Sök i Ratio Lex

Skrifvelse om upphäfvande af den för beväringsskgldige medgifna legningsoch friköpning srätt.

1872-04-30 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1872:44, Skrifvelse om upphäfvande af den för beväringsskgldige medgifna legningsoch friköpning srätt.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 44.

lappmarksbefolkningen derigenom göras likställd i kommunalt och statsmedborgerligt

hänseende med rikets öfriga innevånare, samt då detta icke

utan bevillningstaxerings införande i lappmarkerna lärer låta sig göra, jemväl

låta verkställa den i sådant afseende erforderliga utredning; äfvensom

att Eders Kongl. Maj:t derefter måtte till Riksdagen göra den nådiga framställning,

hvartill omständigheterna för ernående af ofvanberörda ändamål

kunna föranleda.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 30 April 1872.

\:o ''14,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 April 1872.

— — — — Andra Kammaren den 30 — —

Riksdag ens ''^underdånig a Skrifvelse om upphäfvande af den för

beväringsskgldige medgifna legnings- och friköpning srätt.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.)

9

8. A. K.

Enligt Riksdagens åsigt måste bevarandet af rikets sjelfständighet

i hufvudsaklig mån hvila på beväringsiurättningen och dess utbildande, och

det är fördenskull af synnerlig vigt, att denna allas värnepligt med fosterländsk

hängifvenhet omfattas af hela folket. Men för att detta skall

kunna ske, måste den vara grundad på^en jemlikhet, som fordrar, att enhvar

personligen fullgör sin skyldighet i detta afseende. Det synes nemligen

klart, att i den mån värnepligten till förmån hufvudsakligen för de

mera bemedlade klasserna förvandlas till en^gärd i penningar, i samma

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 44.

man hvälfvas krigstjenstens faror och mödor förnämligast på de fattigare

klasserna.

Borttagandet af den i gällande lag beväringspligtige med gift) a rättighet

till friköp och lega är derjemte egnadt att undanrödja en väsendtlig

svårighet vid uppgörandet afen mobiliseringsplan: och ej heller torde böra

lemnas utan all uppmärksamhet den verkliga skada, som tillskyndas armén

derigenom, att nationens mera bildade beståndsdelar få tillfälle att undandraga

sig krigstjensten, enär sålunda för försvarsväsendet gå förlorade icke

blott mycken andlig kraft samt tillgång på befälsämnen, utan äfven den

yrkesskicklighet i hvarjehanda stycken, hvaraf försvarsväsendet är i behof,

men som mången gång just sätter den beväringsskyklige i tillfälle att med

penningar lösa sig fri från värnepligtens personliga fullgörande
I

betraktande häraf har Riksdagen för sin del beslutat en författning

så lydande:

''Allt hvad Kong!, kungörelsen angående allmänna beväringen den

13 November 1860 innehåller i fråga om rättighet för beväringsskyldig

att vid uppbåd till vapentjenst sätta i sitt ställe annan duglig karl och att

i fredstid vinna befrielse från vapenöfning emot erläggande af viss afgift

i penningar, så ock hvad 4 § i samma kungörelse stadgar derom, att den,

som af särskilda eller ömmande omständigheter eller för att kunna till

främmande land utflytta befrias från beväringsskyldigheten, skall i fredstid

erlägga afgift för vapenöfningsfrihet och i krigstid för sig ställa legokarl,

varder härigenom till all kraft och verkan upphäfdt.»

Med anmälan härom får Riksdagen i underdånighet anhålla, att

Eders Kongl. Maj:t, derest nämnda beslut vinner Eders Kongl. Maj:ts nådiga

bifall, täcktes i öfverensstämmelse dermed vidtaga de förändringar i Kong].

Förordningarne den 9 Februari 1861, angående allmänna beväringens mönstringar

och öfningsmöten, och den 4 Februari 1862 angående beväringseliter,

som till följd af samma beslut blifva erforderliga.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 30 April 1872-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.