Skrifvelse till Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, angående Riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1871 års riksdag.
1872-04-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1872:7, Skrifvelse till Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, angående Riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1871 års riksdag.
Dokumentets text
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
rättigheter, frälseräntor, fabriker eller andra inrättningar med hvad mera som under
eganderätt föryttras och vid domstolarne uppbjudes, belägges med stämpel till
belopp af 60 öre för hvarje fulla 100 R:dr af värdet, beräknadt för bytes- och
gåfvobref samt testamentariska förordnanden efter nästföregående årets taxeringsvärde
samt för köpebref efter den i penningar bestämda köpeskillingen, så framt
denna icke understiger fastighetens taxeringsvärde, men i sådant fäll efter sistberörda
värde.»
Hvilket Riksdagen härmed får för Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 4 April 1872.
J%/:0 7.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 6 April 1872.
— — — — Andra Kammaren den 6 — —
Riksdagens Skrifvelse till Fullmäktige i Riksgälds-kontoret, angående Riksgäldskontorets
förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af
1871 års riksdag.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 37.)
Efter erhållen del af Riksdagens sistlidet år församlade revisorers berättelse,
rörande den samma år verkställda granskning af Riksgälds-kontorets tillstånd och
förvaltning, har Riksdagen tagit under öfvervägande de omständigheter och för
-
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
hållanden, hvilka föranledt särskilda yttranden eller framställningar af revisorerne;
och har Riksdagen, i anledning af hvad revisorerne erinrat och föreslagit, fattat
följande beslut:
Angående de, för bidrag till byggandet af Trollhåtte slussverk, år 1750 utfärdade,
men hittills icke till inlösen företedda förbindelser eller så kallade Trollhåtte slussverks
lottsedlar.
Enär, på sätt Fullmäktige uti sin afgifna förklaring anfört, förenämnda lottsedlars
uteslutande ur räkenskaperna icke kan inverka på vederbörande lottsedelinnehafvares
betalningsrätt, samt Riksgälds-kontoret följaktligen fortfarande skulle
hafva skyldighet att, äfven om beloppet af berörda lottsedlar afskrefves, betala
ifrågavarande skuld, om och när förbindelserna blifva till inlösen företedda, liar
Riksdagen, som anser olämpligt att en skuld af denna beskaffenhet helt och hållet
afskrifves, så länge statens betalningsskyldighet fortfar, beslutat att revisorernes
ifrågavarande framställning icke skall till någon åtgärd föranleda.
Angående den till belopp af 6,022,278 R:dr 51 öre inom linien balanserade skulden
till Riksbanken.
I afseende på denna skuld, hvilken härleder sig från förskott, som Riksgäldskontoret
mot diskontvilkor och 2 procent ränta till 1823 års slut egt att hos Riksbanken
erhålla, hafva revisorerne i sin berättelse om granskning af Bankoverket
gjort hemställan om beloppets afskrifning ur Riksbankens räkenskaper; och har
Riksdagen, som bifallit att Riksbankens ifrågavarande fordran, 6,022,278 R:dr 51
öre, må utur Bankens räkenskaper uteslutas, beslutat, att ofvanberörda, såsom skuld
i Riksgälds-kontorets räkenskaper inom linien balanserade belopp jemväl skall utur
sistnämnda räkenskaper afskrifvas.
Angående de från landtränterierna och Öfverståthållare-enibetets kansli till Kongl.
Statskontoret insända och derifrån till Riksgälds-kontoret öfverlemnade depositionsrnédel.
I fråga om dessa inom linien balanserade medel har Riksdagen, med anledning
af hvad Fullmäktige, uti deras i detta ämne afgifna utlåtande, anfört, beslutat:
a) att Riksgälds-kontorets för äldre från Kongl. Statskontoret levererade depositionsmedel
vid 1870 års slut inom linien balanserade skuld, 143,769 R:dr 6 öre,
skola ur räkenskaperna afskrifvas; samt
b) att depositionsmedel af ifrågavarande beskaffenhet, som hädanefter varda
från Kongl. Statskontoret till Riksgälds-kontoret levererade, icke behöfva inom
linien i kontorets räkenskaper balanseras.
