Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kong!. Majs, i anledning af Kong1. Majits nådiga Broposition till Riksdagen, med förslag till förordning angående fattigvården.

1871-05-18 · 20 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1871:67, Skrifvelse till Kong!. Majs, i anledning af Kong1. Majits nådiga Broposition till Riksdagen, med förslag till förordning angående fattigvården.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, Nio C7.

N:o 67.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 Haj 1871.

— — — — Andra Kammaren den 18 — -—

Riksdagens underdåniga Skrifvelse till Kong!. Majs, i anledning af

Kong1. Majits nådiga Broposition till Riksdagen, med förslag

till förordning angående fattigvården.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23 och Memorial N:o 27.)

8. A. K.

I underdånig skrifvelse den 13 Maj 1869 har Riksdagen anhållit-, att Eders

Kong], Haj:t täcktes låta utarbeta ny förordning angående fattigvården i riket i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med af Riksdagen föreslagna allmänna grunder.

Sedan förslag till sådan förordning blifvit, efter nådigt uppdrag, utarbetadt i enlighet

med nämnda grunder samt öfver detta förslag Eders Kong!. Mnj:ts och Rikets

Kammarrätt och Eders Kong!. Majrts saintlige Befallningshafvande afgifvit infordrade

underdåniga yttranden, har Eders Kong]. Maj:t i nåder uppdragit åt dertill

förordnade k om i torn de att, efter tagen kännedom om nyssnämnda yttranden, verkställa

granskning af omförinälda författningsförslag och derefter inkomma med det

underdåniga utlåtande och ytterligare förslag, hvartill en sådan granskning kunde

föranleda; hvarjemte till komiterades behandling öfverlemnats Rikets Ständers underdåniga

skrivelser den 26 Mars 1863 och (lön 20 Juni 1866, om ändring i den

nu gällande förordningen angående fattigvården, tillika med Kammarrättens öfver

samma skrivelser afgå fn a underdåniga yttranden äfvensom ett från Högsta Domstolen

infordrad t utlåtande i fråga om behandlingen af underdåniga besvär i vissa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67. 5

fattigvårdsmål; och hafva kom i terade den 20 December nästlidna år inkommit, med

underdånigt betänkande jemte förslag till ny författning i ämnet, hvarefter Eders

Kong!. Maj:t, som tagit i öfvervägande hvad ej mindre Riksdagen och Rikets Ständer

i ofvan berörd a skrivelser andraga t, än äfven komité rado samt öfriga vederbörande

yttrat och hemställt samt tillika låtit Eders Kong!. Maj:t föredragas ett inom

Ecklesiastik-dcpartcmentet, nppgjordt förslag till förordning angående fattigvården,

i nådig Proposition till Riksdagen den 17 sistliden Mars öfverlemna t sistnämnda

förslag, på det att Riksdagen, i fråga om de delar af förslaget, h vilka är o att hänföra

till kommunallag eller angå statens skyldighet i vissa fall att bekosta fattigvård,

måtte, jcmlikt 57 § Regeringsformen, fatta beslut samt jemväl öfver förslaget

i »ifrigt afgifva underdånigt yttrande.

Efter tagen kännedom af ofvanherörda äfvensom de liera frågan rörande

handlingar, som blifvit till Riksdagen öfyerlemnade, har Riksdagen nu tagit detta

ärende under öfvervägande, dervid Riksdagen, som ansett förändring!»!- erfordra» i

vissa delar af förslaget på sätt Riksdagen går att bär nedan närmare angifva, funnit

sig höra i öfrigt förslaget antaga.

I fråga om dem, som skola utgöra föremål för fattigvård, har Riksdagen

ansett, det vara mera öfverensstämmande med de grunder, på Indika förslaget i

»ifrigt hvila!-, att af de vilkor, som förutsättas för att fattigvårdssamhälle skall vara

skyldigt att lemna fattigvård åt annan behöfvande, än den, som är minderårig,

nemligen saknad af egna medel samt vård och underhåll af annan äfvensom att

personel! är till följd af ålderdom, själs- eller kroppssjnkdom, vanförhet eller lyte

urståndsatt att genom arbete förvärfva hvad till lifvets uppehållande oundgängligen

erfordras, det sednare vil koret ställes i främsta rummet, dervid Riksdagen jemväl

trött att genom uttrycket “oförmögen att genom arbete förvärfva11 stadgandet

skulle erhålla eu lydelse, hvarigenom det lemnade säkrare grund för bedömande i

hvarje särskilt fall, huruvida samhället är skyldigt att Jemna fattigvård.

Sednare momentet i § 3 utsträcker åliggandet enligt nu gällande lag- för

föräldrar och barn att i män af behof, å ena, och förmåga, å andra sidan, försörja

hvarandra till alla dom, som sins emellan äro i rätt ned- eller uppstigande skyldskap.

Eu sådan utsträckning af försörjningsskyldighcton har synts Riksdagen oj

vara af omständigheterna påkallad, — i fråga om skyldeman» i rätt uppstigande

led åliggande att försörja barnbarn till och med någon gång obillig, särdeles om

stadgandet tolkas så, att nämnda åliggande afse!- jemväl dom, som åro af oäkta

bord; och i öfrig! torde väl donna inbördes underhållsskyldighet, med lika mycket

skål som den utsträckcs på sätt det blifvit föreslaget, kunna utvidgas jemväl till

andra skyldeman, såsom t, ex. syskon.

För det fall, att fattigvårdssamhälle, som är fördela»!! i kretsar eller rotar,

besluta!- rchefördelningens upphäfvande, bär Riksdagen väl ansett eu återgång till

eu för hela kommunen gemensam fattigvårdsförvaltning icke höra binda» vid enahanda

vilkor, som gälla för rotefördclnings införande. Under det donna varit gällande

kunna missförhållanden hafva uppstått, genom Indika eu eller liera rotar

blifvit synnerligen lidande och Indika icke kunna,t afhjelpa» på den väg, förslaget

i öfrig! lemna!- öppen, och det skulle i sådana fall vara obilligt att låta roteförilelningons

bibehållande bero på dem, som både något mera än en tredjedel af de å

kommunalstämma närvarandes röstetal; men med afseende å frågans, grannlaga

beskaffenhet och för att förebygga, att rotar, som på ett’.mindre tillfredsställande

sätt skött sina fattigvårdsangolägenheter och derigenom måhända ådragit sig ökad

fattigvårdst unga, må kunna öfverflytta donna på de öfrig»! ro t pr no emot deras vilja,

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

hav Riksdagen ansett, att till Eders Kong! Maj:ts förslag, att för rotefördelnings

upphäfvande skulle fordras beslut i vanlig ordning å kommunalstämma, herde

fogas enahanda föreskrift om beslutets öfverlemnande till pröfning af Eders Kong!.

Haj:ts Befallningshafvande, som skulle gälla för rotefördelnings införande och bibehållande.

Det i § 17 förekommande stadgandet om skyldighet att lemna kyrkoherde

särskild underrättelse om fättigvårdsstyrclscs och följaktligen äfven rotestyrclses

sammanträden, liar Riksdagen ansett höra utgå. Motsvarande stadgande förekom
-

I afseende å vilkoren för förvärfvande af hemortsrätt, hvithet i Eders Kong!.

