Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående dels unga förbrytares insättande i förbättring sanstalter och dels införande af det s. k. progressiva fängelsesystemet.

1873-05-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1873:92, Skrifvelse, angående dels unga förbrytares insättande i förbättring sanstalter och dels införande af det s. k. progressiva fängelsesystemet.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, R:o 92.

iV.*© 92,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 Maj 1873.

— — Andra Kammaren den 24 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående dels unga förbrytares

insättande i förbättring sanstalter och dels införande

af det s. k. progressiva fängelsesystemet.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.)

S. A. K.

Hos Riksdagen har i öfvervägande kommit, huruvida ej förbrytare,

yngre än aderton år, i stället att inspärras i de allmänna fängelserna,

borde insättas i särskilda förbättringsanstalter för att derstädes till lagliga

medborgare upptuktas; hvarjemte Riksdagen i sammanhang härmed

till pröfning förehaft väckt förslag om införande här i landet af det

så kallade progressiva fängelsesystemet.

Beträffande den förra af dessa frågor har Riksdagen, med afseende

å den brist på förbättringsanstalter som ännu förefinnes i vårt land, ansett,

att domen borde lyda å fängelse eller straffarbete, men det ådömda

straffet, der så. ske kunde, efter Fångvårdsstyrelsens bestämmande öfvergå

till insättande i förbättringsanstalt. Häremot kan visserligen från teoretisk

. synpunkt anmärkas, att lagens värdighet synes fordra, att, så snart

en förbrytare, gammal eller, ung, blifvit till visst straff dömd, detta ovilkorligen

skall verkställas i öfverensstämmelse med domen. Men om å

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92.

19

andra sidan besinnas, att, efter nutidens uppfattning, i straffens ändamål

ingår äfven den brottsliges förbättring; att denna, då fråga är om personer,

hvilka hvarken fysiskt eller moraliskt äro utvecklade, svårligen

kan befrämjas under vistelsen inom fängelsemurarne; att deremot vistandet

inom en anstalt af ifrågavarande beskaffenhet desto heldre kan antagas

verka välgörande i moraliskt hänseende, som tiden för detsamma

kan utsträckas så långt behofvet kräfver och vida utöfver den, som

måste bestämmas, derest straffet skulle fullbordas i allmänt fängelse;

samt att den svårighet att vinna en aktad ställning i samhället, hvilken

vanligen möter den frigifne straffången, skulle besparas den unge förbrytaren,

om han i stället utginge från en förbättringsanstalt; så synes det

Riksdagen, att berörda teoretiska betänklighet desto heldre måste vika,

som det för närvarande, eller intill dess ett tillräckligt antal förbättringsanstalter

inom landet uppstått, icke låter sig göra att åt domaren uppdraga

att, i stället att döma till fängelse eller straffarbete, omedelbarligen

förordna om den brottsliges insättande i dylik anstalt.

Hvad åter angår frågan om införande af det progressiva fängelsesystemet,

så lärer ej kunna förnekas, att staten gör sig skyldig till ovarsamhet,

ej mindre då den tillåter den, hvars kroppskrafter blifvit nedsatta

och hvars sinnesspänstighet blifvit förslappad genom en längre vistelse

i cell, att omedelbart derifrån utträda i verldshvimlet bland dess

för honom främmande vordna bestyr, än äfven då den plötsligt lösgifver

ur ett flerårigt gemensamhetsfängelses tvång den gröfste missdådare,

innan han varit i tillfälle att vinna och öfva den sjelfbeherrskning, hvarförutan

äfven de bästa föresatser oftast duka under i kampen mot frihetens

frestelse. Fördelarne af nämnda fängelsesystem, för hvars grunder

Justitie-ombudsinannen uti sin till Riksdagen afgifna embetsberättelse

närmare redogjort, hafva i andra länder, der detta system vunnit tillämpning,

visat sig så uppenbart, att någon tvekan ej torde kunna uppstå i

afseende på tjenligheten af detsammas införande äfven här i landet. Och

ehuru sådana tvångsarbetsanstalter, hvilka förutsättas såsom vilkor för

systemets utförande, hos oss ännu icke finnas, lärer hinder deraf dess

mindre möta mot vidtagandet af en lagförändring i ifrågavarande riktning,

som det kraftigaste medlet att befordra anstalternas uppkomst torde

vara att gifva dem utrymme för sin gagnande verksamhet.

På nu anförda skäl får Riksdagen i underdånighet anhålla, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej stiafflagen

och författningarne angående verkställighet af straffarbete och fängelse

böra undergå förändring i den syftning, dels att förbrytare under aderton

år må kunna, i stället att, för undergående af ådömdt straff, hållas i de

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92.

vanliga straffanstalterna, insättas i särskilda af staten eller med Konungens

tillstånd af enskilde inrättade förbättringsanstalter, der en för deras

sedliga upptuktelse och fysiska utveckling mera ändamålsenlig behandling

kan dem egnas, dels ock att, i enlighet med grunderna för det så

kallade progressiva fängelsesystemet, till straffarbete dömde förbrytare

må tillåtas att, om de ej genom sitt uppförande inom fängelset gjort sig

deraf oförtjente, under sista delen af strafftiden åtnjuta ett större mått

af frihet, så att den, som varit längre tid i enrum innesluten, ej nödgas

omedelbart derur utträda i det fria, och att gemensamhetsfången, innan

han lösgifves, förflyttas i någon anstalt, inrättad af staten, eller, med

Konungens tillstånd, af enskilde, af den beskaffenhet, att fången på samma

gång han hålles till tvångsarbete, dock tillerkännes större sjelfbestämningsrätt

än med den vanliga fängelsedisciplinen öfverensstämmer; samt

att Eders Kongl. Maj:t behagade till nästa Riksdag framlägga de förslag

i ämnet, som påkalla Riksdagens medverkan eller godkännande.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 24 Maj 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.