Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26

9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1872:68, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26.

X:o 26.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 Mar» 1876, kl. 2 e. rn.

Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande No 9.

angående skrifvelse till Kongl. Maj:t om förändring i

förordningen om hushållningen med de allmänna skog änne.

Till Utskottets behandling har hänvisats motionen N:o 157 af Herr Jöns

Pehrsson om förändring af Kongl, förordningen den 29 Juni 1866 beträffande

hushållningen med de allmänna skogarne i riket.

Motionären erinrar om nödvändigheten för staten ej mindre än för den

enskilde, att taga vara pa hvad man egen, helst detta mången gång är lättare

än att förtjena nya inkomster. Denna hushålisregel får än större betydelse i

samma mån som staten behöfver medel för betäckande af städse ökade utgifter.

I vissa skogar eget'' staten en riklig inkomstkälla, hvarifrån härtill erforderliga

medel böra vara att tillgå om saken i öfrig! väl ordnas. Men man

ser dock tyvärr — yttrar motionären — att nettoinkomsten för hvarje år uppgår

endast till en bråkdel sedan omkostnaden för skogarncs förvaltning afdragits.

Det kan befaras att detta missförhållande till stor del har sin grund

i felaktiga eller bristfälliga lagstadganden rörande skogarnes vård, härledande

sig deraf att omkring 20 år förflutit sedan tillkomsten af nu gällande föreskrifter

och att under tiden på skogsfrågan i vårt land väsendtligen inverkande

sociala förändringar tillkommit. Motionären erinrar i detta fall särskild! om de

nya förhållanden, som blifvit en följd af att de civila och militära crabetsmännen

dels redan från träd t, dels komina att efter hand frånträda dem på lön

tilldelade boställen, hvilka efter hand komma att för statens räkning till arrendator

öfverlåtas. Sedan motionären derefter uttalat sin mening om sättet

för ordnandet af en bättre hushållning, tillvägagåendet vid försäljningen af årsafverkniugarne

m. in., hvarigenom den ökade statsinkomst han afser må kunna

uppkomma, föreslår han:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga TJtsltotts {K.o l) Utlåtande ~N:g 26.

att Riksdagen i underdånig .skrifvelse anhåller hos Kongl. Maj-.t om förändring

i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarnc af

den 29 Juni 1866, att alla inkomster af boställsskogarue från alla slags boställen

ingå till statsverket, sedan nödiga omkostnader för skogarnes vård m. in. utgått;

och att försäljningen af fullmogna skogar sker, efter omständigheterna, i större

omfång och på längre afverkningstid; äfvensom att då årshyggen försäljas, sådana

utbjudas på en gång; och att all försäljning sker på offentligen utlysta

auktioner.

Ehuru — till följd af Riksdagens uti underdånig skrifvelse den 3 Maj

sistlidna år gjorda anhållan, Kongl. Maj:t tillsatt cn komité för att, med

ledning af de upplysningar, som kunde inhemtas såväl om Sveriges egna förhållauden

som äfven om andra länders erfarenhet i dessa hänseenden, afgifva

underdånigt utlåtande i fråga om dels h vil ka ändringar i nu gällande bestämmelser

beträffande utarrendering af egendomar för statsverkets räkning må af

förhållandena anses påkallade, dels ock huru förvaltningen af dessa må lämpligast

kunna ordnas — antagas kan, att häri äfven ingå de skogar, som redan

af staten öfvertagits, sä har dock Utskottet så till vida funnit motionen beaktansvärd,

som flera boställsskogar ännu torde finnas, som icke — enär de fortfarande

disponeras af boställsinuehafvarne — för närvarande skulle kunna anses

böra blifva föremål för den utredning nämnda komité har sig förelagd. Så lärer

förhållandet t. ex. vara med de ecklesiastika boställena. Såsom vägledande

för frågans utveckling i det af motionären augifua syftet borde, förutom hvad

anda sedan 1853 blifvit i komité- och embetsverksutlåtanden yttradt, böra i

minnet återkallas de åsigter i ämnet som uttalats i Rikets Ständers skrifvelse

den 30 November 1863, så lydande:

