Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner, dels om införande af bevillning staxering i Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker, och dels med förslag till förordning angående skattläggningsmetod för samma lappmarker.
1873-05-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1873:81, Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner, dels om införande af bevillning staxering i Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker, och dels med förslag till förordning angående skattläggningsmetod för samma lappmarker.
Dokumentets text
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 81.
19
N:o 81.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 23 Maj 1873.
-— — — — Andra Kammaren den 23 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Propositioner, dels om införande af bevillning staxering
i Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker, och dels med
förslag till förordning angående skattläggningsmetod för samma
lappmarker.
(Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.)
S. A. K.
Sedan Riksdagen i underdånig Skrifvelse den 30 April 1872, i ändamål att
bereda inbyggarne i Norrbottens och Vesterbottens läns lappmarker fördelarne af kommunalförfattningarnes
tillämpning äfvensom likställighet i statsmedborgerligt hänseende
med landets innevånare i öfrigt, anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta tillse,
huruvida och på hvad sätt kommunalförfattningarne må kunna i dessa lappmarker
vinna tillämpning och lappmarksbefolkningen derigenom göras likställd i kommunalt
och statsmedborgerligt hänseende med rikets öfriga invånare, samt, då detta icke utan
bevillningstaxerings införande i lappmarkerna torde låta sig göra, jemväl låta verkställa
den i sådant afseende erforderliga utredning; äfvensom att Kongl. Maj:t derefter
måtte till Riksdagen göra den nådiga framställning, hvartill omständigheterna för
ernående af ofvanberörda ändamål kunde föranleda; så har Eders Kongl. Maj:t efter
vederbörandes hörande till Riksdagen aflåtit nådig Proposition om införande af bevillningstaxering
i Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker och deruti, under förutsättning,
att det förslag till skattläggningsmetod för dessa lappmarker, Eders Kongl.
Maj:t i särskild nådig Proposition framställt, blefve af Riksdagen godkändt, föreslagit:
20
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 81.
dels att der, allmänna bevillningsstadgan må förklaras gällande äfven i Vesterbottens
och Norrbottens läns lappmarker, dock med följande undantag, nemligen:
att personlig skyddsafgift ej må utgå vare sig af Lapparne eller af lappmarkernas
öfriga befolkning;
att Lapparne ej heller påföras inkomstbevillning för andra beskattningsföremål
än fast egendom och sådan, jordbruket ej tillhörande näring, som förutsätter fast
bostad; och
att bevillning efter Art. III Litt. A ej utgår för de inom nämnda lappmarker
befintliga frälseegendomar;
dels ock att upphörande af den, personer anställda vid ecklesiastikverket i
lappmarken nu försäkrade frihet från bevillning må anses i beslutet om bevillnings
införande inbegripet, men ej vidtaga förr än allmänt Kyrkomöte dertill lemnat
sitt bifall.
Derjemte har Eders Kongl. Maj:t förklarat sig anse, att, såvida Riksdagen
bifaller detta förslag, det genom nådig Skrifvelse till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Vesterbottens län den 5 December 1862 medgifna anstånd med tillämpning
inom länets lappmarks-fögderi af förordningen om kommunalstyrelse på landet,
äfvensom den tillika meddelade tillåtelsen att å sockenstämma verkställa det i § 3
af förordningen om landsting föreskrifna utkorande af valmän för härad eller tingslag,
som innefattar flera än en kommun, böra förklaras hafva förfallit.
I sammanhang härmed och under förutsättning af bifall till ofvan intagna
nådiga Proposition, har Eders Kongl. Maj:t jemväl i särskild Proposition framlagt
följande förslag till
”Förordning angående skattläggning smetod för Vesterbottens och Norrbottens
läns lappmarker.
Med upphäfvande af hvad genom nådiga Stadgan för afvittring och skattläggning
i Luleå lappmark den 30 December 1850 är om skattläggning förordnadt,
varder härigenom, angående skattläggningsmetod för Vesterbottens och Norrbottens
läns lappmarker, förordnadt som följer:
§ 1.
Genom skattläggning bestämmes hemmantal efter inegornas uppskattade afkastning.
All åkerjord och odlingsmark äfvensom äng och annan slåttermark uppskattas
efter den höafkastning, egorna anses kunna, odlingsmarken efter verkställd odling, i
medeltal årligen gifva.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 81.
21
§ 2.
Vid uppskattning räknas till första klassen: godt hårdvallshö och annat dermed
jemförligt hö; andra klassen: mindre godt hårdvallshö samt rödningshö; tredje
klassen: gröfre och finare starrgräs samt hö af bättre myrer, som med fördel kunna
afbergas hvarje år; fjerde klassen: hö af sämre myrer, som, för gräsväxtens bibehållande,
ej böra årligen afbergas.
§ 3.
Ränta beräknas för hvarje lass eller tio centner af höafkastningen, i första
klassen till sex öre, andra klassen fyra öre, tredje klassen tre öre och fjerde klassen
två öre, allt silfvermynt.
