Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till dels förordning angående ändring i vissa delar af kyrkolagen med dertill körande författningar, dels ock förordning angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning.

1873-05-24 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1873:87, Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till dels förordning angående ändring i vissa delar af kyrkolagen med dertill körande författningar, dels ock förordning angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

BiJcsdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

1

ST.

Uppläst och godkänd hos Försia Kammaren den 24 Maj 1873.

— — — — Andra Kammaren den 24 — —■

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition med förslag till dels förordning angående

ändring i vissa delar af kyrkolagen med dertill

körande författningar, dels ock förordning angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning.

(Lag-Utskottets Uti. N:o 17 samt Mem. N:is 28 och 39.)

S. A. K.

Genom nådig proposition den 30 sistlidne Januari har Eders Kongl.

Maj:t till Riksdagens antagande framlagt förslag dels till förordning angående

ändring i vissa delar af kyrkolagen med dertill hörande författningar,

och dels till förordning angående främmande trosbekännare och

deras religionsöfning; dock med det förbehåll i afseende å den senare

förordningen, att den skall blifva gällande endast för det fall, att den

förra jemväl af kyrkomöte godkändes.

Riksdagen, som godkänt dessa förslag i det hufvudsakligaste, har

deruti ansett nödiga några få förändringar, för hvilka här nedan skall

redovisas.

Beträffande förslaget till förordning angående ändring i vissa delar

af kyrkolagen med dertill hörande författningar, har Riksdagen ej funnit

Bill. till BiJcsd. Prot. 1873. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 16 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

anledning till annan anmärkning än den, att de i 1 § förekommande

orden »af denna lag» möjligen kunde alstra tvekan, huruvida den samtidiga

förordningen om främmande trosbekännare och deras religionsöfning

finge, utan kyrkomötets hörande, ändras, och i allt fall medföra den

olägenhet att, derest sistnämnda författning i en framtid kommer att

mot en ny utbytas, förevarande § maste omredigeras. Riksdagen har

derföre funnnit dessa ord böra utgå, hvilket kan ske utan att stadgandet

derigenom kommer att sakna erforderlig tydlighet och fullständighet,

helst om såsom vilkor för författningarnes antagande stadgas att de skola

samtidigt utkomma.

Hvad åter angår föreslagna förordningen angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning, har Riksdagen först och främst vid

12 § ansett sig böra göra ett tillägg i syfte att förebygga det proselytmakeri,

som genom skolundervisning kan bedrifvas. Rättigheten att, oberoende

af andra band än sedlighetens och den allmänna ordningens, öfva

den religion, man af inre öfvertygelse omfattar, må väl anses betinga

jemväl rättigheten att fritt och öppet bekänna densamma; men den grundlägger,

i Riksdagens tanke, ingalunda något befogadt anspråk att, statskyrkan

till skada, i skolor utbreda och inplanta från hennes bekännelser

afvikande trossatser ibland dem till denna kyrka hörande ungdom, hvilkens

oförmåga att skilja mellan de skiftande meningarne är uppenbar.

Äfven om vårt land för närvarande är förskonadt från de i många andra

protestantiska länder mera djerft och ohöljdt framträdande försöken af

den i sitt omvändelsenit outtröttliga katolicismen att utbreda sitt i socialt

och politiskt hänseende farliga välde, så saknas dock ej alldeles vedermälen

derå, att man anser jordmånen äfven här kunna bearbetas, om ock

hittills med yttersta försigtighet. Det låter dessutom tänka sig, att den

på en gång skickligaste och i politiskt afseende farligaste bland de katolska

ordeussamfunden, jesuiterorden, möjligen kan finna med sitt intresse

förenligt att, om eller då den uttränges från de mera centrala delarne

af Europa, taga sin tillflykt — om ock endast tillfälligtvis — till utkanterna,

för att derifrån mera obemärkt leda den propaganda, hvars emot

statssuveräniteten fiendtliga sträfvanden äro allmänt kända. Ej heller

torde böra lemnas utan all uppmärksamhet den omständighet att, derest

alltför vidsträckt rätt tillerkännes utländingar att besitta fast egendom i

riket, störa* distrikt kunna komma att egas af utländska katoliker, hvilka

då blifva i tillfälle att på ett särdeles verksamt sätt befordra katolicismens

utbredning bland svenska folket, i fall dem tillätes att utan all kontroll

upprätta skolor för de af dem beroende fabriksarbetares eller underhafvandes

barn.

s. 3 Kontrollera mot PDF

HiJcsdagenS underd. Skrifvelse, 2i:o 87.

