Skrifvelse, angående frejdbetyg om personer, hvilka före 1865 års början blifvit för brott dömde.
1873-05-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1873:93, Skrifvelse, angående frejdbetyg om personer, hvilka före 1865 års början blifvit för brott dömde.
Dokumentets text
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 93.
21
i\:o
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 Maj 1873.
— — — — Andra Kammaren den 24 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående frejdbetyg om personer,
hvilka före 1865 års början blifvit för brott
dömde.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 45.)
S. A. K.
Genom Kongl. Förordningen den 20 Januari 1865 angående förändrade
stadganden i afseende på frejdbetyg, som af presterskapet meddelas,
är förklaradt, att i de fall, då enligt särskilda författningar det
är presterskapet anbefaldt att meddela betyg om personers frejd, dermed
allenast förstås intyg, huruvida den ifrågavarande personen, vid
den tid då frejdbetyget meddelas, är i följd af domstols utslag, deri ändring
ej skett, förlustig medborgerligt förtroende för alltid eller på viss
tid, men att nämnda förordning icke skall ega tillämpning i fråga om
anteckning i prestbevis rörande brott, hvarför någon genom utslag, deri
ändring ej skett, är vorden dömd före början af 1865, i hvilket fall bör
förfaras i enlighet med hvad dittills varit iakttaget.
Genom den nya strafflagen med dess bestämmelser om förlust af
medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid erhöll begreppet vanfrejd
i lega) bemärkelse en bestämdhet, som förut saknades. I anseende
till den föga utveckling detta begrepp egde enligt den äldre lagen, har
presterskapet, i brist på andra föreskrifter, i allmänhet beträffande brott,
22
Riksdagens underd. Skri/velse, N:o 93.
hvarför någon blifvit dömd innan nya strafflagen infördes, gjort till regel
att grunda fria betyg om personers frejd på de af domstolarne, jemlikt
Kongl. kungörelsen den 4 Maj 1855, meddelade förteckningar å dem
hvilka blifvit dömda eller under framtiden ställda för gröfre brott. Då
sålunda en förbrytare, som för dylikt brott blifvit dömd efter den äldre
lagen, aldrig kan erhålla, såsom det i allmänna språkbruket heter,
»rent prestbetyg», oaktadt brottet, bedömdt efter nya strafflagen, antingen
icke skulle hafva medfört förlust af medborgerligt förtroende eller
ock medfört slik påföljd endast på viss tid, så befinner sig en sådan förbrytare
i sämre ställning än den som blifvit dömd efter sistnämnda lag.
Riksdagen anser att olägenheterna af detta missförhållande kunde
i hufvudsaklig mån afhjelpas derigenom, att anteckning om brottet icke
finge i prestbeviset ega rum efter förloppet af någon viss tid från den
dag då ådörada bestraffningen blifvit till fullo verkställd, hvilken tid
synes lämpligen kunna bestämmas till tio år, hvarutöfver förlust af medborgerligt
förtroende på viss tid enligt nuvarande lag icke må ådömas;
och får Riksdagen alltså i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes meddela föreskrifter derom, att presterskapet, vid utfärdande af
frejdbetyg om personer, hvilka före 1865 års början blifvit för brott dömda,
icke må, utom i det full att den dömde är förklarad ärelös, göra anteckning
om brottet sedan tio år förflutit från den tid då ådöinda bestraffningen
blifvit till fullo verkställd.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 24 Maj 1873.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.