Det sammanräknade öretalet utföres i hela tiotal, så att hvad som understiger
eller blott uppgår till ett hälft tiotal uteslutes, och hvad som öfverstiger ett
hälft utföres såsom helt tiotal.
När räntan, sålunda beräknad, uppgår till 640 öre (20 daler) silfvermynt,
åsättes ett helt mantal och, när räntan blifver högre eller lägre, i förhållande derefter
större eller mindre mantal.
§ 4.
Räntan kommer, äfven efter fullbordad afvittring, att utgå med tio riksdaler
riksmynt för helt mantal och i förhållande derefter för större eller mindre mantal.
§ 5.
Kronotionde kommer ej att åsättas.
§ 6.
Hvad här ofvan är stadgadt gäller ej allenast slutlig skattläggning, som sker
i sammanhang med afvittring, utan ock skattläggning, som före den allmänna afvittringen
provisionel! verkställes».
Efter tagen kännedom af de flera ifrågavarande ämne rörande handlingar, som
blifvit till Riksdagen öfverlemnade, har Riksdagen i ett sammanhang till pröfning
förehaft de båda nådiga Propositionerna.
Riksdagen, som vidhåller sin åsigt om vigten deraf att den bofasta lappmarksbefolkningen
beredes fördelarne af kommunalförfattningarnes tillämpning äfvensom likställighet
i statsmedborgerligt hänseende med landets öfrige invånare, anser, lika med
22
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 81.
Eders Kongl. Maj:t, bevillningstaxerings införande i lappmarkerna vara ett oeftergiflig!
vilkor för nämnda syftemåls vinnande. Då vidare, derest hinder för bevillningsförordningens
tillämpning inom dessa orter möjligen kan med afseende å den jordbrukande
befolkningen förefinnas i de s. k. lappmarksfriheterna, dessa friheter eller privilegier,
efter Riksdagens förmenande, icke äro af annan beskaffenhet, än att de genom Eders
Kongl. Maj:ts och Riksdagens sammanstämmande beslut kunna ändras, samt, om än
dylik ändring icke bör ske, utom på grund af särdeles talande skäl, sådana dock
enligt Riksdagens tanke föreligga i detta fall, der å ena sidan förändringen omedelbart
påkallas af omtanken om lappmarksbefolkningens egen fördel med afseende å ej mindre
tillfället för dem att bättre än hittills och på ett med det öfriga landet likformigt
sätt kunna vårda sina kommunala angelägenheter och på samma gång vinna politisk
likställighet med rikets öfrige invånare, än ock möjligheten för lappmarksbefolkningen
att åstadkomma en mera rättvis fördelning emellan kommunens medlemmar af de till
kommunen utgående utskylder, och å den andra sidan förändringen kan ske på det
sätt, att man icke i någon mån träder för nära lappmarksinnebyggarnes anspråk på
tillgodonjutande från statens sida af både rättvisa och billighet, utan såsom ett vederlag
för den bevillning, som ålägges dem, minskar den hemmansränta, hvilken de
enligt lappmarksfriheterna äro förbundna att utgifva och hvars belopp står i statsmakternas
skön att bestämma, såsom det pröfvas vara för kronans intresse nyttigast
och för landet drägligast, — har Riksdagen, på dessa skäl och med afseende i öfrigt
å hvad till stöd för den nådiga Propositionen om bevillningstaxerings införande i lappmarkerna
blifvit anfördt, funnit sig böra bifalla hvad Eders Kongl. Maj:t i nämnda
Proposition föreslagit.
Bestämmandet af en skattläggningsmetod för lappmarkerna är likaledes en
fråga, hvars snara lösning är för dessa orter af ganska stor betydelse. Vid granskning
af det förslag till förordning i detta hänseende, som af Eders Kongl. Maj:t
blifvit för Riksdagen framlagdt, har Riksdagen ej heller funnit något att erinra mot
de deri föreslagna grunderna för bestämmandet af det mantal, skattläggningen afser
att fastställa. Hvad deremot angår den ränta, som skulle efter skattläggningen utgå
och af Eders Kongl. Maj:t föreslagits till tio Riksdaler för helt mantal, eller samma
belopp, hvarmed denna ränta för närvarande utgöres på grund af den provisionel
skattläggningen, har Riksdagen, då det synts Riksdagen vara billigt, att såsom vederlag
för utgörandet af fastighetsbevillning en lindring i grundräntan beredes hemmansinnehafvarne
i något vidsträcktare mån, än det nådiga förslaget afser, för sin del ansett
räntan böra bestämmas till 6 R:dr 40 öre för helt mantal. Denna siffra
erbjuder dessutom den fördelen, att med skattläggningen beräkningen af räntan icke
behöfver ske, såsom i den nådiga Propositionen är föreslaget, uti en för längesedan
afskaffad myntsort, öre silfvennynt, utan kan ske i öre riksmynt, under det skattetalet
af 640 öre för helt mantal i allt fall bibehålies. Skattebeloppet, 6 R;dr 40
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 81.
