låda utgifter för folkskoleväsendet till och med revisionsårets utgång,

hvarom, i anseende till förskottsväsendets beskaffenhet, utredning dock icke kunde

åvägabringas, skulle således reservationen å berörda anslag för är 1868, i stället för

ofvan uppgiga 498,863 R:dr 57 öre, endast uppgå till 40,688 R:dr 95 öre. Då det

emellertid vore af synnerlig vigt, att räkenskaperna utvisade förhållandet sådant det verkligen

vore, och att dessa icke upptoge bland tillgångar medel, som redan blifvit utbetalda,

fastän icke formelt afbörda, hade Revisorer, på det Riksdagen och dess Statsutskott

samt blifvande Revisorer ej måtte vid bedömande af statsverkets ställning kunna

missledas af räkenskaperna, ansett sig höra undersöka, huruvida de utgifter, som jemväl

a andra pa Riks-staten förekommande anslag under revisionsåret egt ruin. blifvit å dem

för året afbörda. Härvid hade det icke kunnat undgå att företrädesvis ådraga sig Revisorers

uppmärksamhet, hurusom, jern likt föreskrifterna uti tvänne särskilda Kongl.

kungörelse!- af den 30 December 1863, den ena angående nämndemäns rätt till ersättning

för extra förrättningar samt om godtgörelse till fjerdingsmän för vissa uppdrag, den andra

angående kostnadsersättning till militäre, civile och ecklesiastike tjensteman för en del

resor inom tjenstgöringsdistrikten, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ålåge att sådana

ersättningar från landtränteriet förskottsvis utbetala emot godtgörelse, som hos vederbörligt

embetsverk herde vid medlet af Januari och Juli månader hvarje år reqvireras,

hvarefter, och sedan reqvisitionshandlingarne i embetsverket undergått revision, hvilken

allenast finge innefatta kontroll deröfver, att de uti reqvisitionsförslaget uppförda belopp

blifvit behörigen verificerade och slutsumman riktigt upptagen, den äskade ersättningen

skulle utanordnas. Då emellertid för dylika utgifter, som under sednare hälften af året

egde rum, ersättningsreqvisition icke förr än under påföljande år afgåfves, komma dessa

utgifter icke att drabba anslagen till rese- och traktamentspenningar å vederbörande

hutvudtitel för det år, utgifterna blifvit verkställda, utan först påföljande års anslag,

hvadan rikshufvudbokens uppgifter om dessa utgifters belopp för hvarje år icke kunde

blifva riktiga, utan i mer eller mindre mån missledande. Åtgärden att förskottsvis anordna

detta slags ersättningar syntes sa mycket mindre vara lämplig, som redan genom

Kongl. Kungörelsen den 13 April 1842 och Kongl. Brefvet den 20 November 1843, Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifvit bemyndigade att till afförande och redovisning

i utgiftsräkningarne definitivt utanordna ersättning för rese- och traktamentspenningar

uti civila ärenden i allmänhet och någon olägenhet af detta enkla förfärande hade, såvidt

Revisorerne kunnat bedöma, icke uppstått. Äfven å andra anslag hade förskottsanordningar

ej sällan egt rum, utan att ersättning för de förskjutna medlen under året blifvit

reqvirera»!. Revisorerne, som funnit att dessa förskottsutbetalningar i allmänhet grundade

sig å vederbörande embetsverks skrifvelse!'' till länsstyrelserna med anmodan att i särskilda

fall

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

9

fall låta från ränterierna förskottsvis utbetala medel och med reqvisition å ersättning

derför sedermera till embetsverket inkomma, både föreställt sig, att donna med omgångar

och ökad t arbete förenade form för utbetalningar skulle, åtminstone i de flesta fall, kunna

utan olägenhet förändras till en enkel utbetalningsordres, hvaraf afskrift kunde såsom

tillägg till länsstaten bland verifikationerna landsboksräkenskapen biläggas. Derigenom

vunnes fördelen att utbetalningarna komma att drabba anslagen för det år, de i verkligheten

egde ruin, så att räkenska perna icke upptaga behållningar, h vil ka ej förefunnos,

hvarjemte åtgärden, enligt Revisorernes åsigt, skulle i sin man bidraga ej mindre till den

enkelhet och reda i räkenskaperna, som Revisorerna funnit i högsta måtto önskvärd, än

