Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående sättet för stämnings delgifvande ät bylag, skifteslag eller annan samfällighet.

1872-05-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1872:49, Skrifvelse, angående sättet för stämnings delgifvande ät bylag, skifteslag eller annan samfällighet.

Dokumentets text

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o. 49.

23

i\:o 49.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 4 Maj 1872.

— — — — Andra Kammaren deri 6 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående sättet för stämnings

delgifvande ät bylag, skifteslag eller annan samfällighet.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.'')

S. A. K.

Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord, åsyftande att det i

Kong], resolutionen på allmogens enskilda besvär den 29 Maj 1752 stadgade

sätt för instämmande af hel menighet, bestående af ett härads eller

sockens innevånare, måtte få användas jemväl för instämmande af köping,

by eller annan samfällighet, som icke utgör härad eller socken.

Då de olägenheter, som genom nämnda Kongl. resolution blifvit

undanröjda, när en hel menighet är svarande, ännu qvarstå i flera fall,

såsom då ett bylag, ett skifteslag eller annan dylik samfällighet skall

stämmas, i hvilka fall käranden måste delgifva hvarje svarandepart stämningen,

har Riksdagen funnit berörda framställning vara förtjent af uppmärksamhet.

Val har genom laga skiften i flera afseenden gemensamheten emellan

jordegarne i de förra byarne upphört samt hvarje hemmansdel blifvit ett

för sig sjelfständigt helt; men i de flesta byar torde, äfven efter laga skifte,

någon för skifteslagets samtlige intressenter gemensam jordsamfällighet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.

eller servitut qvarstå, t. ex. undantag för grustägt, fiske, qvarnställe, vägar

m. m.; och i samma mån som de vid laga skiften utbrutna hemmansdelarne

ytterligare styckas, ökas olägenheterna af det nu gällande stämningssättet,

då angränsande jordegare eller annan vill anhängiggöra rättegång

angående så beskaffad jordsamfällighet eller servitut. Genom detta

stämningssätt är nemligen, då skifteslagets delegare äro många och vilja

undandraga sig skyldigheten att i saken svara, tillfälle dom beredt att

uppehålla käranden i hans rätt, ofta måhända så länge att dess utfående

antingen, i följd af under tiden inträffade förändrade förhållanden, för käranden

förlorar allt värde eller ock blir förenadt med så stora kostnader,

att dessa icke kunna uppvägas af den fördel han har att förvänta, i händelse

sjelfva saken af honom vinnes.

Om än genom användande af det ifrågavarande stämningssättet någon

gång skulle kunna inträffa, att en eller annan af svarandena icke erhåller

kunskap om den utfärdade stämningen och sålunda ej kommer i tillfälle

att sjelf värja sin rätt, är det likväl mindre att befara, att hans rätt derigenom

förnärmas, då de öfrige svarandene, hvilka lika med honom hafva

att af saken vänta nytta eller skada, äro i tillfälle och, synnerligast om

saken är af någon vigt, icke torde underlåta att emot kärandens anspråk

försvara sig och med detsamma jemväl den uteblifue svaranden.

Riksdagen har derföre ansett ifrågavarande stämningssätt böra medgifvas

i alla de händelser, då en af flere jordegare bestående samfällighet

skall instämmas i en sak, deri de i sin egenskap af jordegare hafva gemensam

talan. Härvid torde dock till ytterligare säkerhet för svarandena böra

bestämmas skyldighet för käranden att särskildt, på sätt eljest är i lag

föreskrifvet, delgifva byfogde eller ålderman stämningen eller, der sådan

icke finnes, dem af jordegarne, som i sina hemvist anträffas. Likaledes

synas svarandene böra få tillgodonjuta, enahanda rätt till förlängd stämningstid,

som enligt 11 Kap. 8 § Rättegångsbalken arfvingar i oskift bo

ega fordra.

A andra sidan kunde möjligen^ifrågasättas, huruvida icke, i likhet

med hvad nyssberörda lagrum och Kongl. resolutionen den 29 November

1756 föreskrifva i fråga om arfvinge, som sitter i oskift bo, samt syssloman

å bruk, skyldighet torde stadgas för den af jordegarne, som emottagit

stämningen, att gifva de öfriga svarandena del deraf. Ett sådant stadgande

synes dock icke här vara lämpligt. Då lagen i nämnda fall tiliförbinder

arfvinge eller brukssyssloman att delgifva öfriga vederbörande den emottagna

stämningen, hvilken likväl verkar emot alla delegare i det oskiftade

boet eller bruket, ehvad desse verkligen fatt del af stämningen eller ej, har

detta

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.

25

detta sin grund uppenbarligen deruti, att arfvinge, som erhållit förtroendet

att vårda oskift bo, liksom syssloman å bruk, med allt skäl kan anses såsom

öfrige intressenters fullmäktig eller sådan ombudsman, hvarom i 18

Kap. 10 § Handelsbalken sägs. Deremot kan icke antagas, att den förste

byman, som af en kärande med stämning anträffas, skall stå i samma förhållande

till sina bygrannar eller meddelegare i samfälligheten. Och då,

så framt icke rättigheten att begagna det föreslagna stämningssättet skall

för käranden vara i det närmaste betydelselös, ett stadgande i nyssomförmälda

syfte måste medföra, att samtliga svarandena skulle anses stämda,

oberoende deraf att den, som emottagit stämningen, möjligen underlåtit att

deraf gifva medparterne del, synes ett sådant stadgande vara för svarandena

af föga värde, emedan man icke rättvisligen lärer kunna, genom bestämmande

af en fullt verksam påföljd, framtvinga af svarandeparten iakttagande

af en föreskrift rörande stämningssättet, hvars fullgörande är förknippadt

med så stora svårigheter, att man af sådan orsak ansett sig böra

derifrån fritaga käranden.

På grund häraf har Riksdagen för sin del beslutat en författning af

följande lydelse:

»Hvad i Kong], resolutionen den 29 Maj 1752 är stadgadt rörande

sättet för stämnings delgifvande åt hel menighet, gälle äfven då bylag,

skifteslag eller annan samfällighet, bestående af minst tio delegare, skall

stämmas i fråga, som angår samfällighetens rättigheter eller skyldigheter

såsom jordegare; dock skall i detta fall stämningen derjemte särskildt i

laga ordning delgifvas byfogde eller ålderman eller, der sådan ej finnes,

den eller de delegare, som i sina hemvist anträffas; och gälle om stämningstid

hvad i 11 Kap. 8 § Rättegångsbalken skils.»

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 6 Maj 1872.

Bih. till Riksd. -Prof. 1872. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 9 Käft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.