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
Angående medel, som varit inneslutna i outtagna rekommenderade bref och från
Postverket blifvit till Riksgälds-kontoret öfverlemnade.
På de uti revisionsberättelsen samt Fullmäktiges utlåtande i fråga om dessa
medel anförda skäl, har Riksdagen förordnat, att det uti Riksgälds-kontorets räkenskaper
inom linien balanserade skuldbelopp, 4,727 R:dr 32 öre, för dit levererade
medel, som varit inneslutna i öfverblifna bref, skall ur samma räkenskaper afföras.
Angående förre Glasmästaren S. P. Dafgårds återstående skuld för ett byggnadslån.
Likaledes och på de utaf såväl revisionen som Fullmäktige anförda skäl. har
Riksdagen beslutat, att Riksgälds-kontorets inom linien balanserade fordran af 674
R.dr 92 öre för ett förre Glasmästaren S. P. Dafgård i Wenersborg beviljadt
byggnadslån skall ur räkenskaperna afskrifvas.
Angående lyftade beloppet utaf det för rikets försvar och andra vigtiga ändamål
vid 1862 och 1863 års riksdag anvisade kreditiv.
Då, enligt hvad Revisorerne upplyst, det utaf ofvannämnda kreditiv år 1865
lyltade beloppet, 379,950 R:dr 95 öre, blifvit behörigen redovisadt, så att intet hinder
möter för detsammas afskrifning, har Riksdagen medgifvit den utaf revisorerne
föreslagna afskrifning af berörda, inom linien i Riksgälds-kontorets räkenskaper balanserade
kreditivbelopp.
Angående de till bestridande af kostnaderna för kolonien S:t Bartlielemys förvaltning
utbetalda medel.
På grund af de utaf Fullmäktige uti det afgifna utlåtandet anförda skäl har
Riksdagen förordnat, att det uti Riksgälds-kontorets räkenskaper inom linien balanserade
beloppet af de utaf nämnda kontor under åren 1847—1868 verkställda utbetalningar
för kolonien S:t Bartlielemys förvaltningskostnader skall ur räkenskaperna
afföras.
Angående Riksgälds-kontorets kassabehållninyar i landtränterierna.
Då den uti Fullmäktiges utlåtande lemnade utredning af detta ämne nöjaktigt
förklarar det anmärkta förhållandet, har Riksdagen funnit revisorernes framställning
icke påkalla någon åtgärd.
Angående statsbidraget för rensnings- och kanaliseringsarbeten i Lule eif.
Ehuru de af Fullmäktige vidtagna åtgärder i och för bevarande och utförande
af statens rätt och talan mot de engelska delegarne uti »the Gellivara Company
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
limited» icke ledt till det åsyftade målet, har dock Riksdagen ansett, att någon
uraktlåtenhet vid fullgörandet af det utaf sistlidet års riksdag Fullmäktige lemnade
uppdrag icke billigt vis kan läggas Fullmäktige till last. Men då det är åt vigt,
att alla med denna sak gemenskap egande förhållanden noggrannt undersökas och
öfvervägas, för att komma till visshet om och i hvad mån någon utsigt funnes att
staten må kunna återfå större eller mindre del af den till Lule elfs upprensning
och kanalisering lemnade försträckning, kommer Riksdagen, som före denna frågas
afgörande velat inhemta Riksdagens Justitie-ombudsmans utlåtande, att framdeles
meddela Fullmäktige de föreskrifter, hvartill ett noggrannt öfvervägande af
alla härvid förekommande omständigheter må kunna föranleda.
Angående Dalslands kanal-aktiebolag.
