Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af gjorda framställningar i fråga om grundskatterna och indelningsverket.

1873-05-24 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1873:74, Skrifvelse, i anledning af gjorda framställningar i fråga om grundskatterna och indelningsverket.

Dokumentets text

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o lå.

i\:o 74.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 Maj 1873.

— — — — Andra Kammaren den 24 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af gjorda framställningar

i fråga om grundskatterna och indelningsverket.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.)

S. A. K.

Hos Riksdagen hafva blifvit väckta åtskilliga förslag, dels om grundskatternas

aflösning eller afskrifning, dels om lindringar i eller afskaffande af indelningsverket. Dessa

förslag har Riksdagen funnit med hvarandra ega det nära samband, att de bort i ett

sammanhang behandlas.

Hvad angår frågan om grundskatterna, hvilken fråga under en lång följd af år

varit föremål för statsmakternas behandling, så hafva de förslag, som tillförene blifvit

uti detta ämne väckta, samt de beslut och åtgärder, hvartill dessa förslag gifvit anledning,

äfvensom de vid denna riksdag gjorda framställningarne synts obestridligen vittna

derom, att en allmän och fast grundad öfvertygelse om olämpligheten af denna beskattning

vunnit alltmera styrka och utbredning. Riksdagen har äfven ansett, det grundade

skäl för en dylik öfvertygelse förefinnas.

I hvarje ändamålsenligt beskattnings-system böra de utskylder, som till fyllande

af statens behof erfordras, så vidt möjligt är, vara jemnt fördelade på hvar och en samhällsmedlem

i förhållande till hans förmåga att dem bära eller på hvarje näring i förhållande

till den inkomst densamma lemnar. Vid den tid, från hvilken grundskatterna

leda sin upprinnelse, var jordbruksnäringen nästan det enda, åtminstone det hufvudsakliga

beskattningsföremålet; och om det äfven antages, att dessa skatter ursprungligen voro

i viss mån jemnt fördelade, så hafva likväl sedermera under tidernas lopp väsendtliga förändringar

i detta hänseende inträdt, dels i följd af odlingens olika framsteg inom olika

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 74.

23

orter, dels genom mångfaldiga andra, sedermera tillkomna förhållanden. Vidare hafva i

sednare tider talrika industrigrenar uppstått, hvilka, om äfven i betraktande tagas de

allmänna besvär, som utom grundskatterna åligga jorden, vid jemförelse med jordbruket

äro vida lindrigare beskattade.

h ör närvarande utvisa de till oföränderligt belopp qvarstående grundskatterna de

största ojemnheter, ej allenast vid jemförelse emellan olika provinser och emellan olika

orter inom samma provins, utan äfven emellan hemman, som äro till hvarandra närbelägna

och i förmåner för öfrigt hvarandra ganska lika.

Riksdagen vill i detta hänseende endast erinra derom, att — enligt uppgift af eu

den 6 November 1830, till utredande af frågan, i hvad mån och på hvad sätt de utskylder,

som funnos mest tryckande eller ojemnt fördelta, kunde minskas, jemnas eller emot andra

förbytas, af Kongl. Maj:t förordnad komité — om en jordlägenhet af 20 tunnland åker,

40 tunnland äng, 80 tunnland betesmark och 100 tunnland skog af lika beskaffenhet,

undergår skattläggning, så uppkommer, vid jemförelse emellan Upsala och Skaraborgs

län, hvilka i afseende på kulturens ålder, jordens naturliga bördighet och flera andra

förhållanden äro hvarandra någorlunda lika, i Upsala län 7io mantal och 153 R:drs ränta

men i Skaraborgs län 1 mantal med 78 R:dr 54 öre ränta, således i det förstnämnda

länet 95 procent högre grundskatt än i det sistnämnda. Likaledes anför samma komité,

såsom exempel på skiljaktigheterna i beskattning inom samma ort, att af två hemman

belägna i Häbo fögderi af Upsala län, båda med samma hemmantal, det ena då utgjorde