“Vid frågan om den andel i boställsskogarnes afkastning, som bör tillläggas

boställsinnehafvare, få Rikets Ständer till en början anmärka, att, då

skogslagstiftningen uteslutande har till uppgift att åt skogarnc bereda eu bättre

vård och endast eget'' ett yttre samband med reglerandet af tjenstemännens

förmåner af deras boställen, hvilket ämne bör innefattas i de särskilda boställsordningarne,

hvilka dels. redan förefinnas, dels lära vara att förvänta, Rikets

Ständer ansett, att man i allmänhet bör inom skogslagstiftningen endast så till

vida hafva hänsyn till berörda ämne, att genom de i nämnda lagstiftning införda

stadganden om hushållningen med boställenas skogar hinder icke läggos

för tillämpningen af de särskilda föreskrifter om boställshafvaudes rätt till andel

i afkastningen, som antingen redan kunna vara meddelade genom militieboställsorduingen

och särskilda resolutioner eller ock framdeles komma att genom

nya boställsordningar stadgas. Men å andra sidan tillkommer det skogslagstiftningen

att bestämma huruledes Kronan i de fall, der hon tager befattning

med sjelfva skogshushållningen, skall erhålla en skälig ersättning för sina derå

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 26.

nedlagda kostnader, så att icke vinsten deraf utan motsvarande skyldigheter

tillfaller boställshafvaren, och Kronan utan motsvarande inkomst betungas med

nya utgifter. Rikets Ständer, som trott sig kunna antaga, att skogeus afkastning

genom dess regelbundna behandling och sorgfälliga vård skall kunna

i framtiden åtminstone fördubblas, hafva derför med alla billiga anspråk ansett

vara förenligt, att Kronan, vare sig att hon åtager sig skogshushållningen eller

endast förbehåller sig kontrollen derå, tillerkänner sig hälften af skogens afkastning

såsom sin andel, öfver hvilken enligt boställsordningen icke må förfogas.

Men då härvid betänkligheter möta ur den synpunkten, att dels genom

ett beslut att till Kronan indraga någon del af de ecklesiastika boställenas afkastning,

intrång skulle kunna synas hafva skett i presterskapets privilegier,

dels enahanda åtgärd i afseende på militärboställena, hvilka af ålder ansetts

vara genom indelningsverket för alltid anslagna till de särskilda regementena

och corpserna, skulle synas förminska de militäre einbetsmäns rätt, hvilka in

gått i krigstjenst under förutsättning att löningsfouderna skulle vara bibehållna

vid all den jordegendom, från hvilken deras inkomster härflyta; så hafva Rikets

Ständer ansett att Kronan bör till presterskapet och militäreorpserua afstå

hela sin andel i de ecklesiastika och militära boställenas afkastning till förbättrande

af dithörande einbetsmäns lönevilkor, helst åtgärder i sådan syftning

ändock måste vidtagas och till en del äro under utförande. Det synes att,

sedan de gemensamma ecklesiastika och militära löningskassorna härigenom erhållit

en högst betydlig förstärkning, man äfven med skäl kan på dein ställa

det anspråk, att de skola i form af lönefyllnad lemna ersättning åt de boställen,

hvilka lida förlust derigenom att de förlora sin förmånsrätt til! utsyning

på häradsallmänningarna. Då ett sådant förfogande som nu blifvit ifrågasatt,

icke utesluter möjligheten att framdeles, sedan de särskilda korporationernas

och corpsernas behof af inkomster på annan väg blifvit fylda, i sammanhang

dermed till statsverkets och skogsstyrelsens omedelbara disposition

indraga den ifrågavarande andelen af boställsskogarnes afkastning, torde den

här ofvan uttalade grunden för statens andel i nämnda afkastning framdeles

blifva i hela sin vidd tillämpad, hvarigenom en betydande tillgång för utgifternas

bestridande komme att tillfalla statens skogsförvaltning.u

Häraf vill synas som Rikets Ständer redan då förutsågo hvad som sedermera

inträffat, nemligen att alla eivila och militära boställen skulle komma att

till statsverket indragas, och att sedan regleringen af presterskapets Löner afslutats,

