Skrifvelse om ändring i lagens stadganden angående giftomannarätt.
1872-05-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1872:60, Skrifvelse om ändring i lagens stadganden angående giftomannarätt.
Dokumentets text
18
Riksdagens underd, Skrifvelse, N:o 60.
N:o 60.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 Maj 1872.
— — — — Andra Kammaren den 10 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse om ändring i lagens stadganden
angående giftomannarätt.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.)
S. A. K.
Hos Riksdagen har förslag blifvit väckt, åsyftande giftomanuarättens upphäfvande
i afseende på mö, som myndig är.
För giftomannarätten lärer numera ej finnas någon annan grund än qvinnans
behof af ledning och råd af en erfarenhet, som hon sjelf icke kan antagas hafva förvärfvat.
Det låter sig också väl försvara, att ett så vigtigt aftal som det om äktenskapet,
hvilket är af stor betydelse i afseende på borgerliga rättigheter och förpligtelse^
göres, icke mindre än hvarje annat kontrakt, beroende deraf att det ingås mellan
personer, som begge äro efter gällande regler behörige att med förbindande kraft sluta
aftal, eller sjelfmyndige, och att således, när den ena kontrahenten det icke är, vederbörande
målsmans samtycke bör utverkas. Men sedan man öfvergifvit nämnda förutsättning
så vida, att man antagit en viss ålder, då qvinnan anses hafva vunnit den
mognad, som gör henne skicklig att, liksom den myndige mannen, sjelf förestå sin
egendom, samt henne blifvit tillerkänd rättighet att vid denna ålder i öfrigt fritt förfoga
öfver sin person och sina tillhörigheter, välja sig egen bostad, med laga verkan
bortgifva eller på annat sätt afhända sig sin förmögenhet o. s. v., så torde följdriktigheten
fordra, att man jemväl befriar henne från det beroende, som giftomannainseendet
innebär.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 60.
19
Någon gång tillförene, då denna fråga förevarit, har det varit ifrågasatt, att
åtminstone åt föräldrar borde bibehållas giftomannarätt äfven för myndig mö. Riksdagen
delar icke denna åsigt. Det är nemligen klart, att en qvinna icke kan antagas
vara i valet af make förståndigare, om föräldrarne äro döda, än om de lefva. I den
förra händelsen kunde man mera än i den sednare säga, att en återhållande makt
vore behöflig till afvärjande af oförståndiga äktenskapsförbindelser, emedan, då föräldrarne
lefva, en sådan makt i sjelfva verket förefinnes i det förtroende, som naturligen
eger rum emellan föräldrar och barn. Oberoende af lagens bud qvarstar det
moraliska inflytandet oförminskad!, derest förhållandet emellan föräldrar och barn är
sådant det bör vara.
Om nu giftomannarätten i ifrågavarande hänseende borttages, så torde, såsom
en gifven följd deraf, lagens stadganden i 2 kap. 10 § och fl kap. 10 § Giftermålsbalken
böra på det sätt inskränkas, att dessa lagrum, i hvad de för derutinnan
angifna fall särskildt fordra föräldrars samtycke såsom vilkor för dotters giftermål,
icke blifva tillämpliga i afseende på myndig mö. Följdriktigheten synes likaledes fordra,
att stadgandet i 6 kap. 1 t Giftermålsbalken icke må tillämpas å mö, som eger
ingå äktenskap utan föräldrarnes samtycke, emedan hon i sådant fall är att jemföra
med dotter, som blifvit enka.
I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen för sin del beslutat
en författning angående ändring af lagens stadgande i vissa delar rörande giftomannarätten
samt föräldrars rätt att hindra dotters giftermål och att göra henne arflös,
så lydande:
»Med ändring af hvad i lag finnes stadgadt angående giftomans inseende öfver
mö samt om faders och moders rätt att hindra dotters giftermål och att göra henne
arflös, forordnas som följer:
1 §■
Mö, som myndig är, stånde ej under giftoman.
2 §.
Hvad i 2 kap. 10 § och 3 kap. 10 § Giftermålsbalken är föreskrifvet angående
faders och moders samtycke såsom vilkor för äktenskapet, galle ej i afseende
på mö, som myndig är.
fl §.
Stadgandet i 6 kap. 1 § Giftermålsbalken om faders och moders rätt att
göra mö arflös, ege ej tillämpning, der hon vid äktenskapets ingående myndig är,
utom i de fall, som i 2 § af samma kap. omförmälas.
20
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 60-
4 §.
Mö, som ej står under giftoman, ege sjelf göra sådant förord, som i 8 kap.
Giftermålsbalken sägs».
En sådan lagforändring synes äfven påkalla ändring i det i 29 punkten af de
för Ridderskapet och Adeln gällande privilegier af den 16 Oktober 1723 förekommande
stadgande, »att ingen son, som icke fyllt sina ett och tjugu år eller står under
sina föräldrars vård, såsom ock icke eller någon dotter af adligt stånd skall efter
denna dag drista sig till att inlåta sig i något äktenskapsförbund utan sina föräldrars
ja och samtycke; och att, om fader eller moder äro döda, då tages dertill rätte
giftomans samtycke.»
I följd häraf och under förutsättning att förenämnda författningsförslag vinner
Eders Kongl. Maj:ts nådiga godkännande, har Riksdagen för sin del vidare beslutat
ett tillägg till författningen, så lydande:
»Hvad 29 punkten i Ridderskapet och Adelns privilegier den 16 Oktober 1723
innehåller, stridande mot Kongl. Förordningen angående ändring af lagens stadganden
i vissa delar rörande giftomannarätten m. m. den — — — — — -— —--
varder härigenom upphäfdt.»
Med anmälan härom och då den sednare frågan, såsom rörande Ridderskapet
och Adelns privilegier, torde böra behandlas i öfverensstämmelse med 114 § Regeringsformen,
får Riksdagen i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, om än
Ridderskapet och Adeln icke innan nästa riksdag lemnat sitt samtycke till förändringen,
i hvad den rörer nämnda privilegier, likväl täcktes låta utfärda förordning i ämnet
till efterrättelse för öfrige svenska medborgare.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 10 Maj 1872.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.