Maj:ts förslag gjorts beroende deraf, att den, för hvilken behof af fattigvård uppstått,

i ett fattig vårdssamhälle för två på hvarandra följande år författningsenligt

blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, både den af Eders Kong! Maj:t sednast utsedda

komité för 1; i 11 i g v år ds fråga n föreslagit, att en hvar i fattigvårdshänseende

skulle anses tillhöra det fatt ig vårdssamhälle, hvarest han sednast blifvit eller bort

blifva mantalsskrifven, dock att en i ett samhälle inflyttad person icke, genom att

till följd af inflyttningen hafva blifvit eller bort blifva i samhället mantalsskrifven

derstädes, förvärfvade hemortsrätt, utan bibehölls vid den hemortsrätt, lian näst

derförut egde, så framt lian sjelf, hans minderåriga barn eller hans hustru, antingen

i det samhälle, till livilkct inflyttning skeft, innan ett år förflutit sedan han till

följd af inflyttningen blifvit eller bort blifva derstädes mantalsskrifven kommit i

sådant behof af fattigvård, som samhället var skyldigt afhjelpa, eller ock af annat

samhälle under loppet af ett år näst derförut eller näst derefter åtnjutit fattigvård;

likasom ej heller mantalsskrifning med afseende å tilltänkt inflyttning blot bestämmande

i afseende å hemortsrätten, derest ej inflyttning derefter egt rum. — Ehuru

Riksdagen funnit att, äfven med antagande af det utaf komitéen sålunda framställda

förslag, kan inträffa, att ett fattigvårdssamhälle belastas med fattigvård åt en person,

som icke vistats så lång tid inom samhället, att hans fattigvård skäligen kan

anses höra af detta bekostas, bär Riksdagen likväl, utgående från den grundsats,

att eu hvar enligt regel bör i afseende å fattigvård höra till den kommun, dit han

i allmänhet i borgerligt hänseende hörer, och hufvudsakligen med hänsyn till svårigheten

att kunna åstadkomma den för bestämmande af en persons hemortsrätt

nödiga utredning, hvarest han sednast för två på hvarandra följande år författningsenligt

bort vara mantalsskrifven, ansett öfvervägande skål tala för komitéens förslag.

För stadgandet, att den hemortsrätt, någon c ger, då han fyller 15 år, skall

anses fortfara till dess lian sjelf erhåller annan sådan rätt, har Riksdagen antagit

en förändrad lydelse, öfverensstämmande med komitéens förslag.

Enligt § 39 skall inom hvarje fattigvårdssamhälle finnas behöflig! antal tillsyningsman,

livilka höra anhålla betlare och med dem anställa förhör samt i öfrig!

förfara enligt fattigvårdslagen och de särskilda föreskrifter, fattigvårdssamhälle!

kunde finna nödigt meddela. — Riksdagen har trött det vara, till förekommande

af godtycklig behandling af de betlande, angeläget att fattigvårdslagen allena, som

i donna del står på gränsen af brottmålslag, tjenär vederbörande till rättesnöre.

Ansvarspåföljden för betlare har Riksdagen ansett kunna mildras, så att

kortaste arbetstiden, äfven för den, som kan anses fullt arbetsför, blefve eu månad,

hvarigenom man jemväl lind gin ge svårigheten att i hvarje förekommande fall

afgöra, huruvida den ifrågavarande personen är att betrakta såsom fullt arbetsför

eller mindre arbetsför.

mer icke i nu gällande förordning om fattigvården och skulle, särdeles i vidsträckt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens under cl. Skrifvelse, N:o 67.

Slutligen hav Riksdagen i afseende å 46 § 4 inom. velat, fästa uppmärksamheten

derpå, att genom uteslutande af orden “inom länet11 stadgandet skulle erhålla

den omfattning, att det kundo tillämpas jemväl på Stockholms stad.

Med underdånig anmälan om de anmärkningar, Indika sålunda vid granskning

af Eder Kong!. Maj:ts ifrågavarande nådiga förslag förekommit, får Riksdagen

i underdånighet meddela, att Riksdagen för sin del ansett, att, för den händelse

ny förordning om fattigvården skulle komma att af Eders Kong!. Maj:t i nåder utfärdas,

åt densamma bör gifvas det innehåll, bårhus bifogade förslag utvisar.

Riksdagen framhärdar etc.

Bo finnes minderårig eller den, som i följd af ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom,

vanförhet eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till

lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, sakna egna medel samt underhåll och

vård af annan; då skall nödtortig fattigvård honom lemnas.

Med minderårig förstås i donna förordning den, som yngre är än femton år.

Stockholm den 18 Maj 1871.

Förslag

förordning angående fattigvården,

i.

Allmänna bestämmelser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

§ 2.

För beviljande af fattigvård i andra fall än dem, hvilka i 1 § omförmälas,

eger fattigvårdssamhälle bestämma de grunder, som böra af samhällets fattigvårdsstyrelse

iakttagas. Har sådant bestämmande ej skeft, ankommer på styrelsen att

meddela fattigvård i den män styrelsen pröfva!'' nödigt.

§ 3.

En hvar, som är arbetsför, skall utan fattigvårdssamhälles betungande försörja

sig sjelf och sina minderåriga barn, så ock arbetsför man sin hustru; åliggande

i öfrig!, föräldrar och barn att, i mån af behof, å ena, och förmåga, å andra

sidan, hvarandra försörja.

§ 4.

För försörjning af tjenstehjon, statfolk samt fabriks-, handtverks-, brukscllcr

grufve-arbetare äfvensom af deras hustrur och hemmavarande minderåriga

barn skall, under den tid arbetsaftalet galler, husbonde ansvara, så att de ej falla

fattigvården till last,

§ 5.

För öfrig!, skall, der särskilda stadgande!! om fattigvård äro meddelade,

såsom i fråga om understöd till fattigt barn i skolåldern eller till den, som från

allmän arbetsanstalt eller fängelse frigifves, eller om kostnadsfri vård å lasarett

af medellösa inom lasarettets distrikt insjuknade personer, som tillhöra annat lasarettsdistrikt,

gälla hvad sålunda är stadgadt,

II.

Om fattigvårdssamhälle.

§ 6.

1. Hvarje socken å , landet samt hvarje stad eller köping, som har egen

kommunalförvaltning, utgör för sig ett fattigvårdssamhälle.

2. Hafva två eller flera socknar å landet eller lands- och stadskommun

gemensam kommunalförvaltning, skola de ock samfäld! såsom ett fattigvårdssamhälle

anses. ''

3. Särskilda fattig vårdssamhällen må ock kunna förena sig om bildande

af gemensam arbetsanstalt eller om annan gemensam åtgärd för fattigvård; dock

skall, då fråga är om inrättande af tvångsar betsan stalt, anmälan derom göras hos

Kong], Maj:ts Befallningshafvande, som bär att ärendet jemte eget yttrande till

Kong!. Maj:ts pröfning öfverlemna.

§ 7-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens lind er d. Skrifvelse, N:o 67.

9

§,7-

Fattigvårdssamhälks beslutanderätt ntöfvas å Jandet vid kcmmunalstämmrt

eller, der ko mmun alful 1 m it kt i ge äro utsedde, af dessa, samt i stad å "allmän rådstuga

eller af stadsfullmäktige, der sådana finnas. Verkställighet och förvaltning

tillkomma fattigyårdsstyrelse, på sätt här nedan bestämmes.