äfven de ecklesiastika boställenas innehafvare skulle komma i en annan

ställning till boställsfrågan än tillförene. Det hinder mot statens öfvertagande

af de ecklesiastika boställenas skogar, som kunde anses ligga i presterskapets

privilegier, synes numera hafva bortfallit, sedan lönerna blifvit, enligt Kongl.

förordningen den 11 Juli 1862, reglerade. Hvad som deremot ännu torde böra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 26. 7

underkastas utredning är det rättsförhållande, hvari staten å ena sidan och

kommunen å den andra befinna sig till de bostallen, som på ett eller annat

sätt tilldelats församlingarne för aflöningen af deras presterskap, och oi erhållande

af nödigt virke till prestgårds- och skol husbyggnader, i hvilken torsamlingarnes

rätt någon förändring ej lämpligen lärer kunna ske

Beträffande slutligen löneregleringsfonden, så uppgick densamma vid

iq7o ål.s början till 178,241 kronor, och hade till Augusti 1875 stigit till

869 478 kronor, oberäknad! då förfallna räntor, uppgående till 18,067 kronor;

Sl enta“t under denn. tid eu ökning .f icke mindre än 191,237 kronor.

Utgifterna under 1873 utgjorde 8,978 kronor och under 1875 kronor 9,0 0.

Härvid torde böra märkas, att största inkomsten består af skogsmedel, ranten.

edel indragna hemman och kronotionden. Man synes häraf kunna draga

den slutsatsen, att skogsmedlen ej längre äro for löneregleringsfonden behofliga,

utan kunna till statsverket eller församlingarne återgå, alldenstund fondens

.frilla tillgångar mer än förslå till de nödiga utgifterna, och välbetänkt ej heller

k n vara att samla fonder, då staten bär stora behof att fylla.

kl Med förordande af motionen i nu angifna hänseenden får Utskottet

alltså för sill del föreslå:

att Riksdagen aflåter underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t,

hvari — med framhållande af den åsigten, dels att all afkastning

från statens skogar, så fort ske kan, och så framt

annans rätt dermed ej förnärmas, ingår till statsverket,

dels att vid statsegendomars blifvande utarrendering skogen

ej må af arrendator eller boställsinnehafvare fritt disponeras,

utan der sådan är dem till husbehof förbehållen den endast

efter utsyning varder dem tilldelad — anhålles det Kongl.

Maj:t täcktes låta vidtaga i nu angifna retning gående

förändringar uti Kongl. förordningen af den 29 Juli 1866,

hvarvid jemväl torde böra utredas i hvad mån staten egei

dispositionsrätt till afkastniugen från de boställen, som församlingarna,

på ett eller annat sätt, fått sig till preateiskapets

aflöning öfverlåtna.

Stockholm den 16 Mars 1876.

På Utskottets vägnar:

C. F. Tolf

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andm Kammarens Tillfälliga Utskott* (N:o 1) Utlåtande. N:o 26.

