Skrifvelse, angående rättighet för kronofogde att vid indrifning af resterande kommunalutskylder anlita fjerdingsman.
1873-05-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1873:95, Skrifvelse, angående rättighet för kronofogde att vid indrifning af resterande kommunalutskylder anlita fjerdingsman.
Dokumentets text
24
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 95.
X:o 93.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 Maj 1873.
— — Andra Kammaren den 24 — _
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående rättighet för kronofogde
att vid indrifning af resterande kommunalutskylder
anlita fjerdingsman.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.)
S. A. K.
a oiEMigt } Kong], Förordningen om kommunalstyrelse pålandet
en 21 Mars 1862, sådan denna paragraf lyder i Kongl. Kungörelsen den
29 Juni 1866, eger kronofogde att vid indrifvandet af resterande kommunalutskylder
»såsom uppbördsprovision jemväl uttaga hos den restskylige
tre procent af det resterande beloppet.» I följd af detta stadgande
natva stridiga meningar uppstått, huruvida, när indrifning af sådana medel
sker genom utmätning, kostnaden för utmätningen bör gäldas af den
restskyldige. eller anses godtgjord ined de tre procent, som i uppbördsprovismn
tillfalla kronofogden. Hvilkendera meningen som än vinner
tillämpning, blir följden deraf hård och betungande, i ena fallet för en
mängd obemedlade kommunmedlemmar, som, mindre af tredska än i sakDfi
a. kontanta medel, restera med liqvid för sina kommunal
utskylder,
och i det andra för länsmännen, hvilka i allmänhet få sig uppdraget
aft verkställa dylika utmätningar och som då, utan all ersättning,
måste
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 95.
25
måste vidkännas kostnaderna för en mängd sådana förrättningar. Olägenheterna
så i ena som andra afseendet synas Riksdagen kunna i betydlig
mån förringas, om, för indrifning af resterande kommunalutskylder
— likasom det för indrifning af resterande krono-utskylder och andra
krono-uppbördsmedel är medgifvet i 6 § af Kongl. stadgan angående fjerdingsmän
den 1 Juni 1850 — blefve tillåtet att fjerdingsmännen finge
för indrifningen anlitas. De fall der utmätning komme i fråga blefve då
sannolikt ett vida mindre antal än som nu är förhållandet, enär fjerdingsmännen,
hvar inom sitt mindre distrikt, vida lättare än länsmännen inom
deras större tjensteområden blefve i tillfälle att på lämpligt sätt indrifva
medlen, utan anlitande af utmätningsåtgärd; och då fjerdingsmannabefattningen,
enligt nämnda stadga, är ett »menighetsbestyr», synes det ock
som ett uppdrag af förevarande beskaffenhet, till fromma för den kommunala
ekonomien, icke bör för samma befattning kunna anses främmande.
I analogi med hvad 6 § 4 mom. i åberopade stadgan innehåller
derom att fjerdingsman, då han anlitas för indrifning af oliqviderade kronouppbördsmedel,
eger att för sålunda indrifna medel åtnjuta hälften af
uppbördsmannens andel i stadgade stämmoböter, skulle efter Riksdagens
åsigt, fjerdingsman i förevarande fall vara berättigad att för de af honom
indrifna medel åtnjuta hälften af stadgade uppbördsprovisionen. Visserligen
torde denna ersättning icke alltid motsvara besväret, men i de orter
der missförhållandet i detta afseende kunde blifva alltför stort, lära menigheterna
icke underlåta att bereda fjerdingsmännen den ytterligare godtgörelse,
hvartill omständigheterna kunna föranleda.
Jemte anmälan att Riksdagen således för sin del ansett fjerdingsmännen
kunna, för indrifning af resterande kommunalutskylder, få af kronofogdarne
anlitas emot erhållande af hälften i stadgade uppbördsprovisionen,
får Riksdagen i underdånighet anhålla, att derest förslaget derom varder
af Eders Kongl. Maj:t godkändt, Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder utfärda
kungörelse om det tillägg i stadgan angående fjerdingsmän den 1 Juni
1850, som häraf föranledes.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 24 Maj 1873.
Bih. till Riksd. Prot. 1873. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Käft.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.