äfven till lättnad vid utrönande af de verkliga besparingarna å hvarje särskilt anslag,

och det vore af donna anledning Revisorerna ansåge sig icke höra underlåta att å förhållandet

fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Statskontoret hufvudsakligen instämt

i Revisorernes framställning i ämnet samt tillika föreslagit åtgärder, i följd hvaraf

icke blott de af Revisorerna anmärkta förskotts-utbetalningar, utan jemväl några andra

utgifter, som under förskottstitel bestridas, för framtiden skulle på ett enklare och ändamålsenligare

sätt anordnas. Jemte det Riksdagen funnit sig höra till alla delar biträda

det förslag, hvilket uti Statskontorets ofvanberörda underdåniga utlåtande innefattas,

tillåter Riksdagen sig i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet

vid den sannerliga vigt frågan om förskotts väsen det i allmänhet egen. Enligt den för

revisionsåret upprättade rikshufvudbok, uppgick beloppet af de förskott, hvilka upptagas

i de räkenskaper, som uti rikshufvudboken ingå, vid årets början till 7,325,075 R:dr 96

öre och vid dess slut till 7,889,405 R:dr 85 öre samt hade således under året tillväxt

med något mer än en half million. Dessa förskott balanserades uti kontot för statsverkets

grundfond bland fondens behållning i likhet med de kontanta tillgångar, hvarmed

förskotten anses vara jemförlig-,, enär skilnaden emellan hvarje kassaräknings debet och

kredit utgöres af behållning och donna sednare består dels af kontanta medel, dels af

förskott, hvarå anordningar vid k assa redo visningen galla såsom kontanta medel. Da

emellertid förskotten med ytterst få undantag innefatta verkliga statsutgifter, verkställda

utan återbäringsskyldighet, utom i det sällsynta fall, att för högt belopp blifvit förskottsvis

uppburet, måste det blifva i hög grad missledande att upptaga förskotten bland statsverkets

disponibla tillgångar, och olägenheten af detta förfaringssätt blir störfe i samma

män förskottens belopp, såsom förhållandet varit på sednare tiden, tillväxa. Dessa olägenheter

.äro fyrfaldiga. Deribland må bär i underdånighet anföras, hurusom statsverkets

grundfond, eller det öfverskott emellan å Riks-staten upptagna inkomster och utgifter, som

enligt räkenskaperna en längre tid förefunnits och i sjelfva verket skulle uppstå, derest

inkomsterna ingöte vid samma tid, utgifterna skola bestridas, och icke, såsom nu är fallet,

till stor del året derpå, blir illusorisk och icke lemnar tillgång till det förlag- eller rörelse-kapital,

som för statsverket är oundgängligt, emedan, såsom nyss förmäldes, en del

Bih. till Riksd. Prot. 1871. 10 Sami. 1 Af A. 1 Band. 3 Höft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

af årets inkomster inflyta efter det utgifterna för året redan blifvit bestridda. Derföre

har ock, derest icke betydliga öfverskott å de beräknade, under året influtna statsinkomsterna

uppstått, Indika öfverskott i sådant fall beredt tillgång till rörelsekapital, eller

derest icke en del af statsutgifterna, såsom exempelvis flera af Femte Hufvudtitelns anslag,

fått i brist af användning innestå och reserveras, ett oundgängligt behof af kassaförstärkning

för statsverket uppstått, hvartill mast anlitas den utväg Riksgälds-kontorets reglemente

i sådant hänseende anvisar. Att så är förhållandet bör blifva klart endast vid

betraktande af den omständigheten, att uti de tillgångar, hvaraf stal sverkets grundfond

består, ingår vid revisionsårets slut ofvannämnda. förskottsbelopp af 7,889,405 R:dr 85

öre, medan hela grundfonden endast uppgår till 4,985,638 R:dr 27 öre. En vida större

olägenhet af förskottsväsendet uppstår dock deraf, att utgiftsanslagens verkliga ställning

icke kan med någon säkerhet utrönas; ty de betydliga utgifter, förskotten representera,

hafva icke blifvit å vederbörande anslag affärda, hvaraf åter följer att rikshufvudbokens

uppgifter om reservationer å anslagen, besparingar in. in. måste blifva mer eller mindre

felaktiga och utvisa ett fördelaktigare resultat, än det som i sjelfva verket förefinnes.

Det är nemligen klart att, om ofvannämnda förskottsbelopp af nära 8 millioner R:dr

blifvit för revisionsåret a Mildt å de anslag, för livilka utgifterna blifvit verkställda, anslagens

ställning vid revisionsårets slut blifvit helt annorlunda, än rikshufvudboken nu

utvisa!-.