R e s er v åt ion:

af Herr 0. Bergius: “Med ättledning af Riksdagens uti underdånig

skrifvelse den 3 Maj sistlidna år derom gjorda anhållan har Kong], Maj:t den

5 påföljande November uppdragit åt eu komité att till Kong!. Maja afgifva

underdånigt utlåtande i fråga om dels hvilka ändringar i nu gällande bestämmelser

beträffande utarrendering af egendomar för statsverkets räkning kunde

af förhållandena anses påkallade, dels ock huru förvaltningen af dessa egeudomar

lämpligast borde ordnas; och som detta uppdrag utan tvifvel omfattar

äfven frågan om hushållningen med skogarne å nämnda egendomar — beträffande

hvilken något undantag icke blifvit gjordt — anser jag motionärens förslag

såvidt det rörer sådana egendomar, hvilka förvaltas eller utarrenderas för

kiouans läkning, icke nu böra föranleda någon åtgärd från Riksdagens sida,

utan bör enligt min tanke, den framställning, som möjligen kau blifva en följd

åt motionen, afse allenast de boställen, hvilka icke äro till nämnda slags egendomar

hänförliga.

Genom Kong], förordningen den 29 Juni 1866 har i öfverensstämmelse

med de af Rikets Ständer i underdåniga skrivelser den 16 Februari 1858 och

den 30 November 1863 angifi-ia grunder blifvit stadgadt beträffande boställsskogar,

bland annat:

att å boställen skulle, så framt de ej läge i samfällighet med enskild

egendom ellei annat hinder mötte, en regelbunden skogshushållning införas och,

der med afseende på skogens omfång och beskaffenhet sådant pröfvades tjenlig!,

indelning till trakthuggning ega rum;

att vid uppgörande af hushållningsplan afseende skulle fästas derpå, att

boställskafvarens årliga behof af skogsfång och bete, såvidt möjligt vore, tillfredsstäldes,

äfven om skogens uppbringande till dess största möjliga afkastning

skulle derigenom fördröjas;

att, om boställes skog i betydligare mån öfverstege dess behof af skogsfång,

skogen i sin helhet eller lämplig del deraf skulle ställas under skogsstatens

omedelbara vård och förvaltning, såsom om kronoparker vore stadgadt,

men eljest ålåge det boställshafvaren att bevaka och sköta skogen med iakttagande

af faststäld hushållningsplan;

att boställshafvaren, jemte det han alltid finge åtnjuta hvad af skogens

afkastning honom, med afseende ä dittills åtnjuten rätt och boställets behof af

skogsfång skäligen borde tillkomma, derutöfver kunde, om skogen stode under

hans

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 1) Utlåtande åttio 26.

hans egen vård, erhålla viss andel i afkastningen, hvilken andel efter den

större eller mindre kostnad, som med skogens skötsel vore förenad, kunde

bestämmas ända till halfva behållna afkastningen utöfver husbehofvet;

samt, hvad särskildt anginge ecklesiastika boställen, att den behållna

afkastningen åt boställes skog, som ej tillfölle boställshafvaren, skulle anvälidas

i öfverensstämmelse med Kong!, förordningen den 11 Juli 1862 till bidrag vid

reglerande af presterskapets inkomster, och att, när socknemän skulle kyrka

eller prestgård bygga eller bättra, de finge från prestbolets eller annat dertill

hörande hemmans skog njuta nödigt timmer och virke såvidt utsyning kunde,

efter antagen hushållningsplan, ega rum utan inskränkning i den rätt till afkastningen,

som blifvit boställshafvaren tillerkänd.

Det synes mig kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke genom dessa

stadganden boställshafvare tillerkänts en vidsträcktare dispositionsrätt till boställes

skog än som med eu klok skogshushållning är förenlig. Rättigheten

att utan föregången utsyning afverka skog till husbehof torde ofta hafva till

följd misshushållning med skogen, och den boställshafvare derutöfver medgifna

rätt till viss andel i skogens behållna afkastning lärer väl i allmänhet icke leda

till det dermed åsyftade ändamål, att boställshafvare åt skogens skötsel och

återväxt egna eu sådan omsorg, som för dess framtida bibehållande är nödig.

