Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående omarbetning af gällande grufvestadga.

1872-05-14 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1872:74, Skrifvelse, angående omarbetning af gällande grufvestadga.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse., N:o 74.

17

\:o 14.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 Maj 1872.

—- — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående omarbetning af gällande

grufvestadga.

(Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.)

S. A. K.

Sedan hos Riksdagen fråga blifvit väckt om utarbetande af ny grufvestadga,

liar Riksdagen tagit denna fråga under öfvervägande och dervid

funnit gällande grufvestadga af den 12 Januari 1855 tarfva omarbetning,

i hufvudsakligt syfte att jordegares rätt i förhållande till inmutare måtte

mera än nu är händelsen blifva tillgodosedd och bestämd.

Så väl i fråga om vilkoren för erhållande af mutsedel och för bibehållande

af rättigheten till inmutad fyndighet, som äfven i åtskilliga andra

afseenden synes denna stadga lemna rum för väsendtliga anmärkningar,

bland hvilka må anföras: att det rådrum af ett år från mutsedelns utfärdande,

som inmutare enligt nämnda författning har sig förunnadt, innan

han be höfvel'' företaga skärpning eller försöksarbete, synes vara allt för

rymligt; att inmutare är nog mycket gynnad, då han, sedan arbetet en

gång blifvit påbörjadt, kan bevara sin rätt till grufvan blott derigenom, att

antingen bergsprängning till en kubikfamn, eller 4 å 5 famnars jordrym
Bih.

till Riksd. Prof. 1872. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Raft. ‘ :i

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 74.

ning, eller ock annat grufve- eller grufvebyggnadsarbete, motsvarande 200

dagsverken, årligen på stället utföres; att författningen, efter livad erfarenheten

ock skall visat, lemnar ruin för missbruk i afseende på det så

kallade hviloståndet, hvarigenom grufvearbetet kan få hvila nästan huru

lång tid som helst; att, enär den, som uttagit en mutsedel, icke har skyldighet

att derom underrätta jordegaren förr än när skärpningsarbetet skall

företagas, den sednare under tiden befinner sig i ett tillstånd af osäkerhet,

som svårligen låter förena sig med ett tillbörligt beaktande af eganderättens

helgd; att, ehuru största och bästa delen af ett hemmans egor

kan genom inmutningar frånhändas jordegaren, författningen likväl icke

stadgar någon skyldighet för grufveegare att i förhållande dertill deltaga i

hemmanets ränta och öfriga onera, eller till stamhemmanet erlägga årlig

afgäld, på sätt för jordafsöndring i allmänhet är stadgadt; att författningen

icke innehåller erforderliga bestämmelser angående dispositionsrätten

öfver de icke inmutningsbara berg- och jordarter, såsom eldfast lera, sandsten,

skiffer m. m., som vid skärpning eller grufvedrift anträffas: samt att

jemväl saknas nödiga föreskrifter, huru förfäras skall vid tvister emellan

jordegare, som begagnar sin rätt att deltaga i grufvedrifter, och inmutare,

angående anordningarnc och planen för det gemensamma grufvearbetets

bedrifvande.

Hvad särskildt anuår inmutniugsrätten i afseende på stenkol, så liar

uppmärksamheten blifvit fästad vid det förhållande, att under sednare åren,

till följd af den bekanta tillgången på stenkolslager i Skåne, flera tusen

mutsedlar uttagits å Skånes bördiga sädesfält. Inmutningarne lära här

blifvit en spekulation, som, derest den får ohejdadt fortgå, hotar att i betänklig

grad skada jordbruksnäringen. Då likväl kända geologiska förhållanden

torde lemna ledning för sökandet efter stenkolsfyndighet, synes inmutningsrätten

härutinnan kunna utan synnerlig skada för industriens utveckling

om icke alldeles upphäfvas åtminstone på det sätt begränsas,

att garantier uppställas emot dess missbrukande till men för jordbruket.

Men i hvilketdera fallet som helst anser Riksdagen, som i saknad af erforderlig

utredning ej tilltror sig att i detta afseende uttala något bestämdt

omdöme, det vara angeläget, att denna fråga genom särskild lagstiftningskyndsamt

löses, oberoende af den mera omfattande omarbetningen af grufvestadgan

i öfrigt.

På grund af hvad anfördt blifvit, får Riksdagen i underdånighet anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes dels taga i nådigt öfvervägande huruvida

inmutniugsrätten i fråga om stenkol må kunna alldeles upphäfvas

eller så begränsas, att garantier uppställas emot missbruk deraf till men

för jordbrukare eller jordegare, samt i ena eller andra fallet derom utfärda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

nådig författning, dels låta omarbeta grufvestadgan i öfrigt i syftning att

förekomma missbruk af inmutningsrätten till men sa för jordbruket som

bergsbruket.

Riksdagen framhärdar etc

Stockholm den 13 Maj 1872.

1V:ö 15,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1872.

— .— — — Andra Kammaren den 14 •— —-

Riksdagens underdåniga. Skrifvelse, angående upprätta.dt nytt reglemente

för Rik.sgälds-kontoret.

(Stats-Utskottets Memorial N:o 92.)

8. Å. K.

Då det reglemente för Riksgälds-kontoret, hvilket vid innevarande

riksdag utfärdas, innehåller åtskilliga närmare föreskrifter, hvilka icke finnas

intagna i Riksdagens derom till Eders Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga

skrivelser, har Rikdagen uppdragit åt sina fullmäktige i Riksgäldskontoret

att, så fort ske kan, efter emottagande al det nya reglementet,

till Eders Kongl. Maj:t, å Riksdagens vägnar, i underdånighet aflemna ett

exemplar af samma reglementeRiksdagen

framhärdar etc.

Stockholm den 14 Maj 1872.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.