3

Riksdagen vidhåller alltså den princip, som i förevarande hänseende

nu gäller för lagstiftningen, men anser att man utan våda kan gå något

längre i medgifvande för främmande trosbekännare, än för närvarande är

händelsen. Sålunda är det, enligt Riksdagens åsigt, icke blott obehöfligt,

utan kan till och med verka menligt, om någon, som är dertill lämplig,

hindras att för hvem som helst inrätta och upplåta tekniska läroanstalter,

handelsinstitut, tillämpningsskolor o. s. v., hvadan Riksdagen inskränkt

förbudet till sådana undervisningsanstalter allena, i hvilka undervisning

i religion meddelas; hvarförutan det synts Riksdagen, som om någon

våda ej skulle blifva förenad dermed, att bekännare af svenska kyrkans lära,

som uppnått femton års ålder, tillåtas besöka främmande trosbekännares

skolor, så att t. ex. den mera utmärkta språkundervisning, som kunde

vara att hemta i eu fransk eller tysk katolsk skola, äfven kan komma

vår ungdom till del. Likaledes anser Riksdagen förbudet böra inskränkas

till upptagande i skolorna af barn, tillhörande svenska kyrkan, enär svenska

staten icke lärer hafva förpligtelse att emot afvikande läromeningar skydda

andra än medlemmar af den kyrka, staten sjelf erkänner såsom sin; och

derjemte har Riksdagen trott sig kunna föreslå den ytterligare utvidgning

af lärofriheten för främmande trosbekännare, att deras uppfostringsanstalter

må upplåtas för hvem som helst, derest Eders Kongl. Maj:t efter

särskild pröfning för hvarje fall sådant tillåter. Det låter nemligen tänka

sig, att i reglementet för en skola finnas upptagna sådana bestämmelser,

att någon fara för proselytmakeri icke kan uppstå.

Enligt det nådiga förslagets 19 § skulle, i afseende på de angående

mosaiska trosbekännare hittills gällande bestämmelser, genom den nya

lagen ej ske annan ändring, än att om lysning till äktenskap emellan

sådan trosbekännare och medlem af svenska kyrkan eller annat främmande

trossamfund, äfvensom i fråga om den troslära, hvari barn af dylikt

äktenskap bör uppfostras, skulle gälla hvad i förslagets 4 och 6 §§

sägs. Härigenom blefve emellertid icke afhjelpt den i nuvarande lagstiftning

befintliga brist på erforderliga bestämmelser i dessa hänseenden

för det fall att både mannen och qvinnan tillhöra den mosaiska trosbekännelsen.

I borgerligt hänseende är det dock lika mycket i ena som andra

fallet af vist, att lysning till äktenskap sker i den ordning, som åberopade

4 § föreskrifver, hvadan Riksdagen infört ett stadgande i sådant syfte.

Derjemte har Riksdagen ansett det böra i förevarande 19 § uttryckligen

förklaras, att, der äktenskap emellan medlemmar af skilda trossamfund

blifvit afslutadt innan den nya författningen träder i verksamhet, fadren

skall åtnjuta den honom förut medgifna rätt att, äfven fastän modren

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

tillhör svenska kyrkan, uppfostra barnet i den troslära han sjelf bekänner.

På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, har

Riksdagen funnit Eders Kongl. Majrts ifrågavarande nådiga proposition

ej kunna oförändrad bifallas, men deremot för sin del beslutat nedanstående

tvänne författningar, med det förbehåll i afseende å senare författningen,

att den skall blifva gällande endast för det fall att den förra

varder jemväl af kyrkomöte godkänd, samt med vilkor att författningarne

under samma dag utfärdas, nemligen:

l:o. Förordning angående ändring i vissa delar af kyrkolagen med

dertill hörande författningar.

Med upphäfvande af hvad kyrkolagen jemte dertill hörande författningar

innehålla stridande mot nedannämnda bestämmelser, förordnas

som följer:

1 §•

Medlem af svenska kyrkan, som vill ur kyrkan utträda, må ej anses

från denna skiljd, förr än han uppnått den ålder och uppfyllt de

föreskrifter, som särskild, till kyrkolag ej hörande, förordning angående

främmande trosbekännare och deras religionsöfning stadgar såsom vilkor

för utträde ur svenska kyrkan.

