Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiqa Proposition om antagande af ett nytt myntsystem samt om åvägabringande af myntkonvention med Danmark.

1873-05-24 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1873:97, Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiqa Proposition om antagande af ett nytt myntsystem samt om åvägabringande af myntkonvention med Danmark.

Dokumentets text

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse,, N:o 97.

33

J%:o 97.

Uppläst och godkänd bos Första Kammaren den 24 Maj 1873.

— — — Andra Kammaren den 24 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiqa

Proposition om antagande af ett nytt myntsystem samt

om åvägabringande af myntkonvention med Danmark.

(Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1

och Utlåtande N:o 6).

S. A. K.

Sedan utsedde fullmäktige för de tre konungarikena Sverige, Norge

och Danmark den 18 December 1872, under förbehåll af vederbörande

representationers samtycke, afslutat en konvention, innefattande för de

tre rikena gemensamma bestämmelser rörande ett på guld grundadt

myntsystem, har Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition af den 28 Februari

1873 föreslagit Riksdagen att så väl lemna sitt samtycke till denna

myntkonvention, som ock att antaga särskilda i Sverige erforderliga lagar

om rikets mynt och om öfvergången till det nya myntsystemet.

Riksdagen har, i likhet med Eders Kongl. Maj:t, ansett, att efter

de förändringar, som under de sist förflutna tvänne åren inträdt i myntväsendet

inom Europa, silfrets bibehållande såsom bytesmedel och värdemätare

endast kommer att vålla oss olägenhet och förlust, utan att bringa

oss någon förmån och att derför den i alla händelser nödvändiga öfvergången

till ett på guld grundadt myntsystem måste så fort som möjligt

Bih. till Riksä. Prot. 1873. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 97.

verkställas. Den har också, i öfverensstämmelse med hvad som uttalades

i dess underdåniga skrifvelse af den 7 Maj 1869, funnit att det för oss

ofördelaktiga förhållandet mellan Sveriges mynt å ena sidan samt Norges

och Danmarks å den andra förorsaka landet förluster och gränsprovinsernas

inbyggare ett känbart obehag, och att detta missförhållande bäst

skulle afhjelpas derigenom att de tre rikena antogo ett gemensamt myntsystem.

Den har slutligen insett, att den för hela vår ekonomiska utveckling

högst nödiga öfvergången från silfvermynt- till guldmyntsystem

måste vara så mycket lättare att åvägabringa, ju mindre besvär den medförde

för den stora allmänheten. Då nu det förslag, som af Eders Kongl.

Maj:t blifvit för Riksdagen framlagdt, bereder oss utväg att, med bibehållande

af vår hittills varande räkneenhet och dess underafdelningar,

genast öfvergå till ett på guld grundadt myntsystem; då den med Norge

och Danmark afslutade konvention så väl försäkrat oss derom, att vårt

nya guldmynt, motsvarande 10- och 20-riksdaler, icke skulle utträngas

af liknande men något mindre guldmynt prägladt i grannländerna, som

ock beredt oss fördelarne af en lättad samfärdsel med dessa länder, och

då de i konventionen intagna bestämmelser synts innebära fullt betryggande

vilkor för den deri stadgade inbördes gemensamhet i myntväsendet

de tre rikena emellan, har Riksdagen lemnat sitt samtycke till den

för Sverige, Norge och Danmark den 18 December 1872 afslutade myntkonvention.

Det i Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition innehållna förslag

till Lag om Rikets mynt har följande lydelse:

Förslag till Lag om Rikets mynt.

§ i
Guld

skall ensamt vara värdemätare i Riket och således utgöra

grunden för dess myntväsen.

§ 2.

Enheten för Rikets myntvigt skall vara det franska grammet.

§ 3.

Räkneenheten skall kallas Krona. Kronan delas i hundra öre.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:ö 97. 35

§ 4.

Af guld skola tvänne hufvudmynt präglas, det ena å tio och det

andra å tjugo Kronor. Af ett tusen gram eller ett kilogram fint guld

utmyntas: .

Tvåhundrafyratioåtta Tio-Iironestycken eller Etthundratjugotyra

Tjugo-Kronestycken.

Guldmynten präglas af myntguld, som är en legering af Niohundra

vigtdelar fint guld och Etthundra vigtdelar koppar.

Alltså skall hvarje

Tio-Kronestycke väga 4,4803 gram och halla 4,032258 gram fint guld.

Tjugo-Konostycke » 8,9606 » » 8,064516

§ 5-

Till skiljemynt skall användas dels silfver, legeradt med koppar i

det förhållande, som här nedan säges, dels brons.

§ 6.

Af silfver skola präglas myntstycken af följande namnvärde, nemligen:

Två Kronor.