Riksdagen har visserligen trött sig finna att anledningen till det nu brukliga förfaringssättet

i afseende a förskotten tillkommit i afsigt att utöfva en noggrann kontroll

derå, att icke na gra sådana undginge att behörigen redovisas. En sådan kontroll torde

dock på vida ändamålsenligare och enklare sätt kunna åstadkommas, utan de olägenheter

förskottsväsendet nu medför. För (ifrigt synas inånga bland förskotten upptagna poster

icke vara förskott i egentlig mening, för hvilka redovisning skall lemnas af den eller

dem, som medlen uppburit, utan ovilkorliga utbetalningar, verkställda af länsstyrelser

eller underordnade myndigheter, som påföljande år erhållit ersättning för de förskjutna

beloppen, då dessa först blifvit a utgiftsanslagen affärda.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen i underdånighet anhålla,

det Eders Kong!. Maj:t täcktes låta vidtaga sådana åtgärder, att allmänna medel icke af

någon embetsmyndighet hädanefter må, utom i fall af tvingande nödvändighet, såsom

förskott utanordnas och att, då sådant sker, medlen må, med iakttagande af behörig

kontroll å förskottens redovisning, afföras å vederbörligt anslag, der sådant finnes att

tillgå, eller å särskild! för ändamålet upplagd! konto uppföras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

Om tidigare afslutning och revision af allmänna räkenskaper.

11

På sätt Revisorerna omförmäla, har genom Kammarrättens kungörelse af den 30

April 1858 tiden b Ii IV it bestämd dels för allmänna räkenskapers afstötande, dels för

deras insändande till revision inom bemälda embetsverk. Häraf syntes visserligen att

åtskilliga räkenskaper skola dit insändas inom jemförelsevis kort tid, nemligen 2, 3 eller

4 månader efter slutet af det kalenderår räkenskaperna omfattade; hvaremot andra

räkenskaper, såsom länens landsböcker och hufvudboken öfver kronouppbörden i Stockholms

stad, Arméförvaltningens samt Förvaltningens af sjöärendena hufvudböcker enligt

nämnda kungörelse icke behof de till Kammarrättens granskning öfverlemnas förr, än ett

år efter det kalenderår räkenskaperna afsåga. Väl hade i sammanhang med fastställande

af nytt formulär till räkenskaper för länen och kronouppbördsverket i Stockholms stad

blifvit genom Statskontorets kungörelse den 21 September 1869 föreskrifvet, att såväl

länens landsböcker som räkenskaperna för Stockholms städs kronouppbördsverk skulle

inom den 31 Oktober efter kalenderårets utgång till Ofverståthållare-embetet eller länsstyrelserna

aflemnas för att till Kammarrätten i vanlig ordning insändas; men den ej

mindre härpå än äfven på andra allmänna räkenskaper grundade rikshufvudboken afslutades

icke förr än den 1 Augusti derpåföljande ar. Det slutliga resultatet af den

allmänna medelsförvaltningen blefve således icke genom räkenskaperna bekant förr än 1

är och 7 månader efter utgången af det kalenderår, hvarför uti räkenskaperna redogjordes.

Detta långa dröjsmål vore, enligt hvad erfarenheten gåfve vid handen, förenad! med

väsendtliga olägenheter, hvilka vid de numera årligen återkommande riksdagarne blefve

mer och mer i ögonen fallande. Riksdagen och dess Ståts-Utskott hade nemligen vid

behandling af förekommande anslags- med flera frågor ett verkligt behof att känna förhållandet

i afseende icke blott ä de särskilda anslagen, utan äfven finansförvaltningens

slutliga resultat för en tid, hvilken så mycket som möjligt närmade sig den, då frågorna

behandlades; och detta behof kunde ingalunda tillfredsställas genom den anordning, som

nu egdc ruin. Riksdagens Revisorer nödgades sysselsätta sig med granskning af räkenskaper

för en tid, som läge mer än 1 lj% år före den, då revisionen börjades, och omkring