Jemte det revisorerne anmärkt, att utaf den inbetalning å lånet för öppnande
af segelled från Hattefura till Stora Lee (eller den så kallade Dalslands kanal),
som för år 1870 borde ega rum, 17,000 R:dr återstode obetalda, hvilket belopp
dock sedermera den 6 sistlidne Oktober blifvit erlagdt, hafva revisorerne erinrat,
att genom den fördröjda inbetalningen lånets amorteringstid förlängdes; hvarförutan
revisorerne, efter att hafva meddelat en utredning öfver det belopp, som
blifvit å aktierna inbetaldt, yttrat den åsigt, att den till statens säkerhet ställda
garantiaktieteckningen blifvit förminskad med vida mera, än som i öfverensstämmelse
med de vid lånets beviljande meddelade stadganden bort ega rum.
Riksdagen, som funnit den af Styrelsen för Dalslands kanalaktiebolag i ämnet
afgifna förklaring nöjaktig, har ansett hvad revisorerne i förberörda hänseenden
anfört icke till någon åtgärd föranleda, hvaremot Riksdagen, i enlighet med
revisorernes hemställan, beslutat uppdraga åt Fullmäktige att anmoda den revisor,
som af dem utses för granskning af bolagets förvaltning och räkenskaper, att i den
derom afgifvande revisionsberättelsen eller på annat sätt meddela Fullmäktige fullständig
upplysning om bolagets ställning vid slutet af det år, revisionen omfattar.
Angående Ystad—Eslöfs jernväg saktiebolag.
I anledning af revisorernes erinran om angelägenheten deraf, att uti blifvande
revisionsberättelser bolagets skuld för det inbetalda aktiekapitalet särskildt angifves,
och sålunda skiljes från öfriga under rubriken »Proprie konto» upptagna skuldposter,
har bolagets styrelse uti afgifven förklaring tillkännagifvit, att hvad revisorerne
sålunda erinrat skall blifva iakttaget; och har Riksdagen härvid låtit bero.
Angående Helsingborg—Landskrona—Eslöfs jernvågsaktiebolag.
Under erinran att å de i detta bolag tecknade aktier den 1 November 1867
voro inbetalade tillsammans 550,000 R:dr, men att det bland skulderna vid 1870 års
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
slut upptagna aktiebeloppet endast uppginge till 462,150 R:dr och sålunda med
87,850 R:dr understege inbetalade aktiesumman, hafva revisorerne yttrat den åsigt,
att ett sådant förminskande af aktiekapitalet skulle vara stridande emot och förnärmande
för den rätt, som staten sig förbehållit uti 10 § af det om jernvägens
utförande afslutade kontrakt, uti hvilken § stadgades, att, om den behållna inkomsten,
efter afdrag af den årliga inbetalningen å statslånet, öfverstege sex procent
å det belopp aktieegarne tillskjutit, det ankomme på Kongl. Maj:t att föreskrifva,
huru stor del af detta belopp skall afsättas till underhålls- och ombyggnadsfond
eller ock användas till ökande af lånets amortering. Derjemte hafva revisorerne
anmärkt, att, ehuru direktionen uti underdånig skrifvelse angående lindring i afseende
på återbetalningsskyldigheten för statslånet anfört, att minst 2 procent af anläggningskapitalet
eller 54,000 R:dr årligen borde reserveras till banans framtida
ombyggnad och ny materiel, så och ehuru en häremot svarande reservfond icke
blifvit afsatt, hade dock bolaget beslutat verkställa utdelning till aktieegarne af
1870 års behållning.
Med afseende å hvad af bolagets styrelse i dess afgifna förklaring blifvit anlordt,
har Riksdagen ansett revisorernes ifrågavarande framställningar icke böra
till någon åtgärd föranleda.
Angående Wexiö—Alfvestads jernväg saktiebolag.
Revisorerne, som funnit dels att delegarnes aktiekapital under år 1870 ökats
med 2,100 R:dr, dels att reservfonden, som enligt 1869 års revisionsberättelse skall
utgjort 71,258 R:dr 45 öre, vid 1870 års slut upptagits till endast 30,296 R:dr 81 öre,
hafva tillkännagifvit, att de, i saknad af derför erforderliga handlingar, icke varit
i tillfälle förklara orsakerna till dessa skiljaktiga uppgifter eller kunnat ingå i bedömande
af desamma.