§ 8-

1. Fattig vårdssamhälle å landet v ger rätt att i afseende å fattigvården i

dess helhet eller viss del deraf fördela sig i rotar med åliggande för hvarje rote

att besörja sin fattigvård; gällande dock, såsom grundvilkor Iför sådan fördelning,

ej allenast att den inom samhället då för handen varande fattigvårdstungan så

jemn t som möjligt utskiftas samt att, derest antagligt är, ntt en eller annan rote

till följd af särskildt förhållande kommer att i framtiden ti Ilsk vridas jemförelsevis

•större fattigvårdstunga, derefter lämpadt ärligt bidrag af samhället bannas till sådan

rotes enskilda fattigvård, utaf! äfven ätt, om, sedan fördelningen kommit till

stånd, någon rote skulle till följd af inträffande särskilda omständigheter, de der

icke af rotens åtgörande berott, drabbas af allt för tryckande fattigvårdstunga, samhället

lemna!- roten det understöd, som, derest öfverenskommelse icke kan*träffas,

Kong!. Maj:ts Befallningshafvande skäligt pröfvar.

2. F råga om fattigt-årdssamhälles fördelning i rotar må endast vid ordinarie

kommunalstämma till behandling förekomma, och erfordras för beslut om sådan

fördelnings införande två tredjedelar af do närvarandes röster efter röstvärdet;

hörande i beslutet noggrann! upptagas de särskilda vil koren för fördelningen jemte

bestämmelser, dels huru frågor om rotes fattigvårdsangelägenlieter skola behandlas

och afgöras, dels huru bidrag till så val rotarnes enskilda som äfven samhällets

gemensamma fattigvård skola utgöras, dels huru redovisning för rotes fattigvårdstörvaltning

skall afgifvas och dels i hvilken mån de grunder, som, enligt hvad bär

nedan om hemortsrätt stadgas, gälla i afseende på visst fattigvårdssamhällos skyldighet

att bekosta fattigvård, skola tillämpas i fråga om enahanda skyldighet för

rote. År beslut om rotefördelriing sålunda fa t ta dt, skall frågan dock hvila till nästa

ordinarie kommunalstämma. BlifVer vid donna stämma beslutet med förena inrida

rostöfvervigt förnyadt, skall det öfverlomnas till pröfning af Kongl. Maiits Befallningshafvande,

som detsamma antingen oförändrad! fastställer eller af skal, som

skola anföras, ogillar.

3. diar Kong]. Maj:ts Befallningshafvande fastställt beslut om fattigvårdssamhällcs

fördelning i rotar, fortfar den fördelning, till dess annorlunda bestämmes,

dock minst förn år; och må förslag om upphäfvande eller förändring deraf ej

väckas förr än under femte året* sedan fördelningen trädde i verkställighet. Förslag

om rotefördelnings upphäfvande pröfvas vid ordinarie kommunalstämma och

gäller såsom beslut den mening, hvilken flertalet af do närvarande efter röstvärde!

bifaller. Beslutet underställas Kongl. Mnj:ts Bofallningshafvandes pröfning och oger<

dor beslut om rotefördelnings bibehållande blifvit faststäldt, fördelningen fortfarande

bestånd under lika lång tid, som här ofvan är nämnd. I fråga åter om förändring

af rotefördelning iakttaga hvad om införande af sådan är stadgadt.

lull. till lhksd: I-rot. 1871. 10 Samt. 1 Ajd. I Band. 12 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

4. Der fördelning i rotar kommit till stånd, ansvarar icke desto mindre

fatti gv årdssam häl le t för fullgörandet af rotarncs skyldighet att lemna fattigvård,

dock mot godtgörclsc af rote, som vederbör.

§ 9-

1. På hvarje fattigvårdssamhälle ankommer att i öfverensstämmelse med

denna förordning ordna sin fattigvård på sätt efter ortens särskilda förhållanden

lämpligast finnes, dock så att betlande må förekom mas; hörande fattigvårdssamhälle

låta sig angeläget vara att bilda arbetsanstalt för personer, som stå under

fattigvårdsstyrelses hushondovälde, samt att verka derför, att genom inrättande af

spår- och nödhjelps-kassor eller medelst andra tjenlig^, åtgärder framtida fattigvårdshehof

i möjlig mån före hygges.

2. Vill fattigvårdssamhälle enskild! för sig inrätta tvångsarhctsanstalt, gäller

hvad om behandling åt" sådan fråga är i G § 3 mom. stadgadt.

3. De bestämmelser angående fattigvårdens ordnande och handhafvande,

Indika fattigvårdssamhälle finner erforderliga, skola upptagas i reglemente, som,

efter det fattigtårdsstyrelscn dertill afgifvit förslag, af samhället fastställes; Kong!.

Maj.ts Befallningshafvande likväl obetaget att pröfva lagligheten af sådan bestämmelse,

då fråga om tillämpning deraf förekommer.

in.

Om fattigvårdsstyrelse.

§ 10.

1. I hvarje fattigvårdssamhälle skall finnas en fattigvårdsstyrelse, hvilken

å landet, der ej samhället annorlunda förordnar, illgöras af kommunalnämnden.

2. År fattigvårdssamhälle fördeladt i rotar, skall jemväl finnas en fattigvårdsföreståndarc

inom hvarje rote; ankommande på rote att bestämma, huruvida

dess fattigvårdsangelägenheter skola af särskild styrelse handhafvas.

3. Kyrkoherden eller den, hans ställe företräder, är berättigad att i de

inom pastoratet för fattigvårds handhafvande utsedda styrelsers förhandlingar och

beslut deltaga.

§ 11.

Den, som vill söka fattigvård, eger att anmäla sig hos ordföranden i fattigvårdsstyrelsen

i det fattigvårdssamhälle, inom hvithet han vistas, eller hos kyrkor

herden eller annan ledamot i samma styrelse eller tillsyningsman, som i 39 §

omförmäles, eller den person, styrelsen lcan hafva utsett att sådan anmälan emottaga,

samt inom rote hos fattigvårdsföreståndaren. Anmälan om behof af fattigvård

må ock göras hos polismyndighet eller dess underlydande betjente, som,

der omständigheterna synas påkalla åtgärd af fattigvårdsstyrolsen, densamma derom

underrättar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens undercl. Skrifvelse, N:o $7.

11

§ 12.

1. Fattigvårdsstyrelsen, som har att behandla frågor om beviljande af sökt

fattigvård, åligger att göra sig noga underrättad om sökandens lefnadsförhållanden

och behof samt efter förekommande omständigheter bestämma, om och i hvilken

mån fattigvård honom lemnas må; hörande dervid iakttagas, att barn, om hvithet

fångvårdsstyrelse föranlåtes taga vård, varder ej allenast försedt med uppehälle

och stadig bostad utan äfven kristligen uppfostrad! och undervisad!.

2. I fråga om fattigvård enligt 1 § må åtskilnad icke göras, om den nödställde

tillhör det fattigvårdssamhälle, der han söker fattigvård, eller icke.

§ 13.