En Krona.

Femtio Öre.

Tjugofem Öre.

Tio Öre.

Etthundra stycken sådana skiljemynt skola innehålla fint silfver:

Två-Kronestycken: Ett tusen tvåhundra gram.

En-Kronestycken: Sexhundra gram.

Femtio-örestycken: Trehundra gram.

Tjugofem-Örestycken: Etthundrafyratiofem och ett femtedels gram.

Tio-Örestycken; Femtioåtta gram.

Dessa skiljemynt skola utmyntas af följande legeringar:

Två- och En-Kronestycken:

af Åttahundra vigtdelar silfver

och Tvåhundra » koppar,

Femtio- och Tjugofem-Örestycken:

af Sexhundra vigtdelar silfver

och Fyrahundra » koppar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Riksdagens underå. Skrifvelse, N:o 97.

Tio-örestycken :

af Fyrahundra vigtdelar silfver

och Sexhundra » koppar.

Alltså skall hvarje

Två-Kronestycke väga 15 gram.

En-Kronestycke » 7,5 »

Femtio-Örestycke » 5

Tjugofem-Örestycke väga 2,42 gram.

Tio-örestycke » 1,45 »

§ 7.

Af brons präglas myntstycken af följande namnvärde:

Fem Öre; Två Öre; Ett Öre.

För prägling af dessa myntstycken skall bronsen sammansmältas

af Nittiofem vigtdelar koppar, Fyra ,vigtdelar tenn och En vigtdel zink.

Ett kilogram brons utmyntas till:

Etthundratjugofem Fem-Örestycken

eller Tvåhundrafemtio Två-Örestycken

« Femhundra Ett-örestycken.

§ 8.

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade halt få högst

utgöra: ö

å Guldmynten: Femton tiotusendelar fint guld,

å Silfvermynten: Tretio tiotusendelar fint silfver

af hvarje myntstyckes bruttovigt.

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade vmt få hö^st

utgöra: 00

för hvarje Tjugo-Kronestycke:

Femton tiotusendelar.

» » Tio-Kronestycke:

Tjugo tiotusendelar.

" » Två-Kronestycke:

Tretio tiotusendelar.

w )J En-Kronestycke:

Femtio tiotusendelar

s. 37 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 97.

37

för hvarje kilogram af

F emtio-örestycken:

Sextio tiotusendelar.

Tjugufem-örestycken:

Etthundra tiotusendelar.

Tio-örestycken:

Etthundrafemtio tiotusendelar,

allt af hvarje myntstyckes rätta vigt.

Vid utmyntning af guld må dock iakttagas, att afvikelsen i vigt

för hvart parti af tio kilogram myntguld ej får öfverskrida fem gram.

§ 9.

En hvar, som vid Rikets myntverk till myntning inlemnar guld,

eger att derför erhålla guldmynt, dock mot erläggande, till myntningskostnadens

betäckande, för Tjugo-Kronestycken af \ procent och för

Tio-Kronestycken af 1|a procent af det utmyntade beloppets värde.

§ io.

Skiljemynt må ej för enskildes räkning inom riket tillverkas och

präglas.

§ 11-

Angående myntstyckenas diameter, prägel, inskrift, rand och hvad

mer till deras yttre utseende hörer, vill Kongl. Maj:t särskildt förordna,

äfvensom de regler, hvilka vid myntverket böra gälla för probering och

justering, inlemnade af guld till förmyntning in. m.

§ 12.

De efter denna lags stadganden präglade guldmynt äro, under de

här nedan bestämda vilkor, lagligt betalningsmedel i förhållande till hvem

som helst och i hvilket belopp som helst.

Skiljemynten skola till obegränsadt belopp mottagas vid betalning

till statens kassor. Ingen annan vare pligtig att i en betalning mottaga

högre belopp än Tjugo Kronor i Två- och En-Kronestycken, Fem Kronor i

mindre silfver mynt och en Krona i bronsmynt.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 97.

§ 13.

Myntstycke af guld, silfver eller brons, som blifvit vanstäldt eller

genom skafning, filning, borrning, tillödning eller annan olaglig åverkan

af hvad slag som helst skadadt, skall hafva förlorat sin egenskap af

lagligt betalningsmedel.

§ 14.

Guldmynt upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande

till statens kassor, när det genom nötning förlorat mer än två procent,

men till alla andra, när det förlorat mer än en half procent af den vigt,

som det enligt § 4 af denna lag skall ega.

Skiljemynt upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande

till statens kassor, när det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas,

huruvida det för Rikets räkning är prägladt, men till alla andra, när

prägeln genom nötning blifvit otydlig.

§ 15.