I följd häraf och då det utan tvifvel är af största vigt, att skogshushållningen

oidnas så, att i främsta runnnet skogens framtida bestånd betryggas och att

derjemte staten erhåller den inkomst af skogarna som vederbör, så tvekar jag

icke att uttala den mening, att eu förändrad lagstiftning uti ifrågavarande hänseende

är af behofvet påkallad; och bör man härvid, enligt min tanke, utgå

ftån den giundsats, att boställshatvare till boställes skog icke tillerkännas annan

rätt än att efter utsyning erhålla den myckenhet bränsle och virke, som

till husbehof pröfvas vara erforderlig, samt att den afkastning, boställsskogarne

deiutöfvei lemna, tillfaller statsverket eller användes till de allmänna ändamål,

för hvilka boställena äro anslagna; allt detta dock utan inskränkning af den

rätt som lagligen tillkommer nuvarande boställshafvare.

Deremot har motionärens förslag, att ecklesiastika boställsskogars afkastning

skulle helt och hållet ingå till statsverket, hos mig mött väsentliga betänkligheter.

Flera ecklesiastika boställen äro anskaffade af kommunerna eller

donerade af enskilde personer, och dessa boställen likasom deras afkastning

lärer väl icke kunna få disponeras af staten utan att den helt och hållet öfvertager

presterskapets aflöning. Detsamma gäller om de af kronan anslagna

hemman och lägenheter, hvilka blifvit presterskapet för all framtid tillförsäkrade;

och torde staten icke heller ega rätt att om afkastningen af öfriga ecklesiastika

boställen förfoga till annat ändamål än det, hvartill de blifvit gifua,

Bih till Riksd. Prof. 1876. 8 Sami. 2 Afä. 2 Band. 1.2 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra Kammarens Tillfälliga Uiskotts (TV: o 1) Utlåtande N:o 26.

så framt icke boställenas afkastning icke vidare är för sådant ändamål behöflig.

Till stöd för rigtigheten af dessa åsigter har jag att åberopa icke blott presterskapets

privilegier utan äfven senare tiders lagstiftning. I Rikets Ständers

underdåniga skrifvelse angående förändring i sättet för utgörande af prästerskapets

aflöning den 6 Juli 1857 är nemligen den grundsats uttalad, “att

de presterskapet lagligen eller genom häfdvunnen vana tillhörande inkomster

icke få till främmande ändamål förryckas1''. Denna grundsats är godkäud i

Rikets Ständers skrifvelse rörande samma fråga den 26 September 1860 likasom

i Kongl. förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster

den 11 Juli 1862; och då i Kongl. Maj:ts till 1874 års riksdag aflåtna och

af Riksdagen bifallna proposition i fråga om boställsskogar föreslagits, att försälj

ningsmedel för de besparade tillgångar af växande eller vindfäld skog, som

vid uppgörande af planer för införande af ordnad hushållning å skogar tillhörande

sådana ecklesiastika boställen, hviska ej utgöra någon församlings enskilda

egendom, derå förefinnas och omedelbart eller inom den närmaste framtiden

måste, för att ej lida eller föranleda skada, tillgodogöras, men icke kunna

anses tillhöra skogens reguliera årliga afkastning eller erfordras till kyrka eller

prestgårdsbyggnad inom församlingen, må, utan att ingå till prestlöneregleringsfonden

och i den män de icke behöfvas till utgifter för skogsindelning eller

skogsodlingsarbeten å de skogar hvarifrån de härröra, af Kongl. Maj:t disponeras

till bekostnad af skogsindelning och erforderliga skogsodlingsarbeten å

andra boställsskogar, så har härvid dock fästats det uttryckliga vilkor, att dessa

medel få användas endast till förmån för andra ecklesiastika boställen. I betraktande

häraf och då dertill vidare kommer, att den, enligt hvad ofvan

nämndt är, församlingarne tillagda rätt till virke å ifrågavarande skogar icke

lärer böra frånkännas dem, samt motionären icke styrkt sia uppgift, att afkastninge.

