Sök i Ratio Lex

Skrifvelse om ändring i lagens stadganden angående giftomannarätt.

1872-05-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1872:60, Skrifvelse om ändring i lagens stadganden angående giftomannarätt.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd, Skrifvelse, N:o 60.

N:o 60.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 Maj 1872.

— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse om ändring i lagens stadganden

angående giftomannarätt.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.)

S. A. K.

Hos Riksdagen har förslag blifvit väckt, åsyftande giftomanuarättens upphäfvande

i afseende på mö, som myndig är.

För giftomannarätten lärer numera ej finnas någon annan grund än qvinnans

behof af ledning och råd af en erfarenhet, som hon sjelf icke kan antagas hafva förvärfvat.

Det låter sig också väl försvara, att ett så vigtigt aftal som det om äktenskapet,

hvilket är af stor betydelse i afseende på borgerliga rättigheter och förpligtelse^

göres, icke mindre än hvarje annat kontrakt, beroende deraf att det ingås mellan

personer, som begge äro efter gällande regler behörige att med förbindande kraft sluta

aftal, eller sjelfmyndige, och att således, när den ena kontrahenten det icke är, vederbörande

målsmans samtycke bör utverkas. Men sedan man öfvergifvit nämnda förutsättning

så vida, att man antagit en viss ålder, då qvinnan anses hafva vunnit den

mognad, som gör henne skicklig att, liksom den myndige mannen, sjelf förestå sin

egendom, samt henne blifvit tillerkänd rättighet att vid denna ålder i öfrigt fritt förfoga

öfver sin person och sina tillhörigheter, välja sig egen bostad, med laga verkan

bortgifva eller på annat sätt afhända sig sin förmögenhet o. s. v., så torde följdriktigheten

fordra, att man jemväl befriar henne från det beroende, som giftomannainseendet

innebär.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 60.

19

Någon gång tillförene, då denna fråga förevarit, har det varit ifrågasatt, att

åtminstone åt föräldrar borde bibehållas giftomannarätt äfven för myndig mö. Riksdagen

delar icke denna åsigt. Det är nemligen klart, att en qvinna icke kan antagas

vara i valet af make förståndigare, om föräldrarne äro döda, än om de lefva. I den

förra händelsen kunde man mera än i den sednare säga, att en återhållande makt

vore behöflig till afvärjande af oförståndiga äktenskapsförbindelser, emedan, då föräldrarne

lefva, en sådan makt i sjelfva verket förefinnes i det förtroende, som naturligen

eger rum emellan föräldrar och barn. Oberoende af lagens bud qvarstar det

moraliska inflytandet oförminskad!, derest förhållandet emellan föräldrar och barn är

sådant det bör vara.

Om nu giftomannarätten i ifrågavarande hänseende borttages, så torde, såsom

en gifven följd deraf, lagens stadganden i 2 kap. 10 § och fl kap. 10 § Giftermålsbalken

böra på det sätt inskränkas, att dessa lagrum, i hvad de för derutinnan

angifna fall särskildt fordra föräldrars samtycke såsom vilkor för dotters giftermål,

icke blifva tillämpliga i afseende på myndig mö. Följdriktigheten synes likaledes fordra,

att stadgandet i 6 kap. 1 t Giftermålsbalken icke må tillämpas å mö, som eger

ingå äktenskap utan föräldrarnes samtycke, emedan hon i sådant fall är att jemföra

med dotter, som blifvit enka.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen för sin del beslutat

en författning angående ändring af lagens stadgande i vissa delar rörande giftomannarätten

samt föräldrars rätt att hindra dotters giftermål och att göra henne arflös,

så lydande:

»Med ändring af hvad i lag finnes stadgadt angående giftomans inseende öfver

mö samt om faders och moders rätt att hindra dotters giftermål och att göra henne

arflös, forordnas som följer:

1 §■

Mö, som myndig är, stånde ej under giftoman.

2 §.

Hvad i 2 kap. 10 § och 3 kap. 10 § Giftermålsbalken är föreskrifvet angående

faders och moders samtycke såsom vilkor för äktenskapet, galle ej i afseende

på mö, som myndig är.

fl §.

Stadgandet i 6 kap. 1 § Giftermålsbalken om faders och moders rätt att

göra mö arflös, ege ej tillämpning, der hon vid äktenskapets ingående myndig är,

utom i de fall, som i 2 § af samma kap. omförmälas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 60-

4 §.

Mö, som ej står under giftoman, ege sjelf göra sådant förord, som i 8 kap.

Giftermålsbalken sägs».

En sådan lagforändring synes äfven påkalla ändring i det i 29 punkten af de

för Ridderskapet och Adeln gällande privilegier af den 16 Oktober 1723 förekommande

stadgande, »att ingen son, som icke fyllt sina ett och tjugu år eller står under

sina föräldrars vård, såsom ock icke eller någon dotter af adligt stånd skall efter

denna dag drista sig till att inlåta sig i något äktenskapsförbund utan sina föräldrars

ja och samtycke; och att, om fader eller moder äro döda, då tages dertill rätte

giftomans samtycke.»

I följd häraf och under förutsättning att förenämnda författningsförslag vinner

Eders Kongl. Maj:ts nådiga godkännande, har Riksdagen för sin del vidare beslutat

ett tillägg till författningen, så lydande:

»Hvad 29 punkten i Ridderskapet och Adelns privilegier den 16 Oktober 1723

innehåller, stridande mot Kongl. Förordningen angående ändring af lagens stadganden

i vissa delar rörande giftomannarätten m. m. den — — — — — -— —--

varder härigenom upphäfdt.»

Med anmälan härom och då den sednare frågan, såsom rörande Ridderskapet

och Adelns privilegier, torde böra behandlas i öfverensstämmelse med 114 § Regeringsformen,

får Riksdagen i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, om än

Ridderskapet och Adeln icke innan nästa riksdag lemnat sitt samtycke till förändringen,

i hvad den rörer nämnda privilegier, likväl täcktes låta utfärda förordning i ämnet

till efterrättelse för öfrige svenska medborgare.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 10 Maj 1872.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.