Mynt som ej längre är lagligt betalningsmedel i förhållande till

hvem som helst, äfvensom silfverinynt, hvilka hålla fyra eller flere procent

mindre än sin rätta vigt, må, sedan de till någon af statens kassor

inkommit, ej åter af densamma sättas i omlopp.

§ 16-

I Riksbanken och dess lånekontor, samt i de kassor föröfrigt, hvilka

Kong], Maj:t bestämmer, skola skiljemynt och nötta guldmynt till invexling

mottagas, och eger en hvar att i dessa kassor få hvilket som helst

belopp af sådana guldmynt, som endast till statens kassor äro lagligt

betalningsmedel, invexladt med lika stort belopp gångbart mynt, såsom

ock att få hvilket som helst med tio kronor delbart belopp af skiljemynt

invexladt med guldmynt.

§ 17-

Hvad här ofvan i §§ 12, 13, 14, 15 och 16 stadgadt är om rikets

mynt, dess giltighet som betalningsmedel, dess invexling och utgifvande

s. 39 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 97.

39

af statens kassor, skall, på sätt den mellan Sverige, Norge och Danmark

den 18 December 1872 afslutade konvention förmår, äfven gälla om de

i öfverensstämmelse med samma konvention för Norge och Danmark

präglade mynt af guld, silfver eller brons.

De föreskrifter, hvilka för verkställighet af denna lag erfordras, meddelas

uti särskild lag af samma dag.

Riksdagen har vid pröfningen af detta förslag funnit, att den i 16

§ föreskrifna skyldighet för »Riksbanken och dess lånekontor» att till invexling

mottaga hvilket belopp som helst så af nötta guldmynt som af

skiljemynt, möjligen skulle kunna medföra svårigheter för kontoren i

Wisby och Luleå och dels af detta skäl, dels för att bringa paragrafens

stadganden i närmare öfverensstämmelse ej blott med konventionens bestämmelse

i Art. II utan äfven med den af Riksdagen nu antagna benämning

å Riksbankens kontor, för sin del åt denna paragraf gifvit följande

lydelse:

§ 16.

I Riksbankens hufvudkontor, äfvensom i dess afdelningskontor i

Göteborg och Malmö eger en hvar att få hvilket som helst belopp af

sådana mynt, som endast till statens kassor äro lagligt betalningsmedel,

utvexladt mot lika stort belopp samma slags gångbara mynt, såsom ock

att få hvilket som helst med tio kronor delbart belopp af skiljemynt

utvexladt mot guldmynt. Genom särskilda stadganden bestämmes, å hvilka

andra ställen dylik utvexling skall ega rum.

Med härofvan anförda förändring af den 16 §:n har Riksdagen

lemnat sitt bifall till den af Eders Kong]. Maj:t föreslagna Lag om Rikets

Mynt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 97.

Det i Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition innehållna förslag till

bestämmelser rörande verkställigheten af Lagen om Rikets mynt har

följande lydelse:

Förslag till Lag

om öfYergången till det nya myntsystemet.

§ i.

I den mån mynt af den beskaffenhet, som genom myntlagen af

denna dag föreskrifves, hinna utmyntas, skola de genom Riksbankens försorg

den allmänna rörelsen tillhandahållas. Deremot skola de enligt

Kongl. förordningen den 3 Februari 1855 eller äldre författningar präglade

mynt, som till Riksbanken eller dess lånekontor inflyta, i den mån

de med det nya myntet kunna ersättas, i Riksbanken qvarhållas, dock

med förbehåll af den rätt emot Riksbanken, som tillkommer innehafvare

af dess å silfver lydande sedlar.

§ 2.

Med upphäfvande af den enskilda personer sednast genom Kongl.

förordningen den 3 Februari 1855 medgifna rätt att till myntverket inlemna

silfver för utmyntning emot myntskatt, likasom ock af den dem genom

Kongl. förordningen den 31 Juli 1868 lemnade rätt att till myntverket

för utmyntning af caroliner inlemna guld, skola hädanefter för enskildes

räkning vid myntverket präglas endast Tjugo- och Tio-Kronestycken af guld.

§ 3.

Det nya myntet skall genast vai’a lagligt betalningsmedel i enlighet

med myntlagens bestämmelser; och skall dervid, då förbindelser lydande

å äldre myntsorter med nytt mynt gäldas, en Krona räknas lika med En

Riksdaler Riksmynt. Efter samma förhållande skola ock alla nu gällande

mynt och Riksbankens å silfver lydande sedlar, så länge de fou fara att

vara lagligt betalningsmedel, mottagas i betalning för belopp utfästa eller

utsatta i det nya myntet.

§ 4.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 97.