från dessa skogar icke vidare skulle vara för reglerande af presterskapets

inkomster behöflig, utan jag tvärt om erfarit, att de belopp hvilka derifrån

ingå till löneregleringsfonden och hvilka i följd af Kongl. Maj:ts och

Riksdagens nyssnämnda beslut torde komma att under den närmaste framtiden

minskas, knappast äro tillräckliga för beredande af en väl behöflig löneförhöjning

til! det svagast aflönade presterskapet, så finner jag, att det icke skulle

vara med lag eller billighet öfverensstämmande att afhända löneregleringsfonden

den behållna afkastningen af boställsskogarne, hvarmed jag antager böra förstås

den afkastning som årligen uppkommer, efter afdrag af kostnaden för

skogens skötsel och förvaltning. Något vidsträcktare anspråk i afseende på

afkomsten af dessa skogar anser jag derföre staten icke skäligen ega än att

bekomma godtgörelse för nämnda kostnader, och kan jag alltså icke biträda

motionärens förslag i denna del.

Hvad slutligen beträffar motionärens förslag om sådan förändring i Kongl.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 26. 11

förordningen den 29 Juni 1866, att “försäljningen af fullmogna skogar måtte

ske, efter omständigheterna i större omfång och på längre afverkningstid, äfvensom

att då årsafhygge försäljes, flera sådana måtte utbjudas på en gång, och

att all försäljning måtte ske på offentligen utlysta auktioner*1, så tillåter jag

mig erinra, att, enligt hvad af 36 § i förordningen kan inhemtas, det redan

är vordet genom lag stadgadt, att all försäljning af alster fråu de skogar, om

hvilka nu är fråga, skall ske på offentlig, af Konungens Befallningshafvande

kungjord auktion, men rörande försäljningssättet i öfrigt innehåller icke denna

förordning några bestämmelser. Sådana bestämmelser finnas deremot, såsom

bekant är, beträffande Kopparbergs län och de Norrländska länen meddelade i

Kougl. förordningen den 18 September 1874. Att nu för landet i öfrigt stadga

ett sådant försäljningssätt, som motionären föreslagit, skulle möjligen bereda

staten eu något högre inkomst än som nu erhålles och tvifvelsutan vara till

fördel för större sågverksegare och virkesspekulanter men deremot medföra

betydliga olägenheter för alla dem, som äro i behof af mindre partier skogsalster;

och jag hyser den mening, att man härvidlag bör icke uteslutande taga

i betraktande den inkomst, som kan tillfalla statsverket, utan ock tillse, att

befolkningen, äfven den mindre bemedlade, i skogsfattiga orter icke må, derigenom

att skogseffekter endast i större myckenhet säljas, betagas tillfälle att

inköpa sitt behof af dylika produkter. Då nu dessutom, såsom antydt är,

skogsstyrelsen är af gällande lagbestämmelser oförhindrad att ordna försäljningen

på sätt den finner mest förmånligt och lämpligt, anser jag motionen härutinnan

böra lemnas utan afseende.

På de skäl jag nu anfört, men hvilka jag, hittills främmande för detta

ämne, icke haft tid eller förmåga att närmare utveckla, hemställer jag att,

derest motionen anses böra från Riksdagens sida föranleda en framställning

till Kongl. Maj:t, denna må innefatta en anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af mig här ofvan antydda grunder,

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förändrade stadganden rörande

hushållningen med skogarne å de boställen, hvilka icke för kronans räkning

förvaltas eller utarrenderas.''*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hätt els er

i Andra Kammaretu Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o l

lingen N:o 26):

sid. 4, rad. 16 nedifr. står: vissa

läs: sina

sid. 7, råd. 4 uppifr står: skolhusbyggnader,

läs: kyrkobyggnader,

(i Sam
-

Bih. till Riksd. Prat. 1876. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.