1. Fattigvårdsstyrelse åligger vidare att

hålla förteckning öfver de personer, hvilka åtnjuta fattigvård;

hafva tillsyn öfver dessa personer samt vaka deröfver, att beviljadt understöd

behörigen användes och att de, som af styrelsen emottag!! barn eller andra

till försörjning, fullgöra sina skyldigheter; hörande för sådan! ändamål, der det

lämpligen ske kan, fattigvårdssamhället fördelas i distrikt, hvardera stående under

närmaste uppsigt af en ledamot af fattigvårdsstyrelsen;

allt öfrig!, som till fattigvården hör, besörja i enlighet med denna förordning

och de särskilda bestämmelser, som af fattigvårdssamhället meddelas ;

hvarje år aflemna utgifts- och inkomst-förslag för nästföljande året, fora

räkning öfver medel, hvilka styrelsen har om händer, samt för sin förvaltning

lemna redovisning, allt i öfverensstämmelse med kommunallagarne; och

angående fattigvården afgifva statistisk redogörelse jemlik! de föreskrifter,

Kong!. Maj:t låter utfärda.

2. Fattigvårdsstyrelse hör ock, der anmälan'' göres, att barn betlar eller

att det vanvårdas, förskaffa sig underrättelse om förhållandet och i anledning deraf

förfara på sätt styrelsen finner vara af omständigheterna påkallad!.

3. Skulle till följd af missväxt eller annan allmännare olycka sådan inskränkning

i eljest vanliga tillfällen till erhållande af arbetsförtjenst ega ruin, att

arbetsföra personer utan eget förvållande äfventyra nöd, må fattigvårdsstyrelsen

ega att hemställa till fattigvårdssamhället om vidtagande af de åtgärder, hvilka

deraf må föranledas.

§ 14.

1. År fattigvårdssamhälle fördelad! i- rotar, skall fattigvårdsstyrelsen ej

allenast hålla tillsyn deröfver, att de särskilda rotarne fullgöra hvad dem i afseende

på fattigvård i allmänhet åligger, utan ock, der i visst fall fattigvård, som

enligt 1 § erfordras, af rote underlåtes och rättelse ej genast efter tillsägelse af

fattigvårdsstyrelsen följer, lemna den behöfvande nödig fattigvård och vidare förfara

såsom i 29 § sägs. Enahanda tillsyn och förfarande åligger styrelsen i afseende

å fattigvård, hvilken enskild person enligt 34 § sig* åtagit.

2. Uppstår tvist emellan särskilda, till samma fattigvårdssamhälle hörande

rotar angående skyldighet att bekosta fattigvård för viss person, tillkommer samhällets

fattigvårdsstyrelse att tvisten afgöra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

V2

Rihsdayens underd. ‘Skrifvelse, N:o 6" 7. ,

§ 15.

1. Der kommunalnämnd ej utgör fattigvårdsstyrel se, utser fattigvårdssamhälle

pä landet ledamöter i sådan styrelse till det antal, som med hänsigt till samhällets

vidd och folkmängd erfordras, dock ej mindre än tre; och skola, då val

till ledamöter anstå,lies, jemväl utses suppleanter i, styrelse» till halfva antalet

af ledamöterna, eller, om dessas antal ej är jernnt, till det antal, som är närmast

öfver hälften.

2. I stad utses ledamöter i fattigvårdsstyrelse till det antal, fattigt''årdssamhället

finner skäligt bestämma, dock ej mindre än fem.

3. I afseende på ledamots och suppleants tjenstgöring^ till och afgång samt

rättighet att uppdraget sig afsäga iakttagas å landet, hvad om ledamot eller suppleant

i kommunal nämnd, och i stad hvad om stadsfullmäktig gäller.

4. År fattigvårdssamhälle i rotar fördoladt, utser hvarje rote sin fattigvårdsföreståndare

äfvensom, der rote bestämt, att särskild styrelse för dess fattigvård

sangplägepheter skall finnas, två eller flora af rotens medlemmar att jemte

hittig vårdsföreståndaren sådan styrelse utgöra.

§ 16.

1- I fattigvårdssamhälle, hvarest särskild fattigvårdsstyrelse är tillsatt, utse

i" samhället bland styrelsens ledamöter ordförande och vice ordförande att tj eu stgöra

för den tid, de äro till ledamöter välde.

2. Åro både ordförande och vice ordförande hindrade att styrelsens sammanträde

bevista, utser styrelsen inom sig ordförande för tillfället.

3. Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall ofördröjligen insändas uppgift

på den persons namn och bostad, som blifvit vald till ordförande i fångvårdsstyrelse;

och låter Kongl, Majds Befallningshafvande derom i länskungörelse

ineddela underrättelse.

4. I styrelse för

1 />.. 1 *■ '' - o o o

ordförande,

§ 17-

1. Fattigvårdsstyrelse -sammanträder å det ställe och på de tider, styrelse

bestämmer och dessutom så ofta ordföranden finner nödigt eller då minst

halfva antalet af styrelsens ledamöter derom gör framställning; börande å landet

underrättelse om blifvande sammanträde offentligen kungöras, derest ej fråga är

Om ärende, so in fordrar skyndsammare handläggning, än att sådant lian medhinnas,

2. Ärende må icke hos fångvårdsstyrelse till afgörande företagas, såvida

ej flera ledamöter än hälften af hela antalet äro tillstädes; hörande, der ledamöterna

endast äro tre, hela antalet tillstädesvara.

.3. Omröstning till beslut sker Öppet och tillkommer hvarje röstande en

röst. Aro rösterna å båda sidor fika delade, gäller den mening, ordföranden biträder.

Val skalf, der så äskas, förrättas med slutna sedlar och skiljer lotten

emellan lika röstetal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o tf 7.

§ 18.

1. Ordförande i fångvårdsstyrelse på landet skall vid sammanträde fora

eller på eget ansvar låta fora protokoll, upptagande styrelsens beslut med skälen

dertill. Han ombesörjer skriftvexlingen, emottager till styrelsen ankommande sk vifvel

ser och gjorda framställningar, ansvarar för räkenskapernas ordentliga förande,

vårdar styrelsens handlingar och håller öfver dom register, allt utan annan ersättning,

än den godtgörclse, som för skrifmaterialier, postporto samt skrifnings- och

råkenskaps-besvär af fattigvårdssamhällct anslås; egande ordförande att för utförandet

af nämnda göromål antaga erforderliga biträden, samt, när han finner skäligt,

dem entlediga.

2. Hvad bär är sagdt gäller ock för ordförande i fattigvårdsstyrclse i stad,

så framt ej af allmän rådstuga eller stadsfullmäktige, der sådane finnas, annorlunda

beslutes.

§ 19.

Hvarje ledamot i fattigvårdsstyrclse ansvarar gemensamt med de ofri ga för

de medel, styrelsen under sin förvaltning haft, äfvensom för de säkerhctshandlingar,

mot hvilkas antaglighet han ej till protokollet gjort anmärkning. Denna ansvarighet

fortfar till dess förvaltningen blifvit godkänd af fattigvårdssamhällct eller,

om klander anställes, af vederbörlig domstol, eller och till dess natt och år efter

räkenskapernas aflemnande förflutit, utan att klander i laga ordning blifvit anstäldt.

§ 20.

Fattigvåfdsföreståndare äfvensom rotestyrelse skall ställa sig till efterrättelse

ej mindre hvad här ofvan om åliggande för fattig vårdsstyrelse och dess ordförande

sagdt är och i afseende på rotens fattigvård finnes tillämpligt, än och de särskilda

föreskrifter, hvilka beslutet om rotcfördelningen innehåller eller roten meddelar.

§ 21.