4L

§ 4.

Så snart ratifikationerna af den myntkonvention, som den 18 December

1872 afslutades, blifvit utvexlade, inträder den bestämmelse i

kraft, på grund af hvilken de enligt samma konvention utgifna norska

och danska mynt äro lika med de svenska mynten lagligt betalningsmedel

i Sverige.

§ 5.

Från och med den 1 Januari 1875 skola alla offentliga räkenskaper

föras efter det nya myntsystemet.

§ 6.

De enligt Kongl. förordningen den 3 Februari 1855 eller äldre

författningar präglade silfvermynt skola upphöra att vara lagligt betalningsmedel,

de af En Riksdaler Riksmynts värde och deröfver från och

med den 31 December 1878 och de af ringare värde från och med samma

dag 1881.

I Riksbanken komma dessa mynt fortfaran debatt invexlas efter den

i § 3 stadgade grund.

Riksdagen har för att bringa det i 1 § af denna lag förekommande

uttrycket »Riksbanken eller dess lånekontor» i närmare öfverensstämmelse

med den af Riksdagen nu antagna benämning å Riksbankens kontor,

åt denna paragraf för sin del gifvit följande lydelse:

§ I
I

den mån mynt af den beskaffenhet, som genom myntlagen af denna

dag föreskrifves, hinna utmyntas, skola de genom Riksbankens försorg

den allmänna rörelsen tillhandahållas. Deremot skola de enligt Kongl.

förordningen den 3 Februari 1855 eller äldre författningar präglade

mynt, som till Riksbankens hufvud- eller afdelningskontor inflyta, i den

Bih. till Biksd. Prot. 1873. MO Sami. 1 Åfd. 1 Band. 16 Käft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 97.

mån, de med det nya myntet kunna ersättas, i Riksbanken qvarhållas,

dock med förbehåll af den rätt emot Riksbanken, som tillkommer innehafvare

af dess å silfver lydande sedlar.

Med denna förändring af 1 § har Riksdagen lemnat sitt bifall till

den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna lag om öfvergången till det nya

myntsystemet.

Sedan underrättelse ingått att Norges Storthing för sin del vägrat

samtycke till den af Eders Kongl. Maj:t för Sverige och Norge med

Danmark afslutade och af Sveriges Riksdag antagna myntkonvention,

och då denna myntkonvention sålunda förfallit, har genom enskild motion

förslag blifvit väckt derom, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes utan vidare hemställan till Riksdagen

i ämnet vidtaga åtgärder för att den med Norge och Danmark

afslutade konvention måtte blifva gällande ensamt med Danmark. Riksdagen,

som funnit, att de skäl som påkallat afslutande af en myntkonvention

med Norge och Danmark, gälla äfven för en likartad öfverenskommelse

ensamt med Danmark, har med anledning häraf beslutat i underdånighet

hemställa, att, sedan Norska Storthinget vägrat sitt bifall

till den mellan Sverige, Norge och Danmark, under förbehåll af vederbörande

representationers samtycke den 18 December 1872 afslutade

myntkonvention, och denna konvention härigenom förfallit, Eders Kongl.

Maj:t täcktes söka åstadkomma en ny myntkonvention med Danmark,

affattad i full öfverensstämmelse med förstnämnde mellan Sverige, Norge och

Danmark afslutade konvention jemte dervid fogade tilläggsartikel, allenast

de förändringar, som blifva en ovilkorlig följd deraf, att Norge ej tillträder

konventionen.

Under förutsättning af att en sådan myntkonvention med Danmark

af Eders Kongl. Maj:t varder åvägabragt har Riksdagen för sin del beslutat

att § 17 af Lagen om Rikets mynt och § 4 af Lagen om Öfvergången

till det nya myntsystemet, skola erhålla följande lydelse:

Lag om Rikets Mynt.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Eiksdagens underd. Skrifvelse, N:o 97.

43

§ 17.

Hvad här ofvan i §§ 12, 13, 14, 15 och 16 stadgadt är om Rikets

mynt, dess giltighet som betalningsmedel, dess invexling och utgifvande

af statens kassor, skall, på sätt mellan Sverige och Danmark afslutad

konvention förmår, äfven gälla om de i öfverensstämmelse med samma

konvention för Danmark präglade mynt af guld, silfver eller brons.

Lag om öfrergången till det nya myntsystemet.

§ 4.

Så snart med Danmark afslutad myntkonvention ratificerats och

ratifikationerna blifvit utvexlade, inträder den bestämmelse i kraft, på

grund af hvilken de enligt samma konvention utgifna danska mynt äro

lika med de svenska mynten lagligt betalningsmedel i Sverige.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 24 Maj 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.