2 år innan den, då anmärkningarna hunnit af Riksdagen behandlas. De stundom

hvarje år återkommande fel eller misstag, hvilka föranledde en del anmärkningar, hade

således hunnit tvänne påföljande år upprepas, innan rättelse kunde ega rum. De i Revisorernas

berättelse för hvarje verk och inrättning meddelade redogörelser angående förhållandet

i afseende å inkomster och utgifter förlorade en stor del af det gagn, dessa

otvifvelaktigt skulle medföra för bedömande af åtskilliga vid riksdagarne förekommande

frågor, derest redogörelserna afsåge en sednare tid, och revisionsarbetet i sin helhet

väckte icke det intresse och medförde icke den nytta för det allmänna, som denna institution

under andra förhållanden skulle kunna framkalla. För att endast döma efter

förhållandet i andra länder, der öfversigt öfver finansförvaltningens slutliga resultat meddelades

inom jemförelsevis kort tid efter finansårets utgång, syntes en förändring i före
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

varande hänseende lätt kunna åvägabringas. Men om ock, på sätt Revisorerne befarade,

några hinder, grundade på åtskilliga för vårt land egendomliga förhållanden, derför skulle

mota, så torda dock dessa, enligt Revisorernas åsigt, icke vara af beskaffenhet att tanken

på eu af behofvet högt påkallad förändring derför borde uppgifvas.

Då Revisorerne ansåge både lämpligt och icke overkställbar!, att Revisorernas

granskning skulle omfatta räkenskaperna för ett år sednare, än nu vore förhållandet, ansåge

sig Revisorerne, hvilka det icke kunde tillkomma att utarbeta ett detaljerad! förslag

till den ifrågaställda förändringen, likväl skyldiga att i korthet antyda, huru Revisorerne

föreställt sig att förändringen skulle kunna åvägabringas. Under antagande att uti räkenskaperna

för hvarje år icke intoges andra förhållanden, än som under samma år verkligen

passera!, och att således icke, på sätt nu skedde, redogörelse meddelades för uppbörden

af landträntor m. m., hvilka först under påföljande år ingöte, hade Revisorerne

trott tiden för räkenskapernas afstötande och insändande till Kammarrättens revision

kunna i allmänhet betydlig! förkortas, förslagsvis till 3 högst 4 månader efter kalenderårets

utgång. Derefter skulle revisionen i Kammarrätten verkställas och rikshufvudboken,

liksom hittills, oberoende af denna granskning, i alla händelser upprättas sä tidigt, att

samtliga räkenskaperna vore att för Statsrevisionen tillgå den 1 Oktober, till hvilken tid

donna förrättning äfven af andra skål lämpligen kunde framflyttas. Revisionsförrättningen

skulle, likasom hittills, försiggå på 2 månader och således afslatas den 1 December. Tiden,

inom hvilken vederbörande» utlåtande och förklaringar i anledning af Revisorcrnes

anmärkningar skulle afgifvas för att kunna tryckta berättelsen bifogas, borde förkortas

från 2 till 1 månad samt tryckningen af sjelfva berättelsen verkställas före samt af

utlåtanden och förklaringar omedelbart efter den 15 Januari eller samma dag Riksdagen

sammanträder, så att den tryckta berättelsen i fullständigt skick vore att för Riksdagens

ledamöter tillgå omkring motionstidens utgång, då Utskottens egentliga verksamhet började.

Revisorerne hade, enligt hvad de slutligen omförmäla, naturligtvis förutsett att,

derest dessa förändringar kunde befinnas lämpliga, deras genomförande i allt fall icke

genast kunde ifrågakomma, utan först efter verkställd grund lagsförändring samt meddelande

af åtskilliga förändrade föreskrifter, så vill i den för Revisorerne gällande instruktion,

som angående redogörelseverket och räkenskapernas förande, afselande och insändande

till vederbörlig granskning. Detta alltsammans både dock icke synts Revisorerne

utgöra något hinder för att, med afseende å frågans verkligen störa vigt, redan nu derå

fästa Riksdagens uppmärksamhet, om än dess slutliga afgörande måste föregås af en sådan

utredning, som Revisorerne icke hatt tillfälle åvägabringa, och hvilken, enligt deras

tanke, lämpligast herde åt vederbörande embetsverk uppdragas.

Det särdeles vigtiga förslag, som genom Revisorcrnes ofvanberörda framställning

blifvit bragt å bane, har, sedan Statskontoret och Kammarrätten deröfver afgifvit infordrad!

underdånigt utlåtande, Riksdagen tagit i noggrant öfvervägande. Dervid har Riksdagen,

lika med Revisorerne, icke kunna! ingå i specialundersökning om den tid, som

för hvarje särskild förvaltning oundgängligen erfordras för boksluts verkställande, men