grundskatt till ett värde af 124 R:dr 29 öre och det andra af 317 R:dr 56 öre, eller två

och en half gång så stort belopp. Enligt upplysningar, som lemnats af den komité, som

den 18 Juni 1866^afgaf Underdånigt betänkande i frågan om grundskatternas inlösen,

uppgå t. ex. inom Östergötlands län ränta och kronotionde för det högst beskattade hemmanet

inom Gullbergs och Bobergs fögderi till 33 procent af afkastningen; i Kinds och

Ydre fögderi till 16 procent deraf och för det lägst beskattade hemmanet i förstnämnda

fögderi till 9 procent, i det sistnämnda till 4 procent af afkastningen; i Kalmar län inom

Tunaläns fögderi utgjorde det högst beskattade hemmanet 12 procent af afkastningen i

ränta och tionde, det lägst beskattade 2 procent o. s. v.

En annan högst betydande ojemnhet förefinnes emellan grundskatternas belopp,

sådana de utgöras i de gamla svenska landskaperna och i de s. k. eröfrade provinserna.

Så t. ex. utgöra, enligt sist åberopade upplysningar, de fem högst beskattade hemmanen

inom Konga fögderi i Kronobergs län i medeltal 15 procent af afkastningen i ränta och

kronotionde, under det dessa skatter för de fem högst beskattade hemmanen i Östra och

Medelstads häraders fögderier af Blekinge län utgöra i medeltal endast 1 4/5:dels procent.

De fem högst beskattade hemmanen inom fem fögderier i Malmöhus län utgöra i ränta

och tionde i medeltal 24/5:dels procent af afkastningen, under det att i Elfsborgs län

för de fem högst beskattade hemmanen i fem fögderier ränta och kronotionde uppgå i

medeltal till 15 procent af afkastningen, denna beräknad till 5 procent af taxeringsvärdet

med tillägg af räntan och tionden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•24

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 74.

Slutligen är, såsom ofvan blifvit anfördt, en stor del af Sveriges jord från utgörandet

af grundskatt antingen helt och hållet eller till största delen befriad, hvilket

förhållande — ursprungligen grunda,dt på de i äldre tider i annan form utgående, men

numera endast i en ringa återstod befintliga prestationer, äfvensom på de vid samma tid

bestående skiljaktigheter emellan samhällsklasserna — utvisar en tredje ganska betydlig

olikhet i utgörandet af dessa utskylder.

Tid efter annan hafva väl flerfaldiga förslag till jemkning i grundskatterna framställts;

men om äfven, med öfvervinnande af de störa, i detta hänseende särdeles inom

vårt land, mötande svårigheter, en jemn fördelning af skatterna å jorden skulle kunna

för närvarande åstadkommas, så skulle likväl, till följd af olika bördighet och odlingslägenheter,

förändrade afsättnings-tillfällen samt alla de omständigheter, som i öfrigt

inverka på egendomars afkastning och värde, inom en icke aflägsen tid åter uppstå ganska

betydliga missförhållanden i skattebeloppen; också har den åsigt, att det icke läte sig

göra att med fix skatt å jordegendomen åstadkomma dess ständigt fortfarande jemlika

förhållande till hvarje skattdragandes inkomst, inom representationen blifvit så fullständigt

omfattad, att frågan om grundskatternas jemkning emellan särskilda egendomar tvifvelsutan

måste anses såsom förfallen.

Att jordbruksnäringen, såsom helt betraktad, är i förhållande till andra näringar

tyngre beskattad, lärer äfven få antagas såsom gifvet. Enligt en beräkning, anställd i

sistberörde komité och grundad på förhållandena år 1864, hvilade för jordbruksnäringen

en beskattning af 4 R:dr 83 öre på 1,000 R:drs kapitalvärde, men på 1,000 R:drs kapitalvärde,

användt på andra näringar, en beskattning af endast 1 R:dr 28 öre.