2 §•

Äktenskap mellan medlem af svenska kyrkan och bekännare af

främmande kristen troslära må, der båda det begära, med vigsel afslutas

efter det sått, kyrkohandboken för äktenskap mellan medlemmar af svenska

kyrkan föreskrifver.

3 §•

Främmande trosbekännare ega att, efter anmälan hos vederbörande

kyrkoherde, på allmän begrafningsplats erhålla lägerstad för sina

döda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underä. Skrifvelse, N:o 78.

5

4 §•

Kyrkoherde i församling, tillhörande svenska kyrkan, åligger att

i afseende å främmande trosbekännare, jemte iakttagande af hvad kyrkolag

stadgar, fullgöra hvad honom genom allmän lag eller författning

föreskrifves.

2:o. Förordning angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vilja bekännare af annan kristen troslära, än den evangeliskt lutherska,

bilda särskild församling och önska de, att densamma varder af staten

erkänd; göre derom hos Konungen ansökan, samt uppgifve sin trosbekännelse

och församlingsordning; bifoge ock, der de svenska kyrkan

tillhört, bevis om sådan anmälan för utträde derur, som i 3 § omförmäles.

Finner Konungen skäl att ansökningen bifalla; ege den församling

rätt till offentlig religionsöfning.

Enahanda rätt tillkomme ock de, på grund af hittills gällande författningar,

redan bildade församlingar af främmande trosbekännare.

2 §.

Församling, hvilken enligt 1 § eger rätt till offentlig religionsöfning,

anställe såsom föreståndare en dertill lämplig person samt göre

derom anmälan, i Stockholm hos Öfverståthållare-embetet och annorstädes

i riket hos Konungens Befallningshafvande; och må ej, innan sådan

anmälan skett, nybildad församling träda i utöfning af den henne i omförmälda

afseende tillkommande rättighet.

Föreståndare hafve tillsyn derå, att församlingens offentliga gudstjenst

öfverensstämmer med dess uppgifna trosbekännelse och församlingsordning

samt att allmän lag dervid ej öfverträdes. Sker annorlunda

och varder på anmärkning af föreståndaren det felaktiga ej rättadt; an

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

rnäle han förhållandet hos öfverståthållare-embetet eller Konungens Befallningshafvande.

Derjemte vare föreståndaren pligtig att föra de anteckningar, hvarom

Konungen förordnar; att lemna erforderliga upplysningar angående

församlingens medlemmar; samt att för öfrigt ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som af vederbörande honom meddelas.

Afgår föreståndare från sin befattning; anställe församlingen ofördröjligen

en annan och göre derom anmälan, som ofvan är sagdt.

3 §.

Har medlem af svenska kyrkan omfattat främmande kristen lära

och vill fördenskull ur kyrkan utträda; gifve sin afsigt tillkänna för

kyrkoherden i den församling, han tillhör; uppgifve ock det trossamfund,

hvartill han vill öfvergå. Framhärdar han i sin afsigt; inställe sig, sedan

minst två månader förflutit, personligen hos kyrkoherden samt anmäle

sig till utträde ur kyrkan; och göre kyrkoherden derom anteckning i

kyrkoboken. Ej må någon på grund af anmälan, som skett innan han

fyllt aderton år, anses från svenska kyrkan skild. I främmande församling

må ej heller någon före nämnda ålder upptagas.

4 §•

Förr än äktenskap af främmande trosbekännare ingås, skall lysning

afkunnas i den till svenska kyrkan hörande församling, inom hvars

område qvinnan är boende. Kyrkoherden i samma församling utfärde

lysningen; hvarvid för främmande trosbekännare ej erfordras bevis om

dop och nattvardsgång.

5 §.

Äktenskap emellan dem, hvilka begge tillhöra samma främmande

trossamfund med sådant presterskap, att Konungen funnit åt detsamma

kunna anförtros att vigsel med laga verkan förrätta och förty rättighet

dertill medgifvit, skall afslutas med vigsel efter samfundets kyrkobruk.

Tillhöra de olika främmande trossamfund med sådant presterskap,

som nyss är nämndt, eller är blott endera medlem af dylikt samfund; då

må äktenskapet kunna afslutas antingen medelst vigsel, förrättad af

dertill berättigad prest inom enderas trossamfund, eller inför borgerlig

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, A:o 87.

7

myndighet, på sätt här nedan sägs. Samma lag vare i fråga om äktenskap

emellan bekännare af främmande kristen troslära och medlem af

svenska kyrkan.