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32. 13

Riksdagen vågar dock, i likhet med Revisorerne, såsom regel antaga, att den nu bestämda

tiden skulle kunna betydligt förkortas, särdeles om för allmänna verks och inrättningars

räkenskaper antoges samma bokföringsmethod som för enskilda affärsmäns

räkenskapsföring är i lag stadgad, nemligen att dag efter dag, i den ordning de mtra&at,

skola antecknas alla de transaktioner, som utgöra föremål för bokföringen. Verkställdes

samtidigt dermed eller kort tid derefter öfverföring till behöriga konti i räkenskaperna,

så skulle etter årets slut, med iakttagande af den utaf Revisorerne anförda riktiga grundsats,

att uti hvarje års räkenskaper icke finge inflyta redogörelse för annat, än som under’året

verkligen passerade, blott återstå den egentliga afslutningen af räkenskaperna;

och denna skulle utan tvifvel kunna verkställas på vida kortare tid, än som nu erfordras

för afgifvande af räkenskaperna, som i allmänhet innefatta utan tidsföljd uppgjorda sammandrog

af inkomster och utgifter m. in., med upprättande hvaraf början icke kan göras

förr än efter räkenskapsårets utgång och hvarvid i allmänhet måste föregå åtskilliga omslut,

utredningar och extrakter, hvilka, ehuru den egentliga bokföringen derpå grundas,

likväl icke ingå i sjelfva räkenskaperna, utan betraktas såsom enskilda anteckningar.

Kollegierna hafva visserligen anmärkt, att, om uti landsboken med deri ingående

specialräkningar öfver kronouppbörden, hvilka alla afslutas med kalenderår, skulle saknas

redogörelse för hvad som derefter förete lie i afseende å kronouppbörden intill uppbörd sårets

slut den 30 April, blefve uppbörden under flera månader lemnad utan kontroll.

Härvid förekommer dock, att det icke kan vara med en god bokföringsmethod öfverens-,

stämmande att uppskjuta bokslutet endast för att kontrollera om de för ett år balanserade

fordringsbeloppen under det påföljande året i behörig ordning inflyta. Sådant måste

nemligen kontrolleras af räkenskapen för det år, hvarunder uppbörden eger ruin.

Att dessutom äfven under löpande året eu särskild vida tillförlitligare kontroll å uppbörden

än under nuvarande förhållanden lätt kan åvägabringas, exempelvis genom införande

af stämplade qvittensblanketter för uppbörden, anser Riksdagen, att komiterade ° för

förenklande af beskattningsväsendet samt uppbörds- och redogörelseverket hafva på ett

så öfvertygande sätt ådagalagt, att Riksdagen i detta hänseende icke nar något att

tillägga. _ ,

Hvad särskilt angår den del af Revisorernes framställning, som grundar sig pa

behofvet för Riksdagen att så tidigt som möjligt erhålla kännedom om finansförvaltningens

slutliga resultater, torde Riksdagens billiga anspråk i detta hänseende icke ens kunna

tillfredsställas genom det tidigare bokslut, Revisorernes framställning hufvudsakligen afser.

För erhållande af en sådan öfversigt, såvidt den inskränkte sig till hvad som för

Riksdagen är väsendtligast att känna, nemligen de särskilda inkomsterna och utgifterna

vid hvarje förvaltningsgren samt kassaställningen, synes det Riksdagen nemligen vara

lämpligt att, på sätt Statskontoret uti underdånigt utlåtande af den 31 December 1869

i fråga om en förändrad organisation af statens fond- och kassaförvaltning i viss mån

lärer hafva föreslagit, föreskrift meddelades derom, att mer eller mindre utförliga redo
Bih.

till Riksd. Prat. 1871. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Raft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.

9

f.°relSf 1 berörda hänseende tillika med beräkning öfver disponibla tillgångar och närmast

förestående utgifter från alla statsförvaltningar och särskilt för hvarje större förvaltningsgren,

till Statskontor inginge å bestämda tider under året samt blefve der, jemte Statskontorets

egen förvaltning, för hvarje gång till ett öfverskådligt helt sammanförda. Sådant

synes Riksdagen kunna utan synnerlig tidsutdrägt verkställas samt blifva af icke

ringa gagn, men i allt fall icke afhjelpa behofvet af ett tidigare bokslut och en förändrad

bokformgsmethod för allmänna verks och inrättningars räkenskaper.

På grund af hvad sålunda förekommit får Riksdagen, som i allo delar de åsigter

hvilka ligga till grund för Revisorernes ofvanberörda framställning, i underdånighet anhala,

det Eders Kong!. Maj:t täcktes anbefalla och, i de delar Riksdagens vidare samverkan

erfordras, föreslå sådana åtgärder, att syftemålet med Revisorernes ofvanberörda

framställning må, sa snart sig gorå låter, ernås.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 10 Maj 1871.

-----i________

STOCKHOLM, tryckt hos a. holmberg <3i comp., 1871.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.