Do föreskrifter, som i 10, 14, 15, 1(1, 17, 18, 19 och 20 §§ äro meddelade,

gälla ej för Stockholms stad, utan tjena angående de ämnen, som i dessa, §§ afses,

förordningen angående kommunalstyrelse i Stockholm samt den för Stockholms

fattigyårdsnämnd gällande instruktion till efterrättelse.

IV.

Om hemortsrätt samt om

ersättning för Ieninad fattigvård.

§ 22.

I fråga

uppstår, anses,

om fattigvård skall svensk medborgare, för hvilken behof deraf

med nedan stadgade undantag, hafva hemortsrätt i det fattigvårds
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

samhälle, hvarest häri sednast författningsenligt blifvit eller bort blifva mantalsskrifven.

§ 23.

Don, som fyllt sextio år, behåller derefter den hemortsrätt han då egde.

§ 24.

1. Hustru har, oberoende af sin ålder, samma hemortsrätt som mannen.

Varder äktenskapet genom mannens död eller eljest upplöst, behåller hustrun den

hemortsrätt, hon under äktenskapet senast egde, till dess annan henne tillkommer.

2. Akta barn, som är minderårigt, har faderns eller, der han är död och

modern lefver, moderns hemortsrätt, men, om häda föräldrarne äro döda, den hemortsrätt,

hvilken den sist aflidne vid sin död egde.

3. Oäkta minderårigt barn har samma hemortsrätt som modern eller, om

hon är död, den hon senast egde.

4. Vid den hemortsrätt barn egor, då det fyller femton år, bibehålies det

till dess det sjelf annan erhåller.

§ 25.

Har någon för sig, hustru eller minderårigt barn kommit i behof af fattigvård

enligt § 1 innan ett år förflutit sedan han, till följd af inflyttning, blifvit eller

bort blifva mantal sskrifven inom visst fattigvårdssamhälle, eller har den, som med

afseende å tilltänkt inflyttning, mantalsskrifvits inom visst fattigvårdssamhälle, dit

ej inflyttat; anses personen icke hafva hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle, inom

hvilket han sålunda blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, utan behåller han don

hemortsrätt, han näst derförut egde. Detsamma gäller der någon, som till följd af

inflyttning blifvit eller bort blifva inom visst fattigvårdssamhälle mantalsskrifven,

under loppet af ett år näst derförut eller näst derefter för sig, hustru eller minderårigt

barn af annat fattigvårdssamhälle åtnjutit fattigvård.

§ 26.

För dem af ltrigsmanskapet eller af de vid kronans varf eller verkstäder

anställde arbetare eller handtverkare, hvilka endast till följd af tjensten mantalsskrifva»

å tjenstgöringsorten, gäller ej donna mantalsskrifning till bestämmande af

deras hemortsrätt.

§ 27.

Fattigvårdssamhälles fördelning i rotar har icke i förhållande till annat

samhälle inverkan på fråga om hemortsrätt eller deraf beroende ersättning för

lemnad fattigvård.

§ 28.

Ej må någon för äfventyret af framtida fa t ti g v år ds t u n g a förmenas rätt att

välja vistelseort.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

15

§ 29.

1. Fattigvårdssamhälle, som på grund af 1 § lemnat fattigvård åt någon,

hvilken inom annat samhälle har hemortsrätt, är berättigad! att derför äfvensom

för begrafningskostillad, om sådan erfordrats, af det senare samhället erhålla ersättning.

För utbekommande deraf eger fattig vårdsstyrelsen, som meddelat fattigvården,

att med aflemnande af tillgängliga handlingar till upplysning om det fattigvårdssamhälle,

der den nödställde bär hemortsrätt, samt med anmälan om de förhållanden,

af Indika fattigvården påkallats, och beskaffenheten deraf, inom en månad

efter den dag, då fattigvården beviljades, anställa talan hos Kong!. Maj:ts Befallningshafvande

i länet. Försittes nämnde tid, skall all rätt till ersättning för fattigvård,

som lemuas derefter och intill dess krafvel anhängiggöres, anses förfallen. Då

ersättningstalan, hvarom nu är nämndt, hlifvit vackt, förelägger Kong!. Maj:ts Befallningshafvande,

vid lämpligt äfventyr, fattigvårdsstyrelsen i det samhälle, mot hvithet

talan föres, att inom viss kort tid med förklaring inkomma. Uppgifves den nödställde

hafva hemortsrätt inom fattigvårdssamhälle i annat lön, öfverlcmnas ärendet

till handläggning af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande derstädes. Efter skriftväxlingens

afstötande och sedan ytterligare utredning, der sådan erfordras, försiggått,

afgöres målet af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande. Särskild tvist emellan fattigvårdssamhällen

om det belopp, hvartill ersättning för sådan fattigvård skäligen bör

bestämmas, skall ock af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande illgöras.

2. klar fattigvårdssamhälle tillskyndats kostnad för fattigvård, som enligt

1 § lenmats någon, för hvars försörjning skyldeman eller annan enskild person

eller rote bör ansvara, eger, i den mån fattigvårdsstyrelsen icke finner skäl till

eftergift, samhället att af den, hvilken ansvarigheten åligger, åtnjuta ersättning för

den lemnade fattigvården, så ock för begrafning, der sådan egt rum. I fråga om

utsökande af ersättning, som bär omförmäles, gäller i tillämpliga delar hvad i 1

inom. om kraf mot visst fattigvårdssamhälle är stadgadt.

3. Är fattigvård enligt 1 § tilldelad någon, hvars hemortsrätt ej kan utrönas,

eller deri, som icke är svensk medborgare, och lian ej hos enskild person

uttagas ersättning för den kostnad, som förorsakats af fattigvården eller af begrafning,

om sådan ifrågakomma, erhåller vederbörande fattigvårdssamhälle godtgörelse

af staten i den ordning, bär nedan bestämmes.

§ 30.

Då någon, som af ett fattigvårdssamhälle undfår fattigvård enligt 1 §, har

hemortsrätt i annat fattigvårdssamhälle, eger fattig v år d s s ty r el sen i det senare samhället

begära hans hemsändande eller derom sjelf besörja, eller ock med begifvande

af fattigvårdsstyrelsen i det samhälle, hvarest han vistas, låta honom der qvarblifva,

i hvithet senare fall hans fattigvård besörjes af denna styrelse mot ersättning af

det samhälle, der han har hemortsrätt. Vill donna fattigvårdsstyrolse ej medgifva

hans qvarblifvande, är styrelsen berättigad att hemsända honom till det fattigvårdssamhälle,

i hvithet han har hemortsrätt, och att af detta samhälle erhålla,

godtgörelse för den skäliga kostnad, som deraf föranlcdcs; dock må hemsändande

ej ske, innan fattigvårdsstyrelsen i sistnämnda samhälle lemnats tillfälle att dermed

sjelf taga befattning, och ej heller ega ruin, så framt den, hvars hemsändande är i

fråga, skulle deraf lida till sin helsa, eller fattigvården endast är tillfällig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

2. Hvad i 29 § 2 och 3 mom. är stadgadt om ersättning för fattigvård åt

dem, som der nämnde äro, gäller ock om godtgörelsc af kostnad för deras hemsändande.

§ 31.

