Skrifvelse, om förändring af eller tillagg till bestämmelserna, uti Kongl. Förordningen den 15 Februari 1855 angående behandling af frågor om understöd, som af fattigvärdssamhäUe i ett af de förenade rikena Sverige och Norge lemnas nödlidande från det andra.
1872-05-15 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1872:80, Skrifvelse, om förändring af eller tillagg till bestämmelserna, uti Kongl. Förordningen den 15 Februari 1855 angående behandling af frågor om understöd, som af fattigvärdssamhäUe i ett af de förenade rikena Sverige och Norge lemnas nödlidande från det andra.
Dokumentets text
Riksdagens unclerd. Skrifvelse, N:o 80.
29
X:o 80.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 15 Maj 1872.
— — — — Andra Kammaren den 15 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om förändring af eller tillagg
till bestämmelserna, uti Kongl. Förordningen den 15 Februari
1855 angående behandling af frågor om understöd,
som af fattigvärdssamhäUe i ett af de förenade rikena
Sverige och Norge lemnas nödlidande från det andra.
(Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o l) Utlåtande N:o 12.)
S. A. K.
Inom Riksdagens Andra Kammare har förslag blifvit framstäldt om
upphäfvande af, bland annat, Kongl. Förordningen den 15 Februari 1855
angående behandling af frågor om ersättning för understöd, som af fattigvärdssamhälle
i ett af de förenade rikena Sverige och Norge lemnas nödlidande
från det andra.
Vid pröfningen af detta förslag har Riksdagen, med fästadt afseende
å det särskilda politiska förhållande, hvari de begge rikena stå till hvarandra,
ansett billigt och lämpligt vara, att grundsatsen om deras ömsesidiga
ersättningsskyldighet i frågor af nämnda beskaffenhet är i lag erkänd och
att erforderliga bestämmelser finnas antagna till reglering af sättet för
grundsatsens tillämpning; hvarföre Riksdagen funnit sig icke böra under
-
30
Jtili $ dag ens underd. Skrifvelse, N:o 80.
stödja ett förslag, åsyftande att undanrödja denna redan under en följd af
år med skäl erkända grundsats och alla bestämmelser i ämnet; men då
den ömsesidiga ersättningsskyldighet de förenade rikena emellan, som uti
ofvanberörda nådiga förordningen erkännes, skulle bibehållas väsendtligen
på grund af politiska skäl, har det synts Riksdagen, som borde statskassan
hufvudsakligen deraf drabbas samt svenskt fattigvårdssamhälle ej hafva
vidsträcktare skyldighet att godtgöra statskassan, än om understödet lemnats
inom svenskt fattigvårdssamhälle.
Enligt nu gällande fattigvårdslag, § 29, sträcker sig svenskt fattigvårdssamhälles
skyldighet att ersätta ett annat för der lemnadt understöd
åt en person med hemortsrätt i det förra icke vidare, än till sådant understöd,
som lemnats enligt 1 §:s bestämmelser om s. k. obligatorisk fattigvård.
. På grund af Förordningen den 15 Februari 1855, på sätt den hittills
tillämpats, har det emellertid ålagts de svenska fattigvårdssamhällena
att godtgöra statskassan hvarje slags understöd, som, i öfverensstämmelse
med fattigvårdslag i Norge- der lemnats, följaktligen äfven sådant, som
icke varit till obligatorisk fattigvård hänförligt- Vidare har Riksdagens
uppmärksamhet blifvit fästad dervid, att under det, jemlikt stadgande uti
instruktionen för länens lasaretts- och kurhusdirektioner, fri vård lemnas
alla veneriskt sjuka samt sådan sjukvårdsbehöfvande från annat distrikt,
som är medellös, lemnas deremot uti intetdera fallet vården afgiftsfritt
i Norge.
Då skäl synas för en sådan förändring i den förevarande förordningen,
att statsverket vidkännes berörda kostnader, får Riksdagen, på grund
af hvad sålunda blifvit anfördt, härigenom hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om sådan förändring af eller tillägg till bestämmelserna
uti ifrågavarande nådiga Förordning af den 15 Februari 1855. att svenskt
fattigvårdssamhälles skyldighet att godtgöra statskassan förskjuten ersättning
för tillfällig fattigvård och sjukvård, lemnad någon dess medlem inom
Norge, ej må blifva vidsträcktare, än om vården lemnats inom annat svenskt
fattigvårdssamhälle.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 15 Maj 1872.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.