Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående ändring af 2 kap. 19 § strafflagen.

1873-05-24 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1873:91, Skrifvelse, angående ändring af 2 kap. 19 § strafflagen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 91.

I öfrigt galle om straffarbete i enrum enligt denna förordning hvad

ofvannämnda förordning den 21 December 1857 i derå tillämpliga delar

stadgar.»

Till denna nådiga framställning har Riksdagen lemnat sitt bifall;

hvilket Riksdagen härigenom får i underdånighet tillkännagifva.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 24 Maj 1873.

Mo 91.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 Maj 1873.

— — — — Andra Kammaren den 24 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring af 2 kap.

19 § strafflagen.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.)

S. A. K.

Vid innevarande Riksdag hafva särskilda förslag blifvit väckta,

åsyftande förkortning af den tid, hvarunder den såsom påföljd för vissa

brott stadgade förlust af medborgerligt förtroende må kunna ådömas.

Till stöd för en sådan lagförändring har hufvudsakligen framhållits: det

hinder emot erhållande af tjenst eller annat stadigvarande arbete, som

förefinnes i vanfrejdsbetyg; den fara för samhället, som uppkommer deraf,

att arbetsvilliga personer för försonade felstegs skull afvisas från arbetsgivare;

det ökade lidande, som tillskyndas den, hvilken genom sjelfva

straffet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 91. 1

straffet försonat sitt brott, derest han det oaktadt måste bära med sig

vanfrejdens vittnesbörd, hvarthelst han tager sin tillflykt; samt det missförhållande,

hvartill nu gällande lag gifven anledning derutinnan dels

att strafftiden kan vara så ringa som två månader, under det vantrejdstiden

ej får sättas kortare än fem år, dels ock att den, som dömes till

tio års straffarbete, ovilkorligen måste dömasxtill lifstids vanfrejd, äfven

om skäl vore för hand att inskränka vanfrejdstiden till vissa år etter

det straffet fullbordades.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anmärkt och da, enligt hvad

erfarenheten gifvit vid handen, återfall i brott mången gång haft sm

väsendtligaste grund i svårigheten för en till vanfrejd dömd person att

vinna arbetsförtjenst, har Riksdagen för sin del beslutat, att de tva

första momenten af 19 § 2 kap. strafflagen skola erhålla följande föran
»Vissa

i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den dömde

förklaras hafva förverkat medborgerligt förtroende för alltid, eller för

viss tid, hvilken ej må sättas kortare, än ett, eller längre, än tio ar,

utöfver den ådömda strafftiden.»

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 24 Maj 1873.

Bih. till Riksd. Prot. 1873. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 16 Haft

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.