Utaf den utredning nämnda komité meddelat, framgår ock, att, på sätt komitén

yttrat, grundskatterna trycka en icke obetydlig del af jordegendomen i vårt land särdeles

hårdt genom att medtaga så stor anpart af behållningen deraf, att sjelfva egendomen,

äfven om den i och för sig sjelf lemnar en god afkastning i förhållande till sin storlek, likväl

genom grundskatterna qvarhålles uti ett lågt kapitalvärde och en låg behållen afkastning.

Då dessa skatter i motsats mot dem, som drabba kapitalisten eller idkare af andra näringar

än jordbruket, utgå med oförändradt årligt belopp, utan afseende å den större eller

mindre inkomst, som af deri skattskyldiga jorden kan erhållas, eller å statens utgifter,

kunna de icke anses öfverensstämma med ett riktigt beskattningssystem; och då den

ojemnt tryckande börda, dessa skatter ålägga, icke kan annat än verka hämmande på

jordbruksnäringens utveckling, har Riksdagen ansett deras upphörande böra medföra

väsendtliga fördelar.

Genom en dylik åtgärd skulle dessutom vinnas en önskvärd förenkling af förvaltningen

och redogörelseverket. Ännu ur en annan synpunkt vore jordens befriande

från grundskatter fördelaktigt, i det derigenom bereddes jordens innehafvare en till följd

af näringarnes utveckling i flera riktningar och de af ett allt mer utbildadt kommunikationsväsende

i öfrigt föranledda förändrade förhållanden, af behofvet påkallad friare

dispositionsrätt öfver jorden.

De

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 74.

25

De steg, som tillförene blifvit tagna i syfte att lindra de på jorden hvilande

skattebördor, innebära visserligen, i jemförelse med hvad nu blifvit ifrågasatt, icke så

omfattande förändringar, men de utvisa likväl ett jemnt fortgående i nu antydda riktning.

I underdånig skrifvelse den 18 December 1857, i fråga om jords friköpande från grundskatt

m. m., anförde Rikets Ständer, att grundskatterna just till följd af det ojeinna

sätt, hvarpå de å den skattskyldiga jorden äro fördelade, ej kunnat bibehållas vid sitt

ursprungliga belopp, och att Rikets Ständer nästan vid hvarje riksmöte i anledning af

derom gjorda framställningar funnit sig föranlåtne att för sin del efterskänka en eller

annan af de skattebördor, som ansetts mest betungande, samt att sammanlagda beloppet

af den minskning uti de ordinarie inkomsterna, som från införandet af nuvarande statsskick

uppkommit genom sådana skattenedsättningar, då utgjorde nära 1,500,000 R:dr

R:mt årligen. Sedermera har genom 1862—1863 års Riksdags beslut räntan af mjöloch

sågqvarnar, hvilken för år 1862, enligt hvad sistnämnda komité meddelat, uppgick

till 187,258 R:dr 39 öre, från och med år 1864 afskrifvits, hvarförutan ej bör lemnas

oanmärkt den betydliga nedsättning i räntan och tionden, som blifvit en följd af den år

1869 beslutade omsättningen till penningar, hvilken nedsättning kan, vid det förhållande,

att dessa skatter, som år 1870 utgjorde 6,777,100 R:dr, påföljande år endast uppgingo

till 6,104,900 R:dr, antagas hafva belöpt sig till omkring 670,000 R:dr. — Såsom ordinarie

inkomster, i hvilka eftergifter medgifvits, böra äfven nämnas flera tillförene på

bruksnäringen hvilande skatter. Så hafva Hammarslcattsjernet, som i medeltal för åren

1850—1854 inbringade 154,155 R:dr Runt, samt Tiondetackjernsaf''giften jemlikt 1856—1858,

1859—1860 samt 1871 års riksdagsbeslut afskaffats, emot det att, beträffande sistnämnda

afgift, för så vidt den utgått från privilegierad bergslag, hvarje hemman och lägenhet,

som i sin egenskap att tillhöra bergslagsort åtnjutit frihet från ränta och rotering,

skulle till hälften åsättas de skyldigheter härutinnan, som med författningarne öfveren

sstämde.