Der ingendera tillhör svenska kyrkan eller sådant främmande trossamfund,

soin ofvan omförmäldt är, skall äktenskap ingås inför borgerlig

myndighet.

Borgerlig myndighet, inför hvilken äktenskap må afslutas, vare i

stad magistrat och på landet kronofogde. Dessa myndigheter hafva att

i fråga om äktenskapshinder öfva den tillsyn, som vigselförrättare enligt

lag åligger. Sedan i slägtingars eller andra vittnens närvaro såväl mannen

som qvinnan inför den borgerliga myndigheten afgifvit sitt frivilliga

ja och samtycke till giftermålet; varde de för äkta makar förklarade.

Hvad sålunda förekommit, skall upptagas i särskildt öfver sådana ärenden

fördt protokoll, hvilket, der äktenskapet är inför kronofogde ingånget,

af vittnen bestyrkes. Det äktenskap ege full borgerlig giltighet,

ändock att vigsel ej tillkommer.

6 §•

Barn af äkta makar, som vid barnets födelse äro medlemmar af

samma främmande trossamfund, må i dess lära uppfostras. Aro föräldrarne

vid barnets födelse medlemmar af skilda främmande trossamfund,

ege fadren bestämma i hvilketdera samfundets lära barnet skall

uppfostras. Tillhör endera sådant trossamfund och den andra svenska

kyrkan; då skall barnet i evangeliskt lutherska läran uppfostras. Har

emellan mnkarne träffats aftal om deras barns uppfostran i evangeliskt

lutherska läran eller främmande troslära, som en af makarne bekänner;

vare sådant aftal gällande, så framt det blifvit före äktenskapets ingående

skriftligen upprättadt och uppvisadt, för vigselförrättare, derest vigsel

skett, men eljest för den myndighet, inför hvilken äktenskapet afslutats.

Barn af föräldrar, som ej ingått äktenskap med hvarandra, må,

der modren tillhör främmande trossamfund, i dess troslära uppfostras.

Då begge föräldrarne eller, när endera död är, den efterlefvande,

eller, der de lefva åtskilda, den af dem, som har barnet i sin vård,

öfvergår från svenska kyrkan till främmande trossamfund eller från ett

sådant till annat, må, der begge öfvergå, fadren och, i öfriga fall, den

efterlefvande eller den af makarne, som har barnet i sin vård, bestämma

i hvilketdera samfundets lära barnet skall uppfostras.

Den, som fyllt femton år eller blifvit inom svenska kyrkan konfirmerad,

må dock ej, på grund af hans föräldrars öfvergång till främ
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

mande lära, anses från svenska kyrkan skild, utan gälle om honom hvad

i 3 § stadgas.

7 §•

1 afseende å folkundervisningen skola främmande trosbekännare

och deras barn vara underkastade derom gällande stadgar och anses

tillhöra det skoldistrikt, inom hvilket de äro boende. Barn, som icke

skall uppfostras i evangeliskt lutherska läran, må, på framställning af

vederbörande målsman, fritagas från undervisning deri såväl i folkskola

som vid elementarläroverk; dock åligger, vid den förra skolstyrelsen och

vid det senare rektor tillse, att sådant barn genom målsmans försorg

erhåller tillbörlig religionsundervisning. Försummar målsman, oaktadt

af skolstyrelse eller rektor erhållen påminnelse, sin skyldighet härutinnan,

skall barnet deltaga i den religionsundervisning, som i folkskola

eller vid elementarläroverk meddelas.

8 §•

Främmande trosbekännare skola, der Konungen för viss församling

ej annorlunda förordnar, för anteckning öfver deras borgerliga förhållanden,

särskildt upptagas i kyrkoboken för den till svenska kyrkan

hörande församling, inom hvars område de äro boende; och gälle i afseende

ä derför erforderlig anmälan hvad af Konungen särskildt föreskrifves.

9 §.

Magistrat och kronofogde skola de inför dem ingångna äktenskap

inom sex veckor derefter anmäla,

då båda makarne tillhöra främmande församling, åt hvars föreståndare

eller presterskap lagligen blifvit uppdraget att öfver församlingsmedlemmarne

föra kyrkobok, hos den eller de personer, hvilka föra

de kyrkoböcker, deri makarne äro upptagne,

då endast en af makarne tillhör sådan församling, som nyss är

nämndt, dels hos den person, af hvilken samma församlings kyrkobok

föres, och dels hos kyrkoherden i den svenska församling, der den andra

makan bor; samt

i öfriga fall hos kyrkoherden i den svenska församling, der qvinnan

är boende. Har

s. 9 Kontrollera mot PDF

BiJcsdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

9

Har sådant aftal, som i 6 § omförmäles, blifvit träffadt och inför

den borgerliga myndigheten före äktenskapets afslutande uppvisadt; skall

en bestyrkt afskrift deraf vid anmälan om äktenskapets ingående öfverlemnas,

för att i kyrkoboken antecknas.