1. Befinnes någon af manskapet vid värfvad trupp inom arméen eller vid

annan afdelning af sjöförsvaret än båtsmanshållet, eller någon vid kronans värf

eller verkstad anställd arbetare eller handtverkare inom ett år efter afskedstagande!

vara af ålderdom eller ock af själs- eller kropps-sjukdom, vanförhet eller lyte,

som under tjenstetiden ådragits, försatt i så nödställd belägenhet, att fattigvård

enligt 1 § honom lemnas, ersättes vederbörande fattigvårdssamkälle af staten ej

mindre kostnaden för fattigvården, än äfven hemsändnings- eller begrafnings-kostnad,

der sådan ifrågakomma t, Lag samma gäller, då fattigvård enligt 1 §" lemnas

hustru eller minderårigt barn, som deraf är i behof, under det mannen eller faderil

i tjenst, som bär är nämnd, qvarstår eller inom ett år efter hans under tjenstetiden

inträffade död eller inom lika tid efter det hatt från bernsten undfick afsked, i

sistnämnda fall dock endast om mannen eller fadern till följd af ofvan uppgifvet

förhållande enligt 1 § sjelf varit eller är i åtnjutande af fattigvård.

2. Har någon oafbrutet under längre tid, dock minst fem år, vistats utom

fattigvårdssamhälle, hvarest han har hemortsrätt, och samhället måst vidkännas

kostnad till följd af fattigvård, hemsändning eller begrafning, som erfordrats för

honom sjelf eller för hans minderåriga barn eller hustru, de der jemväl under

nämnde tid utom samhället oafbrutet vistats; må samhället, om det är af fattigvård

synnerligen betungadt, kunna erhålla understöd af staten, i den mån för

sådant ändamål anslagna medel lemna tillgång och Kong!. Maj:t pröfvar skäligt.

§ 32.

1. Ersättning eller understöd af staten enligt 29, 30 och 31 §§ sökes af

vederbörande fångvårdsstyrelse hos Kong!. Majsts Befallningshafvande för hvarje

år inom Januari månads utgång det påföljande året; och åligger Kong!. Maj:ts

Befallningshafvande att granska de ansökningar, som inkommit, och före den 15

nästföljande Mars dem jemte eget utlåtande till Kongl. Maj it insända.

2. Angående behandling af frågor om ersättning för understöd, som af

fattigvårdssamhällen i eif af de förenade rikena Sverige och Norge lemnas nödställda

personer från det andra riket, gäller hvad särskild! stadgas,

V.

Om bidrag till fattigvården,

§ 33.

Der afkastningen af fattigvårdssamhälles för fattigvården afsmida fastigheter

och kapital, inflytande bötesmedel, kollektör, frivilliga gåfvor och andra

sådana

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

sådana inkomster icke äro tillräckliga för fattigvårdens bestridande, skall dertill

erläggas en afgift för året af högst femtio öre för man och tjugofem öro för qvinna,

som inom fattig vårdssamhället mantalsskrifven är och fyllt aderton år; dock må

eftergift deraf kunna beviljas den, som befinner sig i särdeles knappa omständigheter.

Hvad derutöfver erfordras, fyllos genom tillskott efter do grunder, som för

kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade.

§ 34.

Idkas vid fabriks-, bruks- eller grufve-egendom inom fattigvårdssamhällo å

landet rörelse af den utsträckning, att dervid begagnas ett större antal arbetare,

som utgöra egna matlag, eller har innehafvare af jord å landet i sin tjenst antao-it

statfolk eller å sina egor upplåtit bostad eller plats dertill åt så kallade backstugusittaro

eller inhyseshjon, de der ock utgöra egna matlag; och finnes sådant för fattigvårdssamhällot

medföra väsendtligt större tunga, än som motsvaras af de bidrag,

hvilka enligt 33 § egendomsinnchafvaren skall lemna, är denne pligtig att derutöfver

utgifva särskild! tillskott. Härom må öfverenskommelse mellan fattigvårdsstyrelsen

och egendomsinnehafvaren träffas, men, der det ej sker, egor Kong! Maj:ts

Befallningshafvande, på fattigvård sstyrelsens yrkande och efter det egendomsinnehafvaren

blifvit hord, att pröfva, huruvida denne bör till fattigvårdssamhället erlägga

särskild årlig afgift, hvilken må bestämmas till högst tio riksdaler för hvarje

sådant matlag. Önskar egendomsinnehafvaren att heldre åtaga sig enskild ansvarighet

för den fattigvårdstunga, som af ifrågavarande matlag föranledos, är det honom

tillåtet, så vida han dertill linnés vederhäftig, och åtnjuter han då befrielse''

från ej mindre nämnda särskilda afgift än äfven" hälften af den tillskottsafgift,

hvarom i 33 § stadgas. Öfverenskommelse eller föreskrift, som här är nämndskall

. gälla för- en tid af fem år; dock må, så vida fattigvårdssamhället och egendomsinnehafvaren

derom åsämjas, öfverenskommelsen eller föreskriften före denna

tids utgång upphöra att tillämpas.

Yl.

Om fattigvårdssarnhälles rätt mot dem, som åtnjuta fattigvård;

så ock om hettande.

§ 35.

I. Fångvårdsstyrelse tillkommer målsmans- och husbonde-rätt öfver den/

som af fattigvårdssamhället åtnjuter full försörjning, hvilken ej blott tillfällig är,

samt husbonderätt ej mindre öfver en hvar, som för sig åtnjuter annan fattigvård/

än ock öfver den, hvars minderåriga barn eller hvars hustru enligt 1 § åtnjutek

full försörjning, som ej är tillfällig; gällande den målsmans- och husbonderätt sällan

ge fattigvården fortfar.

Bill. till Riksd. Prof. 1871. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Raft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 6''7.

2. Om någon genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt minderåriga barn

eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård måste enligt 1 § någon af dem lemnas,

skall han, äfven om fattigvården är tillfällig, stå under fattigvårdsstyrelsens liusbondeväldc

till dess den kostnad, fattig vårdssamhället tillskyndats, blifvit godtgjord.

Till enahanda påföljd är den förfallen, hvars minderåriga barn, enligt hvad här

nedan sägs, för bollande anhålla och på fattig vårdssamhälles bekostnad hemsändes.

3. Den fattigvärdsstyrclse tillkommande husbonderätt må styrelsen å annan

öfverlåta.

4. Skulle arbetsför person, som står under fattigvårdsstyrelses husbondevälde

och ej är minderårig, vägra att fullgöra arbete, som honom föresättes af styrelsen

eller annan, å hvilken liusbonderät.tcn öfverlåtits, eller eljest visa tredska,

sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, och rättar han sig ej efter styrelsens varning,

må styrelsen, då hon aktar nödigt, om förhållandet göra anmälan hos Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande. Visar åter annan, som står under fattigvårdsstyrelses

husbondevälde, tredska, sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, må, om lian fyllt

femton år, hans underhåll för någon tid minskas, och eget'', om lian yngre är, styrelsen

låta honom lämpligen aga.

§ 36.

1. Fattigvårdssamjiälle är berättigad!- att af den egendom, som tillhör

någon då han kommer i åtnjutande af fattigvård, eller honom sedermera tillfaller,

i den män fattigvårdsstyrelsen icke finner skål till eftergift, erhålla godtgörelse ej

mindre för lemnad fattigvård än äfven för hemsändnings- eller begrafningslcostnad,

när sådan ifrågakomma.

2. Varder enligt 1 § någon emottaga!! till full försörjning, som ej blott

tillfällig är, skall allt, hvad lian då oger, tillfalla det fattig vårdssamhälle, som bekostar

fattigvården.