Grundräntorna, hvilka tillika med tionden år 1833 ingingo med ett belopp af

4,592,600 R:dr, hafva på den vid innevarande riksdag uppgjorda inkomststat uppförts

med en summa af 6,119,800 R:dr. Bland de skäl, som anförts emot dessa skattebördors

afskaffande, torde det väsendtligaste hafva varit, att det vore omöjligt för staten

att undvara dessa skatter, såsom utgörande en icke allenast till beloppet betydlig, utan

äfven under alla omständigheter säker inkomstkälla. Om än detta skäl under föregående

tider haft en fullt giltig grund, så måste dock förhållandena numera i detta hänseende

anses väsendtligen förändrade.

Huru betydande denna förändring i sjelfva verket är, visar sig tydligt, om man

tager en öfversigt af statens inkomster, sådana de för fyratio år sedan voro, och jemför

dem med nu ingående belopp. Man finner då att statsinkomsterna, då allmänna bevill—

ningen dervid icke tages i beräkning, under de senast förflutna fyratio åren stigit från

12,900,300 R:dr till 54,005,300 R:dr och således ökats till mer än fyradubbelt belopp,

Bill. till Riksd Prof. 1873, 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 13 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 74.

äfvensom att räntan och tionden, hvilka vid denna tidrymds början utgjorde en högst

ansenlig del af statens hela inkomst, vid dess slut intaga ett vida mindre betydande rum

på inkomstbudgeten i förhållande till andra statens intrader. Dessa grundskatter,

hvilka i 1830 års riksstat voro upptagna till ett belopp, motsvarande nära 38 procent

af statsverkets inkomster, uppgå enligt nu gällande riksstat icke till mera än 16 procent

af inkomsternas sammanlagda belopp, med afdrag ändock af de först i senare tider

tillkomna inkomsttitlarne: jern vägstrafik-, telegraf- och skogsmedel. Grundskatternas

betydenhet såsom inkomstkällor har således, i förhållande till det hela, på senare tider

märkbart sjunkit.

Men icke blott statsinkomsternas allmänna stigande och grundskatternas aftagande

vigt i förhållande till det hela äro förtjenta af uppmärksamhet. Sjelfva beskaffenheten

af vissa på senaste tider tillkomna inkomsttitlar synes vara värd att tagas i

betraktande.

Den betydligaste af dessa inkomsttitlar: jernvägstrafikmedlen, hvilka blefvo för

första gången synliga i budgeten för år 1869 och då upptogos till 6,400,000 R:dr, äro i

den nu beslutade inkomststat uppförda med ett belopp af 9,500,000 R:dr, eller mer än

3,000,000 högre. Oaktadt de omvexlingar denna inkomst, om man afser kortare tidskiften,

måste vara underkastad, kan man dock, med ledning af förut inhemtaa erfarenhet,

med temlig säkerhet beräkna det förhållande, i hvilket den under en längre tidrymd

skall komma att utveckla sig. Så beräknades år 1867 att trafikinkomsterna år 1872

skulle utgöra 9,663,000 R:dr, eller, med en jemförelsevis icke betydlig skilnad, den summa,

som verkligen för detta år influtit. Nu kan beräknas, med användande af en lägre

beräkningsgrund än den då antagna, att statens jernvägar, hvilka under de närmast

förestående åren äro afsedda att utsträckas från 112 till 140 mils längd, skola år 1882

lemna en bruttoinkomst af 16,200,000 R:dr, eller efter 9 år en tillökning af 6,700,000

R:dr. Ensamt förhöjningen af denna inkomsttitel skulle således, om man antager nettoinkomsten

till en tredjedel af bruttobeloppet, lemna en med hvarje år tillökad inkomst

af mer än 200,000 R:dr.