Hvad sålunda för magistrat och kronofogde är stadgadt, gälle

äfven i tillämpliga delar för prest, som viger dem, af hvilka icke någon

eller endast endera tillhör svenska kyrkan.

10 §.

Främmande^ trosbekännares församlingar, inrättningar och stiftelser

må icke, utan Konungens tillstånd, förvärfva och besitta fast egendom

i riket.

11 §•

Innan något hus eller rum af främmande församling till offentlig

gudstjenst begagnas, skall föreståndaren derom göra anmälan, å landet

hos kronofogden i orten och i stad hos poliskammare, der sådan finnes,

men eljest hos magistraten.

Tillträde till församlingens gudstjenst må ej offentlig myndighet

förvägras.

12 §.

Munk- eller nunneorden eller kloster må ej i riket inrättas.

Ej heller må skolor, eller andra uppfostringsanstalter, i hvilka undervisning

i religion meddelas, af främmande trosbekännare inrättas, eller

upplåtas, för barn under femton år, tillhörande svenska kyrkan, utan att

Konungen för särskildt fall det tillåter. Sker annorledes; varde skolan

eller anstalten stängd och föreståndaren för densamma dömd att bota

från och med fem till och med femhundra riksdaler.

De för särskilda kyrkliga inrättningar stadgade afgifter till svenska

kyrkan eller hennes presterskap eller betjening må ej påföras främmande

trosförvandt i annat fall, än att slik förrättning blifvit på hans egen begäran

verkställd.

Bili. till IUksd. Vrot. 1873. 10 Sam!.

1. Ajd. 1 Band. 16 Häjt.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

14 §.

Med de undantag och inskränkningar, som af grundlag eller eljest

gällande författning föranledas, skall skiljaktighet i kristen trosbekännelse

icke medföra någon olikhet i svenska medborgares rättigheter och

skyldigheter.

15 §.

Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, offentlig

tjenst; varde han derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet,

att han utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas

samt Konungen eller den myndighet, som eger att tjensten tillsätta,

finner skäligt att honom dervid bibehålla.

16 §.

Är främmande trosbekännare af sådan lära, som ej tillstädjer

honom att aflägga ed, då den enligt lag erfordras; förordne Konungen,

huru förfaras bör.

17 §•

Varder rätttigheten till offentlig religionsöfning af föramling missbrukad;

då må, efter Konungens förordnande, den rättighet upphöra.

Samma lag vare, då föreskriften i 2 § om anställande af föreståndare

icke efter särskildt föreläggande fullgöres.

18 §.

Underlåter främmande församlings föreståndare eller prest att iakttaga

hvad honom enligt denna förordning åligger; dömes till böter

från och med fem till och med femhundra Riksdaler.

Viger främmande församlings prest dem, hvilkas äktenskap för

laga hinder återgå måste, eller utan att laga lysning till äktenskap föregått;

straffes med fängelse i högst sex månader eller böter högst ett tusen

Riksdaler.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

11

19 §.

Hvad angår mosaiska trosbekännare, sker genom denna författning

ej annan ändring i hvad hittills varit stadgadt än att, om lysning till

äktenskap, som ingås mellan sådan trosbekännare och medlem af svenska

kyrkan eller annat främmande trossamfund, så ock emellan dem, hvilka

begge tillhöra mosaiska trosbekännelsen, äfvensom i fråga om den troslära,

hvari barn af dylikt äktenskap bör uppfostras, skall gälla hvad i 4

och 6 §§ här ofvan sägs.

För öfrigt varda upphäfda alla angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning hitintills gällande bestämmelser; dock att, der

äktenskap emellan medlemmar af skilda trossamfund blifvit afslutadt innan

denna författning träder i verksamhet, fadren skall åtnjuta den honom

förut medgifna rätt att, äfven fastän modren tillhör svenska kyrkan,

uppfostra barnet i den troslära han sjelf bekänner.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 24 Maj 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.