3. Arbetsförtjenst, som tillkommer någon den tid lian står under fattigvårdsstyrelses

husbondevälde, må, antingen styrelsen begagnar hans arbetskraft

eller tillåter honom sjelf deröfver förfoga, användas ej allenast till godtgörelse,

hvarom i 1 inom. förmäles, utan ock till ersättning för fattigvård, hvilken enligt

1 § lemnats hans minderåriga barn eller hans hustru, äfvensom till gäldande af

hvad lian enligt 43 § 2 inom. kan kännas skyldig att utgifva för Infilande barns

hemsändande.

§ 37.

Hvad i 35 och 36 §§ är sagdt om fattig vårdssamhälle och fångvårdsstyrelse,

gäller ock, der samhälle är i rotar fördeladt, för rote- och fattigvårdsföreståndare

eller rotcstyrelse.

§ 38.

Hvar som med ord eller åtbörder begär allmosa af annan än den, hvilken

enligt 11 § bör anmälan om behof af fattigvård emottaga, anses hafva betlat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

l‘>

§ 39.

1. Inom hvarje fattigvårdssamhälle skall finnas behöfligt antal tillsyningsman,

liv lika höra anhålla betlare och med dorn anställa förhör samt i (ifrigt förfara

på sätt i § 40 föreskrifves.

2. Fattigvårdsst.yrelsen eger att tillsyningsman antaga och, då styrelsen

så för godt finner, entlediga; och åtnjuter tillsyningsman för sitt bestyr den aflöning,

fattig vårdssamhället efter förslag af fångvårdsstyrelse!! bestämmer.

§ 40.

1. Anser tillsyningsman anhållen betlare, som fyllt femton år, vara i den

nödställda belägenhet, att enligt 1 § fattigvård erfordras, skall tillsyningsmannen

om förhållandet gorå anmälan hos fattigvårdsstyrelsen för den åtgärd, som vederbör.

2. Betlar någon efter fyllda femton år utan att vara i den nödställda belägenhet,

att fattigvård enligt 1 § erfordras, och är han förut beträdd med betlande,

eller ådagalägges af omständigheterna att han stryker omkring för att öfva betlande,

må tillsyningsman, om betlare!! icke har sitt hemvist inom det fattigvårdssamhälle,

der han anhålles, afföra honom till närmaste krono- eller stads-betjent

för att genom dennes försorg öfverlemnas till Kong!. Majds Befallningshafvande.

Ilar åter anhållen betlare sitt hemvist inom det fattigvårdssamhällct, anmäler tillsyningsman

förhållandet hos fattigvårdsstyrelsen, som, der fattigvård enligt 2 §

anses icke höra ifrågakomma, meddelar betlare!! varning eller ock låter honom till

Kongl. Maj ds Befallningshafvande afföra.

3. Anträffas minderårigt barn betlande inom främmande fattigvårdssämhälle,

bör tillsyningsmannen ombesörja barnets afförande till det fattigvårdssamhälle,

hvarest barnet har hemortsrätt, eller, om den, hvilken vården om barnet åligger,

har sitt hemvist inom annat fattigvårdssamhälle, till detta. År ej då tillförlitligen

känd!, till hvilken ort barnet sålunda må kunna a iföras, bör tillsyningsmannen

öfverlemna det till fattigvårdsstyrelsen för erhållande under tiden af den fattigvård,

som nödig pröfvas.

4. Betlar minderårigt barn inom fattigvårdssamhälle, hvarest den, hvilken

vården om barnet åligger, har sitt hemvist eller barnet bär hemortsrätt, eller är

barn till följd af hettande hemsändt till sådant samhälle, bör tillsyningsman om

förhållandet gorå anmälan hos fattigvårdsstyrelsen, som lemuar barnet fattigvård,

då sådan erfordras, eller, om behof deraf ej är för hunden och af omständigheterna

ådagalägges, att betlandet ej skott på befallning eller med tillåtelse af föräldrar

eller annan, som vården om barnet åligger, varnar barnet samt uppmanar don,

hvilken om barnet hav vård, att hålla noggrann tillsyn öfver detsamma. Yårder,

sådant oaktadt, betlandet förnyadt, gör tillsyningsman derom anmälan hos ortens''

polismyndighet, som då må förordna, att barnot af föräldrar eller annan, under

hvars vård och lydnad det står, med aga hemma i huset rättas skall.

5. Har minderårigt barn betlat på befallning eller med tillåtelse af föräldrar

eller annan, som är skyldig att om barnet hafva vård, må fattigvårdsstyrelsen

antingen varna den, som betlandet befallt eller tillåtit, eller ock om förhållandet

gorå anmälan hos Kong!. Maj:ts Befallningshafvande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underJ. Skrifvelse, N:o 67.

20

§ 41.

1. Betlare, hvarom i 40 § 2 mom. sägs, må Kong!. Maj:ts Befallningshafvande,

antingen befaren tillhör länet eller icke, ålägga allmänt arbete, der

sådan åtgärd pröfvas vara af omständigheterna påkallad, men eljest låter Kongl.

Jsluj:ts Befallningshafvande förpassa eller med fångskjuts försända honom till den

ort, hvarest han anses hafva sitt råtta hemvist; Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

obetaget att, då det pröfvas lämpligare, öfverlemna betlare, som anses hafva sitt

hemvist inom annat län, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derstädes, för belial:

äling, som bär är föreskrifven.

% Bär någon gjort sig skyldig till förseelse, som i 35 § 4 mom. eller 40

§ 5 mom. sägs, och varder förhållandet hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

anmäldt, må, efter förhör inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller enligt

dess förordnande vid domstol i orten, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ålägga

honom allmänt arbete eller, då mildrande omständigheter förekomma, låta vid

Varning bero,

§ 42.

1. Pröfvar Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skäligt ålägga betlare eller

någon af dom, som mot 35 § 4 inom. eller 40 § 5 inom. sig förbrutit, allmänt arbete,

skall tiden derför bestämmas till minst en och högst sex månader; hörande

arbetet förrättas i allmän tvångsarhctsanstalt, som för orten är ansedd, eller ock i

sådan, under offentlig myndighets tillsyn ställd tvångsarbetsanstalt, som i 6 H 3

inom. eller 9 § 2 inom. omförmäles, der dess stadgar det medgifver. Finnes ej

sådan arbetsanstalt, skall lian hållas lika lång tid i länsccllfängelso eller kronohälvte

till det arbete, som kan vara att tillgå, eller, om utrymme der brister, i

arbctsfängelse eller vid kronoarbetskorps.

2. År betlare tillika såsom försvarslös förfallen till allmänt arbete, må ej

särskildt ansvar för betlandet honom ådömas.

§ 43.

1. Hemsändes betlare från fattigvårdssamhällo, hvarest lian anhållits och

enligt § 1 undfått fattigvård, gäller om ersättning för forslingskostnaden, hvad

ofvan är stadgadt i afseende på ersättning för hemsändande af den, hvilken kommit

i åtnjutande af sådan fattigvård.