Skogsmedlen, hvilka år 1870 för första gången förekommo bland statens ordinarie

inkomster med ett belopp af 236,300 R:dr, hafva i förslaget för 1874 blifvit upptagna

med 700,000 R:dr, således efter fem år med 463,700 R:drs förhöjning, eller i medeltal

92,700 R:dr för år. Då högst betydliga skogsvidder dels under nästförflutna, dels under

innevarande år blifvit för statens räkning ytterligare afsätta, synes man, utan fara för

större misstag, kunna antaga den blifvande framtida årliga tillökningen till omkring

100,000 R:dr.

Dessa båda inkomsttitlar hafva det gemensamt, att de gifva en betydande afkastning,

men likväl icke äro skattetitlar, och de genom dem inflytande statsmedel, om

de förmå bereda tillgångar till en skattenedsättning, kunna således icke sägas hafva tillkommit

genom en ny beskattning, som tynger andra samhällsklasser.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 74.

27

Riksdagen har härvid icke förbisett, att utom den fyllnad i statsinkomsterna, som

måste beredas, om en betydligare skattelindring skall kunna försiggå, äfven en deraf oberoende

tillökning i inkomst måste vara att påräkna för att möta de under tiden uppkommande

utgifter för nya statsbehof, så mycket mera som en ny arméorganisation

otvifvelaktigt kommer att föranleda till ansenligt ökade kostnader. Men om man, jemte

de nu nämnda inkomsttitlarne, tager i betraktande den ökade inkomst, andra skattetitlar,

såsom tull, stämpelafgift, bränvinsskatt, vid en i allmänhet stegrad produktion och ökad

välmåga, kunna antagas lemna, lära icke synnerliga svårigheter i detta afseende vara

att befara.

Huru stark näringslifvets utveckling varit under de senast förflutna åren, visar

sig deraf, att sammanlagda värdet af fabrikstillverkningarne i riket år 1841 utgjorde

21,766,137 R:dr och år 1871 105,235,595 R:dr, eller ungefär femdubbelt det förra beloppet,

samt att sammanlagda värdet af rikets in- och utförsel, hvilket år 1842 utgjorde

56,462,773 R:dr, år 1871 stigit till nära sexdubbla beloppet, eller 330,202,000 R:dr.

Slutligen har Riksdagens uppmärksamhet fästats derå, att redan tjugufem år härefter

eller år 1898 annuiteterna för så väl 1858 som 1860 års jernvägslån upphöra att

utgå, i följd hvaraf nu beräknade statsutgifter till ett belopp af något öfver 2,500,000

R:dr då komma att årligen besparas.

Med skäl torde derföre kunna sägas, att en så gynnande tidpunkt för vidtagande

af en skattenedsättning och ett utjemnande af de olikheter, som i beskattningen på jorden

ega rum, tillförene icke förefunnits.

Vidkommande sjelfva sättet för jordens befriande från grundskatt hafva två utvägar

blifvit ifrågasatta. Den ena är att efterskänka densamma, vare sig på en gång

eller småningom medelst skattebeloppets successiva minskning, och den andra att medgifva

den skattskyldige rättigheten att friköpa sig från skattens erläggande med en efter

vissa grunder beräknad löseskilling. Emot detta senare sätt har den s. k. grundskattekomitéen

erinrat bland annat, att, då aflösningen svårligen kunde åläggas någon såsom

skyldighet, utan måste bero af de skattskyldiges fria vilja och förmåga, kunde det antagas,

att de, som hade mindre räntor och följaktligen behöfde anskaffa endast ringare

lösningskapital, komme att frigöra sig från grundskatten, under det att flertalet af dem,

som hade drygare utskylder, måhända icke funno sig i stånd dertill i anseende till lösningskapitalets

storlek, hvilket allt skulle leda dertill, att den jord, som, för att med

framgång kunna brukas, mest behöfde lindring, deraf ej komme i åtnjutande.