Då emellertid styrelsen för ofvannämnda jernvägsaktiebolag uti sin afgifna
förklaring fullständigt utredt verkliga förhållandet beträffande de af revisorerne
omförmälda omständigheter, har Riksdagen ansett berörda framställning icke till
vidare åtgärd föranleda.
Angående Gefle—Dala jernvägsaktiebolag.
Under erinran om innehållet af 6 § uti det mellan Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, samt bolaget år
1855 afslutade kontrakt om byggande af Gefle—Dala jernväg, hafva revisorerne,
som ansett ostridigt, att det i nämnda § förekommande uttryck »den årliga behållningen»
afsåge behållningen för året och af sådan anledning uttalat den mening,
att, då behållningen ölverstiger 8 procent, åtm nstone hälften af öfverskottet borde,
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 7.
utöfver ursprungligen stadgade 3 procent, ingå till Riksgälds-kontoret för att påskynda
amorterandet af dess från nämnda kontor erhållna lån.
Ehuru Riksdagen icke kan godkänna den af bolagets direktion uti dess afgifna
förklaring yttrade åsigt, att Kongl. Maj:t skulle vara förhindrad att, efter den
år 1868 beslutade förhöjning af det årliga inbetalningsbeloppet, derest omständigheterna
dertill föranleda, besluta och påbjuda en ytterligare förhöjning deraf, hvilket
Riksdagen för sin del finner vara fullt öfverensstämmande icke blott med billighet
utan ock med innehållet af de i kontraktet meddelade stadganden, har dock,
vid det förhållande att Riksdagen öfverlemnat åt Kongl. Maj:t att pröfva om och
med hvad belopp den stadgade amorteringen å det ifrågavarande lånet skall ökas,
samt att Kongl. Maj:t redan innevarande år kommer att taga under nådig pröfning
frågan om tillämpning af de uti 6 § af kontraktet intagna bestämmelser och
dervid icke lärer underlåta tillse, att Statens rätt och fördel varder behörigen iakttagen,
Riksdagen ansett att revisorernes ifrågavarande framställning icke till någon
åtgärd föranleder.
Angående förräntandet af Riksgälds-kontorets tillgångar.
Med erinran derom att Riksgälds-kontoret, utöfver de betydliga belopp, som
af kontoret förräntats, under hela sistlidet år haft stora summor innestående i Riksbanken,
samt att dessa blefve, i den mån de ej inom de uti Riksgälds-kontorets
reglemente utstakade gränser kunde göras fruktbärande, undandragna den allmänna
rörelsen, enär Riksbanken emottoge dem blott att förvaras, men icke att i utlåning
användas och förräntas, hafva revisorerne yttrat den åsigt, att dels uti detta
förhållande, dels i den omständigheten att Riksgälds-kontoret icke desto mindre
under årets första 9 månader haft att besörja en till 6 millionér uppgående utlåning,
hvilket synts revisorerne vara temligen främmande för kontorets ursprungliga
syfte, förelåge anledning att taga under öfvervägande, huruvida icke genom förändrade
anordningar, ifrågavarande utlåningar för'' det allmännas räkning lämpligare
kunde verkställas genom Riksbanken, hvilken, om den sålunda erhölle rätt att i
sin rörelse använda dylika medel, borde å desamma kunna lemna Riksgäldskontoret
någon räntegodtgörelse.
Denna revisorernes framställning har af Riksdagen blifvit lemnad utan afseende.
Angående ansvarsfrihet för Riksgälds-kontorets styrelse.
Då Riksdagen funnit att Fullmäktige med nit och omsorg uppfyllt sitt vigtiga
och ansvarsfulla kall, har Riksdagen tillerkänt Fullmäktige full ansvarsfrihet
för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade uti deras protokoll från den
19 Januari 1871 till och med den 19 Januari 1872.
Stockholm den 6 April 1872.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.