2. Har minderårigt barn blifvit anhållet inom främmande fättigvårdssamhällo

och derifrån af tillsyningsman hemsändt, skall den kostnad, som dervid af

omständigheterna oundgängligen påkallats, gäldas af det fattigvårdssamhälle, hvarest

barnet har hemortsrätt, dock med rättighet för samhället till ersättning af den,

hvilken vården om barnet åligger; och utsökes ersättningen på sätt om kraf för

1 emnad fattigvård stadgats. År sistnämnda samhälle fördoladt i rotar och hör

barnet i fattigvårdshänseende till någon af dessa, skall roten godtgöra samhället,

hvad detsamma utgifvit, och oger roten samma rätt till ersättning, som bär ofvan

blifvit samhälle lemna:!.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

3. Dor fångvårdsstyrelse enligt 40 § 2 mom. låter afföra anhållen betlare

till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande, hcstrides kostnaden derför af fattigvårdssanihällct.

4. Utom i do fall, som i 1, 2 och 3 inom. nämnda äro, skall all kostnad

för hetlares forsling gäldas af staten.

§ 44.

Hvad i afseende på behandling af hettande personer i donna förordningsägs

om Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, galler äfven för poliskammare.

§ 45.

Till förekommande af hettande skola krono- och stadsbetjent»! sjelfva använda

all uppmärksamhet samt, såvidt på dem kan bero, lemna fattigt-årdsstyrelsc

och tillsyningsman den handräckning, som påkallas.

VII.

Om klagan i fattigvårdsärenden.

§ 46.

1. År någon missnöjd med fattigvårdsstyrelses beslut, hvarigenom söktfattigvård

blifvit helt och hållet eller till någon del vägrad, må han hos fattigvårdsstyrelsens

ordförande begära, att beslutet underställes fattigvårdssamhällets

pröfning; och skall, då sådan begäran blifvit gjord, styrelsens ordförande ofördröjligen

insända beslutet jemte de till saken hörande handlingar till kommunalstämmans,

magistratens eller stadsfullmäktiges ordförande, hvilken det åligger att inför

vederbörande anmäla ärendet så skyndsamt, som omständigheterna påkalla..

2. Vill fattigvårdssamhälle uppdraga pröfning, som i 1 inom. sägs, åt särskild

nämnd, skall beslutet derom, hvithet jemväl bör innehålla föreskrifter angående

nämndens sammansättning och verksamhet, anmälas hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

som detsamma antingen oförändradt fastställer eller på skäl, som

skola anföras, ogillar. Har beslutet blifvit faststäldt och särskild nämnd kommit

till stånd, galler om dess ordförande, hvad angående kommunalstämmas, magistrats

och stadsfullmäktiges ordförande i 1 inom. år föreskrifvet.

3. Öfver kommunalstämmas, kommunalfullmäktiges, allmän rådstugas,

stadsfullmäktiges eller särskild nämnds beslut angående sökt fattigvård må besvär

ej anföras i annat fall, än att klaganden tilltro)- sig kunna visa, att beslutet ej i

laga ordning tillkommit; och gäller för sådan klagan äfvensom för talans fullföljd

mot annat af kommunalstämma, kommunalfullmäktige, allmän rådstuga eller stadsfullmäktige

meddehidt beslut i fattig vårdsm ål hvad i koinmunallagarne sägs om

besvär öfver dessa myndigheters beslut i andra kommunens angelägenheter.

4. Genom hvad i donna § stadgadt blifvit är Kong]. Maj:ts Befallningshafvande,

som har till umbetspligt att vaka öfver fattigvårdens behöriga bandhak
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

vande, icke betaget att tillhålla det fattigvårdssamhällo, som underlåter att lemna

fattigvård, då sådan enligt 1 § för viss person erfordras, att sin skyldighet fullgöra.

§ 47.

Öfver fattigvårdsstyrelses beslut, som icke enligt 46 § 1 mom. tillhör fattigvårdssamhällets

pröfning och icke heller angår annan förvaltningsfråga, för hvars

behandling fattigvårdsstyrelsen jemlik! de i donna förordning eller i kommunallagarne

gifna föreskrifter är endast inför fattigvårdssamhället ansvarig, må besvär anföras

hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Besvären ingifvas innan klockan tolf å

trettionde dagen efter det klaganden af beslutet erhöll del, den dagen oräknad, då

sådan! skedde; och åligger klaganden att ej allenast vid besvären foga det öfverklagade

beslutet och bevis om dager», då beslutet delgafs, utan äfven inom fjorton

dagar efter besvärstidens utgång till fattigvårdsstyrelsen aflemna diarrhe v is deröfver,

att han sig besvära!. Försummas något af hvad sålunda blifvit föreskrifvet,

må beslutet gå i verkställighet.

§ 48.

1. Den, som är missnöjd med Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i

tvist mellan fattigvårdssamhällen, rotar eller enskilde i fråga om viss persons fattigvård

eller hemortsrätt eller om ersättning för kostnad, som af hans fattigvård,

hemsändande eller begrafning förorsakats, må deröfver hos Kammarrätten anföra

besvär, Indika innan klockan tolf å trettionde dagen efter den, då klaganden af beslutet

erhöll del, den dagen likväl oräknad, skola aflemnas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

som öfver besvären infordrar vederbörandes förklaring och, sedan

den inkommit, till Kammarrätten insänder samtliga till målet hörande handlingar

jemte eget utlåtande. Lag samma gäller för fullföljd af klagan öfver åtgärd, som,

på sätt i 46 § 4 mom. sägs, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande funnit nödigt besluta;

dock skall sådan! beslut genast befordras till verkställighet utan afbidan af

besvärstidens utgång eller anförda besvärs pröfning.

2. I andra fattigvårdsärenden, med undantag af mål, som i 50 § omförmälas,

skall för klagan öfver Kongl. Muj:ts Befallningshafvandes beslut iakttagas

hvad kommunallagarne rörande kommunalangelägenheter bestämma, der icke för

vissa frågor annan ordning uttryckligen stadgad är.

3. Har mål, Söm rör viss persons hemortsrätt och fattigvårdssamhälles

deraf beroende anspråk på godtgörelsc för hans fattigvård, förevarit hos Kong].

Maj:ts Befallningshafvande i särskilda län, och anföras besvär öfver det i hufvudsak

en sist meddelade utslag, då må ock i sammanhang dermed klagan föras öfver

annat dessförinnan i målet gifvet beslut och sådan! beslut ej utgöra hinder för

sakens pröfning i dess halhet.

§ 49.

I Kammarrättens beslut eger den, som dermed är missnöjd, att hos Kongl.

Maj:t söka ändring genom besvär, Indika böra ingifvas i Justitierevisions-expeditionen

ipom den tid och i den ordning, so in för fullföljd af besvär öfver Kammarrättens

utslag i civila mål i allmänhet är bestämd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

2.1

§ 50.

göken ändring i Kong!. Maj:ts Bofallningshafvandcs utslag i mål'' rörande

betlare, länder till efterrättelse hvad i stadgan angående försvarslösa och till allmänt

arbete förfallna personer i afseende på besvär öfver Kong]. Maj:ts Bcfallningshafvandes

utslag och detsamma^ verkställighet föreskrifves.

Vill.

Öfvergåentie stadgan de.

§ 51.

Donna förordning skall tjena till efterrättelse från och med den

; dock kommer hvad angående hemortsrätt stadgats icke

att tillämpas i fråga om afhjelpande af sådant behof af fattigvård, som dessförinnan

blifvit anmäldt, utan bör i afseende derå iakttagas hvad hittills varit föreskrifvet;

och skola de mål, som före sagda tid blifvit af fattigvårdsstyrelse eller embetsmyndighet

afgjord a, i händelse af ändringssökande fullföljas i hittills stadgad ordning.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.