Riksdagen, som delar denna åsigt, äfvensom den öfvertygelsen, att det blefve allt

för betungande för den skattskyldige att, utom de dryga skattebördorna, under en lång

följd af år utgöra en i och för grundskatternas amortering än mera ökad börda, har

derföre ansett, att grundskatternas afskaffande bör ske genom deras successiva afskrifning.

Men om en så betydande skattenedsättning som den nu ifrågavarande — den

ansenligaste som någonsin i vårt land förekommit — blifver beslutad, så torde den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 74.

största försigtighet vara af nöden vid utstakandet af de grunder, efter hvilka den bör

utföras.

De fördelar, som äro afsedda att derigenom vinnas, kunna endast i det fall förenas

med det helas kraf, om verkställigheten utsträckes till en längre följd af år.

Om så sker, kommer statsverket endast småningom att vidkännas de förluster,

som för detsamma uppkomma och motsvarande tillökning i inkomster säkrare att

beredas.

För att ej förändringen skall störande inverka på de mångfaldiga enskilda förhållanden,

som äro fästade vid jordegendomens värde, är ock af nöden, att öfvergångstiden

bestämmes så lång, att de menliga följderna af en allt för stark rubbning i bestående

förhållanden undvikas.

Dertill kommer, att i samma mån som tiden utsträckes förlorar det inkastet, att

den ifrågavarande eftergiften skulle endast vara en de nuvarande innehafvarne af skattskyldiga

jorden tillfallande förmån, sin betydelse, och dess syfte att bereda sjelfva jordbruket

en fördel framträder starkare.

Vid innevarande riksdags öppnande har Eders Kongl. Maj:t täckts gifva Riksdagen

tillkänna, att ett förslag till förändrade bestämmelser för härens organisation är

under utarbetning. Under den i Riksdagens Andra Kammare, vid remissen af Eders

Kongl. Maj:ts nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof, hållna öfverläggning

meddelade Chefen för landtförsvaret, att han vid utarbetande af detta förslag funnit skäl

att icke utgå från antagandet af indelningsverkets fortfarande och ovilkorliga bestånd,

utan bygga förslaget på grunder, hvilka icke omöjliggöra öfvergången till ett annat sätt

än indelningsverket för anskaffande och underhåll af stamtrupp, och hvilka grunder äfven

kunna bestå så väl under som efter en sådan öfvergång, om och när den kan anses

blifva nödvändig.

Gången af de förhandlingar, som under senare åren inom representationen egt

rum i fråga om härens organisation, har visat de stora svårigheter, som möta, om man

vill, med bibehållande af indelningsverket såsom grundval, ordna försvaret i enlighet med

det nyare krigsväsendets fordringar. Vid sådant förhållande och då å ena sidan det

blifvit uppenbart, att de olika meningarne i detta hänseende knappast kunna med hvarandra

förenas, men å andra sidan ordnandet af rikets försvar är en fråga af den maktpåliggande

beskaffenhet, att den ovilkorligen måste på en säker och varaktig grundval

lösas, har det synts Riksdagen, att det vore för det hela fördelaktigare, om en fullständig

plan, afsedd att för framtiden blifva gällande, förelädes Riksdagen, än om dess

åtgärd pakallades för ett förslag, hufvudsakligen bestämdt att bilda en öfvergång till

något nytt. Det skulle äfven, för att kunna med någon säkerhet bedöma sättet att

verkställa en sådan öfvergång, vara af största vigt att ega en klar kännedom om det

nya, till hvilket man skulle komma och som vore ämnadt att framgent ega bestånd.

Onskligheten deraf att landet må i en snar framtid erhålla ett försvar, som bereder dess

säkerhet, är af så framstående betydenhet, att de skäl, som dervid fästa sig, öfverväga

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 74.