23
öre för. helt mantal, låter jemväl, med större beqvämlighet än beloppet 10 R:dr,
fördela sig med beräkning af den ränta, som bör utgöras af mindre hemmansdelar.
I öfrigt har Riksdagen ej funnit annan ändring i det nådiga författningsförslaget
erforderlig, än att Riksdagen, såsom en antydan om sin uppfattning i fråga
om fortvaron af denna hemnransränta, för sin del ansett ett tillägg till § 4 böra
göras, i syfte att utmärka, att den ifrågavarande hemmansräntan skall utgöras endast
så länge och i den mån grundränta af jord i allmänhet utgår.
Den mening, Riksdagen ofvan i underdånighet uttalat om billigheten af hemmansräntans
nedsättande till 6 R:dr 40 öre pr mantal, såsom vederlag för fastighetsbevillningens
utgörande, kräfver jemväl, att ett dylikt vederlag, eller med andra ord
en likartad nedsättning i hemmansräntan tillerkännes hemmansinnehafvarne äfven före
den slutliga skattläggningen, så mycket hellre som bevillningens utgörande eljest skulle
drabba den jordbrukande befolkningen tyngre före skattläggningen, än efter det denna
försiggått och efter det i följd af afvittringen hemmanen erhållit ett ökadt värde.
Riksdagen har derföre för sin del ansett lämpligt, att, der räntan för närvarande utgår
med högre belopp, densamma må i sammanhang med bevillnings-taxerings införande
i lappmarkerna nedsättas till 6 R:dr 40 öre för helt mantal.
I enlighet med hvad Riksdagen nu i underdånighet anfört, har Riksdagen beslutat
bifalla hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit i nådiga Propositionen om bevillningstaxerings
införande i Yesterbottens och Norrbottens läns lappmarker, hvarjemte Riksdagen,
som ej kunnat i oförändradt skick godkänna det af Eders Kongl. Maj:t framlagda
förslag till förordning angående skattläggningsmetod för Vesterbottens och Norrbottens
läns lappmarker, för sin del antagit följande:
»Förordning angående skattläggningsmetod för Vesterbottens och Norrbottens
läns lappmarker.
Med upphäfvande af livad genom nådiga stadgan för afvittring och skattläggning
i Luleå lappmark den 30 December 1850 är om skattläggning förordnadt,
varder härigenom angående skattläggningsmetod för Vesterbottens och Norrbottens läns
lappmarker förordnadt som följer:
§ 1.
Genom skattläggning bestämmes hemmantal efter inegornas uppskattade afkastning.
All åkerjord och odlingsmark äfvensom äng och annan slåttermark uppskattas
24 Riksdagens underd. Skrifvelse, N-.o 81.
efter den hö-afkastning, egorna anses kunna, odlingsmarken efter verkställd odling, i
medeltal årligen gifva.
§ 2.
Vid uppskattning räknas till
första klassen: godt hårdvallshö och annat dermed jemförlig! hö;
andra klassen: mindre godt hårdvallshö samt rödningshö;
tredje klassen: gröfre och finare starrgräs samt hö af bättre myrer, som med fördel
kunna afbergas hvarje år;
fjerde klassen: hö af sä™re myrer, som, för gräsväxtens bibehållande, ej böra årligen
afbergas.
§ 3.
Ränta beräknas för hvarje lass eller tio centner af hö-afkastningen i första
klassen till sex öre, andra klassen fyra öre, tredje klassen tre öre och fjerde klassen
två öre, allt riksmynt.
Det sammanräknade öretalet utföres i hela tiotal, så att hvad som understiger
eller blott uppgår till ett hälft tiotal uteslutes och hvad som öfverstiger ett
hälft utföres såsom helt tiotal.
När räntan, sålunda beräknad, uppgår till 640 öre riksmjmt, åsättes ett helt
mantal och, när räntan blifver högre eller lägre, i förhållande derefter större eller
mindre mantal.
§ 4.
Räntan skall utgå med 6 Riksdaler 40 öre riksmynt för helt mantal och i
förhållande derefter för större eller mindre mantal, dock endast så länge och i den
mån grundränta kommer att af jord i allmänhet utgöras.
§ 5.
Kronotionde kommer ej att åsättas.
§ 6.
Hvad här ofvan är stadgadt gäller ej allenast slutlig skattläggning, som sker
i sammanhang med afvittring, utan ock skattläggning, som före den allmänna afvittringen
provisionel! verkställes.”
25
Biksdagens underd. Skrifvelse, N:o 81.
—£ sr l£Ttir££u*mb*“ “•
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 23 Maj 1873.
Bih. till Biksd. Brot. 1873.
10 Sami. l Afd. 1 Band. 14 Häft.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.