29

alla andra; och då, i fråga om lämpligheten att i vår arméorganisation samtidigt söka

bibehålla indelningsverket och genomföra en betydligt utsträckt allmän värnepligt, meningsskiljaktigheterna

visat sig vara af nästan oförenlig natur, har det synts Riksdagen,

att, huru gagneligt och för våra förhållanden lämpligt indelningsverket än må under en

förfluten tid visat sig vara, afseendet på dess framtida bibehållande nu borde vika för

nödvändigheten att bereda en snart inträdande trygghet i afseende på landets försvar, ett

säkert skydd för dess inre förkofran.

Blifver försvaret, med antagande af den allmänna värnepligten såsom grundval,

på ett tillfredsställande sätt ordnadt, så lärer deraf följa, att de bördor, som för det

närvarande åtfölja indelningsverket, kunna efter hand minskas och slutligen försvinna.

En sådan förändring måste efter Riksdagens uppfattning stå i nära sammanhang

med hela frågan om de på jorden hvilande grundskatternas bibehållande eller upphörande.

Både rustnings- och roteringsbesvären äro jorden vidlådande onera, och, hvad rustningen

särskildt beträffar, motsvaras utgörandet af detta onus utaf den grundränta, som blifvit

det till rusthåll anslagna hemmanet åsatt och för sjelfva rnstningen anordnad, i följd

hvaraf, om endast grundskatterna afskaffas, invecklade liqvider för rustuingsräntorna skulle

uppkomma. Rustnings- och roteringsbesvären, för hela riket beräknade att motsvara ett

belopp af 3,250,000 riksdaler, drabba ock vissa orter hårdare än de egentliga grundskatterna,

under det att inom andra delar af riket förhållandet är motsatt. För hela

samhället är emellertid af största vigt, att likställighet i dessa afseenden eger rum. Om

en afskrifning af grundskatterna beslutas, blifver det alltså, så väl för åvägabringande

af en dylik likställighet som för ernående af enkelhet och reda i beskattningsförhållandena,

nödigt, att en förändring i ofvanberörda onera tillika vidtages.

I afseende på frågan om landets försvar lärer Riksdagen, enligt hvad ofvan är

nämndt, under alla förhållanden hafva att förvänta en framställning af Eders Kongl. Maj:t,

innefattande förslag till ny arméorganisation. Att en sådan organisation kommer att

hvila på grundsatsen af en mera utsträckt allmän värnepligt, torde, att döma efter hvad

vid de senaste riksdagarne förekommit, med skäl kunna antagas. Vid tillämpningen synes

likväl denna nya organisation endast småningom och steg för steg kunna träda i verkställighet,

så mycket mera som vårt nuvarande försvarsverk enligt sakens natur endast

efter hand skulle kunna förändras och lemna rum för en ny härordning.

Riksdagen, som redan i det föregående i allmänhet yttrat sig om de svårigheter,

som möta för indelningsverkets bibehållande, har, i likhet med hvad det för försvarsfrågans

behandling vid 1871 års urtima riksmöte tillsatta Utskott yttrat, ansett, att

indelta arméen icke är tillräcklig för landets försvar, icke heller lämplig såsom befälsstam

för en armé, bestående af värnepligtige. När en ersättning för det indelta manskapet

i detta afseende skall ur de värnepligtiges led vinnas, bör, efter Riksdagens åsigt, för

erhållande af en duglig befälsstam, hvarmed lärer förstås icke blott öfverbefäl, utan

äfven underofficerare, korporaler, vice korporaler och kadersoldater, och hvilken befälsstam

i sjelfva verket måste blifva föga mindre talrik än den nuvarande indelta arméens

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o lå.

effektiva styrka, frivilligheten i främsta rummet tagas i anspråk, mot den ersättning af

statsverket, som för sådant ändamål kan blifva behöflig, äfvensom de hvilka komma att

underkastas en större och långvarigare öfning än som åligger samtlige värnepligtige,

såsom t. ex. de, hvilka tillhöra speciaivapnen, synas böra efter samma grunder antagas

och godtgöras. Då emellertid den allmänna värnepligten otvifvelaktigt kommer att

så anlitas för landets försvar, att indelningsverkets bibehållande icke vidare erfordras,

har Riksdagen ansett fullt giltiga skäl förefinnas till den underdåniga hemställan, att

Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med frågan om ordnandet af rikets försvar och under

förutsättning att en betryggande arméorganisation varder af statsmakterna antagen,

jemväl ville föreslå stadganden, hvarigenom rustnings- och roterings- besvären efter

hand komme att upphöra, så att båda dessa frågor kunde tillsammans pröfvas och

afgöras. >

Enär af skäl, som redan blifvit anförda, frågan om rustnings- och roteringsskyldighetens

upphörande icke lämpligen kan afgöras annat än i sammanhang med frågan

om grundskatterna, har Riksdagen funnit med denna anhållan äfven böra förenas en

underdånig framställning derom, att Eders Kongl. Maj:t, samtidigt med ofvannämnda

förslag och under samma förutsättning, äfven täcktes afgifva förslag om räntans och

tiondens småningom skeende afskrifning.

Såsom allmän måttstock för dessa eftergifter har Riksdagen, med afseende på

hvad redan blifvit angående de finansiela förhållandena anfördt, ansett böra antagas en

afskrifning af tre procent årligen. Antagandet af en sådan grund för beräkningen af

den föreslagna eftergiftens belopp utesluter icke möjligheten att ordna sjelfva afskrifningen

på flera olika sätt, : å att den skulle kunna t. ex. innefatta en större afskrifning

första året och derefter jemnt fortgående afskrifning af en mindre andel, eller ock på

annat sätt anordnas, endast eftergiftens värde i det hela icke blifver större eller mindre

än ofvan blifvit sagdt. Det medgifves således ock, att, om den nya arméorganisationen

inom en jemförelsevis kortare tidrymd kommer till stånd, aflyftandet af de bördor, som

åtfölja indelningsverket, kan utan större uppoffring för statsverket försiggå på ett mindre

antal år.

När afskrifning sker af grundskatterna, lärer den olikhet i bevillning efter andra

artikeln, som nu gäller för jordbruksfastighet och för all annan fastighet, äfvensom den

bevillning, som nu enligt tredje artikeln särskildt utgöres af en viss klass af jordbruksfastigheter,

böra försvinna och en revision såväl af bevillningsförordningen som af de på

densamma i vissa delar byggda kommunalförfattningarne, i syfte att bereda likställighet mellan

olika klasser af medborgare, böra företagas, hvarvid torde böra iakttagas, att den förhöjda

bevillningen icke bör inträda, förrän en deremot svarande lindring i skattebördorna

blifvit vidtagen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då till nästa Riksdag lärer vara

att från Eders Kongl. Maj:t förvänta förslag till ny organisation af landets försvarsväsen,

antagligen grundad på en vidsträcktare tillämpning af den allmänna värnepligten, får

s. 31 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 74.

31

Riksdagen, som ansett, att en befälsstam bör bildas ur de värnepligtiges led mot den

ersättning af statsverket, som kan blifva erforderlig, och att således den indelta arméen

icke vidare blifver hvarken lämplig eller behöflig för åstadkommande af ett för landets

sjelfständighet betryggande och efter våra förhållanden lämpadt försvar, i underdånighet

anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, under förutsättning att en sådan arméorganisation

varder af Konung och Riksdag antagen, i sammanhang med ofvannämnda förslag, i nåder

föreslå stadganden, genom hvilka, efter en måttstock af tre procent årlig afskrifning, ej

mindre rustnings- och roteringsbesvären med deraf härflytande kostnader komme att efter

hand minskas och slutligen försvinna, än äfven grundskatterna upphöra, mot det att

jordbruksfastighet åsättes bevillning efter samma grunder som gälla för all annan fastighet;

börande den antagna arméorganisationen träda i verkställighet först sedan nämnda

stadganden om rustnings- och roteringsbesvärens samt grundskatternas afskaffande likaledes

blifvit af Konung och Riksdag antagna.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 24 Maj 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.